December 2012

månmorgon
Klockan 08.23

1 DECEMBER Sju grader kallt på natten. Magisk gryning över havet, under en blek, bara lätt bakfull måne, med ropande sångsvanar vid Sälarevet, en drillande storspov och en mycket morgontidig havsörn som sätter skräck i gåsmassorna.
Lätt issörja i strandkanten, men Kattegatts vatten är fortfarande fem grader varmt och tar inte intryck av en köldknäpp. Men på stranden en djupfryst and, så inklädd i rimfrost att jag inte lyckas bestämma arten.

frostand
En frostand

Klockan 14 sitter plötsligt örnparet på Sälarevet. En halvtimme senare upptäcker jag dem på stranden. De står precis innanför reservatsgränsen, vid vassruggen där campingens dagvattendike rinner ut, ett udda ställe för havsörnar. De hackar i något, omsvärmade av kråkor. Så fort de flugit iväg skyndar jag ut, men hittar ingenting. Kan inte heller återfinna den frysta anden, vilket möjligtvis kan vara en ledtråd.


vassörnarna
Vad gör de där?


2 DECEMBER Minus åtta i gryningen. Lagunen nu frusen, stranden dekorerad med nya, av kylan specialdesignade mönster.

slingis
Isslingorna

hieroglyfis
Hieroglyferna

Sångsvanar överallt. Räknar till 70 en bit ut till havs, 50 vid Sälarevet och ytterliga ett tjog utanför Utteros. Vid halv tio anländer havsörnarna.

Havet ner till -19 centimeter. Solnedgången lätt olycksbådande. SMHI spår nu köld i minst tio dagar, med snöstorm på Nobeldagen. Ser en bekymrad häger ta mark vid lagunen.

15.45
Klockan 15.45



3 DECEMBER Nu är vi där. Snö faller i förfärande ymnighet över landskapet. Det må vara en del av livsvillkoren för oss som hamnat i höjd med 57:e breddgraden, men det är en otäck tanke att snön kan bli kvar till slutet av mars.
Går ut så fort det ljusnar, tvärs över lagunens is. Hör sångsvanarna ropa i Lisered och en storspov nånstans på stranden, men i övrigt tystnad. Tänker just gå ut på Sälarevet när en havsörn kommer glidande utifrån havet. Den följder revet på låg höjd men fortsätter sen bort till Uttran. Samtidigt fylls luften av skriande gäss. Jag drar mig tillbaka. En stund senare sitter örnen på Sälarevet, en vag siluett i diset.


trädsnö
Trädvraket - insandat, infryst, insnöat

Det är exakt ett år sen "Tidvatten" kom ut. Helt egensinnigt firar jag det med en text som skrevs för boken, men aldrig kom med. Den handlar inte om Utteros platta stränder, utan om tidvattnets fysik.
På sidan 13 i boken står det ”Tidvattnet är ett komplicerat fenomen, ofta missförstått. Inte ens den store Newton fick detaljerna rätt.”
En som inte ens fick de stora dragen rätt var den här mannen:

Portrait_galileo_galilei_1564
Galileo Galilei

Galileo formulerade en helt egen hypotes om tidvattnet, som av flera skäl är mycket intressant. Han illustrerade den själv med den här figuren:

A-G

Den stora cirkeln är jordens bana runt solen, den lilla är jorden. Jorden roterar runt solen och snurrar samtidigt runt sin egen axel. Galileo noterade att en punkt på jordytan som befinner sig vid bokstaven D förs åt vänster när jorden snurrar, och åt samma håll av rotationen runt solen. Men vid F är det tvärtom - där går de bägge rörelserna mot varandra. Det betyder att punktens hastighet varierar hela tiden, ibland ökar den, ibland minskar den.
Antag nu att punkten i själva verket är en bassäng med vatten…

Galileo hade studerat de stora pråmar som levererade färskvatten till Venedig från Lizza Fusina. Han hade sett hur vattnet pressades bakåt när pråmen ökade farten, och framåt ned den saktade ner.
På samma sätt uppstod tidvattnet, hävdade Galileo. Jordens bägge rörelser kombinerades så att vattnet i haven ibland pressades åt ena hållet, ibland åt andra hållet.
Det var en snillrik hypotes, som speglade Galileos speciella förmåga att använda vardagsdetaljer till att förklara de större sammanhangen. Men hypotesen var felaktig. Galileos problem var att han inte förstod sig på tyngdkraften och därför inte visste varför jorden rörde sig runt solen i en sluten bana.

Man kan tänka på rymdstationen som snurrar runt jorden. Ombord råder tyngdlöshet. Det beror på att farkostens rörelse i en bana runt jorden exakt kompenserar jordens dragningskraft. Inne kapseln märks inte gravitationen. Men det gäller också omvänt. Rymdstationens rörelse kompenseras exakt av tyngdkraften. Inne i farkosten märks inte dess rörelse.
Jorden cirklar runt solen på samma sätt. Jorden är tyngdlös i förhållande till solen. Solens gravitation kompenserar jordens rörelse runt solen. Den märks inte på jorden.
Därmed spelar det heller ingen roll hur jorden roterar i förhållande till rörelsen runt solen. Galileos smarta mekanism fungerar inte.

Men det finns en annan aspekt på den här historien. Galileos hypotes handlar om jordens bägge rörelser, dygnsvarvet och årsvarvet.
Men om detta hade den katolska kyrkan en mycket bestämd åsikt: jorden rör sig inte alls! Det strider mot Bibeln, sa teologerna. Galileo hade 1616 fått en mycket skarp varning från Vatikanen, som uttryckligen förbjöd honom att på något som helst sätt, i tal eller skrift, framföra tanken att jorden kunde röra sig.

