April 2013

hundskylten
Hundens väg

Detta är inget aprilskämt. Skylten står vid campingens norra ände, 15 meter från reservatsgränsen. Det är en förbudsskylt som ska tala om för folk att de inte får ta med hunden ut på badstranden. Många har passerat den ändå genom åren, för att gå norrut och rasta hunden i det som nu är naturreservat.
Förr plockades skylten ner under vintern, men nu har den suttit uppe och därvid förlorat det röda tvärstrecket. Jag vet inte om det är möjligt att någon hundägare kan få för sig att förbudet därmed är upphävt, men man kan aldrig veta. Vad som är säkert är att hundarna på stranden fortfarande är ett otyg.
För fåglar är alla hundar rovdjur. Det är på något okänt sätt inprogrammerat i deras små men effektiva hjärnor. De tar inte miste. De bryr sig inte om harar eller kossor, men blir alltid oroade av hundar, även om det bara är taxar och mopsar.
Fåglarnas reaktioner är rent instinktiva, och inte alltid rationella. Fåglarna tänker inte. De gör ingen bedömning av om en hund verkar snäll eller väluppfostrad. En hund är en hund. Fåglarna vänjer sig inte. Det finns forskning som visar att det inte hjälper att ha hunden i koppel: för fåglarna är den ett rovdjur ändå. Om jag fick bestämma skulle det råda totalt hundförbud i naturreservatet, men det är min privata mening.
Rovdjur är en del av naturens verklighet. Det är därför fåglarna har sina skyddsinstinkter. De dör inte av att det springer en hund på stranden. Men om det ständigt kommer nya hundar blir de stressade och försvinner till någon annan strand.
Kanske är det en orsak till att tärnorna nästan övergivit Utteros och Smedsgård. Det går inte att bevisa att det är så, men den som påstår att fåglar inte störs av hundar ljuger.

1 APRIL Minus sju vid dagens början, sen sol och vänliga vindar. Här är en annan bild som ser ut som ett aprilskämt men inte är det: istapparna hänger kvar sen taket rasat ihop, som symboler för vår bisarra vår…

tipp-tapp
Ge inte tappt!

Liten flock ljudliga storspovar på stranden. Ljungpipare över havet. Två av strandens många strandskator slår sig ner intill lagunen.
På eftermiddagen minst fem strandpipare i lagunen (de badar faktiskt). En frisk nordvind rör om i vattnet. Väntar på viporna.

2 APRIL Minus sju på natten, men nu vet vi att kylan inte varar. Redan i gryningen ligger sex gravänder på lagunens is och väntar på dagens simövningar. Själv råkar jag skrämma upp blåhöken ur samma sävhåla som i förrgår. Förlåt, förlåt! Också en enkelbeckasin.
Ute på stranden är hela konserten igång: flöjtande spovar, tutande sångsvanar, busvisslande strandskator, klickande skärfläckor, skrattande skrattmåsar. Detta är våren i kustbandet, ett friskare, gällare och hetsigare skådespel än inlandets vitsippor och bofinkar.
Nästan 150 strandskator vid Sälarevet, nyanlända under natten. Gässen har gett sig av nu, spridda över landet. En enda vipa, men det kommer fler.


Gårdagens sol och vind gick hårt åt isflaken. De som helt försvunnit har kvarlämnat grova spår och valkar i sanden, upplogade när isen föstes in över stränderna för två månader sen.

isplöjt
Isens fåror

Varje isyta smälter på sitt eget sätt. Många täcks av grova, snedställda fjäll som vinden från norr mejslat fram, påhejad av solen. Detta är i grunden samma process som när vind eller vatten bildar vågmönster i sanden, men här kontrolleras den av isens kristallstrukturer, som är mer motspänstiga mot turbulens och virvlar. Isfjällen krasar kraftigt under stövlarna.

isfjällen
Isflakens fjäll



3
APRIL Minus fyra, sen ännu en förstklassig vårdag. Skärfläckor, skrattmåsar, strandpipare och strandskator i lagunen, plus gravänderna. Den alltmer komiska strandisen i full reträtt.

A-is
A-is?

Men det är torrt. Det bastanta högtrycket har pressat undan havet och gett långvarigt lågvatten i hela landet. Problemet för Utteros del är lagunen, vars vatten är på väg att sina. Havet var uppe på -12 ceentimeter igår, men verkar nu dra sig nu undan igen.

5_ringhals-3

På eftermiddagen vipa i spelflykt över strandängen.


