Januari 2013

galtabäck
Silvervatten under blymoln

Utteros naturreservat sträcker sig upp till Galtabäcks hamn. Bilden är tagen från själva kajen, en av dessa vackra vinterdagar. Båken mitt ute i hamnbassängen är en av hörnpunkterna i reservatsgränsen. På andra sidan hamnen, bara några meter bakom mig, börjar Gamla Köpstads naturreservat, som innefattar den förnämliga fågelviken Lerjan, och som sträcker sig ända upp till Träslövsläge.



1
JANUARI Året börjar cykelvänligt: milt, kulingfritt, bara lite regn. Ger mig iväg till Lisereds udde, undrande vart sälarna har tagit vägen. Men de är tillbaks! Till min glädje ser jag ett åttiotal dåsande på kobbarna som om ingenting har hänt.
Jag föreslog häromdan att de simmat till Anholt för att slippa köldknäppen. Men det var en djärv gissning med ingen annan grund än att Anholt hölls isfritt hela december, tack vare dess läge mitt i det ännu varma Kattegatt. Jag begriper verkligen inte var sälarna har varit.
Hittar ett isflak som lyckats överleva årsskiftet.

nyårsflak
Den glömda isen

Kan meddela att det nya röret nu är utlagt hela vägen mellan Björkäng och Morup. Återstår bara att gräva ner det. (För er som inte hängt med handlar det om Morupsbornas avloppsvatten, som ska ledas till reningsverket på Getterön i Varberg. Morups eget reningsverk är, liksom jag, gammalt och skrotfärdigt.)

röret
Bilden tagen från kommungränsen mot norr


2
JANUARI Vatten är vackert. Just nu finns det gott om den varan, i både havet (+28 centimeter) och kustslättens våtmarker. Cyklar runt, denna milda och föga originella januarimorgon, och betraktar det gryningsspeglande Kattegatt, de regndränkta strandängarna söder om Björkäng, och Uttranoset nedom landsvägsbron, översvämmat av smältvatten uppifrån bokskogarna.

gryningshav
Havsvatten

våtmarksmorgon
Våtmarksvatten

morgonos
Åvatten

En intressant fråga är vad som händer med vattnet i framtiden.
När det blir varmare avdunstar mer vatten, vilket gör att det blir torrare på marken. Å andra sidan blir luften fuktigare, vilket borde leda till mer regn. Så vad ska man tro?
Vi vet att nederbörden är ojämnt fördelad över jordens yta. I Sverige är det vanligtvis Hallands inland som får mest. Fuktig luft blåser in från Atlanten. När den tvingas uppåt över höglandet släpper den ifrån sig en massa vatten över Ullared med omnejd, medan vi vid kusten får nöja oss med mindre.
Den här sortens mönster, där vissa områden får mer regn än andra, lär inte ändras nämnvärt i framtiden. Däremot kommer luften att bli fuktigare, och därmed kunna ge ifrån sig mer nederbörd. Alltså kommer det att regna mer där det idag regnar mycket. Och där det idag är torrt blir det ännu torrare. Klimatforskarna brukar skämta om att ”de rika blir rikare och de fattiga fattigare”.
De har kommit på ett smart sätt att kolla att det här resonemanget verkligen stämmer. Nederbörden är ojämnt fördelad även över haven. I havsområden där det regnar mycket blir saltvattnet utspätt. Där det avdunstar mycket blir istället salthalten högre.
Det finns en hel del mätningar av havsvattnets salthalt runtom i världen sen långt tillbaka i tiden. Flera forskarlag har tittat efter hur siffrorna ändrats. Den mest gedigna analysen presenterades i fjol av ett australiskt team, lett av Paul Durack, en ung klimatvetare i Melbourne.
De teoretiska förutsägelserna stämmer, visar det sig. Under de senaste 50 åren, när jordens medeltemperatur ökat med en halv grad, har salta havsområden blivit ännu saltare, medan områden med låg salthalt blivit ännu mindre salta.
Att effekten är klart och tydligt mätbar beror på att luftens fuktighet ökar mycket snabbt med temperaturen (sju procent per grad). Därmed ökas också omsättningen i form av avdunstning och nederbörd hastigt i ett varmare klimat. På sätt ger havets varierande salthalt ett utmärkt mått på den globala uppvärmningen.
Här är Paul Duracks bild över salthaltens förändring under perioden 1950-2000. Rött betyder mer salt, blått mindre salt. Metoden funkar inte nära kusterna, där salthalten styrs av avrinningen från land. Men ute i Atlanten avdunstar allt mer vatten. Det är det som sen regnar ner över oss.

Duracketal2012
Rött = mer salt, blått = mindre salt

Lite sol på eftermiddagen. Ingen havsörn idag, men storspov, häger och blå kärrhök. Kulingvarning till natten.


3
JANUARI Ösregn på natten, kuling på dagen. Mellan dessa bägge väderbegivenheter hinner jag ut på stranden, och belönas med en havsörn, som klockan 08.51 korttidsparkerar på Sälarevet.
Mycket skum i dag, gulbrunt av uppvirvlad sand. Möjligtvis speglar det en pågående biologisk aktivitet i vattnet, men om detta vet jag inget. Men det är fascinerande att betrakta. Längs andra kuststräckor pressas skummet samman till en smutsig deg, men på våra platta tidvattenstränder lägger det sig som en filt som långsamt plisseras av dyningarna, ofta i aptitliga mönster.

strandskum
Skummets smak för mönster

skummets öga
Skummets öga

Mitt på dan fyra korpar på strandängen.

korparna
Corvus corax, ena paret

Även om det inte är unikt känns korpbesök alltid som en märkvärdighet. I min ungdom var korpen en verklig raritet; liksom havsörnen nästan utrotad av Sveriges energiska jägarkår. I dag mår de bättre, men de hör hemma i de vilda skogs- och bergstrakterna, inte längs Hallands flacka strandängar. I vilket fall är fyra på en gång en förbluffande syn.
Det är två antagonistiska par. De hittar något, vad vet jag inte. Som vanligt roliga att titta på. De verkar medvetna om att de är smartare än alla andra fåglar, och kanske alla andra djur - korpar klarar allsköns intelligenstest långt bättre än till exempel hundar.

Över havet flera tretåiga måsar, suveräna i blåsten.


