Mars 2018

linserna
En svärm av mikroskop

Världen är full av minimirakler, små men oväntade underverk som man bara möter om man fokuserar blicken på vardagens detaljer. Jag minns inte vad som fick mig att fotografera just den här fjädern, men när jag framkallade bilden på datorskärmen såg jag att den täcks av en galax av tusentals sfäriska linser, i form av små vattendroppar, som med skiftande ackuratess förstorar fanstrålarnas strukturer. Det är i och för sig inget konstigt, bara en munter påminnelse om hur fysikens lagar spontant kan uppenbara sig under en helt slentrianmässig strandpromenad.

linsnära
Multifokus





1 MARS
Tio grader kallt, nordostvinden fortfarande lynnig och grym, på himlen strödda moln. Havet på -51 centimeter, efter extrema -70 centimeter under natten.

På stranden duellerar iskylan med tidvattnet om herraväldet.

isrand-01
Marsstrand - ett

Utanför den stelfrusna zonen finns ett brett, grått kompromissbälte som helt enkelt består av slask:

isrand-02
Marsstrand - två

På isvallarna ligger lösryckta fragment av alger, hur nu de hamnat där:

rödsnö
Rödis

brunsnö
Grön brunis







2 MARS Sju grader under noll, helgrå himmel, samma bitska blåst från nordost. Lätt pudersnö har fallit. Havet på -33 centimeter.

I trots mot det vedervärdiga vintervädret vilar ett lyriskt vårljus över stranden. Kameran klarar faktiskt färgskalan, med sanden aningen rosa och västhimlen djupblå:

07.03
Klockan 07.03

Samma intensiva blåhet på och över havet:

västis
Västis

Som färgkontrast vilar här en hopplöst förkyld brännmanet:

manetis
Manetis

Tar en titt på utflödet från diket vid reservatets sydgräns. Vattnet kommer från underjordiska dräneringsrör och är följaktligen humusgult till färgen, och varmt nog för att etsa upp små råkar i strandisen:

diket
Dikesis

Högtrycksblockering kallas vårt tålamodskrävande väder. Polarkalotten har hamnat på sniskan och höljt oss i en bubbla av plågsam kalluft. Det kan mycket väl bero på de onormalt vidsträckta isfria vattenytorna i Barents hav och Karahavet, som i sin tur beror på det av växthuseffekten förskjutna klimatet. Det finns just nu ingen lättnad i prognoserna, men den som behöver tröst kan bläddra bakåt i dagboken. Det här har hänt förut...









3 MARS Fyra köldgrader, himlen helgrå, vinden äntligen dämpad.

Havet på -12 centimeter. Det är två decimeter upp sen igår, en höjning som rejält möblerat om strandlandskapet. Vattenbrynet ligger nu uppe i den öppna sanden; gårdagens isrand befinner sig tjugo meter ut i havet, som halvt vissnade flak, vaggade av vågorna:

flaken
Drivis

Det här ser ut som en av de exotiska frukter jag inte kan namnge. Hur den lyckats parkera på vår vinterstrand är en gåta:

frukten
Fryst frukt

I lagunens massiva is finns nu flera tvärgående sprickor:

sprickorna
Spänningen stiger

Grundvatten läcker ut vid lagunens kanter och färgar isen vackert brun:

grundvattnet
Jordfärgat vatten

SMHIs datorer antyder nu att vinden kan bli västlig den 12 mars. Vi får väl se.










4 MARS Fyra minus, dämpad sydostvind, mulen himmel med ansatser till ljusgluggar. Havet på -23 centimeter.

Gigantiskt gåslarm fem i sju. Vet inte varför, men det är en imponerande syn. Gässen har legat lågt under köldvågen, men nu visar de upp sig med fulltalig trumpettutande styrka:

massgäss
Heja Kanada!

