Augusti 2012

augustistrand
Sensommar

1 AUGUSTI Det känns halvt högtidligt att vandra ut på den del av stranden där beträdnadsförbudet är hävt från i dag. Sensommarkänsla, redan överblommade tistlar. Ilskna fiskmåsar cirklar ilsket, de har en stor grå unge bland tuvorna. Den öppna sanden där tärnorna häckade är på väg att snabbt växa igen. Inga bogropar kvar, förstås: kornas klövar har suddat alla spår. Fullt med fåglar överallt ute på stränderna. På de grunda bottnarna mellan stora reveln och Sälarevet kliver ett tjugotal röda myrspovar och borrar i dyn med sina magnifika näbbar. En fantastisk syn.

kiteskyltar
Läsning för surfsugna

2 AUGUSTI Antalet kitesurfare i reservatet har minskat märkbart på sistone. Jag tror mig veta varför. Den 13 juli påpekade jag att det inte fanns någon information om det nya naturreservatet vid den stig ner till stranden som surfarna använder. Numera finns där en skylt, bredvid kommunens tavla, och den måste vara svår att missa, även för den ivrigaste kitegosse.
Det här gör det också lättare för oss plattfotade medborgare att helt hövligt tillrättavisa dem som bryter mot förbudet.
Men man bör minnas att Björkäng i hög grad frekventeras av nybörjare. Man kan inte sällan se dem komma vinglande i högsta speed i sydvästvindarna, för att plötsligt konfronteras med den brydsamma uppgiften att vända och åka tillbaks, mot vinden. En del komiska scener, faktiskt.

En helt annan problematik handlar om strandvandrarna från campingen/badplatsen. Det står två skyltar vid gränsen till reservatet. När de sattes upp i maj fungerade de som tydliga markörer. Nu, när botaniken brett ut sig, ser det ut så här:

här börjar reservatet
Där är den!


3 AUGUSTI Upptäcker i gryningen en strandad blå tunna. Måste ut och kolla.

blå_tunnan01
Var kom den ifrån?

Det är en stor och rymlig plastsak, tom, men väl begagnad. Ser ut att höra hemma på nåt fiskefartyg, men har legat mycket länge i havet. Är påväxt med uppseendeväckande algbuskar. Märkligt.

blå_tunnan02
En förbuskad tunna

Drar mig till minnes en mindre aptitlig tunna som blåste i land på samma ställe i augusti 2009. Har kvar ett foto:

snusktunnan
Titta inte!

4 AUGUSTI Nästan svart brun kärrhök jagande lågt över strandängen. Blir attackerad av tornfalk! Kärrhöken har svårt att värja sig och rymmer söderut, men ångrar sig när den får syn på campingen och smiter åt norr istället. Vart tornfalken tog vägen missade jag.

Bruna kärrhökar ser man esomoftast från augusti och en bit framåt hösten. De är på flyttresa söderut, men de är, som namnet säger, våtmarksfåglar, och våra strandängar brukar väcka jaktlusten.
Det här extremt mörka exemplaret var en årsunge, som bara kan ha varit flygduglig några veckor. Jag vet inte om den verkligen var på väg mot Mauretanien på egen hand, men den tappade synbarligen balansen inför den ettriga lilla tornfalken, ungefär hälften så stor som den själv.

Här kommer ett bidrag från Thomas:

Kustsnäppa
Kustsnäppor ------- Foto: Thomas Andersson /N

Kustsnäppan är en av de arktiska vadararter som just nu ivrigt kilar omkring på våra våta stränder. På avstånd ser man bara mörka siluetter, som lika väl kunde vara starar. På kort håll är de små underverk i mättade bruna och roströda färger.
Jag skrev om kustsnäpporna i ”Tidvatten” den 30 juli (sidan 135):
De har tillbringat sin korta sommar på nordöstra Grönland eller Tajmyrhalvön. De kan mycket väl ha flugit nonstop från Severnaja Zemlja eller Kong Fredriks land till denna milda halländska sandstrand.

5 AUGUSTI Örnungen är utflugen.
En hel del morgontidiga lövsångare i trädgården de senaste dagarna. Detta är notabelt eftersom jag inte har några träd i trädgården, och därmed inte heller några löv. Men det går tydligen lika bra med dill.

dillsångare
Dillsångaren

Skämt åsido: sångfåglarna har börjat flytta utomlands. De gör det på natten. De har en viss motvilja mot resor över hav. Alltså blir det en ansamling av sångare om morgnarna längs kusten, i den vegetation som står till buds.

6
AUGUSTI Hör ett mullrade ljud i fjärran klockan fem. Försöker minnas om prognoserna pratat om åska, men släpper saken och lyssnar på BBC. Får sen veta att det var ett jordskalv under havsbottnen, sydost om Anholt.

Här är notisen från
de danska statsgeologerna:

”Mandag d. 6. august 2012 kl 04:57 dansk sommertid rystede et mindre jordskælv havbunden under Kattegat. Jordskælvet målte 4.4 på Richterskalaen og havde sit epicenter ca 20 km sydøst for Anholt.
Jordskælvet er ikke kraftigt set på verdensplan, men det er blandt de største vi har registreret i Danmark. Det største jordskælv vi har registreret i Danmark målte 4.7 på Richterskalaen og ramte ligeledes i Kattegat. Der var i 1985.”

