Mars 2013

Gravänder Lynga mars 20110002
Tadorna tadorna ---------- Foto: Thomas Andersson/N

citat-2Näbben högröd, uppåtkrökt, baktill smalare, hög, utåt bredare nedtryckt afrundad med en smal, omböjd, trubbig, svart nagel; pannknölen stor högröd, framåt hoptryckt. Näsborrarna, som ligga på näbbens bakre tredjedel, halft ovala. Ögonen temligen små, bruna, underlocket hvitaktigt. Ben och tår blekt rosenfägrade. Baktån utan simflik; klorna svarta. Sedan parningstiden är förbi, intorkar knölen på näbbroten så att knappt ett spår efter honom synes.”
(Om "grafanden" ur Sven Nilssons Foglarna, 1858)


1
MARS När jag går ut går solen upp och månen ner. Det första jag möter är sex gravänder som kommer från söder och landar i Uttran. En storartad vårdag har grytt.

Kl 06.52
Klockan 06.52

Problemet är isen. Jag ser inte stränderna hemifrån, bara isblock. Den 1 mars i fjol simmade 28 gravänder i lagunen. Idag är där massiv is. Cyklar till Smalasudde. Där, vid den isfria yttre delen, ligger 16 nyanlända gravänder. Det är det här som på svenska kallas tajming.

hunddags
Håll i hunden!

Den 1 mars börjar våren. Vid Gamla Köpstads naturreservat finns skyltar som påminner hundägare om lagens ord: ”Under tiden 1 mars - 20 augusti skall såväl jakthund som annan hund hållas under sådan tillsyn att den förhindras löpa lös i mark där vilt finnes.” Skyltarna är uppsatta av Jägareförbundet Halland. I Utteros-reservatet råder koppeltvång året runt, så där behövs inga speciella maningar till hundägare. Eller?

Solgass hela dagen, tempen upp till +7°, ihärdig nordvästvind. Säkert tär det på isen, men det räcker inte så länge havet ligger kvar runt -20 centimeter.

Solnedgången ser ut så här:

marssol
Klockan 17.57

Mycket väta på stranden efter solskenet. Lagunen knakar i kanterna. Väderprognosen lovar västlig blåst i morgon. SMHI har rentav lagt ut en kulingvarning. Mycket intressant.


2 MARS Minus två på natten, isarna stelfrusna igen. Havet ännu på -20 centimeter. Tjock issörja i vattenbrynet frambringar ett starkt rasslande ljud i dyningarna.

rasselstrand
Strandsörja

Noterar att strandträdet fått en arm bruten av isen.

grenbrott
Grenbrott

Smyger över isarna bort till Uttran för att räkna gravänder. Får det till tjugo. De lyfter när de ser mig men återkommer efter en halv minut: de har inte mycket att välja på så länge lagunen är djupfryst. Det finns som vanligt en rännil i dess norra ände, men det är bara ett embryo.

rännilen
Rännilen

Skarv på högsta stenen på Sälarevet, med en lysande vit lårfläck som vårsignal. Inga örnar på ett tag. Jag tolkar det som ett gott tecken: de har annat för sig. Förra året värpte hon på Internationella kvinnodagen (ungefär). Äggen brukar komma lite tidigare andra året. Dock är detta spekulationer.

Stor, svart hund lös på stranden.

vårhund
Såg den inte skyltarna?

Havet stiger över nollnivån klockan tolv. Solsken, fyra grader varmt och 12 sekundmeter. Ser fradgande vågor vräka sig mot strandisen.


3 MARS Runt noll grader på natten. En superb soluppgång med molnstråk i rosa och violett över havet.

marsrodnad
Klockan 06.45

Går ut tidigt för att inspektera isarnas hälsotillstånd. Kulingen har rivit i kanterna. Hyllorna, arkaderna och gallerierna är krossade till issmulor. En hel del smältande har ägt rum uppe på stranden. De stora blocken är ograverade, men har fått en glaserad och kullrig yta som det vore dumdristigt att gå på utan spikskor. I lagunens södra ände fanns igår en råk som under natten frusit till en förbluffande arkitektonisk konstruktion.

isslott
Isgeometri

Gäss överallt. En flock om femtio grågäss har övernattat på laguens is. Flera flockar kanadensare kommer inflygamde från söder i gryningen. De verkar vara skrämda av något, eller så är det hormonerna. Det är snart dags för dem att spridas upp över landet.
Änder och måsfåglar över havet. En flock ejdrar dyker efter musslor utanför Smedsgård. Ett svanpar har börjat intressera sig för lagunen; kanske samma som misslyckades ifjol.
Sol på förmiddagen smälter isen på lagunens västra, platta strand. Genast är fyra gravänder där och bökar i dyn. Cyklar till Lyngen. Ett tjog gravänder utanför Morupsån. Härliga tider.



4 MARS Strax under noll på natten. Vinden västlig, havet på -24 centimeter. Vi har nu ett system med dagligt tinande och nattligt frysande. Nettot är lite mindre is för varje dag, men det går långsamt.
Här är ismonumentet jag beskrev den 16 februari, som det såg ut då och som det ser ut idag. Det smälter, men bara en droppe i taget:

16 feb
16 februari

4 mars
4 mars

Sol, västvindar och snöfria fält - då väller sånglärkorna in över Västsverige. Själv hör jag årets första passera över stora reveln klockan 09.57.



