December 2013

liljeljus
Grannens gran

I min barndoms kök fanns en stor gasspis. Den var försedd med en liten evighetslåga som alltid brann, och som via en finurlig automatik kunde tända resten av spisen.
När man skulle koka sin soppa vred man upp gasflödet under grytan till fullt fräs. Vred man reglaget ännu längre ströps gasen igen, men inte så mycket att lågan slocknade. Detta kallades ”sparlåga”. Ordet har överlevt, trots att gasspisarna är nästan utrotade.
Sparlåga är vad solen är i december. Detta är mörkrets månad. Allt liv lever av solen, men i december får vi bara sju timmars dagsljus per dygn. Naturen går på sparlåga, i den mån den går alls.
Men allt är inte mörker. Civilisationen gör vad den kan för att kompensera decemberdunklet med elektricitet. Det blir särskilt slående när man har sitt hus intill ett naturreservat som Utteros. Åt ena hållet mörker över hav och strandängar. Åt andra hållet en för varje år allt mer upplyst landsbygd, full med julgranar, ljusslingor, fasadlampor, LED-stjärnor, adventsstakar, lyktkransar och självlysande tomtar.
Jag gillar bägge hållen. Jag ger mig ofta ut i nattmörkret för att avnjuta på detta ymniga strålkastande. Försöker man fotografera det ser det lustigt ut. Bilden ovan är från en överdådigt eklärerad mindre herrgård i mitt nära grannskap.



1
DECEMBER Kulingen har bullrat hela natten. Sju grader varmt, klar himmel, havet uppe på +30 centimeter.

Tre gravänder och många gräsänder i lagunen. Tät trafik av måsfåglar norrut över havet, mot vinden. En hel del kryckjor. Förmodligen finns där också inblåsta fåglar från Atlanten, men tyvärr ligger en ridå av dis några kilometer ut och hindrar sikten.

Annars en strålande om än vindvinande dag, med kitesurfare på badstranden. Som motvikt mot mörkret kommer här en solbild. Det är ännu tidig eftermiddag. Riktningen är sydsydväst:

14.57
Klockan 14.57




2 DECEMBER Fyra grader kallt, klart och blåstlöst. Havet på +4 centimeter, med iskristaller rasslande i strandkanten. En vitkindad gås har störtat på stranden, eller i havet nära land. Har hänt i natt. Ögonen ännu orörda av kråkorna.

gåsdöd-02
Gåshaveri - ett

Har inte sett några vitkindade de senaste veckorna, men i Falsterbo har sträcket pågått hela hösten. Nära 300 000 hade räknats den 20 november när ornitologerna stängde butiken. Vitkinderna kom därmed på tredje plats bland höstens sträckare, efter bofinkarna (en miljon) och ringduvorna (850 000). Siffran kan kontrasteras mot antalet utflyttande kanadagäss, som var 307.

gåsdöd-01
Gåshaveri - två

Utanför stora reveln har vattnet färg som utspädd mjölk, den morgonstilla luften är mättad med en lite sötaktig doft av svavel.

algsoppa
Jäsning pågår

Ibland när solskivan täcks av lagom slöjmoln kan man fotografera den, och få kameran att registrera färger som stämmer med verkligheten:

15.30
Klockan 15.30

Sigrid har smitit iväg från Rotterdam och gått direkt till Ringhals.



3 DECEMBER Friska vindar från väster, sex grader varmt, havet på -7 centimeter.
Gårdagens gås är bortburen. Mystiskt. Hittar en annan fågel som det gått illa för:

tordmule
Spillrorna av en alka

Trasiga fågelkadaver är en vanlig syn på Kattegatts stränder. Själv har jag ofta förargligt svårt att identifiera dem, men i det här fallet vet jag hur jag ska gå till väga. Jag tar helt enkelt hem bröstbenet och kollar i Fältbiologernas behändiga bestämningsnyckel:

fagelbrostben
En klassiker

Bröstbenet är själva chassit för fåglarnas flygmaskineri. Nästan alla vingmusklerna sitter fästade vid bröstbenet, som därmed är den största och starkaste komponenten i skelettet, och den sista som bryts ned i tångvallarna. Varje art har sin egen form och fason, med en unik uppsättning små utskott, hakar, krokar, taggar och knölar att botanisera bland.
Bestämningsboken är skriven av Gunnar och Eva Selstam, och har sitt ursprung i ett skolarbete som Gunnar S gjorde på 1960-talet. Boken gavs ut på Fältbiologernas förlag 1973, men jag tror att man fortfarande kan köpa den.
Bröstbenet jag hittade bland rödalgerna visar sig ha tillhört en tordmule. För åskådlighetens skull har jag fotograferat det ihop med en kanadagås, den art vars skelett man av naturliga skäl oftast möter i Utteros.

bröstben
Tordmulen till höger

Havsörn på Sälarevet klockan 13.
Klockan 17.20 passerar Sigrid utanför Utteros. Så här ser hon ut:

sigrid
Beklagar



4 DECEMBER Gryningsbus med smattrande regn från havet och sju plusgrader, som en förövning inför torsdagens förväntade kalabalik. Mest intressant för Utteros del är havsnivån, som i morgon eftermiddag beräknas nå +90 centimeter.

5_ringhals-2

Men den är ännu bara +15 centimeter, stranden är åtkomlig och över den lyfts molntaket långsamt i nordväst.

09.55
Klockan 09.55

Förunderligt nog kan havet fortfarande spotta upp tonvis med tång stränderna, trots de enorma depåer som redan ligger där. Skulle gärna vilja veta hur det ser ut på bottnarna. Öknar eller? På stranden kan man följa algernas oförvägna färgbyte vid mötet med atmosfären. Ektången, till exempel, är i nyskördat skick vanligtvis blekt olivbrun:

ektång-02
Halidrys siliquosa

Efter några dygn på land blir den blåsvart:

ektång-01
Samma alg



5
DECEMBER Havet stiger redan i gryningen. Det når +60 centimeter vid sjutiden. Och det är bara början. SMHI har höjt prognosen till +120 centimeter i eftermiddag, och hängt på en klass 2-varning, vilket är milt sagt ovanligt för vattenståndet.