4
APRIL Minus sex i gryningen, havet på -25 centimeter, ståndaktigt vårväder. Men även i denna ljuva tid måste alla ha mat. Ute på iskanten hittar jag blodfläckar och huvudet av en skrattmås. En pilgrimsfalk har slagit till. Det är möjligt att det var jag som skrämde den mitt i frukosten. Nu står den borta vid Sälarevet med resten av måskroppen. Den avvaktar en stund men börjar sen äta ivrigt. En jätteflock med strandskator står strax intill. Det ligger vita dun överallt.

måshuvud
Naturens grymhet

Cyklar till Lyngen. Ett åttiotal sälar, men inga grågäss.


5
APRIL Minus fem på morgonen, men nätternas kyla börjar tappa tänderna. Smältandet har nått spurtfasen, stranden är full av snabbt försvinnande monument över en heroisk vinter.

isens sista dagar
Till minne av vintern

istunnel
Tunnelalternativet

När isblocken smälter avslöjas deras intimare delar. De formades på havet av hårt sammanpackad drivis under den svåra kölden i januari. Nu i april framträder de ursprungliga legobitarna ur vad som såg ut som massiva flak.

isskelettet
Isskelettet

Utan isen blir deltat till en enorm, enformig öken. Här är lagunens norra öppning, krympt till en ynklig ändtarm:

norra ändtarmen
Sinat

Den södra änden har varit torrlagd länge. Uttrans gamla fåra, som varit igång under vintern, är också avsnörd i bägge ändarna och bildar en egen lagun, som matas med smältvatten från den sista isen.

På sandplatån strax utanför lagunen springer en större strandpipare. De brukar häcka där, jämsides med tärnorna.


6
APRIL Minus fyra. Lite känning av att vi nu befinner oss i kanten av högtrycket. Västvindar för en gångs skull, men av den kalla sorten. Havet på -14 centimeter.

Grubblar mycket på hur dessa sandstrukturer formas, men har inget svar. Detta är sand som legat inbakad i isen och som gör något när den smälter som den aldrig gör annars. Det finns en oändlighet av variationer på stranden just nu. Här är tre:

sandkonst-01
Kornkonst - ett

sandkonst-02
Kornkonst - två

sandkonst-03
Kornkonst - tre

Cyklar till Lyngen. Ett åttiotal sälar synliga. De är ovanligt ystra idag, många simmar omkring och leker tumlare, de knuffas, plaskar och övar höga hopp. Prima lördagsunderhållning.


7 APRIL Scenbyte pågår. Två grader plus hela natten och en hård västvind. Havet på -11 centimeter i gryningen. De yttre isblocken står nu i vatten, de inre blir alltmer obscena.

öppet hav
Havet hämtar hem sin is

Upphetsning bland fåglarna. Spovar, strandskator och skrattmåsar far omkring och hojtar i vinden. Rejält ejdersträck över havet hela morgonen, däribland en storflock om flera hundra fåglar. Vitkindade gäss drar norrut i mindre grupper.

Hade hoppats på påfyllning i lagunen, men icke. I norra änden en minimal rännil, som i fredags. Havet har trängt in i deltat, men når inte ända fram, och retirerar igen.

norrmunnen
Lagunen väntar på vatten

På förmiddagen ovänligt väder med blåst och mikroskurar. Sen sol och vårluft igen: detta är april.


8 APRIL En steg tillbaka: minus sju i gryningen, vindstilla och kristalliskt. Havet på -23 centimeter, is på lagunen, rimfrost i sanden.

rimmad sand
Vindens verk

Utanför Smedsgård finns en sandplatå som havet konstruerade förra året. Den var från början alldeles platt, men dekorerad med buketter av tång med tillhörande stenar. Den har varit fri från snö och is nästan hela vintern. Den snö som fallit har snabbt blåst bort. När sanden torkat ut har den också den börjat blåsa iväg. Bilderna den 11 mars visar hur ostvinden byggt bulliga dyner bland isblocken, av sand från platån.
Men tångknippena ligger kvar som stoppklossar, i vars vindskugga sanden hopas i ryggar. När vinden byter riktning följer ryggarna efter. Mest har de legat från öster mot väster, men i den senaste tidens nordvindar vreds ryggarna nittio grader. Sen kom helgens oväntade västan, som vred dem ytterligare nittio grader, så att de nu ligger från väster mot öster, i gryningen vitmarkerade av frosten.