Med gässen bortflugna kan jag själv ge mig ut till det vinterklädda Sälarevet:

sälais
Isrev

Sälarevets stenar befinner sig i frontlinjen mellan is och hav:

issten
Issten

Strax söder om Sälarevet ligger denna märkliga figur i isen, som en djupfryst böngrodd. Den har formats av sötvatten från Uttran, som sipprar fram under isen lite överallt i deltat:

isgrodd
Isembryo

Tar en cykeltur på förmiddagen och möter några sånglärkor intill vägen mellan Utteros och Rönnås. Förmodligen kom de dit redan innan kylan slog till. Det är en säker lokal för tidiga lärkor.






5 MARS
Blåsigt igen. Minus två grader, moln överallt. Havet på -30 centimeter.

Åter flakrikt i strandkanten:

flakat
Isexpo

I lagunens is ligger inneslutna bubblor av sumpgas som trängt upp ur den dyiga bottnen:

bubbel-01
Bubblat - ett

bubbel-02
Bubblat - två

bubbel-03
Bubblat - tre

Det har kommit en rad rapporter från skådare som under helgen såg gulbenan ute vid Sälarevet. Man måste beundra denna sturska fågel, som visserligen gjort misstaget att flyga över Atlanten, men som i övrigt visar en imponerande förmåga att överleva. Man kan nu roa sig med att spekulera. Vi är inne i mars. Flyttinstinkten börjar vakna. Om gulbenan tror att den befinner sig i Argentina ger den sig snart norrut, i hopp om att nån gång i april nå Kanada, där större gulbenan är känd som en av vårens tidigaste vadare…

Snö frampå dan.




6 MARS
Ett slags retlig retrovinter har lagt sig över världen, i form ett par centimeter kritvit kramsnö. Nollgradigt, disigt, vinden sydlig. Havet på -21 centimeter.

Allt är förvandlat till ett drömskt landskap, med alla konturer och reliefer utsuddade av snön. Här en bild från stranden mot norr. Klockan är halv åtta. Det ser faktiskt ut så här, med en märklig kontrast i ljuset över land och över hav:

ljuset
Ljusbrytning

Bäcken längs reservatets sydgräns ligger som utspillt tusch i den bedövande vitheten:

bäcken
Svart vatten

Vid stranden har vågorna lekt med flaken:

lakblock
Blockad

Ännu en brännmanet, höljd i snö:

snömanet
Fel biotop

En räv har gått förbi i nattens mörker. Det gör den förmodligen ofta, men nu syns det i snön. Den har kommit över ängen öster om min stuga, hoppat över stängslet, gott ett varv i min trädlösa trädgård och sen hoppat över stenmuren, ut i reservatet. Muren är 110 centimeter hög. Räven har tagit skuttet utan att kunna se om det fanns nåt på andra sidan. Den har satt i två tassar halvvägs upp mot krönet, säkerligen beredd på att vända i sista ögonblicket. Den har landat på andra sidan och fortsatt ut på strandängen. Här är fotavtrycken på muren:

rävfötterna
Rävtramporna






7 MARS
Strax under noll, gråa men tunna moln, en lite spetsig vind från ostsydost. Havet på -22 centimeter.

Ägnar morgonen åt att flanera på Kattegatts frusna botten, strax utanför den skönt mejslade iskanten:

iskanten-01
Iskrumbukter - ett


iskanten-02
Iskrumbukter - två

iskanten-03
Iskrumbukter - tre

Tjugo i åtta händer nåt som får alla gässen att ta till vingarna. Kanadensarna dominerar stort nu, som alltid om vintrarna, men där finns också en del grågäss, plus en mindre kontingent vitkindade:

gåslyftet
Gåslyft








8 MARS Senvinter, så att säga. Helt oönskade mängder snö har ramlat över oss under natten, just som den förra omgången nästan smält undan. Nollgradigt, vindlöst, totalmulet. Havet på -24 centimeter. Känner sympati med kråkorna:

snökråkor
Skratta inte!

