Februari 2018


OHC
Världshavens värmemängd, angiven i 1022 Joules, som avvikelse från perioden 1981-2010

Långsamt men obevekligt blir jorden varmare. Fjolåret var det näst varmaste i modern tid. Bara 2016 var värre, som följd av en kraftig El Nino. På tredje plats ligger 2015, på fjärde 2014, enligt NASAs mätningar, som bygger på mätningar från tusentals termometrar jorden runt.
Men det finns att annat sätt att hålla koll på uppvärmningen. Man kan mäta hur världshavens innehåll av värmeenergi ökar.
Det här är en av de stora triumferna för senare års intensiva klimatforskning. Runtom i oceanerna driver nära fyratusen aluminiumbojar, på tusen meters djup. Var tionde dag sjunker ned till 2 000 meter, för att sen stiga upp till ytan. På vägen mäter de vattnets temperatur och salthalt. Väl uppe sänder de iväg mätvärdena via satelliter.
Det är ett internationellt projekt, döpt till
Argo, som varit igång sen början av 2000-talet. Det är nu så intrimmat att det ger en robust bild av havens uppvärmning.
Diagrammet härovan är ett exempel. Det är sammanställt av ett forskarlag i Peking, lett av Lijing Cheng, som blivit en av de ledande experterna på hur havet absorberar värme. Kineserna har kunnat använda Argos mätningar också till att indirekt rekonstruera havets värmebalans ända från 1960, angett som avvikelser från medelvärdet för perioden 1981-2010.
Havet har en enormt mycket större värmekapacitet än atmosfären. En stor del av det energiöverskott som växthuseffekten åstadkommer lagras i havet, utan att vattnets temperatur skenar. Om samma värmemängd istället hamnat i luften skulle vi inte överleva.
Havets tröghet gör att de här mätningarna är mycket stabilare, med avsevärt mindre felmarginaler, än de som görs vid markytan. Grunda kustområden, som Kattegatt, finns förstås inte med, liksom inte heller djuphaven under två kilometer, men det går att extrapolera. Flera olika forskargrupper gör likadana sammanställningar, med väsentligen samma resultat.
En intressant detalj är att 2017 ligger i topp, medan 2016 hamnat på en lägre nivå. Det beror återigen på El Nino-fenomenet, som innebär att stora mängder solvärmt havsvatten längs ekvatorn väller upp till ytan och sprider sin värme i luften. Därmed blir atmosfären varmare och havet kallare, en skiftning som Argo fångar up





1 FEBRUARI
Så är vi inne i februari, den rysligaste av månader. Börjar stilenligt med ösregn och hutlös blåst från sydsydväst. Tre plusgrader, havet uppe på +52 centimeter.

Men titta här - detta är faktiskt vitkindade gäss, i trots mot årstiden. De är på väg norrut, förslagsvis till Lerjan, där stora mängder vitkindade hållit till på sistone:

kinder-02
Februarigäss

Ännu en präktig bjälke har krupit i land. Tre meter lång, 10X20 centimeter tjock och ohyggligt tung:

bjälken
Bjälklag

Och här en repstump, av något skäl med färgglada ändar:

repet
Upprepat

Den större gulbenan stegar fram ute på sin revel, hungrig som alltid.




2 FEBRUARI
En klen plusgrad, mörkmulen himmel, svag vind från nordost. Havet på +10 centimeter.

Minimusslorna har brett ut sig och bildar knastriga mattor i hela reservatet, även norr om Uttran. Den senaste tidens leveranser utgörs sannolikt av kamrater som legat ute på grundbottnarna, och nu sköljts in av högvattenepisoderna:

mussel-01
Musselmani - ett

mussel-02
Musselmani - två

mussel-03
Musselmani - tre

Musslor är ett knepigt släkte som jag inte förstår mig på. Ser enligt handböckerna ut som en stor andel östersjömusslor (den triangulära formen, den rosa färgen), men detta är spekulativt. Fertiliteten är det inget fel på. Tusen östersjömusslor per kvadratmeter är normalt, enligt Bonsdorff et al. ”Recruitment and population maintenance of the bivalve Macoma balthica” (1995), men då handlar det förstås om levande musslor, inte döda:

mussel-05
Musselmani - fyra

På eftermiddagen kommer polarvindarna svepande. Vi står inför en köldperiod. Detta är, som sagt, februari, förlamningens månad.






