Februari 2013

februari
Än så är det långt till vår

Februari är den svåraste månaden. Det är den tid då ljuset kommer krypande till oss vid 57:e breddgraden, men också årets kallaste månad, med en oresonlig benägenhet för plötsliga och aggressiva snöstormar.
Det är frustrerande dagar. Vi vet att de tidiga vårfåglarna redan håller hormonerna i beredskap för att flytta mot norr, men att de har tålamod att vänta till mars om det behövs.
Tågordningen i Smedsgård brukar vara gravänder - lärkor - vipor - strandpipare. Mina anteckningar är allt annat än systematiska, men jag noterade en tidig vår 2002, med lärkor och vipor redan den 3 februari, och 2000, med gravänder den 6 februari och lärksång den 9 februari. Andra år har varit som i ”Tidvatten”, med obarmhärtig vinter februari ut.
Det är bara att vänta. Bilden längst upp speglar min egen syn på februari - månaden man inte kan lita på.


1
FEBRUARI Tät dimma och nollgradigt. Hör storspov och sångsvanar, men ser ingenting. Havet uppe på +38 centimeter på morgonen. Omöjligt att ta sig ut på stranden, bara till lagunen. Den här bilden är tagen på strandängen, på precis samma ställe som den på juldagen, fast det är förstås inte samma is.

lagunis
Januariisen

På eftermiddagen ljusnar himlen. Cyklar till Morup för första gången på flera veckor. I och för sig en beklämmande syn, med is flera kilometer ut. Morupsån skapar en smula öppet vatten vid mynningen, men inte mer. Jag antar att sälarna är långt borta.
Men gässen har vi kvar. Händelsevis passerar de på väg hem till Utteros just som jag står i Norra Lyngen och blickar ut över ishavet.

lyngengäss
Gäss över is

---
Trafikverket är nu klar med vad man kallar en ”beslutshandling” för Kattegattleden. Den avgörande punkten tycks vara följande kryptiska formulering:

”Med hänsyn till inkomna synpunkter och yttranden föreslår Trafikverket att projektet drivs vidare med arbetsplan och inledande skissfas för en gång- och cykelväg mellan Morup och Ås längs väg 768. Möjligheten att nyttja enskilda vägar avgörs inom projektet för Kattegattleden och de inblandade kommunerna.”

Min tolkning är att Trafikverket böjer sig för den starka opinionen mot att dra in leden via grusvägarna i Björkäng och Smedsgård, men att Trafikverket egentligen inte vill böja sig för opinionen utan hoppas få igenom sin vilja ändå. Jag kan ha fel.

---------

2 FEBRUARI Minus tre och dimfritt på morgonen. Havet på -2 centimeter. Går ut på stranden och möts av ett helt surrealistiskt landskap.

strandblockad
En dag på badstranden

Isflaken som flutit iland är inte 10-15 centimeter tjocka, som man kunde tro av SMHI:s israpporter, utan bastanta halvmeterblock. De ligger tätt ihop. De har inte, som vid tidigare isinvasioner, slungats upp i villervalla av vågorna. Istället har isen kommit glidande som en herkulisk fläskpannkaka vid högvattnet den siste januari. Isbältets yttre delar har skyddat de strandade blocken från vågorna. Alla är lika höga. På håll ser det helt enkelt ut som om det låg snö på stranden. Man måste ut och klättra för att förstå vad som hänt. Det är tur att vi har vårt pilträd som riktmärke i detta antediluvianska landskap.

pilis
Följ pilen!

Isblocken är inte homogena. De består av många olika slags flak, sjok, skivor, talllrikar och klumpar som drivit omkring ute till havs, och som pressats ihop och frusit samman. Jag vet inte i vilket skede de brutits isär igen, men det har uppstått en del skulpturala lustigheter i slutspurten, som denna sten i 50-kilosklassen som hamnat ovanpå ett flak.

stenis
Hur gick detta till?

I detta lätt prekära läge är Utteros en skyddande hamn för gässen. På nätterna ligger de i tusental längs med ån. På dagarna betar de späda groddar av höstsådda grödor på Tvååkersslätten. Kan undra hur länge det ska hålla.
En annan sak: när jag på morgonen klev över strandängen råkade jag skrämma upp två blå kärrhökar, som suttit och kurat i en sävrugge. Två blåhökar! Bägge var hontecknade. Jag skrev om blåhökar den 5 januari, men dagens dubbelobs var verkligen gåtfull.

Jag har lagt ut en artikel om havsörnarna, som jag skrivit till ornitologernas årsskrift ”Fåglar i Halland 2012”. Den har också, lustigt nog, publicerats i ”Kungsörnen 2012”, som ges ut av organisationen ÖRN-72.