Ändå gjorde han det, i det stora verket ”Dialog om de två världssystemen”, utgivet 1632 till försvar för Kopernikus lära om solsystemet. Galileo såg tidvattnet som det främsta beviset för att jorden verkligen rör sig, och slutkapitlet i boken beskriver hans hypotes i detalj.
Han försökte linda in resonemanget för att inte provocera kyrkan, men det hjälpte inte. Galileo ställdes inför rätta av prelaterna och tvingades under förödmjukande former att avsvära sig tron på den nya astronomin. Boken förbjöds, Galileo tillbringade sina återstående år i husarrest.
Vatikanen har i senare tid försökt urskulda sig med att Galileos hypotes om tidvattnet var felaktig. Men domen mot honom har blivit en symbol för religiös trångsynthet och en av den katolska kyrkans många skamfläckar.

fågelskydd
Fågelskydd

Allt mer snö. Två betryckta hägrar flyger över den vita ängen. Gässen tränger ihop sig längs Uttran, som de brukar i kyla. De borde ge sig av.


4 DECEMBER Detta är vad vi har: strandängarna förvandlade till ödsliga snööknar, den biologiska mångfalden nere på noll. Jag står mitt på lagunens is och tar den här bilden. Man kan ana en prick långt borta. Det är den blå tunnan som strandade i reservatet i augusti, och som lyftes in på en grässvål under en högvattenepisod i början av september.

snöreservat
Snöreservatet

Man får pulsa ut till vattenbrynet för att återfinna strandens visuella rikedom, här i form av talrika tallrikar.

tallriksis
Tallriksisen

Från campingens dagvattendike har en rännil berett sig väg genom snön, markerad med en bred, humusfärgad zon. Detta har skett på ett dygn.

humusisen
Humusisen

Det är alldeles tyst, men medan jag befinner mig på stranden går det välkända larmet. Flera tusen gäss har legat bort vid Uttran. Kanadensarna verkar vara i majoritet nu. I tubkikaren hemifrån upptäcker jag tre havsörnar vid Uttran. De har en rejäl bit mat.
Blå kärrhök igen. Starar flyr brådstörtat till varmare länder.


5
DECEMBER Minus åtta i den gråa gryningen. Går norrut på lagunen. Det knakar lätt i isen. Så här i början på fryssäsongen är den inte pålitlig. Under isen finns saltvatten, som via lagunens norra mynning påverkas av havsytans variationer. Isen är redan fläckvis uppblött underifrån, och har då en ljusgrön färg. Utanför Utteros är isen gulbrun, sannolikt av utläckande grundvatten, men möjligtvis också av humus från Uttran.

utteris
Isen mister vitheten

Medan jag traskar på lagunen kommer en ung havsörn norrifrån och skrämmer gässen i luften. Den sätter sig på Sälarevet, men stannar inte länge.
Men när jag är hemma i stugan igen (10.30) står fyra havsörnar borta vid Uttran, på samma plats som igår. En av dem äter på ett fågelkadaver.


fyra ö
Nummer två från höger står på bytet, de andra tre väntar på resterna

Småflockar av kanadagäss (men inte grågäss) ger sig av inåt slätten. Långt senare, vid 14.30, kommer alla tillbaks på en gång, på bred front. Jag grovräknar 1 300 gäss. Dubbelt så många har stannat i Utteros hela dagen.
Vid det laget skiner solen, strax ovan en massiv molnbank längs horisonten. Jag går ner till Törlans mynning, som vilar i en teaterkuliss i barockstil.

törlanteater
Törlanoset


6
DECEMBER Mer snö, mer is, ännu kallare nordvindar. Två storspovar ropar till varandra i gryningen. Ung havsörn jagar gäss förgäves. Ett gäng sotsvarta råkor vilar på den kritvita stranden. I övrigt: ett överväldigande vackert vinterlandskap.

en röd mun
Röda läppar i gryningen

vinterståndarna
Sommarens örter håller stånd

öppet vatten
Havet tränger in i lagunen



7 DECEMBER Under kvällstimmarna igår rasade temperaturen ner till -16 grader, en extrem siffra i början av december. Upp till -8 idag på morgonen. Havet nere på -30 centimeter, också det extremt. Det finns nu en 25 meter bred snöfri zon längst ut på stranden, utmärkt att promenera på. Går problemfritt ut till Sälarevet, vackert pyntat med istappar.

snöfri strand
Snöfria gatan

sälis
Vinterfint på Sälarevet

Gässen ligger hopträngda i Utteros, tysta och vilande. De hushållar med energin. Inga örnar i dag (jag kan ha missat dem), men en säl på ett av skären utanför Sälarevet.

Vad som förbryllar är vädret. Vi har lärt oss att titta på NAO-indexet, som anger lufttryckets fördelning på Nordatlanten. Positivt NAO betyder milt och vått vinterväder, negativt betyder polarkyla. Men NAO är på plus just nu.

nao.mrf.obs

En möjlig ledtråd är temperaturen i Arktis, som säkert känner av sommarens drastiska isavsmältning. Visserligen är det kallt på Ishavet och Grönland, men jämfört med en normal vinter är det mycket varmt. I gengäld har vi extrem kyla i södra Skandinavien, Alaska, Sibirien och Kina. Den här kartan visar torsdagens avvikelser från medeltemperaturen.

sfctmpmer_01a-1.fnl

I vilket fall varnar SMHI för argsint snöstorm natten till måndag. Den prognosen har funnits med länge nu, vilket måste betyda att väderdatorerna trots allt har någorlunda koll på läget, till skillnad från oss andra.