Och här är en karta från de amerikanska statsgeologerna som visar hur många minuter det tog för skalvets seismiska vågor att spridas jorden runt:

travelTimes
Här går det undan

Kattegatts botten bävar ibland. Det beror på en urgammal sprickzon, känd som Tornquist-zonen efter den tyske geolog som upptäckte den. Sprickan börjar i Rumänien, går mot nordväst och når Östersjön vid Bornholm. Den fortsätter diagonalt över Skåne till Hallandsås, och vidare ut i Kattegatt. Till slut tvärar den in över Jylland strax norr om Grenå, och försvinner i Skagerack åt Norge till.
Det är Tornquist-zonens trasiga berggrund som gjort tunnelbygget genom Hallandsås till ett så storstilat fiasko. Och det är Tornquist-zonen som svarar med skalv när Skandinaviens utsätts för stress. Ytterst beror den stressen på att Afrika pressar sig mot Europa från söder, samtidigt som Island trycker på från nordväst. Man hör ett svagt muller, som av åska…

Den mest bemärkta jordbävningen i Kattegatt inträffade den 22 december 1759, i höjd med Läsö. Det var bara fyra år efter katastrofen i Lissabon, som dödat tiotusentals människor och som spritt ångestvågor över hela Europa. Den därav uppskruvade medvetenheten ledde till att 1759 års skalv blev osedvanligt väl dokumenterat.
Skakningarna kändes ända till Bergen i norr och Hamburg i söder. Mest vibrerade Jylland och svenska kusten, från Marstrand till Laholm. Isen på Limfjorden brast, landsvägen norr om Varberg fick sprickor, från Vallda rapporteras höga vågor som låter som symptom på en tsunami. Annars handlar det mest om skorstenar som knäckts, tavlor som trillat från väggen och glas som krossats.
Forskare har kommit fram till att styrkan bör ha legat runt 5.4 på Richterskalan, men den siffran är omtvistad.

Plötsligt har signalen gått bland svalorna. I morse satt den här skocken förväntansfulla charterresenärer på mitt bredband:

svalbård
Twitter

7 AUGUSTI Allt fler skrattmåsar i lagunen. Det är som i mars, fast jag inte vet om det är samma fåglar. Här är alltid mycket skrattmås i augusti. De är mindre sociala än på våren, men framför allt har de med sig ungar: lite slarvigt brunspräckliga krabater som är födda i sommar, oklart var.

Skrattmåsar är kräsna. En sjö eller våtmark med en skrattmåskoloni är garanterat av hög ekologisk kvalitet. Men de kan plötsligt försvinna igen, som skedde i Munkagårdsfloen i Morup efter ett rävangrepp i fjol.
Det finns trovärdiga uppgifter om en skrattmåskoloni i Utteros 1992 med ungefär 100 par. Det var före min tid. Ibland, på våren, när det vimlar av skrattmås i lagunen och på stora reveln, går jag och hoppas att de ska stanna kvar. Det verkar, tyvärr, inte sannolikt.

Kuling på gång, havet på väg mot +40 centimeter. Det blå tunnan kommer allt närmre. Tvåhundra vitkindade gäss på stora reveln.

Vi har börjat lära oss att de krympande isarna i Arktis har en tung roll i spelet om vårt väder. Nu i sommar har istäcket smält i full hast. Den 1 augusti nåddes den minsta utbredning som noterats det datumet sen satelliterna började mäta is 1979. Från den rekordlåga nivån har det de senaste dagarna rasat neråt! Orsaken är en dramatisk storm som dragit fram i Arktis och vispat sönder istäcket ytterligare. Det här dagsfärska diagrammet kommer från danska DMI, men det ser likadant ut i andra redovisningar:

icecover_current
Isdrama i norr

Kl 19 rapporterar Nidingen 19 och Anholt 17 sekundmeter i byarna. Havet på +28 cm. Den blå tunnan har lagt sig ner, ända framme vid kostängslet. Ett halvdussin kitesurfare håller igång, på södra badstranden.

8 AUGUSTI Börjar dan med att tvätta fönstren, som i nattens kuling fått ett flammigt lager salt. Enorma mängder måsar, gäss och vadare har sökt skydd i reservatet. Havet nådde +37 centimeter vid midnatt och baxade in den blåa tunnan innanför stängslet. De vitkindade gässen kvar.

strömma
Uttrankraft

Varberg Energi renoverar just nu kraftverket i Strömma, som genererar el med hjälp av Uttrans vatten, i en takt av 140 kilowatt.
Strömma är ett elverk av klassiskt snitt, byggt 1915, mitt emellan Tvååker och Dagsås. Tack vare en rejäl fördämning har kraftverket en fallhöjd på 10,5 meter och garanterad tillgång till vatten.
Strömma är en av bärpelarna i Varberg Energis satsning på 100 procent förnybar el. Jag har själv elvärme i stugan, med ett samvete som är oanfrätt, eftersom den härrör från vattnet i Uttran och vindarna på Tvååkersslätten (plus tre vattenkraftverk i Nissan).

dammen
Dammen

9 AUGUSTI En av dessa magiskt sköra kristallmorgnar som varit alltför sällsynta i sommar. Lätt höstkänsla i luften, stranden full av vitkindade gäss: räknar till 300. Vill inte störa, cyklar till badstranden för att få stövelkontakt med vattenbrynet.

kristallmorgon
Mare serenitatis

Klockan 11: jagande pilgrimsfalk i mästerlig flyguppvisning över stranden.

