Februari 2012

reveln
Ljuset kommer åter över Utteros

1
FEBRUARI Senvinter, den starka kylan bryts av solen. Cyklar till Morup men kan inte ta mig ner till sälarna i Lisered: småvägarna är ännu fläckvis täckta av förrädisk is.
Tornfalk och blåhök över strandängen. Ute på en toppig kobbe sitter örnparet tätt ihop, de gula näbbarna glänsande i solen.


3 FEBRUARI Minus 13 på morgonen, en bitsk nordostvind. Havsörn på revet i morgonsolen bortmobbad av två impertinenta kråkor.
Stranden nu en öken. Tångbankarnas mikroorganismer har lagt ner verksamheten. Is i en bård längs strandkanten, gässen i enorma band utanför, nästan ingen aktivitet.
I den här kölden är isen på lagunen inte längre hal.

Det här är intressant. Vi befinner oss i ena änden av ett gigantiskt kalluftsinbrott, som sträcker sig från Pyongyang till Aberystwyth. Det kom plötsligt, under andra halvan av januari, efter en av de dittills mildaste vintrarna i mannaminne. Östeuropa har begravts i ofantliga snömängder. I USA, däremot, har den milda, snöfattiga vintern fortsatt.
Ännu intressantare är att det norr om oss, från Svalbard till Barents hav och Novaja Zemlja, är hela 10-12 grader varmare än normalt.
Det känns som en fortsättning på den långa räcka extremväder som ramlat över oss de senaste åren. Man kan spekulera om orsaken. Den legendariske geofysikern
Wallace Broecker uttryckte det så här: "The climate system is an angry beast, and we're poking it with sticks."

sfctmpmer_01a-1.fnl
Dagens temperaturavvikelser jorden runt.

5 FEBRUARI Minus sexton på natten. På dagen fallande snö. Detta är februari.

torlan_februari
Törlan kämpar mot kylan, liksom vi.

6 FEBRUARI Isbältet längs stranden allt bredare. Just nu, med havet på -30 centimeter, är avståndet från min stuga till vad som borde vara vattenbrynet cirka 500 meter. Men därutanför ligger ytterligare 500 meter is eller hoppressad issörja. Isen är knappast särskilt massiv. Lite västvindar kan snabbt skingra den, men just nu har jag mist närkontakten med havet.
Styckvis är isen ett halt salsgolv. Scen där på morgonen: havsörn landade med något ätbart men mycket segt i klorna. Kråkorna närgångna. Örnen försökte vifta bort dem med vingarna och samtidigt balansera på vänstra foten, medan den högra höll matbiten. Såg synnerligen komiskt ut när den halkade omkring på isen…

7 FEBRUARI Minus femton på natten, fullmåne över ett stålblänkande Kattegatt. Sen en dag av stor skönhet, med frikostig sol över isar och hav.
Uttran matar ut sött vatten från insjöarna, som skapar isfri zon där gåsmassorna ligger sammanträngda. Ostvind hjälper till att pressa ut isen.
Går upp till Uttran, vars lopp över strandängarna är isbelagt. Hör dova knäppningar som signalerar att vatten ännu rinner längs åbottnen. Vet inte riktigt hur det ser ut vid mynningen. Kan inte gå dit när gässen ligger där. Isflak en bit ut, där havsörnarna tar plats. Fågelpanik på eftermiddagen när helikopter flyger över.
Och sen denna solnedgång:


7febr
Klockan är 16.48

Det pågår just nu en intensiv forskning om de högintressanta sambanden mellan isen i Arktis och vårt väder. Sambanden bygger på meteorologiska resonemang som jag inte begriper mig på, men grundtanken är enkel och fysikaliskt intuitiv. Havsområdena i norr fungerar som ventiler. När de är öppna vintertid avger de värme som möblerar om i atmosfären. Den polarkyla som vräkts ner över oss kan direkt härledas ur bristen på arktisk is.
Just i år har något högst exceptionellt inträffat. Isen i Karahavet har försvunnit. Det syns på de här kartorna, som jämför isutbredningen i fjor och i år. (Karahavet är den blåa påsen till höger om det långsträckta, gröna Novaja Zemlja. Isen är markerad med lila färg, blått är öppet vatten.) Skillnaden är uppseendeväckande. Det märkliga är att isen försvann i mitten av januari, precis när vi fick vårt dramatiska väderskifte.
Det ska sägas att på andra sidan nordpolen, i Berings hav, finns det i gengäld ovanligt mycket is just nu.

kara
Kartorna kommer från universitetet i Bremen, via Neven's Arctic Sea Ice Blogg

En av forskarna som studerar Arktis roll i maskineriet är Jennifer Francis vid Rutgers University. Hennes analyser pekar på att de krympande isarna i norr kan ge upphov till extremt väder av alla slag, alltså såväl köldknäppar och snöstormar som värmeböljor och långtorka. Hon berättar mycket pedagogiskt om sin forskning på en färsk video, som finns här.

