Oktober 2013

stäng grinden
Man kan klättra över

Varje år i oktober tackar jag Skaparen för att han haft vänligheten att dumpa mig i Tvååkers pastorat. Jag är född och fostrad i Stockholm. Som vuxen har jag bott sex år i Sörmland. Ostkusten dör visserligen inte på vintern, men dess natur sjunker ner i en dvala som inleds i oktober.
Det är en känslomässig sak. När jag jobbade i Nyköping tog jag alltid semester i september för att åka till Falstebo och se fåglarna försvinna söderut. Sen var jag tvungen att själv fara norrut, hem till Östersjöns ödslighet. Det var alltid lika beklämmande.
Halland stänger inte dörren på hösten, Utteros platta stränder förvandlas inte till ödemark. Det är snarare tvärtom.
De senaste vintrarna har varit brutala, med snö på strandängarna och is på Kattegatt. Men fåglarna har inte flytt utomlands. De har sökt skydd och trygghet vid Uttran, liksom jag själv. Det är, som sagt, en känslomässig sak.


1
OKTOBER Tre grader i gryningen, havskrusande ostvind, himlen komplett fri från moln. Cyklar till Norra Lyngen i soluppgången. En havsörn korsar landsvägen på väg ned till stranden. Ser den sen sittande längst ut på Lisereds udde, men den försvinner strax bortåt Ugga.
Havsörn på kobbe utanför Smedsgård klockan tolv. Ger sig norrut. Havet på -19 centimeter mitt på dan. Går ut och stegar avståndet från trädet till vattenbrynet: 63 meter.

lågvatten
Lågvatten

En mycket död sälunge på stranden innanför Sälarevet. Den har jag missat. Har inte sett någon aktivitet kring kadavret heller.

solsäl
Den blev inte gammal




2 OKTOBER Strax över noll i gryningen. Stilla och klart, men med en uppluckrad molnridå i väster, som under solens entré antar den makalösa violetta färg som är skäl nog att stiga upp när det ännu är mörkt.
Kulören kan vara svår att städsla för en amatör med en billig kamera, men den här varianten kommer acceptabelt nära verkligheten, åtminstone på min datorskärm. Dock kan inget fotografi i världen återskapa den överjordiska känslan av att stå med stövlarna mitt uppe i violettheten.

lila havet
Lila havet

Havet på -10 centimeter. På Sälarevet en mycket ljus pilgrimsfalk. Gissningsvis är detta ett av hans offer:

falkoffer
Utslagen

Skrev den 8 juli om tången som ritar sandspår i det grunda vattnet. Rekordet den gången, på 97 meter, står sig ännu, men dagens gata, som är 31 meter lång, är den bredaste jag nånsin sett - nästan en meter.

tånggatan
Bredgatan



3 OKTOBER Sex positiva grader i gryningen, tilltagande sydostan, uppklarnande efter en mulen natt. Högtrycket börjar svikta, tror jag.
Havet på -18 centimeter. Den låga nivån lockar ut ett rörligt friluftsliv på stränderna. Till exempel har trädet utanför Smedsgård debuterat som ryttarhinder:

hovspår
Överhoppat

Det hände igår kväll. Så här såg det ut:

dubbelhäst
Strandridarna

Det är visserligen förbjudet att rida i reservatet, men den enda skylt ryttarna har chans att se är kommunens, som inte vill sända ut negativa budskap...

kommunens skylt
Inga förbud här

Havet ned till -32 centimeter klockan 12, det lägsta sen början på maj. Kan därmed gå ut och spankulera på en strand som legat under vatten hela sommaren. Den är underbart ren, abstrakt och strömlinjeformad, men prydd med en härskara av små öronmaneter. Detta är en nyhet - som jag skrev den 10 september har öronmaneterna inte hörts av på länge.

aurelia
They are back!

SMHI varnar för kuling från syd eller sydost i morgon.



4
OKTOBER Fem grader i ottesången, en hård och kylig vind från sydost. Den blåser nästan parallellt med stranden, men ger ändå substantiella dyningar. Havet, som var nere på -40 centimeter vid midnatt, ligger nu på -25.

Alla som badat vid dessa grunda stränder vet att djupet inte ökar i jämn takt. Istället går bottnen i vågor, med sänkor och ryggar. Avståndet mellan ryggarna är ungefär 20 meter. Vid lågvatten blottläggs ryggarna som en rad plana revlar, parallella med stranden och överspolade av de högre dyningarna.

blanksand
Sandspegel

Vatten som långsamt flödar över horisontella ytor skapar sina egna mönster. Vattnet föredrar att rinna i redan upprispade fåror, men större dyningar kräver fler och större fåror. Den våta sanden etsas i ett finstilt grenverk.

mönstersand-01
Sanddelta - ett

mönstersand-02
Sanddelta - två

Mönstringen tydliggörs av vad som ser ut som mörka pennstreck eller penseldrag. Jag tar hem lite av sanden till mikroskopet. Merparten består av ljusa kvartskorn, men där finns också svarta korn av något annat mineral. De olika kornen ger olika motstånd mot vattnets filande. Dyningarna sorterar sanden i dess beståndsdelar, om än bara ofullständigt. De mörka kornen separeras från kvartsen och ger strandens reliefer deras mörka konturer.

mikrosand
Sandblandning

Dyningarnas milda handlag demonstreras av den här maneten, som trots sin geléaktiga existens inte låtit sig sköljas bort, utan tvärtom tvingat sanden att ta omvägar:

manetsand
Sandmanet

Jag tillbringar en myckenhet av min vakna tid framför datorn, och missar därmed många av strandens dramer. Jag har till exempel ingen aning om hur det här paret hamnat i lagunen:

lagundrake
Snedsurfare

Nästan inga gäss idag, förutom en jätteflock vitkindade på stora reveln vid lunch. Havet nere på -40 centimeter.
På kvällen två kitesurfare utanför Galtabäck och tre hästar på Sälarevet.