Avdelningen för kufiska båtar: den här heter Dornbusch, är hemmahörande i Hamburg och just nu på väg från Halmstad till Göteborg med okänd last i containrarna.

dornbusch
Dornbusch måste betyda ”törnbuske”, fast det är inte så hon ser ut

10 AUGUSTI Cyklar till Norra Lyngen under tjocka moln. Fortfarande bara ett tiotal sälar uppe. Skrämmer iväg en pilgrimsfalk - inte samma som i Smedsgård igår. Den drar norrut mot Sik. På denna fantastiskt fågelrika kust kan man följa en rovfågels flyktbana på molnet av måsar och vadare som går i luften. Renfanor överallt nu, som en frodig sommarförgyllning av den annars ganska lågmälda stranden.

renfanorna
Chrysanthemum vulgare

I Smedsgård går de vitkindade gässen nu uppe på strandängen och äter lunch.

11 AUGUSTI Klockan 14.30 kommer ett slags luftmoped med deltavinge från norr och sveper på låg höjd längs strandlinjen. Total panik bland fåglarna. Hundratals vitkindade gäss, som helt fridfullt gått och betat sen i går morse, försvinner, liksom vadarna.
Farkosten landar borta på badstranden. Cyklar dit och fotograferar den, men hittar inte piloten. Detta är minst tjugo gånger värre än surfdrakarna.


delta
Deltaskrämman

Betraktar sorgset det ödsliga landskapet. Långsamt börjar fåglar återvända: trutarna först, kanadagässen som håller till vid Sälarevet, ett gäng krickor, några gluttsnäppor, en av hägrarna och en skärfläcka. Men sen, på kvällen, klockan 20.30, kommer en ny leksak knattrande över naturreservatet……

independence
Bananskrämman

12 AUGUSTI Många vitkindade gäss återvände under natten, om än inte alla. Klockan 09.30 åker åter en luftmoped längs stranden och sätter skräck i fågelskarorna.
Lika illa är att gåsjakten har börjat. Springer på två kamouflageklädda jägare i Norra Lyngen. De har lagt ut några vettar, tecknade som kanadagäss, i vattnet och gömt sig bakom det stora stenröset. De ger sig av strax därefter, utan byte, i en danskregistrerad bil.


Grågäss och kanadagäss får jagas från den 11 augusti och året ut. Förr fanns regler om när på dygnet man fick skjuta gäss, men de är borttagna. Vitkindade gäss är än så länge fridlysta, förutsatt att de håller sig på stränderna.
Bönder som oroas av skador på grödorna får jaga grågäss och kanadagäss året om, vitkindade gäss under perioden 21 augusti - 15 november.
Från den 21 augusti är det också, av någon anledning, tillåtet att jaga gräsand, kricka, bläsand, vigg, ejder och småskrake.
Det är markägaren som får jaga. Men i ett område som Utteros, som är en gammal allmänning, är antalet markägare stort. En del av dem hyr också ut sin jakträtt, till exempel till danska jägare.
Utteros naturreservat är tillkommet för att skydda fågellivet. Det är inte tillåtet att till exempel plocka blommor i reservatet. Men markägarnas rätt att skjuta ihjäl fåglar är oinskränkt. I Sverige väger jaktintressena alltid tyngre än naturvården.
Den fria jakträtten var en present från Gustaf III till landets bönder. Året var 1789. I Frankrike rasade revolutionen. Gustaf III var rädd att den skulle smitta av sig, och försökte blidka allmogen med en populär jaktreform. Detta är orsaken till att Sverige är fattigare på vilda djur än de flesta europeiska länder, och att det är tillåtet att skjuta ihjäl fåglarna i svenska naturreservat.
Jag hör ofta argumentet ”det-är-bra-att-dom-skjuter-kanadagäss-dom-är-alldeles-för-många-och-dom-skitar-ner”. Visst. Men problemet är det här: kanadagäsen håller sig inte för sig själva. De blandar sig på stränderna med en underbar mångfald av gravänder, arktiska vadare, hägrar, gluttsnäppor, skarvar, snatteränder, svartsnäppor, skärfläckor… Skjuter man i den hopen försvinner alla.
Fåglar som skräms kommer tillbaka. Men fåglar som skräms ofta, av skottlossning eller luftmopeder, lär sig att undvika de stränder där de ofta blev skrämda. Punkt och slut.

Havstrut sliter ruttet kött ur kadaver på stranden. Det är en synnerligen död säl, som legat länge i vattnet men lyfts långt upp i sanden av den senaste kulingen. Ser fantastiskt oaptitligt ut.

säldöd
Trutmat

13 AUGUSTI Tillbringar morgonen på Smalasudde, just nu ovanligt livaktig: fullt med vadare, skrattmåsar och beskt svavelutsöndrande alger.

smalas
Inte så badvänligt (observera sandrevlarna utanför den steniga stranden)

Reservatets Galtabäcksdel är stenig, men från bukten mot Utteros öser havet upp bårder och revlar av sand, som skapar minilaguner utanför stranden. Där samlas tonvis med alger, som nu, i högsommarstiltjen, hastigt bryts ner till en hal men näringsrik välling.
Författaren Fredrik Ström beskrev nånstans hur Europa är delat i två landskapstyper, en nordlig med klippor och skär upp till Murmansk, en sydlig med öppna stränder och en massa sand ner till Biscayaviken. Gränsen går, menade den förträfflige Ström, strax söder om Varberg.
Det ligger något i det. Och om man så vill kan man skåda övergångszonen just här, vid Smalasudde, där sanden och stenen kämpar om herraväldet över stranden.

