Juni 2012

insektssex
Nu är det sommar

1 JUNI Enorma mängder svalor på sistone, igår över ängen, idag över lagunen. Finns en hel del insekter, uppenbarligen.
Himlen belamrad med melodramatiska moln. Har gett sex millimeter. Vill ha mer.

sommarhimmel
Som sagt, nu är det sommar

mera moln
Tre timmar senare

2 JUNI Fortsatt himladramatik. Klockan 08:36 upptäcker jag en tromb över Kattegatt. Den tonar bort efter bara nån minut, men jag hinner ta ett par bilder där man tydligt ser hur virveln vispar upp havsvattnet. Jag ska inte försöka mig på några tekniska utläggningar om trombernas fysik. SMHI har en illa skriven sida om saken, som avskräckande exempel.

tromb-01
Något för kitesurfare att ta tag i?


3
JUNI Ett lysande rött skepp som verkar segla baklänges. Henne har vi sett förut.

sigyn
Sigyn passerar Smedsgård

Sigyn brukade komma på lördagarna. Men från och med i år har rederiet Furetank i Donsö tagit över driften, och tydligen ändrat tidtabellen.
Sigyn ägs av Svensk kärnbränslehantering, SKB, och används bland annat till att skeppa utbränt uran från Ringhals till Oskarshamn, där det lagras i väldiga kyltankar.
Fartyget byggdes i Frankrike i början av 80-talet, och gick de första åren i Sverige med fransk flagg och fransk besättning.
Sigyn blev, när hon levererades hösten 1982, föremål för en intensiv och skeptisk uppmärksamhet. Detta var två år efter folkomröstningen, kärnkraften var ännu ett högst kontroversiellt gebit. Många debattörer och en del experter ifrågasatte det lämpliga i att transportera radioaktivt avfall med båt längs de svenska kusterna.
Det gav sig inte bättre än att Sigyn redan samma höst gick på grund i inseglingsrännan till Barsebäck. Hon klarade sig med en spräckt ballasttank, men det var pinsamt nog ändå. Haveriutredningen avslöjade att Sigyns rodersystem hade brister, som gjorde att hon hade svårt att hålla stabil kurs. Men framför allt var farleden in till Barsebäck felaktigt utprickad, vilket tyvärr inte kunde skyllas på fransmännen.
Några år senare var jag själv på ett presseminarium om kärnavfallet, ordnat av SKB. Jag frågade högste chefen om det var möjligt att få göra en reportageresa med Sigyn från Ringhals till Oskarshamn. Till min stora förvåning svarade han ja.
Under mer än ett år framöver ringde jag varje månad till SKB:s informationsavdelning och undrade när det kunde bli av. De svarade alltid att det fanns en del komplikationer som måste lösas först. Med tiden begrep jag att de inte alls tänkte låta mig åka med, men att de inte heller ville säga det. Det fanns tyvärr inget jag kunde göra åt saken.
Nåväl. Sigyn 30 år gammal och har snart tjänat ut. Ett nytt kärnbränslefartyg, som ska heta Sigrid, byggs just nu på ett varv i Rumänien, för leverans hösten 2013.

Sol och tolv sekundmeters västvind: surfardag i Björkäng. En gosse i svart åker fram och tillbaka rakt utanför tärnkolonin. I övrigt hyfsad disciplin. Längs badplatsen, som är kommunal, råder fartbegränsning för båtar, markerad med stora skyltar med siffran 5. Surfarna tycks ha lärt sig att de inte får passeras.

kite-01
En reservatssurfare

kite-02
Draken anfaller

Hela koskocken plötsligt på väg ut över tärnornas sandbank. Två silvertärnor går till attack och får stopp på kavalkaden. Helt fantastiskt! Men kommer detta att hålla häckningstiden ut?


4
JUNI Havsörn halv sju på morgonen. Jag är på väg hem från min morgonrunda, örnen kommer från Utteros och flyger eftertänksamt mot Tvååker, spanande över fälten.

gydans
Sallatsperspektivet

Blåsiga morgnar cyklar jag inåt slätten. Min favoritrutt löper längs Gydans sallatsodllingar, parallellt med motorvägen, med dess segervissa kolonner av röda och gröna huvuden. Örnen måste ha passerat samma fält och förundrat sig över deras storartade randighet.

Runt ett dussin skärfläckor på stranden nu, några uppenbarligen sugna på att häcka ihop med tärnorna. Lite sent påtänkt, men detta är det vanliga mönstret. Fläckor som misslyckas på ett ställe flyttar till ett helt annat. Några tycks redan ha värpt. Noterade igår, när koskocken vällde ut, två skärfläckor som spelade skadade för att lura bort dem, ett trick som inte funkar på kvigor.
Tyvärr verkar det gå dåligt för småtärnorna.

5 JUNI En blåstråkig dag. Men här är i alla fall några vackert tomatröda kuligheter, som just nu ligger i södra änden av reservatet.

tomaterna
Bakom dubbelflötet

På kvällen flera kitesurfare i reservatet, ända upp till Sälarevet.