5 MARS Natten kall, ner till minus fyra, men sen ännu en solig dag. Tofsvipa på stora reveln. Flera sjungande lärkor i reservatet, plus alla dessa gravänder. I inledningen till februari skrev jag så här: ”Tågordningen i Smedsgård brukar vara gravänder - lärkor - vipor - strandpipare.” Det har stämt så här långt. Värre blir det för strandpiparna, eftersom vi inte har några stränder…

Var gång jag går över lagunen passerar jag ölflaskan jag skrev om den 21 februari. Dess gröna glas absorberar mer av solens strålar än den blanka isen. Det gör att flaskan om eftermiddagarna guppar i en liten cirkelrund vak som den smält åt sig själv. Av någon anledning har den snurrat ett halvt varv, och vänder nu streckkoden mot norr.

solfångare
Solfångarflaska

Ute på stranden har havet gröpt nya grottor ur isblocken, från vilka det droppar vatten under solskenet.

droppkonst - ett
Droppkonst - ett

Jag läste för något år sen en förbluffande artikel i Nature om fossila droppmärken. De hade formats för 2.7 miljarder år sen i närheten av en vulkan i vad som idag är Sydafrika. Vulkanen hade spritt ett tunt lager aska i omgivningarna. Ett kortvarigt regn hade fallit, följt av mer aska, varpå det hela hade täckts av ett tjockt lager sediment.
Under årmiljonernas lopp har sedimenten eroderats bort. Idag framträder de förstenade märkena efter regndropparna i askan.
Ett forskarteam från Seattle har gjort noggranna mätningar av märkena, med
syftet att räkna ut tätheten hos den atmosfär som dropparna föll igenom för 2700 miljoner år sen.
Teorin ser ut så här: När en regndroppe faller accelereras den av tyngdkraften. Samtidigt bromsas den av luftmotståndet, som är proportionellt mot fallhastigheten i kvadrat, men också mot luftens täthet. Det betyder att droppen når en viss maximal hastighet. Sen kan den inte accelerera mer, eftersom luftmotståndet blir för stort.
En fallande droppe plattas till av luftmotståndet. Är droppen stor blir den så platt att den splittras i mindre droppar. Regndroppar kan inte bli större än ungefär sju millimeter i diameter. Den gränsen beror också på luftens täthet.
Alltså: luftens täthet begränsar både dropparnas hastighet och deras storlek. Och det är hastigheten och storleken som i sin tur styr formatet hos de märken de gör i askan. Man kan då räkna baklänges: droppmärkenas mått avslöjar luftens täthet.
Resultaten är inte särskilt märkligt: atmosfären för 2.7 miljarder år sen skiljde sig föga nutidens. Det är metoden som är märkvärdig.
Droppmärkena på stranden utanför Smedsgård säger inte lika mycket, men de är vackra att titta på. Man ser på dem att de formgivits att enkla fysikaliska lagar. De har bara trillat några decimeter. Den maximala hastigheten uppnås först efter 12 meters fall.

droppkonst - två
Droppkonst - två

En variant är block med infrusen sand, som följer med dropparna i fallet:

droppkonst - tre
Droppkonst - tre

Havsörn norrut längs kusten. Kan inte se om det är en gamling.
(Hallands Nyheter har idag en artikel om att örnparet bygger bo i ett nytt träd, som jag nämnde den 20 februari. Jag kan inte länka till artikeln, eftersom HN numera tar betalt för nätnyheter, men den är illustrerad med den mästerliga bild från Sälarevet som finns på sidan 28 i Tidvatten, och även
här.)



6 MARS Strax under noll natten igenom. Vindstilla och disigt. Årets hittills vackraste morgon, med en morotsröd sol lyft ur dimmorna över Morup. Tar den här bilden stående på ett isblock vid stranden, 150 meter söder om Sälarevet. Vattnet i förgrunden är den fjord som bildats av åvatten bortifrån Uttran, och som rinner under isen längs dess gamla fåra. Flödet är högst måttligt, men det räcker för att vidga fjorden för varje dag.

fjorden
Fjorden

Duvhök på Sälarevet, omgiven av upphetsade kråkor. Hittar död sjöorre i strandkanten, visuellt inbäddad i isen och de frusna algerna.

sjöorrre
Melanitta nigra

Runt strandträdet finns nu en glänta. Detta är enda stället i reservatet där man kan vandra ända ut till havet utan att kliva över is.

gläntan
Gläntan

Cyklar till Lyngen. Ett hundratal sälar synliga. Märkligt. De har varit borta några dar, säkert för isens skull. Igår fanns där inte en säl. Var håller de hus när de inte är i Lisered?


7
MARS Vi får nu backa en bit vårspåret. Vinden har gjort helt om till ostlig. SMHI siar om en veckolång köldperiod, som rentav kan utmynna i snö nästa torsdag.
Men ostvindar trycker ut havet. När jag går ut halv sju är det nere på -30 centimeter och det fortsätter neråt. Vi har åter en 30 meter bred autostrada utanför iskanten.

autostradan
La Strada

Uttrans extraordinära flöde söder om Sälarevet har nu strypts. Jag går uppströms för att kolla var det kom ifrån. Det är svårt att fotografera platta ytor, men ungerfär 200 meter norr om Utteros fasta brygga finns den zon i deltat där åvattnet kan välja en sydlig arm. På den här bilden ser man Uttrans breda fåra i högerkanten. Till vänster rinner en tarm, som just nu är nästan torrlagd, men som vid lite högre nivåer kan mata åvattnet söderut.

deltaläget
Deltaläget

Flödet går under bryggans bägge öppna sektioner, vidare söderut längs stora reveln och sen västvart ut mot stranden. Det går att följa ovanligt tydligt just nu tack vare isen, vars yta avslöjar hur vattnet strömmar.

bryggan
Uttrans extratarm under Utterosbornas brygga

Ett tjugotal gravänder i solskenet på stora reveln. Lagunens inte längre trovärdig.