Stranden full med måsar, strandskator och storspovar, plus en flock om 20 skärfläckor. Gott om vipor nu, reviren verkar vara besatta.
Cyklar till Lisered: över hundra sälar, många krickor och vårens första rödbena. Strandängarna börjar tyvärr anta en lätt beklämmande karaktär av uttorkade våtmarker.

en bro för mycket
Torkans verk


9 APRIL Minus fyra, havet på -31 centimeter, ännu en vacker vårmorgon. Efter en lång istid ligger havsträdet nu befriat, med bara en symbolisk isstod som uppvaktning. Det är lite skamfilat, men inte knäckt, och det bär ännu det blåa nätet på armen.

aprilträdet
Prima virke

Bara gravänder i Uttrans mynning, resten av fågelskvadronerna står vid Sälarevet. Jag får det till ett par hundra måsar, 60 strandskator, 40 skärfläckor och tio storspovar. Inte en gås i sikte. Jag håller mig på avstånd, därav den suddiga bilden.

flockarna
Morgonsamling

Stilla och vackert hela dagen. Cyklar till Norra Lyngen och går ut i den sinande Morupsån.

morupsån
Vattnet är alldeles brunt

Gravänder, gräsänder och strandskator, men inga skärfläckor. Fem tranor flyger över på hög höjd, med upphetsade rop.

Afton: solen, sjunkande, lägger bladguld över lagunen. I dess grunda vatten står nära sextio spovar i sina egna spegelbilder. En del joddlar tyst, andra skvätter vatten under vingarna. Detta har jag väntat på.

guldspovarna
Spovar i guld

Titta nu här! Just som jag lagt ut spovarna upptäcker jag tranorna. Flocken som i eftermiddags sträckte högt över Lyngen står nu vid Sälarevet. De är inte fem utan nio. Det var två flockar. Det var därför de ropade så upphetsat. Nu har de förenats utanför Smedsgård. Vilken syn! Vilka magnifika fåglar!

guldtranorna
Fyra av aftontranorna

Följer dem under kvällen. Det verkar som om de tänker stanna i reservatet över natten. Strax efter klockan 21 blir det för mörkt. De står fortfarande kvar.


10
APRIL En timme före soluppgången börjar jag spana mot Sälarevet. Klockan 05.30 kan jag urskilja tranorna i tubkikaren. En kvart senare syns de i handkikaren. Sex minuter i sex tar jag den här bilden:

05.54
Klockan 05.54

En stund senare börjar tranorna röra på sig. Astronomiskt sett går solen upp 06.15, men det dröjer ett tag innan dess strålar når Sälarevet.

06.39
Klockan 06.39

Tranorna mornar sig utan brådska. De står utmärkt placerade i grunt vatten innanför en låg sandrevel. Det är fyra grader kallt, så jag förmodar att de har is runt smalbenen, men sånt klarar de. De börjar kliva omkring, de viftar på vingarna och utför små ceremonier sinsemellan. Det känns som om de snart kommer att flyga iväg.

07.22
Klockan 007.22

Det stämmer. Bara en minut efter den förra bilden lyfter tranorna, inte brådstörtat men ändå alla på en gång. De har signaler inom flocken som man inte ser.

07.23
Klockan 07.23

I ”Tidvatten” finns en dagboksanteckning från den 11 april som lyder så här:

”Plockar körsbärskvistar i Morup. På hemvägen, exakt i solnedgången, kommer tio tranor på låg höjd från öster och går ner i våtmarkerna vid Sik. Står länge och väntar: vårkvällens magi måste väl sjuda även i tranornas körtlar. Till slut händer det. Två av tranorna tar några djärva skutt. Det är över på några sekunder, men det är äkta trandans – i Sik, bara några hundra meter från sälkolonin.”

Jag kan inte låta bli att leka med tanken att det kan vara samma tranor, en storfamilj som lagt sig till med vanan att rasta vid Hallandskusten. Detta är en spekulation och inget annat.

Galten sjösätts i Galtabäcks hamn på morgonen. Hämplingar på min stenmur, diskreta men välkomna kamrater.
Väderskifte på ingående, men ett blygsamt sådant, enligt prognoserna. Vi behöver regn och högvatten.


11
APRIL Runt noll i ottan och en otäck ostan. Över havet en blyfärgad molnskärm, i öster en apelsinröd sol, i lagunen vårens första gluttsnäppa.