5 OKTOBER Tio grader varmt, helmulet och blåsigt, med några miniskurar. Havet på -17 centimeter, men det väntas stiga hastigt under dagen när vinden vrider åt väst.

Jag ser att jag glömt summera nederbörden i september. Siffran är 37 millimeter. Därmed har raden av regnfattiga månader fortsatt. Hela året är torrt, till men för våtmarkerna. Kan vara värt att göra ett studiebesök.
Strax innan Törlan når havet svänger den nittio grader åt vänster, och fortsätter sen parallellt med stranden flera hundra meter fram till mynningen. Detta är normalt beteende för halländska åar. Uttran gjorde likadant när den rann i det som idag är lagunen.
Innanför Törlan finns en mycket svårvandrad våtmark, som jag bara brukar besöka om vintrarna. Man når den via en provisorisk bro bortom badstrandens parkering.

bryggan
Bron

Nej, där är inte torrt, men ingalunda så blötlagt som det brukar. Där finns flera öppna vattenytor. Jag förmodar att området står i hydrologisk förbindelse med Törlan. Så här ser det ut (man ska akta sig för att ge sig ut i den förrädiska leran):

lermark
Törlan till höger

Området är just nu mycket fågelfattigt, men som väntat lyckas jag skrämma upp ett stort antal enkelbeckasiner.

På kvällen åter ett fartyg för ankar utanför Läjet:

moonstone
Månsten

Hon heter BBC Moonstone, är registrerad i ölandet Antigua & Barbuda, och alldeles nybyggd. Senast anlöpta hamn uppges vara Santos i Brasilien.
Den 19 februari låg ett systerfartyg, BBC Thames, på samma ställe. Så här skrev jag då:
”Skeppet ägs av BBC Chartering, som är ett multinationellt rederi med huvudkontor i Leer i Tyskland, och med tunga laster som specialitet (Weltweite Verschiffung von Schwergut). Jag har, ska jag bekänna, slösat en helt timme på att försöka begripa vad BBC betyder. Jag tror att det första B:et kommer från moderbolaget Briese Schiffahrts GmbH & Co, grundat på 1980-talet av en kapten Roelf Briese i Leer. BBC skulle då kunna uttydas Briese Bulk- und Containerschiffahrt. I vilket fall heter rederiets chef Svend Andersen.”



6 OKTOBER Tio grader i gryningen, vind från väster, havet uppe på +10 centimeter. Moonstone kvar utanför Läjet. I soluppgången ligger en massiv molnskärm över halva himlen, men den skjuts långsamt in över Småland.

07.41
Klockan 07.41

Nästan inga gäss i reservatet. En remsa ålgräs längs hela stranden, grönt och friskt, utanför brunalgerna. Märkligt. Varför just nu och varför bara ålgräs? Lossnar de från bottnen vid en viss vindriktning?

gräsbandet
Färska grönsaker

Cyklar till norra Lyngen. Ålgräs där också, men i klenare portioner. Ser bara fyra sälar.
Moonstone går in till Varberg klockan 12.

Antalet hästar i reservatet ökar lavinartat. Dagens skvadron består av sex ryttare:

rytteriet
Ett lättare kavalleri



7 OKTOBER Tolv grader på morgonen, västlig blåst och helmulen himmel.
Först frampå dan upptäcker jag att enorma gåsflockar ligger sammangyttrade i reservatets norra del. De vitkindade verkar vara i majoritet, av tjatterlätena att döma.

oktobergäss
Uttrangäss

”Nästan inga gäss i reservatet” skrev jag igår. Det kan ha varit en miss. En stor del av dagens skaror befinner sig i min döda vinkel.

På stranden utanför Suddeväg sticker ett ostronskal upp ur dyn. Ett par meter bort ligger ett till. Det visar sig vara över- och undersida av samma ostron. Det har bott nere på bottnen, fastkittat på flera småstenar som sitter kvar ännu. Ser originellt ut. Det har en högst oregelbunden form. På den här bilden har jag lagt ostronet upp-och-ned.

ostronet
Ett monumentalt ostron

Jag har hittat en hel del ostronskal det senaste halvåret. De har suttit på stenar en bit under vattenytan, men brutits loss av vinterns isar. När flaken flutit upp på stränderna har ostronen följt med, men att stenarna de suttit på också följt med är lite udda.



8
OKTOBER Tretton grader hela natten. Helmulet, havet på +6 centimeter, en västvind runt sju sekundmeter. Igår på eftermiddagen landade en flock om kanske tusen vitkindade gäss på stora reveln. De har under natten flyttat ut mot stranden. Vid halv åtta, alltså när den osynliga solen går upp, anländer ytterligare några hundra vitkindade rakt norrifrån. Man kan undra hur långt och länge de flugit.

