September 2013

rönn
Sorbus aucuparia

Det finns en gammal föreställning om att rönnarnas fruktsättning förebådar den kommande vinterns väder. Hallands flora citerar en variant ur agronomen Johan Fischerströms skrift ”Anmärkningar om södra Halland” från 1761: ”När Rönn-trädet bär mycken frukt, gör Hallänningen sig försäkrad om en våt höst”.
En myckenhet röda rönnfrukter har vi längs kusten denna september. Men de blir inte långlivade. Rönnens miniäpplen erbjuder kaloririk och lättfunnen föda för de fåglar som under hösten sträcker sydvart, i ofantliga hopar, längs Hallands stränder. Men visst, en våt höst kan verkligen behövas efter den torra sommaren.



1 SEPTEMBER Blåsig natt, 14 grader varm, havet upp till +31 centimeter. Vid den nivån kan jag inte ta mig över lagunen, som snarast liknar en havsvik:

lagunvatten
Höga havet

Den ryska båten ligger ännu på kvällen kvar utanför Läjet. Här är en bild. Avståndet är ungefär 15 kilometer.

ШЕКCHA-03
ШЕКCHA

Dagens småskurar har lämnat min regnmätare oberörd.



2 SEPTEMBER Ett alldeles rysligt väder. Hårda vindar hela natten. Både Nidingen och Hallands Väderö anger 14 sekundmeter, med 18 i byarna. Fjorton grader varmt, små men ettriga skurar, havet på +23 centimeter. Ingen sikt alls.
Först vid halv nio kan jag kliva ut på strandängen och beundra dess nyvunna väta.


smedsgårdssjön
Smedsgårdssjön

Blå tunnan har tagit ett litet men icke obetydligt steg framåt/uppåt, att jämföra med den 19 augusti:

tunnlyft
Nästan uppe!

Ryssen ligger kvar, kraftigt krängande i vågorna. Har bytt ut bilden mot en bättre.

Solig eftermiddag. Morgonens väderbus efterlämnade tre millimeter i regnmätaren.



3 SEPTEMBER Bara sex grader i gryningen. Kulingen bortblåst, havet på +17 centimeter, reservatet fullpackat med gäss. Just som solen tänkt gå upp sveper en tät dimma över stränderna.
Vadar ut, försiktigt för att inte skrämmas. Blåsten och vågorna har fejat strandzonen och lämnat kvar färska och frodiga buskar av sågtång.

morgontång
Kulingtång

Vid sju bryter solen fram och skapar ett lätt psykedeliskt landskap.

dimlättnad
Dimlättnad

Upptäcker ett udda par som kilar omkring bland tången: en stor kustsnäppa och en liten kärrsnäppa. De håller ihop. Det är sällan mer än två meter mellan dem, och blir det mer avger de små diskreta kontaktläten. Trots att kustsnäppor häckar längre norrut i Arktis än kärrsnäppor blandar de sig ofta under höstflyttningen, men det är intressant att se att den flockinstinkten fungerar även mellan enstaka individer.

vadarpar-01
Vadarparet - ett

Kustsnäppor och kärrsnäppor tillhör samma släkte, Calidris. Dessa köldtåliga fåglar har en intressant genetisk historia som i hög grad formats av istiderna. Nordligt häckande vadarbestånd har splittrats och isolerats när isen brett ut sig. Delbestånden har efter hand utvecklats till skilda raser eller arter, alltmer genetiskt separerade. Den här processen har kartlagts i detalj för både kustsnäppor och kärrsnäppor, som bägge finns i en rad raser, tillkomna under den sista istidscykeln. Någon gång under de senaste årmiljonerna har de bägge arterna själva uppstått på samma sätt ur en gemensam moderart. Det finns säkert forskare som försökt datera när det hände, fast jag inte kan hitta den uppgiften. De bägge snäpparterna har genom årtusendena blivit alltmer distinkta, med storleksskillnaden som en oöverstiglig barriär, men de kan ändå känna släktskap och vissla åt varandra på en ödslig sandstrand.

vadarpar-02
Vadarparet - två

Sen sommarväder. Cyklar till Läjet för att kolla ryssen. Hon ligger långt ut, om än på svenskt vatten. För trettio år sen hade vi alla förstått att det var ett spionfartyg. I dag är hon bara en kuriositet.

ШЕКCHA-04
Vad väntar hon på?



4 SEPTEMBER Mulen natt, 15 grader varm, vindstilla. Havet på -9 centimeter, gässen har sovit i reservatets norra halva. Går ut på stranden och tar 87 fotografier, alla med samma motiv: den allt insvepande och liksom självlysande blåa silverfärg som hav och himmel målar sig med i ömsesidigt samförstånd, och som kan bli helt överväldigande när man står med stövlarna i silvret. Här är två varianter, tagna just som den nyuppstigna solen börjar blanda sig i paletten.