8 DECEMBER Minus tretton på natten, minus sju i gryningen. Havet har stigit igen, till -10 centimeter. Går ut och hittar resterna av ett missat drama. Någon har ätit upp en kråka vid det strandade trädet. Bara gråa dun och en blek blodfläck kvar. Gissar på pilgrimsfalk, men nåt annat än en gissning är det inte.

fjädrat
Fullfjädrat

Borta vid Uttran går stora larmet. Jag hittar örnen i kikaren, men förlorar den genast i gåskaoset. Men gässen går ner vid Smalasudde, så jag kan med gott samvete kliva åstad över isen till Uttran, som flyter stilla och bred. Ser att en räv gått samma väg.

isoset
Oset i isen

Senare, när solen gassar, sitter två havsörnar på Sälarevet. Samtidigt en ormvråk på en stängselstolpe vid lagunen.

vråken
Buteo buteo

Ute på stranden är snön inte längre strukturlös. Den envetna nordvinden har skulpterat ett fint mönster av miljoner kilformiga minidrivor. Men deras tid är ute. Till natten gör vinden helt om till en sydlig kuling, som inledning till den av SMHI förebådade blötsnön.

snökilarna
Iskilarna


9 DECEMBER Minus fyra på morgonen, efter en mycket kall natt. Tilltagande sydostvind, arktiskt bister. De gångna dagarnas skönhet förbytt i en förnyad ökenkänsla. Här är Smedsgårdsträdet, som blivit ett prima riktmärke i ödsligheten.

9december
Tundran

Klockan 10.30: två havsörnar jagar gäss vid Uttran. Tyvärr försvinner de i min döda vinkel. Sen kommer snön.

vejrkort
Frontkänning



10 DECEMBER Upptäcker tidigt på morgonen ett skepp som ligger stilla utanför Galtabäck. I mörkret ser jag bara belysningen ombord, men marinetraffic.com ger besked: det är ett ryskt fraktfartyg på väg från Riga till Hull. Hon heter Baltiyskiy-108, och tycks ha sökt sig in till kusten under snöstormen igår. Så här ser spårningen ut:

vad nu?

Och så här ser hon själv ut, när det väl ljusnat, med Sälarevet i förgrunden.

Baltiyskiy108
Балтийский-108

Man kan bli lite betänksam när man ser manövrerna i detalj. Till vänster girar hon ute i farleden, till höger utanför Galtabäck:

första svängenandra svängen

På internet hittar jag en intressant liten historia. Den 30 september 2011 gick Baltiyskiy-108 på grund vid Rødsand utanför Rødbyhavn på Lolland. Søværnet, som via radio försökt hejda fartyget, gick ombord, medförande en alkometer. Den tycks ha gett utslag, eftersom styrman fördes i land för blodprov. Men sen Baltiyskiy-108 tömt ballasttankarna på vatten tog hon sig av grundet och kunde fortsätta sin färd. Sen vet jag inte mer. ”Spørgsmål omkring den mulige spiritussejlads besvares af Sydsjællands politi”, står det i rapporten från Søværnet.

Men Baltiyskiy-108 står inte på grund utanför Galtabäck. Klockan 9.08 börjar hon långsamt röra sig, och försvinner mot nordväst, just som Grenåfärjan passerar.

mötet
Avfärden

Det finns en udda detalj till. ”Shipspotting” tycks vara en populär hobby. Det finns gott om bilder på Baltiyskiy-108 på nätet. På några av dem består lasten, bisarrt nog, av villavagnar. Här är en variant som möjligtvis inte är upphovsrättsligt skyddad:

kopievanbaltiyskiy10876
Campingbåten

I övrigt: gårdagens oväder blev tämligen lindrigt för Utteros del. Det gav några centimeter snö, som sopat igen alla spår, och därmed återställt landskapets tundralika ödslighet. Havet under natten nere på -41 centimeter. Fortfarande enorma mängder gäss. Man kan undra varför de så envist håller sig kvar i detta livsfientliga landskap. Havsörn vid halv tio. Stora flockar med kråkfåglar drar fram längs kusten. De försöker livnära sig på tång.

corviderna
Kråkbespisning

Går långpromenad på stranden i solnedgången, just när kanadagässen kommer, i flock efter flock. De verkar hitta ätliga örter nånstans. Plötsligt larm borta i Utteros. Misstänker mänsklig störning, men klockan 16.10, fyrtio minuter efter solnedgången, kommer en örn flygande i från stranden och ger sig i skymningsljuset av mot Sibbarp. Märkligt att se en havsörn i halvmörker.



11 DECEMBER Minus sju på morgonen. Gässen ger sig tidigt inåt slätten, till synes fulla av optimism. Två havsörnar in från norr halv tolv, men inga gäss att skrämma upp. De landar på Sälarevet, men försvinner strax.

När man kliver i nysnö trycker man ner den med stövelsulorna. När blåsten sen slipar bort lössnön blir fotspåren kvar, inte längre som fördjupningar utan som upphöjningar. Det är särskilt uppenbart där underlaget varit vått av inträngande saltvatten och fukten sugits upp i den kompakta, fotpressade snön. Kvar blir mörka klumpar, i relief mot den blåa snön. Här är gick jag häromdagen, på väg mot trädet:

fotspåren
Fotknölarna

Dagarna nu enerverande korta, solen klättrar med möda över horisonten. Å andra sidan är det oändligt vackert med allt detta sneda ljus. Här är två bilder från stranden, tagna i dag med sex timmars mellanrum:

09.00
Klockan 09.00

14.56
Klockan 14.56



12 DECEMBER Minus sexton i gryningen. Dags för ett litet tillrättaläggande: Den 7 december skrev jag att NAO-indexet var positivt, trots att det förväntas vara på minus när vi har sträng kyla. Jovisst. Det rasade omedelbart nedåt, och blev negativt redan den 9 december. Men det ska, enligt prognoserna, nu vända uppåt igen, i takt med ett väderskifte till helgen (SMHI spår faktiskt regn på lördag).

nao-1.mrf.obs

Här kommer en liten populärmeteorologisk föreläsning:
NAO är ett slags gungbräde som balanserar över norra Atlanten. Det som åker fram och tillbaks är lufttrycket, men vad som driver gungandet är okänt. Man kan tänka sig att brädet är instabilt, så att det räcker med små puffar för att få det att tippa över åt ena eller andra hållet.
Gungbrädets läge påverkar det bälte av västvindar som för det mesta drar fram på våra breddgrader. Vindarna drivs av temperaturkontrasten mellan syd och nord, men jordens rotation styr in dem i en bana från väster mot öster. När NAO-indexet är positivt blåser vindarna in från Atlanten mot Skandinavien och ger milt och regnigt väder. När NAO blir negativt flyttar vindbältet längre söderut över Europa, varpå kall polarluft tränger ner till oss i Utteros.
Det forskas intensivt om hur NAO påverkas av de krympande isarna i Arktis, men någon entydig bild har ännu inte växt fram.

Strax före tio dundrar två Gripen-plan ut över Kattegatt, antagligen för att reta danskarna. Panik bland fåglarna, som tål vanliga flygplan men inte deltavingar och helikoptrar.
Klockan elva sitter örnparet tätt ihop på högsta stenen på Sälarevet. Samtidigt kliver en storspov omkring ute på stranden och plockar till sig något från den av vinden frilagda sanden. Kan inte vara mycket näring den hittar.

spoven
Snöspoven

Örnarna flyger mot Galtabäck, men försvinner i den dimbank som ligger över havet.
Sen en helt kosmisk solnedgång. Det finns bara en smal glipa längs horisonten, men när solen når ner dit är den alldeles tomatröd, men skiner ändå med ett bländande starkt ljus. Den vertikala ljuskägeln på bilden kommer inte, som man skulle tro, från kameralinserna. Den finns på riktigt, i dimmolnen över Kattegatt. Vad kameran däremot inte klarat är den intensivt röda färgen på själva solskivan.


tomatnedgång
En glödande tomat



13
DECEMBER Minus sju på morgonen, havet upp till 0 centimeter, men faller sen igen. Lugnt fram till 10.35, när ensam örn anländer till Sälarevet. Inget händer. Kylan har tärt på allas krafter.

Men alla vilar inte. Här är en som sprungit på lagunen under natten och lämnat tydbara fotavtryck. Det måste vara en utter!

utterspår-01
Här sprang uttern

Jag har kollat fram och tillbaks och upp och ner. Spåren ljuger inte. Måtten och märkena stämmer. Det är en utter som tagit sig en nattlig inspektionsrunda i Utteros naturreservat.

utterspår-02
En utterfot är större än en tändsticksask, en minkfot mycket mindre

Vi vet att det finns utter borta vid landsvägsbron över Uttran (jag skrev därom den 19 maj). De här spåren börjar vid diket som bildar gräns mellan campingen och reservatet. Där finns lite öppet vatten ännu. Uttern har sprungit i riktning mot Uttran, fast jag inte följt spåren hela vägen.
Den har till och med ägnat sig åt en av uttrarnas specialiteter om vintern: på två ställen har den åkt kana i snön!

utterkana
Uttrarnas vinternöje - att åka kana

Detta är en underbar midvinternyhet, en ljusglimt på Luciadagen. Medan silvertärnorna fiskar krill utanför Antarktis och småtärnorna dyker i Guineabukten har vi både utter och havsörn i Utteros.



14
DECEMBER Minus tio på morgonen, tilltagande sydostvindar. Ger mig ut för att kolla gårdagens utterspår norrut.

utterspår-03
Där är den igen

Problemet är att uttern inte följt lagunen utan sprungit raka vägen över stora reveln. Där ligger en del voluminösa snödrivor, delvis täckta med en tunn skare där fotspåren försvinner. När jag letar efter dem försvinner jag själv ner i den stöveldjupa snön. Det finns också ett virrvarrr av andra spår, efter hare, kanin, räv, mink...
Lyckligtvis var uttern mycket målmedveten. Den har inte nosat runt som en del djur gör. Den har bara gjort en enda mindre avvikelse, av allt att döma för att uppdatera en revirmarkering på en större sten. Bara en gång har den åkt kana.

bryggan
Under badbryggan

Det slutar som det ska. Spåren når fram till Uttran. Uttern har hoppat direkt ner i vattnet.

hemma
Hemmaån

Medan jag letar fotspår i snön går stora gåslarmet. Två havsörnar kommer från norr och landar på Sälarevet. De fortsätter snart ner mot Lynga.

örnlarm
Örnarna kommer!

Nu väntar ett plötsligt och hårdhänt omslag i vädret, med regn och plusgrader.



15
DECEMBER Den värsta sortens snö är den som klibbar fast på skyffeln.

snösnö
Strandnära blötsnö

Nå, vi undkom någorlunda lindrigt. Nu töar det. Om några dagar kommer kylan åter. Noterbart är att havet klockan två i natt var nere på -57 centimeter. Om jag inte minns vilse är det årslägsta.
Örnanfall klockan 09.05. En stund senare tre havsörnar på stranden norr om Sälarevet. Lite gruffel om en matbit, men tyvärr är sikten usel.


