Januari 2014

9:1-10
Sälarevet i januari 2010

Januari är den månad då vintern brukar komma till Halland. Men väder är ett opålitligt påhitt, inte minst vid 57:e breddgraden. Så här står det om januari på sidan 9 i ”Tidvatten”:

”Kattegatts ytvatten är så här års ungefär fyra grader varmt. Det är inte mycket, men tillräckligt för att mota undan vinterkölden, förutsatt att det blåser från havet. Men så fort vinden vrids över åt öster är vi oskyddade mot kylan från Sibirien. Denna januari pendlar villkoren oavbrutet mellan öst och väst, mellan is och tö. Västkustvintern är i själva verket två oförenliga klimat, som duellerar över det flacka landskapet.”

Detta skrevs 2010. Nu är det 2014. När året börjar är vattnet i Kattegatt fem grader varmt, från ytan ända ned till bottnen. Vi balanserar på vår nordliga latitud, alltför nära Grönland. Vad som helst kan hända.



1
JANUARI Frostgrader i gryningen. Vacker morgonrodnad men en otrevligt kall vind från syd.

morgonröta
Morgonröta

En stund senare välformade men lätt ödesmättade stråk av dimmoln:

dimstråk
Mot sydsydost

Havet på +10 centimeter. Tittar till den ålderdomliga timmerstocken i Sik som jag skrev om den 15 december. Den har flyttats flera meter sen dess, nästan in i vassen, ett kraftprov med tanke på hur tung den torde vara. Notera hur ren stranden är i övrigt:

stocken
Sikstocken

Örnparet på Sälarevet vid niotiden.



2 JANUARI Som omväxling kommer dagens kuling från sydost. Den medför ett kallt och ettrigt duggregn, och pressar ut havet till +7 centimeter. I ungdomligt oförstånd ger jag mig ut på stranden.
Dess flacka ödslighet domineras nu av tångkvastarna, som ligger slumpmässigt spridda över vida ytor. Det här är lagunen:

tångfältet
Typiskt tångfält

Alger och tång som sköljs upp ur havet brukar efterhand pressas samman till vallar. Men det gäller inte de tångplantor som släpat med sig sina ankarstenar ur djupet. De rör sig inte fritt. Var de hamnar beror på stenarnas tyngd, och eftersom den varierar slumpvis kommer tångbuketternas placering också att styras av slumpen.
De senaste månadernas turbulenta väder har försett reservatets platta stränder med tonvis med nya stenar, i en rik mix av allehanda format, färger och fasoner:

tångsten-01
Geologisk mångfald - ett

tångsten-02
Geologisk mångfald - två

tångsten-03
Geologisk mångfald - tre

tångsten-04
Geologisk mångfald - fyra

tångsten-05
Geologisk mångfald - fem

Stenarna har legat slumpvis strödda på Kattegatts botten. Men inte alltid. För ett okänt antal årtusenden sen transporterades de dit, fastfrusna i inlandsisen.
När den kilometertjocka isen långsamt och bastant krängde sig fram över Skandinavien, från nordost mot sydväst, bröt den loss och släpade med sig block och stenar, också det en slumpmässig procedur. Varje sten som nu ligger i Utteros har sitt eget ursprung, ofta långt borta, och sin egen transporthistoria, ibland i flera etapper. En del av dem kommer i sinom tid att begravas i sanden, andra kommer att ligga kvar, till ohägn för den som om sommaren önskar springa barfota på stranden.

Väta från ovan hela dan. Regnmätaren säger 8 millimeter.




3 JANUARI Fem plusgrader, mulet och en vind från sydväst, som enligt prognoserna når kulingkategorin först till middag. Havet på +22 centimeter.

