Juli 2013

installationen
Konstverk

Installation är, bland mycket annat, ett begrepp inom den moderna konsten. Så här beskrivs det på Wikipedia: ”Installation är ett konstverk som förhåller sig till rummet och som inte går att definiera som måleri, skulptur eller någon annan av de klassiska konstgrenarna.”
Den odefinierbara installationen på bilden står på Fårarevet, vid kommungränsen, en kilometer norr om Lisereds udde. Jag känner inte dess historia, men den har funnits där i många år. Det ser ut som ett spontant och lekfullt infall, men konstruktionen har vid det här laget överlevt åtskilliga stormar, översvämningar och isvintrar, vilket också är ett sätt att ”förhålla sig till rummet”.
Man kan faktiskt se installationen på en av Thomas flygbilder i ”Tidvatten”. Slå upp sidan 68. Precis i sidans nedre kant, fyra centimeter från mittvecket, finns en liten gul prick. Det är varningsmärket som hör till installationen.
Det är, om man så vill, en skräpskulptur, ett monument över det mänskliga avskräde som ständigt och oförtrutet driver runt på världshaven. I det perspektivet är det en adekvat sinnebild för juli, månaden då civilisationen väller ut över stränderna, fullastad med badlakan, solkrämer och plastankor.


1
JULI Sval och stilla morgon, solen nedtonad av mjuka cirrusmoln. Havet på -1 centimeter. Allt fler grågäss nu, som alltid under högsommaren.
Cyklar till Norra Lyngen: kan se sju sälar. Vadar bort till Fårarevet för att ta julibilden. Två ilskna småtärnor cirklar över mig. Det är här de häckar. Vet inte om de lyckats i år.
Spröda glasörter skjuter upp ur sanden. Går att äta.

glasört
Salicornia dolichostachya

Under kvällen 5 millimeter regn.




2 JULI En gråtrist, kylig och blåsig morgon. Havet på +15 centimeter, tillräckligt för att dränka en stor del av deltat. Det är alltid lika förbluffande att se de vidsträckta sandytorna förbytas i öppet hav.

havet
Detta är Utteros

Inget torskfiske i Kattegatt 2014! Så lyder rekommendationen från forskarna inför årets kvotförhandlingar i EU.
Det är förstås samma råd som forskarna gett varje år sen 2002. Och innan dess hade de i tio år manat till rejäla begränsningar av fångsterna. Men politikerna har fortsatt att dela ut överdrivna torskkvoter i Kattegatt till Sverige, Danmark och Tyskland. De har blivit mindre för varje år, eftersom tillgången på torsk minskat som följd av de kvoter politikerna beviljat…
Rekommendationerna om nollfiske kommer från ”
The International Council for the Exploration of the Sea”, förkortat ICES, i Köpenhamn, som har uppdraget att förse EU:s fiskerikommission med vetenskapligt underlag.
ICES har i flera år påpekat man inte längre har koll på hur mycket torsk som faktiskt fångas i Kattegatt. En hel del torsk dras upp som aldrig rapporteras, en del kastas tillbaks i havet där den blir måsmat. Det går inte heller att säga vad som är genuin Kattegattorsk och vad som är tillfälliga besökare från Nordsjön eller Östersjön, bara att läget är katastrofalt.
Meningen är alla problemen ska lösas när EU:s nya fiskepolitik införs 2015. Hur det faktiskt ska gå till återstår att se.



3 JULI Kylig men stillsam morgon med höga moln och havet på +4 centimeter. Åter mycket gulbrunt skum i vattenbrynet.

juliskum-01
Juliskum - ett

I halvtorrt eller torkat skick formar sig skummet till täta mönster:

juliskum-02
Juliskum - två

I tio gångers förstoring ser man att skummet är uppbyggt av bubblor i många storlekar, vilket säkert bidrar till den visuella effekten. Bubblorna på bilden är en smula deformerade av täckglaset jag lagt över dem för att kunna fokusera mikroskopet:

juliskum-03
Juliskum - tre

I hundra gångers förstoring ser man både tussar av alger och sandkorn mellan bubblorna. Det därifrån den bruna färgen kommer:

juliskum-04
Juliskum - fyra



4
JULI Ljummet, mulet och vindstilla, havet på +12 centimeter. Det utannonserade regnet har inte synts till. Tar en tidig cykelrunda i sommarlandskapet där fåglarna nu nästan tystnat - dock inte de så här års mycket ilskna fiskmåsarna. Här är en duo som håller utkik i Galtabäck:

varningsmåsar
Måsvarning

Upptäcker en skogssnäppa i ett majsfält nedom Moarna. Den hinner fly innan jag hinner höja kameran, men här är biotopen:

våtmajs
Våtmarksmajs

En del har tystnat för alltid. Det här är en av de strandskator som häckat på gamla motellet i Björkäng:

strandgata
Trafikdöden

I en håla på strandängen kliver en brushane med överdrivet yvig, vit halskrage. Där kan finnas fler, men i så fall mer diskret klädda. Räknar till 150 grågäss, betande. I lagunen 22 skärfläckor, varav tre årsungar.