Nere på Nabben i Falsterbo dominerar de vitkindade stort. Hittills i år har 150 000 passerat inom synhåll för fågelräknarna, de flesta under sista veckan i september. Bara bo- och bergfinkarna är fler: 560 000. Här är ett färskt histogram för vitkinder i Falsterbo:

B. leucopsis 8:10

De flesta gässen ger sig av mellan nio och tio. Men inte till Falsterbo. När jag cyklar iväg för att köpa potatis ser jag flockarna ute på stubbfälten, behändigt nog placerade inom en kilometer från reservatet.
Gässens dominans gör att man lätt negligerar vad annars finnes i Utteros. Om väder och vattenstånd tillåter går jag varje morgon längs stranden för att se om några nyheter flutit i land. Jag hör då alltid, utan undantag, storspovar drilla. Jag skrämmer nästan alltid upp någon eller några av det halvdussin diskreta hägrar som håller till i reservatet. Och jag har alltid sällskap med en patrull kråkor som är ute i samma ärende som jag. De är mindre skygga än i dagsljus. Förakta dem inte - de är klipskare än hundar och vackrare än katter.

morgonkråkor
Nyfikenhetens fåglar



9 OKTOBER Fjorton grader natten lång, totalmulet, friska vindar från sydväst. Mycket gäss i dag. För att inte larma upp dem avviker jag från stranden och flanerar längs lagunen i stället. Och där hittar jag helt oförhappandes en gammal bekant från i vintras: Heineken!

9:10
Den 9 oktober

Det var den här flaskan som satt fast i lagunens is, från den 21 februari och flera veckor därefter, och utgjorde ett av riktmärkena vid vinterns vandringar.

21:2
Den 21 februari

Den 5 mars skrev jag så här:
”Var gång jag går över lagunen passerar jag ölflaskan. Dess gröna glas absorberar mer av solens strålar än den blanka isen. Det gör att flaskan om eftermiddagarna guppar i en liten cirkelrund vak som den smält åt sig själv. Av någon anledning har den snurrat ett halvt varv, och vänder nu streckkoden mot norr.”

Det är ingen tvekan om att det är samma flaska. Etiketten är tydligt skadad just där isen skavde. Och platsen stämmer, på sätt och vis.
Flaskan stod nära lagunens inre strand. På motsatta stranden, kanske hundra meter bort, stod den blå tunnan. Den har som bekant förflyttat sig österut, över lagunen och upp på strandängen, nästan precis innanför den punkt där ölflaskan stod på kylning. I flera omgångar har jag förgäves gått omkring och letat efter flaskan i området där tunnan nu vilar sig efter sina strapatser. Döm om min oförställda förvåning när jag istället hittar den där tunnan stod i vintras! De har seglat om varandra! Tur och retur! Naturens kreativa krafter har transporterat dem över lagunen, men i rakt motsatt riktning.
Okej, varken ölflaskor eller plasttunnor hör hemma i naturreservatet. Men när de beter sig så här inspirerat är de välkomna i dagboken.



10
OKTOBER Tio grader hela natten. Vaknar flera gånger av ilskna skurar. På morgonen visar mätaren 11 millimeter, men de pompösa molnen varnar om att mer är på väg. Går ut ändå och blir bara lite blöt. Havet på +6 centimeter, nästan böljefritt. Upptäcker en vit prick en bit utanför havsträdet.

spann-01
Strandspann - ett

Det är en spann vatten, helt enkelt. Den har lite sand på bottnen och vatten upp ända till kanten. En sorgsen rödalg har hängt sig i handtaget.

spann-02
Strandspann - två

Jag kan tänka mig ungefär vad som hänt, om än inte exakt. Spannen har kommit drivande med vågorna någon gång igår kväll. Havet var vid midnatt uppe på +26 centimeter. Spannen har gått på grund, och blivit stående när havet retirerade.
Jag försöker lyfta den, men det går inte. Spannen sitter fast i sanden. Man kan se att bottnens räfflor formats efter spannens kontur. Sanden har vandrat runt den. Det har hänt i natt när det ännu blåste. När vinden mojnade sjönk havet undan och spannen stod kvar, cementerad i den flacka bottnen.

spann-03
Strandspann - tre

Halv tolv: havsörnarna. Äntligen. Jag började bli orolig.


paret
Honan till höger

Efter en dag i svart-vitt går solen solen ned i guld och rött.

18.17
Klockan 18.17




11 OKTOBER Vinden har vänt till nordostlig. Tio grader varmt, havet på +6 centimeter. Morgonhimlen behängd med slöjor i svart och rosa.

07.23
Klockan 07.23

Strax efter soluppgången kommer ett femtiotal tranor på hög höjd rakt norrifrån. De är uppdelade i flera grupper som ropar till varandra (annars hade jag inte upptäckt dem). De är märkbart intresserade av Utteros. Ett mindre sällskap om fem fåglar tar ett extra varv över reservatet, men sen formerar sig alla till en samlad och disciplinerad flock som sträcker ut över havet, fortfarande i rakt sydlig riktning.
Det är de gamla, erfarna tranorna som leder flyttflockarna rätt, enligt en vetenskaplig studie som kom för bara några veckor sen. Den handlar om de amerikanska trumpetartranorna (whooping cranes), som för ett halvsekel sen var nästan utrotade. För att rädda arten föds fåglar upp i hägn, men när de släpps fria vet de inte vart de ska flytta om hösten. Ornitologerna har kommit på att de kan träna tranungarna att följa efter ett litet lätt flygplan, av typen luftmoped, och därmed guida dem på den första turen söderut. Sen får de klara sig själva, men under noggrann uppsikt. Projektet har gett forskarna mängder med data om tranorna. De tycks inte ha ett nedärvt flyttmönster, utan lär sig att navigera av de äldre fåglarna.
Man kan läsa mer på
projektets hemsida. Här är en bild därifrån:

9616489970_6ed417082d_o-5065950787e305b3e1168d996e0971122550940d-s40
Tranträning

Jag blir lite konfunderad inför den här bilden. Dylika luftfarkoster visar sig emellanåt över reservatet och vållar jättepanik. Jag antar att det gäller även i Amerika. Men det funkar uppenbarligen med tranorna.