Detta är isens sista dagar. Det ligger glest spridda flak på stränderna ännu, men de har krympt skyndsamt de senaste dagarna. Jag är särskilt imponerad av Björkängs badstrand, som ännu i påskas var helt isblockerad. Mest is finns i Lyngabukten och i en zon strax söder om Sälarevet.
Kvar finns ett minilandskap med åsar och kullar, dalar och raviner, knådat, mejslat och täljt av isen, enligt samma principer som när Istidens kilometertjocka glaciärer formgav Halland. Särskilt sevärda är de många eleganta deltan som smältvattnet eroderat i sanden:

delta-01
Deltakonst - ett

delta-02
Deltakonst - två

delta-03
Deltakonst - tre

Veckans nummer av Nature bjuder på en intressant nyhet:

Det finns liv även under havets botten. En grupp forskare har analyserat bottensediment från Kattegatt och gjort upptäckter som kan vara revolutionerande.
Sedimenten kommer från Aarhusbukten, och det är mikrobiologer från universitetet i Aarhus som lett undersökningen. De har letat efter arkéer, de gåtfulla, encelliga organismer som liknar bakterier men som utgör en helt fristående domän, med rötter djupt i jordens urtid. Arkéer är främst kända för att kunna leva i extrema miljöer, som heta källor, saltsjöar och syrabad, men numera vet vi att de finns spridda lite överallt, och i sagolika mängder.
Men de är svåra att studera, eftersom arkéer sällan går att odla i laboratorier. Forskarlaget som plockat upp sediment ur Kattegatts botten har lyckats isolera fyra celler av arkéer, och sen kartlagt deras DNA. Det visar sig att dessa arkéer producerar enzymer som kan bryta ner protein. Av allt att döma lever de av äta proteiner.
Proteiner finns det gott om i sedimenten på havens bottnar. Det är känt att de bryts ned efterhand, men hur det går till har ingen vetat. Det kan alltså vara arkéer. Forskarlaget har i sedimenten, sex meter under Aarhusbuktens botten, hittat stora mängder av just de enzymer som arkéerna framställer. Pusselbitarna stämmer.
Det här kan vara värt att tänka på när man klafsar i lagunens hala gyttja. Där kryllar av arkéer.


12 APRIL Plus två hela natten, blåsigt, mulet och försök till regn. Havet på -15 centimeter men på väg uppåt. Fyra hägrar på strandängen, krickor i en vattenhåla, fem eller sex skärfläckor i lagunen.
Klockan 13 är havet uppe på -3 centimeter, vilket räcker för att blötlägga trädets krona, men inte för att fylla på lagunen.

nyvattnat
Våtmark

Notera den vagt ljusgröna färgen på bilden ovan. Den biologiska aktiviteten är igång. Här är ett annat exempel:

nyjäst
Det jäser

Mer regn på eftermiddagen, men inga minnesvärda mängder. Havet drar sig tillbaka (tidvattnet), men ska snart vända uppåt igen. Dimma över landskapet.


13 APRIL Plus två igen, mulet men nu vind från väster. Havet på -10 centimeter. Prognoserna om höjt vattenstånd har inte hållit. Det betyder att lagunens yta nu befinner sig runt en decimeter lägre än havets.
Fiskmåsarna har etablerat sina revir på strandängarna och protesterar mot besökare med alla decibel. Onekligen ett enerverande läte.
Isen har lämnat en mosaik av håligheter ute på stranden som nu fylls med finurligt skum:

skum-01
Bubbel - ett

skum-02
Bubbel - två

skium-03
Bubbel - tre


14 APRIL Några tiondelar över noll i gryningen, med lätt dis och obetydliga vindar. Havet har dalat till -30 centimeter.

5_ringhals-2

En effekt av det senaste halvårets aparta väder är bristen på skräp. Jag har aldrig sett strandängarna så fria från plast som i år. Det är bara stora reveln som fått ta emot en del gåvor från havet, som denna burk med syntetisk doft av äppelblommor.

äppelblom
Ett vårtecken

Doftsprejer hittar man ofta. Jag gissar att de används på dassen på diverse båtar.

Rödhake på min gräsmatta, sex kitesurfare på badstranden.
Till kvällen tre millimeter regn.

15 APRIL Åtta grader varmt i gryningen! Tyvärr busväder, med hårda vindar från söder och ettriga skurar. En millimeter regn under natten. Havet på -29 centimeter. Dock bättring frampå dagen.

nära havet
Första parkett

Jovisst är det vår. Den första husvagnen är på plats. På fredag öppnar campingen på riktigt. Surfsäsongen har startat. Nästa vecka kommer silvertärnorna och småtärnorna. Tyvärr är reservatets skyltning i uselt skick efter isvintern.

fallen skylt
Lägg er inte här!