6 JUNI Vaknar fyra. Ser solen gå upp över Tvååker bakom bulliga cumulusmoln. Först strax efter sex börjar solen bryta igenom. Det är bråttom, Venus är nära kanten nu. Schabblar en hel del, som jag har för vana, och tar många fotografier av min egen tumme. Men här är i alla fall bildbeviset: dagens astronomiska begivenhet var synlig även från Smedsgård.

venus-03
Pricken till höger är Venus

På kvällen årets första gravandungar. Räknar till 21 dunbollar, små som sparvar men effektivt simmande och rentav dykande i lagunen. Som vanligt omöjligt att bena ut familjeförhållandena - gravänder tillämpar kollektiv barnpassning. Men stor kalabalik när ett par gravänder attackerar ungarna. Ser flera gånger gravand ta unge i näbben och försöka flyga iväg med den. Våldsam reaktion från föräldrarna. Mycket märkligt. Det ser ut som om barnlösa par försöker röva åt sig av överflödet småttingar, men vad det egentligen handlar om lär inte människor kunna begripa.
Som alltid en gåta var de haft sina reden. Gravänder är hålhäckare och ger sig inåt slätten för att sätta bo. Jag såg dem ofta under mina morgonrundor i april, på fälten eller vid gårdarna. Det finns naturlitgvis gott om hålrum i gamla lador och stenrösen. Härom året hittade jag ett par med ungar i en viadukt uppe vid motorvägen. Men hur tar de sig till stranden när ungarna är så fruktansvärt små? Har verkligen alla dessa knatat över landsvägen idag? Naturens under.

Korna drar omkring på tärnornas sandbank under kvällen. Inga reaktioner från tärnorna längre. Verkar uppgivet. Skärfläckorna också försvunna. Något eller några par silvertärnor häckar på gamla stället på stora reveln, dit kreaturen inte har tillträde ännu.

7 JUNI Diskar regnmätaren, som visar sig innehålla nästan en millimeter damm.

levyvandrarna
Sökstrategier bland smörblommorna

Så här års, när vegetationen ännu är späd, bildar strandängarna en distinkt och mångfaldig mosaik av gröna nyanser, med inslag av rött, plus smörblommornas gula slöjor. En intressant fråga är hur kornas osystematiska sätt att beta påverkar mosaiken. Förstärks eller försvagas mönstret av de betande djuren, eller är det rentav betandet som skapat mosaiken?
På dessa frågor finns, så vitt jag vet, inget svar.
Jag förmodar att betesdjur, liksom människor, blir sugna på olika sorters mat vid olika tillfällen. En ko vill ha omväxling i dieten. Hon står vanligen stilla och betar på en plats en stund. Sen går hon en bit bort och betar på ett annat ställe. ”En bit bort” är ibland bara några steg, ibland är det många meter. Antag att man skulle ge sig till att mäta hur ofta hon går mindre än en meter, hur ofta hon går mellan en och två meter, hur ofta hon går mellan två och tre meter och så vidare. Det skulle sen vara möjligt att matematiskt analysera kons rörelseschema.
En ko går oftare korta sträckor än långa sträckor. Hur mycket oftare? En intressant hypotes är att hennes benägenhet att flytta sig en viss sträcka är omvänt proportionell mot kvadraten på sträckans längd. En dylik förflyttning kallas ”Lévy-vandring”, efter den franske matematikern Paul Lévy (1886-1971).
Forskare har gjort såna här mätningar, inte på kor, men på torskar, humlor, sälar, albatrosser, amöbor, hajar, pingviner, sköldpaddor och många fler. Det har visat sig att alla utför Lévy-vandringar när de söker föda: deras benägenhet att flytta sig en viss sträcka är omvänt proportionell mot kvadraten på sträckans längd.
Att så många djurarter letar mat enligt samma enkla matematiska lag är ingen tillfällighet. Antag att den föda djuret letar efter är slumpmässigt utspridd i landskapet. Man kan då matematiskt bevisa att en Lévy-vandring är den optimala strategin. Den som söker enligt Lévy-modellen har störst chans att bli mätt.
Men som sagt: frågan gällde hur kossornas sökstrategi påverkar strandängarnas mosaikmönster, och till den finns inget svar.

Jorduggla i kväll. Har haft osedvanligt många obsar av jorduggla på sistone, särskilt de senaste dagarna. Börjar misstänka att det är samma fågel. Den jagar över strandängen, fram och åter. Såg den nyss komma med en sork dinglande i klorna, som den åt upp sittande en bit ut på ängen.

8 JUNI Massvis med maneter på stranden, uppfösta och insandade av de senaste dagarnas blåsande. Mest ljusblå öronmaneter, men också en präktig röd brännmanet som dött en död i utsökt skönhet.

manet-01
Cyanea capillata

manet-02
Dess tentakler

manet-03
Dess inre hemligheter

Tretton millimeter regn. Gör nytta.

9 JUNI Sol och vind. Allmänt surfande i reservatet en stor del av dagen. Det jag skrev förra helgen om ”hyfsad disciplin” får jag nu ta tillbaks. I dag också två kitegossar i norra delen, utanför Smalasudde i Galtabäck.

coastal_culture
Coastal culture

10
JUNI Den första surfaren på plats i reservatet redan halv tio. Sen fullt ös fram till eftermiddagen. Tre gossar åker omkring utanför Sälarevet. Blåsigt, kallt och regnigt, dock bara tre millimeter.
På stora reveln ett femtiotal sommarlediga kanadagäss, plus tio vitkindade. Fyra trånsjuka skärfläckor har lagt sig i gräset. Om de ligger på ägg eller bara låtsas vet man inte. Silvertärna fiskar envetet i lagunen, lämnar bytet till sin fru på den stora rosa stenbumlingen. På reveln också spridda gravänder. Var den stora kullen pull tog vägen vet jag inte. Här finns gott om gömställen.

11 JUNI Riskerar en morgonrunda trots massiva nimbostratusmoln, och blir mycket riktigt genomblöt. En får vända blicken inåt istället.