5 JULI Mulen men ljus morgon, lite blåst från väst, havet på +6 centimeter.

Stranden grönskar, som alltid i juli. På upphöjda partier, som klarat sig undan högvattenepisoderna, blomstrar välgödda bestånd av olika mållor och annat som jag inte vet namnet på.

strandgrönt
Grönsaksstranden

Ett exempel är den sandrevel som jag den 5 maj kallade ”Utterosön”. Den har filats ned betänkligt av vågkrafterna sen dess, men i dess mitt finns en bergskedja av minidyner som legat ovan vattnet sen i höstas, och som nu ståtar med frodig spjutmålla. Det är värt att begrunda växtlighetens okuvliga ambition att erövra ökensanden.


mållstrand
Artiplex prostrata

Återser även vår vän torsken, som vilat här sen den 10 januari. Lite vissen kanske, men inte stuvad.

torsken
Utanför kvoten



6 JULI En oklanderligt azurblå sommarhimmel, 14 grader varmt, lätt blåst från väst. Havet på +5 centimeter, på väg nedåt. Meteorologerna vinkar nu med en solvecka (”Tørt vejr med sol i mange dage”), dock med västvindar och uthärdliga temperaturer. Slås av hur mycket fåglar som just nu vistas i reservatet.

Titta på den här stenen. Det är en stor och stadig historia, som vilar i sanden utanför stora reveln. Den har en tydlig vattenlinje, markerad av havstulpaner. Linjen är sned. Uppenbarligen har stenen flyttats eller välts nyligen.

snedsten
Stengåta - ett

Strax intill ligger en annan, ännu större sten, som också ser ut som om den helt nyss ställts på plats ovanpå sanden.

storsten
Stengåta - två

Detta påminner mig om ett av vinterns stora mysterier - stenen som hamnat ovanpå ett isflak, som sen drivit in på stora reveln. Jag skrev om den den 2 februari och 24 mars.

issetn
Stengåta - tre

Jag har ingen som helst aning om hur detta kan ha gått till, trots att jag grubblat mycket på saken. Men jag tänker mig att om nu isen lyckades transportera in en sten i reservatet kan det mycket väl ha kommit fler. Det är därför jag går runt och håller utkik efter stenar som verkar ha betett sig underligt på sistone. Inte vet jag vad man ska tro.

Ser att både SMHI och DMI under förmiddagen petat in ett regnväder på onsdag.



7 JULI Ljusblå himmel, stillastående vindkraftverk och ett exotisk cirkussällskap mitt i semestersmeten.

cirkus
Äkta kameler från Drängsered

Fem prutgäss betar i vattenbrynet nära Sälarevet. En udda syn i början på juli.




8
JULI Femton grader natten lång. På morgonen genomskinliga molnstråk, lagom fläktande nordvästan, havet på -8 centimeter. Noterar ett svårslaget rekord på fantastiska 97 meter!

rekordet-01
Mot söder

Tångplantorna på stranden har alla växt på var sin sten på bottnen en bra bit ut från land. Tången ligger inte ner på bottnen. Den är försedd med luftfyllda blåsor eller någon liknande mekanism för att stå upprätt. När tången blir större ökar också lyftkraften hos blåsorna. En dag blir den så stor att den övervinner stenens tyngd. Tångplantan kan driva i väg, med stenen på släp.
När den kommer in på grunt vatten repar stenen upp en fåra i sanden. Om vattnet samtidigt stiger fortsätter stenen sin färd. Fåran blir allt längre. När vattenståndet sjunker igen ligger hela ekipaget uppe på stranden, i änden på sin fåra.
Tack vare våra extremt flacka stränder kan tångfårorna bli uppseendeväckande långa. Jag har stegat upp en hel del på sistone, och ofta hamnat någonstans mellan tio och tjugo meter. Men dagens notering på 97 meter går utöver allt jag sett hittills.
Rekordet har möjliggjorts av den inskärning i stranden som egentligen är Uttrans gamla lopp, från tiden före Gudrun. Inskärningen gör att strandkanten utanför stora reveln, vid lagom vattennivå, löper i öst-västlig riktning. Tångruskan har kommit den vägen, från norr, och ritat sin fåra mot söder. Det är därför den kunnat bli så lång.
Det är inte alldeles enkelt att fotografera en 97 meters linje på en platt sandstrand, men här är den i alla fall från andra hållet.