Mot dagens slut en välkomponerad solnedgång:

20.16
Klockan 20.16


16 APRIL Äntligen: havet har under natten varit uppe på +6 centimeter och gett lagunen en portion saltvatten. Nollgradigt i gryningen och en tät dimma, ur vilken märkliga syner framträder:

förvillelse
Villavagn på villoväg

Det är ont om väta i våtmarkerna, men inte ökentorrt. Markfukten som under vintern legat nerfryst i tjälen räcker ett tag till. Det är gott ös i åarna, med vatten som är grått till färgen, och strandängarna är ännu blöta. Så här ser det ut på stora reveln:

våtreveln
Vårvatten

I våtmarken i Galtabäck pågår grävning. Om detta vet jag ingenting.

galtagräv
Grävvatten

Frampå dagen soligt, fast inte i Morup. Eller?

björkäng

morup

Har sått spenat.


17 APRIL Plus fyra grader i gryningen, frisk sydvästvind, på himlen lättsamma cumulusmoln.

aprilmorgon
Aprilmorgon

Över havet ejderstäck, över stranden vitkindade gäss i pratglada troppar. Det går snabbt nu. Med sydvästvinden kommer de afrikanska fåglarna: sädesärlor i strandens tångsjok, vårens första skvättor på stenmurarna. Ser rentav flera ladusvalor ila förbi.
På förmiddagen landar 93 vitkindade gäss på stora reveln och börjar ivrigt bita i det bruna gräset. På eftermiddagen ger de sig över till andra sidan lagunen, där gräset är längre. Klockan 20 på kvällen står hela flocken ute i lagunen tillsammans med 40 storspovar. Ursäkta den dåliga bilden, men detta är en fantastisk syn:

gåsspovar
Spovgäss

Mindre väderbus i antågande, med regn och kuling torsdag morgon.


18
APRIL Tio grader varmt, blåst från sydväst och skurar. Har fått 8,5 millimeter regn under natten. Man bugar och tackar.
De vitkindade övergav lagunen sent igår kväll, men är kvar i reservatet. Nu på morgonen går de och plockar fjolårsgräs igen på stora reveln. De 40 storspovarna stod kvar hela natten men flyttade på sig i gryningen.

Borta på campingen råder febrilitet inför öppnandet i morgon. Också reservatet är i behov av en uppgradering snarast. Därav syns dock inget.

snedställt
Behöver upprättelse

Utanför en av stenmurarna i mitt grannskap blommar ett kompani påskliljor. De hör kanske inte till den genuina naturen, men de växer i reservatet och de finns med i ”Hallands Flora”. Så här står det på sidan 626:
”Särskilt i skogsbygden finns en lågvuxen, sedan gammalt odlad ras, som blommar tidigare och är betydligt frosthärdigare än de moderna sorterna”.
Jag är förvisso inte kompetent att rasbestämma påskliljor, men beskrivningen passar perfekt på det här blygsamma beståndet. Notera för övrigt gräsets ambition att bli grönt .

Narcissus pseudonarcissus
Narcissus pseudonarcissus

Kitesurfare i reservatet. Vattenståndet på väg uppåt.

19
APRIL Fyra plusgader i gryningen, hårda sydvästvindar under en öppen himmel. Havet uppe på +14 centimeter, högsta nivån sen den 5 februari. Lagunen äntligen fylld till brädden, trädet ligger i havet, de av isen skrapsårade stränderna täcks av saltvatten.

trädväta
Havet kommer

havet stiger
Stranden går

Upptäcker till min förvåning att den stora flocken vitkindade gäss är kvar i reservatet. De lyfte flera gånger igår, men återvände efter en kort flygrunda. Nu på morgonen går de utanför Utteros. Jag kan inte svära på att det är samma gäss som i onsdags kväll, men allt tyder på det.


20
APRIL En minusgrad i gryningen och tät dimma. Ser ingenting men hör desto mer. De vitkindade gässen, som övernattat vid lagunen, hojtar högljutt i tjockan, ackompanjerade av spovarna, strandskatorna, viporna och lärkorna. Ger mig ut på stranden för att utröna vad fredagens kuling fört med sig. Hittar flera präktiga exemplar av blänkande, välnärd tare.

tare
Laminaria

När solen stiger lyckas den framställa ett sällan skådat naturfenomen: en helvit regnbåge.

vit regnbåge
Dimbågen

Den ska rätteligen kallas för ”dimbåge”. Den bildas, på samma sätt som en regnbåge, av ljus som speglas på insidan av vattendroppar. Av skäl som är rent geometriska men inte alldeles enkla att förklara är det reflekterade ljuset mest markant vid 42 graders vinkel. I en regnbåge är det uppdelat i färger för att regndropparna fungerar som små prismor. Men i dimma är vattendropparna mycket mindre än i regn. De är faktiskt inte mycket större än ljusets våglängd. Därvid uppträder ett annat optiskt fenomen: diffraktion, som rör om bland färgerna och ger en vit båge.