Liksom i förrgår är himlen mörk över havet, ljus över snön:

senvintern
Snödjup

Strandens bakverk har fått ett extra lager vispgrädde:

isbakelse
Vintermonument






9 MARS
Ett nytt lager snö under natten, tunt men vitt. Noll grader, tätmulet med en näsvis vind från nordost. Havet på -11 centimeter, vilket är en decimeter upp sen igår. Därmed har den skulpturala iskanten försmultit, och ersatts av ansamlingar av neurotiska slaskflak:

slaskflaken
Issoppa

För fåglarna måste detta vara en tärande tid. Magra men tålmodiga väntar de på våren. Skarorna av svarta korvider övernattar fortfarande på stränderna:

korviderna
Kråk- och råkskock

Gränsbäcken har format prydliga meanderkurvor över stranden. Dess vatten är nu mörkt rött, som av rost:

gränsbäcken
Vägen till havet

De flesta av strandens riktmärken är översnöade, men de gula flötena håller ställningarna:

flötena
Snöflöten











10 MARS
Tempen rasar till minus nio i gryningstimman. Himlen har mist sina moln, vinden har gått till ro, havet har retirerat till
-28 centimeter, efter en topp på +8 igår.

Strandens isvall ligger nu femtio meter från vattenbrynet. Den ser lite smetig ut, men är i själva verket stel som porslin i kölden:

gårdagsvallen
Istrasor

Ute vid vattnet ligger sanden barskrapad, dekorerad enbart av tidvattenkurvorna:

isslingrat
Isgirlander

Vid Sälarevet går minst tio nyanlända strandskator:

strandskatorna
Våren är här!

Återfinner den mystiska flaskan i snön:

flaskan
Upp i tö








11 MARS Blåsigt igen, från öster. En minusgrad och ett ettrigt duggregn, såväl underkylt som snöblandat. Havet på -17 centimeter.

Går bort till Törlan. Deltat är fortfarande delat i två ortogonala tarmar, en parallell med kusten, en rätt ut i Kattegatt:

törlandeltat
Kluvet

Väldiga skaror gäss, hela vägen bort till Morup, däribland en stor flock vitkindade:

gåsriksdagen
Gåsriksdag

En av Björkängs många koltrastar har blivit söndagsfrukost, gissningsvis åt en pilgrimsfalk:

trasten
Rouge et noir





12 MARS
Befrielsens dag. Söndagens regn har spolat bort all snö. Det är fyra grader varmt, med en lätt sydostvind och havet på -7 centimeter.

Den nivån har räckt för att fylla på lagunen med havsvatten, fast bara lite. Isen ligger kvar på bottnen:

öppningen
Nyvattnat

Hela strandområdet täckt av tunn men hal is, där mina felsteg från förra veckan ligger infrusna:

felsteg
Förgånget

Havsranden full av isvinterns slitna fragment och kvarglömda skärvor:

glasskivan
Kristallis

fjäderis
Fjäderis

Luften genljuder av gåsrop. Vitkindade överallt.






13 MARS En äkta marsmorgon, disig, våt och friskdoftande, med två plusgrader och en timid vind från nordväst. Havet på +10 centimeter.

Underbar vårstämning på stranden, med tjattrande gäss, flöjtande spovar och drillande strandskator. Av vinterkylan återstår bara ett slags förandligade isflak, sköra skelett, subtilt sirade ur fruset vatten:

iskelett-01
Spökis - ett

iskelett-02
Spökis - två

iskelett-03
Spökis - tre

iskelett-04
Spökis - fyra

Tyvärr viftar SMHI med en ny köldperiod, från onsdag kväll, fram över vårdagjämningen.







14 MARS Strax över noll, svag vind, grå himmel. Havet på- 2 centimeter.

En vissen men fullfärgad rödsak lyser upp gråheten:

rödsak
Delesseria sanguinea

Ännu en välgödd timmerstock har klivit iland på en revel utanför Törlans mynning:

stocken
Prima virke

Pilgrimsfalk vilande/spejande på stängselstolpe. Har den ätit upp vår gulbena? Kanske är det så, men minns att en pilgrimsfalk har större hemortsrätt i Utteros än en gulbena:

p-falken
Stolpfalk






15 MARS
Minus två i gryningen, med en mestadels klar himmel och en hiskligt kall vind från ostsydost. Havet på -22 centimeter.