3 FEBRUARI Minus sju i gryningen. Klar morgon, men snabbt mulnande från sydväst, med rykten om snö.

Kyla utan snö har jag inget emot. Man kan då flanera obehindrat i de annars förrädiska våt- och lermarkerna. Jag passar på att kliva iväg bort till Uttran, och försöker hålla avståndet till gässen. Misslyckas: det ligger gäss ända upp till landsvägsbron. Plötsligt exploderar paniken i deltat, tusentals gäss går i luften med ett väsande buller. Känner mig skamsen tills jag får syn på örnarna långt borta. De har intagit en ny, förträfflig position, på toppen av det isberg som senaste stormen knölade upp nära åns mynning. Det var de som skrämde gässen, inte jag. (Ingen bra bild kanske, men detta är vilda örnar i genuin natur. Det ser ut så här.)

örnparkering
På toppen av ett isberg

Hittar vad som ser ut som delar av en flotte på strandängen vid lagunens norra ände. Den här konstruktionen kom seglande redan i september, men fastnade då på en revel innanför Sälarevet. Jag kunde se dess konturer genom kikaren, men begrep inte vad det var. Inte förrän vid lågvattnet i december kunde jag vada ut och besiktiga stockarna, men vid islossningen på julnatten försvann de. Jag har letat sen dess, men trodde inte de kunde manövrera den krokiga vägen in i lagunen.

3 februari
Resans ände

20 december
Mellanlandningen i december

Drivisen utanför stränderna har snabbt krympt, ser mest öppet hav nu. Prognoserna ordar om två dagars slask, kuling natten till tisdag och mycket högt vatten, följt av ännu en istid. Verkligen en växlingsförmögen vinter.


4 FEBRUARI Plus en grad i gryningen, lätt pudersnö. Havet på +-0. Skyndar mig ut innan det stiger.

tillträdesförbud
Gäller från 1 mars

Spröd is på lagunen, muntert knakande när man går på den. Det står vatten mellan de grova isblocken på stranden, en del förrädiska flak spricker under stövlarna. Stegar upp det största block jag hittar: nästan 800 kvadratmeter, dubbelt så stort som min tomt (okej, tomterna i Smedsgård är mycket små).
Stort gåslarm halv nio. Hittar en örn så småningom. Den har satt sig på en annan isvall idag, nästan ända borta vid Smalasudde. Tio minuter senare kommer havsörn nummer två flygande från söder och sätter sig tätt intill. De vet var de har varandra.

panikgäss
Gåslarmet

Under förmiddagen kortvarigt snöoväder, sen blåst från sydväst och stigande vatten. Havet passerar +40 centimeter klockan 13, nyisen på lagunen sköljs bort igen, saltvatten flödar in mellan isblocken. Går en sväng på badstranden där havet äter is med hög effektivitet. Det vore välgörande om det mesta av isen försvann innan kölden kommer åter.

isens undergång
Isens undergång


5 FEBRUARI Aningen plusgradigt. Havet upp till +59 centimeter vid midnatt. Har tärt en del på isen, men inte gjort slut på den.

Natten fylld av det ljud som uppstår när vågorna inte rullar upp i sanden, som de brukar, utan bryts tvärt mot isblocken. Ute vid stranden är det ett risslande och väsande läte, men det som når in i min stuga är ett dovt, liksom malande mumlande, som det är mycket angenämt att ligga och halvsova till. (Radion sänder förment rogivande havsljud om nätterna, men det är mera vågskvalp och plaskande).

Strax före nio står en ung havsörn vid Uttran och äter glupskt på något, omgiven av svultna kråkor. En gammal örn står 150 meter bort. Blåhök jagar över strandängen, storspov joddlar optimistiskt, eleganta kryckjor drar fram längs kustlinjen.
Havet kvar på mellan +40 och +50 centimeter hela dan. Kan inte ta mig ut till något vattenbryn. Dock flödande sol.
Cyklar till Morup. Bältet med drivis 500 meter brett hela vägen. Går ner på strandängarna mellan Sik och Lilla Björkäng, vilket oroar flera småflockar grågäss.


Här är ett fenomen jag absolut inte förstår: miljoner millimetertunna isskivor ställda på högkant, i 45 graders vinkel mot underlaget, som också är is. Hittar dem både på stranden och på våthålorna på ängen. På nära håll eleganta kristallmönster. Märkligt.

bladis
Lövis

kristallmönster
Isen organiserar sig



6 FEBRUARI Vinterväder igen. Landskapet täckt av osympatisk blötsnö, tempen runt noll, vindar från norr. Nå, det är i allafall vackert.

nysnöat
Returvinter

Havet på väg neråt, +10 centimeter på morgonen, vilket får mig att tro att jag kan ta mig ut på stranden. Men ack, det gångna dygnets högvatten har hävt upp ostrukturerade vallar av isskrot i det som idag är strandkanten. Isvallarna är maskerade av nysnön. Man vet inte var man sätter foten, bara att det krasar olycksbådande när stöveln försvinner ner i en svart sörja. Höll på att stå på huvet rejält.

Nu en helt annan sak. Enligt de amerikanska vädersatelliterna var jordens medeltemperatur i januari den näst högsta januaritemperatur de uppmätt. Bara januari 2010 var varmare. Så här ser diagrammet ut från forskarna vid University of Alabama:

UAH_LT_1979_thru_Jan_2013_v5.5

Det här betyder inte att växthuseffekten plötsligt tagit ett jättekliv. Snarare är det ett ovanligt dramatiskt exempel de svängningar som klimatet själv kan åstadkomma. Det är dessutom en påminnelse om att jorden faktiskt kan vara varm även när det är svinkallt i Halland.