16 DECEMBER Plus 2 grader på natten, duggregn, havet stigande. En total omvandling av landskapet igen. Mer än hälften av snön borta från strandängarna, kråkorna exalterade. Havsvatten flödar in i lagunen.
I vanlig ordning har väderskiftet trollat fram nya visuella effekter ute på stranden, som här:

IMG_7910
Strandgrafik

IMG_7912
Mer strandgrafik

Kopiösa mängder kanadagäss i en kolossal kolonn en bit ut från stranden. En havsörn håller på med något uppe vid Uttran. En klunga grågäss flyger över, cirka trettio.

gåsparad
Gåskolonnen

En fotnot: Det är halt. Dagens rapport hade inte varit möjlig om rapportören inte haft dubbar under stövlarna.



17
DECEMBER Västkustvinter med duggregn, tre grader plus och en strukturlöst grå nimbostratus-himmel. Nästan all snön borta. Lättnad. För första gången på länge ger sig alla gässen iväg till betena i gryningen, i väldiga, kacklande förband. Deras antal har ökat under köldperioden.
Ensam havsörn tronar på stenen vid Uttrans utlopp, blickande över det plötsligt gåslösa oset.

våtmarksslask
Som vore det vår

Stranden ännu frusen, med isflak lojt vaggande i dyningarna, och decembers fotspår som intarsior i isen. Havet har varit uppe på +19 centimeter under natten och lämnat kvar buketter med julröda alger och de vaga resterna av brännmaneter.

rödalger
Lite färg i det gråa

kalla fötter
Här gick jag och räven

Gässen kommer hem strax före fyra, mätta och belåtna.


18 DECEMBER Grått och händelsefritt. Dock havsörn på kort visit klockan 10.40. Också två hägrar som överlevt istiden.

Stranden är som alltid sevärd. Dess extrema platthet gynnar produktionen av isflak. Snö faller över sanden, havet stiger och blöter upp snön, som sen fryser till en iskaka. Detta har upprepats flera gånger under december. Vid högvatten har kakan brutits upp i flak, som nu ligger i vattenbrynet som en fantastisk utställning av efemära skulpturer.

iskonst
Sculptura

Man kan förundras över hur snabbt varje flak fått en egen, individuell karaktär. De har i olika grad beklätts med sand, som antingen blåst ut från strandens högre partier eller östs upp av dyningarna.
Ett stort mysterium i mina ögon är att enstaka isflak är helt genomskinliga, som kristall. Här är en glasskiva som ligger till hälften nedsänkt i vattnet. Under den dränkta delen till höger ser man bottnen, som genom ett fönster.

glasflak
Glasflaket

Här är en annan variant, som en schweizerost av kristall. Jag begriper verkligen inte var och hur glasflaken skapas.

ostflak
Ostflaket

På eftermiddagen ljusnar himlen över Kattegatt. Firar detta med en cykeltur, den första på länge. Passar på att fotografera Industri-Zink, som Hallands Nyheter skrivit om de senaste dagarna.

zinkfabriken
Framsidan

industrizink
Baksidan

Industri-Zink ligger inte i Tvååker, som det står i tidningen, utan i Kärragärde, bara två kilometer öster om Björkäng. Det är en gammal ytbehandlingsindustri från 1950-talet. Fram till 1973 fanns ingen reningsanläggning. Processvattnet släpptes ut i ett dike som mynnar i Törlan.
Företaget gick i konkurs julen 2009. Undersökningar har visat att både marken och grundvattnet kring fabriken är kraftigt förorenade av tungmetaller och lösningsmedel.
Mer än så vet jag inte. Ytbehandlingsindustrier är ett miljömässigt otyg, och det är fullt möjligt att livet i Törlan mått illa av det som förr i tiden rann ut från Industri-Zink. Jag har svårt att tänka mig några mätbara effekter för Törlans del idag, men det är inte min sak att bedöma.

19
DECEMBER Väderskifte igen. Två minusgrader, havet ner till -26 centimeter. Dagens inleds med en mästerlig soluppgång.

morgonrött
Östern är röd

Alla gässen ligger ute på havet, många av dem nere vid Fårarevet. Gissar att en örn skrämt iväg dem medan jag åt frukost.
Tillbakadragandet av vattnet har uppdagat nya raffinerade iskonstruktioner, som detta eleganta balansnummer ute på Sälarevet:

balanskonst
Iskonst

Och här en ishall med havsutsikt och dekorativa alggirlanger:

ishallen
Mera iskonst

Dagens nyhet är annars att sandormarna äntligen dykt upp ur underjorden med sin prudentliga avskrädeshögar. Jag har saknat dem i flera år. Säkert finns ett bestånd en bit ut, men de mest strandnära individerna måste ha haft problem med isvintrarna. Nu har en yngre generation etablerat sig i grundområdena. Det förbluffande är att de startat grävsäsongen exakt samtidigt längs hela reservatet. Trots att sandormarna lever nedgrävda i sanden lyckas de på något märkvärdigt sätt synkronisera sina förehavanden. Det gäller, har jag läst, inte minst fortplantningen.

sandorm
Arenicola marina


20 DECEMBER Strax under noll. Ingen vacker soluppgång i dag, men havet på -30 centimeter. En säl på skäret utanför Sälarevet.