4 JANUARI
En alldeles vanlig januaridag, med väder som förr i tiden: milt, vått och grått.
Hittar en del intressanta erosionskanaler ute på strandens revlar, utmejslade av gårdagens kuling och markerade av skummet. Tillfälligheternas nycker - i morgon är de utraderade igen.

strandränder
Strandens försynta randighet

Jag är lite svag för oskarpa fågelbilder, som korparna igår, inte bara för att jag inte klarar att ta andra utan också för att de otydliga fotografierna stämmer med bättre med verkligheten. Fåglar ser aldrig ut som i fågelböckerna. De är alltid lite suddiga, eller uppburrade, eller kringflängande, eller belysta från fel håll, eller till hälften dolda i buskagen. Perfekta observationer är en raritet, vilket väl gäller det mesta här i världen.
Här är ett foto jag tog idag på morgonen. Fågeln på bilden är ingen märklig sällsynthet. Jag har nämnt den flera gånger på sistone. Om ni inte vet vad jag talar om får ni svaret i morgon.

bildgåtan
Med autofokus


5
JANUARI Klockan är 08.26. Det är exakt tjugo minuter kvar till soluppgången. Över stranden ligger en massiv dimma, temperaturen är några tiondelar över noll. Högst upp på himlen börjar dimman sargas och släppa fram gryningsljuset, som i den fuktmättade luften får en rödviolett kulör. Under några minuter återspeglar hela strandlandskapet denna osannolika färg, samtidigt som marken hastigt kyls ner och får en hinna av is.

violmorgon
Det såg ut så här

”Morgenröte” kallas det på tyska. (”Als Morgenröte wird die rötliche Färbung des Osthimmels bezeichnet, die etwa eine dreiviertel- bis halbe Stunde vor dem Sonnenaufgang eintritt.”)

Nu till den oskarpa fågeln: blå kärrhök. Här är en delförstoring. Kameran har fastnat för den vita gumpen och bålens rödbruna sida. (Här, här och här finns bättre bilder.)

blåhökennära
Circus cyaneus

Tittar man ut genom samma fönster i femton år blir man bekant med fåglarna som passerar. En stor fågel som långsamt stryker lågt över strandängen är alltid en kärrhök. Har den vit gump är det en blå kärrhök. Är den blå är det en hanne.
Problemet uppstår på nästa trappsteg, om den inte är blå. Är det då en hona eller ungfågel? Duktiga ornitologer kan kanske klara skillnaden, men inte jag. I den enligt min mening mest gedigna handboken, Dick Forsmans ”Rovfågelsguiden”, står det så här:
”De gamla honorna och ungfåglarna är mycket lika varandra och kan åtskiljas i fält bara under gynnsamma omständigheter och när det gäller typiska representanter för grupperna.”
Blåhöken på min misslyckade bild är uppenbarligen stationär i vårt område just nu, vilket är glädjande. Blå kärrhök är en av de arter som särskilt nämns i beslutet om Utteros naturreservat. Den återfinns både på den svenska rödlistan, i kategorin ”nära hotad”, och på listan över skyddskrävande arter i EU:s fågeldirektiv.
Det finns kanske några tusen blå kärrhökar i Sverige (Artdatabankens föreslår 500-1100 par). Säkert har de häckat i våra trakter förr i tiden, innan Tvååkersslätten dränerades. Numera återfinns de på de stora myrarna i norr. Ett par hundra brukar ge sig utomlands, via Falsterbo, på hösten. Resten är strykfåglar, som det heter.

Vacker dag. Cyklar i solsken till Lisereds udde. Runt 110 sälar uppe. Här är några av dem, bakom den modlösa lysbojen.

sälsällskap
Haveristen



6 JANUARI Ingen Morgenröte i dag, bara en solid dimma, emellanåt förtätad till duggregn...

dimträd
Träd in i dimman

…ibland så pass förtunnad att man ser ända till Utteros.

röda klotet
Bakom flötet

Havet nere på -5 centimeter, vilket ger nya blottlagda ytor, med alger som vågornas turbulens arrangerat i subtila stilleben.

sttandkonst
Strandblandning

Både gässen och änderna högljudda i dimman. En förvånansvärt stor andel grågäss denna vinter.


7 JANUARI En kallsinnig sydvind och ett duggregn av den sort som bättre beskrivs av engelskans ”drizzle”. På himlen muskulösa molnstråk i nord-sydlig riktning, markanta också på satellitbilderna.

molnstråk
Himlarulladerna

301070900_6288


Död kryckja på stranden. Ingen vacker syn, men intressant, eftersom den helt obscent sträcker sina tretåiga fötter i luften.

rissa tridactylus
Rissa tridactylus

tretån
Tre tår och en knöl

Det är tyvärr dess officiella namn: tretåig mås, av det sakliga skälet att dess baktå är tillbakabildad till en liten knöl. Kryckja är det folkliga namnet, som, förutom att det speglar det genomträngande lätet, är mycket trevligare i mina öron.
Kryckjan är Nordatlantens vanligaste fågel, ofta sedd längs Kattegatts kuster under vinterstormar. Jag nämnde att flera passerade Utteros den 3 januari. Kryckjan häckar sen 1976 på Nidingen, men är annars föga känd i Sverige. Erik Rosenbergs klassiska fågelbok har en sympatisk beskrivning:
”Kryckjan är en älsklig fågel, att besöka hennes samhällen är i motsats till skrattmåsens ett nöje”.


8 JANUARI
I vår serie ”träd in i dimman” kommer här årets hittills tjockaste tjocka. Avståndet är exakt 70 meter.

70meter
Utsiktslöst

Törlans mynning ser från havssidan ut så här:

törlandimma
Insiktslöst

Inte mycket att göra annat än att lägga sig ner och beundra den lokala växtligheten. Här en liten tångdunge med tillhörande fotplatta.

tångfötter
Tångfötter

Väderskifte på ingående, med regn i morgon och sen minusgrader.


9
JANUARI Grått och vått, som sagt. Enda färgglädjen är trädvrakets blåa hårnät.

nätstrumporna
Blå nylon

Hittar ett stycke helt flat sand som av ålgräset försetts med en sirlig men hemlighetsfull stenografi.

hieroglyfer
Strandskrift

Erosionen vilar aldrig. Den stora reveln gnags långsamt sönder av vågorna. Jag har följt förloppet i flera år nu. Sen Uttrans mynning flyttades norrut av Gudrun ligger strandkanten öppen för havets envetenhet. Stora reveln består av marsk. Slam från Uttran har i hundratals år packats samman ovanpå sandstranden, och efterhand bundits av en svål av gräs. Det är marsken som nu gröps bort igen av vattenkrafterna. Svålen undermineras och faller ihop. Det är sånt här som havet ständigt sysslat med genom årmiljonerna.

revelerosion
En rasande strand

Detta är sista dagen med västkustväder. Kyla från Sibirien är på väg. Så här ödesmättat beskrivs den kommande kalluften av danska DMI: ”Den arbejder sig som en tyktflydende sirup ned over os, og får temperaturen til at falde døgn for døgn.” Och kylan kommer att bita sig fast för lång tid, åtminstone januari ut, enligt den förträfflige meteorologen Steen Hermansen.