Några av strandängarnas våtare partier lyser just nu vita av ängsull. Botanik är inte min starka sida, men jag blir alltid nyfiken på örter som hittat egna originella lösningar på livsproblemen. I ett flagrant brott mot reservatsbestämmelserna rycker jag loss en tuss att stoppa under luppen.

ullen
Ullen härmar molnen

ullfrö
Själva fröet

mikroull
Fibrernas inre struktur

Alldeles säkert har ängsullen examinerats flitigt av våra förfäder i jakten på örtrikets användbarheter. Jag tror att resultatet sammanfattas väl av Linnés utsaga: "Dunet brukas af dem fattigom til stoppning i dynor och bolstrar."

12
JUNI Smyger ut på tuvängen utanför Holmen i Galtabäck. Beträdnadsförbud här också, fast gränsen ännu inte markerad. Men fåglarna protesterar: ett ettrigt larm av gnyende rödbenor, strandskator, vipor och skärfläckor. Fler fåglar här nu än utanför Smedsgård.

tuvängen
Värdekärnan

Reservatets nordöstra hörn har jag dålig koll på, fast det har alla förutsättningar att utgöra områdets värdekärna (
kartan).
Det finns en inventering från 1990 av häckande fåglar på strandängarna i Varberg och norra Falkenberg. På enkla kartskisser har bonas ungefärliga placering markerats. På reveln norr om Uttran häckade det året tio par skärfläckor, nio par småtärnor, tre par silvertärnor och tre par större strandpipare. Utanför Smedsgård fanns fem par vardera av småtärna, silvertärna och skärfläcka.
I senare inventeringar har balansen förskjutits till förmån för Smedsgård. Orsaken får vi väl aldrig reda på, men i 1990 års inventeringsrapport, skriven av Lars-Åke Flodin på länsstyrelsen, kan man läsa: ”Störningarna på de häckande fåglarna är på många ställen omfattande. Detta gäller t.ex Utteros och Smedsgård där sandrevlarna har blivit alltmer populära badplatser. Vid Utteros sammanfaller skärfläcke- och småtärnekoloniernas lokalisering med den populäraste badplatsen… Inskränkningar i tillträdet under fåglarnas häckningstid bör övervägas.”
Detta skrevs för 22 år sen.

Hör gök. Har hört gök nästan varje morgon i en månad. Kan vara en och samma hanne som utsett Natura 2000-området till revir.
Står på altanen i kvällningen när något kommer farande bakom mig över nocken med ett hest och vasst väsande. Jordugglan!

smörblom
Där är stararna

13 JUNI Årets starungar har flyttat ut på strandängen. Hör deras vassa svirranden bland smörblommorna, men ser dem inte förrän jordugglan plötsligt kommer svepande i solskenet och skrämmer upp hela flocken. Har för övrigt inte haft några starar i min egen holk i år.
Vid nio havsörn på Sälarevet. Sitter still en timme, lyfter sen i ett moln av gravänder. Solen värmer, örnen hittar uppvindar över stranden. Med deras hjälp ligger den och cirklar i minst tio minuter, utan röra vingarna, tills den försvinner upp i molnen. Snyggt.
Tjugo i två kommer örnen nedsinglande från himlen igen och ställer sig ute på sandstranden. Blir kvar en timme och fyrtio minuter; flyttar sig några gånger, ibland till fots. Det ser ut som om den har ett uppsåt, oklart vilket. När den till slut ger sig av mot Lynga har jag snarare en känsla av att den njutit av en kontemplativ stund vid havet. Själv har jag slösat bort en massa tid, men åtminstone flera gånger belönats med den ovanliga kombinationen havsörn och småtärna i samma kikarsikte.

14 JUNI Har sått bönor. Enligt fröpåsen kräver de en jordtemperatur på 16 grader för att gro. Låter inte hoppfullt när lufttemperaturen är 14 grader.

Sea_Ice_Extent_L
Originalet kommer härifrån

I väntan på sommarvärmen kan det vara värt att blicka norrut. Jag har tidigare (den 7 februari) nämnt den intensiva forskning som pågår om sambandet mellan isen i Arktis och vädret hos oss.
Tack vare satelliterna kan vi följa isdramatiken i det som kallas ”realtid”. De allra senaste dagarna har istäcket krympt i hektisk takt och är just nu rekordlitet.
Detta är i linje med den trend mot varmare klimat som vi själva driver på genom att hastigt elda upp jordens urgamla förråd av kolväten. Men man ska minnas att i det korta tidsperspektivet är förloppet kaotiskt. Vädret i vinter kan kanske påverkas av isens utbredning till hösten. Men exakt hur stor den blir styrs från och med nu av sommarvädret i Arktis, inte av klimatet. Och Arktis är stort, väldigt stort.
Men visst är det spännande och inte så lite oroande att följa.

15 JUNI Vaktel spelar vid Smurte. Ungefär i samma område som förra sommaren, då det fanns en till vid Bjärs. Kan bli kvar länge. Detta är en av poängerna med cykelturer i ottan. Man kan dröja vid vägkanten och ostörd av bilar avlyssna vaktelns säregna klickanden från sädesfälten: býtt-byll-ytt, býtt-byll-ytt, býtt-byll-ytt…