rekordet-02
Mot norr



9 JULI Morgondimma som omväxling, 14 grader varmt, havet på -16 centimeter. Denna relativt låga nivå har blottlagt en präktig skörd av glänsande grönalger, proppfulla med klorofyll.

grönt-01
Alggrönt - ett

grönt-02
Alggrönt - två

grönt-03
Alggrönt - tre

grönt-04
Alggrönt - fyra

Kamrat Soptunna, däremot, har för tillfället mist sin gröna lyster under ett hölje av mera mörkaktiga alger:

grönt-05
Sopgrönt

På eftermiddagen helikoptertrafik över reservatet. Det är företaget HeliAir Sweden som ordnar korta rundturer för campingfolket. Säkert kul för sommarlovslediga, men mycket panik bland fåglarna. Grågässen, som en längre tid gått och betat utanför Smedsgård, försvinner.

heliair
Biljettpris: 250 kronor

Propellerplan är inget problem. Hundra år efter bröderna Wright har fåglarna lärt sig ignorera dem. Men helikoptrar väcker skräck, liksom luftballonger, deltavingar och drakschabrak.


10 JULI Milt och klart, med havet på +3 centimeter. Hård nordvästvind på natten, som dock mojnar ut före gryningen, kvarlämnande en buffet med färska tångbuskar.

morgontång
Morgontången

I tidiga morgonen harvas den kommunala badstranden med traktor. Nattens skördar ska avlägsnas, den badande allmänheten kräver ”rena” stränder. Jag har ingen statistik, men i Björkäng är den dieseldrivna strandstädningen ofta återkommande. Den anses nödvändig - turisternas protester mot alger, tång och sjögräs kan blir mycket ettriga.

strandtraktorn
Morgontraktorn

Här är en annan historia om maskiner i naturen:
Strax före midsommar lät Statens fastighetsverk klippa gräset på fästningsvallarna i Varberg med en radiostyrd robot av märket
Dvorak Spider.
Fästningsvallarna är berömda för sin unika flora av örter, etablerad genom seklerna. I lördags var en grupp ur Hallands botaniska förening där för att titta. I en insändare i dagens Hallands Nyheter berättar veteranen Ingvar Lenfors om exkursionen:
”Det var en enorm chock att i stället för blommorna se något som mest liknade en stubbåker. Hela området är jämnt avskalat på all vegetation.”
Självfallet måste fästningsvallarna klippas, påpekar Lenfors. Men det ska göras på sensommaren, när växterna är klara med sin årscykel, inte till midsommar:
”Det är typiskt för vår maskinfixerade tidsålder att man inte ser den blommande skönheten omkring sig. Man har fått en ny maskin, en självgående klippare. Då skall allt bort, rensas och jämnas ut i ett slags hjärntvättat nit för att få området så likformigt som möjligt”, skriver Lenfors.
Jag skrev en snutt om den nu 85-årige Ingvar Lenfors den 26 juli förra sommaren. Han är, förutom mycket annat, författare till den förnämliga skriften "Tvååkers flora”, som inkluderar en inventering av växtligheten vid våra stränder.

En mindre grupp grågäss har återvänt till Smedsgård. Årets första skrattmåsungar i lagunen. Vet inte var de kommer ifrån.


11 JULI Sval morgon, fri från moln och vindar, havet på -10 centimeter. Cyklar till Norra Lyngen före morgontrafiken. Grågäss överallt. Ett femtiotal sälar synliga.
De lite torrare markerna runt Lisered och Lyngen är rika på tistlar, vars blomningstid är nu. De är vidunderligt vackra på nära håll:

tistel
Cirsium

På min egen gräsmatta sitter efter lunch en groda. Trodde inte att de hade för vana att solbada. När jag närmar mig hoppar den skyndsamt ut i naturreservatet.

grodan
Rana temporaria



12 JULI Ljuva morgon! Sju grader, stiltje, vidöppen himmel. Havet har retirerat till -14 centimeter, och lämnat ett stort stim maneter i sanden.

morgonmanet
Morgonmanet

Går ut på Sälarevet i stillheten. Ett litet sällskap silvertärnor fiskar, ivrigt som alltid. Ensam småtärna på en sten. Jag stannar länge för att se om den har någon partner. Verkar inte så.

De högre stenarna lyser vita av fågelträck. Det är ett gäng skarvar som håller till där, som de gör varje sommar. De har favoritstenar som de alltid återvänder till, uppenbarligen obekymrade om att de sitter i sin egen spillning.

guano
Skarvsätena

Fiskdieten ger en näringsrik restprodukt: guano. Ordet kommer från ett av Andernas indianspråk. Det är en klassisk historia. På öarna utanför Peru fanns tusenåriga avlagringar av fågelspillning, som kunde vara tiotals meter djupa. Under 1800-talet bröts och exporterades miljoner ton guano som gödningsmedel till jordbruket i Europa och USA. Det mesta härstammade från en nära släkting till vår egen skarv, som följdriktigt kallas guanoskarv.