8 MARS Våren avblåst av en plågsamt kall ostan. Nyis i vattenbrynet, inklusive dessa trivsamma konstruktioner, formgivna av vågor som bearbetat issörja på den extremt platta stranden:

isbollarna
Strandbollar


Det är idag exakt ett år sen regeringen formellt och officiellt utnämnde Utteros till naturreservat. Detta måste firas. Här kommer en hyllning till reservatets trognaste besökare - kråkorna.

kråkvakt
Reservatskråka

Man må förskräckas över vårkråkorna som rövar ägg från skärfläckorna, men under en ödslig vinter som den just utståndna blir kråkorna strandvandrarens bästa vänner. Det finns alltid där, nyfikna och vaksamma. De är alltid aktiva, ser och tolkar allt som händer, spatserar ständigt omkring och undersöker landskapets alla detaljer. De är experter på att överleva på nästan ingenting. De är individualister, intelligentare än alla andra, försiktiga men inte fega. Det finns gott om dem på vintern. Det brukar sägas att det är finska kråkor som övervintrar längs Hallandskusten. De flesta försvinner under våren, men inte alla. Det finns alltid kråkor i Utteros.

våtkråka
Badkråka

Under den gångna vinterns lössnöfas avsatte kråkfötterna många roliga spår, som vittnesbörd om deras outtröttligt vetgiriga kringtrippande:

kråkfötter
Spårkråka

Det finns också ett utbrett kråkhat, inte minst bland jägare, som föreställer sig att de listiga kråkorna utarmar naturen på småfåglar och småvilt. För många år sen gjordes ett experiment i Norge där man avlägsnade samtliga kråkor i ett större skogsområde. Många tänkte sig att småfåglarna därmed skulle gynnas till antal och mångfald.
Men det blev precis tvärtom. Det man fick var en explosion av trastar, som effektivt konkurrerade ut småfåglarna. Utan kråkor minskade mångfalden.
Bland ekologer är detta ett välkänt fenomen. Naturen behöver sina rövare, äggtjuvar och rovdjur. De skapar bredd och mångfald. Så klaga inte på kråkorna. Utan dem vore stränderna fattigare.
Dessutom är de faktiskt ganska vackra.

flygkråka
Luftkråka



9 MARS Minus fem i gryningen och en ryslig ostvind. Havet på minus 26 centimeter, himlen en symfoni i violett.

marslila

Vintern började ovanligt tidigt och varar ovanligt länge. I SMHI:s 10-dygnsprognos finns inte en enda plusgrad.

smhiis

Men solen och vinden tär på isen. Av monumentet innanför Sälarevet återstår bara underredet.

4 mars
4 mars

9 mars
9 mars

Ett kompani svartglänsande råkor drar fram över strandängen, energiskt och metodiskt borrande med sina präktiga näbbar. De hittar något, vet inte vad.

råkbesök
De är hungriga



10 MARS Sex grader kallt i gryningen. SMHI varnar för kuling och lätt nedisning på Kattegatt. Gör kortvarig promenad till strandkanten och tillbaks. Nyis på vattnet.

nattis
Vem vill ha mer is?

Vinden flyttar moln av sand från strandens öppna zoner, ut bland isblocken. Detta skapar nya, oväntade mönster, strukturer och reliefer. Här kommer ett knippe nyblåsta konstfärdigheter.

kulingkonst - ett
Kulingkonst - ett

kulingkonst - två
Kulingkonst - två

kulingkonst - tre
Kulingkonst - tre

kulingkonst - fyra
Kulingkonst - fyra

kulingkonst - fem
Kulingkonst - fem


Mitt på dagen är havet nere på -52 centimeter. Går ut. Avståndet från iskanten till vattenbrynet är nu 50 meter. Tumregel: vattenlinjen flyttas en meter för varje centimeter ändrat vattenstånd. Stämmer långt ifrån alltid, men gör det vid lågvatten utanför Smedsgård.

På eftermiddagen ett mindre drama. En kitesurfare ger sig ut från Björkäng. Förutom ismassorna på badstranden är det två grader kallt, vattentemperaturen nära noll, det blåser tio-tolv sekundmeters frånlandsvind. Jag citerar följande från
Sjöräddningens hemsida:

------
Kitesurfare med problem
2013-03-10 16:00 

Det inkommer ett larm om att en kitesurfare har problem utanför Björkäng.
SOS skickar ambulans.

2013-03-10 16:01
Sjö och Flygräddningscentralen larmar räddningshelikopter Lifeguard 908 och även SSRS Falkenberg samtidigt som man tar reda på mer information.

2013-03-10 16:05
Under larmsamtalets gång framkommer det information att mannen har släppt sin kite och simmar inåt land. Mannen har våtdräkt. Det är hans vän som larmat och denne har uppsikt över honom.

2013-03-10 16:12
Mannen har nu tagit sig i land själv och SSRS Falkenbergs båt Signe Wallenius plockar upp den drivande kiten.
------


11
MARS Minus tio på morgonen. Vinden har lugnat ner sig, men den har lämnat kvar en samling aerodynamiskt skulpterade sanddyner mellan isblocken, med vågmönster av samma sort som dyningarna skapar på havsbottnen.

vinddyn - ett
Vindens verk - ett

vinddyn - två
Vindens verk - två

Många sångsvanar nu vid åmynningarna. När jag går ut om kvällarna hör jag dem ropa borta i Morup. På dagarna kan man se dem beta ålgräs eller grönalger utanför Sälarevet och Lisereds udde, framåttippande med halsen långt ner i vattnet, på samma manér som knölsvanarna. Här är en vacker bild som Thomas tog i helgen i Lisered.

Sångsvan Lisered 103 kopia
Cygnus cygnus -------------- Foto ©Thomas Andersson/N

Detta är ett av skälen till att jag beklagar isen. Utan den hade sångsvanarna simmat i lagunen.

Mycket liten säl på skär utanför Sälarevet. På eftermiddagen sol nog för en cykeltur, men ännu en kall natt på ingående.