10 JANUARI Nu är vi där igen. Frysgrader, kristalluft och en ondskefull nordostvind. De vita slingorna på stranden är inte längre skum utan isflagor. Havet var igår kväll uppe på +34 centimeter. Det har retirerat till -10 centimeter under natten och efterlämnat den vaga issörja som bildats när temperaturen fallit i samma takt.

isstrand
Nyvinter

Havet har också lämnat kvar två djupfrysta torskhuvuden och lite spridda filéer. De tycks har kommit seglande i eller med två vita spänner.

torsk-01
Sorgsen torsk

torsk-02
Ännu sorgsnare torsk

Huvudena har suttit på bastanta torskar. Skulle gissa på fem-sex kilo. Om det är hannar eller honor går inte att se. Jag vet givetvis inget om förhistorien, men en rimlig gissning är att de fångats nånstans i området de senaste dagarna.
Vad vi vet är att de få gamla torskar som ännu finns i Kattegatt samlas för att leka under januari-februari i ett område från Falkenberg och upp till våra trakter. Av det skälet råder fiskestopp längs Hallandskusten upp till Varberg under januari-mars. Vi vet också att de riktigt stora torskarna definitivt inte bör dras upp. Särskilt äldre honor står för en oproportionerligt stor andel av de livsdugliga ynglen. Ska Kattegatts sargade torskbestånd ha en chans måste de gamla fiskarna få leka i fred.
Jag vet som sagt inget om hur dessa bägge torskar hamnat på stranden utanför Smedgård, men det är en sorglig syn att se.

flyktbilen
Torskhinken

En fotnot: I februari och mars 2007 fiskade dåvarande Fiskeriverket i åtta dygn med nät utanför Falkenberg. Det var den planerade vindkraftsparken Skottarevet som föranledde övningarna. Fångsten avslöjade en helt förbluffande mångfald nere i djupet. Här är hela listan:
9 glyskoljor, 1 bergtunga, 39 gråsejar, 7 havskatter, 3 klorockor, 1 knot, 1 kummel, 14 lerskäddor, 8 lyrtorskar, 2 långor, 1 makrill, 9 pirålar, 3 piggvarar, 466 rödspottor, 2 rödtungor, 1 rötsimpa, 1686 sandskäddor, 11 sillar, 7 sjuryggar, 1998 skrubbskäddor, 1 skäggsimpa, 11 slätvarar, 1 större kantnål, 367 torskar, 131 vitlingar, 40 äkta tungor, 55 eremitkräftor, 61 krabbor, 12 maskeringskrabbor, 2 strandkrabbor, 6 trollkrabbor, 15 havskräftor och en hummer.
Bland torsken fanns 21 stora hannar med aktiva könskörtlar. De befann sig med andra ord mitt inne i leken. Det var detta som ledde till att Skottarevsprojektet stoppades av Miljööverdomstolen.

Drillande storspov, tornfalk ryttlande över strandängen. På dagen sol och havsnivån hastigt fallande till -21 centimeter.



11
JANUARI Någon minusgrad. Räcker till israssel i strandkanten, men inte mer. Lagunen täckt av is, men den håller inte att gå på ännu. Den rysliga nordostvinden pressar ut havet och blottlägger stranden, men gör det samtidigt obehagligt att vandra på densamma. Enligt SMHI stannar kylan till den 20 januari, enligt DMI till mitten av mars, enligt brittiska MetOffice till 2017.

in i kylan
På väg in i kylan

Det där sista behöver klargöras. Sedan ett par år tillbaka försöker MetOffice göra långtidsprognoser för hur vädret genomsnittligt kommer att utvecklas på 5-10 års sikt.
De vanliga, dagliga prognoserna styrs av rörelserna i atmosfären. Långtidsprognoserna, däremot, beror framför allt på strömningarna i haven. De är mycket svårare att hantera, så MetOffices långtidsprognoser är ganska djärva experiment som många meteorologer betraktar med skepsis.
För att kunna beräkna hur strömmarna i världshaven förändras måste man först och främst veta hur det står till just nu. Men de kunskaperna är bristfälliga. Därför gör MetOffice tio olika prognoser som utgår från lite olika begynnelsetillstånd. Därmed hoppas man kunna fånga in den mest sannolika utvecklingen.
Den senaste prognosen gäller fem år framåt. Det visar sig att i alla tio varianterna blir det betydligt kallare i Nordatlanten. Mycket förenklat uttryckt beror det på att Golfströmmen och dess anhang saktar av en smula.
Man vet sen länge att Golfströmmen inte är helt stabil, utan fluktuerar en del, vilket påverkar vädret i våra trakter. MetOffices långtidsprognos säger alltså att vi står inför en period av försvagad Golfström och därmed kyligare vatten i Nordatlanten. Om det stämmer återstår att se.
Långtidsprognoserna ska inte förväxlas med de beräkningar av framtidens klimat som MetOffice och andra institutioner också gör. De handlar om vad som händer om minst 20-30 år. På den tidsskalan styrs skeendet framför allt av långsiktiga förändringar i solens beteende och av atmosfärens sammansättning.

fluktuationer
Kylans lekfulla sida

Hittar ett tredje torskhuvud. Måste ha missat det igår.

torsk-03
Gadus morhua


12 JANUARI En fabulöst vacker men kompromisslöst kall morgon. Ett lågt men jämnhögt molnband löper längs hela horisonten, som ett skärp runt himlavalvet; blyblått i öster, i väster rosa och lila. Stråk av färska isflak på stranden.
Inte så mycket gäss i reservatet nu, kanske ett tusental, varav många grågäss. Men klockan nio kommer en havsörn in från söder. Den skrämmer upp massa gäss som legat en bit ut på havet, kanske för att vattnet är varmare där. Örnen sitter en stund senare på Sälarevet.

godmorgon
Pastellgryning

isrosa
Flakflocken

Ett skock småviltjägare skrider över strandängen. Inte mycket skjutande, dock.

jaktgänget
Jaktgänget

Havsörnen kvar i reservatet till lunch. Klockan 13 en örn till. De bägge sitter tillsammans på ett av skären utanför Sälarevet. Gott att se. Detta är de första örnarna på länge. De bör vara igång med årets familjeplanering nu, och har därmed mindre tid att sitta och blänga på gäss.



13
JANUARI Minus tre på morgonen, men nästan vindstilla. SMHI använde igår det trivsamma ordet ”uppgluggning” om öppningar i molntäcket. I en dylik visar sig under soluppgången ett vackert vertikalt skaft, medan själva solskivan ännu är dold. Vi hade ett likadant fenomen den 12 december, fast då i solnedgången.

08.45
Klockan 08.45

Tjugo minuter senare, när solen själv är framme, finns skaftet fortfarande kvar. Fascinerande.