Här är första dagsljusbilden. Mätaren i Ringhals visar +62 centimeter. Av stranden där jag brukar spankulera återstår bara en smal strimma tångvallar. Lagunen finns inte mer, sjöar har växt in över strandängen:

09.03
Klockan 09.03

Det blåser redan skarpt, temperaturen är +6 grader. Också blåsandet kan nå upp till klass 2, med stormbyar på 25-29 sekundmeter under kvällen.

Detaljerna är intressanta. Så här förväntas atmosfären bete sig klockan 19:

529ff7b121048
Motorn bakom stormen

Lågtryckets kärna passerar strax norr om oss. Vindarna blåser mot lågtrycket, av enkla fysikaliska skäl. Men jordens rotation gör att de inte når ända fram. I stället tvingas de mot höger, bort från lågtrycket.
De små pilarna på kartan visar vindriktningen. Vindarna böjer av mot vänster, in mot lågtrycket, men jordrotationen håller emot med en kraft som drar åt höger. Följden blir att vindarna cirklar runt lågtrycket.
Det gör också att vinden över Halland byter riktning när lågtrycket passerat, från sydvästlig till nordvästlig. Den kraftigaste blåsten, med stormbyarna, får vi efter lågtryckets passage.
Den här modellen, där vinden flippar över till nordvästlig storm, är en smula ovanlig i våra trakter. Den beror alltså på att vi befinner oss så nära lågtryckets minimum.
Hela konstruktionen visar vilken utomordentlig betydelse jordrotationen har för vädret. Utan den skulle luften snabbt blåsa in i lågtrycket och fylla igen det. Rotationen hindrar atmosfären att nå jämvikt. Lågtrycket kan vandra vidare och dra med sig dessa häftiga vindar som aldrig når ända fram.

Havets stigande har mattats av under förmiddagen. Så här ser det ut vid lunch, med Ringhalsnivån +67 centimeter. Jag håller ett öga på trädet, som ligger i vatten igen. Den som har bättre ögon än jag kan måhända skönja det uppe till vänster:

11.59
Klockan 11.59

SMHI har helt fantasilöst döpt stormen till Sven. Okej, det är kul med namn på ovädren. Men stormar är inte svenska. De är födda utomlands. Själv hämtar jag mitt mesta vädervetande från Danmark, där dagens storm heter Bodil.
Jag gillar inte sånt. Stormen den 28 oktober kallas Judas i Storbritannien, Christian i Tyskland, Allan i Danmark, Simone i Sverige. Detta är hemskt förvirrande, vilket väl inte är meningen. Vad vi behöver är ett EU-direktiv!

Klockan 15 har havet passerat +80 centimeter. Regnbyarna och vindattackerna alltmer aggressiva. Här kommer havet strax före 15, sett genom våta fönster:

14.54
Klockan 14.54

Sälarevet försvann redan i morse. Nu står nästan hela stora reveln under vatten. På förmiddagen många fåglar över havet. Också en del gräsänder på strandängen, plus tre vilsna gravänder. Nu ser jag inte ens en kråka. Snart mörker.

Havet på +92 centimeter klockan 16, vilket bör vara dagens höjdare. Men enligt SMHIs datorer får vi samma nivåer i morgon eftermiddag. Regnet har upphört, molnen skingras och över havet svävar planeten Venus ihop med en lysande nymåne. Samtidigt mojnar vinden, men bara tillfälligt. Den återkommer snart med ny styrka, men från nordväst, vilket jag i och för sig föredrar eftersom kabeln till bredbandet kommer från sydost.

Klockan 19 hejdlöst bus igen, med ösregn och bångstyrig luftturbulens. Havet har hastigt retirerat till +61 centimeter, men det syns inte i mörkret, liksom ej heller den eleganta nymånen.



6 DECEMBER Stiger upp under stjärnorna, efter en natt full av buller, brus och smällande, och tvättar saltet från fönstren. Fortfarande stormstyrka i byarna, tre grader varmt och ett starkt dyningsdån från stränderna. Havet var nere på +30 centimeter vid midnatt men ligger nu på +86. Har bara fått fem millimeter regn det senaste dygnet, plus några matskedar kornsnö. Mirakulöst nog har vi klarat oss undan strömavbrott.
När dagsljuset kommer ligger havet öppet och nära.

nära havet
Marint reservat

Ser spridda gräsänder och en liten skock kanadagäss. En skarv, berövad sittstenarna på Sälarevet, har landat på strandängen.

stormskarv
Stormskarv

Vinden kommer i kampanjer. När man tror att den sansat sig blir man plötsligt påhoppad. Blåser nästan i sjön vid Utteros badbrygga.

självrisk
Beträdes på egen risk

Vattnet fortsätter att stiga. Klockan 11 når det +106 centimeter. Klockan 12: 116 centimeter. Klockan 13: 124 centimeter! Detta är rimligtvis höjdpunkten. Nästan hela reservatet under vatten nu.
Går ut för att leta efter trädet. Till min totala förvåning hittar jag det på badstranden, flera hundra meter söder om det förra stället. Här ligger det:

trädnytt
Nybadat

Otroliga krafter har verkat i nattens mörker. När vattnet återgått till mer normala nivåer kommer trädet att ligga lång upp på stranden. Badfolket kommer att diskutera hur det har transporterats dit.

Ännu i solnedgången drar byar med storm och snö över Kattegatt. De inte bara syns. De hörs också, med ett tjutande, vitt ösbrus.

aftonhav
Aftonhav

Hade fel om höjdpunkten. Havet var ända uppe i +129 centimeter klockan 17.
Man ska dock minnas att vinden är nordvästlig, och alltså blåser parallellt med kusten. Det gör att vågorna inte slår rakt in mot stränder och strandängar.
Enligt prognoserna kommer havsnivån att falla brant under det kommande dygnet.