14 AUGUSTI
Bönderna har tagit ännu en vallskörd, och därmed öppnat maskrika marker åt skrattmåsarna. Följaktligen finns inte en enda skrattmås i lagunen idag. De har en osviklig förmåga att hitta föda där den för tillfället bjuds. I går kväll flög de runt på hög höjd över strandängen och fångade sländor.

måsmorgon
Måsmassor i maskjakt

Här kommer en fiskehistoria som omväxling:
Visserligen finns inte många torskar kvar i Kattegatt, men de som finns mår inte sämre för det.
Tre svenska fiskforskare har jämfört den biologiska statusen hos torskar i Kattegatt, Skagerrak och Öresund. Skagerrak och framför allt Kattegatt är nästan tömda på torsk. I Öresund, däremot, har torsken klarat sig, tack vare ett trålförbud som infördes redan 1932.
I ett hårt fiskat torskbestånd är det framför allt de äldre och större exemplaren som går åt. Det innebär att småväxta fiskar som blir könsmogna tidigt har störst chans att fortplanta sig - och därmed föra vidare de genetiska anlag som gör dem småväxta och tidigt könsmogna. Med tiden består hela beståndet av liten men försigkommen torsk.
De tre forskarna har frågat sig om dessa unga torskar också åldras fortare, och därmed drabbas av ålderskrämpor.
Svaret är nej. Torsk från alla tre områden åldrades enligt samma mönster. Och torsken i Kattegatt verkade faktiskt vara i bättre fysiologiskt skick än den i Öresund, kanske för att den var mindre stressad .
Istället gjorde forskarna en oväntad upptäckt: torskhonorna i alla tre bestånden visade inga ålderssymtom alls. De blev bara bättre och dugligare ju äldre de blev, till skillnad från hannarna, som tappade vigör med åren.
Om ni tvivlar på detta kan ni läsa
originalartikeln här.

15 AUGUSTI Havsörn på Lisereds udde, honan tror jag, majestätisk i morgonsolen. Flyttar efter en stund till ett av skären utanför Fårarevet. Då ser jag vad den ser: en trut står och hackar i ett substantiellt kadaver på en smal sandrevel. Örnen byter skär några gånger. En ung brun kärrhök, också den nyfiken på kadavret, cirklar runt platsen, men vågar inte slå till: trutar är trots allt imponerande fåglar och en sandrevel en tveksam biotop för kärrhökar.
Örnen och jag sitter och väntar, på var sin sten, i nära två timmar. Det är en underskön morgon, med stranden full av vadare: gluttsnäppor, grönbenor, sandlöpare, en roskarl. Som nästan alla möten med örnar slutar det med att inget händer. Kanske ligger kadavret en aning för nära land. Havsörnen ger upp och drar norrut, jag cyklar hem till frukosten.


kört
Avslaget

Tröskorna är igång. Den här kornåkern mellan Bjärs och Moarna är den första som skördats inom min cykelradie. Det råkar också vara den åker där jag hörde en vaktel så sent som i förrgår.
Går ut i stubben med kameran. Då börjar vakteln helt frejdigt spela bara några meter från mig, i nästa kornåker!
Den klarar sig säkert. Men vad gjorde den här?
Jag hörde den första gången den 26 juni. Sen dess har den hållit sig inom en radie på ett par hundra meter. Den har nån gång skiftat från korn till vete, men i övrigt har den vankat nere i dunklet, utan hona och tydligen utan behov av att utforska den avlägsna del av Europa där den råkat hamna. Ett mysterium är vad det är.

På eftermiddagen stort kalas i skyn. Enorma skaror måsar fart runt och fångar insekter, både över stranden och havet, en del på mycket hög höjd. De gör en karaktäristisk knyck med kroppen i fångstögonblicket. Har ingen aning om vad det är för en insekt som svärmar. Kan vara flygmyror eller något slags sländor. Fantastisk syn.

Gluttsnäppa
Gluttsnäppa (nej, den är inte enbent) --- Foto: Thomas Andersson /N

16 AUGUSTI Morgonvandring i våtmarkerna nedanför Sik. Gluttsnäppor lite överallt, smäckra gestalter beskäftigt klivande i gyttjepölarna, ljudligt signalerande i tretakt. Ett kompani arktiska vadare i den stora dammen, nära ut/inloppet till havet. Gott om skrattmåsar: här är perfekt läge för en koloni. Också hundratals vitkindade gäss. Det var hit de flyttade sen de skrämts bort från Smedsgård av luftmopeden häromdagen.