09.07
Klockan 09.07


Nu en helt annan sevärdhet:

uttertappar-01
Som en flaskrad under bron

När jag igår eftermiddag cyklade över landsvägsbron noterade jag att Uttrans strand var prydd med eleganta istappar, som blanka kristallsmycken hängande över vattenytan. Jag klättrade ner i brinken och tog en massa bilder som jag ägnat det senaste dygnet åt att försöka tolka.
Vanliga istappar växer genom att vatten uppifrån rinner ner längs dess kanter och fryser fast. Uttrans kägelformade konstruktioner matas istället med vatten underifrån. Ån nedom landsvägsbron är mycket turbulent, dess yta rör sig ständigt i oregelbundna småvågor. En gren som ligger precis vid ytan befinner sig ibland under vatten, ibland ovanför. Det blir alltid kvar vattendroppar på grenen när den höjs över ytan. Uppe i luften är det flera grader kallt, dropparna fryser till is. Sen kommer en ny minivåg och sköljer över grenen, och förser den med nya droppar som fryser fast ovanpå de gamla.
Men det händer en sak till. Vattenmängden i ån stryps långsamt och i en ojämn takt, förmodligen beroende på att flödet uppifrån sjöarna minskar. Så länge vattenståndet är någorlunda konstant hinner istappen växa på bredden. När nivån sjunker blir den smalare och längre.

uttertappar-02
Som hängande virvlar

uttertappar-03
Som en klocka av skört glas

Istappens slutliga form beror på var den startade. Man kan se att tappar som sitter bredvid varandra på samma gren har samma form. På en gren som från börjnn låg lägre eller högre blir formen en annan.
Det märkvärdiga är att dessa iskäglor skapas i åns kaotiska virvlar, men ändå får en ren och enkel matematisk form. En orsak är de mikroskopiska mekanismer som är med och styr isbildningen.
Ett vanligt skolexperiment är att lägga isbitar i en burk vatten, och värma den över en gaslåga. I burken stoppar man en termometer. Det visar sig att vattnets temperatur stadigt ligger kvar på noll så länge det finns is kvar. Värmen som tillförs från gaslågan går åt att bryta ner de krafter som håller ihop vattenmolekylerna i isen. Först när det är gjort blir vattnet varmare.
Det här förloppet fungerar åt båda hållen: när is smälter förbrukas värme, när vatten fryser till is frigörs värme.
Så sker också när en istapp växer. Vattenmolekyler som fryser fast på tappen avger värme, som gör det svårare för andra vattenmolekyler att frysa fast. Tappens tillväxt styrs därmed av hur effektivt extravärmen leds bort, vilket sker genom vattenhinnan på tappens yta. Det är en av de mekanismer som avgör istappens form.
Vanliga istappar brukar vara räfflade. Räfflornas avstånd är alltid ungefär åtta millimeter, oberoende av istappens tjocklek. Det beror just på att räfflornas form regleras av förmågan att leda bort värme, som i sin tur följer enkla matematiska lagar, kända sen 200 år.
Flera av Uttrantapparna har räfflor, säkert tillkomna på liknande sätt, som ett komplement till vad åvattnets variationer åstadkommer.
Håll med om att det är magnifikt!

uttertappar-04
Som ett halsband

uttertappar-05
Som en Orreforsare

På dagen sol. Säl på hällen utanför Sälarevet.


14
JANUARI Minus sju på natten, minus tre på morgonen. Lätta snöflingor, som varuprov inför det större snöfall som ska levereras till natten. Allt mer is i strandkanten. Lagunen perfekt att promenera på (med dubbade stövlar).
En period med lågt vatten nu, som alltid i ostvindar. Som minst -30 centimeter i söndags. Har passat på att leta efter sandormar. Jodå, de finns där, ute på bottnarna.

bottenorm
En rörmakare

Hittar också en del djupfrysta maneter på stranden.

ismanet
Före detta brännmanet

hattmanet
Modell halmhatt

Maneter, ja. Kring dessa ärevördiga djur, som simmat omkring i haven i minst 500 miljoner år, blåser just nu en vetenskaplig kontrovers.
Under det senaste decenniet har det talats mycket om att maneterna ökar dramatiskt i antal jorden runt. Det är lätt att få syn på en möjlig orsak. Maneter gynnas både av övergödningen, som ger mer mat, och av utfiskningen, som minskar konkurrensen.
Problemet är att det finns så lite statistik, som alltid när det gäller de djur i havet som inte går att sälja i fiskaffären. Men nu har ett stort internationellt gäng manetvetare tröskat sig igenom alla siffror som finns, från 1874 och framåt, och kommit fram till att om maneterna alls ökar, globalt sett, är ökningen mycket svag och att det verkar finnas lika många minskande som ökande bestånd.
Däremot anser de sig ha hittat tecken på världsomfattande svängningar i antalet maneter, med en period på 20 år, men vad det skulle bero på är oklart.
De här resultaten kommer inte att stå oemotsagda.
En förvirrande faktor är maneternas benägenhet att plötsligt invadera kusterna i sanslösa massor. Våra egna stränder översvämmades av öronmaneter senast i slutet av juni 2008. Så här såg det ut den gången:

invasionsmanet
28 juni 2008

Havsörnarna på Sälarevet vid lunchdags (min lunch, inte deras).


15 JANUARI. Snö, minus tre grader. Jag upprepar vad jag skrev om den snö som föll i fjol, nämligen den 3 december: ”Det må vara en del av livsvillkoren för oss som hamnat i höjd med 57:e breddgraden, men det är en otäck tanke att snön kan bli kvar till slutet av mars.”
Här är en som inte klarat livsvillkoren:.

snögås
Snögås

Campingens dagvattendike visar upp sin välansade meanderslinga:

meanderdike
Utlopp i nysnö

Hittade häromdan en annan slinga, uppe på strandängen, som en påminnelse om att alla vattendrag, oavsett storlek, beter sig så här, förutsatt att de får vara ifred för ingenjörerna.

minimeander
En minimeander

Enorm ansamling av gäss till kvällen. De dras till Utteros när vintern bistrar till sig.
Senare på kvällen, vid 21.30, panik bland gässen på kvällen. Räv, gissar jag. Har inte tänkt på det förut, men räv på isen kan förklara varför gässen på sistone ofta legat ute till havs på morgonen.

16 JANUARI Mer snö. Har fått 6-7 centimeter. Reservatet återigen en vit och ödslig öken. Pulsar ut till strandkanten för att i mentalhygieniskt syfte sätta stövlarna i saltvattnet.
Snön är svårskottad, inte för att den fastnar på skyffeln som för en månad sen, utan för att den tvärtom är fjäderlätt och torr. Föredrar att sopa undan den med piassavan.

vinterhavet
Vinterhav

Hittar en oväntad men elegant installation av stål i snön. Den härrör från kreaturens elstängsel, vars stolpar styckvis knäcktes av decemberisen. Tråden har lossnat och försökt återta den kontemplativa form den hade i den ursprungliga rullen.

stängselkonst-01
Snötråd - ett

stängselkonst-02
Snötråd - två

stängselkonst-03
Snötråd - tre

På eftermiddagen havsörn på Sälarevet.



