Mars 2012

Gravänder
Gravänderna på plats - skådespelet kan börja. Foto: Thomas Andersson/N
citatDetta är balanspunkten: årets gungbräde tippar över. Det är senvinter vid Hallandskusten, fåglarnas hemliga körtlar har noterat det förlängda dagsljuset och börjar pumpa ut vårens hormoner i blodet. Örnarna drar norrut till fjäll och fjordar. Gäss, snösparvar och berglärkor ska åt samma håll. Från söder anländer i stället viporna, sånglärkorna och gravänderna, beredda att testa snöns rike. Fler är på väg, alla är delaktiga i samma uppladdning. Mars är det stora skådespelets månad vid Kattegatts stränder, med tusentals ivriga aktörer. (Ur Tidvatten sidan 40)

1
MARS Räknar till 28 gravänder i lagunen. Det kan vara flera, men det är dimma, precis som på Thomas underbara bild. Havsörn tidigt på morgonen.
Sen sol. Cyklar längs kusten och begrundar ruinerna av den nyss utståndna isvintern.

2 MARS En planetarisk morgon på Lisereds udde, med sånglärkor i luften, berglärkor i gräset, grågäss och sångsvanar i vattnet. Ett trettiotal sälar uppe.
Örnparet i sol på högsta stenen. Tar en bild, från mitt vardagsrum, genom tubkikaren.

örnparet-03
De har glatt mig hela vintern.

4 MARS Strandskator i dag, i en liten flock på stranden. Sånglärkor och vipor börjar markera revir. Samtidigt försvinner gässen nu i hastig takt.
En isande ostan pressar ut havet till -40 centimeter och blottlägger jungfrulig sand utanför de allt sjaskigare isresterna.
Örnparet äter på något borta vid Uttran.

Algblomning pågår i Kattegatt, meddelar SMHI. Det är inget som syns från våra låga stränder, men det är ett intressant fenomen som hör den tidiga våren till.
Det som blommar är en mix av mikroskopiska växtplankton, som nyttjar solljus som livsmedel. När blomningen väl drar igång är den nästan explosiv. Frågan är var startsignalen kommer ifrån.
Den berömde norske oceanografen Harald Sverdrup gav 1953 ett svar i form av en enkel matematisk modell.
Sverdrup utgick ifrån att algerna är jämnt fördelade i havets ytskikt, alltså den zon där vattnet ständigt rörs om av vindarna. Men solljuset är inte jämnt fördelat - det avtar exponentiellt med djupet. Det innebär att produktionen av nya alger också avtar exponentiellt med djupet.
Å andra sidan är det rimligt att anta att algernas benägenhet att dö är oberoende av på vilket djup de befinner sig.
Det betyder att det finns en kritisk gräns i vattnet där produktionen av nya alger exakt balanserar antalet alger som dör.
Svenska marinbiologer hade på 1930-talet undersökt var den gränsen gick i Gullmarsfjorden i Bohuslän. Levande alger producerar syre, döda alger konsumerar syre. Alltså gick gränslinjen på den nivå där nettoproduktionen av syre var lika med noll. Genom att mäta solljuset på den nivån fick man reda på hur mycket energi algerna behövde för att överleva.
Därmed hade Sverdrup alla pusselbitarna. Han kunde nu räkna ut hur många alger som produceras i hela ytskiktet och hur många som dör. För att det ska bli ett överskott får inte ytskiktet vara för djupt. I så fall blandas nytillskottet av alger snabbt ner till de nivåer där ljuset är svagt och produktionen av alger låg. Men om ytskiktet är tillräckligt tunt blir det ett överskott - alltså algblomning. Det finns en maximigräns som inte för överskridas för att algerna ska frodas.
Men ytskiktets tjocklek varierar med årstiderna. Ytskiktet består av det relativt varma vatten som flyter ovanpå det kalla bottenvattnet. På vintern är kontrasten inte så stor och gränsen suddas ut. Men på våren börjar ytvattnet värmas upp av solen. Och ju varmare det blir desto mer avskiljs det från det kalla bottenvattnet.
Men samtidigt blir dagarna längre och algerna får tillgång till mer solljus. Det är alltså två effekter som bidrar till att starta vårblomningen - längre dagar och ett tunnare ytskikt. Det är i den här situationen man tappar tråden om man inte har matematiken att hålla sig till.
Harald Sverdrup fick siffror från ett fartyg som våren 1949 låg i havet utanför Nordnorge och mätte ytskiktets tjocklek och mängden plankton. Det stämde alldeles utmärkt. Algerna började blomma just när ytskiktets tjocklek överskred den teoretiska gräns som Sverdrup räknat fram.
Det här är förvisso ingen exakt vetenskap. Det är lätt att tänka ut faktorer som inte finns med i kalkylerna. Olika algarter beter sig olika. Det finns plankton som äter alger. Näringstillgången i vattnet måste spela in, liksom vädrets växlingar. Vad Sverdrup åstadkom var en enkel modell som i grova drag beskrev mekanismen bakom vårblomningen. Det är så fysiker går till väga.
Många biologer har opponerat sig mot Sverdrups modell just för att den ger en överförenklad bild. Må så vara, men den serverar oss en första inblick i ett komplext skeende ute i havet. Sen kan man fylla i fler detaljer.