sikstrand
Vattenriket nedanför Sik

Den mjuka tuvterrängen mellan Törlan och Morupsån bildar ett eget landskap, avskiljt från omvärlden, trots trafiken uppe på landsvägen. Här finns en flack vall ut mot stranden, som gör området vagt skålformat, med öppna vattenytor i botten (delvis grävda för något tiotal år sen). Ängarna och stranden har inte direktkontakt, som i det öppna deltalandskapet i Utteros och Smedsgård.
Ornitologerna brukar påpeka den relativa bristen på fåglar längs den här sträckan, men vad den beror på är oklart. Det är lite paradoxalt, eftersom detta är en kustremsa som nästan helt förskonats från det rörliga friluftslivet. I vilket fall har länsstyrelsen långt gångna planer på ett naturreservat ända ner till Lynga. Därmed skulle hela Natura 2000-området bli reservat.

gässstrand
De vitkindade utanför Sik


I stabilt väder som nu, med konstant lufttryck och inga vindar, styrs havsnivån helt och hållet av tidvattnet, som kurvan från Ringhals visar med god pregnans:

Ringhals-1
Det är månen

Men en decimeter räcker för att torrlägga det strandade trädet:

uppträdet
Inträdet

utträdet
Utträdet

Afton special: under eftermiddagen har en molnbank välvt sig in från väster och täcker på kvällen hela himlen. Men strax innan solen sänks spränger den ett sprund i mulenheten rakt över Smalasudde.

16 augusti
Klockan 20.35


17
AUGUSTI Möter sandlöpare, en av strandens diskreta extremister. Kommer från någon av de allra nordligaste tundrorna, med julitemperaturen ett fåtal grader över noll. Har säkert aldrig sett en människa innan den fick för sig att provlöpa sanden i Smedsgård. Håller sig alltid i yttersta dyningszonen och beblandar sig inte med sina många snäppsläktingar i lagunen. En fin liten globetrotter, med ett makalöst precisionsverktyg till näbb.

sandlöpare
Calidris alba i sin rätta miljö

När säden skördas samlas gässen. I kväll stora skaror kanadagäss utanför Utteros. Bara ett hundratal vitkindade på reveln. Inga grågäss alls. Jag begriper verkligen inte hur detta fungerar.


18
AUGUSTI Falken plockar sork ur våthåla. Sitter och äter i två minuter, men inte länge: det var en minisork.

tornfalk
På vakt över blå tunnan

Sporadiskt jagar en tornfalk utanför Smedsgård, ryttlande i aerodynamisk virtuositet tio-tjugo meter ovanför strandängen. Har man tålamod och/eller tur får man se den fiska upp en svart vattensork ur någon sävrugge.
Tornfalkens jaktteknik är lustig att bevittna, men den är uppenbarligen energikrävande. Enligt facklitteraturen behöver falken sätta i sig 4-8 sorkar om dagen för att få flygbränsle så det räcker.
Den ser ofta ut att missa bytet, men tittar man noga står den ändå och sväljer: den har prickat en insekt. Tornfalken har fabulöst konstruerade ögon, och kan enkelt upptäcka en skalbagge eller gräshoppa från tjugo meters höjd, för att lugnt men målmedvetet landa och äta upp den.
Den ger sig också på fåglar, upp till en stares storlek, vilket är förklaringen till svalornas synbarliga ilska.

19 AUGUSTI Havsörn på Sälarevet 12.30. Stannade bara en kvart, men hann väcka stor förargelse i fågelskockarna. Försvann norrut.

Här kommer en föreläsning om hundar:


damen med hunden
Men han är ju så snäll…

På Björkängs kommunala badstrand råder hundförbud om somrarna. Enskilda hundägare lyckas dock emellanåt intala sig att förbudet inte gäller just deras hund eller i varje fall inte precis nu när de är på väg ut på stranden med den.
Förr om åren har också många kringgått skyltarna för att ge sig norrut och släppa lös hunden på de öppna ytorna i det som nu är naturreservatet. Jag har, tyvärr, några gånger stött på folk som varit uppenbart förtjusta över att deras hund kunnat roa sig med att jaga strandens många fåglar (”se så glad han är!”). Min personliga erfarenhet är att kringspringande eller runtrusande hundar har varit det som stressat fågellivet mest.
I år har det skett en lyckosam förbättring.Två orsaker:
•Den bofasta befolkningen, som brukat åka till stranden med hunden, känner till det nya reservatet.
•Campingen har gjort en berömvärd insats för att informera hundägande gäster. Campingen har också anlagt en nya rastgård (möjligen olyckligt placerad inom strandskyddat område).
Årets hundar har för det mesta kommit från Galtabäck. Okunnighet kan vara en orsak. Till exempel revs den viktiga skylten vid änden av Suddeväg tidigt på säsongen.
I vilket fall ser det lite hoppfullt ut.

rastgården
Rastplatsen


20
AUGUSTI Havsutsikt kallas det, men det man ser är framför allt himlen, och den kan emellanåt vara betydligt praktfullare och/eller intressantare än själva havet. Klockan 06.17 knäpper jag den här bilden från stranden utanför Smedsgård. Den visar ett ofantligt stråk av låga moln, som en slags monumental meteorologisk autostrada, med en riktning nånstans mellan väst och västnordväst.

mot väster
Mot väst

Stråket löper över hela himlen, vilket jag tyvärr inte klarar av att fotografera. Den mystiska elektroniken i min lilla kamera mixtrar dessutom till lite förbryllande färger. I vilket fall blir bilden mot öster den här:

mot öster
Mot ost

Hemma igen, långt senare, kollar jag DMI:s satellitbild, som också råkar vara från 06.17. Från 800 kilometers höjd ser man att stråket sträcker sig ända bort till Limfjorden, varifrån det väller ut över Nordsjön. På bilden är det brunt, vilket är färgkoden för låga moln.