På stranden, i södra änden av reservatet, ligger sen några dagar ett fiskegarn, hopplöst hopsnurrat, tilltrasslat och inbyltat. Jag tror att det är ett nät och inte en trål, men maskorna är mycket grova. Det är möjligt att det finns fångade fiskar nånstans inne i härvan, men det enda man ser är tång.

garn-01
Nätnystan - ett

garn-02
Nätnystan - två

Hundra meter söderut finns ett besläktat bylte, byggt av vassrötter. Det ligger i reservatet, intill den bäck som bildar gräns till campingen, och som strax innan det når stranden gör en båge norrut. Vid bäckens mynning växer vass, men den har fått mycket stryk av de senaste månadernas stormar. Av någon underlig anledning har uppryckta rötter råkat samlas på ett ställe, lika hoptrasslade och sammanflätade som fiskegarnet strax intill.

vass-01
Vasstrassel - ett

vass-02
Vasstrassel - två

Örnparet på Sälarevet mellan nio och halv elva.




4
JANUARI Mild, mörk och disig morgon, med vinden strax under kulingstyrka och några oplanerade skurar. Havet på +38 centimeter, för högt för mina stövlar. Kollar äpplet istället.

äpple-01
Konsten att bära frukt - ett

Det växer i en träddunge vid Smedsgårdsvägen, strax norr om korsningen med Åsenvägen. Jag la märke till det den 6 december på morgonen, tolv timmar innan stormen Sven nådde sin fulla potens. Äpplet hade redan utstått många av höstens oväder, och såg ut att klamra sig fast med sin allra sista fiber. Här är en delförstoring:

detalj
Konsten att bära frukt - två

Men naturen är full av små underverk. Äpplet klarade både Sven och julens alla kulingar. Det hänger där ännu. Så här ser det ut idag. Lite medfaret som frukt blir med tiden, men fortfarande oförfärat dinglande i samma mirakulösa fiber:

äpple-02
Konsten att bära frukt - tre





5
JANUARI I ottan en kall vind från sydost, under en ljusnande himmel. Den här bilden är tagen en halv timme innan solen går upp. Själv har jag gått ut i Kattegatt, vars nivå är +19 centimeter.

08.20
Klockan 08.20

Lite senare en kort stunds demonstration av himmelsk organisationsförmåga. Bilden tagen från Bjärs:

nykammat
Klockan 09.06

Skrev igår om vassrötterna som trasslat till det för sig i reservatets södra ände. I norr ligger de ännu kvar i strandkanten, men av vågkrafterna avskalade sina skyddande filtar och täcken.

vassbädd
En blottad vassbädd

Sju gravänder i lagunen. Drillande storspovar, som alltid. Havsörn på Sälarevet klockan 15.



6 JANUARI Tre plusgrader, disigt och dunkelt med en sydlig vind som är mer än frisk. Havet på +25 centimeter, nära gränsen för mina stövlar. På väg ut på stranden möter jag uppbragta gäss. En havsörn har placerat sig på Sälarevet.
Gråheten nu så beklämmande att ögat fröjdas åt färgstarkt strandskräp. Här är två vackra specima:

orange
Färgglatt - ett

turkos
Färgglatt - två

Jag förmodar att dessa trösterika fynd härstammar från fiskerisektorn, som med full rätt håller sig med färgrika don. Här är en (gammal) bild från Läjet:

läjet5 kopia
Färgglatt - tre

En helt annan sak är vad fisken tycker om de glada färgerna. Kan fisk alls se färger? Den frågan ältas i ändlöshet på internet. Men det finns inget entydigt svar. Fiskar är olika. Det finns fiskögon av skilda konstruktioner och med diverse komponenter. Naturen är, som alltid, mångfaldig.

Sen regn: 11 millimeter.



7
JANUARI Sju grader varmt, sydvästvind, ostadiga moln. Havet på +33 centimeter och stigande. Cyklar tidigt till Lisered, innan vinden friskar i. Inte en säl och knappt några fåglar heller.

Kan tänka mig att både sälar, sjöfåglar och fiskar har synpunkter på det grumliga vatten som sköljs ut i havet efter allt regnandet. Morupsån, som är en typisk slättå, uppvisar just nu en dov gul-brun-grå färg av humus och lerpartiklar:

gula floden
Gula floden

Det grumliga åvattnet har svårt att beblanda sig med det salta och kalla havet. Morupsån fortsätter åtminstone en kilometer norrut, pressad mot stranden av sydvästvinden, men avgränsad mot havsvattnet med en förbluffande skarp skiljelinje.

havsån-01
Åsyn - ett

havsån-02
Åsyn - två

Havet upp till +48 centimeter klockan 11. Sälarevet under vatten. Klockan 14.30 står en havsörn på stora reveln istället. Den har koll på något, okänt vad. Försvinner i min döda vinkel.