3 FEBRUARI
Minus fem, med en vedervärdig vind från nordost. Klart över Kattegatt, moln över land:

07.39
Klockan 07.39

Havet på -13 centimeter. Det har fallit några decimeter sen igår, under högtryck och vindar, men i etapper, styrda av tidvattnet. Förloppet går att avläsa på strandens isränder:

ebbränder
Tidisen

Tidigt om morgonen lyfter nattens kajor i täta, samordnade flockar, antingen från Galtabäck eller norra delen av reservatet. Det börjar som ett suddigt moln:

kaj-01
Kajmummel - ett

Flocken flyger iväg i synkroniserade snirklar, som en perfekt samövad eskader:

kaj-03
Kajmummel - två

Fenomenet är mest känt och studerat bland starar, men många fåglar har samma instinkter. På engelska kallas det ”murmuration”, alltså ”mummel”, efter det läte som kommer från täta starflockar. Med hjälp av Google kan man hitta magnifika videoklipp med både ”starling murmuration” och ”jackdaw murmuration”:

kaj-04
Kajmummel - tre








4 FEBRUARI Minus tre. Morgon med stor vinterskönhet, men med en plågsam nordostvind. Havet på -12 centimeter.

Här är lagunen, vars is nu är gångbar:

islagun
Mot norr

Flakbildning i strandkanten, dock begränsad av frånlandsvinden:

småflak
Ismosaik

Mitt bland isskivorna ligger helt bisarrt en infrusen brännmanet:

ismanet
Ismedusa

Stort gåslarm strax före åtta.







5 FEBRUARI Vintern visar tänderna. Minus tio grader i gryningen, helöppen himmel, nordostvinden slaknad till obetydlighet. Havet har fallit till radikala -38 centimeter. Hårdfrusna dagar som denna är det en sann lisa att kunna kliva ut med stövlarna i Kattegatts öppna vatten:

sydost
Mot sydost

nordväst
Mot nordväst

De flak som formats i kylan har pressats samman och ligger staplade som fiskfjäll:

fjällen
Fjällväder

Thomas har varit i Utteros och fotograferat vinterns celebritet, den större gulbenan:

Större Gulbena Foto Thomas Andersson

Tringa melanoleuca - ett --------------- Foto: Thomas Andersson/N

Tyvärr går det inte att avgöra om det är en hona eller en hanne, men det är en vaken och energisk kamrat, som ingalunda verkar vilsekommen. Dock måste den hårda kylan, med is i strandkanten, vara påfrestande. Gulbenan har de senaste dagarna tvingats avstå från favoritområdet i reservatets sydligaste ände, och istället letat mat såväl i Sik som i lagunen norr om stora reveln. Vi får väl se om den ger sig av eller om den tänker stanna till mars. Ett tredje alternativ är förstås att den blir byte för pilgrimsfalken:

Gulbena 2

Tringa melanoleuca - två --------------- Foto: Thomas Andersson/N











6 FEBRUARI Moln mildrar minusgraderna till nio, efter ett minimum om minus elva under natten. Vinden noll, havet på -18 centimeter, dess yta en metallfolie över Kattegatt:

foliehav
Vinterhav

Kölden ger stranden nya dimensioner. Här minideltat söder om Sälarevet, där en sidotarm av Uttran eftertänksamt häller ut sjövatten i havet:

isdelta
Ismun

Is i tusen former möblerar landskapet, här en kubistisk variant:

iskubism
Skärvis

Många djupfrysta maneter. Detta monster är 70 centimeter tvärs över, och har synbarligen varit ännu större:

monstret
Cyanea capillata

En nedisad kammanet har gjutit in sig själv i sanden:

kammen
Mnemiopsis leidyi









7 FEBRUARI Vinden har vänt. Den kommer nu från sydväst, alltså utifrån havet, och är ännu så länge tämligen tam, men den har höjt temperaturen till minus två. Litet färgspel i gryningen innan himlen sluter sig:

07.59
Kockan 07.59

Havet på -18 centimeter. Vinden har pressat in is läng stranden, i ett 50-100 meter brett bälte, med hårda flak längst in, spröd sörja längre ut. Kan inte nå vattenbrynet. Vad gör gulbenan åt detta?

isstrand
Inget för vadare

Grå, sprucken plasttunna fastfrusen i lagunens is. Har nog nämnt den förut:

laguntunnan
Tunnis






8 FEBRUARI
En ensam plusgrad, helmulet, lågmäld sydvästvind. Havet på -1 centimeter.

Lika illa idag. En bred barriär av is och slask längs stranden, en massiv vall av issörja i i vattenbrynet. Kan inte ta mig ända ut, av balansproblematiska skäl:

barriärisen
Hit men inte längre

Men vår större gulbena har hittat utflödet från det dräneringsdike som utgör gräns mellan campingen och reservatet. Där är mycket vatten efter allt regnet, och säkert en del godsaker för en vadare:

näragult
Överlevaren

Jag kan inte konkurrera med Thomas suveräna bilder, men tack vare det trånga vadarutrymmet kommer gulbenan inom räckhåll för min lilla kompaktkamera:

gulkvartett
På gång

Havsörn på Sälarevet under förmiddagen.






9 FEBRUARI
Strax under noll grader, glesnande moln och en elak sydvind. Havet på -18 centimeter, efter en mindre topp på +12 igår kväll, som resolut ingrep i det låsta isläget.

Vågor har varit uppe slickat på isbarriären. När havet sen retirerat har det lämnat ett stycke gångbar sandstrand utanför isen. Det känns som en befrielse:

öppethav
Öppen strand

Högvattnet har också överlämnat ett mörkrött fiskeriflöte:

rödbetan
Snörödbeta

En mindre portion högvatten rann in i lagunen, varas is miste sin styrka. När vattnet rann ut igen skapade kölden ett surrealistiskt minilandskap av isstjärnor, vilande på den dyiga bottnen:

stjärnorna
Stjärnparad

Två gamla havsörnar på stranden strax efter nio. Där ligger ett kadaver vid isbarriären. Efter långt och tålmodigt avvaktande tar den ena örnen köttbiten och flyger bort til Sälarevet. Den andra följer efter några minuter senare.

På Anemonvägen i Björkäng ligger de sorgliga kvarlevorna av en gråhäger. Jag är nästan säker på att det är samma fågel som jag skrev om den 12 december, när den höll till i diket mellan campingen och reservatet. Flera tidiga morgnar råkade jag skrämma upp den, men redan före jul försvann den. Här ligger den nu, svårt malträterad, bara några hundra meter från diket. Hur det hänt har jag ingen aning om:

hägerhuvud
Campinghägern






10 FEBRUARI Två minusgrader, molnig men ljus himmel, en hanterbar vind från sydost. Havet på -6 centimeter, alltså nån decimeter högre än igår.

Havet har hackat mot den yttre isvallen, som nu är både kompakterad och underminerad:

hackat
Hyllis

Möter ett fågelskelett som ägnar morgonen åt nåt slags aerobisk gymnastik:

gympa
Fågeldans

Lagunens is inte längre tillräknelig. I dess längdriktning löper en lång remsa av skum:

skumremsan
Isvarning

Skummet måste ha sköljts upp under en episod av tö/högvatten. Nu är det djupfryst:

skummet
Frusen fradga

Nu hänger Thomas sälporträtt från Lisered i Moskva! Det är samma gladlynta säl som pryder sidorna 148-149 i "Tidvatten”. Här är bilden, som nummer två från vänster, på fotofestivalen “Pristine Russia”:

27709984_10213436045168151_6724363769437069419_o
Первозданная Россия - ett

Den 9 december berättade jag om samarbetet mellan Naturfotograferna och dess ryska motsvarighet, som lett till att ett tjugotal svenska bilder, däribland Thomas säl från Lisered, valts ut till en stor utställning i Moskva. Nu är evenemanget i full gång. Så här skriver
Naturfotograferna på sin hemsida:

”Våra ryska kollegor uppskattade vår medverkan stort. Vi är den enda utländska organisation som är representerade i utställningen, som beräknas ses av 150 000 besökare i Moskva under en månad! Utställningen går sedan på turné i ett 70-tal länder under en fem-års period. Den visas i de 30 största städerna i Ryssland, där även den svenska delen ingår. Efter fem år räknar man med att utställningen setts av ca 3 miljoner människor!”