208200417_6288
Uppifrån

Men det som dominerar satellitsynen är snarare den märkligt raka molnfronten från sydväst mot nordost. Den är ljus på bilden, vilket betyder hög höjd, och är på väg mot sydost. Den raka fronten syns inte på mina strandbilder, men redan när jag kom ut ur stugan i ottan slogs jag av den osannolika himlen och tog en bild mot nordost. Den är daterad 06.03 och visar den högt liggande fronten, i rät vinkel mot autostradan.

mot nordost
Mot nordost

Havsörn från Lyngahållet 15.15. Sätter sig på samma sten som igår, fast jag förstås inte vet om det är samma örn. Drar norrut efter en kvart, återkommer efter en timme. Ger sig helt stillsamt iväg vid åsynen av badande mansperson.

21 AUGUSTI Grannens hussvalor har ungar kvar i boet. Hela släkten hjälper till. Verkar vara tredje kullen.

svalboet
Två huven sticker fram

svalsläkt
Gavelsvalor


6a0133f03a1e37970b0177443cf1fd970d
Rekord igen

Isens smältande i Arktis har slagit nytt rekord i sommar. Just nu är istäcket det minsta som uppmätts i modern tid.
”Modern tid” betyder sen satelliterna började kika ner på Arktis 1979. Innan dess gick det bara att göra grova uppskattningar av isens omfattning.
Inte heller med tidens teknik är det trivialt. Från flera hundra kilometers höjd är gränserna vaga mellan halvsmält is, packis, drivis, issörja och alla andra varianter. Olika forskargrupper har utvecklat egna mått på isens mäktighet, och de stämmer inte med varandra. Just nu visar dock alla rekordlåga siffror.
Isen smälter av den enkla anledningen att jordens klimat långsamt men säkert blir varmare, vilket i sin tur beror på att halten växthusgaser i atmosfären ökar. Men det finns, som alltid, komplikationer.
En del av värmeenergin som smälter isarna kommer via Golfströmmen, eller snarare via det globala fjärrvärmenät där Golfströmmen ingår. Havsströmmar har en tendens att variera naturligt i styrka, i en takt som inte följer kalendrarna. Det gör att isen i Arktis, även utan yttre klimatförändringar, växer och krymper, med en period på 60-80 år.
Under 1930-talet noterades en påtaglig minskning av somrarnas istäcke i Arktis. Det vi ser nu är av allt att döma en kombination av globala klimatförändringar och de naturliga svängningarna: Golfströmmen skyndar på den uppvärmning av Arktis vi åstadkommer med växthusgaserna. Det är förklaringen till att det går så snabbt.

julen 2010
Det här är inte Arktis. Det här är Smedsgård den 20 december 2010

(Har lagt till en sida om Kattegattleden. Den innehåller tills vidare inget annat än den text som låg i dagboken den 25 juni.)

22 AUGUSTI Nu i augusti är det renfanorna som präglar kustlandskapet med sina gula lyktor. Jag har själv buskvis med renfanor både på och strax utanför min tomt. Får de stå kvar över vintern kan deras robusta fröställningar servera snabbmat åt mesar och siskor ovanför snön.

renfanorna
Får jag lov?

Det lite yviga beståndet på bilden växer på komposthögen utanför min stenmur.
Komposten fanns där långt innan jag köpte stugan. När jag försökte gräva ur den för några år sen hittade jag i dess djup intressanta fragment av 1960-talets plastkultur. Själv fyller jag på den med lite ospecificerat trädgårdsrens, och observerar med belåtenhet hur den säckar ihop om vintrarna, när osynliga mikroorganismer gör det de ska göra i en kompost.
Jag har funderat lite på tillåtligheten. Komposthögen ligger som sagt utanför min stenmur, och därmed utanför min tomt, men inne i Utteros naturreservat. Det låter inte helt legalt. Å andra sidan har den själv, alldeles spontant, kamouflerat sig under ett knippe vackert vajande renfanor och därmed inlemmats i den biologiska mångfalden.

På kvällen spektakulära skurar in från havet.

tvättsvamp
Tvättsvamp över Kattegatt


23 AUGUSTI Vad i all världen är det här?

gultkryss
Utteros senaste sevärdhet

I dagens gryningsljus sticker det helt oförhappandes upp en aldrig förut skådad gul mast strax utanför Sälarevet! Tror för ett halvt ögonblick att en segelbåt gått i kvav i nattens blåst. Nej, föremålet vaggar vänligt i vågorna. Det är ett sjömärke.
Upptäcker sen att Kustbevakningens Poseidon ligger mycket långt ut i sydväst och har nåt fuffens för sig. Den seglar iväg vid åttatiden.
En gul flytboj med kryss i toppen kallas ”specialmärke”. Det är, enligt Sjöfartsverket, ”
i första hand inte avsett för navigering utan anger t.ex. kabel, mätinstrument eller gräns för område.”