8 FEBRUARI En duvhök svischar förbi i gryningen, tätt över fjorårsgräset. Sen: fjällvråk, blåhök, häger och de bägge havsörnarna.
Lite mildare i dag. Cyklar till Galtabäck, som är en frusen öken.


10
FEBRUARI Vilken känsla! För första gången på länge kan jag balansera ut över strandisen och kliva med plaskande stövlar i vattenbrynet. Det är kallt (minus 12 på natten), klart och absolut vindstilla. Dessutom har vattnet retirerat till under -40 centimeter, och blottlagt en strimma sandstrand utanför den massiva isen. Hör, i stillheten, kacklande gäss och ropande sångsvanar både från Uttran och Morupsån. Det ligger också stora gåsflockar ett par kilometer ut till havs. En dag att minnas.

under_isen
Under isen finns en strand

Ett litet tips: Den danska vädertjänsten DMI har lagt ut en sida som heter Radar ser isen i Kattegat”.

12 FEBRUARI Så är köldbubblan äntligen spräckt, med nysnö och västvindar. En vacker dag med tögrader, efter en massiv morgondimma. Väldiga mängder drivis har pressats in mot kusten, men Uttran håller ett stråk öppet där gässen trängs med änder och sångsvanar. Tyvärr väntar ännu en kall natt.

hieroglyfer
På strandisen har nysnön ritat sinnrika hieroglyfer.

13 FEBRUARI Minus 14 på morgonen. Känns kritiskt nu. Kan inte se öppna havet, bara enorma mängder drivis som trycks in mot kusten. Genom isen löper två råkar med sötvatten från Uttran och Törlan. I bägge ligger ett svart myller av gäss, tätt hopträngda. Har också tvåhundra gäss ute på stranden, till synes apatiska, plus 18 sångsvanar på isen vid det infrusna Sälarevet.
Vid niotiden börjar småflockar kanadagäss lyfta och flyga söderut. Vet inte om de ämnar in på slätten och leta bete, eller om någon flyttinstinkt lockar dem mot söder. Lite grågäss också.
Går ut på stranden, söderöver även jag, för att inte skrämma sångsvanarna. Strandisen inte längre hal tack vare snöpudret. Det ligger en kraftig vall av sammanpressad drivis mot havssidan.
Så möter jag, under en glödande senvintersol, plötsligt årets hittills muntraste syn: tidvattnet! Det kommer vällande söderifrån, i god fart innanför isvallen, från öppningen vid Törlans mynning. Efter hand täcks en stod del av badstranden. Havsvatten pressas också in under strandisen; på flera ställen bubblar det upp genom hål i isen, ljudligt och glatt, i en prefekt imitation av Höstena källor. Lyckas filma detta oväntade naturfenomen. Lagt det på Youtube.


Artesiskt tidvatten i Björkäng

14 FEBRUARI Snö har fallit i nattens mörker. Bara någon centimeter, men i gryningsljuset är landskapet bländande vitt. Tusentals gäss sover i snön. Som alltid har de vaktposter, som med sträckt hals spanar efter faror.
Ser inget öppet hav i dag heller, men prognoserna lovar dramatik till natten, med kulingvindar i västsektorn och vattnet upp till över +30 centimeter (från cirka -20 på morgonen, alltså ett lyft på halvmetern).


gåsstreck
Det svarta strecket tvärs över bilden är gässen, som ligger hopträngda längs Uttrans yttersta lopp.

Sent på eftermiddagen börjar vattnet välla in, precis som igår, innanför isvallarna, men nu på min del av stranden. Strax ligger där tvåhundra simmande gäss. De har trots allt varit inne på slätten under dagen. Kan ha hittat något ätbart; de pladdrar ivrigt. De stora tusenskarorna lägger sig på nytt borta vid Uttran.
Går ut i mörkret halv tio. Det är en grad varmt, det har regnat och det blåser en icke isande vind från havet. Gässen mycket högljudda. Det låter som om de flyttat längre ut. Får se i morgon bitti.