Ett annat mysterium: halv sex på morgonen passerar ett fartyg nära kusten. Konsulterar marinetraffic.com. Det är Sigrid på väg till Ringhals. När jag kollar igen sex timmar senare ligger hon utanför Varberg. På spårningen ser det ut som om hon aldrig la till vid Ringhals, utan vände ute till havs.

vad gör hon?

När mörkret faller ligger hon kvar utanför Varberg. Skojigt.

Fem millimeter regn.



8
JANUARI Väderbråk natten igenom, med skurar och impertinenta vindar. Sex plusgrader i gryningen, havet på +27 centimeter. Sigrid ligger kvar utanför Varberg.

Jag beskrev nyligen aldungen vid Uttran nedanför landsvägsbron som ett senromantiskt ruinlandskap. En liknande sumpskog har funnits i motsvarande läge vid Törlan, fast den är nästan helt förstörd. Den minimala rest som återstår har fått mycket stryk av stormarna:

sumpat
Postromantik

Vi närmar oss raskt ett regimskifte. Natten till söndag spås temperaturen halka under noll för första gången i år. Det blöta och blåsiga Atlant-vädret förbyts i en kall men klarsynt Sibirien-vinter. Det ser snyggt ut på SMHIs diagram. Ska bli intressant.

galtabäck

I solnedgången ett kortvarigt pastellgenombrott:

15.58
Klockan 15.58

Klockan 18: Sigrid ligger kvar ännu! I kväll kan jag (mellan regnskurarna) se hennes belysning från altanen. Här är en karta, med Sigrid markerad, som visar att det är fri sikt från Smedsgård.

sigrid




9
JANUARI Klockan 08.55 nystar Sigrid upp ankaret och ger sig iväg till Viderbergs hamn vid Ringhals. Resan tar en timme och tio minuter. Det är sex grader plus, men vinden från sydväst irriterande anti-varm. Strukturlöst grå himmel, på väg att börja regna.

Havet på +11 centimeter. Stranden elegant draperad i ljusgula slingor av stillsamt skum, så mästerligt arrangerade att jag instinktivt undviker att kliva på dem:

gardin-01
Strandvolanger - ett

gardin-02
Strandvolanger - två

Vet inte varför det bildas så mycket skum just nu, men det kan signalera någon slags mikrobiologisk aktivitet havet. Där stranden lutar en aning ligger skummet sammanpressat som plisserade plädar över tångborstarna:

gardin-03
Strandvolanger - tre

Åtta gravänder och en storspov på Sälarevet, ensam snösparv på stora reveln.
Havsörn på Sälarevet efter lunch. Sen regn. Till natten kuling.




10 JANUARI Helt om nu. På natten vred vinden till nordväst, under en hel del oväsen. Det är fortfarande tre grader varmt, men molnen verkar viftas iväg. Havet på +30 centimeter. Har fått mycket regn i veckan, mest igår med 17 millimeter. Det syns i Uttran:

dubbelbron
Kattegattleden

Havsörn på Sälarevet klockan 10. Gott om gäss nu, men de ger sig av före solens uppgång och återvänder först efter dess nedgång. I dagsljus finns inte mycket liv, men jag råkade få en bild på en flock sångsvanar vid Smalasudde, just som de fäller ut fötterna för att bromsa farten:

landvatten-02
Svanlandning

Här är hon! Med buken full av radioaktivt uranskrot passerar Sigrid utanför Utteros, i fullt solsken, klockan 14.46.