17 JANUARI Temperaturen åker slalom under natten, i takt med att moln passerar. I gryningen klart och minus tolv. Går ut ändå. Det första jag hör i den arktiska ödsligheten är två storspovar som anropar varandra. Sen vingvibrato från flygande knipor och en sångsvan ute i dimman.

rävfötter
Här gick räven

Korsar ett rävspår. Följer det norrut, men tappar bort det innanför Sälarevet, där havsvatten blött igenom snön. I söder har räven vadat över dagvattendiket och fortsatt längs den kommunala badstranden, men strax norr om Törlan har den helt banalt stannat och vänt tillbaka. Spåret leder sen in mot klitterna, där det försvinner i virrvarret av gårdagens fötter.

vändpunkten
Här vände räven

Klockan nio örnparet på Sälarevet. Försvinner norrut men återvänder klockan 11. Klockan 15 en helt annan havsörn.

snöörnarna
Snöörnarna

En ohyggligt vacker dag, men med föraningar om stark kyla framöver.

gåsrad
Gässen kommer

sunset
Solen går


18 JANUARI Inte lika vackert idag: gråmulet och småblåsigt. Havet nere på -24 centimeter. Ger mig ut mot Sälarevet, men upptäcker morgontidig havsörn och vänder. Strax därpå panik bland gässen. När de lugnat sig står fem havsörnar på isen intill Uttran. Gruppen skingras dock snart. Ger mig ut på Sälarevet.

sälarevvinter
Sälarevsvinter

En räv har gått samma väg. Bredvid dess spår upptäcker jag märken av vad som måste vara handpennorna på en örn, som sopat i snön fem gånger i rad, med några meters mellanrum, en dryg vinglängd från rävfötterna. Vid sista märket har räven gjort helt om, men sen återtagit vandringen mot revet. Märkligt. Har örnen försökt hugga klorna räven? Jag såg en sån episod häromåret, beskriven på sidan 211 i ”Tidvatten”. Det var en kungsörn den gången. Vet inte vad jag ska tro.

rävvingar
En räv med vingar

Möter på eftermiddagen vår vän den blå kärrhöken.


19 JANUARI Minus tretton i gryningen. Kölden betyder klar himmel, vilket i och för sig är ett plus. Går ut och letar tecken. Den förra köldperioden började den 1 december. Redan den 4 december fanns stora partier med humusfärgad is, framför allt utanför Utteros och längs dagvattendiket. Men nu är allting kallare. Den värme som vilar under isen och snön har svårare att komma till tals. Jag hittar dock några hoppfulla rondeller på lagunen där grundvattnet slickat isen underifrån

våtcirklat
En våt fläck

Också snön oklanderligt vit och mjölmjuk. Allt som rör sig på marken lämnar distinkta märken. Ingen slipper undan. Varje morgon kan jag avläsa vad nattdjuren haft för sig. Jag har de senaste dagarna försökt följa diverse rävfötter för att se vart de tar vägen. I dag hittar jag ett färskt spår som möter mina egna från igår i rät vinkel, men sen försvinner. Räven måste ha försökt följa mina spår för att se vart de tar vägen…

Örnparet på Smalasudde vid tiotiden. Flyttar sen över till Sälarevet, där de sitter tätt ihop i solskenet. Prick tolv ger de sig iväg. De gör cirkuskonster i höjden flera gånger innan de försvinner söderut. Ser svindlande lekfullt ut.
Sen åter en dag av stratosfärisk skönhet, med ett sagolandskap vid strandkanten av hårt vispad äggvita. En grym natt väntar.

marängstranden
Marängstranden



20 JANUARI Minus arton under efternatten. -18º!
Havsörn på Sälarevet långt före soluppgången, men den försvinner snart. Gässen hopträngda i Uttrans mynning, alldeles tysta. Efterhand häller gryningsljuset ut ett rikt metalliskt färgspel, med nyanser av gult, rosa och grönt, över havets yta, som har den nästan oljiga karaktär som signalerar att vattnet är en hårsmån från att frysa till is.

kallthav
Klockan 08.56

Havet nere på -17 centimeter: kan gå ut och vada utanför strandens iskant, med en känsla av befrielse, blandad med lättnad över att stövlarna inte läcker.

sjösidan
Smedsgård från sjösidan

Dagvattendiket har under natten revolterat mot isens välde och brett ut en grönbrun humushinna längs sitt utlopp.

humusis
Dagens dagvatten

Flera gånger i år (7/2, 18/9, 8/11) har jag nämnt att meteorologerna varnar för stränga vintrar, som en direkt eller indirekt följd av att somrarnas istäcke i Arktis blir allt mindre. Exakt hur sambandet ser ut är oklart, inte bara för mig.
I fokus just nu är det drama som utspelades på hög höjd för två veckor sen. Vi skärmas normalt från den extrema vinterkylan över Nordpolen av luftströmmar, som, styrda av jordens rotation, drar fram från väster mot öster. En av dem är den ”arktiska virveln” (polar vortex), som härjar i stratosfären, på mellan tio och femtio kilometers höjd.
Virveln drabbas ibland av störningar som härstammar från atmosfärens nedre delar. Så skedde runt den 6 januari. Den arktiska virveln tappade balansen och miste sin roll som skyddsvägg mellan Nordpolen och oss. Följden blev att arktisk kyla vällde ner över våra breddgrader. Där ligger den, som vi alla vet, kvar ännu.
Frågan är vad som hände. En gissning är att de enorma kvantiteter värmeenergi som Barents hav med omnejd samlat på sig under de isfria månaderna fick den Arktiska virveln att kollapsa. Detta är en hypotes. Jag tror att många som till skillnad från mig vet mycket om sånt här grubblar för fullt på orsaken till vår extrema vinter, som går på tvärs mot den globala uppvärmningen, men som på nåt intressant sätt ändå hänger ihop med den.

kvällshavet
Klockan 15.24

SMHI spår ökade vindar, vilket kan motverka såväl isbildningen på Kattegatt som lusten till promenader på dess stränder.



21
JANUARI Minus sex. Vinden frisk men uthärdlig. Kvart över åtta anländer två havsörnar och jagar runt med gässen. Jag är ute på stranden och ser inte hur det slutar. Förmodar att en del änder och gäss börjar må dåligt av vintern. En enkel jaktmetod för örnar just nu är att skrämma upp fågelmassorna och se om någon inte orkar lyfta.
Havet har retirerat till -22 centimeter och lämnat de spritsade marängerna en bit från vattenbrynet. Det ser ut som snövallar, med det är prima is, hård som betong.

marängveck
Strandveck

marängslingor
Marängkonst

Alla fotspåren nu ett förvirrande kaos. Kråkorna är med och utmärker sig i den mjuka snön. Ser trevligt ut där de landat, vilket de hinner göra på många ställen på några dygn.

kråklanda
Kråklanda

Vatten har brett ut sig över isarna. Det kommer inte från havet utan från Uttran. Hela deltaområdet, från landsvägsbron och söderut, inklusive gamla fåran innanför Sälarevet och lagunens norra ände, är täckta av ett tunt lager åvatten. Det har hänt under natten.
Jag förmodar att isen börjat bilda proppar i Uttran som hejdar det fria flödet ut i havet. Möjligen har det också funnits proppar uppströms som plötsligt släppt. Det forsar mycket mer vatten nu under bron än när jag fotograferade de välsvarvade istapparna den 13 januari.

morgonvatten
Här kommer Uttranvatten

Att hela deltat kan översvämmas av åvatten på en natt är ett märkligt och fascinerande fenomen. Mängdmässigt är det inga problem. Det kommer mer än en kubikmeter i sekunden just nu. Att det kan nå så stora ytor tror jag beror på att havet och Uttran format deltat tillsammans genom århundradena, och gett det att slags jämviktsläge, där det lika väl kan fyllas av vatten från havet eller från Uttran.