Det finns en intressant historia kring de här satellitmätningarna. De har pågått sen 1979, och används till de dagliga väderprognoserna. Men i slutet av 1980-talet, när jordens klimat hamnat på löpsedlarna, bestämde sig två forskare vid University of Alabama, Roy Spencer och John Christy, för att titta efter om den globala uppvärmningen gick att avläsa i satellitsiffrorna.
Svaret blev nej. Spencer och Christy kunde inte se någon uppvärmning alls. Temperaturen mätt från ovan tycktes inte ha ökat.
Och så fortsatte det hela 1990-talet. Termometrarna nere på marken visade stadigt växande värme, men inte satelliterna.
Detta blev till ett stort mysterium för forskningen, och den främsta stötestenen för klimatdebatten under hela decenniet.
Men så småningom började andra forskare att kritiskt granska Spencers och Christys metodik.
Satelliterna mäter inte temperaturen vid markytan, utan i atmosfären, ungefär fem kilometer upp. Satelliterna själva befinner sig på 800 kilometers höjd. Vad de fångar upp är värmestrålningen från syremolekylerna i luften. Genom att kombinera mätningar ur olika vinklar kan man räkna fram temperaturen i ett visst luftlager.
Men Spencer och Christy hade missat några väsentliga detaljer.
När atmosfären blir varmare utvidgar den sig, liksom allt annat. Det finns inte mycket luft på 800 kilometers höjd, men lite finns det faktiskt. Och när atmosfären utvidgar sig blir det en aning mer.
Det betyder att satelliterna möter lite större luftmotstånd. De tappar fart och därmed höjd. Men sättet att mäta ur olika vinklar gör att satelliterna visar lägre temperatur när de tappat höjd.
Det var därför Christy och Spencer inte såg någon ökad temperatur. Satelliterna hade reagerat på atmosfärens uppvärmning med att ändra sin bana så att uppvärmningen inte märktes. Vi vet nu att satelliterna dalade hela 20 kilometer under perioden 1979-1995.
Det här var inte Spencers och Christys enda miss. Men de är hederliga vetenskapsmän, och de har reviderat sina räknemetoder efterhand som felstegen uppdagats.
Händelsevis är bägge intensivt engagerade i den politiska klimatdebatten. De hör till den glesa skara forskare som inte anser att den globala uppvärmningen är något problem, en inställning som gjort dem mycket populära bland republikanska politiker.
I vilket fall finns det numera fler forskargrupper som håller koll på satelliterna, och de bekräftar det remarkabla skuttet i januari. Vad det beror på är oklart, men en rimlig gissning är att Stilla havet plötsligt släppt ifrån sig en kraftfull pust av värme.


Havsörn på en av ishögarna bortom Uttran. Detta är det naturliga spejarsätet för dem just nu, även om det är besvärligt ur min sneda synvinkel. Sälarevet ligger öde och nedisat.
Havet under noll på eftermiddagen. Lyckas vada ut genom issörjan i lagunens södra gap.

trädvinter
Frostträdet

Det är värre än jag trodde. Högvattnet och blåsten har inte rubbat de ohyggliga isblocken. Troligen har de försvagats i basen, men å andra sidan är de nu isolerade från solljus av nysnön. Och, som sagt, vi har mer kyla att vänta.
Blå kärrhök igen.


7 FEBRUARI Någon minusgrad. Nordostlig vind som pressar ut havet. Lagunens is fortfarande inte hållbar, men medelst en repris av gårdagens vadarbravad tar jag mig ut på stranden. Hittar en sektion där isblocken ligger så tätt att jag kan ta mig ända ut till vattnet
(trampar bara igenom en gång). Isen längst ut har bildats när havet retirerade igår, och är hård som sten. Kan behändigt kliva ner och promenera på havsbottnen, för första gången på länge. En känsla av frihet.

till havs
Bortom isen

Gåslarm som vanligt när jag är på ut och strövar på stranden. Ser ingen örn.
Jag skrev igår att Sälarevet ligger öde och infruset och att havsörnarna väljer att sätta sig på någon av ishögarna vid Uttran. Men titta här! På en av stenarna som sticker upp ur isen på Sälarevet sitter en pilgrimsfalk. Svårt att se, kanske. Den mörka konturen bakom falken är en annan sten.

p-falk
Falkis

8 FEBRUARI Minus två på morgonen, otrivsam blåst från nordost. Frustrerande med all denna is som inte är pålitlig, till skillnad från den i december som inbjöd till vidsträckta promenader i deltat.
Isen på lagunen svajar och knakar under en. Vattenståndet har fallit och lämnat ett tomrum under isen, som hindrar det kvarvarande vattnet från att frysa. Dagsmejan gör sitt. Så här ser det ut där isen tappat taget:

stenis
Isunder

Uttran rinner nu i en ravin, nersänkt i isen. Mynningen är dold bakom strandisen. Jag ser inte gässen längre, de bara dyker upp ur ismassorna. Vet inte längre vad som utspelar sig i oset. Tyvärr kan detta frusna tillstånd bli långvarigt.
Dock: underbart vackert.

revelhimmel
Blått, blått

En eftermiddag med fritt flödande solsken och takdropp. Kall natt på gång.