Halv tre passerar en ny flock om runt hundra tranor, också den på hög höjd men i exemplarisk V-formation. Det är deras dag idag.



12 OKTOBER Ljuva oktober! Fyra grader, klar och stilla gryning. Havet nere på -34 centimeter, ett fall på en halvmeter sen igår förmiddag. Gässen utspridda över de blottlagda sandytorna. Sju myrspovar spatserar i vattenbrynet. Två fullvuxna sälar, en ljus och en mörk, firar morgonens andäktighet med att vila ihop på en kobbe utanför Sälarevet. Detta har jag aldrig sett förut:

sälduo
Sälduon

Också sandormar i massor på det som nyss var havets botten. Räknar till 40-50 per kvadratmeter på några ställen.

maskerad
Ormsanden

Avståndet från strandträdets topp till Kattegatt är just nu 81 meter. Den vita spannen, ännu bräddfull med vatten, står inte längre i havet. Sandräfflorna runt den prydligt blottlagda:

spannen
Reservvatten

Cyklar till Lisered. Ett åttiotal sälar synliga, men inte mycket fåglar.
Hör fler tranor passera.



13
OKTOBER Åtta morgongrader, grått och mulet. Väderskifte på gång med löfte om regn, något som sannerligen behövs: bedrövelse råder i åarna.
Havet på -22 centimeter. Någon har burit iväg med den vita spannen.
Cyklar till Norra Lyngen, alltid som vackrast gråstilla dagar. Nära hundra sälar sover på kobbarna. En del skottlossning i trakten, men det är inte den danska skytteligan nu, utan kråkjägarna, de som har en uvbulvan på en stång. Höstfärger i gråheten, även ute på stränderna:

höstört
Höstört

De två senaste dagarnas många sträckande tranor är ett förbryllande fenomen. Fram till i förrgår hade man i Falsterbo räknat in 3 774 tranor, en helt normal siffra. Idag, söndag blev det bara 34. Men igår, lördag, kom det 14 120 tranor! Jag har ingen aning om vad detta kan bero på, men det gläder mig att en del av denna plötsliga trankaravan valde att ta vägen över Utteros. Här är dagens histogram:

tranogram


Vid middagstid ett sällskap med sju lösa hundar. Ingen katastrof, men definitivt ett rekord:

septetten
Strandseptett


14 OKTOBER Nio grader hela natten, en hösttrist grå gryning som bryter ut i ett vemodigt duggregn. Havet på -16 centimeter. Försöker som vanligt gå ut i reservatet från söder, men hela stranden är ockuperad av gäss i utglesade men vaksamma flockar. Cyklar runt för att gå från norr istället, men då har gässen flyttat dit. Kan se skälet: en havsörn på en kobbe utanför Sälarevet.

Nåväl, hösten har sin egen skönhet. Här är Utteros i oktober, med dybottnarnas runda erosionshålor blottlagda.

utteroshöst
Höst i oset

När jag är hemma vid nio står örnen kvar. På ett undervattensskär strax intill ligger en säl. Tyvärr lyckas jag inte fotografera denna delikata kombination (duggregnet).

Det senaste dygnet har gett tre millimeter regn.



15
OKTOBER Fyra grader, klart men fuktigt. Havet på -12 centimeter. Över två tusen vitkindade gäss på stranden. Strax efter soluppgången promenerar de i täta kolonner ned till vattnet, simmar ut en bit och lyfter sen klungvis sydvart. Jag vet inte om detta beteende framkallas av hunger eller av min närvaro, men det ser mäktigt ut. Jag får nöja mig med en gammal bekant från i vintras:

hösttorsk
15 oktober

Detta är resterna av ett av de tre torskhuvuden som flöt iland den 10 januari. Torskarna hade uppenbarligen fångats och filéats nånstans ute på Kattegatt. Mer än så vet jag inte, men huvudena väckte stort intresse bland strandens kråkor och måsar. Två av dem försvann helt, det tredje blev liggande, renätet och ganska vackert.
I kreatursstängslet utanför Smedsgård finns en öppning för folk som vill gå och bada. Under sommaren drogs badfolket till det strandade trädet. En stig trampades upp mellan öppningen i stängslet och trädet. På den låg det sista torskhuvudet. Folk måste ha sparkat till det, ofrivilligt eller med avsikt, men ännu återstår en igenkännlig stomme.
Här är två tidigare faser:

10:1
10 januari

21:4
21 april



16 OKTOBER Tre grader, helt stilla. Redan innan solen visat sig står en tornfalk ute på strandängen och äter på en frukostsork, som den hittat med sina falkögon i gryningsljuset .