22
JANUARI Uttrans gula åvatten fortsätter att flöda ut över de istäckta stränderna. Det har under natten brutit sig ett utlopp 150 meter söder om Sälarevet, där vattnet forsar på bred front över iskanten, som ett opportunistiskt Niagara.

niagara-ett
Uttrafors

niagara-två
Åvatten på avvägar

Jag upptäckte igår att snön på isarna i Uttrans delta blötts upp av humusfärgat vatten, som gick att spåra hela vägen till forsarna vid landsvägsbron. Under natten har det varit sex-sju grader kallt. Åvattnet som igår vällde ut över isarna har själv frusit till is. Istället tycks vattnet nu ta sig fram under isen, i Uttrans gamla fåra, alltså den som mynnade strax söder om Sälarevet.
Av naturliga skäl avstår jag ifrån att testa hur tjock isen är på gamla fåran. Vad man kan se är att åvattnet väller upp ur istäcket bara några meter från stranden, rätt ut från Smedsgård. Det har efterhand byggt upp lager efter lager av brungul is, som tjocka fjäll av vax, som slutar i en tvär kant, mellan en och två decimeter hög. Detta utflöde befinner sig nästan en kilometer från Uttrans egentliga mynning.

fjällen
Frostfjällen

Under natten har havet passat på att dra sig undan. Vattenståndet är på morgonen nere på -32 centimeter, vilket gett Utteros nya forsar en imponerande fallhöjd.
Det kraftigt brusande vattnet har en fått vacker gulbrun färg av sjöarna det kommer ifrån och av jordbruksslätten det rinner igenom. Det smakar friskt källvatten, med en anstrykning av jord och järn och möjligen en lätt sälta.

niagara-tre
Färskvatten från bokskogarna

Den akuta frågan är vad som hindrar Uttran i dess rättmätiga fåra. Det måste finnas en eller flera proppar, men de kan vara svåra att hitta, särskilt som isen inte längre är pålitlig.

Går ut igen fyra timmar senare. Niagara har nu kollapsat och ersatts av en ravin, som börjar i den zon där åvattnet tränger upp genom isen, och fortsätter som en fors. Den har grävt en 60-70 centimeter djup fåra i havsbottnen, långt ut från stranden. Jag hade tänkt ge mig ut till Sälarevet, för att därifrån ta mig upp till Uttrans ordinarie mynning, men den vägen är nu oframkomlig, trots att vattenståndet är nästan -30 centimeter.

nya rännan
Eftermiddagsfåran

Vatten forsar också ut under isen på en 30 meter lång strandsträcka. Trots att jag är extremt försiktig trampar jag igenom på ett ställe där isen visar sig vara underminerad av åvatten. Ingen fara, men man blir lite hjälplös.

vaken
Genomtrampat

Nån gång under dagens övningar passerar en havsörn.


23 JANUARI Flödet har sinat. Av gårdagens översvämning finns inte minsta rännil kvar. Kölden har återtagit makten, jag kan promenera obekymrat på isarna igen.

döda fallet
Fåran dagen efter

Tar mig upp till Uttran, som flyter saktmodigt och majestätiskt, i kontrast mot det ivriga forsandet i förrgår. Det finns rester av grova isflak i krökarna, som måste ha gjort motstånd mot flödet. Däremot inga tecken på hinder i själva mynningen.
Jag vidhåller hypotesen om en propp nånstans i systemets övre delar, som lossnade under natten till måndagen. Eftersom fåran i oset var blockerad av flak tvingades vattnet ut i deltat, med Niagaraforsarna på badstranden som konsekvens och överraskning.

stilla flyter ån
Stilla flyter ån

Runt ett tusen gäss övernattar vid Uttran just nu, plus minst två hundra gräsänder. Gässen ger sig på morgonen av i riktning mot Himle, vilket är förklaringen till att de, tyvärr, inte passerar över min stuga. Troligen ligger en hel del gäss i Lyngabukten, men det har jag dålig koll på, eftersom jag inte cyklar i det här vintervädret.

gåsisen
Gåsisen

I övrigt en vacker vinteronsdag, runt tre grader kall och med solljus genom slöjmoln. Ung havsörn sitter vid lunchtid på en av kobbarna. Blåhök passerar, sångsvanar simmar en bit ut från land, storspov ropar långt borta.


24 JANUARI Går ut kvart i sex för att hämta tidningen. Det är fjorton grader kallt och halvt dagsljus tack vare en nästan fullbordad måne, på väg ner över Träslövsläge. Jag har 500 meter till brevlådan, vilket föranleder en gryningsspromenad som inte sällan är mer givande än tidningen. Jag ser Grenåfärjan på väg in till Varberg, men också två andra upplysta skepp, plus flera småbåtar, varav en verkar rikta en kraftig strålkastare mot något. Till min förvåning hör jag en helikopter på låg höjd. Jag kan se dess röda blinkljus över Galtabäck.
Nå, en stund senare kommer TT med förklaringen. En lastbil har börjar brinna ombord på färjan. Ingen större fara, tydligen, men pådraget är begripligt.

pannkakorna
Havspannkakor

Havet sakta vaggande miljoner tallrikar, som ser ut som maneter, men som är pannkaksis, nästan färdiggräddad. Förhoppningsvis klarar dagen sol att smälta den igen.
Havsörn står staty på samma kobbe som igår. Jag får vandra söderut. Dagvattendiket hårdfruset nu, med sevärd grafikutställning i ytan.

dikeskonst-ett
Dikeskonst - ett

dikeskonst-två
Dikeskonst - två

En solstrålande och vindstilla januaridag. Vid ettiden duvhök söderut, i rasande fart som vanligt. Strax därefter blåhöken åt andra hållet, i sitt makliga tempo. Kan undra om de möttes nyss. Ser sju storspovar skynda söderut långt ut till havs.
Vid halv två provfiske utanför Utteros.

dana
Trålning bortom Sälarevet

Det här är det danska forskningsfartyget Dana, tillfälligt inhyrt till Sverige sen Fiskeriverkets gamla fartyg, Argos, liksom Fiskeriverket självt, skrotats.