sigrid-01
Sigrid - ett

Hon lämnade Ringhals 13.23, med en fart om 13 knop, och ska inom kort avleverera sin riskabla last i mellanlagret i Simpevarp.
Jag höll på att missa henne. Upphetsad av solen cyklade jag till Tvååker och köpte glass. Precis när jag svängde in på tomten såg jag en lätt apart profil utanför Sälarevet. Liksom Sigyn ser Sigrid ut som om hon åker baklänges.
Här är en bild genom tubkikaren. Tyvärr sitter det damm nånstans i optiken:

sigrid-02
Sigrid - två



11 JANUARI Tillbaks igen. Samma väder som i torsdags (sex plusgrader, hård sydvästan, påflugna regnskurar). Havet på + 31 centimeter. Väljer stranden nedanför Sik. Där finns en del att titta på för den som är intresserad av fåglar…

hittegods-01
Hittegods - ett

hittegods-02
Hittegods - två

hittegods-03
Hittegods - tre

Havsörn på Sälarevet efter lunch, trotsande de häftiga skurarna. Regnet verkar tröttna när solen går ned. Mätaren visar 5 millimeter.

Jag skrev i onsdags att årets första minusgrader väntas under natten till söndag. Vi tycks nu ha en mindre försening. Enligt de senaste prognoserna inträffar regimskiftet först i morgon eftermiddag. Intressant nog varar kylan, enligt samma prognoser, bara en vecka: nästa söndag är det plus igen. SMHIs dator har också stoppat in ett mindre snöfall på måndag/tisdag.



12
JANUARI Mera väderbus. Ett illasinnat lågtryck passerar, med kuling från nordväst. Först därefter kommer kylan. På morgonen fem grader varmt, havet på +41 centimeter.

Bland höststormarnas hittegods återfinns den här minst sagt mystiska hyllan:

IMG_8317
Strandhylla - ett

Vi har sett den förut. Den flöt iland utanför Smedsgård redan hösten 2012. Jag skrev om den den 13 september 2012. Så här såg den ut då:

13:9-12
Strandhylla - två

Den har sen legat kvar, halvt höljd med sand, vid stängslet, några meter norr om den pråliga trålen som nu ligger vid badplatsens huvudportal. Det var den nordvästliga stormen Sven som flyttade såväl hyllan som trålen, liksom trädet.
Hyllan hamnade inne på campingen, på plats nummer 139 i sektion F. Det betyder att den, medelst en sofistikerad logistik, först seglade flera hundra meter söderut från Smedsgård, och sen tog sig in genom den öppning i klitterna som finns vid campingens mitt. Öppningen har visserligen varit förseglad med sand, men även den blåste bort i stormen.

Fjorton gravänder i lagunen. Vid solnedgången ishinna på strandängens vattenhålor.



13 JANUARI Vaknar klockan tre och kollar termometern: -10 grader. Sover två timmar till. Klockan fem har tempen stigit till -8 grader, månen är på väg ned i Galtabäck, ett fartyg med en natriumgul lampa ligger stilla utanför Träslövsläge. Enligt marinetraffic.com är det en tankbåt som lämnat Varbergs hamn klockan ett, men sen stannat och vevat ut ankaret. Den är registrerad på Caymanöarna och heter, bisarrt nog, Stolt Kite.
Sen en magnifik morgonkulör som lockar ut mig på stranden:

morgonrött
Morotsmorgon

Sydostvinden svag men plågsamt kall. Havet på -7 centimeter. Det har under natten retirerat flera decimeter, och på stränderna lämnat kvar is med karaktäristisk randighet:

morgonränder
Räffelmorgon

Havsörn på högsta stenen klockan nio.
Går ut igen klockan 14, med dubbar på stövlarna. Temperaturen nu -4 grader, men vinden ännu plågsammare. Tunn is på lagunen, sörja i strandkanten:

isbryn
Isbrynet

Stolt Kite kvar, en spökgestalt i diset.
Sen snö.



14 JANUARI Ett lätt puderskikt av snö över landskapet, men inte mer. Temperaturen kröp under natten upp till noll, men inte mer. Havet, som ostvinden pressade ut igår, är tillbaks på -2 centimeter, men verkar stanna där.
Vandrar ut på stranden i gryningen, som är grå och disig. Tjugo i nio går larmet i Utteros, hundratals kanadagäss i luften. Ser genom vimlet två parflygande havsörnar. De sätter sig tätt ihop på samma sten på Sälarevet.