morgonfalk
Morgonfalken

Fullt med moln men en glipa längs östra horisonten som uppenbarar himlens härligheter för strandvandraren. Den här bilden är tagen från Smalasudde:

ljusglipan
Guld över havet

Havet på -1 centimeter. Gässen ger sig av tidigt. Kan vada ut till Sälarevet utan att störa. Därute simmar reservatets egen svanfamilj. Har faktiskt inte sett dem sen den 22 juli, fast jag inte direkt letat. De gråa ungarna är bara tre månader, men redan i fullformat.

ungsvanarna
Far och mor till vänster



17 OKTOBER Tio grader hela natten. Havet på +3 centimeter, en lätt sydvind, himlen tungt lastad med mörkgråa regnmoln. En oöverskådlig armé av vitkindade gäss hopträngd kring reservatets midja.
I strandkanten en ny invasion av röda och blåa brännmaneter, hundratals döda gelédjur, många halvmeterstora, vackra och lite dekadenta som drivhusblommor.

höstmanet-01
Geléblom - ett

höstmanet-02
Geléblom - två

Jag är extra uppmärksam på maneter just nu, eftersom jag precis läst en bok om dessa uråldriga djur. Den heter Stung! och är skriven av Lisa-ann Gershwin, amerikansk manetforskare, bosatt i Australien. Som så många marinbiologer är Lisa-ann Gershwin djupt och innerligt bedrövad över den förstörelse civilisationen vållar i haven. Hennes tes är att maneterna håller på att ta över världshaven. De i alla avseenden flexibla maneterna är överlevnadsexperter och opportunister, som snabbt kan invadera miljöer och nischer som utarmats av industrifiske, övergödning, nedskräpning, försurning… De härstammar från tiden före ryggradsdjuren och har hunnit lära sig alla knepen. Här är ett citat:

”Jellyfish have spent the last 600 million years (or more) perfecting the art of survival. And they have gotten good at it. They have a suite of successful attributes that enable them to exploit favorable conditions, survive poor conditions, and switch effortlessly back and forth between the two. When conditions are favorable, they may bloom in unexpectedly high numbers, when conditions are poor, they can thrive well beyond the survival limits of most other living things.”

Jag tror att Lisa-ann Gershwin överdriver en hel del, men jag förlåter henne gärna. Hennes engagemang är passionerat, hennes kunskaper breda. Dessutom är hon en glänsande skribent, vilket har gjort Stung! till en internationell bestseller, en helt oväntad status för en bok om maneter.

höstmanet-03
Geléblom - tre

höstmanet-04
Geléblom - fyr

Cyklar bort till Lilla Björkäng för att kolla om det finns maneter även där. Ja, ett fåtal. Då kommer regnet.
Dagens facit: 12 millimeter.



18 OKTOBER Fyra gryningsgrader, en frän nordvästvind ger kylig vinteraning. Nattens moln på väg bort, morgonrodnande.

pastellmorgon
Pastellmoln över Kattegatt

Havet på +12 centimeter. Fler maneter idag, men mindre och mer upplösta. Nervösa vitkindade gäss. I strandkanten en mycket död sjöorre.

sjöorre
Melanitta nigra

Henne såg jag för en knapp vecka sen, vilande på stranden. Hon var då uppenbart sjuk, men flög ut över vattnet när jag kom närmre.

Klockan tio en gammal havsörn på Sälarevet, belyst av höstsolen. Rödhake i trädgården.


19 OKTOBER Till min förvåning åtta grader i gryningen, mot minus två i går kväll. Det beror på att vinden har vänt till västlig under natten, och att Kattegatts yttemperatur är just nu 12 grader. Pastellgryning över havet, färgfyrverkeri i öster.

07.46
Klockan 07.46

07.50
Klockan 07.50

Hittar död grävling i ett majsfält intill landsvägen vid reservatets bakficka. Trafikdödad, får man förmoda. Bara drygt hundra meter norrut låg en annan förolyckad grävling den 30 augusti 2012. Det var den som sen blev överkörd några tusen gånger innan en snöplog förpassade den ned i diket. Bör ha varit från samma familj.

grävling
Ingen vacker syn

Havet på -4 centimeter, på väg nedåt. Havsörn på Sälarevet klockan 12.


20 OKTOBER Fem grader, en irriterande ostvind och regn. Har fått fem millimeter under natten. Går ut på stranden ändå. Hittar åter stora bylten av ålgräs vid Sälarevet.

zosterabylte
Uppblåst ålgräs

När jag anger havsytans nivå är använder jag siffrorna från Ringhals, där SMHI har en mätstation. Avståndet dit från Utteros är 24 kilometer. Rimligtvis bör vattenståndet vara ungefär detsamma, men vid snabba förändringar som fortplantas norrut eller söderut genom Kattegatt kan det säkert skilja en del. Så verkar det vara idag. Bilden på ålgräset är tagen klockan nio när vattenståndet i Ringhals var -10 centimeter. Vid Sälarevet var det betydligt lägre, men jag har tyvärr inget annat att mäta med än mina stövlar. Jag skulle gissa på -16 centimeter, den siffra som Ringhals angav klockan 12. Men detta är lösa tankar.

Under dagen ytterligare tre millimeter vatten från ovan.

