Oktober 2012

oktobersnäcka
Alla behöver andas

I ”Tidvatten” är oktober den månad då det ännu sommardävna havet syresätts av stormar och sillstim. Det brukar behövas - så här års kryper syrehalterna i Kattegatts bottenvatten ner till den livsfarliga nivån 2 milliliter per liter vatten. Så även i år: vid SMHI:s septembermätning var halten öster om Anholt 2,78 milliliter syre per liter vatten. Det här beror på skiktningen i havet, med kallt och salt vatten på djupet, varmare och sötare närmre ytan. Gränsen går just nu vid drygt 20 meters djup, och den bildar en fysikalisk spärr som hindrar luftens syre från att tränga ner till bottnarna. Alltså: vi behöver mer stormar och sillstim. Och så ser det också ut…

1
OKTOBER Väderbus hela natten. Stiger upp i massivt mörker, trots fullmånen, och kollar vad SMHI har att bjuda denna dag. Lätt förvirrande spår meteorologerna regn i Björkäng men solchanser i Morup. Hade det inte regnat kunde jag cykla dit!

björkäng

morup

Förklaringen till detta schizofrena prognosmakeri är att SMHI drar gränsen mellan sydvästra och nordvästra Götaland mitt emellan Björkäng och Morup. Jag antar att de siktat in sig på kommungränsen mellan Varberg och Falkenberg, men den sammanfaller händelsevis med den mera ärevördiga gränsen mellan Himle och Faurås härader, markerad i granit vid vägkanten:

gränsen
De kunde inte ens enas om samma sten


2 OKTOBER Blåsandet har levererat enorma buntar med alger på stränderna. Mest brunalger nu, framför allt sågtång. Ligger de i väta behöver de inte många dar för lösas upp i en svaveldoftande men näringsrik välling, som här i Norra Lyngen:

nlyngentång
Lyngenvällingen

Tre prutgäss på stranden. Deras tur nu. Har i övrigt dålig koll på gässen i den rådande väderförvirringen. Verkar vara lika delar grågäss, kanadensare och vitkinder just nu; säkert några tusen totalt. Får tyvärr chansen att se alla ta till vingarna samtidigt när polishelikoptern dundrar förbi, två gånger; som vanligt på låg höjd exakt längs strandlinjen.

Episod klockan 11: står och följer en brun kärrhök i kikaren. Strax hitom lagunen skrämmer den upp en pilgrimsfalk med en halvstor vadare i ett dödligt grepp i klorna. Blev avbruten i måltiden. Kärrhöken försöker jaga ifatt falken, givetvis ett lönlöst uppsåt.

På eftermiddagen sol, och grågäss betande på strandängen, som de brukar om höstarna.


3 OKTOBER Idag flyttar fåglarna utomlands. Inte alla, förstås, men en ofantligt andel av dem, i en oavlåtlig och enveten karavan, timme efter timme, från gryningen till middagstid, med eftertrupper hela dan.

Det är så här ibland: höststräcket uppvisar en ketchupeffekt. Tiden är mogen, vintern har redan tassat in i Norrland, men det turbulenta vädret har dämpat flyttinstinkten. Så kommer en dag med optimala villkor; lätt disig och med en distinkt sydlig vind som gör det fördelaktigt att flyga bara några meter över marken.
Det är mest bofinkar och bergfinkar, i tiotusental, uppblandade med trastar och lärkor, mesar och ärlor, sparvar och starar, skvättor och siskor. Jag intar min frukost utomhus för att inte missa detta överdådiga skådespel.

Okej, det är lite dystert att se dem hasta iväg. Som tröst kan man beundra de många blommor som faktiskt håller igång ännu. Här är ett ståtligt bestånd gullkragar som växer strax öster om Björkäng, helt utan hänsyn till att det är oktober.

gullkragarna
Chrysantemum segetum

Gott om gäss under eftermiddagen, vitkindade långt upp på strandängen. Dock nervösa, med goda skäl: en ung havsörn håller till i grannskapet. Klockan 15.30 går den rentav till attack mot gåsmassorna på strandängen, givetvis med nollresultat.
Tyvärr surfare i reservatet.



4 OKTOBER Generallarm klockan sju. Rusar ut på altanen, men ser bara några tusen gåssiluetter mot en hotfulllt blyfärgad gryningshimmel.
Halv åtta en ensam åskknall.
Upptäcker kritvit fågel ute på stranden. Är nära att sålla bort den som svan, men hejdar mig: det är en kanadagås, en albino. Ser den flyga iväg med sina släktingar. Den har inte en enda icke-vit fjäder. Kan undra om den är så inlemmad i gemenskapen som det verkar, men det vet bara fåglarna.
Inget som helst småfågelsträck idag (men finkmyller i majsen). Havsörn på Sälarevet vid tiotiden. Gör ett slags utfall två timmar senare, just som jag lagar lunch, så jag vet inte vad som händer. Är kvar i reservatet till 15.15