13 JULI En repris av gårdagens ljuvlighet, men med ett lätt morgondis som bländskydd mot solen. Havet på -8 centimeter, på väg uppåt.

Hittar en härva av ståltråd på stranden, klädd och pyntad med torkade alger.

13juli
Juli

Jag känner igen den: ännu en av vinterns märkligheter. Den 15 januari såg stålnystanet ut så här (det finns fler bilder på det datumet):

15januari
Januari

Det är en bit stängsel från förra sommaren som revs ned av vinterns is och prompt rullade ihop sig till en modernistisk skulptur, lite kyligt abstrakt. Som sommarkonst är den varmare i färgerna och mjukare i konturerna. Här är en bild från andra hållet, som bättre visar var den ligger:

 andra hållet
I motljus

(En fotnot till detta: Hela vintern klev jag omkring på isarna i Utteros utan att dratta omkull, trots klen balansförmåga, men tack vare dubbade stövlar. Däremot snavade jag rejält ett par gånger på förrädiska stängselstumpar. Det är ett otyg. Snubbeltråden på bilden har, förutom sitt estetiska värde, fördelen att synas på långt håll.)



14 JULI Litet väderskifte: fullt med moln på himlen, tio sekundmeters vind från nordväst, havet på +- 0 centimeter.
Dagens strand domineras av sudare i häftiga härvor:

sudare-01
Chorda filum

Sudare är en förbryllande skapelse, en ettårig brunalg som kan bli flera meter lång, men vars bål bara är ett smalt snöre utan synlig struktur. Den gör två saker i livet: växer i rasande takt och producerar sporer som lever sitt eget mikroskopiska liv. Den är känd under många namn. ”Snärjtång” är en vanlig och passande variant.

sudare-02
Snärj

Det hjälper inte mycket att titta på snörena i tjugo gångers förstoring:

sudare-03
Närsnöre

Men de går att äta. Stek dem i smör. Bloggaren Joel Magnusson har ett recept på Toast sudare.

Ett flöte på vift har hamnat i reservatet. Det är märkt GG 836, vilket betyder att det härstammar från Göteborg.

GG 386
Lösflöte

Inte en enda kitesurfare i reservatet på hela helgen.



15 JULI Friska vindar i dag, cumulushimmel, havet på -2 centimeter .

Diagrammet från Ringhals ser lite besynnerligt ut just nu. Titta här:

5_ringhals-1

Prognoserna verkar ha hamnat helt ur fas med verkligheten. De visar ebb när det är flod och vice versa. Det ser inte rätt ut.

Nåväl. Det är torrt igen. Vi fick rejäla skopor regn i slutet av juni, men det har växtligheten gjort av med. Den 2 juli kom 5 millimeter, men sen dess ingenting. Grundvattennivåerna är fortfarande ”mycket under de normala”, enligt SGU:s kriterier. Uppe vid Ängarna pumpas vatten ur Uttran till odlingarna. Strandängarna börjar få en matt ton.

Själva stranden är också torr, men det gör inget. Till skillnad från livet på land kan algerna konsten att tvina bort i skönhet:

tork-01
Torkkonst - ett

tork-02
Torkkonst - två



16
JULI Sjutton grader varmt, mörkt melerade moln, havet på +5 centimeter. Bristen på morgonsol och de ostyrigt turbulenta vindarna ger en vag höstkänsla ute på stranden. Nån kilometer in på slätten råder dock en orygglig högsommar.

blått
Campanula rotundifolia

rött
Epilobium angustifolium

Skärfläckorna har nu gett sig av, saknade av en del av oss. De vackra men vimsiga fåglarna sätter såväl visuell som auditiv prägel på strandlandskapet under vår och försommar. Ett tjugotal har hållit till i reservatets laguner i år, sen början av april. De har producerat några ungar, men alldeles för få. Vart de tagit vägen nu är det ingen som vet, men de är inga långflyttare.

Dagarna är långa. De som börjar med höstkänsla kan tolv timmar senare bjuda stekande sol.