Får inte glömma att det kan finnas fler havsörnar i trakten än vårt eget halländska par. De här bägge gör mig misstänksam, eftersom de attackerade gässen norrifrån. Men efter 25 minuter lyfter de och flyger söderut, strax över havet. Det var allt vårt trogna äkta par.

Under de 25 minuterna hinner jag studera strandens rikhaltiga utbud av estetiska ismönster, som de här:

isestetik-01
Isestetik - ett

isestetik-02
Isestetik - två

Och här är ett samarbetsprojekt mellan isen och rödalgerna:

isestetik-04
Isestetik - tre

Stolt Kite, skutan utanför Läjet, ligger kvar på morgonen, men klockan 12.45 lyfter hon ankaret och styr norrut. Hon uppges vara på väg till Kristiansund i Norge.



15 JANUARI Gissade rätt om gässen. När kylan rullat ned över fosterlandet har de samlats i Utteros. Kan inte räkna dem, eftersom de ligger borta vid åmynningen, men det är ett imponerande gåsmoln som vispas upp av morgonens havsörn.
Runt noll i gryningen, himlen ljus, ostan kall. Havet nere på -12 centimeter. Eftersom gässen flytt och örnen ställt sig vid Uttran kan jag för första gången i år vada ut till Sälarevet.

sälarevsmorgon
Klockan 09.03

Ända sen stormen Sven har jag undrat hur det gått för Gudruns tunna. Jodå, hon ligger troget kvar i sin grav, fast bara näsan sticker upp:

g-tunnan
Gudruntunnan

Och här är vinterns första isflak, sköra som glasrutor:

flak
Tunna skivor



16 JANUARI Nollgradigt. Det snöar redan i gryningen. SMHI varnar för kommande drivor och ostlig kuling . Därmed begravs hoppet om ett vackert högtryck. I gengäld ger ostblåsten lågt vatten och vida, av snön skrafferade ytor för strandflanören. Nivån på morgonen -16 centimeter, på väg nedåt.

snöstrand
Snörev

Hamnar hos Gudruns tunna på Sälarevet igen. Ser nu att hon ligger till hälften blottad under vattnet. Stormarna har inte grävt ned henne mer, utan snarare gröpt ur sanden runtom, som om hon nu blivit en accepterad komponent i strandlandskapet.

g-sop
Plastplats

Vårt andra stormmonument, trädet, som i somras låg utanför Smedsgård och som Sven flyttade till den kommunala badstranden, befinner sig idag 160 meter från vattenbrynet, en imponerande påminnelse om strändernas platthet.

badträdet
Landkänning




17 JANUARI Klockan sex anländer de första flingorna, vid åtta full snöstorm. Temperaturen, som hukat runt noll hela natten, faller flera grader. Den oblyga blåsten besynnerligt byig och ohumant kall. Havet på -37 centimeter, men det får vänta. Gör en provpromenad, men kommer inte längre än till lagunen, på vars is snö fyker i rännilar:

lagunsyn
Nu är det vinter

En räv har raskat över i natten:

överraskningen
Överraskningen

Av någon anledning har vår vän Sigrid åter övernattat utanför Varberg, på samma ställe som sist. Och här är annan gammal goding:

juläpplet
Äpplet som vägrar bli fallfrukt

Snö hela dagen. Inga stora mängder, men mycket kreativ drivbildning.




18 JANUARI Snöandet har upphört, men inte den infernaliska vinden. Två minusgrader, en himmel av bly.

bly
Tungmetall

Havet på -31 centimeter. Under svåra umbäranden tar jag mig ut på stranden. Lagunen täckt av rutten, humusbrun is, vacker att se på men inte att gå i.

humusis
Sorbet

Stort gåslarm när jag är på stranden. Sikten för dålig för att utröna orsaken. Kan dock genom diset ana Sigrid, som helt förbryllande ligger kvar utanför Varberg.