Jag har sett detta under alla år jag bott i Smedsgård. Någon enstaka gång kan där ligga två sälar, men oftast bara en. Har ingen aning om varför. Kanske råkar det bara vara en ovanligt bekväm kobbe att sova på.
Men att det heter ”Sälarevet” är intressant. Namn kan vara mycket gamla. Det fanns en hamn i Lerjan i Galtabäck för tusen år sen. De som nyttjade den hade god anledning att att namnge traktens rev och skär. Havet stod en meter högre (eller landet låg lägre, snarare), vilket gjorde Sälarevet till ett perfekt tillhåll för sälar. Bara en fundering.
I vilket fall ligger den ensamma sälen för långt ut för min kamera, men här är en bild ändå, för dokumentationens skull.

sälarevssälen
Där är hon

Örnparet på högsta stenen klockan 13. En spov joddlar oförfärat.
Cyklar bort till Galtabäck för att leta sandormar norr om Uttran. Hittar bara ett litet bestånd på en kort strandsträcka. De är något mindre än släktingarna söder om Uttran.

hjärtmusslan
Cerastoderma edule

Men gott om hjärtmusslor överallt, de flesta redan vittjade av kråkorna. Tar hem och kokar några intakta exemplar. Går inte att äta: sand mellan tänderna!

Etthundra ton torsk får fiskas i Kattegatt nästa år. Det har EU:s fiskeministrar kommit fram till vid årets förhandling i Bryssel. Det är en minskning från årets siffra på 133 ton.
Man ska minnas att torskfångsterna i Kattegatt på 1970-talet pendlade mellan 15 000 och 20 000 ton om året.
Ända sen 2002 har forskarna vid expertorganet ICES rekommenderat att ingen torsk alls fiskas i Kattegatt, men det är politikerna som bestämmer, tyvärr.


21
DECEMBER En mycket kort dag. Någon minusgrad, en bitsk vind från nordost, havet ner till -40 centimeter. Isflaken, som häromdagen vaggades av vågorna, ligger nu mellan 40 och 60 meter från vattenbrynet (jag stegar upp avståndet).

vintersolståndet
Vintersolståndet

Generallarm 08.20 när jag är på stranden. Ser ingen orsak, men gässen flyr ut på havet. Två timmar senare sitter en havsörn på den stora stenen utanför Smalasudde.

I strandängens våthålor finns en helt annan sorts is än havets sandiga barockblock: en fint tecknad och skör skivis i jugendstil. Dess precisa sprickmöster speglar spänningarna som uppstått när vattnet i hålan långsamt trängt ner i marken och lämnat ett tomrum under isen. Samtidigt är mikroorganismerna igång nere i dyn och producerar bubblor av sumpgas, som efterhand blir infrysta i isen. Det är verkligen elegant.

isestetik-01
Skivis

isestetik-02
Gasis

isestetik-03
Bubbelexponering



22 DECEMBER Tre minusgrader på morgonen, havet på -39 centimeter. En stingande ostlig vind runt tio sekundmeter gör det mindre behagligt att vandra på stranden. Dock är lagunens is nu gångbar igen (med broddar). Havsörn in från söder, landar på Sälarevet medan jag befinner mig vid Uttran.

Återfinner den frysta fågeln från den 1 december, nu utan inälvor. Det är en svärta, som framgår av det vita fältet på vingen och de två ljusa fläckarna på huvudet.

issvärta
Melanitta fusca

Det ligger flera frysta spättor på stranden, även de utan inälvor. De är uppenbarligen rensade och sen isjöntappade från någon fiskebåt. Kråkorna hackar förgäves i dem.

isspätta
Pleuronectes platessa

Det finns också rikligt med halva majskolvar i reservatet, uttransporterade från fälten av kråkorna. Här ett litet majsmonument i isen.

ismajs
Zea mays



23 DECEMBER Två grader kallt, plågsam ostblåst med kulingkraft. Havet ner till osannolika -60 centimeter, som om Kattegatt hukar inför eftermiddagens förebådade oväder. Måste ut.

För varje decimeter havsytan sjunker retirerar strandlinjen tio meter. Vi har därmed fått ytterligare 20 meter strand sen igår. Stegar upp avståndet från det grundstötta trädet till vattenbrynet: 88 meter. Hade kunnat köra bil ut till Sälarevet.

sälarevsvägen
Landsvägen till Sälarevet

Bara lite gräsänder i reservatet. Gässen ligger ute på havet, ger sig av tidigt till betena. Av nån anledning har de inte hållit till vid Uttran de senaste dagarna. Därmed kan jag gå dit på isen och göra närstudier av åns utlopp.

Det ligger aldrig helt stilla. Havets vågor skyfflar ständigt upp sand, som lägger sig som en sporre utanför Uttrans mynning och tvingar den mot söder. Förr eller senare gör ån uppror och bryter sig igenom sporren.
Så skedde under stormen Gudrun i januari 2005. Uttran rann då ut strax söder om Sälarevet, men i ovädret flyttades utflödet 800 meter norrut.
Att fotografera ett alldeles platt landskap har sina problem, men så här ser det ut idag:

högerkrok
22 december 2012

Strax innan Uttran når havet gör den en skarp till högersväng. Själva mynningen avgränsas till höger av en stor sten.
Den stenen är den enda egentliga fixpunkten på hela sträckan mellan Sälarevet och Galtabäck. På närhåll ser stenen ut så här, med en järnten i toppen och en kjol av havstulpaner runt basen i det rådande lågvattnet:

uttranstenen
Uttranstenen

Jämför nu med den här bilden, tagen i januari 2011. Stenen ligger till vänster om utloppet. Uttrans mynning låg en bit norrut så sent som 2011:

23:1-11
23 januari 2011

Här är en isfri bild från från maj 2008, som visar hur åns stränder är påverkade av vattnets erosion. Uttrans fåra är uppenbarligen inte stabil. Stenen kan vara svår att se (den ligger precis mitt i bilden) men den befinner sig ganska långt till vänster om mynningen.

28:5-08
28 maj 2008

Det här kommer att fortsätta. Uttran vilar aldrig. På dess högra strand har en hög sandsporre växt upp, så den vägen är stängd just nu. Fåran kommer att dra sig åt vänster, vilket innebär att mynningen fortsätter att krypa allt närmre Sälarevet.