7
MARS På kvällen snö.

8 MARS Äntligen! Utteros blir naturreservat. Regeringen tog beslutet i dag. Man har gjort ”vissa ändringar” i länsstyrelsens skrivning. Vilka ändringar det handlar om blir inte offentligt förrän beslutet är ”expedierat”, som det heter. Men jag har pratat med handläggaren på miljödepartementet, som bekräftar att ärendet nu är avgjort till fåglarnas fromma. Det är läge att fira.
Dock är fåglarna inte så glada just idag. Ett tungt täcke kramsnö har lagt sig över hela härligheten. Ser en flock om 40 besvikna vipor sträcka söderut. Nå, det blir inte långvarigt. Varmluft är på ingående från Atlanten.

9 MARS Skrattmåsar i lagunen, två på morgonen, allt fler under dan. Plockar osynliga matbitar ur vattnet. Ett sextiotal strandskator på stranden.

11 MARS Marsmorgon i reservatet, med vårens rätta ingredienser. Vipor revirgnäller över strandängen, strandpipare vevar veka koloraturer, strandskator busvisslar, storspovar tremulerar, flock efter flock av glatt tutande sångsvanar drar rakt norrut.
Ett helt träd har gått på grund i bränningszonen.
Cyklar söderut i solsken, till Lisered. Ett trettiotal sälar uppe. Enorma mängder grågäss i hela området. Ett märkligt fenomen som jag sett förut: i mars flyttar grågässen till Lynga. Har ingen aning om varför, men det är en bekräftelse på att Lynga och Utteros ekologiskt sett hör ihop. Vi får hoppas att reservatet snart utvidgas dithän. Vill inte störa gässen med att gå ut på stranden. Cyklar till Lis mosse i stället.
Mätaren vid Ringhals har strejkat hela dan.

strandträdet
Var kom det ifrån?

12 MARS Plockar plast i reservatet. Ganska mycket i år, men väl samlat i den bastanta vall som stormen Berit skovlade upp i november. Får gå fler vändor.
Sju storspovar i lagunen. Två par stjärtänder vid revet. Ejderpar på den stora kobben: de borde vara många fler så här dags. Lite oroväckande, liksom bristen på skarvar: ser bara en ensam stackare.
Om aftonen spektakulär stjärnhimmel, med Jupiter och Venus i parningslek över havet.

13 MARS Så har man överlevt ännu en vinter. Vilket mirakel! Tillbringar ett par timmar ute på den monumentala stranden: en nyss frilagd havsbotten, nyskurad och fräsch, pregnant och räfflad, prydd med hjärtmusslor, gräddskum och våta rödalger. Stegar upp de nya måtten: vid medelvatten är avståndet från revelns södra hälft till vattenbrynet 175 meter, från dess norra hälft 0 meter. Alltså har mycket sand flyttats även denna vinter.
Småsnäppor i lagunen. Bisarr kanadagås med helvitt huvud. Starar letar holkar bland stugorna.

grädde
Vårens gula grädde.

14 MARS Tumlare på stranden, väl begagnad. Ser den inte förrän morgondimman lättat.
Ostliga vårvindar pressar ut havet. Stegar upp samma sträcka som i går gav 175 meter: idag 220 meter. Upptäcker sen att mätaren i Ringhals vrenskas igen. Bör ha legat runt -20 centimeter. Det gillas naturligvis inte, men det säger ändå nåt om strandens obevekliga platthet: 20 centimeter i höjdled ger 45 meter i sidled.

tumlare
Festmat för trutar.

tumlaren-02
Ett dygn senare.