Över sydöstra horisonten ligger en massiv mur av mörkblå moln:

söder
Mot söder

öster
Mot öster

Konstruktionen syns tydligt på satellitbilderna, fast färgerna är artificiella. Det mörkblå området i mitten är vår klara himmel, molnmurens kant ser ut ligga över Falkenberg:

5aaa0b85edd4e

Kölden har åter genererat is i vattenbrynet:

tångis
Istång

Stort larm strax efter soluppgången driver gässen söderut. De känner av den hiskligt kalla motvinden och flyger så lågt som möjligt över vattnet:

lågsniff
Klockan 06.37







16 MARS Ett steg bakåt. Minus sju i gryningen, iskall himmel och burdusa stötvindar från nordost. Havet på -25 centimeter.

Is åter i strandkanten:

kantis
Isrepris

Bisarrt nog även is under vattnet, i form av sandinbakta limpor, som ser ut som koraller:

iskoraller
Surdegar

Årets första flaskpost har landat:

postflaska
Postflaska

Innehållet är en otydbar skattkarta, ritad av en dansk yngling som tycks heta Storm:

fllaskkartan
Skattekort








17 MARS Senvintern är sannerligen obarmhärtig. Minus åtta, kristallblå himmel och en ohygglig nordostvind. Havet på -30 centimeter.

Lagunen bottenfrusen igen. Jag kan gå rakt ut mot havet, med vinden i ryggen, och med inget annat mål och syfte än att få sätta stövlarna i öppet vatten. Vindstötarna löper som rysningar över vattenytan:

strandblåsten
Frånlandsblåst

Det är återtåget, kontra vindriktningen, som är plågsamt. Där stranden torkat upp efter snön flyr sanden ut i havet. De många sönderfrusna tångbuskarna bildar små upphöjningar, som fångar upp en del av sandflykten:

sandflykten
Sandrandat

Tar vägen om vår orubbliga brevlåda, som försetts med en ny sändning sand:

sandposten
Blåstlådan







18 MARS
Tio minusgrader i gryningen, men ostanvinden har mojnat ner sig och är fullt uthärdlig. Klar himmel, havet på -20 centimeter, längs västhorisonten det magiska färgspel jag aldrig tröttnar på. Det är som mäktigast just när solen stiger upp, för att sen snabbt förskingras:

färghorisonten
Klockan 06.21

Ett gäng knipor dyker i det metallskimrande vattnet. I Utteros är det en vårfågel:

knipkvartett
Bucephala clangula

Runt Sälarevet tusentals lättskrämda gäss, otåliga av vårens hormoner:

fågelmassa
Uppbrottens tid

Deltats stora öppna ytor, som normalt är havsbotten, är punkterade av snölegor, dagligen krympande under solen och vinden:

snöfläckarna
Vårvintersnö






19 MARS Minus elva i ottan. Klar himmel, ingen vind, havet på -31 centimeter. Så här stilla är det sällan man får se Kattegatt:

06.20
Klockan 06.20

Högljudda sångsvanar både i norr och i söder. Det här paret signalerar nånting med ett enformigt dubbeltutande:

svansång-01
Morgongympa

Just som solen stiger över horisonten i öster tar de till vingarna, på svanars vis springande på vattenytan:

språngsvanar-02
Språngsvanar

Bara minuter senare bryts plötsligt stillheten av vind från väster. Men det hjälper föga så här års, när temperaturen i Kattegatt ligger strax under noll. Under söndagen öste vågorna upp en vall av issörja, som i nattens kyla stelnat till porslin:

06.28
Klockan 06.28

Under morgontimmarna ligger ett lite besynnerligt, ljusblått skepp ute på havet. Det är M/V Meri, ett finskt containerfartyg som inretts för forskning och hyrts ut till SMHI. Hon är ute på sin ordinarie pelagiska marsrunda:

meri-03
Meri





20 MARS Okej, vårdagjämning är ett astronomiskt begrepp, inte meteorologiskt. Vacker vintermorgon i dag, med nysnö, fyra minusgrader, och molnfri himmel. Svag vind från norr. Havet på -33 centimeter.