06.46
Klockan 06.46

07.10
Klockan 07.10

Sen molnig och disig dag, med regndroppar till lunch. Den ryska båten ligger där den ligger, ibland höljd i dimma. Så här ser hon ut när den lättar framåt kvällen. Observera att vinden vänt sen i förrgår, så att hon nu har aktern mot norr.

onsdagsryss
Dagens ryss

Plötsligt ger hon sig iväg. Klockan är precis 19. Jag står och tittar på en gigantisk flock vitkindade gäss som just gått ned på Sälarevet. Jag får en känsla av att ШЕКCHA ligger längre ut än nyss. Jo, hon rör sig! Långsamt ökar hon farten och drar ut mot Kattegatt. Riktningen är sydlig. Ska hem till St Petersburg, kan man förmoda. Hejdå, båten!

Hit har hon hunnit klockan 21:

hemväg-02



5 SEPTEMBER Mild och mulen morgon, vinden nu sydostllig, havet på +-0. De vitkindade gässen har ockuperat stranden, så jag nöjer mig med att hälsa solen vid reservatsgränsen.

molnrodnad
Morgonmolnrodnad

Jag har skrivit förut om det grävda dike som utgör reservatets södra gräns. Det kommer från dräneringar i åkrarna inåt land, men leder också ut campingens dagvatten i havet. Riktigt vad det innehåller vet man inte, men uppenbarligen göder det stranden, som vid dikets mynning fått en mossgrön filt av alger. Detta mikrodelta är just nu populärt tillhåll för gluttsnäppor, hägrar och gräsänder.

dikesoset
Dikesoset

Har plötsligt fått en invasion av harkrankar. Och de är fast beslutna att bli ännu fler:

harkrankparning
Kopuleringskoppling

Håller ett öga på vår ryska båt. Hon tar vägen genom Stora bält och passerar under bron klockan åtta. Strax före tolv går hon in i hamnen i Nakskov på Lolland. Blir nog kvar där ett tag.

Klockan 13.45 : havsörn över reservatet, ligger en stund och cirklar på hög höjd. Det var länge sen.



6 SEPTEMBER Fjorton grader igen, klar morgon men med en påstridig ostan. Havet på -8 centimeter, stranden ockuperad av flera bataljoner vitkindade gäss som inte vill bli störda.
Men jag har ett beaktansvärt fågelliv i min närmiljö just nu. Skälet är det här:

havtorn-01
Hippophaë rhamnoides

Det är mina grannars havtorn som på bara några år, i trots mot saltet och blåsten, växt sig höga och yviga. Helt generöst sträcker de in sina grenar på min tomt, just nu med saftiga om än sura bär, som lockar till sig skockvis med skator, kråkor och kajor. Havtornens konstruktion, med bären hopträngda långt ut på grenarna, ställer till svårigheter för kråkfåglar. Jag har särskilt roligt åt skatornas lätt farsartade akrobatik i de täta och taggiga buskarna. Jag har försökt fotografera dessa tillställningar, men det är givetvis lönlöst. Skator är fenomenalt vaksamma. Även när de tycks djupt engagerade i sitt havtornsklättrande varsnar de minsta rörelse innanför fönstren.

skata
Pica pica

Den närmsta busken står bara fyra meter från naturreservatet, men havtorn är knappast en art som hör hemma på strandängarna. ”Havtorn odlas då och då i landskapet och kan förvildas, åtminstone tillfälligt”, står det i Hallands flora.
Inte heller skator trivs på strandängarna. Med sina runda vingar och långa stjärtar är de byggda för att navigera i trånga miljöer, och man ser dem ofta inne bland stugorna. Men de skyr det öppna landskapet. En ensam skata ger sig sällan mer än tjugo meter in i reservatet; i flockar med andra kråkfåglar kanske hundra meter, men inte mer. Stranden är en total omöjlighet för en skata.

havtorn-02
De är nyttiga också



7 SEPTEMBER Väderrepris från igår. Havet på -1 centimeter. En hel del krabbor på stranden.

krabbvatten
Carcinus maenas

Invasionsarter, talar man om. En del till synes harmlösa djur och växter hamnar av misstag i främmande världsdelar, där de inte har några naturliga fiender, och därför kan sprida sig ohejdat. Vanligtvis handlar det om fripassagerare i fartygens ballasttankar. Japanska jätteostron och amerikanska kammaneter är aktuella fall i Kattegatt. Vår egen stillsamma strandkrabba är en invasionsart i Nordamerika, där den ses som en svår marodör. Den har funnits vid USAs östkust sen 1800-talet, och härjar illa bland musslor, ostron och inhemska krabbarter. I slutet av 1980-talet hittades den plötsligt i Francisco Bay i Kalifornien. Den har sen dess snabbt spritt sig längs Stilla havskusten, med ekonomiska förluster för fisket som följd. Den har också, i globaliseringens tidevarv, hittat till Australien, Sydafrika och delar av Asien, och har hamnat på listan över världen 100 värsta invasionsarter. Den tål alla temperaturer från 0 till 35 grader, och salthalter från 4 till 52 promille. Så denna lilla gröna krabat är värd en viss respekt.