17 JULI Halvklart, milt, småblåsigt, havet på +2 centimeter. Här är en bild på hela reservatet, tagen från grinden vid Åsenvägen, som är den bästa utkikspunkten för den som söker överblick. Björkäng längst till vänster, Galtabäck till höger, den lagun jag kallar lagunen som en månskära tvärs över bilden. Se det som ett experiment.

hela rasket
Hela rasket

Bilden är tagen strax före klockan sex med min iPad. Den består egentligen av en hel räcka bilder, hoptråcklade av en app som heter Photosynth. Proceduren kräver bättre handlag än jag besitter (det finns ett förargligt hack strax höger om mitten). Självfallet kan en rutinerad fotograf ta bättre panoramabilder än den här. Men inte hur bra som helst. Alla bilder ljuger. Den här bryter grovt mot perspektivläran. Öppna landskap och vida horisonter går inte att komprimera. Man måste vara där själv, med bägge ögonen.

Vid halv nio ett vackert skepp på sjön:

okänd brigg
I medvind

Jag vet inget om den här skutan, men klickar man tillbaks exakt ett år, till den 17 juli 2012, hittar man lustigt nog en precis likadan, så jag antar att även den här är en brigg.



18 JULI Strålande tider: ett högtryck i paritet med det vi hade i vintras, fast mera svettigt och mindre vackert. Havet på +7 centimeter.

Hundfrågan får allt snårigare förgreningar. Så här ser det ut stup i kvarten den här sommaren:

dogs-03
Reservatshundarna

Det verkar som om många, båda campinggäster och andra, återgått till vanan att rasta hundarna i reservatet, eftersom de vet att det är förbjudet att göra det på den kommunala badstranden, men inte att det råder kopplingstvång norr därom.
Nytt för i år är att kommunen öppnat den södra halvan av badstranden för hundar, liksom för kitesurfare. I linje med Varbergs nya turistpolicy att inte ha förbudsskyltar (”de sänder ut negativa signaler”) ser det ut så här:

ickeförbud
Positivt budskap

Samtidigt har kommunens beslutsfattare i frågan, stadsträdgårdsmästare Liv Sonntag, bombarderats med protester mot att förbudsskyltarna plockats bort från badstränderna, och att dessa följaktligen kryllar av hundar. Hon har därför bestämt att de nya kommunala skyltarna ska kompletteras med en klisterlapp där det faktiskt står att hundar är förbjudna.
Vi har skickat den till tryck och vill sätta upp informationen så snart det är möjligt”, säger hon i dagens Hallands Nyheter.
Om detta även gäller Björkäng återstår att se. Också här finns en skylt av den nya modellen. Så här ser den ut:

skyltskylt
Kommunskylten

Men här finns flera av de gamla förbudsskyltarna kvar, även om själva förbudet bleknat i strandklimatet:

blekskylten
Där var ett rött streck förut

Sen har vi förstås reservatsskyltarna, de som upplyser om kopplingstvånget. Den på gränsen mot Smedsgård ser ut så här:

distansskylt
Lite svårläst, kanske

Den här är svårare att missa:

toaskylt
På hemlighuset

Denna bisarra förvirring kan vara ganska underhållande, på det Grönköpingsmässiga viset. Det tråkiga är om fågellivet drabbas av det oavlåtligt ökande antalet hundar. Men eftersom fåglarna blir allt färre kanske det löser sig med naturlig avgång, som det heter.

hundkvartett
Däggdjurens tid



19 JULI Frisk nordvind i dag, men varmt ändå: sjutton grader i gryningen. Havet tillfälligtvis uppe på +10 centimeter.

Vid lagunens södra mynning finns denna sommar ett märkvärdigt minilandskap, med decimeterhöga sandkullar, alla prydda med en intorkad, svart tångplanta.

kull-01
Kullersanden

kull-02
Tångmössorna

Kullarna ligger på en sandplatå som byggdes av vågor och strömmar i fjol, när havet stod högt under långa perioder. Den var från början helt platt, som en ordinär sandrevel. Ovanpå platån strödde havet tångruskor, slumpmässigt som alltid.
Så såg det ut i höstas. Sen dess har havet aldrig stigit över platån. Inte heller nådde vinterns ismassor hit. I stället har vinden försökt blåsa i väg sanden, åt alla kända väderstreck. Men tången hindrar blåstens framfart. Under den ligger sanden skyddad. Mellan ruskorna, däremot, kan den mejsla bort sanden. På så sätt har platån skulpterats av vindarna, med tångkullar mellan öppna dalar och fria, böljemönstrade ytor.
Jag tycker detta är intressant. Den mjuka, följsamma sågtången, som i vått skick jäser sönder på en vecka eller två, har här byggt en ovanlig och motspänstig strandtopografi, några meter från havet. Och inte bara den. Går man ned på knä kan man studera hur vartenda litet föremål har hjälpt till att skapa reliefer i den av vinden oupphörligt filade och hyvlade sanden.

musselsand
Hjärtmussla med vindskugga

Jag skrev om de kuperade stränderna den 8 april och den 5 maj. Jag väntar fortfarande på att ett bastant högvatten ska radera ut kullarna igen.