höstvete
Där gömmer han sig

När Israels barn tågade hem från Egypten förplägades de helt mirakulöst med kött och bröd i öknen. Brödet var manna, köttet vaktlar: ”Och en stormvind for ut från Herren, och den förde med sig vaktlar från havet…”, står det i fjärde Mosebok.
Detta är ett av många klassiska textställen om massförekomst vaktlar. Ett annat är Plinius den äldre som har en rövarhistoria om hur vaktlar landat på fartyg i så ymniga klasar att de kapsejsat.
Ända fram på 1800-talet uppträde de i gigantiska flyttflockar. Vakteln har ansetts vara en usel flygare med alltför klena vingar. Efter att ha sträckt över havet vilade de utmattade vaktlarna ut på stränderna och gick lätt att snärja. Eftersom de dessutom med rätta anses utomordentligt läckra gick det som det gick. De en gång talrika vaktelskarorna har tunnats ut till en spillra som nu irrar omkring och sätter myror i huvet på ornitologerna.
Ingen vet varför de kommer hit på sommaren. De övervintrar på de stora stäpperna söder om Sahara, från Senegal till Sudan. I april drar de mot norr, över Medelhavet. Det finns teorier om att våra sommarvaktlar redan har häckar en gång i Nordafrika, och sen av nån anledning fortsatt norrut. De kan, nån enstaka gång, häcka i Sverige, ända fram i augusti-september.
Men vakteln som smyger omkring i Smurte har ingen hona. Det är möjligt att de prydliga halländska spannmålsåkrarna påminner honom om de afrikanska stäpperna. De ger i vilket fall skydd åt denna extremt hemlighetsfulla fågel som många har hört men som få har sett i vilt tillstånd.

16
JUNI Lördag = kitesurfare.

nej_tack
Åk inte här!

Ett tag på eftermiddagen syns bara en enda surfare mellan Glommen och Galtabäck: en oförtruten grön yngling som rastlöst åker fram och tillbaka inne i naturreservatet.


17
JUNI Söndag = surf. Allmänt åkande i reservatet hela dan, ofta fem-sex gossar samtidigt.

triss
Rörligt friluftsliv i Utteros naturreservat

Helikopter dundrar över klockan 10:30. Det hör till besynnerligheterna att strandens fåglar, som inte bryr sig om vanliga flygplan, reagerar med panik för helikoptrar. Jag passar på att kolla vad som lyfter från reveln: till min glädje ett par småtärnor.

Vi har trots allt en liten tärnkoloni. Den finns på den gamla häckplatsen, på den stora, gräsbevuxna revelns yttre del. Det är egentligen det bästa stället, eftersom det är lite upphöjt och därmed bättre skyddat mot högvatten (och kitesurfare, om än inte för hundar och minkar). Nackdelen är gräset.
Flera silvertärnor håller till där. Jag gissar på tre eller fyra par, men möjligen är där fler, dolda av vegetationen. Minst lika intressant är att några småtärnor frekventerar området. Det finns en liten chans till småtärnehäckning även i år i Smedsgård, men det är ännu så länge en spekulation.
Det här området har växt igen på senare år, och därmed blivit mindre intressant för tärnorna. Men höstens stormar gick hårt åt vegetationen. Så här skrev jag den 18 december:

”Rejäla erosionsskador på stora reveln, grässvålen har gröpts ur eller skalats av på havssidan. Detta är inte miljöförstöring, utan naturliga ombyggnadsprocesser, organiserade av havets vågor. Man kan rentav tänka sig att stormarna återskapar fria sandytor på reveln, som kan locka tillbaks tärnorna.”

Sen dess är gräset på frammarsch igen, men det finns fortfarande ganska stora öppna ytor, och, som sagt, ruvande tärnor.
Jag tog en bild av området den 13 mars, när det såg ut som grusplan, och en ny igår kväll (från en annan vinkel för beträdnadsförbudets skull) där man ser hur långt gräset orkat hittills:

marsgrus
Mars

junigräs
Juni

Skötselplanen för reservatet bollar fram tanken att hjälpa naturen att hålla gräset i schack:

”Småtärnor, fisktärnor, silvertärnor och större strandpipare häckar gärna i sandblottor mellan vegetationsytorna. I sydvästra delen finns sådana miljöer. Sådana blottor ska finnas kvar och helst öka i areal. Tramp från betesdjuren bidrar till att upprätthålla dessa miljöer, men ytterligare skötselinsatser kan krävas (jordfräs, grävning mm).”

Jag känner en lätt olust inför tanken på en jordfräs ute på reveln, men det bör viktas mot småtärnornas prekära situation.



Klockan 19:30 åker två surfare omkring vid Sälarevet och tömmer det på fåglar. Värsta jag sett hittills.

kites-01
Unga män roar sig. I förgrunden den stora reveln med sandblottorna där silvertärnorna häckar, bortom surfarna Sälarevet.


18
JUNI Hittar en mycket död storspov, i två delar, på en potatisåker nära Björkäng.

spovhuvud
Numenius arquata

Jag skrev en sväng den 26 maj om den tidiga vallskörden och dess faror för fåglar som häckar på vad de uppfattar som öppna gräsvidder. Jag skulle gissa att storspovar är de som oftast råkar illa ut. När ett hot närmar sig har en ruvande spov instinkten att lägga sig platt över äggen för att inte synas, medan partnern försöker driva bort inkräktaren. Är det en slåttermaskin går det som det går.
I juni 2010 blev jag kontaktad av en lantbrukare i trakten som haft ihjäl en spov med fyra ägg under vallskörden i maj. Fågeln var ringmärkt.
Jag fick ringen, som var brittisk, och anmälde fyndet via internet till British Trust for Ornithology.
Det visade sig att spoven hade märkts den 10 april 1991 i Freiston Shore, ett naturreservat i Lincolnshire som till karaktären inte är helt olikt Utteros, om än mycket större.
Storspovar är magnifika fåglar. De passerar i talrika skaror på våren, och rastar gärna i Utteros laguner. Deras flöjtdrillar är ett av de underbaraste naturläten jag vet. En del försöker häcka här, men det är sällan de lyckas.