Vid strandkanten ett kaos av oavbrutet bearbetad is: kantiga flak som knäckts, sörja som tornats upp i vallar, slask som stelnat till hårda skorpor, och med nattens snö allra överst:

iskaos
Island

Kan lyckligtvis ta mig ut och vada i öppet vatten, med en känsla av befrielse:

havkanten
Ishav

Här är dagens enda vårblomma - en bruten tångkvist som dyningarna dekorerat med isknoppar:

vårblomman
Iskvist

Snön är torr, lätt och violett. Nattens tassar syns överallt. Här har en räv gett sig ut till strandkanten, men där vänt om och traskat tillbaks i sina egna spår:

raskeri
Rävvändplats







21 MARS Detta är inte vårens första lärka, men det är den första som sjunger över strandängen utanför min stuga. Den gör det av ett alldeles speciellt skäl - där är två lärkor, som bägge tänker bosätta sig på ängen, och nu på nåt sätt måste förhandla fram en gräns mellan sina revir. De gör det med sång:

lärkan-01
Alauda arvensis

Två minusgrader, med en mulnande himmel och en iskall vind från sydväst. Vinden borde pressa upp havet, kan man tänka, men nivån ligger fortfarande på -21 centimeter. Vi behöver en omgång högvatten för att slippa isen i lagunen. Stranden har skiftat skepnad - gårdagens iskaos utbytt mot sirliga slingor av fruset havsvatten:

isslingor-01
Jugendsis - ett

isslingor-02
Jugendis - två

Brännmanet igen:

kristallmanet
Blodrött

Enstaka vipor och gravänder.






22 MARS
Det har snöat under natten, ett tunt och anspråkslöst täcke som knappast tänker stanna dagen ut. Nollgradig gryning, grå och disig, med en tynande vind från sydväst. Havet på -20 centimeter.

Vatten har krupit in i lagunen, dess is har tappat taget. I södra mynningen simmar två skrakpar, vackra som kinesiska porslinsfåglar:

skrakarna-01
Skrakkvartett

Större strandpipare strax intill skrakarna. Vill gärna tro att det är samma fågel som gick här den 21 februari, ihop med gulbenan, innan den stora kölden slog till.
Närmast havet en femton meter bred, snöfri zon med vinterns spillror: trasig tång, sönderfruset skum, kvarglömda isbitar:

spillrorna
Vinterrester

Också förvånansvärt många hädangångna maneter, i alla skick och fasoner. Det är svårt att veta hur länge de varit döda. Jag kan tänka mig att de övervintrat i Kattegatts djupare delar, där vattentemperaturen som lägst legat på 7-8 grader:

konstmanet
Marsmanet






23 MARS En råkall och fuktig marsmorgon. En grad minus, växande sydvind, en smula dimmigt. Havet på -10 centimeter.

På nåt sätt som jag inte begriper har havets vågor lyckats bygga upp absurda kuddar av skum, som lyser lite här och var på stranden, sammanhållna av sin inneboende klibbighet. Jag antar att skummet härrör från plankton ute i havet, men om det är en pågående vårblomning är oklart, liksom varför skummet hopas i höjdled:

skumt-01
Skumkulle - ett

skumt-02
Skumkulle - två

skumt-03
Skumkulle - tre

Vitkindade gäss drar omkring i flockar åt alla håll, till synes utan att veta vart de är på väg. Gravänder, vipor och gräsänder i lagunen.