Vi är illa lottade just nu. Här är en karta över temperaturerna jorden runt i söndags. Den anger avvikelserna från medeltemperaturen i respektive område. Grönt, gult och rött betyder varmare än normalt, blått och lila kallare. Det är vi, ryssarna och kineserna som fryser. Som vanligt är det ovanlig varmt på Grönland och i Labrador. Allra varmast, relativt sett, är det i Västantarktis, där Marie Byrd Land igår hade ungefär samma temperatur som Halland.

sfctmpmer_01a.fnl

(Tyvärr har amerikanerna ovanan att lägga datumlinjen i mitten och därmed rumphugga Europa.)



12 MARS Minus tolv i ottan. Dock vindlöst och därmed uthärdligt. Ute på stranden en sannskyldig orgie i istappar.

tappställe-01
Tappställe

Sen ännu en solig dag.

tarrago
Våtmarkspumpen

Strax söder om Morup finns en anlagd våtmark, kallad Munkagårdsfloen, som alltid är värd en visit. Den är lätt att hitta. ”Fågellokal” står det på skyltar vid landsvägen. Där finns en p-plats och en gångstig bort till floen
Anläggningen kom till 2003 på gården Munkagårds ägor, med Falkenbergs ornitologiska förening som pådrivare och med uppbackning av länsstyrelsen. Två vinddrivna pumpar förser våtmarken med vatten från Morupsån. Ornitologerna har byggt ett präktigt torn varifrån man utan att störa kan beskåda det mångskiftande fågellivet.
Just nu är Munkagårdsfloen samlingsplats för en fantastisk hop högljutt ropande sångsvanar. De får vete att äta, utlagt av ornitologerna. Jag cyklade dit på förmiddagen i dag och räknade till runt 400 sångsvanar, en helt makalös syn. De smäckra sångsvanarna är enligt min mening mycket vackrare än de lite klumpiga knölsvanarna. Jag vet inte riktigt varför de trumpeter hela tiden, men de besitter uppenbarligen ett lättantändligt temperament.
Munkagårdsfloen ligger i norra änden av vad som förr i tiden var ett vidsträckt träsk- och sjölandskap mellan Morup och Falkenberg, torrlagt och dränerat på 1800-talet. Ekologiskt har det säkert varit nära kopplat till havets strandängar. För sångsvanarna är det naturligt att pendla mellan trängseln i Munkagårdsfloen och det öppna havet, som en påminnelse om den kopplingen.

m-floen
Svanmyllret i Munkagårdsfloen

På kvällen snöstorm.


13 MARS Detta var inte vad vi och lärkorna tänkte oss. Snötäcket är visserligen tunt, men heltäckande. Temperaturen runt noll under natten, i gryningen har den fallit till -2. Havet fortfarande mer än en decimeter under medelnivån.

trädgränsen
Vid trädgränsen

Förvånande nog är isen på lagunen full av vakar och sprickor. Vet inte hur det gått till, men möjligen läcker det in vatten från Uttrans reservarm. I vilket fall är det hoppfullt. Lagunen kan mycket väl vara isfri till midsommar…

neurovak
Gå inte här!

Mera snö under eftermiddagen. Blå kärrhök (den första på länge).

Algerna i Kattegatt blommar för fullt, enligt SMHI.


14 MARS Minus sju i ottan. Över havet en provkarta på metallblå kulörer.

morning blues
Morgonblånad

De senaste veckorna har det blivit allt lättare att navigera på stranden. Vind och sol har filat på isblocken och gjort de svaga zonerna synliga. Nu har plötsligt nysnön kamouflerat hela härligheten igen, med dess sprickor, hålor och sköra isflak. Måste pröva mig fram på försiktiga fötter.

Nå, det är värre för djuren som ska klara sig i detta landskap som nu väsentligen är en öken igen. Förutom kråkorna ser jag en ensam vipa. Spår av räv och kanin, men snön ger otydliga spår.
Mycket gäss ännu. Ser en havsörn jaga en bit bortom Uttran.
På eftermiddagen lägger sig vinden, en kompromisslös marssol blossar bländvit över ett silverblänkande hav.

silverhavet 14 mars
Stilla havet

Går bort till Törlan. Dess mynning kantas fortfarande av massiva isblock som räcker mig till höften (=100 centimeter), med djupa grottor i vattenlinjen, klädda med surrealistiska takarmaturer.

grottis
Underis

Dock inte mycket smältande. Utan vind får solen inget fäste i den vita snön.


15 MARS Minus 15 i gryningen. Havet på -25 centimeter, och fortfarande okrusat. Lagunen hård som betong igen. Helt andra färgskalor idag.

morgonlila
Rosalila

Nattens stränga kyla har skapat bälten av issörja i strandkanten som dyningarna ordnat i dekorativa slingor.

morgonslingor
Mönsterstrand

Landsvägarna torra nog att cykla på, men strandängarna förrädiska att gå på. Trampar igenom is jag inte ser nedanför Lilla Björkäng: stöveln försvinner i svart vatten.

SMHI:s prognos är obeveklig: fler kalla nätter på gång, oväder på tisdag och sen mera kyla. Köldepisoder i mars är i och för sig inget märkligt. Det förbryllande är att de är så här långvariga. Men utdragna högtrycksperioder är just vad väderforskarna varnat för, som en konsekvens av den snabba uppvärmningen i Arktis. Jennifer Francis, professor vid Rutgers University, är den mest uppmärksammade proponenten för den här teorin, men det finns många fler som kommit till liknande resultat.


16 MARS Minus sju i gryningen, och en otrevlig vind från sydost. Inget färgspel över havet, men en vacker soluppgång över Sotared.