19 JUNI Miljövård?

meeresbrise
Någon har förbättrat inomhusluften genom att spraya doftämnet ”havsbris” (och sen kastat sprayburken i havet)

I morgon börjar FN:s stora miljökonferens i Rio de Janeiro, kallad Rio+20. Det är en rätt otymplig historia, där byråkrater från hela klotet kommer att avhandla angelägna frågor i en inte helt lättgenomtränglig jargong.
Jag är väldigt osäker på värdet av den här sortens storstilade tillställningar, men eftersom haven är ett av sju prioriterade områden ska jag hastigt skissera hur kopplingen till Kattegatt ser ut.
Startpunkten är konferensen i Rio 1992, som producerade det dokument som kallas Agenda 21. Dess sjuttonde kapitel handlar om haven. Här är de två tyngsta punkterna:
• Fisket ska vara uthålligt, det vill säga man ska inte dra upp mer fisk ur havet än vad havet förmår producera
• Havsområden med hög biologisk mångfald och produktivitet ska ges särskilt skydd, förslagsvis som marina reservat.
Tio år senare hölls en uppföljande konferens i Johannesburg, där ambitionerna från Rio skulle konkretiseras till tydliga mål. Resultatet blev Johannesburg-deklarationen, som innefattar följande:
• Försvagade fiskbestånd ska restaureras så att de kan utnyttjas hållbart allra senast år 2015.
• Ett globalt nätverk av marina reservat ska vara etablerat 2012.
I Kattegatt finns ett extrem försvagat fiskbestånd: torsken. Året för den första Rio-konferensen, 1992, drog yrkesfiskarna upp 6 271 ton torsk ur Kattegatt. Johannesburg-året 2002 var siffran 2 470 ton. Det senaste året med statistik är 2010: bara 155 ton!
-Det är antagligen det mest utfiskade torskbeståndet i hela världen, sa fiskebiologen Joakim Hjelm i radio Halland för ett år sen.
Fisket i Kattegatt regleras via Bryssel. Marina reservat, däremot, är en fråga för länsstyrelsen i Halmstad.
Länsstyrelsen antog 2003 en bunt regionala miljömål. Tre marina reservat utlovades till senast 2007. Det första, Kungsbackafjorden, var redan på gång, sen flera år.
Men några fler marina reservat blev det inte till 2007. Länsstyrelsen tvingades formulera om målsättningen till att lyda: ”Senast 2010 ska ytterligare tre marina områden i Halland vara skyddade som naturreservat (utöver Kungsbackafjorden).”
Det gick inte heller. I januari förra året beslutade länsstyrelsen att mål som inte uppnåtts ändå ska finnas kvar som ”inriktningsmål”.
I februari i år producerade länsstyrelsen en uppföljningsrapport om miljömålen. Avsnittet om Kattegatt är skrivet av länsfiskekonsulenten Peter Norell:
”Situationen för Kattegatt är allvarlig och den biologiska mångfalden är hotad. …Förutom överfiske så utgör övergödning, fysisk exploatering, miljögifter, klimatförändringar och främmande arter ett hot mot Kattegatts produktionsförmåga och mångfald. Man kan inte se någon tydlig utveckling för miljötillståndet i Kattegatt. Kustvattnets ekologiska status klassas som måttlig till otillfredsställande”, skrev Norell.
Så ser verkligheten ut, tjugo år efter Rio-92.

20
JUNI Thomas har hittat två par häckande småtärnor mellan Lisered och Sik. Här är en nytagen bild:

Småtärna  Foto Thomas andersson
Sterna albifrons - tärnan med vit panna. Foto: Thomas Andersson/N

Det finns alltid några reservplatser för småtärnorn längs kusten, ställen där frilagd sand byggts upp till någon form av platå. Har sett solitära småtärnor på sådana lite undanskymda lokaler nästan varje sommar.
I Smedsgårdskolonin stor aktivitet i morgonsolen. Både småtärnor och silvertärnor i luften, ibland i kontroverser med varandra. Vad det är de gör vet man inte, men det är en njutning att se dem göra det. Tröttnar aldrig på att betrakta tärnornas temperamentsfulla aerodynamik.
Beckasinen spelar i dag. Den gör väl det annars också, fast det inte hörs när det blåser.

De gula stoppskyltarna placeras ut idag, lågt över marken, med 50 meters lucka. Lär säkert klara sig tills drivisen kommer. För en del av oss är detta en glädjande tilldragelse.

hit_men_inte_längre
Hit men inte längre

21 JUNI Allt fler starflockar hastar söderut. Detta hör också till kategorin naturens under: starbarn som bara är några veckor gamla styr målmedvetet mot Medelhavets olivlundar, utan behov av vägvisare. Föräldragenerationen väntar till september.
I gölen vid det övergivna svanboet finns andra tidiga sydflyttare: skogssnäppor. De har häckat vid skogstjärnar runtom i landet. Nu ger sig honorna av och låter hannarna passa avkomman, en fullt rimlig arbetsfördelning.
De har släktingar som gör sammalunda. Hittar fyra eleganta svartsnäppor spatserande i lagunen, också de tillfälligt rastande på vägen söderut.
Noterar för övrigt att hundsäsongen är på gång. Stort löst exemplar inne och nosar i det avspärrade området.

Det finns ett problem vid lågvatten, som nu (-10 centimeter). Folk som promenerar från badplatsen in i naturreservatet ser inte skyltarna, som är placerade långt upp i strandvegetationen. Jag är inte säker på att myndigheterna har klart för sig hur radikalt strandens topografi ändras i takt med vattenståndet.
Detta har jag tjatat om länge. I december 2000 skrev jag en krönika i Hallands Nyheter om huruledes kartorna över den verklighet jag befinner mig i strider mot nämnda verklighet. Den texten blev händelsevis fröet till boken Tidvatten. För att markera årets längsta dag har jag lagt ut den
här.