Ett slags motorfordon har avsatt grova hjulspår i reservatet:

spåren
Förbjuden färd

Hittar syndaren på campingen: en eldriven trehjuling för golfspelare, made in China.

golf cruiser
Golf Cruiser

Strax efter åtta sitter en havsörn på Sälarevet, höstens första för min del. Det är en gammal fågel. Den sitter länge och spejar, flyttar sen till stora revelns bortre kant, där jag förlorar den ur sikte.

havsörn september
Äntligen




8 SEPTEMBER Tolv grader i gryningen, vindar från sydost, havet nere på -14 centimeter. Ännu en varm dag väntar, inledd med en synnerligen smakfull morgonrodnad:

m-rodnad
Klockan 06.16

Gåsmassorna ligger tätt ihop i reservatets norra hälft. Strax före soluppgången lyfter två tranor bortifrån Uttran och flyger i sydostlig riktning. Fyra minuter senare lyfter två andra tranor som stått vid Sälarevet. De de ger sig rakt söderut. Lite märkligt. De två paren tycks inte bry sig om varandra, trots att bägge signalerar med ljudliga trumpeter. Inte släkt.

Hittar en mystisk eldröd apparat på stranden. ”Comet” står det med stora bokstäver.

comet
Nödläge

Den har suttit fast med ett enkelt snöre, var vet man inte, och är försedd med vad som ser ut som lampor. På sidan sitter en bit genomskinlig plast med nästan bortfrätta bokstäver, men det går att läsa orden "For emergency use only”. Det finns också en etikett som anger att mojängen är tillverkad i augusti 2010 och bör användas senast i augusti 2013. Den är tung, kanske fem kilo. Bär bort tingesten från reservatet.
Lite senare hittar jag den
på internet. Det är en nödsignal, tänkt att bindas fast vid en livboj. När den hamnar i vatten börjar lamporna lysa, samtidigt som det bolmar ut orange rök i 15 minuter. Riktpris: 329 €.

Har i flera dagar hört häftig skottlossning borta i Lynga, både tidiga morgnar och sena kvällar. Cyklar dit och möts av en bisarr syn. I Morupsoset vilar en fridfull grupp gäss och svanar, totalt ett femtiotal. Men de är av plast. Det är lockfåglar utplacerade av jägare som gömt sig strax intill. Några levande fåglar syns inte till.

plastfåglarna
Falska fåglar

Jägarnas antal vet jag inte, men på den här bilden har en av dem rest sig bredvid ett gömsle av maskeringsnät. Två andra sticker upp huvudena bakom stenen till höger:

jägarlaget
Gömslena

Det är inte samma jägare som den 22 augusti, men de bor uppenbarligen i samma stuga i Lisered. Utanför den står idag fyra danska bilar.

Plötsligt kommer en havsörn flygande förbi Lisereds udde. Ingen fara: en örn låter sig inte luras av attrapper, och den flyger utom skotthåll. Men just som jag följer den i kikaren avlossar jägarna flera skott. Örnen reagerar med en rad hastiga kast i sidled. Jag antar att det är en nedärv respons: blir du beskjuten, flyg i zickzack.
Cyklar hem. Där står örnen på Sälarevet.


9 SEPTEMBER Tolv grader i ottan, havet på -3 centimeter, efter en dipp på -23 igår eftermiddag. Ryktet säger att den ljuva extrasommaren nu är över.
Strax efter soluppgången ger sig gåsmassorna iväg till betena, i flock efter flock. Just nu verkar det vara fler vitkindade än kanadensare. Nästan inga grågäss. Hör inget skjutande idag.

gryningsgäss
Gryningens gäss

Hittar illa medfaret fågelkadaver på stranden, med två trotsiga fjädrar i vädret. Kan inte avgöra vad det är för art, men den har en aluminiumring om tarsen med påskriften ”Riksmuseum Stockholm” och ett nummer. Rapporterar den via internet.

fågellik
92V 00115

Klockan 18 börjar det regna.

10 SEPTEMBER Under natten 8 millimeter regn. Sydvästlig blåst i gryningen, 12 grader varmt, havet på +1 centimeter men på väg nedåt. Nya stim av välgödda maneter har strandat i vattenbrynet.

brännmanet-02
Manetmöte

Detta är brännmaneter, röda och blå. Öronmaneterna, som brukar vara vanligast, syns inte till. Men öronmaneterna har blivit allt färre på senare år, ett fenomen som oroar forskarna. Enligt marinekologen Lene Friis Møller vid Göteborgs universitet kan det bero på att Västkusten invaderats av amerikanska kammaneter, som konkurrerar med öronmaneterna om de djurplankton bägge äter. Här är ett utdrag ur en artikel från 2010 där Lene Friis Møller kommenterar bristen på öronmaneter:

”En förklaring skulle kunna vara att brännmaneterna äter öronmaneter, men det skulle också kunna vara så att bristen på djurplankton, till följd av den amerikanska kammanetens glupskhet, kan ha hämmat produktionen av öronmaneter. Man har också i andra ekosystem observerat att när det är många amerikanska kammaneter, är det få öronmaneter och vice versa, så sannolikt råder någon form av konkurrens mellan dem.”