06.29
Klockan 06.29

Inga stora vågor, men ett kraftigt brus från havet ändå. De sirliga slingorna från igår har kompletterats med grövre, mer förvirrade strukturer. Den här bilden är tagen ungefär tio meter utanför strandkantens isblock.

valkstrand
Strandvalkar

Jag nämnde Jennifer Francis igår, professorn som hittat ett samband mellan den globala uppvärmningen och våra alltmer nedkylda vintrar. Meteorologi är inte min starka sida, men här kommer en liten utläggning som bygger på hennes egna artiklar:

629341main_Earth_jet_stream
Jetströmmen går i vågor ---- Bild: NASA

Vi bor i en gränszon. Varm luft strömmar norrut, från varmare länder till Arktis. Eftersom jorden snurrar viker luftströmmarna av mot höger, alltså från väster mot öster. Den västliga luftströmmen tenderar att samlas i ett tämligen smalt band, som kallas jetströmmen.
Jetströmmen fungerar som en barriär som håller isär den kalla polarluften från den varmare luften i söder.
Men jetströmmen följer inte en rät linje, utan bildar vågmönster, med vågtopparna mot norr och vågdalarna mot söder. Strömmen meandrar precis som våra åar.

Vi råkar bo under jetströmmen. När vi passeras av en vågtopp präglas vårt väder av den sydliga varmluften. När vi hamnar i en vågdal är det kall polarluft som tar över.
Maskineriet drivs av kontrasten mellan värmen i söder och kylan i norr. Jetströmmen blir mera intensiv på vintern, när kontrasten är större än på sommaren.
Men på senare år har kontrasten minskat. Det beror på att allt mer av havsisen i Arktis smälter på sommaren.
Ligger det is på havet reflekteras en stor del av solskenet. Öppet vatten, däremot, absorberar solstrålarna. Det handlar om enorma mängder värme som hinner magasineras i havet om det är isfritt på sommaren. När hösten kommer avges värmeenergin efter hand till atmosfären.
Därmed blir temperaturskillnaden mellan Arktis och varmare länder mindre. Jetströmmen tappar fart. Men meandermönstret försvinner inte. Tvärtom tenderar vågdalarna att djupna och vågtopparna att bli högre, samtidigt som vågmönstret rör sig långsammare.

Det är detta vi ser. Somrarnas havsis i Arktis krymper i hastig takt. Vi hamnar allt oftare i djupa vågdalar med polarkyla. Och eftersom vågmönstret rör sig långsammare blir kölden kvar länge.
Det är fullt möjligt att vi istället hamnar under en vågtopp en vinter, och därmed får långvarigt milt väder. Det var det som hände för ett år sen när delar av Nordamerika inte fick någon vinter alls.

Man ska minnas att vädret är ett stökigt fenomen som inte alltid följer regelboken. Fler faktorer än isen i Arktis är med och drar i vindar och lufttryck.
En joker i leken är El Niño-fenomenet i Stilla havet. Jag skev en snutt om El Niño i februarikapitlet i Tidvatten, som inleds med orden ”Vintern kommer från Stilla havet". Det handlar om den snöstorm som härjade natten till den 2 februari 2010. Många forskare hävdar att den utlöstes av den kraftiga El Niño som präglade klimatet det året, och som gjorde 2010 till det globalt varmaste året sen termometern uppfanns.

Jag tycker att detta är ohyggligt spännande. Forskarna har alltid betonat att klimatförändringen är ett långsiktigt problem, som kommer smygande i en takt som bara märks efter många decennier. Men om Jennifer Francis teori är korrekt kan vi som bor nära Nordpolen nu bevittna en av dess oväntade effekter. Och det verkar som om hon har rätt.


En räv raskar i Utteros om nätterna:

rävrask
Raka spåret

Vid halv elva jorduggla över strandängen. Upphetsade kråkor rycker ut.
Går ut på eftermiddagen och upptäcker, till stor glädje, tre strandskator i Uttrans mynning.
Vinden har flyttat snö hela dagen. Mina fotspår från i morse är redan raderade. Gör nya.



17 MARS Lite ombyte. Ett tunt lager pudersnö föll igår kväll, nattens temperaturen bara några tiondelar under noll. Ökande sydostvind pressar ut havet ytterligare, till -30 centimeter. Isränderna på stranden nu svagt gulfärgade. Jag stoppar lite is i rockfickan för att kolla.

gulrandigt
Algis

Skum i strandkanten är ofta färgat av fin sand, men den här issörjan innehåller alger. I 20 gångers förstoring ser man små alghärvor, klart skilda från sandens kantiga kvartskorn. Bilden är tagen medan isen smälter under lupplampan.

20x
Isens inre liv

Algerna i havet hämmas inte av att vattnet är kallt. Det är ljus de vill ha, plus näring. Ljuset har vi, och näring har åarna pytsat ut i Kattegatt hela vintern. Vid SMHI:s senaste mätning, i månadsskiftet februari-mars, var halten av fosfat högre än normalt, och av silikat mycket högre, vid både Anholt och Fladen.
Här är diagrammet för silikat vid Anholt. De svarta prickarna är årets mätvärden. Den heldragna linjen är medelvärdet under perioden 1996-2010. De streckade linjerna anger vad som är normala variationer. Årets siffror är alltså dubbelt så höga som medelvärdet.

kisel


Men vad är det här?
havsspöke
Det ser ut som nåt slags bropelare

Förutom alla märkliga båtar transporteras en del mera svårtydda konstruktioner ute på havet. Det här spektaklet bogserades förbi vid niotiden på söndagsmorgonen. Jag har ingen aning om vad det kan vara. Enligt Marinetraffic heter bogserbåten Hunter, och är hemmahörande i Svendborg. Ekipaget uppges vara på väg från Helsingborg till holländska Vlissingen.

Våren gör framsteg. Antalet strandskator i Uttrans mynning har ökat från tre till fyra. SMHI varnar för lätt nedisning på Kattegatt och kuling till natten. DMI varnar för snestorm/snefygning, dock inte på Nordjylland. Och på onsdag är det vårdagjämning.