Och så ett sommarsolstånd som gör skäl för namnet.

sommarsolstånd
Den 21 juni: Solen går ner bortom Galtabäck

Jag stöter ibland på folk som inte riktigt fattat att solen går ner på olika ställen på sommaren och på vintern. Detta astronomiska fenomen kan med fördel studeras vid Hallandskusten, där skillnaden blir dramatisk. Ut mitt perspektiv i Smedsgård går midsommarsolen förargligt nog ner i Galtabäck. Jag måste då gå ut på stranden för att få den fullödiga visuella effekten, som på bilden ovan. Annat är det i december, när midvintersolen sänks rakt ut i Kattegatt.

vintersolstånd
Den 21 december: Solen går ner strax söder om Anholt

22 JUNI Har hittat tumlaren! Den uppträder numera som vitnad dödskalle mitt ute på stranden, ett par hundra meter söder om platsen där den blev fågelmat i våras. Jag skrev om dess olika kadaverstadier den 14 och 15 mars. Den 18 mars var bara skelettet kvar. Sen försvann det också, helt mystiskt. Nu har en av naturens nycker spottat upp huvudsaken.

tumlarskallen
En en ursköljd och torkad tumlare

Möts under morgonrundan av en annan märklig syn på Smalasudde. Står länge och betraktar fenomenet. Ligger det någon i byltena? Kan inte upptäcka minsta rörelse. Först två timmar senare ser jag i kikaren hemifrån fyra personer krypa ur påsarna. Nå. Det är väl inte förbjudet att sova i reservatet.

reservatssovarna
Lägerläge

Full fart på tärnorna. Brushane med svart krås i lagunen, ihop med fyra gluttsnäppor. Sen regn. Gärna för mig. Fick 20 millimeter i måndags, följt av några dagars värme. Detta har satt en fantastisk sprutt på naturen, vari jag inkluderar mina bönor.

fredagsböna
Gott gry i groddarna


23 JUNI Vakteln går nu söder om landsvägen (den mellan Björkäng och Tvååker) i höjd med gården Ågård.
Hittar resterna av en gås inte långt från tumlarskallen. Blev väl örnmat i vintras. Detta är en del av strandens magi. Efter en sträng vinter ligger det gåsskelett lite här och var, som smäckra monument över livets kretslopp. Vid nästa högvatten sköljs de bort för alltid.


gåsskelett
En osteologisk gås


24 JUNI Bägge havsörnarna på Sälarevet strax efter sju på morgonen. Sitter tätt ihop på ett av de större stenblocken, precis som i julas. Berättigad oro bland gravänderna. Lyckligtvis är inte kitesurfarna lika morgontidiga. Kvart i nio flyger honan bort och plockar upp ett kadaver ur Uttrans mynning. Hon äter en stund. Hannen har också flyttat på sig och står i närheten. Efter bara några minuter försvinner bägge örnarna i en för mig dold vinkel. De var inte hungriga.
Tjugo över elva: småtärneunge i luften, den första i år för min del. Fladdrar över reveln, bara en aning ostadigt. Lär sig fort. En njutning att skåda.

Mindre njutning att skåda är resterna av några medborgare som firat midsommar i det fria på badparkeringen i Björkäng:

midsommartradition
Utfestat

I blåsten också kitesurfare.

Efter förra helgens elände mejlade jag länsstyrelsen och undrade vad den tänkt göra för att förbudet ska få effekt. Svaret från den skötselansvariga Jeanette Hansson löd så här:

”Jag ska få namn på några kontaktpersoner för surfare och be dem om hjälp med informationskanaler för att nå de som bryter med förbudet. Jag vill försöka med information i första hand men om detta inte hjälper får vi åka ut på plats och eventuellt också höra om Kustbevakningen kan hjälpa oss.”

Det låter inte som om länsstyrelsen har varit förberedd på att förbudet kan kräva nåt slags åtgärder.
I går, på midsommardagen, var det en hel del badande i vattnet, vilket fick surfarkollektivet att i stort sett hålla sig på sin del av stranden, alltså den södra. I dag är det för kallt för bad. Vinden är sydlig. Nästan hela gänget håller nu till vid badstrandens norra del, och rutschar ständigt in i reservatet. Det är uppenbart att alla inte fullt ut behärskar konsten att vända mot vindriktningen, vilket i och för sig är förståeligt.

Jag ger mig ut på stranden och lyckas vinka in några gossar. Direktkontakten är som alltid friktionsfri.
-Bra att du säger till, är reaktionen.
Dock kan jag inte stå där hela dan. Det blåser och regnar. När jag cyklat hem är flera surfare i reservatet igen, däribland en av dem jag nyss pratat med.

kite-04
Kitekitsch


25
JUNI Jordugglan är kvar! Kvart i sju på morgonen jagar den frenetiskt över ängen bakom min stuga. Vacker syn. Försöker fotografera den med min lågkvalitetskamera:

jordugglan-03
Asio flammeus, ryttlande i Tvååkers pastorat

Jordugglan hör väsentligen hemma på tundrorna i norr, men som den är en flyttfågel är det inte ovanligt att den stannar i sydligare sammanhang när det är ont om sorkar. Det tycks vara ett sånt år i år, med jordugglor lite här och var. Det är en flexibel gynnare. Det finns genom åren en hel del rapporter om häckningar i Nordeuropa, inklusive Sydsverige och Danmark (danskarna kallar den för mosehornugle).
Trevligt nog finns det en ras av jorduggla i Sydamerika, så det är en sann kosmopolit.



26 JUNI Vakteln är tillbaks norr om landsvägen Björkäng-Tvååker. Spatserar i de vida sädesfälten mellan Törlan och vägen, vid gården Ågård.
Borta vid Bjärs en vaktel till, norr om vägen, halvvägs mellan gården Bjärs och Moarna. Detta är märkligt nog samma två områden där två vaktlar höll till förra sommaren. Man kan fråga sig om det är en tillfällighet, men jag tror inte man får något svar.
Har fått 30 millimeter regn sen midsommar.