SMHI varnar fortfarande för höga flöden i små halländska vattendrag. Tar mig en titt på Sandabäcken:

ugglehult
Sandabäcken i början

Någon kilometer öster om Tvååker ligger en liten by som heter Ugglehult, där en idyllisk bäck ringlar genom bokskogen. Precis där jag tagit bilden fanns en järnhytta på 1100-talet. Arkeologerna har hittat en slagghög och spår som visar att bäcken drivit ett vattenhjul. Sannolikt har hjulet i sin tur drivit en blåsbälg, ett nödvändigt redskap för de höga temperaturer järntillverkning kräver.
Järn tycks ha framställts i stora kvantiteter i de här trakterna. Det finns en spekulativ men intressant koppling till de rester av medeltida fartyg som hittades i Lerjan i Galtabäck på 1920-talet. Bägge Galtabäcksskeppen var fraktfartyg, och de var byggda under den tid då bönderna tillverkade järn i Ugglehult. Exporterades järnet till Danmark via Galtabäck?
I sin bok om Uttran berör Mårten Bendz med markerad försiktighet möjligheten att järnet kan har fraktats ner till kusten på pråmar på Uttran, och att rentav kanalrännan från Utteros ner till Lerjan var ett led i den infrastrukturen.
Jag saknar själv all kompetens att yttra mig om detta, men bäcken uppe i skogen är intressant i sig. Den heter Sandabäcken och rinner från Ugglehult västerut, in genom Tvååkers samhälle, förbi Munkagårdsskolan och ner på slätten. Den löper alltså parallellt med Uttran. Som minst är avståndet mellan de bägge bara 600 meter. Men så viker Sandabcken plötsligt av och förenar sig, i topologisk nyckfullhet, med Törlan i stället. Det sker vid Rönnås, strax intill den punkt där jag tog de bilder på Sandbäcken som jag hängde ut den 26 juli.
Här är en nytagen variant som visar hur bäckfåran repat sig efter årensningen i juli.

sandabäcken oktober
Sandabäcken i slutet

5 OKTOBER Hela veckan har en flock om tvåhundra bläsänder legat ute vid Sälarevet. Efter nattens högvatten (+40 centimeter) har de flyttat in i lagunen, ihop med några dussin krickor och fyra snatteränder. Änder i höstdräkt är inte så sexiga, men de är välkomna ändå i mångfalden. Tyvärr vågar bläsänderna inte ge sig upp på strandängen. Men det gör gässen, i allt talrikare gäng.

I en betande gåsflock är det alltid en som sträcker på halsen och tittar sig omkring. Den håller vakt medan de andra äter.
Det här är ett beteende som vållat biologerna ändlöst huvudbry. Det är så pass utbrett att det böra vara en instinkt, alltså nåt som sitter i gässens gener.
I princip kan man tänka sig att alla gäss ärver en instinkt som säger
”håll vakt om ingen annan gör det”. Problemet är att en gås som av nån anledning saknar vaktinstinkten har en fördel framför andra gäss: den hinner beta mera gräs, men löper inte större risk att bli uppäten av räven eller örnen, eftersom det alltid finns en annan gås som håller vakt. Gåsen som saknar vaktinstinkten kommer att få ungar som också saknar den, och som drar fördel därav. Enligt strikt darwinistiska lagar kommer därmed allt fler gäss att födas utan instinkten att hålla vakt. Men vem ska då göra det…?
Nåväl. Så här ser det ut:

grå
Grågäss

kanadensisk
Kanadagäss

vit
Vitkindade



6
OKTOBER Morgon under hösthimlen.

jupiter
Kl 06.30 Jupiter möter månen.

eldhimmel
Kl 07.15 Gryningsguld över Bänared

korodnad
Kl 07.26 Morgonrodnande kvigor i Lynga

dansk skalle
Kl 07.49 Avlägsen släkting stiger ut havet



7 OKTOBER Kuling igen. Sitter inne och är arg av ett helt annat skäl.

Knubbsälar 25 april-008990
En skadegörare? ------ Foto: Thomas Andersson / N

Havs- och vattenmyndigheten har producerat en förvaltningsplan för knubbsäl, ett i mina ögon alldeles bedrövligt dokument, präglat av den djupt inetsade synen på sälen som skadedjur.
Initiativet kommer utifrån. Helsingforskommissionen, HELCOM, uppmanade 2006 sina medlemsländer att ta fram förvaltningsplaner för sälbestånden i Östersjön, som i detta sammanhang innefattar Kattegatt.
Sverige är sent ute. Ett förslag sjösattes av Naturvårdsverket 2007, men godkändes aldrig. Nu har istället den nybildade Havs- och vattenmyndigheten fått ta över, och den har gjort det med osviklig byråkratisk träaktighet.