7 DECEMBER Titta här! Törlan är stängd! Stormen har placerat en massiv sandpropp i mynningen. Vattnet har brutit sig in över ängen och håller på att fila upp en ny fåra.

törlannytt-01
Tvärstopp

törlannytt-02
Avsnoppat

Detta är en vacker syn, men inte helt överraskande. Törlan har länge testat alternativa utvägar, både åt höger, över sandstranden, och åt vänster, över betesängen. Det är fullt möjligt att hon kan erodera upp den vanliga fåran igen, men dagens flöde ser sannerligen läckert ut, förutsatt att man gillar våtmarker.

törlannytt-03
Nya vattenvägar

Havet har retirerat till +45 centimeter på morgonen, gradtalet är noll, det blåser en hel del ännu. Trädet är nu på väg upp ur havet:

badträdet-01
Badträdet

Det ligger 140 meter söder om gränsen till reservatet, och har därmed utfört en sannskyldig seglarbragd. På något osannolikt sätt har det krånglat sig ur stängslet där det låg sist, och surfat iväg på vågorna. Det har till och med lyckats behålla det blåa nylonnätet som suttit i ena grenen sen i fjol. Det vore trevligt om det fick ligga kvar, men badstranden är en kommunal angelägenhet, och det är tveksamt om makthavarna i Varberg hyser något intresse för att bevara gamla träd.

badträdet-02
Trädnätet

Spår av stormens brutala fysionomi syns också på himlen, där trasiga moln drar omkring utan styrsel, en del lastade med snö:

skurat
Snöceller över Kattegatt

Paradoxalt nog är själva badstranden mer välstädat och rentvättad än nånsin. De breda algmadrasserna har fösts upp i klitterna eller drivit iväg söderut. Det kan förstås finnas tång kvar ute i det grunda vattnet.
Stränderna i reservatet går ännu inte att besiktiga, men de måste ha utsatts för liknande metamorfoser.


Havsörnparet på Sälarevet efter lunch. Jag har saknat dem.

örnrevet
Honan till vänster

Ett träd har lagt sig över Suddeväg.

sventräd
Tvärstopp - två



8 DECEMBER Mera väderbaluns. Termometern, som igår kväll visade -10, har rusat upp till noll i gryningen, samtidigt som havet rasat ned till -20 centimeter.

5_ringhals-1

Innan solen gått upp trillar ett nytt oväder in, med snöyra och kuling från söder. Nyfikenheten driver mig ut på stranden. Som jag anade är den kompromisslöst renrakad, skurad och nivellerad. De massiva algvallarna är borta, alla höjdpartier utstrukna, stora reveln rensad.

nystädat
Städad strand

Kvar finns de tångkvastar som lyckats hålla greppet om sina ankarstenar, plus den grafik som nattens kyla ritat i sanden:

ismönster
Räfflad strand

Får sju millimeter regn.


9 DECEMBER Vindarna har kompledigt idag. Temperaturen runt noll, molnigt men ljust, havet på +13 centimeter. Måste ut och kolla Törlan. Regnet igår bör ha satt fart på flödet.
Hör ett klangfullt porlande på långt håll. Jodå, proppen är kvar. Det forsar vatten från åfåran i sidled ut på ängen, och vidare via ett fall ner mot stranden. I den nyblivna sjön, som sträcker sig ända bort till den stora parkeringen, simmar hundratals glada gräsänder och grågäss.

törlanfallet
Vattenkraft

Sandproppen som spärrar Törlans rättmätiga mynning är inte bara en vall. Jag stegar upp den: 20 meter av åfåran är helt igenfylld. Proppen kan eroderas bort, men inte utan vidare. Måste bero på hur flödet i ån kombineras med havets höjd. Spännande.

Eroderade är vad Sven gjorde med stora reveln. Detta är en pågående process: vid varje storm äter havet en bit av gräsmarken. Det mjuka marskmaterialet gröps ur efter hand. Om hundra år är reveln borta.

eroderat-02
Vågornas verk - ett

eroderat-01
Vågornas verk - två

Den 18 november skrev jag om de pråliga trålarna som legat på stranden utanför Smedsgård i flera år. Nu har de förflyttats till badplatsens entré. Där står en slags tripod som de fastnat i. Trålbyltet låg bara femtio meter från trädet, och har alltså följt en liknande bana, fast några hundra meter längre.

trålnytt
Trålnytt

Tar en tur till Lisered. Ett hundratal sälar, till synes godmodiga.
Havsörn på Sälarevet.




10 DECEMBER Dimma idag, sikten < 200 meter, och ett småsint duggregn. Fem grader varmt, havet på +1 centimeter. Gör dumheten att vada ut till Sälarevet. Skrämmer iväg ett helt regemente gäss och sångsvanar, som har sett mig långt innan jag ser dem. Letar efter Gudruns tunna, men hittar den inte.

Jag påstod häromdan att stora reveln rensats från alger, men det är inte helt sant. Reveln består av två delar; en ås ut mot havet, och en låg gräshed in mot lagunen. Innanför åsen ligger nu ett gigantiskt förråd av tång:

fjäder i tången
Befjädrat

Men det finns också uppseendeväckande ljusgröna fläckar, där det av allt att döma legat tång sen oktoberstormen. Det tålmodiga gräset har försökt växa ändå. Decemberstormen har avlägsnat täckelsen.

ljusgrönt
Nu grönskar det

Efter lunch lättar hälften av dimman. Till min lättnad återvänder gässen och sångsvanarna. Vid fjortontiden havsörn på Sälarevet. Gässen flyr på nytt, men inte sångsvanarna.
Sen en öppning över havet:

15.47
Klockan 15.47



11 DECEMBER Sex grader, grått och blåsigt. Vi är nu så nära midvinterns vändtapp att gryning och skymning kan smälta samman i ett slags dåsigt halvljus, fjärran från solen. Havet på +3 centimeter, men stigande.
Vi har fått en ny utmärkelse , ett mystiskt, runt föremål som är slående likt den numera inseglade blå tunnan. Den har av havets krafter parkerats på reservatets allra mest otillgängliga punkt, strax norr om Uttrans mynning, där det i höstas låg en död säl som örnarna kalasade på.

nytunnan
Ser blått ut

I hopp om att kunna vada ut till den hypotetiska tunnan cyklar jag bort till Suddeväg, men det är lönlöst idag: havet står för högt. Ägnar mig istället åt några snösparvar som hoppar bland strandens stenar.

snösparvar
Plectrophenax nivalis

Havsörnparet på Sälarevet vid 13-tiden. De hittar nåt slags livsmedel och stannar i flera timmar, omgivna av kråkor och trutar. Enligt ryktet har de redan börjat rusta upp boet för nästa års avkomma. Fantastiskt.