27 JUNI Fiskeriverket finns inte längre. Numera är det Havs- och vattenmyndigheten som håller koll på torskens kollaps i Kattegatt.

closed areas
De tre fredningsområdena i Kattegatt: I det med röd ram råder fiskeförbud året runt, i det med orange ram förbud under januari-mars medan man under resten av året får fiska med selektiv trål, i det med svart ram måste man använda selektiv trål första kvartalet

Det finns fortfarande ett litet torftigt bestånd av genuin torsk kvar i Kattegatt. Men att skydda det har visat sig vara ohyggligt komplicerat.
Torsken leker i sydöstra Kattegatt. Det sker på senvintern. En gammal och uppenbarligen vettig tanke är att förbjuda trålning i lekområdet, åtminstone under första kvartalet.
Men det finns ett avtal från 1930-talet som tillåter danskarna att fiska även i den svenska delen av Kattegatt. Ska man reglera fisket i lekområdena måste man alltså först förhandla med Danmark.
En annan sak är att det numera finns så kallade selektiva trålar, som sorterar bort torsken, men som kan användas till att fånga till exempel havskräftor. Yrkesfiskare som har selektiva trålar vill givetvis kunna använda dem även i torskens lekområden.
Med dessa komplikationer på bordet lyckades Sverige och Danmark för fyra år sen förhandla fram fredade zoner i Kattegatt, att gälla från 1 januari 2009. Det finns tre sorter:
• En stängd zon där allt fiske är förbjudet året om
• En halvstängd zon där fiske är förbjudet under första kvartalet, men tillåtet under resten av året förutsatt att man använder selektiva trålar
• En buffertzon där man under första kvartalet bara får fiska om man använder selektiva trålar, men där det under resten av året är fritt fram.
Tre år har gått och regeringen har bett Havs- och vattenmyndigheten, förkortat HaV, att utvärdera fredandet. HaV har överlåtit uppdraget åt en dansk-svensk expertgrupp,
som nu redovisat vad den kommit fram till.
Här tillkommer en ny komplikation. I Kattegatt finns ganska gott om småtorsk som härstammar från Nordsjön, och som återvänder dit när den blir könsmogen. Att det är så vet man genom dna-analys. Men det finns inga andra sätt att skilja Nordsjötorsk från Kattegatts hemmatorsk än dna-analys, och det är en dryg och dyr apparat. Detta gör alla att uppskattningar av det genuina beståndets storlek blir vanskliga.
Man vet att mängden torsk i Kattegatt ökat under de tre åren. En stor del av ökningen kan bero på invandringen från Nordsjön. Och tre år är under alla omständigheter en för kort period för trovärdig statistik.
I vilket fall anser arbetsgruppen att fredningssystemet verkar ha varit framgångsrikt och att det bör få fortsätta, men att fredningsperioden bör förlängas med månaden april.
Men de selektiva trålarna har ställt till det. Det finns många olika sorters selektiva redskap. Framför allt finns det danska selektiva redskap och svenska selektiva redskap. Det är upplagt för kontroverser. De danska och svenska experterna har blivit osams om selektiviteten.
Men det var HaV som fick det ursprungliga uppdraget. HaV har skickat expertgruppens rapport till regeringen, ihop med en skrivelse där HaV föreslår att fredningssystemet skärps, så att det blir totalförbud hela året även i det område där det hittills varit totalförbud bara första kvartalet. Motivet är att ett fiskeförbud har så många positiva effekter för havet, bredvid skyddet av torsken.
Vad regeringen tycker om detta återstår att se. Sen återstår det ännu mer att se vad danskarna tycker. Detta är, som sagt, en väldigt komplicerad fråga.

Rapporten innehåller för övrigt en hel del intressant. Jag fastnade för den här lilla kartan som visar var ungtorsken håller till under sensommaren:

tredje kvartalet
Den orange färgen anger var det finns mest ettårig torsk under tredje kvartalet - nämligen utanför Utteros! Notera att 57:e breddgraden är markerad i vänstra marginalen. Det är den som går genom Sik.

28 JUNI Kristallmorgon, med solen stigande genom slöjor av dis över slätten. Uppe halv fem. Det är alldeles stilla, men från havet kommer ett starkt brus, ett eko av gårdagens vindar men med kraftigt uppskruvad ljudstyrka.

Det är ett fenomen som påminner om höghusen i Glommen den 1 maj, när ett fuktskikt över havet agerade förstoringsglas. Nu är det temperaturskiktningen efter en kall natt efter en varm dag som förstorar ljudet av dyningar som krossas mot sanden.
Den här sortens plötslig ljudförstärkning har vållat en del oreda i de senaste årens tekniska debatt om vindkraft till havs. Experterna är inte överens om hur det ska hanteras när man beräknar bullernivåerna, men för en strandbo är det ett välkänt exempel på havets ändlösa förmåga att skapa överraskningar.

sandkanten
En vågbruten strand

Cyklar till Norra Lyngen, där vågorna snidat till en annan sommarpresent: en en skarp kant i sanden parallell med stranden. Jag har sett det förut men är inte säker på hur det uppstår.
Bara ett tiotal sälar uppe. De har sommarlov och är ute på vift. Fem småtärnor dyker i grupp utanför skären. Familjeliv. Årsungarna är redan yrkesfiskare.