HELCOMs sälrekommendationer bygger på tanken att naturen, och därmed sälarna, har ett egenvärde, oberoende av mänskliga tyckanden och önskemål. Sälarna är, står det i texten, ”viktiga, unika och väsentliga komponenter i ekosystemet”, vars fortbestånd och välbefinnande ingår i Östersjöländernas gemensamma ansvar för naturens mångfald.
Det är formuleringar som speglar den moderna europeiska synen på naturvård. Men därav finns intet i den svenska förvaltningsplanen. Den är snarare inriktad på att garantera yrkesfiskets fortbestånd och välbefinnande än sälarnas. Åtgärderna fördelas på fyra punkter:
• ”Skadeförebyggande åtgärder” handlar om hur fisket kan skyddas från sälen med sälsäkra redskap, sälskrämmor i utsatta områden, och skyddsjakt på säl.
• ”Utbetalning av skadeersättningar” handlar om de stora pengar som samhället betalar yrkesfisket för sälskadorna (24 miljoner kronor 2010).
• ”Populationsbegränsande åtgärder” handlar om skyddsjakt på säl.
• ”Sälen som resurs” handlar om de ”ekonomiska mervärden” sälen kan erbjuda samhället som kompensation för alla kostsamma skador den åsamkar fisket. Texten nämner sälsafari och tillägger: ”Vad man bör väga in i kalkylen när man betraktar sälen som en resurs är att ett ökat jaktuttag också kan bidra till att öka sälens värde”.

Det är svårt att urskilja vilken relevans dessa trista tankar har för Kattegatt. Här har genom åren hörts upprörda klagovisor om sälskadorna, men de har mestadels handlat om ålryssjorna (här är
en av mina HN-artiklar i ärendet). Men ålen har tagit slut. Den är numera klassad som utrotningshotad. Ålryssjorna är förbjudna från och med i år.

Vad som ska hända härnäst med Hav- och vattenmyndighetens aktstycke framgår inte. Det är möjligt att det ska remissbehandlas. Men kunde tycka att yrkesfiskarna borde vara belåtna, men då misstar man sig. Deras årsikt är att det finns alldeles på tok för många sälar: ”Snart finns inget kustnära fiske kvar”, kommenterar
Sveriges Fiskares Riksförbund på sin hemsida, och tillägger: ”Man kan vidare fråga sig varför sälen ska ses som något positivt – är det ett mål i sig?”

Just det. Det var det som var meningen.

sandsäl
Vem bryr sig om sälen?

Klockan 15: yngling med grön kite seglar in i reservatet och skrämmer upp ett par tusen gäss. Värt att notera: han var inte långt inne, kanske 200 meter. Men stora flockar vitkindade gäss har de senaste dagarna betat omedelbart innanför reservatsgränsen, alltså norr om diket. De var de som reagerade nu, och drog med sig grågässen på strandängarna ända upp till stora reveln.



8 OKTOBER Blir överflugen av fem tranor vid Munkaskog strax före soluppgången. De är på väg rakt norrut. Dock är de inte helt överens om att detta är rätt riktning i oktober, och ropar uppfordrande till varandra med sina underbart klangrika stämband.

Det finns en gammal, mycket omtvistad teori om att fåglarnas orienteringsmaskineri är så konstruerat att det ibland slår 180 grader fel. Bland fackornitologer anses den numera förlegad, men mina morgontranor var i alla fall ett exempel, fast jag gissar att de insåg misstaget långt före Hornborgasjön.

Här är en annan som navigerat fel:

rödspätta
Rödspätta



9 OKTOBER En av de mest sevärda konstruktionerna är när havet ligger solbelyst under en vykortsblå himmel, men inramat av en blågrå mur av massiva moln längs horisonten. Effekten funkar inte riktigt på bild, men ungefär så här ser det ut:

blåa himlar
Blått över hav

Bilden föreställer slutfasen av den just genomlidna ovädersnatten. Det har blåst en västlig kuling, och havet är ännu upprört. Långt ut från land ser man band av dyningar som bryts i vitt skum när de väller in över de grundare områdena. Så här:

vågbryteri
Vågorna går på grund

Det går faktiskt att identifiera brottsplatserna med hjälp av sjökortet:

sjökort
Det finns tre zoner på sjökortet. Mörkblått betyder tre meters djup, ljusblått sex meter, vitt tio meter. Mörkblå områden inom de ljusblå eller vita zonerna är grundare än tre meter. I de som kallas Hamnarevet och N Bergsrevet är djupet mindre än en meter. Det är där dyningarna bryts i frustande, vitglittrande kaskader.

Vackra molnbyggen även till kvällen.

lila himlar
Det ser faktiskt ut så här


10
OKTOBER Bara tre-fyra grader i soluppgången: det är långkalsongsäsong. Men vidunderligt vackert, med konstfullt turbulenta molnslingor på hög höjd och en lilaglödande gryning.

jugendmoln
Jugendmolnen

lila moln
Den där lila färgen igen

Två havsörnar på varsin höjdpunkt på Galtabäcksskär. När jag kommer hem sitter de istället på Sälarevet. Det är föräldraparet, tätt ihop igen.

parad
Honan till höger

Sen högtryckssol. Flock om hundra vipor. Fler gäss på strandängen än jag nånsin sett; grå och vitkindade.