Badvattnet i Björkäng är fortfarande problematiskt. Fem prover har tagits i år. Bara två av dem var helt godkända. De tre övriga visar förhöjda bakteriehalter. Här är
hela listan:

björkvatt

Blå dutt betyder tjänligt vatten, grön dutt tjänligt med anmärkning. Gränsvärdet för bakterierna ligger på 100 per deciliter vatten
Därmed utmärker sig Björkäng ännu en gång. Inga andra havsbad i Varberg eller Falkenberg har fått några anmärkningar i år.
Det här betyder inte att det är farligt att bada i Björkäng. Men det är en påminnelse om att slätten innanför badplatsen är ett intensivt jordbrukslandskap där det vimlar av grisar, kor och människor, och att både Uttran och Törlan är tämligen övergödda åar med ett vatten som inte är alldeles rent. Jag tror faktiskt att detta är gynnsamt för livet i reservatet, om än inte för turistbranschen.

Kvällssyn: skrattmåsar fångar sländor högt över strandängarna.


20 JULI Kylig morgon: sju grader. Himlen klar, havet blankt, vattennivån på -2 centimeter. Hör årets första vaktel från ett sädesfält öster om Smedsgård. Den är inte särskilt spelvillig och svår att lokalisera.
Magiska morgnar som denna förvandlas hamnbassängen i Galtabäck till ett abstrakt och sparsmakat konstverk mitt i kosmos:

hamngeometri
Femtio nyanser av blått

Det enda som bryter spegelytan är en skrakhona med tre ungar:

skrak
Mergus merganser

En trevlig men ovanlig syn. Storskrakar häckar i holkar och andra håligheter. Man kan undra var den här familjen haft sitt hushåll.


Halv tolv luftmoped över reservatet. Panik bland fåglarna:

luftmoppe
Ser farligt ut





21 JULI Morgontjocka. Vilsamt för ögonen, om inte annat, efter veckans alla soltimmar.

julidimma
Dimmorgon, sedd från havet

Havet på -5 centimeter. En flock om 7-8 kentska tärnor fiskar i dimman utanför Smedsgård. Några är årsungar. Som alla tärnor spritter de av energi och intensitet, dykande huvudstupa i kaskader av vatten. De hittar mycket småfisk, som ungarna får.
Cyklar till Norra Lyngen. Bara fyra sälar på kobbarna. Grågäss, krickor och av dimman synliggjorda spindelnät.

julispindel
Dimfälla

Två hägrar i reservatet, säsongens första.

Tar en cykeltur i den ljuva kvällningen. Strax söder om Björkäng flyger en hornuggla över landsvägen. Aha! Nu minns jag. Det satt en hornuggla och hoade i barrdungen i vintras. Jag nämnde det den 17 februari. Cyklar bort och kollar. Jodå! Långt in i dungen sitter en uggleunge och tigger mat. Den låter inte gammal: ett lite ynkligt men omisskännligt visslande. Härligt att höra.

ugglebo
I dungen till höger om gården bor hornugglorna




22 JULI Dimman lättar redan vid femtiden. Havet på -6 centimeter, termometern på +10 grader, men bägge stiger snabbt. Möter tidvattnet när jag går ut till Sälarevet: ser det frejdigt forsa in över gårdagens många fotspår.

vatenfötter
Havet kommer

Fullt med vadare i reservatets norra laguner: gluttsnäppor, skogssnäppor, grönbenor. Ett svanpar med två dunungar simmar utanför stora reveln. Vet inte var de haft sitt bo. Måste ha värpt i mitten av juni.

svanidyll
Bara några dygn gamla

På eftermiddagen visar sig ett helt nytt fenomen på himlen - moln! De kommer sävligt glidande österifrån, som en majestätisk eskader av platta bomullsbalar från Småland. Har man inget annat för sig kan man följa dem på färden, och se hur de ohjälpligt avdunstar när de närmar sig kusten: de må bestå av vatten men de skyr havet.

cumulus
Cumulus humilis

Jodå, stadsträdgårdsmästarens klisterlapp är nu på plats:

klisterhund
Negativt budskap




23 JULI Om nu solen envisas med att gå ned i Galtabäck får vi väl beundra fullmånen i stället.

månmorgon
Klockan 05.27

Ännu en vacker morgon, som synes, med ostlig vind, havet på -10 centimeter och stränderna som gjorda för en morgonflanör.