15 MARS Redan i första gryningsdagern anar jag fågelsamlingen runt tumlarkadavret. När det ljusnar räknar jag till ett tjog havstrutar, lika många kråkor, plus några gråtrutar. Kan undra om de kalasat hela natten. Frampå förmiddan en havsörn, men uppenbarligen inte hungrig. Misstänker att den var här redan igår, i morgondimman, och åt sig mätt.
Hittar härvor av ålgräs på stranden, ett belägg för friska bottnar, enligt marinbiologerna.

ålgräs
Zostera marina.

16 MARS I en solgul men sikthämmande dimma lyckas jag urskilja fyra skärfläckor. De har hemortsrätt här och är innerligt välkomna.

18 MARS

tumlaren-04
Tumlaren, tre dygn senare.

Dimma, regn. Dimman behöver vi inte, men regnet gör nytta. Redan små gröna skott på strandängen.
När dimman skingras i skymningen står där sextio storspovar i lagunen.

19 MARS Vårens första kuling. På morgonen runt hundra vitkindade gäss och tio skärfläckor på stranden. Bläsänder i lagunen. Massor med strandskator och storspovar. Enstaka ejderflockar. Draksurfare på badstranden.
Högt vatten, men inga siffror från Ringhals.

pegeln
Mätaren sitter i det gråa lilla skjulet mitt i bilden.

20 MARS Apparaten vid Ringhals som mäter vattenståndet i havet har inte hörts av på en vecka. Jag mejlar SMHI och undrar vad som hänt. Här är svaret:

”Stationen saknas igen pga elavbrott. Vi söker en elektriker som kan åtgärda felet.”
Man kan tycka att SMHI helt enkelt kunde knacka på hos Ringhals, men så enkelt är det kanske inte. Mätaren, eller ”pegeln”, som den kallas, sitter i Viderbergs hamn, på den kaj där Sigyn lägger till. SMHI har mätt vattenståndet vid Ringhals sen 1967. Tidigare fanns en pegel i Varberg, anlagd redan 1886, som en av de första i Sverige för havsmätningar.
SMHI har en pedagogisk
liten skiss som visar hur mätningen går till.

21 MARS En liten tropp skärfläckor inspekterar lagunen.

dimma
Här kommer våren!

23 MARS Det kan tyckas trist när havsutsikten göms i dimma. Men, mina vänner, vi befinner oss i månaden mars! Titta in här så får ni en 53 sekunder lång närupplevelse.


De har stannat i Halland!

paret
Örnarna på Sälarevet - nu bofasta

Havsörnarna häckar. Paret som hela vintern hållit till i Utteros har byggt bo på ett hemligt ställe, en bit från kusten. Honan värpte för ett par veckor sen och ligger nu och ruvar.
De bägge örnarna har under vintern dagligen suttit och spanat från Sälarevet i Utteros. De visade sig första gången den 31 oktober. Jag har sen dess sett dem varje dag, utom vid extremt högvatten. Efterhand blev det uppenbart att de hörde ihop. Den 10 januari skrev jag så här:

”Bestämmer mig för att de bägge havsörnarna är ett äkta par. De samordnar sina flyttrörelser längs kusten ännu mer än i höstas. Betraktar dem länge i morgonsolen, på var sin sten på Sälarevet. Storleksskillnaden är slående - han kan faktiskt se lite klen ut bredvid sin muskulösa hona.”

De har inte varit särskilt aktiva jägare. I stället har de levt gott på fisk- och fågelkadaver, som det alltid går att hitta i Utteros under vintermånaderna.