11
OKTOBER Frostnatt. Vinden har vänt till ostlig, havet, som länge legat på +20 centimeter, har retirerat. I första gryningsljuset ser jag myllret av gäss trängas ute på sandstranden. Just när jag ska sätta mig på cykeln kommer en havsörn och parkerar på Sälarevet. Gässen flyr ut och lägger sig på det blanka havet. Därmed kan jag gå ut på stranden redan före soluppgången utan att skrämma nån.
Makalöst fint. På en revel längst ut tre bleka myrspovar (i det rosa morgonljuset ser de absurt nog ut att vara gröna), i vattenbrynet färsk sågtång och nyligen avlidna maneter.

sågtång
Sågtång, förgylld av solen

brännmanet
En utbränd manet

Under morgontimmarna drar de vitkindade gässen, i flock efter flock, över till Lerjans norrra strand. Bägge örnarna på Sälarevet i flera timmar.
Höstens vackraste dag. Flera gårdar i trakten passar på att ta ännu en höskörd. Dam rider i reservatet.

dam på häst
Höstens första häst

Har glömt att nämna att det var en myrspov som pilgrimsfalken åt upp den 2 oktober, en i flocken om nio som höll till i lagunen. Sen var bara åtta kvar.



12 OKTOBER I går morse: tusentals gäss utanför Smedsgård. I dag: nio! Nå, där simmar några hundra grågäss utanför Utteros, men de vitkindade har bytt strand. Som jag påpekat förut är det klokt av gässen att flytta runt, men en så här drastisk förändring från ett dygn till nästa är en nyhet.
I gryningen ockuperas stranden istället av kråkfåglar. Majsskörden är i gång, höstens stora festival för kajor, kråkor, råkor och en och annan korp. Merparten av det stora majsfältet omedelbart öster om Utteros avverkades efter solnedgången igår kväll.

den ståndaktiga
Hur gick det här till?

Havsörnsparet på Sälarevet klockan nio. Ger sig av till Galtabäck efter en timme, men återvänder, och stannar i reservatet till efter lunch.
Dagens strandfynd: en kiteplanka, av märket Crazyfly. Kostar runt femtusen.

brädan
Drakvrak



13 OKTOBER Inga gäss i ottan, men de är inte långt borta. Har just tagit mig ut på stranden när en havsörn flyger in, troligen från nordost, över Utteros. Det är där gässen övernattat, i enorma skaror. Örnen kretsar länge i höjden, mobbad av en diminunitiv men ettrig sparvhök.
Ostvinden har pressat ut havet under natten, just nu (klockan 8) till -22 centimeter, det lägsta på länge. Det strandade trädet ligger många meter upp på land.


landträd
Torrlagt

Så här såg det ut i torsdags:

gryning
Blötlagt

Sen regn. Strax efter nio upptäcker jag hemifrån örnparet ute på stranden. Honan äter med god aptit på ett stort fågelkadaver, hannen står troget bredvid. De är omsvärmade av ett dussin hungriga kråkor. Måltiden tar en timme. Hannen tröttnar och ger sig av.
Havet på -29 centimeter klockan 10, men vänder sen uppåt. Uselt väder nu.



14 OKTOBER Fullsatt igen. Gässen måste ha kommit i mörkret. Jag var själv ute efter nio i går kväll, men hörde bara enstaka grågäss. Nu ligger hela samlingern vitkindade strax söder om Sälarevet. De är verkligen flexibla. Hittar en notering på internet (kustobsar.se) om 1500 vitkindade gäss i Munkagårdsfloen i Morup igår klockan 14.15. Har en känsla av att de vitkindade är i majoritet längs den här kuststräckan just nu, och att det är de som styr körschemat. Fantastiskt.
Hittar dock en liten tropp kanadagäss längst ut på stranden, och bland dem den helvita som jag letat efter sen den 4 oktober.
Gässen ger sig av tidigt. Havsörn på Sälarevet vid nio.

Cyklar en runda och hittar en annan helvit fågel utanför Utteros - en ägretthäger! Den är tyvärr mycket nervös och flyttar sig i snabba etapper söderöver längs lagunen, mobbad av kajorna. Avståndet växer snabbt. Jag tar några skakiga bilder och cyklar sen hem i rasande fart i hopp om att hinna skåda den i tubkikaren, men den är försvunnen.

ägrett-01
En vit skepnad landar i lagunen

ägrett-02
Egretta alba

Som altid med sällsynta fåglar undrar man var de kommer ifrån. Ägretthägrar associerar jag med Donaus och Volgas väldiga deltan, så det känns stilenligt att skåda en i hemmalagunen. De finns annars, i olika raser, jorden runt, på bägge halvkloten. Enstaka exemplar, felflugna eller nyfikna, upptäcks årligen i Halland. Jag har sett noteringar de senaste dagarna om ägretthägrar i Båtafjorden och på Getterön, så det var ingen total överraskning.
Detta var inte heller första gången. Den 5 juni 2002 gick det faktiskt två ägretthägrar i lagunen utanför Smedsgård, inte alls lika nervösa. Det finns några
bilder på dem, tagna av ornitologen Mikael Nord. Jag kommer väl ihåg händelsen, eftersom jag stod i stugan den gången och tittade på både ägretthägrarna och Mikael Nord.