Vid måttlig blåst kan vågorna ibland forma distinkta hyllor på stranden, med en märkligt skarp kant upptill. På hyllans branta sida mot havet kan man hitta ett fintrådigt nätverk av sand, som avsatts när vattnet drog sig tillbaka. Också det är ett märkvärdigt fenomen, som speglar hur dyningarna, bredvid sin hydrodynamiska regelmässighet, också har en självsvåldig och slumpmässig sida, med spänst nog för att styra de finare sandkornen. De här bilderna är från revlarna utanför Smalasudde.

sandhylla
Hyllkanten

sandtrådar-02
Sandens nerver - ett

sandtrådar-01
Sandens nerver - två

Det är nu tre veckor sen det regnade: den 2 juli föll 5 millimeter. Detta är futtigt för juli, som normalt är en våt månad i Halland. Vi har nu den längsta sommartorkan sen 1994, om mina noteringar stämmer. Både SMHI och DMI har länge vinkat med nederbörd till helgen, men mängden och den exakta tiden skiftar mellan de olika prognoserna. Just nu ligger mest blöta på måndagen, alltså den 29 juli.


24 JULI Bara åtta grader i gryningen, men moln- och vindfritt. Havet nere på -15 centimeter.

ulva lactuca
Ulva lactuca

Denna låga nivå har blottlagt generösa portioner havssallat på stranden: lysande gulgröna blad, med vackert veckade kanter, men helt utan struktur och på närhåll genomskinliga. Mellan fingrarna känns de bara som tunna hinnor, en aning slemmiga. Enligt läroböckerna är bladen exakt två celler tjocka. De går att äta, men man blir inte mätt. Havssallaten är en av dessa fenomenalt snabbväxande grönalger som soliga somrar formar täta ängar längs stränderna.

Nordliga vadare nu. Ett gäng kärrsnäppor på Sälarevet, där stenarna möter morgonen med gröna strumpor:

kärrsnäppa
Calidris alpina

Och på en av de efemära revlarna vid Uttrans mynning tre tegelröda myrspovar, eleganta men för skygga att komma nära:

myrspovar
Limosa lapponica

En med beröm godkänd solnedgång:

24:7
Galtabäck




25 JULI En ljummen och lite kvav natt, temperaturen sjutton grader. I gryningen tät dimma, sikten < 200 meter (ser inte lagunen). Havet på -3 centimeter.

algdimma
Grönalger i gryningsdimma

Går ut mot havet längs Uttrans södra, mycket flacka strand, där dy och alger torkat samman i en prydlig geometrisk systematik. Snyggt.

algtorka
Algkonstverk

Meteorologerna varnar nu för åska med påhängda skurar. Det lite större regnet har flyttats från måndagen till söndagen. Behövs.



26 JULI Ännu en sublim högsommarmorgon, sval, klar och stilla. Havet på -10 centimeter. Cyklar till Morupsån och spatserar strandledes till Törlan och tillbaks, bland strandastrar och randiga algvallar.

strandaster
Tripolium vulgare

algränder
Tre generationer

Ett femtiotal sälar, stora skaror grågäss, många enkelbeckasiner. Tre hägrar vid Törlans mynning. De går gärna där och plockar livsmedel ur ån. Vad det är de fångar får man inte veta.

törlanhäger
Ardea cinerea

SMHI har ändrat sig igen. Senaste budet är heldagsregn på tisdag och onsdag.



27 JULI Mörk och mulen morgon, med strukturlösa moln och enstaka åskdån långt ut över Kattegatt. Havet på -6 centimeter. Blir mobbad av en fanatisk fiskmås på stranden. Den har halvvuxna ungar nånstans, men föräldrainstinkten sitter i. Fiskmåsarnas skrik kan verkligen vara enerverande, vilket förstås är meningen.

attack
Attackflyg

Stränderna bemängda med fjädrar och dun just nu: spåren av sjöfåglarnas sommarruggning. Mest svanar, antar jag.

fjäder-02
Avruggat

Under sommarmånaderna ligger stora klungor knölsvanar vid Sälarevet och Lisereds udde, till synes sysslolösa. De ruggar. Svanar byter årligen alla sina fjädrar och mister förmågan att flyga under fem-sex veckor. Honorna ruggar när ungarna är små, hannarna väntar tills honan är klar. Bland svanar som inte häckar tycks det vara tvärtom: hannarna ruggar först (detta enligt Ginn & Melville: Moult in Birds).

fjäder-03
Fjädernära

Sitter på cykeln när det börjar regna fem i sju. Bara en miniskur, men hinner bli blöt. Gör inget. Hoppas på mer.

Blir inte bönhörd. Lite mer väta under dagen, visserligen, men inga mätbara mängder.