Och här en bild från den magnifika utställningshallen i Centrala Konstnärshuset i Moskva:

27629494_10213436042328080_7208347923996541868_o
Первозданная Россия - två






11 FEBRUARI Tre under noll, lite grådisigt, den styva vinden från sydost en styggelse. Havet på -13 centimeter.

Strandens isbarriär blir för var dag lite smalare och lite högre. Om den alls finns kvar när havet stiger i morgon kan effekten bli spektakulär:

flakkant-01
Flakkonst - ett

flakkant-02
Flakkonst - två

flakkant-03
Flakkonst - tre

flakkant-04
Flakkonst - fyra

Ett av strandens olösta mysterier är den invasion av fragmenterade ballonger vi sett sen i somras:

ballongen
Feststämning

Havsörn på Sälarevet vid niotiden.








12 FEBRUARI
Kulingväder, tråkgrått. En enda ogin plusgrad, ansatser till duggregn, havet på +28 centimeter.

Helt enligt ritningarna har strandens isbarriär brutits upp i ett kaos av skärvor, flak och flisor:

kaosis-01
Kaosis - ett

Som alltid om vintrarna förundras man över havets förmåga att på kort tid tillverka en ändlös mångfald av is, i alla färger, fasoner och strukturer:

kaosis-02
Kaosis - två

Havet uppe på +60 centimeter klockan 17.








13 FEBRUARI Strax över noll, mojnande vind, klarnande himmel. Havet på +13 centimeter. Vi har överlevt ännu en istid.

Stranden nästan utan spår av den gångna veckans isinvasion. Dramatiken finns istället i lagunen:

island-01
Isreservatet - ett

Redan i förrgår öppnades en råk längs lagunens yttre strand. Igår kom så högvattnet, med en topp om +60 centimeter. Lagunens is lyftes upp på stränderna i yviga flak:

island-02
Isreservatet - två

Störst blev kalabaliken vid länsstyrelsens spång, som fick agera isbrytare. Ganska läckert, faktiskt:

island-04
Isreservatet - tre







14 FEBRUARI
Aningen över noll grader, disigt och grått, med en lätt sydvästvind. Havet på +3 centimeter.

Går en runda för att inspektera reservatets fasta inventarier. Här är vår orubbliga brevlåda:

låddan
Ankom den 19 juli

Vattenlåset är lika oberört av havsstrandens och vädrets dynamik:

röret
Ankom den 10 augusti

Den gula flytmojen är mer exponerad ute på sin revel, men har hittills klarat sig galant:

flottaget
Ankom den 28 december

Gulbenan går i lagunen, pigg som en lärka. Ankom den 6 januari.







15 FEBRUARI
Vi har tyvärr mer vinter att vänta. En minusgrad i gryningen, halvklar himmel, en helt inhuman sydostvind. Havet på -10 centimeter.

Natten har återigen genererat issörja i vattenbrynet:

rötthav
Klockan 07.35

Det sjunkande havet har lämnat kvar en vacker rödalg, en sällsynthet så här års. Det här är nervtång, som har för sed att fälla sina blad om vintern:

 rödalg
Delesseria sanguinea

Vid gårdagens exposé av fasta inventarier missade jag den här blå dunken. Den ligger helt enkelt för långt ut, nästan alltid under vatten:

dunken-02
Dagens dunk

Den har legat som gjuten i sanden, åtminstone sen den 21 oktober. Isen har skrapat bort algerna som täckte plasten i höstas::

dunken-01
Den 16 november

Havsörn från norr klockan åtta. Den passerar över Sälarevet men fortsätter till Morup.