käpprätt
Utstakat

En helt annan sak: vägen mellan Björkäng och Morup kantas just nu av stakkäppar med röda toppar. Kattegattleden? Snarare de nya avloppsrören.
Det gamla reningsverket i Morup ska skrotas, är det tänkt. I stället ska Morupsbornas spillvatten pumpas åstad till det stora avloppsverket på Getterön. Detta låter som en vettig idé, men det betyder att en rörledning måste grävas ner från Morup, för att i Björkäng anslutas till Varbergs avloppsnät.

förverkat
Morups reningsverk är för gammalt

Det finns redan en ledning som knyter samman de bägge kommunernas vattenförsörjning, tänkt att användas som reserv. Varbergsborna får normalt sitt vatten från sjöarna Stora Neden och Mäsen, men vid störningar kan de (vi) numera istället få Ätranvatten i kranarna, och vice versa för Falkenbergsborna. Pumpstationen för systemet ligger omedelbart söder om Björkäng.
Den här vattenhopkopplingen i Björkäng, genomförd för några år sen, blev så lyckad att de bägge kommunerna beslöt att bilda ett gemensamt bolag för vatten, avlopp och sopor, döpt till Vivab. Det är Vivab som nu ska ordna så att Morupsbornas avlopp renas i Getteröverket.
Detta betyder att det ”renade" avloppsvattnet inte längre ska släppas ut i Morupsån. Jag har funderat en del på om detta kan ha konsekvenser för till exempel sälarna, som håller till vid Morupsåns mynning i Lisered. Reningsverk ger ifrån sig en hel del otyg, som mikrofibrer från medborgarnas tvättmaskiner och diskutabla molekyler från deras mediciner. Gissningsvis är det en fördel för sälarna att slippa dessa betänkliga föroreningar, men mer än en gissning är det inte.

vattenpumpen
Pumphuset - kunde kanske göras charmigare

Gör en koll i Lisered: runt 70 sälar uppe, den högsta siffran på mycket länge.



15
OKTOBER Det här ser inte bra ut. Det gula sjömärket utanför Lisereds udde har havererat och ligger kullvräkt inne bland stenarna. Märket är en tvilling till det som placerades utanför Utteros i augusti. Okej att det blåst mycket sen dess, men det har trots allt inte stormat. Nog borde ett sjömärke i Kattegatt klara kulingar.

sälmärke
Ett fall för Sjöfartsverket

I vilket fall tycks sälarna gilla den tjusigt gula prydnaden. Det går att utskilja minst tolv sälar på bilden. Totalt ligger ett femtiotal sälar vid Lisereds udde och ytterligare ett sjuttiotal vid Fårarevet. Därmed har de återvänt i full styrka. Min hypotes är att de vilat på andra skär under pälsömsningen, men nu vänt hem till de fiskrika vattnen utanför Morup.
Jag skrev en snutt igår om reningsverket och dess utsläpp i Morupsån. Eftersom ån rinner genom ett jordbrukslandskap får den ta emot en hel del annat. Just nu, när det regnar ymnigt på nybearbetade åkrar, är vattnet synnerligen brunt:

morupsån
På väg mot havet



16
OKTOBER Samma mönster: ett oöverskådligt myller av gäss, med de vitkindade i uppseendeväckande majoritet. De börjar ge sig av i mindre falanger i gryningen. Vid åtta kommer en havsörn och tömmer halva stranden, men bara halva.

gässmassan
Gäss i massor

Observera ordet ”oöverskådlig”. Jag skulle gärna räkna gässen, men de är spridda över hela reservatet och har en benägenhet att klämma ihop sig i en ostrukturerad massa av halsar och kinder. Jag får nöja mig med ”flera tusen”.
Räknar gör man däremot på Nabben i Falsterbo. Där är man uppe i 125 000 vitkindade gäss sen 1 augusti, alltså gäss som antingen lämnat landet eller bara passerat på vägen norrifrån. Inga andra gäss kommer upp i siffror av den digniteten.


17
OKTOBER Kulingbuller hela natten. Stranden, som i kvällningen låg öde, är i gryningen full av vitkindade gäss. De är besvärade av blåsten. Flera flockar ger sig av men återvänder, och lägger sig i lagunen. De stannar till halv tio, när en havsörn landar på stranden strax intill den blå tunnan. Har inte tålamod att invänta fortsättningen.