21 OKTOBER Seriöst väderbus nu. Åtta grader varmt, regn och blåst från öster. Av gammal vana tar jag mig ut på stranden före solen och blir genomblöt om byxorna. Hör en massa gäss, ser ingenting. Havet på -15 centimeter i Ringhals, i Utteros samma som igår.
Nå, det bättrar sig. Ett litet men vackert exempel på höstens kreativa sidor är slånbären som växer i reservatet, vid änden av Persbörsvägen. Kanske är de planterade, men i så fall för mycket länge sen.

slån
Prunus spinosa

Havsörn på Sälarevet klockan 10. Lyfter strax och försvinner in i min döda vinkel. Tillbaks på revet klockan 14. En timme senare örn nummer två. Strax före 16 flyger bägge söderut, nära varandra och tätt över havet i motvinden.
Fem millimeter i regnmätaren.




22 OKTOBER Tio grader, blåsigt och regnigt. Har fått fyra millimeter under natten. Allt detta småregnande är värt tacksamhet. Åarna har redan börjat porla igen, vatten blänker i strandängarnas hålor.

Havet, med morgonnivån -3 centimeter, fortsätter att mata in kilovis med maneter. Vadar man ut till de yttre sandrevlarna möter man nya skaror. De har dött ute till havs och sönderfaller snabbt i dyningarna.

manetinvasionen
Köbildning

Alla är brännmaneter, öronmaneterna häromdagen var tydligen en tillfällig sändning.
Men brännmaneter kan vara röda eller blå. Det är två olika arter. De röda är vanligare, oftast större och giftigare. Här är en av vardera arten som ofrivilligt gängat sig i vattenbrynet:

manetpar
Cyanea lamarcki & Cyanea capillata

På eftermiddagen försök till solsken.


23 OKTOBER Varmare och varmare… Tretton grader hela natten. Blåst från söder nu, mörkgrå morgon, ihållande regn, men utan intensitet. Havet på väg uppåt, passerar nollan i soluppgången. En stor flock vitkindade gäss har övernattat i lagunen, men de ger sig av tidigt. Sen nästan tomt på fåglar: förutom kråkor och trutar ser jag två hägrar, tre skarvar, svanfamiljen, otydliga ansamlingar av gräsänder och krickor, sena starflockar, samt, förstås, några muntert joddlande storspovar. Drar på mig regnbyxorna och flanerar runt i reservatet, spanande efter höstens metaforer.

höstruska
Höstruska

Vid 15.30 sitter örnparet på Sälarevet, två tålmodiga siluetter i höstdiset.
Onsdagens regn: 5 millimeter. Sent på kvällen åska över Kattegatt.



24 OKTOBER Tolv grader, vinden uppskruvad till kulingstyrka, regnmolnen bortblåsta. Havet stiger. Vid soluppgången är nivån +26 centimeter. Därmed befinner sig stranden och det mesta av Sälarevet under vatten. En massiv kolonn med vitkindade gäss har trängt samman sig på en sandrevel innanför Sälarevet:

högvattengäss
Högvattengäss

När solen börjat skina ersätts de av det här strävsamma paret:

högvattenörnar
Högvattenörnar

Detta är faktiskt en ovanlig syn. I motsats till kungsörnar gillar inte havsörnar när det blåser, och de brukar inte visa sig i Utteros vid högvatten. Men vad jag kan se har de hittat något att äta på reveln. De stannar till 9.30.

Jag har just installerat Apples nya operativsystem, Mavericks, på min dator, med tillhörande, högst bisarra kart-app:

skagerrak-02
Havsutsikt

Havet upp till +44 centimeter klockan 11. Kan bli ännu högre vid kvällens tidvattentopp. För övrigt mycket väderbus i prognoserna, med regn varje dag och full storm på tisdag.




25 OKTOBER Tio grader, mulet, en uthärdlig västvind. Havet ned till +20 centimeter, efter en topp på +47 vid midnatt. Skyndar mig ut för att begrunda vad kulingen åstadkommit, och hittar till min förvåning en trea:

tre
Kulingkonst - tre

Det är en rauk. Den har slipats fram av vågorna ur en av de små sandkullar som är kvar sen i vintras. Det finns många fler raukar, eleganta men förgängliga konstverk, spontant mejslade ur den hårt packade sanden.

rauk-01
Kulingkonst - två

rauk-02
Kulingkonst - ett

Havsörnparet på Sälarevet på förmiddagen.



26 OKTOBER Tretton grader, grå och fuktdrypande gryning, blåsigt från sydväst. Havet, nu på +12 centimeter, har överlämnat en generös skörd av sågtång på stranden. Här en buske som originellt nog slagit rot på en blåmussla:

tångmussla
På god fot

Och här ett smäckert skelett av en anonym fågel, renspolat liksom sanden:

rygggrad
Columna vertebralis

Kraftig skottlossning nere i Lynga. Cyklar dit. Danskar som vanligt:

sorø
Toyota Hilux

Har lagt mig till med ovanan att fotografera danskarnas bilar sen jag insett att det är nya varje gång. Det här var nummer nio i höst.

Men titta nu här:

mandag 1300
Måndag middag

Det är dags att hålla ögonen på den storm som är på väg att bildas utanför Amerikas ostkust, och som lär åka över Atlanten med jetströmmen under helgen. DMI varnar för ”voldsomt vejr” natten till tisdag. Prognoserna är lite vaga ännu, men på Björkängs camping har man förberett sig med sandsäckar längs vägen ut mot badet:

helgarderat
Vattentätt?