När dimman skingras klockan nio är de vitkindade bortflugna. I stället går där en ensam trana. Den stannar inte länge.

morgontrana
Grus grus

Ett mindre sällsynt aprilfenomen är husvagnarna på Björkängs camping.

kamping
Helgöppet


21 APRIL Kall natt: ner till minus fem grader, men frosten överlever inte morgonsolen. Cyklar till Lisered och räknar till hela 140 sälar. Verkar vara i bästa kondition, om än sömniga.

aprilsälar
Fullbelagt

Havet nere på -25 centimeter. Kan klättra ut till det förlista men ännu blinkande sjömärket.

haveristen
Har legat där i över ett havår

Jag var där den 23 mars när bojen låg uppbaxad på isen. Den gången påstod jag att den saknar synliga markeringar, men i dag hittar jag namnbrickan:

id-brickan
Ägaren

Där står: ”TILLHØRER MARITIM CONSULT & SERVICE APS DK-8210 AARHUS”. Det är en firma som specialiserat sig på sjömärken och bojar av alla de slag. Maritim Consult har en elegant hemsida där jag lånar följande danska läsövning:

”Servicering af sømærker og andre ting til havs, kræver det rigtige udstyr, og ikke mindst, den rigtige viden. Kaster man sig ud i en opgave, som man ikke har udstyr eller viden til at løse, kan man hurtigt spilde mange penge på at prøve sig frem, uden at opnå det ønskede resultat.
En af de vigtigste ting man kan tage med til søs, er erfaring. Vi har 13 års erfaring i servicering af sømærker og andet materiel til havs. Vi har udstyret og kompetencen til at løse opgaverne, så effektivt og problemfrit som muligt. Dermed opnår vores kunder tilfredshed med resultatet, samtidig med at de sparer dyre lærepenge.”  

Det låter väl betryggande. Tyvärr finns ingen prislista.


22
APRIL Fyra plusgrader, mulen himmel, helgens överdådiga vårväder är nu makulerat. Havet på -14 centimeter, stränderna täckta av lagom uppgivna alger, i en mångkolorerad mosaik.

alg-01
Nyskördat - ett

alg-02
Nyskördat - två

alg-03
Nyskördat - tre

alg-04
Nyskördat - fyra

Möter också en sjöstjärna, en tyvärr ovanlig besökare på våra stränder. De vill ha saltare vatten. Tagghudingar är annars spännande varelser, uråldriga och originella.

sjöstjärna
Asterias rubens

Mer än 150 ejdrar dyker efter blåmusslor utanför Sälarevet. Ett gott tecken.
Som de flesta stenrev i Kattegatt fortsätter Sälarevet långt ut på havsbottnen, och bildar hemmahamn för stora bestånd av blåmusslor. Det brukar alltid ligga ejdar i området så här års, och gudingarnas dova vårläte är en del av aprilkvällens magi i Utteros. Enstaka par brukar också häcka bland stenarna.
Men på senare år har ejdrarna nästan försvunnit, ett utbrett och oroväckande fenomen som jag beskrivit på sidorna 53-55 i ”Tidvatten”. Nedgången ledde till att ejdern 2010 placerades på Artdatabankens rödlista, i kategorin ”nära hotad”. Om en vändning nu är på gång eller bara en tillfällig fluktuation vågar jag inte uttala mig om, men det är en vacker syn.

Västlig kuling på gång, och därmed högvatten.


23 APRIL Sju grader varmt och väderbus, med kuling från havet, dis och duggskurar. Vattenståndet +12 centimeter och stigande. Avstår från att vada ut på stranden.
Behövs inte: prick nio kommer årets första silvertärna svepande längs lagunen och gör en inspektionsrunda över häckplatsen. Det är lika mirakulöst varje år. Den har flugit från Antarktis och hit på fem-sex veckor. Den visste precis vart den skulle.

I ”Tidvatten” finns beskrivet hur ett forskarlag, lett av dansken Carsten Egevang, lyckats kartlägga silvertärnornas flygrutt genom att fästa små hylsor med ljusmätare på ett antal grönländska tärnor. Här är kartorna från forskarnas
originalartikel:

silvert-03

silvert-04

Grönt är höstflyttningen, rött rörelserna under vintern, gult är resan norrut på våren. Karta A visar de fåglar som på hösten följde Afrikas västkust, karta B de som i stället valde Sydamerikas ostkust. Vilken väg reservatets tärnor flyger är okänt, men kartorna ger en bild av de enorma långresorna över världshaven.