Dagens fägring är en anonym gul ballong som landat intill lagunen. Den blåser snart vidare, i riktning mot Rolfstorp, ungefär:

guling
Ballongbulle





24 MARS Några tiondelar över noll, helmulen himmel och sydliga isvindar. Havet på -22 centimeter.

Stranden har ett udda utseende denna icke-vår. Tången ligger inte i vallar, utan är spridd slumpvist över hela strandzonen:

prickmark
Prickmark

Mest är det sågtång, svart, sönderfrusen och sandbemängd, varje ruska vid sin ankarsten:

algskrot-01
Vinterspillror - ett

Men det finns också collage av andra arter, sargade, hopslingrade och sönderslitna:

algskrot-02
Vinterspillror - två

algskrot-03
Vinterspillror - tre






25 MARS Totaldimma. Sikt femtio meter. En grad plus, omärklig vind, havet på -1 centimeter.

Hittar helt oförhappandes ett grönt plastschabrak som jag spanat efter länge. Det ligger längst ut på strandängen:

25 mars 2018
25 mars 2018

Det var en gång en plastsäck som flöt iland den 9 juli förra året. Man känner igen den på att den är hopknuten. Så här såg den ut när den var nyanländ:

9 juli 2017
9 juli 2017

Säcken låg i kanten på en låg vall, och blev efter hand begravd i sand. Under hösten sköljdes vallen bort. Jag har gått och väntat på att säcken skulle krypa upp i dagsljuset igen. I stället har den, på något mystiskt sätt, tagit sig upp ur sanden, och sen blåst och/eller flutit över lagunen och klivit upp i gräset. Jag har nu slängt den i soptunnan. Här är en bild från den 24 september, strax innan den försvann:

24  september 2017
24 september 2017

Viporna har börjat spela över strandängen.





26 MARS En surmulen plusgrad, disigt med inte längre dimmigt, med en svag sydvästvind. Havet på -5 centimeter.

Flera hästar har besökt reservatet under helgen:

hästhovarna
Hästhovar - ett vårtecken

Det är visserligen förbjudet, men detta faktum framgår enbart av den stora skylten som ligger nedmonterad över vintern:

skylten
Välkommen till Utteros!

Här är de tomma stagen där skylten ska stå. Det är hög tid at sätta upp den. Jag har mejlat länsstyrelsen om detta:

skyltlöst
Gränsen

Noterar en intressant detalj i sammanhanget. På bilden ovan ser man att skylthållarna befinner sig i en fördjupning i sanden, för dagen vattenfylld. Men här är en bild från april förra året. Skylten stod då uppenbarligen på en förhöjd ås, fast det är samma ställe. Så går det till. Havet flyttar sand, stranden byter ständigt topografi:

april
27 april 2017

Ropande tranor på eftermiddagen.





27 MARS
Ack grymma värld! Snö i skamlösa mängder har vräkt sig över landskapet. Alla våraningar ligger stäckta och begravda under ett sterilt täcke av frusenhet. Det är tre grader kallt, vinden rakt ostlig, havet på -20 centimeter och fallande.

stararna-01
Snopenhetens landskap

Tyvärr är detta inte ett nyckfullt aprilväder, utan en fullrustad och segerviss vinter som rullar över oss, kall och brutal. Fåglarna har insett allvaret. Under morgontimmarna hastar en strid ström av starar, lärkor och finkar söderut, som vore vi i slutet av oktober:

stararna-02
Skräcksträck

Och snöandet fortsätter.





28 MARS
Tio minus i gryningen. Vårt snopna reservat ligger djupfryst och inpackat i snö. Himlen är kyligt klar, det blåser en otäck ostan. Havet på -26 centimeter, men det får vänta.