18 MARS Fyra grader kallt hela natten och en ilsken ostan. Reservatet just nu ett fasansfullt arktiskt landskap. Havet ner till radikala -60 centimeter, det lägsta sen julafton, vilket skapat en 60 meter bred sandstrand utanför isens blockterräng. I vattenbrynet en ny omgång glacerade muffins.

muffins
Gör sig bäst i motljus

Också en del färska alger. Här en präktig tare, som en förmildrande kontrast mot det sterila fryshuset längre upp på stranden.

tare
Gott och nyttigt

Det ser väl läckert ut. Brunalger går bra att äta, något som särskilt japaner gärna gör. De köttiga Laminaria-arterna, som taren på bilden, är speciellt användbara, åtminstone som mellanmål. Jag har testat. Här är receptet:
1. Koka taren i flera timmar
2. Skär den sen i lagom bitar
3. Fritera bitarna i olja
Ätes som chips. Har man gjort rätt är de åtminstone knapriga. Man bli inte mätt på dem, men märkligt nog har de kvar en del av sin havssälta.

SMHI har flyttat ned det mesta av nattens utlovade snöstorm till Skåne.

19 MARS Minus fyra natten igenom. Nordostlig vind, hård i alla bemärkelser. Havet på -38 centimeter. Havsörn flyger norrut två kilometer ut till havs. Enstaka strandskator, gravänder och knipor.
Snön som föll den 13 mars har blåst ut och lagt sig bland isblocken. Den därvid blottlagda sanden har blåst samma väg och lagt sig ovanpå snön. Dekorativt, om man så vill, men fel årstid. Vi såg något liknande under snösmältningen i mitten av december.

sandat
Nysandat

Av någon mystisk anledning är mina stövelavtryck från förra veckan nu gröna.

sulgrönt
Det grönskar i mina fotspår

Här är en till som spejar efter våren:

haren
Lepus europaeus


20 MARS Vårdagjämning. Fyra grader kallt och ett lätt snöfall. Här kommer en bukett färska bilder från naturreservatet:

torskrest
Vårtecken - ett

matrest
Vårtecken - två

reservatsrest
Vårtecken - tre

Vi har nått den astronomiska våren, men bara den. Lärkorna har tystnat igen. Jag har rannsakat mina dagböcker och funnit att 1987 ligger närmast i ligan över sena vårar. Jag har en anteckning från vårdagjämningen 1987 på Morups Tånge: ”Is så långt kikaren når. I en liten vattenhåla i isen simmar en ensam gravand.” Det året anlände våren med bravur den 27 mars. Ser inte ut så i år.

Det finns två nära besläktade index som meteorologerna använder för att göra långtidsprognoser för nordliga breddgrader. De kallas NAO (=North Atlantic Oscillation) och AO (=Arctic Oscillation). AO är, enkelt uttryckt, ett mått på hur långt söderut den kalla luften från Arktis lyckas tränga. När AO är positivt håller sig kalluften nära Nordpolen, är AO negativt når kylan ner till oss. Just nu är AO våldsamt negativt:

ao-1.obs


Jag skrev en sväng om jetströmmen i lördags. Jetströmmens benägenhet att bilda djupa, trögrörliga vågdalar är nära kopplad till ett negativt AO-index, fast detaljerna är oklara, åtminstone för mig. Vi kan vara säkra på att forskarna följer händelseförloppet med största intresse just nu.

Tornfalk över strandängen på eftermiddagen.


21 MARS Minus fem i gryningen, samma nålvassa ostan och ett tunt täcke nysnö som accentuerar strandens enträgna randighet.

pyjamasen
Sälarevet i pyjamas

I den här sortens enformigt mulna och kalla perioder är det en välsignelse att bo vid havet. Vattenbrynet vilar aldrig, stränderna är ständigt kreativa. Just nu ligger vattenståndet stadigt mellan -20 och -30 centimeter. Kylan bygger nya ismönster varje dag. Här är några av morgonens påhitt:

badrummet
Stranden som badrumsgolv

nerverna
Strandens nerver

draperiet
Stranden draperad i vitt och brunt

Går ut i solsken på eftermiddagen men blir påhoppad av en vårdslös snöby. Vinterlandskap, SMHI spår kallare nätter. Enligt långtidsprognosen kan vi se fram emot en vit skärtorsdag.


22
MARS Minus åtta i gryningen, vinden omänskligt kall. Just som jag ger mig ut kvart i sex går stora larmet borta vid Uttran, för första gången på länge. Jag blir förvånad över att så många gäss fortfarande övernattar i Utteros: det är ett par tusen. Några minuter senare flyger en havsörn söderut, en bit ut till havs.
I övrigt är reservatet fortsatt obevekligt arktiskt, med snödrivor mellan strandens block av drivis:

isstrand
En dag på badstranden

Hittar dock ett litet men lysande undantag, en ensam färgglimt i ödsligheten, i form av en skamlöst skär östersjömussla:

macoma baltica
Macoma baltica



23 MARS En timme före soluppgången jagar en uggla över ängen bakom stugan. Det är tretton grader kallt, himlen är helt genomskinlig, vindarna nedskruvade. Havet pendlar nu mellan -40 och -50 centimeter. Går ut på den breda landsvägen utanför iskanten, på jakt efter färger.

gatan
The Road to Sälarevet

morgontång
Solbadande sågtång

Två timmar senare har solen börjat värma landskapet. Går runt hela reservatet för att räkna vårfåglar. Resultat: fyra strandskator i Uttrans mun. Hör en storspov, men det är förmodligen en av övervintrarna. Lärkorna och viporna har lämnat oss. Hittar inte ens några gravänder längre. Det enda det är gott om är gäss.