16 FEBRUARI
Nattsnö, gryningstö. En behagfull morgon, tempen strax över noll, med ljus himmel och vilande vindar. Havet på +30 centimeter.

Nattens snöfall har utlöst en spektakulär bollbildning i strandranden:

bullar-01
Bullfest - ett

Det är slaskbollar. Petar man på dem med stöveln rasar de ihop:

bullar-02
Bullfest - två

Liksom isflaken antar bollarna en mångfald former och kulörer:

bullar-03
Bullfest - tre


bullar-04
Bullfest - fyra

Gulbenan lockar skådarflockar ännu:

skådarrad
Kikarrad

Vi har just nu en helvit gräsand i lagunen. Fenomenet är ovanligt men ingalunda unikt.








17 FEBRUARI
Njutbar morgon. Minus tre grader, vindfritt, glesnande moln. Havet på +7 centimeter:

07.28
Klockan 07.28

Inga bollar idag, men nyfrusen issörja i vattenbrynet:

iskross
Iskross

Vår gulbenta hedersgäst är på plats i reservatets sydände, där den nästan alltid håller till numera:

bengul-01
Spegelvadare

Den besväras uppenbarligen av nyisen, och beger sig ut i dyningszonen:

bengul-02
På djupet

Jägare på strandängen under förmiddagen:

jaktlaget
Småviltsfolket







18 FEBRUARI
Noll grader, pärlemorhimmel och en småvass sydvästvind. Havet på -7 centimeter.

Titta nu här - den mystiska flaskan! Den står fortfarande lodrätt i sanden:

flaskhals-01
Den 18 februari

Det var den siste oktober förra året jag första gången upptäckte den. Hur den lyckats gräva ned sig i en vertikal grop var och förblir en gåta:

flaskhals-02
Den 31 oktober

Jag har sen dess återsett den många gånger. Här är en vacker bild från november:

flaskhals-03
Den 30 november

Men i år har den varit försvunnen, på nåt outgrundligt sätt. Under vintern har jag snokat runt i området och sökt mycket aktivt, utan resultat. Uppenbarligen har den stått där hela tiden. Det här är ännu en påminnelse om hur förrädisk den öppna, ständigt skiftande sandstranden kan vara. Där finns nästan inga hållpunkter. I själva verket har jag lärt mig att använda de fasta vrakdelarna och skräpprylarna som riktmärken, vilket är skälet till att jag inte städar bort dem. Men hur jag missat flaskan begriper jag verkligen inte. I vilket fall är den nu mera frigjord än förr. För första gången kan jag läsa varumärket: IVECO. Det är en storkoncern i lastbilsbranschen, om vilken jag ingenting vet. Så här säger dess hemsida:
”Iveco erbjuder produkter som uppfyller alla behov inom professionella transporter. Ivecos produktutbud är ett av de mest omfattande, och samtliga produktprogram har sedan 2007 genomgått en genomgripande förnyelse.
Men vad det är för behov den mystiska flaskan förväntats uppfylla framgår inte:

flaskhals-05
Den 18 februari








19 FEBRUARI
En plusgrad, svag sydsydvästlig vind, ohyggligt grått med duggregn och dis. Havet på -6 centimeter.

Morgonens uppmuntrare är två storskrakar, som kommer simmande ur gränsdikets mynning, där gulbenan brukar hålla till. Tyvärr råkar jag skrämma upp dem, men de torde återkomma. Deja vu: samma sak hände på samma ställe den 12 april förra året, fast dagens bild är bättre:

skrakparet
Mergus merganser

Lite mer rödalger har spolats upp, till glädje för alla svultna ögontappar:

färgat-01
Färgfröjd - ett

färgat-02
Färgfröjd - två

färgat-03
Färgfröjd - tre








20 FEBRUARI
Lillvinter nu. En grad minus, blygsam ostvind, mulnande himmel. Havet nere på -30 centimeter.

Travar runt stora reveln, där ett klent snötäcke förstärker illusionen av arktisk tundra. Gölarna täcks av tunn is:

tundran-01
Djupfryst - ett

tundran-02
Djupfryst - två

tundran-03
Djupfryst - tre

Sångsvanarna är ovanligt aktiva i år. Flyger ofta över slätten, nervöst trumpetande. Här en familj med hela fem ungar:

septett
Sångseptett







21 FEBRUARI
En grad under noll, stiltje och ett saktmodigt snöfall. Havet på -23 centimeter. Dyster stramhet präglar landskapet, här lagunens svarta vatten:

senvinter
Klockan 07.17

Det är senvinter, med en försiktig smak av vårvinter. Som här:

större strand
Större s

Det är en större strandpipare, som alltid en av vårens tidigaste budbärare på våra flacka stränder. Den går denna morgon i utflödet från diket som utgör reservatets sydgräns. Några tiotal meter bort, i samma långsamt strilande vatten, spatserar den större gulbenan:

större gul
Större g

Det finns skäl för oro. Vi står inför en period med brutal kyla. Redan för kommande natt spår prognoserna tio minusgrader, och så ska det fortsätta åtminstone månaden ut. Rännilen med dräneringsvatten kommer att frysa igen. Strandpiparen och gulbenan måste söka sig ut till de öppna revlarna, som också kommer att drabbas av is…

Klockan 13: Till min fasa ser jag lösspringande hund nosa i diket där vadarna gick i morse.





22 FEBRUARI Tyvärr stämde prognosen. Tio minus i gryningen. Inga vindar, oklanderligt klar himmel, havet på -30 centimeter. Stor skönhet över strandlandskapet, med lila snö och blå is:

snön
Februarifärger

I mötet med havet kritvit issörja, av tidvattnet lagd i slingor, serpentiner och girlander:

slingat
Strandflätor

Uppenbarligen en olämplig miljö för vadare. Här är gränsdikets mynning, där strandpiparen och gulbenan gick igår, idag täckt av tunn is:

mynningen
Fruset utlopp

Kölden kommer från Arktis, där det paradoxalt nog är ovanligt varmt just nu. Här är en karta från danska polarportal.dk, som anger temperaturens avvikelse från medelvärdet för perioden 2004-2013. Rött och brunt är värme, blått kyla:

DWj4ehGX0AAoVwG

Varm luft från Atlanten strömmar upp över Grönland och Nordpolen, kall luft har lagt sig över Kanada. I förrgår uppmättes plusgrader vid världens nordligaste landbaserade väderstation, Kap Morris Jesup på Grönlands nordspets. Detta exceptionella fenomen kan mycket väl hänga samman med de pågående klimatförändringarna, som slår hårt mot Arktis. Mängden is på Norra Ishavet är just nu den minsta sen satellitmätningarna började för snart 40 år sen. De öppna vattenytorna i Arktis vållar obalans i atmosfären: varm luft väller norrut, kall sydvart.

Snart är det mars, med beträdnadsförbud inom delar av reservatet. Länsstyrelsen på plats och monterar stoppstolpar:

trio
Naturvårdartrio







23 FEBRUARI Grå morgon. Fyra grader kallt, noll vindar, havet på -28 centimeter.

Går ut till Sälarevet, försiktigt för att inte jaga upp kanadagässen borta i Uttrans mynning:

revvinter
Vinterrev

Tack vare stiltjen är stränderna tämligen fria från isbarriärer. Kan vara vadarnas räddning. De flesta gässen simmar lugnt ute på havet. Här kommer en trupp vitkindade, som lyckats övervintra så här långt:

vitkindade
Vinterkinder

Lagunens tunna is ligger som en klar men skör skiva glas över dybottnen. Den här fjädern befinner sig under isen:

dyfjäder
Frysfjäder

Och här en bit sockertare, vars rot hamnat över isen och dekorerats med rimfrost:

dytare
Frysrot

Hallands Nyheter har en stor artikel om gulbenan, dock bara tillgänglig för prenumeranter.