Så här har det alltid varit. I januari 2001 skrev jag en artikel i Hallands Nyheter om Uttran, fast jag kallade den för Tvååkersån. Här kommer den, som extra julläsning:

------------
Länsstyrelsen strandsatt


Kan inte hitta
åns mynning


Nu har länsstyrelsen upptäckt att Tvååkersån inte har någon mynning! För att lösa därur uppkomna problem föreslår man en kraftigt utvidgad fredningszon för fisket.

Principen är enkel. Åarnas utflöden i havet ska skyddas från fiske. Det ska till exempel inte vara tillåtet att sätta ett nät tvärs över mynningen.
För Tvååkersån, liksom för de flesta andra åar, finns fastslagna fredningsområden, som sträcker sig 300 meter på ömse sidor om åmynningens mitt.
Det må se prydligt ut på kartorna, men verkligheten är inte altid så byråkratvänlig. Någon gång i fjol skulle folk från länsstyrelsen medelst skyltar markera fredningsområdet vid Tvååkersån. Det var då de upptäckte att mynningen inte gick att hitta.
Ån rinner ut i ett område som är mycket flackt och långgrunt. Den har under tidernas lopp grävt sig olika vägar ut i havet. Havet, för sin del, formar ständigt nya revlar i strandområdet. Följden har blivit ett diffust deltalandskap, där åmynningen flyttar sig hela tiden, beroende på vattenstånd.
Och nästa år, när vinterstormarna rumsterat om bland revlarna, uppstår nya mönster.
Vad göra?
Länsstyrelsen föreslår nu, i en skrivelse till Fiskeriverket, ett radikalt grepp. Man vill slå ihop Tvååkersåns fredningsområde med det som gäller nästa å. Den heter Törlan och rinner ut strax söder om Björkängs havsbad. Dess mynning är, åtminstone för tillfället, betydligt mera stabil.
Det här skulle betyda ett stort, sammanhängande fredningsområde, nästan hela vägen från Galtabäck till Sik.
Det är alltså Fiskeriverket som ska fatta beslut om saken. Man får nog räkna med att fritidsfiskarna har vissa invändningar.
--------

Fyra år senare, i januari 2005, kom Gudrun och drämde näven i oset. I mars samma år tog jag den här bilden, som visar hur neurotiskt Uttran reagerat på nyordningen:

21:3-05
21 mars 2005

Havet på -65 centimeter klockan 10. Sen kom det här:

vejrkort-1




24
DECEMBER Helt om. Temperaturen upp till +3, havet från - 65 till +14, ostvinden tvärt vänd till västvind, gårdagens snö transubstantierad till slask.

julaftonsstrand
Julstämning?

Och det är bara början. Så här ser SMHI på de kommande klämdagarna:

björkäng
God Jul från utteros.se!




vindens verk
Västvindens verk

25
DECEMBER Nattdramatik. En kortvarig men muskulös kuling rullar in över kusten och pressar upp vattnet till +51 centimeter. Därmed har havsytan höjts med 116 centimeter på två dygn, med spektakulära följder. De isar jag promenerat på de senaste veckorna är krossade. Utanför Smedsgård rullar höga vågor över den tjälade sanden. Vatten strömmar genom lagunen, vars is ligger uppvräkt i mångfärgade flak på strandängen, en sällan skådad syn.
Kråkor, trutar och måsar patrullerar i det befriade landskapet, en häger och flera spovar testar strandkanten. Gässen flyger flockvis in på slätten. De är färre nu, men fortfarande kanske tvåtusen. Detta är juldagen 2012, med en falsk värkänning över Kattegatt.

isbitar
Ismassakern



26 DECEMBER Regn, gråhet och flera plusgrader. Ser inget.

Jag låg vaken i natt och grubblade på om jag överdrev när jag skrev tvåtusen gäss. Idag, tjugo i nio, går stora gåslarmet. Jag ser som sagt inget, men kliver ut i regnet och gör en grov uppskattning igen. Det verkar stämma. Det är en mycket inexakt siffra, men storleksordningen är den rätta, vilket på fysikerspråk betyder att de inte är tio gånger fler eller tio gånger färre. Vad som utlöste larmet vet jag inte.

Mitt på dagen ljusnar himlen. Ser till min glädje en blå kärrhök metodiskt jaga över strandängen. Cyklar till Norra Lyngen i solsken. Inte en enda säl synlig, däremot flera jägare.

strandsol
Annandagssol över stränderna



27 DECEMBER Dagen börjar i dimma, med 150 meters sikt, men havet har retirerat till +11 centimeter, så jag kan ta mig ut på stranden och kolla vad kulingarna fört med sig.

nyskördat
Nyskördat

De har, visar det sig, fört med sig tjocka bylten av färsk sågtång, uppfösta på strandens högre partier, och en mera diffus bård av rödalger och brunalger i vattenbrynet.

rödblekt
En vitnad rödalg

Råkar skrämma upp en massa kanadagäss. Jag såg dem inte i dimman, men de har bättre syn och såg mig.

dimgäss
Gåsflykt

Ljusare eftermiddag, som utmynnar i en välkomponerad solnedgång.

japanskt
Eftermiddagsplanet från Paris till Tokyo har ritat strecket



28 DECEMBER Som omväxling på alla solnedgångar kommer här en månnedgång. Klockan är 08.10.

galtabäcksmåne
Fullmånen sätter sig i Galtabäck

Klart, soligt och någon grad under noll. Eftersom havet nu är kallt har det omedelbart producerat stora mängder issörja, som ligger som vita vallar av vispgrädde ovanpå gårdagens sågtång.
Längs en del stränder kan man studera decembers hela lagerföljd. Här ligger de insandade flaken från kölden före jul närmast kameran, sen kommer tången, följd av nattens vispgrädde och den i vattnet kvardröjande issörjan:

lagerföljd
Gräddstranden

I vattenbrynet kan man också hitta vackra ansamlingar av embryonal tallriksis.

talllrikar
Kalla tallrikar

Strax efter klockan 12 sitter en havsörn på Sälarevet. Känns gott. De har hållit sig borta de senaste dagarna, vilket i och för sig är begripligt.
Alla gässen ankommer samtidigt strax före fyra, i en magnifik inflygning.