Gässens förmåga att överleva är smått mirakulös. De äter växter, huvudsakligen gräs, som till stor del består av cellulosa. Många gräsätande djur, som till exempel kossor, har ett rikt menageri av tarmbakterier som bryter ner cellulosan. Men inte gässen. De kan inte smälta maten de äter. Istället maler de sönder gräset i sina muskelmagar för att utvinna näringen, som så här års torde vara tämligen mager. För att klara vintern måste gässen plocka sig lassvis med gräs. Man kan se det på vad de lämnar efter sig, som här vid Törlans mynning:

gåsskit
Dålig matsmältning

Sol nog på eftermiddagen för cykeltur till Lisereds udde. Ett sjuttiotal sälar synliga, tre strandskator. Och så den här:

påskstaken
Rätt färg till påsk

Packisen vid udden har nu smält samman till en massiv glaciär som håller att gå på (spikskor rekommenderas). Längst ut ligger det havererade sjömärket, fastfruset i isen. Det är sju meter långt, vackert gult och saknar synliga markeringar. Intressant att se det på nära håll (och sitta på det). Jag har frågat Sjöfartsverket vad det ska vara till för, men bara fått idiotsvar. Det blinkar om nätterna. Dess tvilling ligger på en sandbank utanför Utteros och gör sammalunda.


24 MARS Dagen börjar med minus tio och nästan vindstilla. Strax före soluppgången kommer en räv springande norrifrån på lagunen, med ett stort byte dinglande i munnen och omsvärmad av harmsna kråkor. Den försvinner bortåt campingen, uppenbarligen besvärad av mobbningen. Jag gör ett misslyckat försök att fotografera den.

rävrask
En alltför rask räv

Mer fåglar idag: en flock om 25 strandskator vid Sälarevet, där de brukar rasta om vårarna när lagunen är frusen. Skamligt nog skrämmer jag iväg dem, men lyckligtvis landar de igen 200 meter bort. Ett par gravänder ute på havet, en sjungande lärka över stora reveln.

Alltför segt slickar sol och vindar bort vintern. Det pågår förvisso ett gradvis smältande i reservatet. Ett stor sandyta innanför Sälarevet är nu isfri. Men det är långt kvar. Här är stenen som helt mystiskt låg ovanpå ett isflak den 2 februari. Den är ännu inte befriad.

2 februari
2 februari

24 mars
24 mars

Om en månad kommer tärnorna. Silvertärnorna är redan på väg från Antarktis, en resa som tar ungefär 40 dygn. De har tillbringat vintern vid packisen i Weddellhavet, där de fiskat krill och bytt ut fjädrarna. Nu drar de norrut över Sydatlantens öppna hav, långt från land. Småtärnorna, som hållit till nära ekvatorn, nånstans utanför Västafrikas kust, har förmodligen också startat färden till Utteros. En vacker morgon sitter de på Sälarevet, fulla av livslust som alltid.


25 MARS Gryningstemp: -14°. Dock är detta bara en tillfällig dip från nattens -7°. Ganska behaglig morgon, faktiskt. Efter gårdagens fadäs med strandskatorna undviker jag Sälarevet, men ser på håll årets första skrattmås simmande bland stenarna. Fler gravänder igen nu. Ett par småflockar vårspelande knipor. En stackars häger flyger tungt över stranden.
Is som smälts av blåst kan anta märkvärdigt modernistiska poser under processen gång. Här är de stolta resterna av ett jätteflak på ett av strandens höjdpartier:

skulpterat
Ge inte upp!

Det är inte bara kylan. Vi har haft lågvatten i havet ända sen den 6 februari, och nästan ingen nederbörd sen regnet i slutet av januari. Det syns på lagunen, som snart är helt tom. Här är en bild från dess södra ändtarm, som normalt står under vatten.

torrlagt
Torrlagt

Den dag havet stiger igen kommer saltvattnet att rusa in i lagunen. Förhoppningsvis stiger det också över stränderna och befriar dem från isen. Men när? Enligt SMHI stannar högtrycket och ostvindarna minst tio dagar till.


26
MARS Minus sju och helt vindstilla. Detta tålmodiga högtryck ger oss ljuva morgnar att minnas när regnet och blåsten återvänder.
Över 50 strandskator idag, i tre flockar, vilande tätt ihop på stranden, efter en lång nattlig etapp av vårflyttningen.

rastställe
Rastande resenärer

I ”Tidvatten” finns beskrivet hur sanden på havsbottnen får sina räfflor när vattnets vågor rör sig fram och åter. Om vattnet i stället strömmar fram, som i åarnas mynningar, filar det bort alla upphöjningar på bottnen. Men om det finns fördjupningar kan vattnet bilda virvlar som efterhand bökar upp runda hålor. Ett vackert exemplar finns på filmsidan. Den exakta processen beror på hur hastigt vattnet forsar och på sandkornens grovlek.
Cirkulära skålgropar finns det gott om i Utteros. Om det är hög fart på Uttran samtidigt som havet står högt strömmar det vatten lite här och var i deltat. Vid lågvatten ser man spåren.
I vintras gladdes vi åt Uttrans reservfåra, den som rinner ut strax söder om Sälarevet, och som svullnade till ett sprudlande vattenfall den 22 januari. Där ligger sanden nu blottad med en mosaik av strömningshålor.

strömhålor
Här var det full rulle

I flera hålor har den kvardröjande isen hittat på egna mönster:

hålkonst-01
Hålkonst - ett

hålkonst-02
Hålkonst - två

hålkonst-03
Hålkonst - tre


27 MARS Första skärfläckan har landat! Den håller till i Uttrans mynning i gryningen. På skärfläckors vis virrar den omkring lite nervöst, gör korta flygrundor, landar på vattnet och simmar en bit. En härlig syn. Också en vipa på Sälarevet och flera sjungande lärkor över strandängarna. Det är sju grader kallt och helt stilla.
Efter några timmar är det varmt nog för en cykeltur till Lyngen. Inga fläckor där, men massvis med strandskator och gravänder. Ett femtiotal sälar.