Det verkar förnuftigt, med tanke på hur det såg ut efter Gudrun:

gudruncamp
10 januari 2005




27
OKTOBER Tolv grader, måttliga västvindar, mulet men ljusnande. Oerhört mycket gäss, grå och vitkindade. Fortsatt skjutande i Lisered, vilket väl är en del av förklaringen till att gässen håller sig till Utteros.
Havet på +32 centimeter, alltså över stövelhöjd. Cyklar bort till Lilla Björkäng istället. Där har våtmarkerna återfått åtminstone en del av livslusten tack vare regnandet.

vårmarksblommor
Blommande blötmark

Vid halv nio megalarm i Utteros, tusentals gäss till väders. Gammal havsörn landar ute på stranden, men lyfter igen precis när jag försöker plåta den. Lite suddigt, kanske:

örnlyft
Lyftet

Örnen parkerar sig på Sälarevet istället. Gässen återgår till att äta gräs utanför mitt fönster. De är över tvåtusen.

Spänningen stiger nu inför morgondagens väderkalabalik. Stormen väntas passera södra England och Wales under morgontimmarna. Brittiska MetOffice har utfärdat en orange varning, vilket ungefär motsvarar klass 2 i Sverige.

matt
BBCs vädergubbe Matt Taylor lägger ut texten

SMHI har publicerat prognoserna för måndagens vattenstånd. De ligger nånstans mellan 100 och 120 centimeter, i en märkligt skarp topp vid 18-tiden på kvällen. (Minns att Gudrun gav oss +163 centimeter.) Samtidigt faller lufttrycket till 978 hektopascal, stormen ger stötar på 28 sekundmeter och regn faller i en ymnighet om 2,7 millimeter i timmen. Vi får väl se.

2_ringhals-1

Jag är lite fascinerad av prognoser. Morgondagens oväder har varit känt hela veckan. Jag nämnde det själv i torsdags. Fast egentligen bildades själva stormen inte förrän i går, lördag.
Det började här nånstans utanför, USAs östra kust:

florida
Ovädrets vagga

Det man ser är ett vädersystem uppe över Stora Sjöarna, ett annat över Florida och Karibien. De är på väg mot varandra. När de möts formas embryot till det djupa lågtryck som just nu hastar över Atlanten. Meteorologernas superdatorer kunde räkna ut det långt innan det hände.
Vad som ännu är osäkert är lågtryckets exakta bana och tidtabell. Det finns alltid en portion slump i atmosfärens framfart.

De senaste dagarna har stora mängder havssulor blåst in i Kattegatt. Här är en bild som Thomas tagit i dag i Glommen:

Havssula-009685
Sula bassana ----- Foto: Thomas Andersson/N

Vindsurfare i reservatet.
Som väntat har SMHI nu lagt ut en klass 2-varning. Ordet ”orkan” används.




28
OKTOBER En orolig natt med busväderfrön och regnstötar, som små förskott på ovädret. Tolv grader varmt, vinden ännu måttfull, fullt med gäss i reservatet. Havet på +50 centimeter, efter en topp på +58 klockan fyra.

egenrisk
Självrisk

Femtio meter söder om reservatsgränsen ligger en mycket död säl; en stor bjässe som sköljts upp intill den vackert röda harv som användes till strandstädningen i somras.

dödröd
Före detta säl

SMHI har nu höjt varningen för Hallands del till klass 3: ”mycket extremt väder”. Vattenprognosen har fortfarande en uppseendeväckande topp, strax efter klockan 19.

2_ringhals-3

Observera att utteros.se kan ligga risigt till. Visserligen vilar webbsidorna tryggt på en dansk server, men uppdateringarna kommer via luftledningarna i Björkäng. Här är anslutningen till min stuga:

tunntråd
Bredband

Efter Gudrun låg kabeln på marken. Jag hade tur den gången att få hem ett gäng telegubbar efter bara några dagar…

Klockan 14: Havsnivåmätaren på Ringhals strejkar sen klockan åtta. Det regnar oavbrutet, har hittills idag fått 13 millimeter. Vinden är ännu sydlig, den ökar långsamt. Fåglarna söker lä. Den blå tunnan tycks ha tagit ett kliv uppåt:

upptunna
Mot nya mål

Klockan 16: Hade en stunds överraskande solsken strax efter 15. Nu regn igen. Havet har påbörjat den hastiga stigningen, men tyvärr skymmer det snart så maximum inträffar i lönndom. På strandängen en trupp om 10-15 storspovar, ivrigt plockande i gräset.

Klockan 18: Full storm nu. Hela huset svänger, som det stod i Grands annonser förr. Hann se havet välla in över strandängen innan det sista ljuset försvann. Kan inte göra mycket mer än lyssna på Mozart.

Klockan 20: Varit ute en (kort) sväng i orkanen. Kan otroligt nog höra högljutt tjattrande gäss utifrån strandängen, mest vitkindade. Jag förmodar att ängen står under vatten och att gässen simmar däri. Vinden vrider nu mot väst, vilket mildrar stötarna en smula, men den har fortfarande ohyggliga krafter.