Jag skrev igår om det oöverskådliga myllret. Thomas har skickat en bunt fantastiska bilder från Öland, där det också vimlar av vitkindade gäss. De återger masseffekten långt bättre än mina egna amatörfoton. Här är två av dem:

Vitkindadgås  Öland okt 20120005
Det ser likadant ut här ------ Foto: Thomas Andersson / N

Vitkindadgås  Öland okt 20120007
Hur klarar dom detta? ------ Foto: Thomas Andersson / N



18
OKTOBER Örnparet på Sälarevet hela förmiddagen. Hannen flyttar ett tag in på stranden och ägnar sig åt ett fågelkadaver. Hon är inte intresserad. Han återvänder till henne efter måltiden.
Går ut och kollar vad han åt. Här är resterna:

örngott
Örngott

Strax intill ligger två gula flöten med en tjugo meters lina och märkta med ett passande namn:

örnskov
Örnskov



19
OKTOBER Våtväder. Som omväxling på gässen och örnarna kommer här lite närhistoria.

utteros
Utterosstenen

Vid landsvägen förbi Utteros står en mycket ståtlig milsten. Texten är hårt skavd av vindarna från havet, men man urskiljer lätt det viktigaste: årtalet 1666.
Det året fick Halland sina milstolpar, som ett led i den satsning på infrastrukturen som ingick i landskapets försvenskning. Därmed kom de halländska stolparna att höra till de äldsta i landet.
Den legala grunden var en gästgiveristadga (”Krogare- och gästgifware ordningh”) från 1649. Gästgiverierna var stationerna i vägnätet. Där kunde man övernatta, få mat och framför allt byta hästar. De närmsta gästgiverierna fanns i Morup och Varberg. Mellan gästgiverierna placerades vägstolparna med en kvarts mils mellanrum.
En mil var på den tiden 10 688 meter. Avståndet mellan milstolparna blev alltså 2 672 meter.

galtabäck
Galtabäcksstenen

Och det stämmer. Vi har en milsten i Sik och en i Galtabäck, bägge på rätt avstånd från Utteros. (Den i Galtabäck står vid landsvägens gamla dragning i det som numera heter Lerjans väg.)

sik
Sikstenen

Den i Sik ser ut att vara svårt vittrad, men Riksantikvariens inventerare har dechiffrerat den. Överst finns en kunglig krona och initialerna CRS, som står för Christina Regina Suesia: det var drottning Kristina som regerade i Sverige när gästgiveristadgan kom till, och som alltså ska ha hedern huggen i sten. Sen står det 1 MIL, och därunder 1666 och initialerna IH, som syftar på Iohan Hård. Johan Pedersson Hård af Segerstad var landshövding i Halland 1666, och alltså den som hade ansvaret för att gästgiveristadgan effektuerades i länet.
Alldeles säkert ingick också en upprustning av själva vägbanan i satsningen, men om det vet vi inget.
I vilket fall skapar de präktiga granitstolparna ett stimulerande historiskt djupperspektiv i landskapet, åtminstone för oss som cyklar på den ärevördiga vägen. Bilisterna hinner knappast se dem.



20 OKTOBER Sträckmorgon. Mer blandat nu, med trastar och starar bland finkarna. Också duvflockar på hög höjd, den största på 800 fåglar.

Men jättesträcket den 3 oktober lär inte överträffas i år. Det stämmer för övrigt med Falsterbo, där man den 3 oktober kom upp i rekordsiffran 380 000 bofinkar/ bergfinkar, av totalt 2,4 miljoner under hösten. I dag var siffran bara 8 600.
Hittills i år har 460 000 ringduvor passerat Falsterbo. Dagens siffra var 83 000, gårdagens 102 000. Bara två arter till har nått tresiffriga mängder: Blåmesen tycks ha haft en framgångsrik säsong och lämnar nu landet i stora skaror. Siffran hittills är 285 000. Och så våra vänner de vitkindade gässen, som är uppe i 130 000.
Minns att detta är vad som går att se från marken. Vid vackert väder och nordliga vindar drar fåglarna iväg på hög höjd, utom synhåll för ornitologerna.

Död sillgrissla igen på stranden.

grissla
Klarade inte blåsten



21 OKTOBER Tillbringar morgontimmarna i Norra Lyngen. Inte många sälar, men stora mängder vitkindade gäss, flockvis söderut över havet. Skärsnäppor på ett skär. Fullt med ålgräs på stränderna, ett hälsotecken.

zostera
Älgräset

Kråkjägarna på plats i sin vassrugge. De har hållit till där så länge jag kan minnas. Fäller förbluffande många kråkor, nedlockade av en bulvan i form av en berguv på en stolpe. Det brukar sägas att de många kråkortna i Halland på vintern är flyttfåglar från Finland.

bulvanen
Bulvanen

Det kapsejsade sjömärket utanför Lisereds udde kvar bland stenarna. Kan undra om det ligger och blinkar om nätterna.


haveristen
Sjömärket

Smedsgård: Örnparet på Sälarevet hela förmiddagen.

Solen, sällsynt numera, går inte längre ner i Galtabäck, utan över Anholt. Den lysande spjutet på den här bilden är avgaserna från en Boeing 777, på väg från Amsterdam till Xiamen i sydöstra Kina:

xiamen
Klockan 17.45



22 OKTOBER Hösten byter tempo nu. Löven rasar ner från träden. Hör storspovarna ropa utifrån stranden.

De vitkindade gässen verkar vara försvunna. Jag skrev igår om de flockar jag såg dra söderut. De flög mer målmedvetet än de brukar, tätt över vattnet, som om de helt oförhappandes fått för sig att flytta utomlands. Det stämmer med siffrorna i Falsterbo, med en plötslig ökning, från mindre än 2 000 vitkindade per dag, till 15 000 i går och 7 000 i dag.