24
APRIL Morgonsol med friska men kalla vindar. Havet på +22 centimeter. Vid den nivån är lagunen ett sund, vidöppet i både norr och söder. Med det strömmande vattnet följer något slags smådjur, upplockade av exalterade måsar, trutar och åtminstone tre silvertärnor. Lagunen ger också lä för vitkindade gäss, krickor, bläsänder och en ensam snatterand. En mera bisarr besökare är den guding som gett sig upp på strandängen.

guding
En ovan biotop

Den 24 april är den dag då småtärnorna brukade komma till Smedsgård. Jag har gått igenom mina dagböcker. Så här ser det ut:
1998: 24/4
1999: 24/4
2000: 24/4
2001: 24/4
2002: 21/4
2003: 23/4
2004: 24/4
Sen hände något, ett skifte, ett brott i kontinuiteten. Jag kan citera en krönika jag skrev 2005 och som publicerades i HN den siste april det året:

”Har varit uppe före sex varenda morron och oroligt spejat ut över skären. Småtärnorna brukar anlända punktligt den 24 april, en märkvärdig bravad med tanke på hur långt det är till Afrika. I måndags, som var den 25, satt där två diminutiva men omisskännliga vita duttar långt ut, men de försvann efter nån timma. Samma hände i onsdags. Det är det hela. Jag misstänker att jag tvingas resignera inför den bittra sanningen. Detta är våren då småtärnorna inte återvände. De valde andra stränder. Det är, förhoppningsvis, ingen stor katastrof, men de små katastroferna är svåra nog, särskilt som de sällan kommer ensamma.
Det var, ska ni veta, inte oväntat. Småtärnorna har för varje år synbarligen blivit allt mer stressade och sällan fått några ungar. Förra våren avbröt de sina förehavanden på ett tidigt stadium. De är inte dummare än att de kan flytta till ett nytt ställe om det gamla blir nedlusat av badare, joggare, golfspelare, draksurfare och vad det är. Det tragiska är att det i sinom tid inte kommer att finnas några ställen kvar att flytta till. Småtärnorna kommer att försvinna för alltid. Få kommer att märka det och ingen kommer att ha skulden. Det är ett olösligt dilemma.”


Nej, småtärnorna är inte försvunna. De brukar visa sig förr eller senare. Enstaka par försöker häcka i området, ibland framgångsrikt. Men den gamla målmedvetenheten är försvunnen. Min gissning är att kolonins kärntrupp valde någon annan strand 2005.

Efter lunch retirerar havet till -2 centimeter. Kan torrfotad gå ut på stranden, där kulingen levererat vackert krusade exemplar av skräppetare.

skräppe
Laminaria saccharina

Dagen har gett sju millimeter regn.


25 APRIL Vinden har lagt sig, molnen har lösts upp. Cyklar tidigt till Lisereds udde. Bara tolv sälar i dag, men stora mängder ejdrar även här. Det är kyligt i havets närhet, men man kan ana början till en grön nyans på strandängen, stimulerad av gårdagens regn. På nära håll hittar man mer grönsaker, som skörbjuggsörterna, som redan blommar i strandens välsaltade ytterkant.

cochlearia
Cochlearia officinalis

Ända sen isen försvann har ett dussin skärfläckor hållit till i lagunen. De ägnar dagarna och möjligtvis också nätterna åt att plocka i sig mat från bottendyn. Exakt hur de lyckas med det vet jag inte, men där måste finna ansenliga mängder smådjur. Fläckorna springer med snabba steg fram och tillbaka, timme efter timme. Där lagunen är djupare simmar de istället, och tippar då framåt med huvudet under vattnet, liksom änder och svanar gör. Detta är mycket underhållande att skåda.
Skärfläckor är goda simmare, tack vare rejäla hudflikar på fötterna. Här är en av Thomas bilder där en skärfläcka visar tårna:

Skärfläcka0006
Recurvirostra avosetta ----------- Foto: Thomas Andersson/N



26 APRIL Gråväder, fem grader varmt och en otrivsam nordvästvind. Fem millimeter regn under natten. Går ut och tittar till Kamrat Torsk, som behållit formen om än inte substansen.
Han spolades iland den 10 januari, ihop med två andra huvuden och några filéer. Uppenbarligen härstammade de från någon fiskebåt. Den här skallen är det enda som återstår. Den är renplockad av kråkorna och tvättad av snön, men den har kvar sin skelettstruktur ännu.