29 OKTOBER Börjar dagen med att vaska saltet från rutorna. Det är stjärnklart, tio grader varmt, vinden ännu i kulingklassen. Jag kan ana att havet fortfarande når in över halva strandängen. Framför allt hör jag ett sorl av gäss, grå och vitkindade. Vilka otroliga fåglar! De har legat utanför min stuga genom orkanen och hela natten.
När det ljusnar gör jag en annan upptäckt: strandträdet har flyttats! Det har hävts upp ur sanden och transporterats inåt mot land. Det verkar ha fastnat i stängslet. Det går inte att ta sig dit ännu, men jag kan cykla bort till campingen och ta en bild därifrån:

trädflytt
Där låg det inte igår

Campingen, ja. Skyddsvallarna har inte hållit, havet har vräkt undan sanden och forsat in. Halva campingen står under vatten, men lyckligtvis nådde det aldrig den destruktiva nivån som under Gudrun. Stormen var inte heller särskilt regnrik- min mätare visar bara 13 millimeter.

svancamping
Tyvärr - under stranden finns bara asfalt

Men vågorna har levererat sagolika mängder tång och alger. Säkert har de också flyttat mycket sand, men det återstår att se. Tyvärr är Ringhalsmätaren fortfarande kaputt. Vad jag kan se ligger havet drygt en halvmeter över medelnivån. På förmiddagen stiger det igen. Här är utsikten från mitt vardagsrum klockan 10.30:

10.28
Men var är blå tunnan?



30 OKTOBER Tio grader, vinden nedskruvad till frisk, havet något lägre, men fortfarande inga mätvärden från Ringhals. Inget regn, i strid mot alla prognoser. Tar en cykelrunda. Min respekt för Gudrun växer när jag ser de lindriga ärren efter årets orkan. Värre än så här blev det inte i Galtabäck:

galtahamn
Galtens kaffebord

Att jämföra med Gudruns vandalisering:

IMG_3342
Den 10 januari 2005

I reservatet har havet spytt upp enorma lass med alger, inte minst på Smalasudde:

suddetång
Höstskörd

Några av alarna vid landsvägsbron har knäckts, och en viss brygga har höjt risknivån:

bryggbesvär
Förhoppning

Inte så farligt, alltså. Men vänta bara. Meteorologerna ser redan en annalkande storm den 7 november.



31
OKTOBER Kuling igen. Tio grader, skurbenägna moln, dystra horisonter. Strandängen fortfarande full med gäss till sista ståplats. Havet har stigit igen till nånstans mellan 30 och 40 centimeter över snittet. De mesta av Sälarevet under vatten. Men titta här - kvart i åtta står där en havsörn och gör skäl för namnet:

havshavsörn
Havshavsörn

Strax därefter drar ett ösregn en våt slöja över mina fönster. Får övergå till teorierna.

När man ser en örn i diset 700 meter bort kan man undra vad den själv ser. Vi vet numera att örnar har ett makalöst synsinne, med tillhörande mekanismer i hjärnan. Men vägen till den kunskapen har varit knagglig.
Studiet av fågelhjärnan är ett exempel på hur även vetenskapen kan ledas vilse av schabloner. Darwins utvecklingslära, till exempel, framställdes förr ofta som en trappa. Djuren på ett visst trappsteg tänktes vara ett slags förbättrad version av djuren på närmast föregående trappsteg. Allra överst stod människan.
Trapptänkandet har inte minst styrt synen på hjärnan. Fåglar är släkt med reptiler, och antogs därmed stå ganska långt ner på trappan. De zoologer som på 1800-talet kartlade fåglars hjärnfysiologi förutsatte följaktligen att de olika strukturerna var varianter av vad de hittade i huvudet på ödlor och krokodiler. Detta speglades också i de namn de satte på de olika komponenterna. Och namngivningen har i sin tur låst fast tolkningen av fågelhjärnans funktioner.
Det är först under senare decennier som forskarna insett att den nedärvda synen på fågelhjärnan är grovt felaktig. Fåglar har unika hjärnor, anpassade och trimmade till fåglarnas behov och strategier. Och dit hör inte minst den komplexa databehandling som ett avancerad synsinne kräver.

Det börjar i de tidiga reptilernas era, för 280 miljoner år sen. Två utvecklingslinjer avspjälkas, en som med tiden leder till däggdjuren, en som leder till fåglarna. Bägge skiljer ut sig från sina anmödrar genom dramatiskt ökad storlek på hjärnan.
I däggdjurslinjen sker det framför allt genom att de partier av hjärnan som har hand om luktsinnet sväller upp. Hos fågellinjen är det i stället hjärnans syncentrum som förstoras. Skillnaden kan förklaras med att däggdjuren var nattdjur, fåglarna dagdjur. Bägge får samtidigt betydligt mer avancerade motoriska system.
Det har gått ett par hundra miljoner år sen dess. Evolutionen har rullat på. Fåglarnas hjärnor är idag inte mer reptillika än däggdjurens. Bägge linjerna har utvecklat nya, avancerade strukturer och funktioner. Fåglarna har fortfarande bättre synsinne än till och med människan. Vi har säkert bättre luktsinne är fåglar.
De här moderna insikterna utmynnade 2005 i ”The Avian Brain Nomenclature Consortium”, en organisation som i grunden reviderade kartan över fågelhjärnan och den dithörande namngivningen. Här är en illustration som visar den gamla och den nya kartan över fåglarnas framhjärna. Det ljusgröna är partier som tros ha direkta motsvarigheter hos reptilerna, de ljusblåa är nya påfund som tillkommit under fåglarnas utveckling.

current biology
Bilden är hämtad ur ”Evolution of the avian brain and intelligence” av Nathan J. Emery & Nicola S. Clayton (Current Biology 2005).

Det regnar oavbrutet.
Mätaren vid Ringhals igång på eftermiddagen. Visar +30 centimeter.
Dagens regn: 13 millimeter.