15 FEBRUARI Havet åker slänggunga under natten - upp till +28 centimeter klockan 22, ner till -22 centimeter klockan 05, alltså två halvmetrar på ett dygn. Under morgonen vänder vinden mot nordlig och börjar fösa drivisen söderut. En allt bredare bård av djupblått hav öppnar sig, med början i Galtabäck.
Går ut. Gässen trängs fortfarande längs Uttran, i dag också med ett sjuttiotal sångsvanar. Plötsligt megalarm, alla i luften utom svanarna. När paniken skingras står fyra havsörnar på isen, strax söder om Sälarevet. De omges av kråkor, och har uppenbarligen ett byte eller kadaver att gnaga på. En hungrig duvhök drar omkring inåt land. När örnarna gett sig av kommer sig tre korpar och tar över matresterna. Märkligt. Skulle bra gärna vilja veta hur det signalsystemet fungerar.
Vid lunchtid är hela havet inom mitt synfält isfritt ner till Glommen. Dock mycket is kvar i Lyngabukten. Lagunen har fyllts med nytt vatten under natten; dess is, igår robust som ett betonggolv, är i dag upplöst och icke gångbar.
Gärdsmygen plötsligt nigande i solgasset. Har den varit i min stenmur hela vintern?

16 FEBRUARI Vinden har vänt. Drivisen som igår åkte söderut kommer tillbaks. Ruskväder.

färjeläge
En del större iskonstruktioner har gått på grund. Långt ut styr Stenafärjan mot Grenå.

17 FEBRUARI Som jag befarade. Drivisen ligger där igen, i ett par kilometer brett bälte. Kattegatts öppna vatten skymtar långt bort, bakom isens ödslighet. Dock dagsmeja och vårkänning. Gässen låter faktiskt upprymda och ger sig tidigt av till betena.

isöknen
Ett halländskt ishav.

19 FEBRUARI Gårdagens frenetiska regnande frätte bort snön, men drivisen kvar längs kusten, om än i ett något smalare bälte.

20 FEBRUARI Regnet i förrgår har befriat åarna. I Uttran forsar vattnet fritt i en bred fåra. Men mynningen blockeras av drivisen, som ligger hårt pressad mot stranden. En hel liten sjö har bildats innanför isvallen, myllrande av fåglar. Vet inte om vattnet alls når ut i havet just nu - vill inte gå dit och skrämmas. Det verkar snarare som om sötvattnet brer ut sig söderut innanför strandvallen. Det ger hopp om att lagunen snart kan bli isfri.
Sångsvanarna sjunger timmar i sträck.

utteris
Detta är Uttran, även känd som Tvååkers kanal, just nu instängd bakom ett brett bälte av hoptvingad drivis.

21 FEBRUARI Grötsnö och sydvästblåst på natten, havet uppe på +22 centimeter. Drivisbältets inre regioner har baxats upp på stranden i ett stökigt stråk av nybrutalistiska skulpturer. Havet fortfarande bara en grå strimma långt bort.
Tofsvipa fladdrar förbi.
Magisk afton, med Venus och Jupiter hängande över havet, och tusentals gäss ivrigt tjattrande i den efemära fågelsjön
.

22
FEBRUARI Bråk- och bångväder på gång. SMHI har gett Halland dubbelvarning för såväl vind som vatten. Gärna det om vi slipper packisen.

23 FEBRUARI Det hjälpte. Nattens väderturbulens har luckrat upp packisen, vars yttre delar börjar driva söderut på morgonen. Uttran har brutit igenom strandisen till sin gamla fåra, den före Gudrun, som mynnar vid Sälarevet. Och en strimma öppet vatten har bildats i lagunen.
Vårluft i dag. Örnparet står och solar på isen. De har inte varit här på länge. Också några lärkor och ängspiplärkor , plus en häger.

24 FEBRUARI Mer öppet vatten i lagunen. Tolv gravänder redan där. Örnparet har hittat sina sittstenar. Entusiastiska vårvindar, högvatten på gång.

25 FEBRUARI Sådärja. Nu väller lärkorna in från havet, i diskreta småflockar. De mest frimodiga har redan börjat sjunga över de blöta åkrarna. Och viporna har landat.
Uttrans mynning nu öppnad. En del is har baxats upp på stränderna av nattens högvatten (+55 kl 5), men merparten har drivit ner i Lyngabukten, som är helt istäckt ännu.

strandflak
Strandflaken.

26
FEBRUARI Havet har fallit till -10 centimeter under natten. Går ut på stranden, under lärksång. Grova isflak uppslängda i sanden, i en enda röra. En större strandpipare kilar omkring vid lagunen, hör spovar utifrån Sälarevet.
På kvällen en oväntad flyguppvisning. Efter ett bombhot mot Landvetter ligger ett SAS-plan från Stockholm och cirklar över Vänern. Vindarna för avgasstrimmorna mot sydväst. De passerar över Utteros en halvtimme senare, och driver ut över Kattegatt. Någon bomb hittades inte, men tecknet i skyn är onekligen vackert.

luftcirkus
Luftcirkus

27 FEBRUARI Okej. Det är fortfarande februari.

28 FEBRUARI Ännu återstår, förutom isflaken i sanden, ett brett bälte av krossad is i strandkanten. Långa dyningar väller in i iszonen och framkallar ett intensivt väsande läte som jag aldrig hört förut. Det hörs minst en kilometer. Märkligt.