12 DECEMBER Fyra grader, lätt blåst från sydväst, havet på +8 centimeter. En gummibåt av märket Passport har strandat i reservatet, alldeles innanför södra gränsen. Den bara ligger där, vattenfylld men till synes oskadad. Årorna är kvar. Hittar inga markeringar.

grå båten-02
Grå båten - ett

Inget konstigt. En farkost som denna kan lätt få för sig att rymma vid truligt väder. Den står just nu fast i sanden, men får den vara ifred kan den segla vidare vid nästa högvatten. Med lite tur tar den sig in i lagunen.

grå båten-01
Grå båten - två

Mycket mer flöt till havs under högvattnet den 6 december. Massor med plastskräp längs stränderna, tyvärr mest frigolit.
Sen solsken, som kompensation för gårdagens tristess.



13 DECEMBER Dimma igen, men den har vett att lätta i ottan. Sju grader varmt och en blygsam vind från öster. Havet, som var uppe på +35 centimeter igår kväll, har nu dragit sig tillbaka till -5. Skyndar mig ut.
Gummibåten ligger orubbad, men idag långt upp på land. Ser nu att den har en reva i en av pontonerna. Inte sjöduglig. Därmed bleknar drömmen om en romantisk roddtur i lagunen.

grå båten-03
Slutrott

Cyklar runt för att kolla tunnan på norra stranden. Den har välts eller vridits sen igår, och förflyttats en bit inåt Uttran, mot strömmen. Den är svart, inte blå, och full med sprickor, hål och rämnor. Ännu mindre sjöduglig.

svarta tunnan
Uttunnat

Detta är första gången sen stormen Sven som gått torrstövlad på norra stranden. Den är, liksom den södra, radikalt rensad, hyvlad och nivellerad. Den stora sandplatå som dominerat den här sträckan är helt borta.

norrstrand
Nyhyvlat

Därmed ökar chansen för Uttran att, liksom Törlan, hitta nya utvägar. Längst i norr, till exempel, där uppenbarligen mycket åvatten runnit de senaste dagarna, i en äldre men ingalunda bortglömd fåra.

Upptäcker för sent en ung havsörn på andra sidan ån. Den har ätit på nåt, men ser mig och flyger bort mot Sälarevet, där jag tappar bort den bland stenarna. Förklarar frånvaron av gäss. De har varit här på morgonen och lämnat generösa exkrementmonument, vackert belysta när solen gör entré.

gåsminne
Avfört



14 DECEMBER Massiv gråhet igen. Försöker gissa när solen går upp, men ser inget som tyder på att den alls gör det. Fem grader varmt, en bister sydvind, dimma och duggregn. Havet på +9 centimeter. I allt detta dystra dunkel finns trots allt gula färgklickar: Vi har litervis med brödsvampar på stränderna just nu, okänt varför.

halicondria-02
Halichondria panicea

”De är förmodligen äldst av alla djur”, skrev jag om brödsvamparna den 3 november förra året. Nu vet jag mer.
I det senaste numret av tidskriften Science har ett lag forskare från USA och Norge redovisat en kartläggning av kammaneternas DNA. Ur den drar de slutsatsen att kammaneterna är ännu äldre än svampdjuren.
Det kan låta akademiskt, men det är det inte.
Kammaneter liknar vanliga maneter, men tillhör inte samma stam. De har inombords en hel del intressanta strukturer. Framför allt har de ett enkelt men fungerande nervsystem. Svampdjuren, däremot, har inga såna finesser. De består bara av en diffus klump av vävnader och gångar. De lever av att pumpa vatten och assimilera den näring som följer med.
Hittills har man trott att de mer primitivt utrustade svampdjuren kom först. Men DNA-analysen säger att det inte stämmer. Så här ser djurens stamträd ut, enligt den nya hypotesen, i en lätt förenklad version:

urdjuren

Urdjuret är allas vår anmoder, som levde för kanske 650 miljoner år sen. Frågan är om hon hade några nerver. Om svaret är nej har nervsystemet uppstått två gånger under evolutionen, först hos kammaneterna, sen hos de djur som var föräldrar till maneterna och oss andra. Men om urdjuret hade nerver har vi alla ärvt dem av henne, utom svampdjuren, som gjort sig av med dem. Bägge varianterna är fullt möjliga.
Alltså: de extremt enkelt byggda svampdjuren är inte nödvändigtvis äldst. Evolutionen måste inte alltid leda till större komplexitet. Om svampdjuren klarar sig utan nerver så sparar de resurser på att helt enkelt avstå från dem.
Men det är mer än så. Vi är arvtagare till de här första djuren, en gren på samma träd. Vårt eget nervsystem är inte en nykonstruktion som kommit till sen dess, utan en utbyggnad av den pionjärvariant som experimenterades fram för 650 miljoner år sen. Djupt inne i de kemiska labyrinterna gömmer sig igenkännliga spår av de mekanismer, processer och koder som kom till i den biologiska gryningen.
Därför är kammaneternas och svampdjurens DNA inte kuriosa, utan praktiskt användbar kunskap om livets märkliga maskineri. Och de varelser vi hittar på stranden är alltid våra släktingar.

kammis
Kammaneten - äldst i riket

halicondria-01
Svampdjuret - nu nummer två

Massor med sångsvanar nu. De övernattar gärna vid Sälarevet, ihop med kanadagässen. Ett hundratal idag.
Också starflockar på stränderna. Milda höstar struntar många starar i att flytta till Sydeuropa. Istället livnär de sig på plockgodis i strändernas tång. Förutsättningarna för detta beteende är utmärkta just nu.
Prognosen för det kommande dygnet ser intressant ut, med mycket regn och havet upp till +40 centimeter. Kan få följder för proppen i Törlan.