9 FEBRUARI Minus fyra på morgonen. Havet på -30 centimeter. Utmärkt.

ishallen
Grottis

Detta är en av de sevärdheter som Utteros platta stränder erbjuder. Havet häver upp is på stranden. Det drar sig sen tillbaka, och gröper grottor ur isen. När vattnet sjunker ytterligare kan man spankulera utanför isranden och kika in i en arkad av spektakulära kristallhallar. Så här ser arkaden ut:

isranden
Randis

Havsörnarna sitter ett tag på iskanten söder om Uttrans mynning, medan gässen nervöst simmar en utanför.


10 FEBRUARI Fyra grader kallt på morgonen. Lätt snö under natten, tillräckligt för att radera ut alla konturer. Hur vandrar man i detta landskap, där alla stötestenar, fallgropar och isflak kamoufleras under samma nivellerande snöfilt?

isöken
En öken av is

Här har jag, till exempel, trampat i vad som såg ut som oskuldsfull snö men istället kört stöveln i dysvart vatten:

vak Till underjorden

På sina ställen kan nysnön agera läskpapper och avslöja var fukt tränger upp genom isen. Här kommer färskt grundvatten, mitt ute på stora reveln, långt från både stranden och lagunen:

grundvatten
Från underjorden

Hör en storspov flöjta bortom isen. Det värmer. Havsörn vid Uttrans mynning. Ser den bara korta stunder ovan iskanten.



11 FEBRUARI Minus tre. Vinden nu ostlig, i övrigt stabil vinter.

5_ringhals-1

Man kan se stabiliteten på vattenståndet, som det registreras av mätaren i Ringhals. Den 6 februari börjar havet retirera efter den senaste högvattenepisoden. Men sen följer dessa regelbundna svängningar upp och ner. Det är tidvattnet. Höjden varierar mellan tio och tjugo centimeter, men avståndet mellan topparna är alltid exakt 12 timmar och 25 minuter, precis som i alla andra hav jorden runt. Det finns också mindre variationer från dag till dag, beroende på hur lufttryck och vindar växlar, över både Kattegatt och angränsande hav.
På eftermiddagen är havet nere på -44 centimeter. Det har därmed fallit mer än en meter sen den 5 februari.


Letar upp en ny väg till isgrottorna vid vattenbrynet. En del har rasat ihop under sin egen tyngd, men inte alla.

kalvat
Glaciärerna har kalvat

under isen
Under isen

Därute är de idoga sandormarna igång med sina finurliga slingrigheter.

ormarna
Nykorvat

Hälften av gässen har flyttat till Lyngen, där Morupsån öppnat upp isen. Hör storlarm därifrån på morgonen. Jag antar att havsörnarna sitter där när de får lust. Där ligger, glädjande nog, också många sälar, fast jag omöjligtvis kan räkna dem på så långt håll.


12 FEBRUARI Minus 6° på morgonen. Därmed är isarna definitivt stabiliserade, för den här gången.
Vandrar upp till landsvägsbron i ett kallt och dämpat landskap i grått och vitt. Hittar en ensam vigghona simmande i Uttran:

vigg
Aythya fuligula

Och här ett ensamt flöte på villovägar:

kul
Det har legat där sen i höstas

Isen bär spår av starka spänningar, framkallade av det sänkta vattenståndet. Här är en lätt oroväckande spricka, som påminner om den italienske konstnären Lucio Fontana, som framställde tavlor genom att snitta eleganta skåror i sina dukar:

fontana
Fontana

Ung havsörn flyger söderut längs stranden, mobbad av två havstrutar.

Ser det som ett vårtecken. På vintern bryr sig trutarna inte om örnarna, men nu när ljuset börjar röra om i körtlarna väcks föräldrainstinkten, och farliga fåglar måste jagas bort.

Mitt på dagen sitter plötsligt det trogna örnparet på sin favoritsten på Sälarevet, som nu börjar befrias från isens välde.

örnstenen
Hannen till höger




13 FEBRUARI Minus 6°. Vacker morgon. Vandrar norrut på lagunen i avsikt att ta mig ut till Uttrans mynning. Tyvärr mulnar det snabbt, men den här skapelsen ligger under morgonens optimistiska himmel:

byggis
Iskonst

Grågässen ger sig iväg flockvis inåt slätten. De är flera hundra. Märkligt att så många stannat i Utteros den här vintern. Upptäcker havsörn ute på Sälarevet, så jag vänder tillbaks igen.