Det känns som om bakslaget nu är inhämtat. Lärkorna är tillbaks, snön är borta, de varma dagarna kompenserar nätternas kyla. Lagunen är ännu bottenfrusen, men isen lossnar i kanterna. Solen värmer strandgyttjan, den börjar jäsa och sänder upp små bubblor med en hemlig gas. På natten fryser bubblorna till vad som ser ut som svampar. Petar man på dem försvinner de utan spår.

isbubbel
Isbubbel

Överallt går det grågäss i små grupper, även utanför min stuga. De vill mot norr, men tvekar. Större delen av Skandinavien är ännu täckt av snö. Har en stackare utanför fönstret med ring om både halsen och högerbenet. Ser obehagligt ut.

ringgås
Dubbelmärkt


28 MARS Minus sju även denna gryning, idag med en svag men plågsam vind. Ny jätteflock (>50) strandskator vid Sälarevet. Håller mig undan.
En helt annan sevärdhet är den första fullmånen efter vårdagjämningen, som gravitetiskt sänker sig i Kattegatt, samtidigt som solen rullas upp över Småland.

påskmåne
Påskmånen

skärtorsdagssol
Skärtorsdagssolen

Notera de markanta molnstråken från nordost mot sydväst, som tyvärr tycks förebåda en front med snö. De är lika distinkta på satellitbilderna:

303280502_6288
Danskarnas bild

Liten säl ligger och solar utanför Sälarevet.
Cyklar till Lyngen på eftermiddagen, under långsamt tätnande moln. Två vitkindade gäss på en sandrevel, årets första för min del. Ett femtiotal sälar, grågäss överallt.
Kvällsnotering: hornuggla hoar saktmodigt i dungen innanför Björkängs camping.



29 MARS Bara två minus idag, tack vare en tunn mulenhet. Dock en obehagligt frisk vind.

Under den någorlunda milda natten har lagunens is inte hunnit stabiliseras efter gårdagens smältande i kanterna. Den knakar muntert när jag går över, och brister nära västra stranden. Ingen fara, vattendjupet är bara någon decimeter. Men jag efterlämnar en stor luftbubbla som länge ligger och dallrar under isen, utan att hitta tillbaks till hålet den kom ifrån. Det är bubblan som är den vita fläcken på den här bilden:

vaken
Gå inte här!

Ute på stranden avspeglas kampen mellan kyla och sol i en mångfald oväntade minilandskap.

mini
Tökonst - ett

dripart
Tökonst - två

Havsörn på iskanten strax norr om Uttrans mynning.
På eftermiddagen öppnas en stor vattenyta i lagunen. Strax är ett tjugotal gravänder där och inventerar biotopen. Jag vill gärna tro att det var mitt stövelgenombrott i morse som fick igång islossningen.


30 MARS Minus två i gryningen, samma enerverande ostvind, men en soluppgång med färg.

påskaftonsol
Han kommer snart

Strandskatorna lite mer högljudda i dag. Gravänderna åter i lagunen. I övrigt detta oblygt bisarra ruinlandskap:

isbludder
Hur blev det så här - ett?

issvamp
Hur blev det så här - två?


Tjugo i elva en havsörn på ett av skären utanför Sälarevet. Detta är hannen i det halländska paret. Om familjeplaneringen lyckats ligger honan och ruvar i det nya boet. Jag tror inte att den sena våren bekymrar dem.
Den lilla sälen har åter lyckats kravla sig upp på den lilla stenen utanför Sälarevet (inte den där örnen stod nyss).


31 MARS Minus sju strax före soluppgången, men bara lätt vind. Stöter upp blå kärrhök ur en sävrugge när jag går ut. Lagunen isbelagd igen, men gravänderna väntar ute på havet på att den ska öppna för dagen. Sälarevet fullt med fågel. Väljer att gå söderut till Törlans mynning, som också är full med fågel. Isflaken alltmer uppgivna inför dagarnas sol, stranden åtkomlig för promenader om man kryssar mellan dem. Så här smakfullt kan det se ut precis när solen stiger upp:

grottis-01
Morgonis - ett

grottis-02
Morgonis - två

Men detta är vad vi har den siste mars 2013: Utteros platta stränder tyngda av den is som havet hävde upp i vintras och som vädret ännu inte rått på.

siste mars
Isreservatet

Det är dags att summera. Här är en en karta som visar hur mycket månadens medeltemperatur avvikit från den normala på norra halvklotet. Grönt och blått betyder kallare än normalt; gult, brunt och rött varmare än normalt. Vi har befunnit oss i den kalla sektorn hela mars. Värmen har legat över Grönland och östra Kanada. Det är inte så att norra halvklotet varit ovanligt kallt, men kylan och värmen har varit snett fördelade.

g20130328_1025_15182_1-1

Orsaken går att hitta. Kartan nummer två visar hur mycket månadens lufttryck avvikit från det normala på norra halvklotet. Grönt och blått betyder lägre tryck än normalt, gult, brunt och rött högre än normalt. Vi har befunnit oss i kanten av arktiskt högtryck hela mars.
Atmosfären försöker jämna ut tryckskillnader: vindar blåser från högtryck till lågtryck. Men eftersom jorden snurrar viker vindarna av. På norra halvklotet böjer de mot höger. Följden blir att vinden som blåser ut från ett högtryck i själva verket blåser runt högtrycket, medurs. För vår del har det gett ostliga vindar som svept in oss i den mörkblåa luften från Sibirien.

g20130328_1026_18038_1-1

Kartorna har jag norpat från en artikel av den tyske oceanografen Stefan Rahmstorf, med rubriken Eisschmelze und kaltes Wetter. Den handlar om hur allt fler forskare ser ett samband mellan de krympande havsisarna i norr och den här sortens hårdnackade högtryck som vi stångats med i vinter.

Stor säl på stenen där den lille låg igår. Starar på strandängen. Sex skrattmåsar norrut över havet. Jag saknar dem i lagunen.