Kammaneterna kallas ibland ”mördarmaneter”, till minne av det ekologiska elände de ställde till med i Svarta havet på 1980-talet, när stora delar av fisket kollapsade. I Sverige hittades kammaneter första gången hösten 2006. De tycks ha spritt sig snabbt i både Kattegatt och Skagerrak. Hösten 2007 fanns de utanför Falkenberg. Men de hamnar sällan på stränderna. Bara en gång har jag hittat kammaneter utanför Smedsgård. Det var den 12 december 2009. Så här såg de ut:

kammanet2009
Kammanet, december 2009



11 SEPTEMBER En osympatiskt kylig morgon (10 grader), med havet på +6 centimeter. Ger mig ut på stranden för att se solen gå upp. I stället börjar det regna.
Blir kompenserad strax efter åtta med en pilgrimsfalk som sitter på en stängselstolpe och begrundar duggregnet:

08.07
Pilgrimmen

Tre minuter senare landar två havsörnar på stranden.

08.10
Örnarna

De försvinner medan jag kollar falken. Upptäcker dem på en sandbank norr om Uttran. Där finns något ätbart. Så ätbart, faktiskt, att måltiden varar till tjugo i elva! Var det en gås? Falken är försvunnen. Jag har troligtvis missat en massa detaljer, som vanligt. Det är två gamla örnar. Efter maten sitter bägge på Sälarevet och ser belåtna ut.
Här är de, bortom däggdjuren:

11.46
Honan till höger

Cyklar bort till Suddeväg för att vada ut till reveln där örnarna åt lunch. Misslyckas nesligen med detta, men råkar skrämma upp pilgrimsfalken, som sitter vid vägkanten och gnager på en kaja. Den får med sig bytet när den drar iväg.
När jag kommer hem igen klockan 13 sitter örnhonan kvar på samma sten på Sälarevet. Hon ger sig inte av förrän en timme senare.

Får mejl från Ringmärkningscentralen om den döda fågel jag hittade i förrgår, den med två svarta fjädrar i vädret. Det var en storskarv, märkt som bounge på Soteskär i Bohuslän den 19 juni i år. Avståndet dit är 171 kilometer.


12
SEPTEMBER Plus tolv grader, vindstilla, havet på -3 centimeter. Går ut på stranden före solen. Stort gåslarm borta vid Uttran. Kan ana den mörka profilen av en havsörn på Sälarevet. Ger mig därifrån och promenerar söder om Törlan istället. Inga fåglar där, som vanligt.
När jag är hemma vid åtta står örnen och äter på samma revel som igår. Märkligt. Där vimlar av kråkor och trutar. Ligger där matrester kvar var det knappast en gås de åt på. En halvtimma senare kommer örn nummer två och vill vara med.
Medan jag betraktar detta sceneri hör jag kråkor bråka på stranden. Hittar orsaken: en fiskgjuse!

gjusen-01
Pandion haliaetus

Den sitter på en stängselstolpe och äter fisk. En underbar syn. Gjusar ser man då och då om somrarna fånga fisk i reservatet med oförskräckta störtdykningar, men de ger sig alltid av med bytet till boet uppe i Åkullaskogarna. Men nu är det flyttdags för gjusar, så det här kan vara en fågel på väg mot Afrika som pausat för ett mellanmål. Kråkorna upprörda. Gjusar är visserligen stora fåglar, men ändå klena jämfört med havsörnarna, och kråkorna visar mindre respekt. Men gjusen balanserar rutinerat på sin stolpe, med fisken fast i klorna.

gjusen-03
Kråkattack

När gjusen försvunnit sitter bägge örnarna på Sälarevet. Inspirerad av den nyss bevittnade måltiden åker jag och köper fisk. När jag kommer hem halv elva sitter ena örnen kvar.
Den stannar hela eftermiddagen. Men klockan 16 ger den sig bort till sandbanken igen och börjar äta. Aha! Nu måste jag dit.
Cyklar bort till Suddeväg. Därifrån ser jag att örnen åter sitter på Sälarevet. Gässen håller sig borta, så jag kan gå ut utan att störa. Allra längst ut på Uttrans norra strandsporre hittar jag örnarnas mat: en liten säl.

örngott
Örngott

Det är ingen aptitlig syn, ett blodigt bylte i tången. Man kan se hur långt örnarna hann igår, och vad de satt i sig i dag. Finns mer mat till i morgon.

Solnedgång i mästarklass. De blir bättre och bättre allteftersom de flyttar ut över havet.

aftonglöd
Klockan 19.34


13
SEPTEMBER Sju grader, dimma, havet på -2 centimeter. Stort gåslarm klockan sex. Ser inget. Cyklar till Lisered. Dimman tätnar, ser inget. Hittar en massa danska patronhylsor. Stålhagel.

jaguar magnum
Magnum

Stor skönhet när solen bryter fram:

spindelljus
Spindelljus

Kommer hem halv nio. Bägge örnarna borta vid sälen. Efter att ha sett kadavret inser jag att det tar tid att komma åt köttet. Sen mer dimma. Sen ännu en vacker dag.
Strax före klockan 18 flyger en luftmoped över reservatet. Tusentals fåglar lyfter i panik.