Det här är utan tvekan årets fågelsensation i Halland, där inga havsörnar häckat i modern tid. Det finns uppgifter om ett örnpar i Åkullaskogarna på 1890-talet, men ingenting sen dess.
Var de kommit ifrån kan man spekulera om. Rimligtvis bör de redan tidigare ha ingått i den stora skara havsörnar som hållit till längs kusten de senaste vintrarna, lockade av de ofantliga gåsmassorna.
Men jag har en hypotes. I boken ”Tidvatten” skrev jag om två havsörnar som verkade vara kumpaner. Det var ungfåglar, så jag gissade att de var syskon och kallade dem för ”tvillingörnarna” (sidan 39). Särskilt under senvintern kunde de ofta sitta tätt ihop på samma sten. Detta var 2010.
Kanske var de inte alls syskon, utan två nyförälskade ungdomar som sen dess blivit könsmogna. Kanske är det rentav någon av dem som figurerar på Thomas dramatiska örnbilder. Men detta är, som sagt, bara en hypotes.
Jag vill betona att örnarna
inte häckar i närheten av Utteros. Havsörnar har väldiga aktionsradier, och det här paret har säkerligen spanat in stora delar av Hallandskusten under vintern. Stället de valt hålls hemligt, av naturliga skäl, men ”det handlar om Hallands Nyheters upptagningsområde”, som det står i Hallands Nyheter (och i Hallandsposten…).
I vilket fall är detta ohyggligt spännande.

24 MARS SMHI har fått igång mätaren i Ringhals.

25 MARS Dimmorna tunnas äntligen ut klockan nio. I lagunen går då elva skärfläckor. Detta är den flock som anlände den 19 mars. På stranden ytterligare 22 fläckor. I lagunen också ett svårräknat antal spovar, vipor, strandskator, gravänder och skrattmåsar, plus fyra bläsänder. Både strandskatorna och spovarna pendlar nu mellan lagunen och åkrarna.
Lågvatten. Kan gå ut till det grundstötta trädet. Ser ut som en pil, med grenarna fulla av brunalger.
pilen
Inträdet på stranden

På kvällen alldeles klart. I väster nymåne, beledsagad av Venus och Jupiter, på havet minst sju kräfttrålare och en anonym färja.

26 MARS Behagfull morgon, men strax efter nio väller dimmorna in från havet med förfärande fart, som en brandridå som plötsligt döljer sceneriet. Hinner se tolv lekfulla krickor i ett vattenhål på ängen.

27
MARS Så får också Utteros en flik av värmevågen (+11). De här framsynta fjärilarna sitter på utsidan av min stenmur, det vill säga inne i reservatet.

nässelfjärilarna
Aglais urticae

På kvällen mer än 60 storspovar i lagunen, speglade i vattnet, som får en bleklila kulör i solnedgången. Går ut långt senare och lyssnar till nattens läten under nymånen. Spovar har en mängd märkliga gurglande och joddlande ljud för sig i om nätterna. Det låter som om de drömmer.

28 MARS Kännbara nordvästvindar tvingar upp havet till +12 centimeter, tillräckligt för att fylla på lagunen med friskt vatten.

30 MARS Cyklar till Galtabäck före soluppgången. Samma skådespel där, med spovar, strandskator och gravänder i huvudrollerna.

tack lena
Tack, Lena!

Sådärja. Äntligen kom länsstyrelsens officiella kungörelse av regeringsbeslutet om Utteros. Därmed vet vi också vad det är regeringen har ändrat på. Så här ligger det till:
Enligt länsstyrelsens ursprungliga förslag till reservatsföreskrifter, från sommaren 2009, skulle tångtäkt förbjudas. Mot detta opponerade sig markägarna. Länsstyrelsen ändrade sig då.
I länsstyrelsens beslut från december 2010 är förbudet mot tångtäkt struket - men bara när det gäller markägarna. För allmänheten gäller fortfarande förbud mot att ”bedriva täkt t. ex. grus, sand, tång eller fastsittande alger”.
Men det här fick en otydlig formulering i länsstyrelsebeslutet. Regeringen har lagt till en passus som ska klargöra att markägare får hämta tång på stranden, och att de får göra det med motordrivet fordon under tiden 1 augusti - 28 februari.
Så var det med den saken. Utteros ÄR naturreservat.
Men fortfarande bara på papperet. Det enda konkreta vi sett ute i terrängen är de gränsstolpar som bankades ner i november. Det är på dem de små blåa reservatsskyltarna ska sitta.
Skärfläckorna är redan på plats. Om mindre än en månad kommer tärnorna. Får de vara ifred i år?

31
MARS Klar och stilla kväll, med havet ännu brusande efter dagens friska nordvindar. Vipor och strandskator pratar lågmält i mörkret, på himlen Mars, månen, Venus och Jupiter i en väldig båge.