torsknu
Gravad torsk

Utteros blev reservat i mars förra året. Efter två månader satte länsstyrelsen upp provisoriska skyltar av inplastad papp runt området. Flera av dem har blåst bort under vintern, framför allt i Galtabäck, där jag inte kan hitta en enda skylt längre. Nu trummar säsongen igång. Vi har redan haft kitesurfare, ryttare och lösa hundar i reservatet, precis som kan man vänta sig när besökare möter syner som den här:

avskyltat
Statlig naturvård

En vacker eftermiddag, trots allt. Flera silltrutar kopulerar omsorgsfullt i lagunen.

På kvällshimlen storstilat färgspel. Förbluffande nog är det bara åtta minuter mellan de här bägge bilderna:

20.41
Klockan 20.41

20.49
Klockan 20.49

Solen gick ner 20.43, alltså mellan fotona. Helt påpassligt kom DMI med en satellitbild från 20.39:


304261839_6288



27
APRIL Frostdimma i gryningen, sen en vacker aprilmorgon. Havet på -13 centimeter. Blir mobbad av ensam silvertärna ute på stranden.
Vårt svanpar bygger bo på Sälarevet. Det ser ut som ett högriskprojekt, även om de har gott om tång till redet.

svanarevet
Svanarevet


28 APRIL Runt noll i ottan, klar vårluft under cumulushimmel. Svanhonan på Sälarevet ligger hopvikt i bobalen, som om hon redan har hemligheter att ruva på.
Vandrar hela sträckan mellan Törlan och Morupsån (och tillbaks). Hittar ett par småtärnor i Norra Lyngen. Där rastar också tre par kentska tärnor, men de ska tyvärr dra vidare.

boytan
Ledig tärntomt

Det brukar alltid häcka något enstaka par småtärnor mellan Lyngen och Sik. De vill ha öppna sandplatåer med fri sikt, nära till vattnet och gärna skyddande laguner. Uppsköljda hjärtmusslor ger gott kamouflage och signalerar en viss höjd över havets medelnivå. Det finns flera ställen som för en mänsklig betraktare ser ut att passa, men det är tärnorna som väljer. Jag har en känsla av att tillgången på småfisk är mindre här än i Utteros, men det är bara en gissning.

boplanet
Småtärneperspektivet

Hör småspov. Favoritläte. Vitkindade flyttflockar åt alla håll. Hittar en mycket död duvhök:

hökkadaver
Hökkadaver

hökfot
Dess gula fot


29 APRIL Fem plusgrader och en kännbar sydlig vind. SMHI har varnat för kuling och spått regn, men morgonen är solig och välartad. På stranden spektakulära madrasser av brunt, plisserat skum, som av ett mustigt mörkt öl.

avskum-01
Havets fradga - ett

På kort håll ser man att det bruna är sand.

avskum-02
Havets fradga - två

Ser två småtärnor ila söderut, tätt över vågtopparna för motvindens skull. De har inte tänkt stanna i Smedsgård. Gluttsnäppor i lagunen. Mitt på dagen ett litet låtsasregn.

Men titta här! Vi har fått nya skyltar.

suddeväg
Den här står vid Sudde väg


30 APRIL En gråtrist, kylig och blåsig morgon.

vårträd
Men var är våren?

Havet på +8 centimeter. Sorry. Redan detta är för mycket för svanarna på Sälarevet. Klocken sex på morgonen ser jag honan kämpa med sin bobale av tång medan vågorna rullar in runt henne. Strax därpå ger hon upp.

Tjugo minuter över åtta passerar sex havssulor i sydlig riktning, bara någon kilometer ut från land. En underbart vacker syn, med de smäckra vita vingarna svepande över ett upprört hav. Detta är en av Nordatlantens mest majestätiska fåglar.
Havssulor är inte ovanliga i Kattegatt vid hårda västvindar, fast det är sällan de går så nära land att de kan skådas från mitt vardagsrum i Smedsgård. Men det är under höststormarna man ser dem. Vad i all världen gör de här på Valborgsmässoafton?
Det är inte bara jag. Skådare längs hela Hallandskusten rapporterar sulor, från Lerkil i Kungsbacka till Tyludden i Halmstad. Falkenbergarna räknade in hela 585 fåglar förbi Morups Tånge.
Här är en bild från Tyludden i morse.
Man kan undra. Är dessa sulor på väg till norska häckplatser, eller är det fåglar som letar efter mat i ett utarmat hav? Ingen aning.