14 SEPTEMBER Åtta grader, markdimma, havet på -3 centimeter. Gäss överallt, även vid Törlans mynning. Ser morgonrodnaden speglas i strandens armé av maneter.

manetrodnad
Manetrodnad

Över havet en distinkt molnbård, hela vägen från nord till syd:

molnrodnad
Molnrodnad

Satellitbilden visar att den faktiskt sträcker sig från Oslo till Hamburg:

5233e37db5118
Raka linjer

Fem målmedvetna tranor flyger över reservatet, med sydostlig kurs. Det förvånar mig att tranorna startar sina flyttetapper så tidigt, oftast redan före soluppgången. Tranor är termikflyttare, som utnyttjar uppvindarna i de bubblor av varmluft som bildas över solbelyst mark. Men termiken sätter fart först frampå förmiddagen. Andra stora flyttfåglar, som vråkar, väntar med att ge sig av till tio-elvatiden. Så varför är tranorna uppe så tidigt?
Att flyga är ytterst energikrävande för en stor fågel som tranan, som väger fem-sex kilo. Ornitologen Thomas Alerstam har specialstuderat tranornas flygteknik. Han har räknat ut vad de kan vinna på att konsekvent utnyttja termiken till att nå höjd, och sen glida i en flack bana nedåt. Han har också följt tranflockar, både med radar och i ett litet flygplan. Han har kommit fram till att tranorna väljer att optimera sin sträckhastighet, inte att minimera energiåtgången. Den genomsnittliga farten för en flock tranor ligger mellan 40 och 50 kilometer i timmen, och de når den genom att blanda glidflykt via termiken med aktiva vingslag. Så jag antar att tranorna startar i ottan för att hinna med en så lång dagsresa som möjligt.

Örnarna har tröttnat på sälkött. Men 11.30 kommer en gammal havsörn på hög höjd över reservatet. De tusentals gässen, som trodde faran var över, lyfter i ett surrande virrvarr, som en bisvärm i panik. Omöjligt att se vart örnen tar vägen.

Det här är en syn jag gillar: kor och gäss fredligt betande sida vid sida.

sambete
Pastoral idyll

Det är 300 miljoner år mellan dem. Bägge är rädda för rovdjur. De är vaksamma. Alla gässen går mot vindriktningen för att snabbt kunna fly om det kommer en människa. Hur har dessa ängsliga gräsätare lärt sig att tolerera varandra? Ingen som vet.



15
SEPTEMBER Väderbyte, morgonregn. Havet på +16 centimeter trots ostliga vindar. Mitt på dagen splittras molnskiktet, vinden börjar dras mot sydväst, havet mot nya höjder: +19 centimeter klockan 12. Havsörn till attack mot gåsdivisionerna i Utteros. Kitesurfare i reservatet.

kitet
Fel strand

Detta är en kombination jag har svårt att assimilera, en krock mellan oförenligheter. Havsörnarna är de starkaste symbolerna för den vilda natur som ännu kan frodas längs Kattegatts kuster. Kitesurfarna står för en kitschig hobbykultur som brer ut sig allt mer. Det finns förstås plats för bägge, förutsatt att gränserna dem emellan respekteras. Intressant nog ser man aldrig gäss eller örnar inkräkta på badstranden. Det är den andra parten som står för överträdelserna…

Sen stiger havet. Når som högst +35 centimeter klockan 15. Min regnmätare säger åtta millimeter.


16 SEPTEMBER Väderbus med regn och kuling. Tolv grader. Havet, som varit uppe på +27 centimeter under natten, rasar ned till +-0 klockan nio. Massor med gäss har övernattat i lagunen, men jag kan bara ana dem genom de regnbemängda rutorna.
Plötslig klarhet vid tolvtiden. Vår blåa tunna ligger nu definitivt på strandängen.

uppstigen i det gröna
Att jämföra med 2 september

På samma strandäng lyser oklanderligt vita champinjoner.

ängschampinjon
Agaricus campestris

Vissa år kan de poppa upp i täta bestånd, som golfbollar på en driving range, men för det krävs nog mer sensommarväta än i år. Jag minns att jag en gång plockade flera liter utanför min stuga, bara för att upptäcka att de var fulla med mask. Vad jag kan se säger reservatsreglerna inget om svampplockning, men jag kan mycket väl avstå.

Sex millimeter regn.


17
SEPTEMBER Elva grader, blåsig natt, havet på +33 centimeter efter en topp på +37. Detta är höst med besked. Om inte annat spolas stränderna rena, och högvattenepisoderna har regisserat en del oväntade kombinationer:

ängsmanet
Ängsmanet



18 SEPTEMBER Tolv grader i gryningen, en lättsam sydvind, havet på +19 centimeter. Stora skaror gäss i lagunens södra del. Vill inte störa, tar en cykelrunda i stället, under en sevärd hösthimmel.