Hittar en helt oblyg viol framför komposten, den som ligger inne i reservatet.

oktoberviol
Oktoberviolen


23 OKTOBER Jodå, den blinkar. Jag ställde frågan till mig själv i förrgår om den havererade lysbojen vid Lisereds udde ligger och blinkar om nätterna. Den gångna natten var klar. Klockan sex på morgonen ställer jag tubkikaren på altanen. Det visar sig att jag, mot alla odds, har fri sikt till sjömärket där det ligger bland stenarna, fyra kilometer bort och signalerar. Jag får vänta till klockan åtta för att ta en bild.

blinka lilla sjämärke där
Avstånd: 4 000 meter

Lågvatten. Går ut på Sälarevet för första gången sen i vintras. Möter på vägen två synnerligen eftersläntrande strandskator. Minst lika inressant är två flockar med tillsammans över tusen vitkindade gäss, som kommer rakt norrifrån, cirklar över mig och går ner i Galtabäck. Påspädning, kan man säga.

Sett från mitt fönster är Sälarevet en rad stenar, vinkelrätt ut från stranden. Det är kikaren som trycker ihop perspektivet. I själva verket är revet kvadratiskt, med en sidlängd om 200 meter.

revets bredd
Sälarevet på nära håll

Här är högsta stenen, havsörnarnas favoritsäte:

högsta stenen
Också ett sjömärke

Lite senare: sex hägrar i lagunen. Ensam havsörn flera timmar på Sälarevet, liksom igår.


24
OKTOBER Allt fler sångsvanar nu; ett tjugotal utanför Utteros. Deras uppfordrande basuner hör till vinterljuden, ihop med spovarnas flöjter. Sångsvanarna brukar föredra att ligga utanför Morupsåns mynning, men de pendlar iband till Uttran eller Sälarevet. Också sett en mindre flock på ett fält en bit in från kusten.

kl17.58
Klockan 17.58

Denna vädermässigt gråtråkiga dag begåvas men en helt utomjordisk kvällshimmel. Längs horisonten en blygrå, lite knölig filt av tjocka moln. Ovanför den en smal kil av blå himmel med spetsen mot norr (min kamera har inte klarat den blå färgen). Överst ett enormt rött sjok, av den sort som rätteligen benämns Altocumulus stratiformis, belyst av den bakom molnfilten dolda, nedgående solen. En makalös konstruktion, som återspeglas på satellitbilderna.

210241609_6288
Klockan 18.09



25 OKTOBER Örnparet tidigt på Sälarevet. När jag cyklar till Galtabäck flyttar de till Smalasudde. En hel del vitkindade gäss i Lerjan. Noterar än en gång att de, till skillnad från grågässen och kanadensarna, blir skrämda av vanliga flygplan.
Galtabäcks hamn på väg att sanitetsmässigt uppgraderas: tre danska 3000-liters ”samletankar” uppställda utanför reservatet:

samlade tankar
Samlade tankar

Drummelväder igen, hagelskurar och kulingvarning. SMHI har till och med börjat mumla ”snö”, ett ord som väcker oangenäma minnen. Jag skyller turbulensen på den drastiska issmältingen i Arktis i somras, som gjort att Norra Ishavet nu i oktober har ett väldigt överskott av värme att pumpa upp i atmosfären. Så här ser det ut på väderkartorna…

Rees241

och så här på himlen över havet:

hållihatten
Hagelmoln


26 OKTOBER Hårda hagelsvärmar och vindattacker från nordväst. Vattnet upp på +39 centimeter, lagom för att dränka Sälarevet. Gäss söker skydd på strandängen, mest grå, några kanada och tre vitkindade.

Havet flyttar sand. Jag skrev den siste september om hur lagunen utanför Smedsgård fått en ny mynning mot söder, innanför en stadigt växande strandsporre. En annan skapelse av det eviga blåsandet är de nya sandrevlar som växt upp innanför Sälarevet, med en form som tydligt speglar hur de byggts. Den största ser ut som en bumerang.

sandbumerangen
Den fanns där inte i våras



27 OKTOBER Vilken njutning! Efter ett väderbråkigt dygn kan jag i en klar och stilla gryning åter vada i vattenbrynet, bland blänkande tångbuketter och uppspolade blåmusslor. Havsytan har fallit från +38 centimeter i går morse till -18 centimeter nu på morgonen. Natten har varit kall, men ingen is syns till.