29 JUNI Allt fler gäss längs kusten. Mest grågäss, men just nu vitkindade på reveln. Fortfarande ruvande silvertärnor. Att gässen betar strax intill bekymrar dem inte.
Hittar en strandskata ruvande i en potatisåker i Björkäng. Den bryr sig inte om cyklande cyklister, men den blir lätt oroad när jag stannar. När jag plockar upp kameran flyr den in bland potatisplantorna. Jag har sett strandskateparet här ända sen april och undrat vad de har för sig. Kan tänka mig att honan redan värpt en gång men förlorat äggen när potatisen sattes. Tyvärr väntar fler traktorvändor framöver.


skatbo
Skatboet

Strandskator heter som de gör för att de vistas på stränder. På engelska heter de oystercatchers, ostronfångare. De har en näbb som är specialkonstruerad för att öppna ostron och musslor. Så vad får en strandskata att lägga ägg på en potatisåker?
Svaret är att strandskator är underbart nyckfulla fåglar som gör lite vad som faller dem in. Man kan också kalla dem flexibla. Europas strandskator har det senaste århundradet alltmer utforskat andra miljöer än stränderna. Man kan hitta dem på de underligaste ställen numera (som stadshuset i Falkenberg).
Säkert drar de nytta av att vara mindre bundna till havet. Ett ofta citerat exempel är Torrey Canyon-katastrofen i Engelska kanalen i mars 1967, när ostronbankarna i Cornwall och Bretagne slogs ut av fasansfulla mängder råolja. Visserligen omkom många strandskator, men de som skaffat sig vanan att plocka daggmask från åkrarna hade större chans att överleva.

På eftermiddagen blåsigt. En röd drake sliter sig och flaxar iväg i naturreservatet. Två aspiranter i våtdräkt rusar ifatt den.

lösdrift
Infångad

Mer om torsk nu:

Fiskebåtarna i Kattegatt får upp ansenliga mängder småtorsk som prompt kastas tillbaks i sjön. Den överlever inte, men ”utkasten”, som det kallas, är helt enligt reglerna. Fisket har nu hamnat i den absurda situationen att mer torsk slängs i sjön än vad som förs i land.
Under 2011 landades 145 ton torsk i Kattegatt, medan 216 ton kasserades. Siffrorna kommer från Internationella havsforskningsrådet ICES i Köpenhamn, som just offentliggjort sina rekommendationer till EU inför 2013 års fiske.
För torsken i Kattegatt är beskedet, som väntat, detsamma som de senaste elva åren: inget fiske! Men politikerna har hittills aldrig följt ICES vädjanden om fiskestopp, vilket i hög grad har bidragit till att torskbeståndet i Kattegatt kollapsat.
ICES samlar in data om torsken på olika vägar, och försöker därur räkna ut beståndets storlek och ålderssammansättning. På senare år har siffrorna inte alls stämt: det försvinner en massa torsk som ingen har koll på.
Det mest sannolika är att det handlar om unga torskar från Nordsjön som varit på besök i Kattegatt ett år eller två, och som då hamnat i statistiken. Sen har de helt lugnt simmat hem igen och är försvunna. Men de här tillfälliga gästtorskarna beblandar sig inte med infödingarna i Kattegatt, och är alltså ingen räddning undan den katastrofala situation som fisket försatt sig i.
Under många år protesterade yrkesfiskarna i Halland mot den dystra bild som ICES förmedlade. Därför skapades 2008 ett samarbetsprojekt, kallat ”torsksurveyen”, där fiskare och forskare försökte enas om hur mycket torsk det finns i havet. Resultatet, som jag skrev om den 29 november, visade att ICES har rätt. Läget för torsken är katastrofalt.
Frågan är nu om torsken kan räddas av de fredade områden som jag beskrev i förrgår. Men det är alldeles för tidigt att besvara den frågan. Torskbeståndets storlek svänger naturligt år från år, och svängningarna förstärks när beståndet krymper. Dessutom är, givetvis, alla siffror omgivna av generösa felmarginaler.
Man ska minnas att torsken haft en nyckelroll som helt dominerande rovfisk i Kattegatt. Att den nästan försvunnit har radikalt förändrat hela den ekologiska arkitekturen. Det talas numera ofta om att återskapa den ekologiska balansen i havet, men dit är det mycket, mycket långt.

Klockan 16:40. Stor svart hund vållar panik på stranden. Rusar runt och jagar fåglar på Sälarevet. Hundratals änder, gäss och vadare går i luften i hela reservatet. Hunden hör hemma i Galtabäck. Efter en stund kommer en man i röd jacka ut och hämtar den.


30 JUNI Har fått 28 millimeter regn sen igår. Landskapet mättat med väta. Lyckosamt nog har bönderna just klarat av andra vallskörden, men en del potatis- och majsåkrar ser överdrivet blöta ut.

majsvatten
Odränerat

Smedstorp har därmed fått 123 millimeter i juni, den högsta junisiffran sen 1999 då det kom 150 millimeter.

Havsörn på Sälarevet vid åtta. Ingen dramatik.
Frampå dan drakvindar. Vid middagstid tjugo surfare längs den kommunala badstranden, en soloåkare i reservatet. Tack vare de kitschigt mönstrade kiterna kan jag leta upp vederbörande lite senare på stranden. Göteborgare. Hade inte haft en tanke på varför han varit ensam norr om havsbadet. Blev lite spak när han förstod att han varit observerad. Strax därefter åker nya rekryter fram och tillbaka i reservatet. Känns tröstlöst. Självfallet kan jag inte hålla på att agera kustbevakning så fort det blåser. Om inte annat är det fruktansvärt tidsödande.
Nåt slags bollklubb i Galtabäck ordnar ankrace i Törlan. Denna befängda idé har spritt sig till de halländska åarna på senare år. Man får hoppas att plastankorna åtminstone är allergitestade.

ankrace
No comments