06.50
Klockan 06.50

Först är det bara mulet, med molnen som tunga säckar. Men när solen stiger träffas de moln som ligger längst bort först av ljuset. De diffusa molnbankarna öppnas upp i lysande strukturer. Under en kort stund förvandlas hela världen till ett futuristiskt glashus, behängt med kulörta lyktor, ljusramper och girlander. Den här bilden är, förvånansvärt nog, tagen i rakt nordlig riktning.

Tio över sju anländer havsörn till reservatet. Gässen ger sig av och jag mig ut. Örnen sitter på Sälarevet. Jag möter en stackars sandlöpare som inte längre kan löpa. Vänstra benet skadat. Värre är att den inte tycks kunna flyga heller.

svårlöpt
Calidris alba

En andra örn in från söder.
Frampå förmiddagen sol och ett påtagligt finksträck.

Havsörnarna kvar en stor del av dan, om än inte alltid synliga. Klockan 16 ger de sig ”hem”, det villl säga söderut. Detta är med all sannolikhet vårt halländska par. Den stora frågan är nu: var är deras ungar?



19 SEPTEMBER Nattåska över Kattegatt. Sju grader i gryningen, havet på +28 centimeter och alldeles stilla. Liksom igår färgspel i väster när solen stiger i öster. För högt vatten för strandvandring. Cyklar till Smalasudde och betraktar gluttsnäppor klivande i det kopparfärgade vattnet.

07.02
Klockan 07.02

Havsörn på Sälarevet strax efter åtta. Spridda finkflockar, minst en brun kärrhök.
Under förmiddagen väller en oartig vädercell in från Kattegatt, medförande sex millimeter regn. Den annalkande molnbanken har ett mystiskt streck eller veck i syd-nordlig riktning som jag inte begriper mig på, men det suddas snabbt ut av regnet.

09.13
Klockan 09.13

Havsörn igen halv tre, sen två.
Bägge kvar till kvällen. Klockan 18.10 lyfter de plötsligt och flyger norrut, med gåspanik i Utteros som följd. Återvänder efter en timme och framkallar ny kalabalik, nu utanför Smedsgård dit gässen flydde vid larmet i Utteros. Det är första gången jag sett dem jaga på kvällen. Sista attacken 19.45! Begriper inte vad som tagit åt dem, men det är förstås en utomordentligt vacker afton.



20 SEPTEMBER Natten fylld av gåsprat under fullmånen. Gryningen kylig, klar och stilla. Havsörn kvart i sju, alla gäss i luften. Liksom de senaste dagarna möter molnen solen med djärva fantasier, som det här stolta isberget:

isberget
Havsvision

Havet på +2 centimeter. Går en sväng på stora reveln, som nu, efter nederbörden, åter lyckats bli en våtmark.

stora reveln
Nyvattnat

Stora reveln är en av havet kavlad och bakad gräshed, genombruten av skonor, gölar och rännilar. Den är kornas favorittillhåll, och därför den bäst betade delen av reservatet. Man får anta att det är här gräset smakar bäst för en idisslare. Kanske är det lite salt, eller mer vitaminiserat. Marken består av sand blandad med det slam som i tusen år runnit genom Uttran från sjöarna uppe i bokskogen. Marsk kallas det.

Skottlossning igen borta i Lynga. Den intensiva jakten runt Lisered och Morupsåns mynning driver gässen, med tillhörande havsörnar, till Utteros.
Klockan 15: havsörnparet på kobbe utanför Sälarevet.
Bägge örnarna kvar under solnedgången. Detta är honan:

19.13
Klockan 19.13

Tre tranor försöker övernatta i Utteros, men ångrar sig när de ser havsörnarna.



21 SEPTEMBER Bara fyra grader i gryningen, småmulet och stilla. Havet på +9 centimeter. Trivsamt gåsmumlande under natten. Två havsörnar redan klockan 06.40, en kvart före solen. Sen kommer en lätt västan och sveper in varmluft från Kattegatt, vars ytvatten håller 16 grader just nu. Ganska effektfullt, faktiskt.
Cyklar söderut. Besynnerligt att komma från Smedsgård, som bubblar av liv, till det ödsliga Lisered, där alla passerande gäss blir beskjutna. Två jägare sitter bakom ett kamouflagenät på den sydligaste udden, två till gömmer sig i vassen i Lyngabukten.

gömslet
Gömslet

Bilarna är, som vanligt, danska:

dan trailers
Dan Trailer

Cyklar förbi ett fält där den höstsådda säden just har grott. Ser hoppfullt ut.

höstsått
Framtidens skördar



22
SEPTEMBER Höstdagjämning: fjorton grader, mulet, blåsigt från väster. Havet på -1 centimeter. Stranden utanför Smedsgård som vanligt fullpackad med gäss. Cyklar bort till Suddeväg. Inga fåglar alls i reservatets norra del. Upptäcker något mörkt som sticker upp ur gräset vid Uttrans strand. Jag befinner mig flera hundra meter bort, men det verkar vara en fågel som står och betraktar ån, som om den väntar på att en låda livsmedel ska komma flytande med strömmen.