Om man bortser från snopenheten är det en strålande vacker vintermorgon. Jag spejar efter fåglar och hittar en tapper hop på lagunens is - fyra tofsvipor, fyra gravänder och en skrattmås till höger:

morgonsamling
Vårväntan - ett

En bit bort hukar fyra större strandpipare:

strandpiparna
Vårväntan - två

Och ute vid Sälarevet står, som alltid så här års, en ståtlig rad optimistiska strandskator:

strandskatorna
Vårväntan - tre

Strax efter klockan 14 blir jag bönhörd. Fältvaktmästeriet är på plats, i bländande motljus, och reser informationstavlan:

resningen
Återuppstånden







29 MARS Ännu en vinternatt med blåst och kyla. Minus tre i gryningen, beslöjad himmel och en vidrigt bitande vind, fortfarande rakt ostlig. Havet på -30 centimeter.

Jag ger mig ut, och möter en sagolik syn: en stor flock sångsvanar rastar i lagunen:

issvanarna-05
Lagunsvanarna - ett

De har hittat öppet vatten i lagunens mitt, där de övernattat i lugn och ro. Jag räknar till 60 svanar. Några vilar på isen, och jag är inte säker på att de inte frusit fast i nattens kyla. Själv korsar jag lagunen 150 meter söderut. De gnölar en del, men gör inga ansatser att fly:

issvanarna-01
Lagunsvanarna - två

Sångsvanar har ett slags sirlig, nästan abstrakt skönhet, som jag har svårt att se mig mätt på:

issvanarna-02
Lagunsvanarna - tre

Stranden mot havet ligger ödslig, kall och livlös, med bara tama försök till isbildning:

skärtorsdag
Skärtorsdagsstrand







30 MARS Fem grader kallt, noll moln, vinden från nordost, svagare idag men förvisso vass ändå. Havet på -20 centimeter.

Sångsvanarna kvar i/på lagunen, eller om det är nya svanar på samma ställe. Det är en opportunistisk samling, inget organiserat resesällskap:

svaninvasionen-01
Svaninvasion - ett

Men det bättre än så. Hela reservatet vimlar av sångsvanar. Hundratals vilar i flockar vid Sälarevet, runt Uttran och bortåt Galtabäck. Också, till min glädje, åtminstone några mindre släktingar, de hemlighetsfulla tundrasvanarna (plus en Stenafärja):

svaninvasionen-02
Svaninvasion - två

Luften är oklanderligt genomskinlig denna morgon. När solen stiger blir svanarna bokstavligen bländvita och omöjliga att fotografera:

svaninvasionen-03
Svaninvasion - tre

En smäcker fruktlåda har simmat i land. Det ligger en likadan borta vid Sälarevet, där strandskatorna rastar:

fruktlådan
Fruktlöst

Och här ett fruset konststycke i lagunen:

issvärdet
Finmekanik

Mitt i svanfesten en havsörn på Sälarevet.

Långfredagens generösa solsken röjer snön från strandängen. Viporna extatiska.





31 MARS
Svanarna sjunger hela natten, högljutt och påstridigt i kvällningen, förstrött mumlande i mörkrets djup. Minus sex grader i gryningen, klen vind från nordost, långsamt mulnande himmel. Havet på -22 centimeter.

I fuktdiset över Kattegatt hänger påskens astronomiska markör - den första fullmånen efter vårdagjämningen:

påskmånen
Påskmånen

Sångsvanarna är inte färre i dag. Minst 80 i lagunen, många smågrupper ute på havet. De är på väg till de Lappländska myrarna, men har hejdats av köldvågen. Har aldrig sett dess like i Utteros:

sångkör
Körsvanarna

Ett ohyggligt vackert kadaver ligger fastfruset i sanden. En ormvråk, död sen länge:

vråken
Vråkkadavret

Man kan undra. Jag har sett rätt många döda vråkar genom åren, uppspolade på stranden. Har de störtat i Kattegatt? Ormvråkar avskyr öppet vatten. De är utpräglade termikflyttare, men över havet finns inga uppvindar. De tvingas ut ändå. Kan resan bli så svår att några inte tar sig över till Jylland? Spekulationer och inget annat:

vråkskallen
Vråkskallen