Havsörnarna skyr, med rätta, människor. Jag vet inte riktigt vilket avstånd de kräver, men det är många hundra meter. De ser allt som rör sig i landskapet och följer en vandrare med sina skarpa ögon. Jag brukar försöka hålla mig undan.
När jag är ur vägen gör örnen några jaktrundor över oset, men försvinner sen bortåt Galtabäck. Jag tar mig ut på stranden för att gå upp till Uttrans mynning via Sälarevet, som är dekorerad med rester av tallriksisen.

talltiksrevet
Tallrikskonst

Uttranmynningen är snarare dekorerad med gåslortar. Hade väntat mig reser av örnarnas framfart, men hittar inga. Det snöar lätt.


lortis
Bajskonst

Denna morgonpromenad tar två och en halv timme, som mått på hur komplicerad stranden är i dessa istider.

En magnifik solnedgång i en lucka i molnväggen.

Klockan 16.47
Klockan 16.47



14
FEBRUARI Vi har just nu markanta svängningar under dygnet. Vid tretiden i natt var temperaturen nere i minus sju, på dagen ligger den runt noll. Det är två veckor till den 1 mars när tillträdesförbudet i delar av reservatet börjar gälla. Stränderna ser ut som ruinlandskap, fyllda med sönderbombad inlandsis och gargantuanska isblock, mellan 60 och 80 centimeter tjocka. Detta är priset för våra platta stränder.

öknen
Utteros - en arktisk öken

I och för sig finns det varmvatten nog ute i Kattegatt. Isen kan mycket väl försvinna på några dygn om vattenståndet stiger till 20-30 centimeter över medelnivån, och ligger kvar där ett tag. Meteorologerna talar om västvindar på söndag och måndag, som kommer att höja nivån, men sen blir det kallt igen. Det finns inget i prognoserna som tyder på töväder eller regn under resten av februari.

Kanadagässen, som häromdan höll till i Lyngen, tycks ha flyttat tillbaks till Utteros. Ensam havsörn på Sälarevet klockan tolv. Strax efter fjorton har jag turen att få se örnparet genomföra en lyckad jakt tillsammans. De trakasserar en minde and på vattnet en bit ut från stranden, i täta, aggressiva cirklar. Efter några minuter kan den ena örnen fiska upp bytet. Tyvärr ställer de sig sen skymda av isen, så jag vet inte hur de fördelar maten.

SMHI spår drastiskt fallande vattenstånd. Vet inte vad det beror på.

5_ringhals-4



15
FEBRUARI Prognosen stämde nästan. Havet nere på -60 centimeter klockan två. Skyndar mig ut i första gryningsljuset. Fortfarande runt -45 centimeter. Kan gå torrstövlad utanför isen längs badplatsen ända bort till Törlan, på en tio meter bred strandpromenad. Stora mängder rödalger, en del inbakade i isen, som fyllning i en tårta, eller i en semla som här:

issemlan
Semmelis

Detta är sannerligen bisarrt: Björkängs havsbad förvandlat till en grönländsk glaciär. Isen är ännu massivare här än utanför Smedsgård, blocken meterhöga, prydda med orgelpipor av kristall.

havsbadet
Havsbadsis

ogelisen
Orgelis

Här är Törlans mynning:

istörlan
Törlan som isälv

Det är mulet, med en temperatur nära noll. Blir överflugen av först en gammal havsörn, sen en ung. Går upp till Uttrans mynning också. Hittar fjäderrester av örnarnas byte från igår. Det var en bläsand.

dun
Bläsandsdun


16
FEBRUARI Strax över noll, dis och duggregn. Senvinter nu, med en vag, av ljuset frammanad aning om att istiden kan ta slut. Försöker cykla till Lyngen, men misslyckas: för mycket is på vägen.
Ögonen törstar efter färg i det svartvita landskapet. Vad som bjuds är det humusmättade sura vatten som tränger upp ur underjorden.

lagunhumus
Lagunen

revelhumus
Stora reveln

Mitt ute i vår arktiska öken har isen rest ett monument över sig själv. Det är en halvannan meter hög skiva, som klämts fast i upprätt ställning mellan två mycket stora block. Jag ser konstruktionen hemifrån när jag spanar mot Sälarevet. Den har suttit där sen isen östes iland den siste januari.

monumentis
En uppstickare

Gåslarm borta i Lyngen. Ser inget i diset. Allt fler trutar nu.


17 FEBRUARI Strax söder om Björkäng finns en liten talldunge, i direkt anslutning till strandängarna. Där sitter en hornuggla och hoar om kvällarna. Området torde vara perfekt för hornugglor.

Någon plusgrad. Lätta västvindar, havet på väg uppåt, men knappast tillräckligt för att rubba isblocken på stränderna. De bildar onekligen ett fantastiskt lekland, fullt med oväntade uppfinningar.

isfoting
Ett ismonster

Jag börjar lära mig hitta i islabyrinten. Har stor nytta av trädhaveristen som riktmärke:

17 februari
17 februari 2013

Letade upp en bild från i höstas som jämförelse:

11 oktober
11 oktober 2012

Två skarvar på Sälarevet, för första gången på länge.
Vi har nu ett oväder i farstun, med regn och västvindar. Havet upp till +3 centimeter på eftermiddagen. Ser tecken på att vatten tränger in i lagunen. Enligt prognoserna blir det kallt igen på tisdag.