24 FEBRUARI Det har börjat blåsa. Vinden är ostlig vind och vore beskedlig om det inte var sex grader kallt. Men visst är vintern vacker:

morgonljus
Klockan 07.19

Havet på -25 centimeter. Med ett minimum av dyningar kan strandkanten tålmodigt mejsla ut ett intrikat filigranmönster i sanden:

sandskulpt-01
Sandkonst - ett

sandskulpt-02
Sandkonst - två

På lagunen ligger isen hård som stål, speglande himlens vindar:

ishimmel
Blankis





25 FEBRUARI
Minus åtta i ottan, med en plågsam ostvind och dramatiska molngardiner, från norr till söder, accentuerade i soluppgångens snedbelysning:

07.22
Klockan 07.22

Så här ser det ut från satelliternas höjder:

5a9252251374a

Havet nere på -37 centimeter. Man måste beundra kråkorna som dagarna i ända kliver omkring i det nedfrusna och sterila strandlandskapet, och plockar i sig vad som helst som kan tänkas innehålla ett uns näring:

kråkfötter
Kråkfötter







26 FEBRUARI Vinden nordostllg, med ökad styrka och ohygglighet. Minus tio grader, nästan molnfritt, havet på -32 centimeter.

Strandkanten stelfrusen och livlös, men tack vare frånlandsvinden inte blockerad av isflak. Våra många storspovar ser ut att klara sig. De kan vada på grunt vatten, och hitta föda med sina spetsfundiga näbbar. Det kom också ett betryggande antal rapporter under helgen om den större gulbenan, som tycks kämpa vidare i denna karga miljö:

07.16
Klockan 07.16

Vinden byig och lynnig. Det här variabla mönstret på vattnet tolkar jag som att den oavbrutet skiftar, både i tidled och sidled, så att säga:

frånland
Frånlandsvind

Om jag inte misstar mig är detta samma skelett om den 10 februari:

slutdansat
Benrangel

Gulbenan tycks ha tillbringat måndagen vid Uttrans utlopp. Ett gott val.





27 FEBRUARI
Tio grader kallt och kulingvarning på Kattegatt. Här är en färsk karta över de bisarra temperaturerna, med värmebölja i Arktis, och Europa dumpat i ett blålila köldhål:

köldhålet
Färgerna anger avvikelser gentemot medeltemperaturen för perioden 1979-2000, enligt skalan till höger

Vi har sett sånt här förut. Mars 2013, till exempel, var det likadant. Den 16 mars 2013 skrev jag en liten essä om de tänkbara vetenskapliga förklaringarna till att vi ibland byter väder med Arktis.

Vinden nordostlig, himlen mest klar, havet på -42 centimeter. Lagunen nu bottenfrusen, och kantad av de bastanta isflak som högvattnet baxade upp den 12 februari:

flaken-01
Inlandsis - ett

flaken-02
Inlandsis - två

flaken-04
Inlandsis - tre

Blå kärrhökshanne igen, på väg söderut, sannolikt flyende undan snön. Intressant nog mobbas den hårt av kråkorna. För dem har vårljuset väckt instinkten att sjasa bort rovfåglar. Blåhökarna kan se mäktiga ut när de kommer svepande över strandängarna, men de är faktiskt inte större än kråkorna:

mobbning
Mobbning






28 FEBRUARI Minus fjorton grader, vidöppen himmel, fasansfulla vindstötar från nordost. Havet av blåsten och högtrycket utpressat till -47 centimeter.

Avstår från stranden och ägnar mig åt min närmiljö, som i djupfryst skick är ovanligt gångbar. Strandängen utanför min stuga är en bitvis bisarr våtmark, full av gölar, tuvor, dyhålor och djupt eroderade inskärningar från lagunen:

ismarken
Isängen - ett

vintermark
Isängen - två

tuvorna
Isängen- tre

Här, i ett otillgängligt hörn av ängen, ligger fortfarande ett fiskeriflöte, inblåst och upplyft av stormen Urd den 26 december 2016:

urds flöte
Utflaggat

Mitt på dan, när solen står som högst, ger jag mig ut till stranden. Det är fortfarande sex grader kallt, med vinden nyckfull och obarmhärtig, men jag kan åtminstone får solvärme i ansiktet. Närmast havet rader av av övergivna men fastfrusna strandlinjer, och längst ut en bred autostrada av is, vars tjocklek jag inte kan avgöra:

isgatan
Isstranden

Finis februari, månaden med gula ben.