15 DECEMBER Vaknar till kuling och ösregn. Sitter inne hela morgonen, för första gången på mycket länge. Men sen, efter lunch, förvandlas bilden plötsligt och radikalt, som när man byter kanal. Molnen sopas undan, kulingen säckar ihop och havet, som var uppe på +42 centimeter klockan fyra, kryper ner från stränderna igen.

Och vi har fått nya presenter, nu i trävarubranschen. Nedanför Sik ligger en grov och ärrad trädstam, tre och en halv meter lång, underbart murken, sprucken och maskborrad.

stam-01
Stamgäst - ett

Gissar på en bok, men det är bara en gissning. Den är minst hundra år, och tycks ha varit med om det mesta, ett mästerverk av den avundsvärda sort som bara blir vackrare med åldern.

stam-02
Stamgäst - två

stam-03
Stamgäst - tre

Hela helgens regn 13 millimeter.



16 DECEMBER Kuling söderifrån idag, mild men med burdusa skurar. Havet i nedan efter en topp på +52 centimeter klockan fem. Vi är inne i en period med galopperande vattenstånd (men som alltid med tidvattnets skarpa toppar och dalar):

5_ringhals-5

Cyklar bort för att kolla Törlan. Jodå, proppen i mynningen är ograverad. Ingen vatten har runnit över den. Detta är samma förbluffande syn som den 7 december, dagen efter Sven:

nya törlan-01
Stopproppen

Istället forsar åvattnet i breda fronter på flera ställen längs Törlans vänstra bankar. Som synes pågår en del erosion i sanden, men inåt mot ängen, inte ut mot havet:

nya törlan-02
Bräddat

Här är en översiktsbild av Törlanosets nuvarande anatomi. Proppen i förgrunden, bortom den forsen på ängen och det nya utflödet i havet:

nya törlan-04
Deltat

Det finns ingen prioriterad kanal från ån ut på ängen. Törlan svämmar över sina bräddar, som det heter. Samtidigt kommer lassvis med kvistar, vass och äpplen och stryper flödena. Ån däms upp och rinner över allt längre bort från mynningen. Följden blir en vidsträckt och underbart fager sötvattensjö, som snart når ända bort till stugorna vid Gravandsvägen. Den här bilden är tagen från den stora parkeringen, med Törlan i förgrunden:

nya törlan-05
Sjön

Törlan ställer ofta till med rackartyg i Björkäng. Åns huvudkälla är Ljungsjön utanför Falkenberg, men på vägen därifrån är den till stor del kanaliserad med spadkraft, för att inte svämma över böndernas åkrar. Alltså kommer vattnet rusande ned till kusten. Står havet högt bromsas flödet vid mynningen, med dränkta stugor som följd. Det nya påfundet, med sand i stället för vatten i mynningen, är verkligen rafflande.

Havet sjunker bara långsamt. Sälarevet nästan helt under vatten, men klockan 11.30 står en havsörn på en av de uppstickande stenarna.
Fem millimeter under dagen. Mycket mer fram till jul.




17 DECEMBER Lite lugnare i dag, lite torrare, lite ljusare. Havet på +30 centimeter, för högt för att vada ut i reservatet. Men min åstundan är att kolla Törlan, och dit kan jag cykla på badstranden, som är slät och fast som nylagd asfalt just nu.
Upptäcker på vägen massor med uppspolade tovor av ålgräs. Förbryllande. Varför kommer de nu? Hur har de klarat sig när sågtången och rödalgerna lossnat i stormarna? Visste inte ens att det växte ålgräs utanför det kommunala badet.

zostera
Nyslaget gräs

Också en osalig fågel:

larus
Utslagen trut

Törlan ser ut som igår, men sjön har krympt en hel del.



18 DECEMBER På natten fullmåne och markfrost, långt före gryningen dimma och en kall sydlig vind. Havet på +16 centimeter, på väg nedåt.
Antalet gäss växer långsamt, men är ännu långt från de senaste vintrarnas tusenfald. Kan beror på den osedvanligt milda hösten, eller på nåt helt annat.
Örnparet på Sälarevet strax före tio.


I förra veckan flöt flis i stora mängder i land på stränderna, på bred front. Verkar som om någon tappat ett lass ute till havs. Har blandat sig med frigoliten som kom veckan innan, plus allt annat småskräp som skvalpar omkring efter högvattenepisoderna.

flis
Plast- och trävaror

Det ligger också flera flöten av den här modellen i reservatet. De är märkta med oläsliga namn. Tycks vara danska:

flöte
Färdigfiskat

Någon eller något har avlägsnat gummibåten.




19 DECEMBER Ett grått och dämpat landskap, en kall sydvind, det just nu nyckfulla havet uppe på +28 centimeter.
Dagens Törlan: vattenfallet på ängen brusar för full vigör, som det gjort i snart två veckor nu. Detta opportunistiska flöde eroderar sig snabbt ned i sanden, och blir därmed alltmer etablerat.

t-fallet
Törlan som älv

Utanför mynningen finns en stor revel, formad som en nymåne. Den har funnits där förut, men om jag inte har fel fick den en mera distinkt topografi av samma storm som täppte till Törlan. Säkert är den en del i spelet.

t-reveln
Törlans mynning längst till höger

Inte mycket liv, men starflockar övernattar i vassarna längs Törlan, och en skarv försöker fånga fisk i det nya fallet.
Havsörn på Sälarevet klockan 10.

Dagens vatten uppifrån: 8 millimeter.