24 AUGUSTI Cyklar till Galtabäck i avsikt att kliva ut i Annahålan, men kommer inte många meter i den förrädiskt tuviga våtmarken.

annahålan
Och var slänger man gamla skyltar?

I reservatets skötselplan nämns större vattensalamander som en av områdets rödlistade arter. Salamandern hittades i Annahålan 2008 av ornitologen och konstnären Gunnar Pettersson, som i många år bodde vid Suddeväg och som varit reservatets främste civile pådrivare.
Annahålan är en vattenfylld grop i gräsmarken vid änden av Holmens väg. Den kan anas på andra sidan stängslet på bilden ovan. Kartan nedan är hämtad från
Artportalens rapportblad om fyndet.
Större vattensalamander är en av de många kamrater som farit illa av civilisationens arrogans mot våtmarker. Men den är också hemlighetsfull och svår att upptäcka. På senare år har det gjorts en hel del inventeringar, varvid man hittat så många större vattensalamandrar att arten strukits från den nationella hotlistan. Dock finns den kvar på den regionala rödlistan i Halland.
En halländsk inventering gjordes 2008. Den innefattade inte Galtabäck, men väl Träslövsläge, där man hittade större vattensalamandrar i en av dammarna på strandängen söder om samhället.

ekokarta_ATLAS611623245276
Tyvärr, Artportalen klarar inte å, ä och ö


25
AUGUSTI En underbart myllrande syn i gryningen. Över tusen vitkindade gäss i reservatet, trivsamt småpratande (jag hör dem in i stugan). De flesta har legat i eller vid lagunen utanför Smedsgård under natten. Under morgonen flyttar de över till stora reveln där de betar gräs i bästa sämja med korna. En del mindre flockar ger sig in till stubbåkrarna på slätten, som de lärt sig av kanadagässen. En talrik hop vitkindade håller till i norra lagunen utanför Utteros. Lägg därtill stora troppar ivriga krickor, en grupp om hundra vipor, kringflackande kanadagäss och grågäss, plus smågrupper småvadare, spridda gräsänder, nästan femtio skarvar på Sälarevet och de vanliga gängen med sysslolösa måsar, trutar och kråkor…

Vitkindad gås-005234
Fortsatt framåt för de vitkindade ------ Foto: Thomas Andersson /N


26
AUGUSTI Åska hela natten. Mest fjärran dunder, men blixtarna som alltid magnifika över Kattegatt. Inte mycket sömn, men det är det värt. Upptäcker att vårt nya sjömärke utanför Sälarevet blinkar stillsamt med ett blygt gult sken: blink-blink-blink, paus, blink-blink-blink, paus…

radarBlixtSve__1208260900_o8s8j
De svarta korsen betyder blixtar. Kartan kommer från SMHI och gäller 08.30-09.00 på söndagsmorgonen.

Det ser ut att komma mer:

harkrank
Insektsutsikt

Dramatiken i Ishavet bekräftas nu av den mest resursrika institutionen: National Snow & Ice Data Center i USA. Havsisens utbredning har minskat drastiskt i sommar, och landar långt under rekordet från 2007, som den gången vållade stor uppståndelse. Här kommer en figur som visar vad vi håller på med:

kinnard
Knyckt från Alexander Ac

Den övre delen är en rekonstruktion av havsisens sommarutbredning de senaste 1450 åren, gjord av ett internationellt forskarlag, lett av kanadensaren Christophe Kinnard. Diagrammet, som publicerades i
Nature för ett år sen, visar hur isutbredningen pendlat mellan 8 och 12 miljoner kvadratkilometer, grovt räknat.
Svansen nere till höger är ett färskt och lite fräckt påhäng som inte hör till originalet, men som visar att isen i dag är nere i 4 miljoner kvadratkilometer. Bilden är förvisso schematisk men den säger en del om proportionerna i det som händer i Arktis.
Vi vet vad det beror på men inte vad följderna blir.

Det senaste dygnets oväder gav 16 millimeter regn i Smedsgård.


sparvhök
Höken

27 AUGUSTI Morgontidig sparvhök kommer farande nånstans ifrån och norpar pilsnabbt åt sig en fågel på strandängen, utan att landa. Sätter sig på min stenmur för att äta frukost. Hinner ta en suddig bild genom fönstret innan den ser mig och smiter. Strax därpå fiskgjuse på hög höjd från havet, medförande långsmal, glänsande fisk. Ger sig in mot Dagsås med bytet.

Sen en behagfull sensommardag med exklusiva installationer över slätten. Jag rekommenderar särskilt den här vyn där molnen lyckas parodiera både träden och sädesfälten (tittat man noga ser man en stor gåsflock till höger).

landskapsspegel
Konstmoln


28 AUGUSTI Solnedgångarna över havet är förvisso magistrala, men soluppgångarna över slätten är inte dåliga, de heller. Den här bilden är tagen klockan 05.51 på tisdagsmorgonen. Den röda färgen brukar betyda att det är mycket stoft i luften, men var och av vad slag är svårt att utluska. Vi har några pågående vulkanutbrott i Kamtjatka (Sjivelutj, Karymskij och den mäktiga Kljutjevskaja Sopka) som möjligen kan förhärliga himlen, men det är en ren spekulation från min sida.

blod över sibbarp
Blod över Sibbarp

På kvällen över hundra råkor längst ut på stranden, en udda syn. Jag gissar att de är mätta och dästa efter en dag i spillsäden, och behöver lite havssalt till matsmältningen.