18 FEBRUARI Tät dimma, duggregn hela dan, en tveksam plusgrad. Regnet har frätt en smula på snön, men inte mer. Lagunens is inte längre trovärdig. I norra änden finns öppet vatten: det börjar alltid där.

tölagunen
Tölagun

Gäss flyger i dimman. Lyckas få syn på en blå kärrhök. Hittar döda djur som gömt sig i snön. Den här sälen känner jag inte igen.

tösälen
Tösäl

Torsken, däremot, har vi umgåtts med förut.

tötorsken
Tötorsk

Hot om snö och nordostvindar.


19 FEBRUARI Nej, ingen nysnö, däremot kyla direkt efter regnet. Blir tvungen att ta de dubbade stövlarna för att hämta tidningen.
Morgonrodnad i dag, men en mycket kall vind från nordost.


isröta
Gryning över Utterisen

Gårdagens regn och västvindar har inte gjort nån större åverkan på strandens islandskap. Undantaget är de yttersta blocken, som gröptes ur när havet steg (+9 centimeter). De bildar nu ett galleri av utskjutande hyllor, kornischer och konsoler, packade med en gröt av rödalger och krossad is. En del har redan rasat ihop, fler gör det snart. Det går åt rätt håll.

hyllgalleriet
Hyllkanten

Ung havsörn söderut längs stranden, uppenbart besvärad av trutarna. Råkor och björktrastar på strandängen. Lite sol.

Intresseväckande besök vid elvatiden av BBC Thames, ett fartyg av den tjänstvilliga sort som medför egna lyftkranar. Blir lite förbryllad först, eftersom hon verkar komma från Varberg, fast det enligt
marinetraffic.com är dit hon är på väg. Mycket riktigt vänder hon strax helt om. Tydligen är det fullsatt i Varberg, så hon fäller ankar och ligger kvar hela eftermiddagen. Något har brustit i logistiken.

BBC
Väntetid

Namnet BBC Thames är också förbryllande. Skeppet ägs av BBC Chartering, som är ett multinationellt rederi med huvudkontor i Leer i Tyskland, och med tunga laster som specialitet (Weltweite Verschiffung von Schwergut). BBC Thames är 143 meter lång, byggd 2008 i Kina och registrerad i Liberia. Jag har, ska jag bekänna, slösat en helt timme på att försöka begripa vad BBC betyder. Jag tror att det första B:et kommer från moderbolaget Briese Schiffahrts GmbH & Co, grundat på 1980-talet av en kapten Roelf Briese i Leer. BBC skulle då kunna uttydas Briese Bulk- und Containerschiffahrt. I vilket fall heter rederiets chef Svend Andersen.

Havsörn igen på eftermiddagen, försvinner bortom Smalasudde. Över den nu helt snöfria strandängen jagar en blå kärrhök.

I solnedgången sitter två havsörnar på isen vid Uttrans mynning och tittar ut mot BBC Thames, som börjar tända lamporna. Fartyget ger sig av vid nittontiden.



20
FEBRUARI En kall natt har stärkt isarna. Lagunen gångbar igen. Passar på att ge mig ner söder om Törlan. Strandängen där är vanligtvis ytterst svårvandrad; en lerig och tuvig översvämningsmark, trampad av generationer av välgödda kreatur. Men med snöfri tjäle går det bättre, även om knöligheten känns i anklarna.
Upptäcker att Törlans mynning haft nåt lurt för sig under isvintern. Det vanliga utloppet har blockerats av is, varför vattnet fixat sig en reservutgång i sydlig riktning. Detta har skapat en skyddad lagun som gässen har hittat men inte jag. Det förklarar en del.

vanemynningen
Normalen

vintermynningen
Extramynningen

När jag kommer hem sitter örnparet och solar sig på Sälarevet.

Det senaste beskedet är att de har ett nytt bo på gång, men inte i korgen som Thomas satte upp i deras gran, utan i ett annat träd i samma område. Detta är helt enligt instruktionsboken. Havsörnar brukar hålla sig med flera alternativa boträd att växla mellan. Vi får se vad som händer. Hon bör värpa i början av mars.

På eftermiddagen lite rörligt friluftsliv på lagunen.

hockey
Sportlov




21 FEBRUARI Minus fyra på natten, havet ner till -30 centimeter. Trots meteorologernas utfästelser har den elaka nordostvinden inte mojnat nämnvärt. Det börjar bli lite tröttsamt.
En vinter som denna, med djupfrysning och upptining i flera faser, sätter en del bisarra avtryck i landskapet. Här är en flaska Heineken som ställt sig själv på kylning mitt ute i lagunen:


premium quality
Premium quality

Och här två tånggrenar som försökt hoppa ner i havet:

hängtång
Hängtång

Här kommer ett litet utvik om gässens åldrande.
Tre biologer i Göteborg har studerat vad som händer i cellerna hos vitkindade gäss när de blir gamla.
De flesta organismer har sitt DNA paketerat i ett antal kromosomer. Varje gång en cell delas måste kromosomerna kopieras. Det sker med en mekanism som har egenheten att den missar ändarna, så att kopian blir en aning kortare än förlagan. För att inga väsentligheter ska gå förlorade är varje kromosom försedd med förlängningssladdar i ändarna, som kallas telomerer. När kromosomen kopieras är det bitar av telomererna som klipps bort.
Det betyder att telomererna blir kortare ju äldre man blir. Blir man riktigt gammal tar de slut. Då är man illa ute.
Men det är mer komplicerat än så. Det är fullt möjligt för cellerna att reparera telomererna och därmed bromsa åldrandet, något som av begripliga skäl väckt enorm uppmärksamhet på senare år.
Problemet är att reparationer kostar mycket energi. Alternativet är att bygga nytt, det vill säga att lägga energin på att snabbt skaffa avkomma innan telomererna tar slut.
Det här är en avvägning som evolutionen gjort på nytt för varje art av växt eller djur. Arter som är långlivade lägger mer resurser på reparationer, de som är kortlivade satsar mer på fortplantningen.
Så ser teorierna ut. För tio år sen mätte ett amerikanskt forskarlag telomererna hos fem fågelarter med helt olika maximal livslängd: Zebrafinkar (5 år), trädsvalor (11 år), pingviner (20 år), fisktärnor (26 år) och stormsvalor (36 år). De fann mycket riktigt att telomererna kortades mycket snabbare hos zebrafinkarna och trädsvalorna än hos de mer långlivade arterna.
Det är en liknande studie som nu genomförts på vitkindade gäss av Angela Pauliny, Kjell Larsson och Donald Blomqvist i Göteborg. De har mätt telomererna hos 34 vitkindade gäss i olika åldrar från kolonin på Laus holmar utanför Gotland.
Vitkindade gäss lever länge och hinner få många ungar. Den äldsta kända vitkindade gåsen blev 28 år.
Undersökningen i Göteborg bekräftar teorierna. Vitkindade gäss lägger stora resurser på att reparera sina telomerer, som nästan inte klipps ner alls med åren. I den mån de alls kortas sker det lite fortare hos honorna.
Resultatet är alltså inte uppseendeväckande. Själv tycker jag att det är enormt intressant ändå, därför att det markerar hur nära släkt vi är med gässen. Vi åldras på samma sätt, enligt precis samma molekylära processer. Telomererna måste ha uppfunnits för många hundra miljoner år sen. De hänger med ännu, hos både gäss och människor.

Den göteborgska studien finns tillgänglig
här.

Havsörn passerar två gånger under morgonen. Cyklar bort till Lyngen: ett tjugotal sälar synliga.




kristallmorgon
Kristallmorgon

22
FEBRUARI Minus åtta på morgonen, klart och äntligen vindstilla, vilket förstås är förklaringen till kylan. En kristallmorgon av stor skönhet.
Kylan dämpar gässen, som simmar hela förmiddagen i det blanka vattnen utanför Utteros. Ingen örn i sikte. Jag går ut på Sälarevet och försöker räkna dem: mellan 3000 och 4000 gäss, mest kanadensare men med en försvarlig andel grågäss.

nästa fredag
Snart är det dags!

Om precis en vecka börjar de striktare reservatsreglerna gälla, med tillträdesförbud i de bägge områden utanför Utteros och Smedsgård där tärnorna och skärfläckorna brukar husera. Där är väsentligen öppen mark i dag. De stora ismassorna ligger omedelbart utanför. Också strandängarna är is- och snöfria.
På stranden utanför Smedsgård finns ett ohyggligt isflak, trehundra meter långt och med bredden varierande mellan tio och trettio meter. Tjockleken är en dryg halvmeter. Flaket har några sprickor, men inte många. Det bildades i slutet av januari, när drivisen längs kusten pressades till en kaka, som frös ihop och sen hissades upp på stranden av tidvattnet. Flakets inre delar bröts upp i grova block, som ligger strödda i sanden. Flakets yttre delar splittrades också i block, men de täcktes av lös is och issörja, som sen har frusit till en hård vall mot havet. Vallen gröps ur vid högvatten, men den är förbluffande hållfast.
Området med blockis sträcker sig ut till Sälarevet. Det fortsätter norr om Uttran och söder om reservatsgränsen.
Den intressanta frågan är om all denna gratisis ska smälta gradvis eller kollapsa hastigt och lustigt i ett oväder.
Det finns inget som tyder på att isen är borta till den förste mars, men för oss som väntar på våren är det mera angeläget att slippa snö. Det vore också förträffligt om lagunen blev isfri tills gravänderna och strandskatorna kommer.

under isen
Vi väntar på våren

Cyklar bort till Smalasudde. Två storspovar provianterar på en revel, som vore det mitt i sommaren.

Går ut till iskanten för att beskåda solnedgången.

rosa nyis
Röd nyis

Visst är det vackert, men det som ligger på havet är tyvärr nyis. Och nu väntar ännu en kall natt.