20 DECEMBER Månskensmorgon, fem grader mild, påflugen av en lynnig sydvind. Havet på hela +59 centimeter. Får hålla mig till strandängarna. Hittar, utanför Utteros, denna kontemplativa kamrat:

hägerhuvus
Ardea cinerea

Har funderat på det: hur klarar hägrarna stormarna och kulingarna? Dessa gängliga gestalter är sannerligen inte byggda för blåst. Ett mindre kompani hägrar har hållit till i reservatet under hösten. En kväll i november stod sex på rad i lagunen. Jag nämnde det men la aldrig ut bilden. Här är den. Kan tänka mig att det är en av dem som blåst ihjäl och nu ligger som ett memento mori i decembergräset.

hägersex
Den 23 november

Har hittat gummibåten. Den måste ha lossnat ur strandsanden den 16 december, när havet nådde +52 centimeter, och smugit in och gömt sig i lagunen. Dagens nya höjdare har lyft upp den på strandängen, ungefär där den blå tunnan låg i september. Ser lite dramatiskt ut, som om någon i sjönöd just räddat sig upp på Smedsgårds ödsliga stränder...

strandstrandat
Upplandad




21 DECEMBER Det är som det är. Dagen är 6 timmar och 43 minuter lång, horisonten höljd i dis, solen gömd bak gråa filtar. Det regnar. Det blåser. Värre är att detta inte är ett passerande väderbus, utan ett turbulent och oregerligt tillstånd som kan pågå året ut eller mer.

Hittade den här kartan från amerikanska National Center for Environmental Prediction (NCEP). Den visar jetströmmen, den atmosfäriska höghastighetsbana som ringlar fram på mellan åtta och tio kilometers höjd, och som i hög grad styr vårt väder. Den verkar just nu göra en egensinnig knyck rakt över oss, vilket möjligtvis är orsaken till förvirringen för oss på jordens yta:

2xeu_jt

Havet på +45 centimeter, för högt för strandpromenader. Men häromdan, när jag var ute på norra stranden, hittade jag, strax intill Uttrans mynning, denna osannolikt eleganta konstruktion i sanden:

vindros
Vindring

Samma naturfenomen noterade jag den 17 augusti, men den här varianten är ännu mer raffinerad. En gren av en tångbukett sticker upp ur sanden. Vinden blåser den runt, runt, i en evighetskarusell. Grenen gräver cirklar med friktionens hjälp, perfekt geometriska rondeller ritade av den turbulenta blåsten. Det ser ut som en drejskiva, eller en 78-varvare full med våldsam blåsmusik. Håll med om att det är en vacker paradox. Kaos skapar regelbundenhet, den torkande tångkvisten konstruerar under stormen ett omlopp vars längd är exakt lika med dess egen multiplicerad med 2π.

Sju millimeter regn.



22 DECEMBER Natten skakad av vindarna, mojnande i gryningen. Klart, milt och med havet uppe på +78 centimeter klockan sex. Skyndar mig bort till Törlan. För första gången sen proppen kom till översilas den av vatten, men baklänges, utifrån havet och in i ån.

proppens
Baksug

Här är en bild i motljus, med gamla fåran i förgrunden, det nya flödet till vänster. När bilden tas står havet på +62 centimeter. När det retirerar kommer proppen att lyftas över ytan igen.

översven
Törlans nya landskap

Det finns något i Törlan som lockar dit skarvar, så också nu när utloppet stöpts om. Fångar de öring? Eller laxsmolt? Upptäcker två skarvar som hittat sittpinnar i den nya sjön. En vacker syn:

törlanskarvar
Förr betesmark, nu fiskevatten

Rikligt med gäss idag. Frampå dan hejdlöst solsken, som om våren tänker tåga in nu när vintersolståndet är avverkat. Tre gravänder och sju sångsvanar i lagunen.

Så snart solen gått ned börjar det regna igen. Det blir fyra millimeter.




23 DECEMBER Ordningen är återställd. Kommunen har låtit rensa Törlans mynning. Tidigt på morgonen står en monsterliknande bandgrävare från Tångabergs Schakt i den lynniga blåsten och hivar upp de enorma lass med sand som stormen Sven, utan att be om lov, öste ned i fåran. Nu är hindret röjt, Törlan kan rusa rätt ut i havet igen, stug- och villaägarna vid Gravandsvägen slipper oroa sig för att få våtmark in i trädgården. Men det var roligt så länge det varade.

årens-01
Proppen ur - ett

årens-02
Proppen ur - två

årens-03
Proppen ur - tre

Som syns står havet högt: +60 centimeter. Vinden i kulingklassen, som vanligt denna december. Dagen åter solig, i väntan på nästa regn.
I skymningen ett originellt fjädermönster över havet:

fjädermoln
Molnfransar



24
DECEMBER Åtta grader i gryningen, påträngande blåst och spasmodiskt regn (det har kommit 12 millimeter under natten). Havet gör en oväntad dip ned till +3 centimeter. Skyndar mig ut.

Här är Törlans nya mynning, dagen efter det plastikkirurgiska ingreppet. Det är som synes full rusch på vattnet. Betesmarken börjar dräneras, skräpet i ån har spolats ut och ligger nu på stränderna.

deltanytt-01
Dagen efter - ett

Huvudflödet går i sydlig riktning. Den lilla holmen i mynningen har återuppstått. Den skapades av stormen Emil i januari 2012 (det finns en bild den 9 januari det året). Den sydliga julkulingen tenderar att bromsa vattnet och istället gynna flödet genom tarmen till höger om holmen. Man kan se att den under natten filat ned sig i sanden:

deltanytt-02
Dagen efter - två

God Jul från utteros.se!