29 AUGUSTI En fogligt sensommarfuktig gryning, med svag doft av övermogen frukt. Dimma har en intressant tendens att förstärka landskapets visuella konststycken. Vet egentligen inte varför, men kameran är med på noterna. Här är en klase vyer från Norra Lyngen strax efter sex på onsdagsmorgonen.

havren
Den havsnära havren

spindelväv
Strandfiske

dimhav
Havet vaknar

Som kontrast en fullt fungerande pepparsprej, tillverkad i Darmstadt, hittad i strandens tångbylte. Enligt instruktionen på baksidan ska man spreja direkt mot näsa och ögon (”Stops almost every attack”). I Tyskland får den dock endast användas mot djur. Bäst-före-datum är den 20 november i år. Tack vare övertrycket har sprejen klarat havsvattnet (jag har testat den).

peppardraken
Något för draksurfare?


30 AUGUSTI Ihjälkörd grävling på landsvägen förbi Utteros. En gruvlig syn. Faktiskt första gången jag ser en grävling i området, men det kan bero på att jag håller mig inne om nätterna. Men grävlingen är en allätare som bör ha lätt att hitta mat i kustlandskapet.

påkörd grävling
Han mötte en bil

Fler sorgliga nyheter:
Antalet häckande ejderpar i Östersjöländerna minskade under åren 2000-2009, från 560 000 till 290 000, enligt en ny sammanställning, publicerad i facktidskriften Ornis Fennica. En halvering, alltså, vilket bekräftar larmen om en oroväckande nedgång. I Sverige, som har det största beståndet, minskade antalet ejderpar från 315 000 till 161 000.
Men siffrorna är tyvärr lätt luddiga. Enligt de räkningar av sjöfågel som genomförs på vintrarna har ejdrarnas antal tvärtom ökat, från 760 000 individer till 980 000.
Det här kan tolkas på olika sätt. Kanske har ejdrarna ökat i antal samtidigt som deras benägenhet att häcka minskat, av någon okänd anledning. Eller så är det de synnerligen oprecisa räkningarna som inte fungerar.
En annan siffra kommer från danska sjöfågeljägare, som rapporterar om en minskning av andelen honor bland skjutna ejdrar, från 45 procent till 25 procent (vilket borde få de danska jägarna att sluta skjuta honor), samtidigt som andelen unga ejdrar minskat från 70 till 30 procent (vilket borde leda till jaktstopp).

Ingen vet varför ejdern backar, även om det inte saknas hypoteser. I ”Tidvatten” nämnde jag brist på B-vitamin (tiamin) som en ledande teori. Finska ornitologer pekar gärna på den kraftiga uppgången för havsörnen, känd för att ofta och framgångsrikt ge sig på ruvande ejderhonor.
Även alfågel, svärta och sjöorre minskar. Liksom ejdern lever de framför allt på musslor. Däremot klarar sig de fiskätande fåglarna bättre.
Man ska minnas att ejdern hade en mycket kraftig uppgång på 70-talet, fram till början på 90-talet, förmodligen beroende på att övergödningen gynnade blåmusslorna.
I vilket fall är ejderkrisen en av de stora gåtorna i naturen just nu. Och vi som håller utkik över havet saknar vårarnas ymniga ejdersträck.

Artikeln i Ornis Fennica heter ”Declines amongst breeding Eider Somateria mollissima numbers in the Baltic/Wadden Sea flyway” och är skriven av 14 ornitologer från Finland, Sverige, Danmark, Holland, Tyskland, Island och Polen.


På kvällen myrspov i lagunen, frenetiskt borrande med sin finurliga näbb i dyn, och med denna fantastiska färg:

Myrspov Morups tånge aug 2012
Mimosa lapponica -------- Foto: Thomas Andersson/ N


31 AUGUSTI Över tusen vitkindade gäss i reservatet under natten. Har ingen precisare siffra: de kom i motljus på kvällen och landade på stora reveln. I skymningen stort larm, alla gäss i luften. Vet inte varför, men de var nervösa länge och stannade ute på vattnet. Ett intensivt sorl i mörkret, ett mjukt, dämpat knattrande. Stapplade upp flera gånger i natt för att lyssna, men hörde bara enstaka kanadensare som tutade i sömnen.
Alla gässen kvar på morgonen, fortfarande med vitkinderna i majoritet. En hel del grågäss också. Vid åtta havsörn på Sälarevet (kom under Eko-nyheterna så jag missade larmet). Vid halv tio börjar den plötsligt jaga gäss, i en fabulös luftcirkus över Utteros. Ingen jaktlycka, dock. Morgonen ebbar ut i frid, med gåsplogar, svalkvitter och en blå kärrhök.


I kväll har vi fullmåne igen, för andra gången i augusti. Två fullmånar i samma månad är så pass ovanligt att engelsmännen kallar nummer två för ”blue moon”. Här är den blå augustimånen, hängande över strandängen, lagunen, stranden, havet och molnen, och med kosmos som bakgrund.

universum
Allt är blått