uttranörn
Örn - ett

Men om det är en fågel är den stor nog att vara en örn. Reser mig och går närmre. Då lyfter den. Det är en örn, en mycket ung örn!

lyftet
Örn - två

Den landar i en av de döda alarna vid Uttran. När jag cyklar hem en halvtimme senare sitter den kvar, mobbad av kråkor.

trädörnen
Örn - tre

Jag kan inte veta säkert, men en rimlig förmodan är att detta är en av årets två halländska ungar. Den påminner mycket om den förra ungen, som satt i gräset utanför Smedsgård den 24 september i fjol. Liksom den uppträder dagens örn lite vilset och tafatt. Föräldrarna kan ha visat vägen. Utteros är en naturlig kindergarten när de skjutglada danskarna lagt beslag på Lynga, men hur inskolningen fungerar kan man inte veta.

Ösregn sen. Ger fem millimeter.


23
SEPTEMBER Tio grader i gryningen, markdimma och en effektfull soluppgång.

06.57
Klockan 06.57

Havet på +8 centimeter, lagunen full med gäss. När dimman lättar är det nästan enbart vitkindade, utspridda i reservatet. De går inte att räkna, men de är fler än tusen. En underbar syn.
Ger mig ut på två hjul i det ljuva solljuset. Upptäcker till min fasa att örnungen sitter kvar i alridån vid landsvägsbron. Inte i samma träd som igår, visserligen, men den borde inte vara här alls.

ungen-03
Alfågeln

Anledning till oro. Den är bara några månader gammal. Detta är den värsta tiden för en örnunge, när den börjar utforska världen men ännu inte klarar sig själv. Den verkar lite apatisk. Här är en delförstoring ur en annan vinkel:

ungen-01
Grå näbb, mörk stjärt

Klockan tolv sitter en av de gamla örnarna på Sälarevet.
Gör en koll i alraden klockan 18. Kan inte hitta örnflickan. Förhoppningsvis är det ett positivt tecken.



24 SEPTEMBER Fyra gryningsgrader, halvklart och stilla. Havet på -1 centimeter, gåsparad igen på stranden. Morgonen domineras annars av ett konstfärdigt molntäcke, hoptråcklat av luckra flockar:

lappmoln-01
Flockmoln

Meteorologerna sorterar molnen enligt ett system med latinska namn, som inspirerats av Linnés indelning av växterna och djuren. Det utvecklades under 1800-talet och fick officiell status 1896, när meteorologernas internationella organ gav ut sin molnatlas, ”International Cloud Atlas”, som fortfarande kommer i nya upplagor. En av männen bakom atlasen var en svensk väderprofessor med det minnesvärda namnet Hugo Hildebrand Hildebrandsson (hans pappa hette Hildebrand Hildebrandsson).
Dagens moln är av arten Altocumulus floccus. Alto är adjektivet hög, cumulus är substantivet hög. Floccus betyder flock. Det svenska namnet är ”böljemoln”, vilket inte låter lika vetenskapligt.

Så här ser det ut när konstruktionen bildar skärmtak över Utteros, från nordväst mot sydost:

lappmoln-02
Mot sydost

Och här konkurrerar himlens lapptäcke med vattnets och sandens egensinniga räfflor:

lappmoln-03
Allt går i vågor

Så här ser satelliterna på saken:

524121e67d4dd
800 kilometer ovan Utteros

Letar efter örnungen men hittar den lyckligtvis inte.

Klockan 14.30 står en ung och en gammal havsörn på Sälarevet. De turas om att äta på nåt. Samtidigt står en annan ung havsörn mitt ute på stora reveln. Efter lång väntan flyttar den till en punkt omedelbart innanför stenbryggan och börjar äta på vad som ser ut som en död fågel. Jag ska hålla på principen att inte ens försöka tolka vad detta betyder.
Klockan 18 går ett par ut och promenerar på stora reveln. Ungörnen vid stenbron flyger och ställer sig på hinsidan av lagunen, rakt ut från mon stuga. Tyvärr är fotoljuset dåligt, men detta är en av årets ungar:

ungigen
Gräsörn

Om det är samma unge som tillbringade natten till igår i alridån kan jag inte avgöra, men den har nyss ätit och är vid god vigör. Den försvinner efter en kvart. Jag ser inte vart den tar vägen.



25 SEPTEMBER Höstens första frost i Utteros. Klena vindar, havet på -4 centimeter. Väljer att möta soluppgången vid grinden på Åsenvägen. Ofantliga hopar av vitkindade gäss har övernattat i reservatet, de flesta på stora reveln. De är lite nervösa och lyfter ibland men ger sig inte av.

gåsuppgång
Gåsuppgång

Blir fortfarande lika överväldigad av dessa små men temperamentsfulla gäss som för bara några decennier sen var en arktisk raritet. Tyvärr väcker deras växande antal numera harm på många håll. För oss som inte har ont av dem är deras talrikhet tvärtom en del av tjusningen, inte minst när man ser de täta flockarna manövrera i luften.

gåsreveln
Revelgäss

Klockan 12.30 står en havsörn på Sälarevet och äter lunch. Strax därpå en till. Bägge kvar hela eftermiddagen. En liten varning: så här års finns det nog fler örnar vid kusten än den halländska familjen.
Cyklar en sväng i det praktfulla vädret. Hittar en lönn som tjuvstartat höstens färgskifte. Den står med rötterna i Uttran, strax hitom motorvägen.

lönnrött
Lönnrött

Framåt aftonen går en stor flock vitkindade på strandängen utanför min stuga. Räknar dem: 1300.