25 DECEMBER Regn. Uttran brusar i yster entusiasm, som vore det vår. Havet håller emot med högvatten (+64 centimeter).

julfloden
Julfloden

Den som använder någon av alla dessa klämdagar till ett besök i Utteros kan förvånas över tångkonstruktionerna. De ser inte ut som de konventionella vallar som brukar ligga på stränderna. De har en mycket mer välordnad arkitektur, som om de naturvårdande myndigheterna i omsorg om det rörliga friluftslivet låtit kratta eller ploga samman tången i prydliga sektioner, som lämnar gräset mellan vattnet och vallarna fritt och lättvandrat.

tång-02
Välstädat

Mysteriet har en förklaring. Detta är sekundärvallar. De består av alger som stormen Simone rev upp från havsbotten och spridde ut i tjocka madrasser på stora reveln. Sen kom Sven och lyfte in hela härligheten över lagunen. Vanliga vallar växer efterhand som havet matar in tång, ett fång per dyning, men här fanns algmassorna redan skördade, inskeppade och hopsamlade, och kunde packas samman i en enda blåsig kampanj, till konstfärdigt knådade limpor.

Efter en beklämmande grå dag öppnas himlen över havet i solnedgången:

15.29
Klockan 15.29

15.45
Klockan 15.45





26
DECEMBER En mellandag: halvmild, halvljus, halvstilla. Havet ned till +22 centimeter. Kan vada ut på stranden. Ett litet annandagsmysterium: hittar två golfbollar utanför Smedsgård.

badboll
Utslagen

I och för sig är det ingen stor märklighet. För golffolk ser våra platta stränder ut som gratis övningsbanor, och de nyttjas av dem därtill en hel del om somrarna. Faktum är att jag nu är uppe i hela tio golfbollar, hittade under 2013 i Natura-området, alltså mellan Galtabäck och Lynga:

golfåret
Årets skörd

Men det förklarar inte hur det kan ligga golfbollar mitt ute på stranden i december.
Golfbollar flyter inte. Golfbanor brukar bjuda på vattengravar som man ska slå bollen över. Misslyckas man försvinner den ned i vattnet. Detta är, har jag förstått, besvärande för nybörjare, som kan förlora många bollar i vattengravarna. Och de är inte billiga. Till båtnad för nybörjare tillverkas därför också lättare bollar, som inte sjunker i vatten.
Jag testar mina tio fynd. Ett av dem flyter, men inte decemberbollarna.
Nu finns det något som heter Arkimedes princip, som lyder så här: ”Ett föremål nedsänkt i vätska påverkas av en uppåtriktad kraft, som är lika stor som tyngden av den undanträngda vätskan”. Saltvatten är tyngre än sötvatten, och ger alltså större lyftkraft. Jag testar igen.
Decemberbollarna sjunker även i havsvatten, dock inte som stenar. Man kan säga att de nästan flyter. Lägger jag dem i grunt vatten en bit ut från stranden vaggas de med lätthet inåt av dyningarna.
Så jag gissar att detta är förklaringen: bollarna har legat gömda och glömda nånstans på stranden, kanske i en håla i gräset på stora reveln. Under stormarnas högvatten har de satts i rörelse och av ovädrens slumpmässighet placerats just där jag brukar flanera. En gissning, som sagt.
(I ett svunnet skede av tillvaron tillbringade jag ett par veckor varje höst i Falsterbo, från vars udde en försvarlig del av Sveriges flyttfåglar kan beskådas. På samma udde finns två stora golfbanor. Kombinationen leder till en ständig friktion mellan golfspelare och fågelskådare. Där finns också en tredje kategori - småpojkarna som vadar ut i vattengravarna med håvar för att hitta förlorade bollar, som de sen säljer med god förtjänst.)

Gummibåten ligger nu uppe på strandängen:

landbåt
Inseglat




27 DECEMBER Dagen börjar tregradig, med blyga vindar och ett försiktigt duggande, men SMHI lovar kuling, ösregn och högvatten till eftermiddagen. Gryningshavet på +12 centimeter, men bara tillfälligt. Jag skyndar mig ut. Medför plastpåse. Igår, när jag hittade golfbollarna, upptäckte jag flera lysrör bland tången.

Här är fångsten. Nio lysrör på stora reveln. Det finns säkert fler. Man kan undra. Är det ett och samma fartyg? Vad tänker man när man slänger lysrör över relingen? I vilket fall ska de inte ligga i ett naturreservat.

avlyst
Avlyst

Här kommer en nyhet om det som förr var min favorit på julborden: ålen. Nu, när den nästan är utrotad, har vi fått veta åtminstone lite om hur ålen vandrar.
En grupp forskare, ledd av Håkan Westerberg vid Lantbruksuniversitetet, har opererat fast satellitsändare på ett gäng lekmogna ålar från Ätran och Enningdalsälven, och släppt dem vid Västkusten. Drivna av mångtusenåriga instinkter gav sig ålarna i väg till Sargassohavet, på den 700 mil långa vandring som vi länge trodde var en myt. Det gick att följa dem ungefär 200 mil innan signalerna blev för klena. Här är kartan:

Vandringsålar v2_415
Kartan kommer härifrån

Man ska veta att ålen i Ätran är inplanterad. Den har fångats som yngel i England, dit den kom vandrande över Atlanten, eller snarare drivande med Golfströmmen. Den fångades och flyttades till Halland, där den sen levt i många år i Ätrans vidsträckta vattensystem. Ålen i Enningdalsälven, däremot, tog sig själv dit som yngel. Men bägge grupperna följde samma väg när de nu som vuxna släpptes iväg.
Säkert beter sig Uttrans ålar sammalunda.
De var många förr i tiden. Ynglen var nästan genomskinliga när de kom till Kattegatt, långa som långfingrar, men smalare än maskar. De vandrade upp i ån, säkert i väldiga massor, och spred sig i sjöarna i Åkullaskogarna, och vidare i alla bäckar och diken de kunde hitta. Där levde de sen i skymundan i kanske tio-tjugo-trettio år. Sen tog de sig nedför Uttran igen, feta och tjocka som armar, och gav sig iväg på den makalösa vandringen.
När Uttran skulle rensas och rätas på 1850-talet blev ålfisket en källa till konflikter och rättsprocesser. Dokumenten nämner två dussin fasta ålfisken, varmed menas fångstkistor av trä som var placerade ute i vattnet. Detta mycket effektiva fiske var förstås en del i den överexploatering som fått hela det europeiska beståndet att kollapsa.
Ålen är inte helt borta. Enstaka exemplar kan ännu hittas i Uttran. Det är de nästan genomskinliga ynglen som minskat drastiskt i antal. För sent har fiskevården insett vad som håller på att hända.
Det är en tragedi av stora mått, en naturkatastrof i slow motion. Det gör mig mycket sorgsen.
Jag tillbringade min barndoms somrar i Stockholms skärgård. Vi fiskade med långrev, agnad med strömming. Vi fick nästan alltid ål, som min far rökte med enris i en bottenlös trätunna. Jag minns precis hur det lät och luktade när fettet droppade ned i glöden. Nyrökt ål var det godaste som fanns.