23 FEBRUARI Dagen börjar med sju minusgradser och en lätt men kännbar ostvind. Nyisen från igår kväll har blåst ut till havs.
Två tidiga havsörnar på Sälarevet.
Cyklar till Lisereds udde. Inte en enda säl. Kan ana vad det beror på: deras stenar har en krage av nyis från igår.
Den sen länge havererade lysbojen ligger infrusen i ismassorna.

liseredslyse
Liseredsbojen

Dess syster i Utteros har strandat på en sandbank. Men bägge gör ännu vad man får anta att det var meningen att de skulle göra: blinkar.

suddeslyse
Utterosbojen


24 FEBRUARI Två grader under noll hela natten, frisk vind från nordost. Två storspovar utanför Smedsgård, ihop med en hop trutar.
Om det inte vore för vinden flanerade jag gärna hela dagen ute på strandens förtrollade ismarknad.

stapelis
Konststycke - ett

fransis
Konststycke - två


25 FEBRUARI Noll grader och månsken hela natten. På dagen plusgrader och solsken, solsken, solsken…
Havet ner till -35 centimeter. Ger mig ut på norra reveln, som jag sällan besöker och som snart stängs för fåglarnas skull. Jag kan ha fel, men jag har för mig att norra reveln förr i tiden hängde ihop med det jag kallar stora reveln. Uttran rann då parallellt med stranden, via det som idag är lagunen.


Uppe på strandängen innanför norra reveln ligger en konstruktion jag känner igen. Det är några hopfogade stockar som ser ut som en sönderbruten flotte. Jag hittade dess äkta hälft den 3 februari vid lagunens norra mynning. De har suttit ihop en gång, men nu blåst i land på var sin sida om Uttran. Den här biten är större, ungefär tre meter lång.

norra biten
Norra halvan

södra biten
Södra halvan

Ger mig ut till stranden norr om Uttran, förbi de sanslösa mängder is som fösts in i bukten. Träffar tre storspovar och en häger. Också gott om sandormar på den här sidan.

sandormar
Himmelsblåa sandormar

Blir lite exalterad av denna magnifika måndag, när vintern helt skamlöst tippar över i något annat: vårkänning, islossning, Frülingsrauschen. Insikten om att det säkert kommer bakslag spär på den existentiella spänningen. Och i solen framför min stuga dansar ett gäng fjädermyggor, exalterade liksom jag.



26
FEBRUARI Minus fyra på natten, som kompensation för dagsmejan igår. Men den har satt sina spår, liksom den senaste tidens ostvindar. Sol, blåst och sand har filat, skavt och blästrat isytorna och skapat nya, oväntade strandstrukturer.

isartisteri-ett
Isartisteri - ett

isartisteri-två
Isartisteri - två

isartisteri-tre
Isartisteri - tre

Halvsol frampå dan, men utan gårdagens generositet. Cyklar till Lyngen. Flera kompanier gäss vid Lisereds udde, plus en havsörn. Ett trettiotal sälar i sikte. Sen vrider vinden till väst och för in fuktig kyla från havet.


27 FEBRUARI Svår dimma på natten, två grader kallt. När dimman börjar skingras på efternatten faller temperaturen till minus sex. När solen går upp lägger sig resten av dimman som rimfrost över landskapet och skapar ett nytt skikt av strukturer.

rimkonst-01
Rimkonst - ett

rimkonst-02
Rimkonst - två

rimkonst-03
Rimkonst- tre

De flesta gässen har övernattat i Morups församling, bara ett par hundra simmar utanför Uttrans mynning. Går dit och hittar måltidsrester.

örngott
Här åt örnarna en gås

På förmiddagen kommer dimman åter, tyvärr, och begränsar sikten till hundra meter. Den ligger kvar hela dagen, och klär in allting i rimfrost. Här är en bild från reservatets bakficka, tagen strax före klockan femton:

lättrimmat
Dimfrost i kärrret

I morgon blir det solsken igen, lovar SMHI. Det är spännande tider.


28
FEBRUARI Nähä. Solskenet är försenat. Dagen börjar som igår, med dimma och rimfrost.
Tar mig ut till stranden och kliver längs iskanten norrut. Hundrafemtio meter söder om Sälarevet är isen söndervittrad, hyllorna mot havet har rasat samman. Detta är exakt det ställe där Uttrans vatten forsade ut den 22 januari. Går inåt över isen. Mycket riktigt rinner det vatten mellan blocken inifrån land. Det är Uttran igen! Åvatten underminerar isen. Detta är goda nyheter, även om det bara gäller en kort sektion av strandens enorma inlandsis.

isras
Här kommer åvattnet

Samtidigt börjar havet stiga och västvinden tilltar. Snart blir isen riskabel. Vissa block avger redan ett ekande ljud under fötterna. De är inte att lita på.
Storspovar hojtar i dimman.

Efter lunch cyklar jag till Läjet och köper ansjovis. Då bryter solen ut ur dimmorna. Just som jag åker genom lövdungarna i Gamla Köpstad faller rimfrosten från träden, smattrande som ett tropiskt slagregn.
Dags att kolla Lerjan. Mycket riktigt. Ute på den öppna gyttjeflatan går två gravänder. Det är rätt ställe. Lerjan har sluppit drivisen, dyytorna mjuknar snabbt i solen, för gravänderna att köra näbbarna i.

tadorna
De är mycket skygga