Efter tre timmar kommer storspovarna tillbaks. Hemma igen.
SMHI varnar för mycket kall natt. Havet verkar benäget att frysa, åtminstone en kilometer ut från land. Går ut på Sälarevet sent på eftermiddagen. I det sneda ljuset ser man hur ispannkakorna pressas samman i dyningarna.

isbildden
Fast is i morgon?

Och vintern är bara halvvägs. Dock väntas sydvindar i morgon.


25 JANUARI Det är 16 grader kallt. Över himlen väldiga stråk av slöjmoln som fångar soluppgången och gör hela världen rosa och violett. En svag vind blåser från sydost. Iskakorna är mycket riktigt sammanfrusna till fast is, som ett gigantiskt pussel, från stranden och en kilometer ut. Utanför ligger en vit rand som kan vara issörja. Flockar med änder och gäss vilar på isen utanför Smedsgård, fast de stora massorna finns vid Uttrans ännu isfria mynning.

lila gryning
Vinterns kulörer

Det är alltid mest gäss i Utteros under riktigt kalla nätter. De blir också mycket mer högljudda under köldnätterna. De tjattrade upprört sent igår kväll och de gör sammalunda idag i gryningen. Larmet går klockan åtta, 20 minuter före soluppgången. När gässen lugnat ner sig sitter en havsörn på högsta stenen på Sälarevet, 20 meter därifrån en pilgrimsfalk. En andra havsörn håller till nånstans i osets inre delar.

Gläder mig särskilt åt pilgrimsfalken. Jag tror den här truten hör till dess byte:

truten
Trutslut

Vid tolvtiden växer ett tungt molntak in från väster, vinden vrider mot sydväst, temperaturen stiger till minus tre, men inte mer. Går ut vid tretiden, nu i kall motvind, i ett landskap som känns mycket mer ödsligt när havet inte längre brusar.
Testar isen. Jo, den håller att gå på, fast den är mjuk och seg, som havsis är när den kämpar för att bli av med saltet.

eftermiddagsis
Ispusslet

I solnedgången fjällvråk ryttlande utanför stugan.

SMHI varnar för isbildning längs hela Västkusten. Märkliga tider. Väderomslag väntas efter helgen. Men kvar har vi februari, den vanligtvis kallaste månaden.


26 JANUARI Dramat är i full gång. Det har blåst hårt under natten från sydsydväst. Havet har stigit till 0 centimeter, vilket är mer än två decimeter upp sen igår. Is i väldiga mängder har hävts upp till höga vallar av krossade, lätt gulgröna flak, flisor och skärvor. Synen är helt osannolik, och tyvärr svår att fånga med kameran, som inte hittar några kontraster. De spräckta isflaken har tvingats uppåt, i några fall till två och en halv meters höjd (måttat mot min egen längd på 182 centimeter).

vallis-01
Vallis - ett

Jag antar att fenomenet är hydrauliskt: stora sammanhängande isskivor på havet har lyfts när vattnet steg och av vindarna med enorm kraft pressats in mot stranden. Det har skett stötvis. Varje ny attack har byggt på vallarna, som när de väl ligger på fast sand inte längre går att rubba. Enda vägen är uppåt, ovanpå isen från den förra stöten.

vallis-03
Vallis - två

Två havsörnar vid Uttran. De är jaktlystna, och försöker ge sig på sångsvanarna i ån, vilket nog inte är så välbetänkt. Svanarna bryr sig inte ens om att flytta på sig när det kommer en havsörn.

Temperaturen, som under natten låg nån grad under noll, har fallit till minus fyra. Mycket mer is finns på havet, mellan stråk av öppet vatten. Jag antar att vallarna fortfarande byggs på. Tyvärr är det halkigt, blåsigt och rysansvärt kallt på stranden, annars hade jag bestigit en av högarna och följt skådespelet från första parkett.

Går ut igen på eftermiddagen. Nya vallar har växt upp utanför nattens. På flera ställen har vidlyftiga sjok av strandis bucklats uppåt av trycket utifrån. Helt surrealistiskt. Som en stad av is krossad av bomber.

vallis-02
Vallis - tre

På eftermiddagen passerar en ung havsörn söderut, lågt över strandängen, bara 100 meter från stugan. Den flyger tungt i motvinden, synbarligen proppmätt - krävan putar ut som en köl.

Enligt prognosen faller vattenståndet i natt, för att öka hastigt i morgon. De kommande dagarna väntar väderstök, med blåst, snö och regn. Får se om det rår på vallarna, eller om det bara blir ännu mer iskaos.


27
JANUARI Minus tre på morgonen. Skyndar mig ut för att inspektera isens konvulsioner. Havet är nu öppet, bortsett från ett hundra meter brett bälte av drivis närmast stranden. Möjligvis finns mer is längre ut, men den driver i så fall norrut.
De manshöga vallarna täcker nu stranden i reservatets södra halva, upp till Sälarevet. Den norra halvan tycks ha klarat sig. Ett par tusen kanadagäss och en skvadron sångsvanar vilar hopträngda längs Uttran.
Söder om reservatet ligger det likadana isvallar längs hela Björkängs havsbad, och förmodligen vidare längs kusten.

drivis
Drivisen

På några ställen där stranden är extremt platt har isen inte tornats upp, utan istället skjutits in som en väldiga skivor, 20-30 meter upp i sanden. Dessa skivor har kvar mönstret av hoppusslade pannkakor som i förrgår låg ute på havet.

plattis
Skivisen

Tar mig ut på Sälarevet, som fått sin beskärda del. Dock har en del is fastnat på revlarna och skären en bit ut.

revis
Packis på höjden

Ett helt annat fenomen: Under natten har den envetna blåsten från sydväst filat bort snön i delar av strandområdet. Den underliggande sanden har blottats och själv börjat vandra med vinden, in över den snö som ligger kvar. Reservatets yttre partier ser nu smutsiga ut, i kontrast mot den senaste tidens oklanderliga vithet.

Det börjar regna. Under förmiddagen passerar både havet och temperaturen nollan på väg uppåt.
Ger mig ut igen på eftermiddagen. Hittar Thomas ute bland isstaplarna, med kameran i högsta hugg.

thomas
Naturfotografen i aktion

Här kommer en högintressant nyhet. Boet som vårt örnpar byggde i en hemlig gran förra året har blåst ner. Men igår, lördag, klättrade Thomas, som är en oförvägen man, upp i granen och monterade en rejäl järnkorg i toppen. Förhoppningsvis kommer örnarna att fatta galoppen och bygga ett nytt bo i korgen.
Der här är en teknik som Thomas och andra ornitologer med stor framgång använt för att restaurera fiskgjusebon. Gjusarna häckar i grova tallar vid skogslandets insjöar, och har inget emot att få hjälp att stötta redena.
Örnarnas gran befinner sig nånstans i Falkenbergs kommun. Den är enastående: det finns inga alternativa boträd i trakterna. Jag känner en måttlös beundran för Thomas bravad. Nu håller vi tummarna.

Här kommer några av Thomas bilder. Det bruna vattnet i förgrunden kommer från campingens dagvattendike.