Ingen vet exakt vad som hänt. Orsakerna är säkert flera, varav det ohämmade ålfisket är en. Här är en annan. Jag tog den här bilden vid kraftverksdammen i Ätrafors i september 2004. Det satt ett galler vid dammens utloppskanal. Gallret rensades automatiskt med ett slags raka. Med den följde alltid några krossade ålar.

sept2004
Slutstation

Den åldödande mekanismen i Ätrafors finns inte kvar, men kraftverken i åarna har sin skuld i att vi inte längre kan äta rökt ål till jul.




28
DECEMBER Ännu en grå halvdag, med sex plusgrader, en trött sydvind och havet på + 10 centimeter. Går ut och betraktar den av alla oväder ärrade stranden.

Så mycket sand har skyfflats runt de senaste månaderna att topografin synbarligen förändrats. Proppen i Törlan var ett åskådligt exempel. Här är ett annat. Smedsgårdsfolket brukar gå igenom den här öppningen på väg ut till badet. Nu befinner sig stängslet bara en halv meter över sanden.

strandhöjning
Lilleputtstängsel

Örnparet på Sälarevet vid tiotiden. (Det är inte bilden som är suddig. Det är verkligheten som saknar skarpa konturer en grå och disig dag som denna.)

disörn
Honan

Gott att de visar sig ibland, fast de inte har lika många gäss som vanligt att titta på. Det rör sig om kanske tusen kanadagäss, inte många tusen som de senaste vintrarna. Det kan beror på det milda vädret. Många gäss håller säkert till vid de ännu isfria insjöarna runtom i Sydsverige och behöver inte ge sig ut till kusten för att få simma..
Det är också ont om havsörnar, men det har en annan orsak: de får fri lunch på Getterön. Mellan tio och tjugo havsörnar håller till där och äter utlagt slaktavfall. Om detta har jag funderingar.
När Naturskyddsföreningen startade Projekt Havsörn i början av 1970-talet var stödutfodring det främsta hjälpmedlet. Ett nät av matplatser byggdes upp i södra och mellersta Sverige, där havsörnarna bjöds på föda, fri från de miljögifter som höll på att knäcka dem.
Läser man skrifterna från den tiden är det helt klart utfodringen sågs som en nödåtgärd, en tillfällig manipulation för att rädda en hotad art genom den flaskhals som civilisationen bar skulden till.
Projekt Havsörn blev en makalös framgång. Det svenska örnbeståndet anses i dag vara livskraftigt. Det klarar sig utan åtlarna med döda grisar. För de örnar som vill övervintra i Halland finns det gäss i massor att jaga.
Så varför utfodras örnarna på Getterön? Det sägs ibland att det är för att locka turister. Det är det som gör mig betänksam.

örnreklam
Från getteron.com

Men detta är en bedömningsfråga, och jag är ingen expert. Att lära sig fixa maten själv är för en ung havsörn den stora tröskeln i livet. Vi vet att utspisningen leder till ökad överlevnad bland ungfåglarna. Och det finns plats för fler häckande örnar, inte minst i Halland. Så turistattraktionen på Getterön är förhoppningsvis till gagn för havsörnarna.

Kitesurfare i reservatet.




29
DECEMBER Blåsig morgon, grå men ljusnande. Havet på +22 centimeter. Tar en tur i landskapet, där höstsådden grönskar på blöta åkrar.

höstsäd
Västkustvinter

Ovan vid att mäta regn i december har jag tyvärr sjabblat med siffrorna. Vi har fått en hel del, dock inte som inlandet. De många molnväder som i jäktigt tempo matas in från Atlanten sparar den mesta vätan till Ullared.
SMHI har i veckan varnat för höga flöden i Hallands åar. Det är förvisso gott skjut i både Uttran och Törlan, men inte extremt.

Den döende aldungen nedom landsvägsbron är alltid som vackrast när Uttran stiger, ett senromantiskt ruinlandskap, hemsökt och härjat av vatten och vindar.

uttranoset
Överflöd




30 DECEMBER Termometern på +4 grader, havet på +20 centimeter, himlen ljusnande. Blåsigt, men inte värre än att jag kan cykla till Lisered.
Lite vinterödsligt där. Ser bara fem sälar och ett fåtal fåglar. Men gräset är grönt:

liseredgrönt
Hoppets färg

Det danska sjömärket ligger utslaget på udden, oblygt blottande sin grova kätting. Det har bara knuffats uppåt några meter av stormarna.

kättingen
Borttappad




31 DECEMBER En framfusig kuling blåser året ut. Ljus över horisonten, havet plötsligt ned till -10 centimeter. Ger mig ut på stranden, med sikte på Sälarevet, men hejdas av ett gåslarm. De är imponerande många nu, särskilt när man står mitt ibland dem. Örnparet sätter sig på Sälarevet. Jag får välja stora reveln istället.
Den är förrädisk nu, med en hal, svart gyttja under gräset. Mina fotspår blir alldeles svarta:

stöveln
Storlek 44

Hittar en välkomponerad skräpskulptur, ett sinnrikt assemblage till minne av alla dessa muskulösa kulingar:

sixpac
Sixpack



Så är det dags att blåsa ut 2013. Ska man sammanfatta året i en enda bild blir det tyvärr nog den här:

skamfil-01
Skamfilat

Därmed är det bara att önska länsstyrelsen i Halland ett nytt och bättre år.