hösthav
Havsgryning

Det är alltid spännande att upptäcka vad vågorna hittat på sen sist. Titta här - de har skulpterat två helt olika räffelmönster i rät vinkel mot varandra:

vågspel
Vågspel

Vi har nu nått den vändpunkt då havet blir kallare vid ytan än på djupet. Det här diagrammet kommer från SMHI:s oktobermätningar av temperatur, salthalt och syrehalt. Det ligger ett språngskikt mellan 15 och 20 meters djup, där salthalten hastigt blir högre och syrehalten lägre, medan temperaturen är nästan konstant ända ner till bottnen. Vid nästa mätning kommer ytvattnet att vara flera grader kallare än bottenvattnet.
Saltkurvan (den i mitten) visar inte oväntat att Öresund går sin egen väg: där strömmar bräckt vatten från Östersjön längs ett skikt strax under ytan.

oktober



28 OKTOBER Gässen oroliga under natten. Vet inte om det beror på kölden eller det starka månskenet. De flesta har klokt nog lagt sig i Uttrans mynning, där det obrutna flödet garanterar öppet vatten. Deras antal är stort, mest grågäss.
Ser i första gryningsljuset tre gräsänder landa på lagunen: den är täckt av ett tunt isskikt. Går ut. Med sedvanlig kreativitet har naturen utnyttjat kylan till att skapa nya mönster, strukturer, kombinationer. Mest originellt i mina ögon är musselskalen som pyntats med rimfrost.

hjärtmusselis
En iskall hjärtmussla

Och i strandkanten ligger hopföst issörja, i följsamt dekorativa dyningsslingor.

isdans
Isslingorna

Örnparet på Sälarevet 8.30, guld och brons i solskenet. Ett tjog snösparvar fladdrar över stranden. En vacker dag. (Dock en fotnot: för oss som försöker leva i takt med naturen är det en pest och en plåga att helt plötsligt och fullkomligt obefogat tvingas vrida tillbaks alla klockor.)

Klockan 14.30: Fem ryttare i reservatet vållar panik bland gässen.

hästkvintetten
Hästkvintetten



29 OKTOBER Kuling igen, nu från rakt motsatt håll. När jag hämtar tidningen tar jag en bild av den till synes välartade morgonhimlen från min brevlåda.

gryning före stormen
Det såg så bra ut

Sen utbryter stora väderbuset, som ett ödesmättat ackompanjemang till orkannyheterna från Amerika. Ett stort gäng råkor och kajor drar omkring som svarta olycksfåglar ute på strandängen, jag hör flockar av kanadagäss kämpa i vinden på väg till närmsta stubbåker.


30 OKTOBER Stötar av stormstyrka, eller näst intill, under natten. De kommer från söder, den mest brutala riktningen för min del. Blir som alltid nyfiken på effekterna. Redan i månskenet upptäcker jag att det gula sjömärket utanför Utteros inte är kvar på sin plats. Först när solen går upp hittar jag det en bit norrut, inte långt från Smalasudde.

märkvärdigt
Där är den

Enorma mängder fåglar har sökt skydd i reservatets många laguner. De är uppenbart trötta efter blåsandet. Örnparet anländer till Sälarevet vid åttatiden och skrämmer upp kaotiska svärmar av gäss, kajor och änder. Grågässen är i majoritet: flera tusen. På förmiddagen har jag denna fantastiska syn utanför fönstret:

myllret
Tala om fågellokal!


31 OKTOBER Sydlig kuling igen. Den här är mindre barsk än den förra, men riktningen ger nya möjligheter att flytta sand.

Havet flyttar sand. Ett minnesvärt exempel är stormen Berit den 27 november förra året, som helt fräckt placerade en vall av sand tvärs över Törlans mynning:

törlanstopp
Berits

Det ledde till att utflödet, med hjälp av stormen Emil den 4 januari, klövs som en gaffel med en mini-ö mellan skänklarna:

osos
Emils

Det såg ut som ett provisorium. Så här skrev jag den gången:
Min gissning är att den lilla ön snart spolas bort, men man kan aldrig veta säkert.”
Jag gissade fel. Ön är kvar. Det är lätt att se varför: där växer vass, vars rötter framgångsrikt hållit emot erosionen.


t-oset
Dagens

En sak till: mynningen är riktad mot söder, vilket gör att det blåser rakt in i Törlan just nu. En bit uppströms kan man studera ett intressant fysikaliskt fenomen. Vågorna från havet fortsätter långt in i ån. Samtidigt krusas ytan av vinden i samma riktning som vågorna. Men själva vattnet rör sig med hög fart åt andra hållet, på väg ut i havet.
De här tre rörelserna sker oberoende av varandra. Vågorna bromsas inte av att vattnet strömmar mot vindriktningen, krusningen på ytan bryr sig inte om böljorna från havet.
Vågrörelser är självständiga. Vågor rör sig oberoende av varandra. Detta är en helt fundamental princip, en grundläggande egenskap hos den värld vi befinner oss i.
För snart hundra år sen kom fysikerna på att det gick att beskriva materiens minsta partiklar som vågor, och att det omvänt gick att beskriva till exempel ljusvågor som ett slags partiklar. Det är vågors förbluffande självständighet som möjliggör den dubbelheten.
Sådärja. Nu blev det lite kvantfysik i Törlan.

törlvågor
En lektion i fysik

Surfare i reservatet.