Björkäng 27 jan  %22isberg%22-009991
Isberg i Björkäng --------------- Foto Thomas Andersson / N

Björkäng 27 jan  %22isberg%22-009942
Mer isberg i Björkäng ---------------- Foto Thomas Andersson / N


28 JANUARI Jag hade fel. Isen långt ute till havs har inte drivit norrut. Den har blåst in till stranden, och ligger på morgonen som ett flera hundra meter brett bälte av odefinierbar packis längs hela den för mig synliga kuststräckan.
Det snöade ymnigt i går kväll. Temperaturen har pendlat runt noll, vilket gett lätt skare på snön. Havet steg under natten, och passerade +20 centimeter i gryningen. Därmed väller saltvatten in över stränderna. Jag kan vada ut till det strandade trädet, i decimeterdjupt vatten, men inte längre. En del av de magnifika isvallarna har redan kollapsat. De som är kvar befinner sig långt ut i vattnet, fast innanför packisen. Samtidigt blåser friska vindar in plusgrader från sydväst.

trädis
Havet kommer

Gåslarm strax efter åtta, just som jag går ut. Två havsörnar har gått till attack. De avvaktar några minuter på Sälarevet, men anfaller sen igen. Nästan alla gässen ger sig inåt slätten, örnarna blir stående ute på drivisen, uppenbarligen snuvade på frukosten. Förlorar dem ur sikte, men klockan 14 flyger de söderut tillsammans, förhoppningsvis hem till den renoverade granen. Bägge har krävan full. Strax därefter kommer en flock om 16 grågäss över stugan på väg bort mot Uttran.

Havet ligger kvar runt +20 centimeter under förmiddagen, men strax efter klockan 14 börjar en tidvattenvåg pressas in i lagunen. Vattnet väller inte in. Det kommer krypande över isen, med en fart om två meter i minuten, och liksom sugs upp av snön som av läskpapper.

sydgående
Kl 14.41 - vattnet från norra öppningen pekar söderut

nordgående
Kl 14.56 - vattnet från södra öppningen strömmar norrut

Vanligtvis fylls lagunen på norrifrån, där tröskeln mot havet ligger något lägre, men nu har vi en frimodig sydvind som trycker på söderifrån, så att de bägge flödena möts rakt ut från min stuga. Detta sker strax efter klockan 16, när havet är uppe på +30 centimeter.

mötet
Kl 16.09 - möte i lagunen


29 JANUARI Slaskgryning. En mindre snöstorm på morgonen (nåja, kuling). Lätta plusgrader. Havet, som igår kväll var uppe på +37 centimeter, har börjat retirera. Packisbältet ligger kvar utanför stranden, om än något hoptrycket, alternativt avhyvlat. Mer is ute på havet. Sikten usel. En gammal havsörn står ute på stranden, precis där vårt spontanistiska Niagara forsade fram den 22 januari. Lär inte se mycket mer än jag.

isörn
Isörn

Klockan 13 är havet nere på +3 centimeter. Kan vada ut på stranden i ösregn. En beklämmande känsla av instängdhet därute, bakom ismassorna. Ser en häger och hör en storspov drilla, vilket gör det hela lite muntrare. Hittar en gammal vän i den frusna sanden.

istorsk
Isfisk

Ute på Nordsjön håller ett självsvåldigt oväder på att laddas upp. Prognoserna ser brutala ut för natten mellan onsdag och torsdag, med stormbyar på 22 sekundmeter, hinkvis med regn och havet upp till +130 centimeter. Kan bli ett märkligt skådespel när dessa krafttag möter kustens massiva packisbälte. Tyvärr är det mörkt när det är som värst.


30 JANUARI När jag hämtar tidningen halv sex hör jag en massa gäss ystert tjattra ute i mörkret. När det ljusnar vid åtta ser jag varför: innanför packisbältet är det nu öppet vatten, från Smalasudde till strax söder om Sälarevet. Gässen har samlats i råkens södra spets, ivriga att komma till betena. Jag försöker hastigt räkna dem. De är fler än tre tusen. Där ligger också runt ett tusen gräsänder.
Det regnade vi tvåtiden i natt, det är tre grader varmt. Snön är borta nu, men inte packisen. Havet är på väg uppåt och passerar +40 centimeter klockan åtta.
Går bort till Utteros, där hela deltat ligger under vatten, som ett innanhav, inramat av isen. Deltats humusgula is är inte borta. Den ligger kvar, 50-60 centimeter under den nya vattenytan. Packisbältets inre kant löper från Smalasuddee, via Sälarevet och söderut mot Lynga, och säkert ännu längre. I luften finns en förrädisk känsla av vår.

innanhavet
Innanhavet

Hör storspovar, möter den blå kärrhöken. Går och funderar på var havsörnarna håller hus vid högvatten. Upptäcker dem plötsligt. De sitter i en av de gamla alarna borta vid landsvägsbron över Uttran. Naturligtvis! En perfekt utkikspunkt. De kan se varenda gås ända bort till Ugga. Har aldrig tänkt på det förut.

alörnarna
Alörnarna

SMHI har justerat prognosen. Den stundande stormen kulminerar inte i natt, utan i morgon, torsdag, klockan 10 på förmiddagen. Dess målområde är inte längre Bohuslän utan Halland.

Klockan 15 står havet en halv meter över medelnivån, vatten strömmar in över strandängarna. Solen lyser lite oväntat. Klättrar upp på en klitt vid havsbadet för att få en bild på vårt insaltade träd långt ute i vattnet, och därbakom isen.

högvatten
Ishavet

Havet på +58 centimeter klockan 18. SMHI:s datorer har nu sänkt prognosen till ungefär +70 centimeter i morgon bitti.

31 JANUARI
Havet stannar vid +66 centimeter klockan fem, vinden en bit under 20 sekundmeter. Den blå tunnan står där den stått sen september.

blåvatten
På gränsen

Packisbältet ligger kvar, om än naggat i ytterkanten av de höga vågorna. Enorma mängder drivis har tvingats inåt mot stränderna, men i reservatet har den fastnat i de grunda områdena och inte nått ända in till land. Därmed finns det fortfarande stora ytor öppet vatten innanför bältet, till fåglarnas förtjusning.
Där isen kommit åt har den pressats upp på sandstranden, i grova flak som
är uppfrätta av saltvatten och inte håller att stampa på. Vid Sälarevet och vid en av revlarna i Uttrans delta har nya, bisarra berg av splittrad is tornats upp.
All denna is kan bli långlivad, eftersom vi går mot en ny köldperiod.

havsbadet
Björkängs havsbad den 31 januari

Här slutar januari. Jag inser att sidan blivit överlastad med bilder, och kan ta tid att ladda in, men det har varit underbart vacker månad, med istapparna i Uttran, Niagarafallet på badstranden och de spektakulära vallarna av spräckt is i det som brukar vara vattenbrynet.

lövis
Bilden är inte arrangerad