26 SEPTEMBER Ännu en kvalitetssäkrad höstmorgon, fyra grader varm och med havet på -7 centimeter. Gässen på strandängen gav sig av i går kväll, i mörkret. Jag beträder stranden i tron att det är fritt fram, men hela flockan står utanför stora reveln. Jag vänder vid trädet, måleriskt som alltid i det vilsamma vattenbrynet.

norrträdet
Nordträdet

Ger mig istället ut på den fågelfria stranden söder om Törlan. Där ligger också ett sen länge strandat träd, som en lite klenare pendang till det utanför Smedsgård. Som synes befinner det sig några centimeter högre över havet. (Det tar mig 27 minuter att förflytta mig mellan träden. Under tiden hinner solen gå upp och förskjuta färgskalorna.)

sydträdet
Sydträdet

Två havsörnar på Sälarevet vid lunchdags. Mycket värmevibrationer i luften.



27 SEPTEMBER Minusmorgon, långkalsongsäsongstart: -2°. Öppen himmel men dimridå över Kattegatt som förvirrar betraktaren. Här är en farkost som plöjer bland molnen:

hägring
Var är horisonten?

Havet på -5 centimeter, gässen ger sig av tidigt, jag kliver ut till Sälarevet. Där står ett tjog kärrsnäppor på stenarna. Vadar ut till dem, långsamt, försiktigt och med solen i ryggen, tills vattnet når stövelkanten. Kan vada tillbaks igen utan att de reagerar. Jag avundas dem deras djupa sömn.

sälasnäpporna
Men varför står två vända åt söder?

Passar på att titta till Gudruntunnan, för dagen fylld med solsken:

solsopor
Prima plast



28 SEPTEMBER En minusgrad. Det blanka och ännu varma havet reser en fritt svävande palissad av låga moln. Här en repris på gårdagens frågeställning: var är horisonten? Den går INTE längs molnens underkant, som man kan tro, utan en bit längre ned.

horisontrodnad
En rosa synvilla

Havet på -6 centimeter. Ännu en paradisisk morgon vid Kattegatt. Cyklar till norra Lyngen, för dagen fri från danska jägare. Ett försiktigt fågelliv har börjat återvända, nittio sälar synliga på skären. Vandrar i solen på den öde stranden nedom Rogård, där vassen nu står i blom:

vassblomm
Blomstertid



29 SEPTEMBER Två plusgrader i ottan, men en kännbar ostlig vind som sopar bort dimmor och dis, och som trycker ut havet, från -6 centimeter i gryningen, till -20 mitt på dagen, det lägsta på länge. En perfekt dag för att promenera på havets botten och beskåda vågspelet.

Vinden från öster, alltså från höger i bilden, river upp små vågräfflor på vattenytan. Från havssidan kommer långa dyningar och vill vara med. Mönstret blir tydligt tack vare solreflexerna:

interferens-01
Interferens - ett

De små vågorna länkas samman till ett intrikat nätverk:

interferens-02
Interferens - två

Men sammanlänkningen stämmer aldrig perfekt. Nätmönstret störs av dyningarna från andra hållet, av sandbottnens egna räfflor och av mönstrens inneboende slumpmässighet. Störningarna visar sig i form av mindre vågor som skyndar fram inne i nätmaskorna:

interferens-03
Interferens - tre

Denna lekfullhet beror till viss del på att vågornas fart varierar med deras längd. Långa vågor rullar fram långsamt och majestätiskt, små vågor kilar genom vattnet. Det är vattnets tyngd som styr framfarten. Men när vågorna blir mycket små händer något - vattnets ytspänning blandar sig i spelet och dämpar vågornas hastighet. Maktskiftet sker vid ungefär 1,7 centimeter. Vågor som är kortare än så rör sig långsammare. Vågor som är längre än så rör sig också långsammare. Vattenvågor har sin maxfart vid längden 17 millimeter. Undra på att det ibland kan knöla ihop sig rejält:

interferens-04
Interferens - fyra

Skottsalvor igen från Lyngahållet.




30
SEPTEMBER Strax över noll i morgonväkten, mycket moln, mindre vind. Havet på -7 centimeter, men var nere på -28 vid midnatt, och på väg nedåt igen. Våra vänner sandormarna visar upp sina konststycken i lågvattnet. De är uppenbarligen vid god vigör.

pseudobajs
Sandmasksyskon

Färre gäss nu, och ingen örn på flera dagar. Inte mycket synligt småfågelsträck heller.

Här slutar september 2013:

18.32
Klockan 18.32