28 JULI Som lägst 18 grader på natten. Gryningens himmel lite ödesmättat mörkblå, fullmatade moln fäller ett försiktigt duggregn, som atmosfärens svar på värmeböljan. Havet på +1 centimeter.
Måste be den skrikande fiskmåsen om ursäkt. Jag skrev igår att den ”har halvvuxna ungar nånstans”. Fel. Den har en helt ny kull om två spräckliga dunungar, nyss sprungna ur äggen, som försöker gömma sig bland strandmållorna. Lite sent på säsongen, men inte unikt. Föräldrarna har all anledning att väsnas.

en unge
Minimås bland mållor

två ungar
Fiskmåssyskonen

Fullt med skrattmåsar i lagunen, många födda i år. Skogssnäppor lite överallt.
På eftermiddagen över 30 grader varmt. Sen vänder vinden.
Lätt regn strax före midnatt. Dagens samlade nederbördsmängd blev därmed 1 millimeter.



29 JULI Stillsam morgon, mild, tyst och frisktdoftande. Havet på +-0 centimeter, men var uppe och vände på +16 centimeter under natten. Stökade om en del på stranden.

fotspår
Fotspår i sanden

Hör skärfläcka skrocka över stranden: tre ungfåglar i tät formation flyger runt, ledsagade av äldre fågel. Aha, årets kull är kvar i reservatet! Ser ut som en flyglektion. Lär sig navigation.
Råkar skrämma upp trehundra grågäss från åker i Bjärs
.

Det må gå trögt för fåglarna, men vad som ökat markant i reservatet är joggarna, säkert gynnade av det tilltalande vädret. Jag har visserligen ingen statistik, men populationens tillväxtkurva är så brant att det inte behövs.

dogjogg
Fitnessvågen har nått Björkäng

Pilgrimsfalk på stranden klockan 11. Har säkert spanat in våra fiskmåsungar. Ser inte vad som händer, bara att falken försvinner i riktning Valasjön i ett moln av ettriga ungstarar.

På kvällen halva himlen täckt av små turbulenta molncylindrar på hög höjd. Vet inte om de förebådar något, men alla prognoser talar nu om regn i morgon, om än inte i stora mängder.

molnknotter
Altocumulus floccus




30 JULI Mulen morgon, förunderligt stilla, och med oväntade molnformationer. Här är en bild med flera horisonter:

stilla havet
Stillhetens hav

Havet på +11 centimeter. Inget nytt på stranden, bortsett från ännu en vilsegången sko.

strandsko
På väg ut i Kattegatt

Gympadojor har spelat en minnesvärd roll i oceanografins historia. I maj 1990 råkade ett containerfartyg i svår storm i norra Stilla havet, och tappade en del av lasten, däribland 61 820 skor av märket Nike. Under flera år framöver spolades det upp Nikeskor på världshavens alla stränder. Men det skedde inte slumpvis, utan efter ett mönster i tid och rum, som forskarna kunde använda till att testa sina modeller över havsströmmarna.
Två år senare havererade ett annat fartyg på väg från företaget Kiddie Products i Hongkong, med hundratusentals plastankor, som också blev till gagn för oceanografin.
Så är det: allt strandskräp har sin historia.


Hör vakteln igen, på samma ställe som den 20 juli. Adressen är Anders Nilsgård, strax öster om landsvägen. Den spatserar i en kornåker, ganska aktiv idag.

vaktelbiotop
Där nånstans

Dagens regn en flopp: knappt två millimeter.



31 JULI Frisk västvind i dag, havet uppe på +18 centimeter, eleganta cumulusmoln men inga skurar över horisonten.

siste juli
Siste julimorgon

Blåsten sätter sprutt på surfarna. Dock är disciplinen fortfarande god - ingen ger sig in i reservatet.

huvudsak
Med surfing på hjärnan

Mikroskur vid 14-tiden ger en millimeter. Därmed blev facit för juli åtta millimeter regn, en ynklighet jämfört med vad som måste ha avdunstat via växterna denna frodiga och varma månad. Julisnittet för de 17 år jag bott i Smedsgård är 80 millimeter. Årets utdelning blev alltså bara tio procent. Den näst lägsta siffran är 28 millimeter i juli 2000.
Det är intressant att följa hur prognoserna slirat på sistone. I minst tio dagar har datorerna vetat att ett regnväder skulle åka norrut över Sydsverige i början på den här veckan. Förra tisdagen, alltså den 24 juli, visade kalkylerna att över 30 millimeter regn skulle falla på måndagen, den 29 juli.

24:7
Prognosen den 24 juli

I söndags, den 28 juli, var regnet flyttat till tisdagen den 30 juli och uppgraderat till över 40 millimeter.

28:7
Prognosen den 28 juli

Av denna utlovade väta fick vi alltså bara två millimeter.
Detta beror inte på att meteorologerna missköter jobbet. Det är atmosfären själv som är oregerlig, med små men intensiva skur- och åskceller som kommer farande utifrån Kattegatt som ärtor ur ett blåsrör.