29
DECEMBER Titta här!

IMG_8699
Vintersurfarna

I övrigt en mäkta grå, blåsig och disig dag. Havet har dragit sig tillbaka en smula och lämnat gårdagens vispgrädde en bit upp på stranden, ihop med nyskördad tång och en och annan lustighet.

IMG_8666
Vinterns spår

IMG_8660
Sågtången

IMG_8655
Strandens lekfullhet


30 DECEMBER Märkte sent igår kväll att gässen samlades utanför Smedsgård. Hörde småflockar kanadensare komma flygande i månskenet halv tio. De ligger mycket riktigt kvar i dag i gryningen, breda band av mörka fåglar längs strandkanten. Fem i nio kommer en havsörn nånstans ifrån och vållar stor panik, som fyller morgonhimlen med vingmyller och näbbkacklande. Gåsmängden har verkligen ökat de senaste dagarna. Örnen blir sittande på Sälarevet medan jag cyklar till Norra Lyngen.
Inte en säl idag heller. En hypotes är att de simmat till Anholt under köldepisoden i början på månaden. Nästan inga fåglar heller i Lyngaområdet.

Det är det däremot i Smedsgård-Utteros. En smal skiva klar is ligger kvar i lagunen, med något ätbart på som intresserar kråkorna. Strax före halv två landar en häger. Isen är mycket, mycket hal. Hägrar har extremt långa och rangliga ben. Å andra sidan finns där matbitar. Det som följer borde ha filmats: en häger som stå-upp-komiker, eller försöker-stå-upp-komiker. Nå, den klarar faktiskt balansen, tack vare vingarna. Här är vad jag lyckades fånga med kameran via tubkikaren:

IMG_8740
IMG_8793
IMG_8738
IMG_8751
IMG_8802
IMG_8767
IMG_8799
Hägerhalka

Milda sydvindar nu. En smula sol på eftemiddagen. Havet upp på +40 centimeter. SMHI spår ny topp i morgon.

Ringhals-2

När gässen kommer strax efter klockan 16 blir de beskjutna. Tre jägare ligger vid lagunens rand. Inte särskilt goda skyttar, vad jag kan se. Minst en skadskjuten gås lämnas kvar, simmande i lagunen.



31 DECEMBER Regn och hårda vindar från sydväst. Havet nådde +60 centimeter redan igår kväll och skapade oreda i SMHI:s vattenståndsprognos.

Ringhals-6

Nivån har därmed överträffat de +54 centimeter som i början av september lyfte in den blå tunnan innanför kreatursstängslet. Den är numera full med regnvatten och för tung för att segla vidare.
Men den blå kärrhöken jagar igen i reservatet, med sin lätta fjädrande flykt. I lagunen dyker flera storskrakar. Kan undra vad de hittar. Möjligtvis har en del småfisk följt med när högvattnet forsade in. En skarv testar samma hypotes med en kort stunds provfiske, men återvänder strax till öppna havet.

Nåväl, detta är en dag för återblick på det nu slutkörda året. Här är de ur utteros.se-perspektiv tre viktigaste tilldragelserna under 2012:

Reservatet Som alltid när staten ska agera fick vi vänta länge. Reinfeldt & Co tog beslutet den 8 mars, efter att ha suttit på ärendet i fjorton månader. Det dröjde sen två månader innan de första, provisoriska skyltarna sattes upp, och mindre än en vecka innan de blåste ner igen. Men den visuellt mest välartade bekräftelsen finns förevigad på den här bilden, med de två statstjänare som den 30 maj, i lagom takt, hamrar ner stolparna kring fåglarnas efterlängtade spärrzon.

30 maj
Ack ljuva sommar!

Örnarna Detta var en begivenhet av historisk dignitet. Minns att landets havsörnar under hela 1800-talet drabbades av en hänsynslös klappjakt. De sågs som skadedjur som helt enkelt skulle utrotas för gott. Från Halland försvann de sista havsörnarna på 1890-talet. Vändningen kom med fridlysningen 1924. Men det dröjde till våren 2012 , 88 år senare, innan det åter fanns ett bo i Halland. Det byggdes av ett örnpar som har det goda omdömet att ofta hålla till i Utteros. Hit kom också den förstfödda ungen den 24 september, mött med berättigad misstänksamhet av reservatets många kråkor.

ungen
Ungen

Väderkaoset Under sommaren 2012 smälte isen i Arktis i en takt och omfattning som fick klimatforskarna att ta sig för pannan. Många av dem förutspådde vådliga följder för norra Europas höst- och vinterväder. De fick rätt. Den 1 december slog polarkylan till, två dagar senare kom snön. Själv fick jag bekräftelse på min tes att våra platta tidvattenstränder är vackrast på vintern. Här, till exempel, är några arktiska julstjärnor, fotograferade invid Uttrans fåra den 23 december.

isstjärnorna
Isstjärnorna

Sådärja. Det blev många bilder i december, just för att vintern vid havet är så visuell. Nu är det dags att vända blad.