Som motgift eller motvikt mot det osympatiska vintervädret kommer här en nyhet om göken. Källan är en artikel från förra veckan i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.
Ett internationellt lag fågelforskare har lyckats fästa små satellitsändare på ryggen på åtta danska och skånska gökar, och har därmed kartlagt hur fåglarna förflyttar sig under vinterhalvåret.
Gökar flyttar på natten, när ingen ser dem. De flyttar alltid ensamma, aldrig i flock. De har ingen hjälp på vägen av äldre, mer erfarna fåglar. Deras flyttning måste styras helt och hållet av generna, hur nu det går till.
Så här flög de åtta gökarna:

journal.pone.0083515.g001

Det mest slående är att de flyttar i en slinga. Alla ger sig av åt sydost. De rastar i Centralafrika, men vänder sen västerut, till vintervisten i Ghana och Elfenbenskusten. Till våren återvänder de i nordostlig riktning till Skandinavien, via centrala Italien.
Det näst mest slående är att bara tre av de åtta kom tillbaks.
Men det som överraskade forskarna var att alla fåglarna följde samma mönster, med bara små avvikelser.
Om de helt enkelt flyttat söderut på hösten och norrut på våren hade det varit enklare att begripa. Men en slinga kräver betydligt mer avancerade koder.
Vi vet att fåglar har en kompass. Men det räcker inte för dessa bravader. De har en resplan, med flera etapper inbokade.
Notera till exempel det som på kartan kallas E Sahel. Det är södra Tchad. Alla fåglarna rastar där på hösten, och de gör det strax efter regntiden, när det finns mest mat för en gök i området. Det finns inprogrammerat i deras arvsmassa, fast ingen vet hur.
Det här är nytt och spännande. Gökens flyttning är en urgammal gåta. Idag kan vi förse dem med smarta telefoner och se vart de tar vägen.


Havsörn på Sälarevet halv elva.



19 JANUARI Nu räcker det. Snön har fukit hela natten. Den kommer inte längre från himlen, utan från Tvååkersslätten. Den tar sig sniket in genom alla öppningar mot öster, men tornar upp sig vid minsta hinder i terrängen. Själv har jag barmark bakom huset men två decimeter snö på altanen. Jag saknar kompetens för att fotografera snödrivor, men vid stranden hjälper sanden till med att skapa kontraster:

klitterdriva-01
Snöklitter - ett

klittderdriva-02
Snöklitter - två

”Ret koldt og blæsende”, säger DMI om vädret. Bara några tiondelar under noll, men fortfarande rysligt i vindstötarna. Havet på -28 centimeter. Sigrid ligger kvar. Vid tiotiden tågar ett gäng jägare över strandängen. Skjuter harar, eller försöker.

jägarne
Snödrev

Upptäcker vid 15-tiden ett mindre lastfartyg som driver baklänges ute till havs. Hon heter San Remo, och är registrerad i Saint Vincent & Grenadinerna. Kan med hjälp av marinetraffic.com spåra henne till södra Östersjön, men inte längre. Hon ser ut att ha fått problem vid tolvtiden i höjd med Glommen. Ser skamfilad ut. Är byggd 1965. Strax före fyra får hon igång maskineriet och ger sig norrut, nu med fören före.

san remo
San Remo



20 JANUARI Morgon av stor skönhet, någon minusgrad men samma plågsamma blåst. Går norrut i lä av sommarstugorna. Här är soluppgången, sedd från reservatets bakficka:

08.32
Klockan 08.32

Strax därpå går stora gåslarmet:

08.43
Klockan 08.43

Det är en havsörn. Den ställer sig på stranden, men smiter när jag inte ser det. Här är utsikten över stora reveln när både gässen och örnen är försvunna, och bara kråkorna återstår:

08.52
Klockan 08.52

Inte vet jag varför, men sen i torsdags ligger uranbåten Sigrid för ankar utanför Varberg. I dagens relativt klara luft syns hon lite spöklikt torna upp sig bakom Galtabäcksskär. Bilden tagen från min altan:

galtasigrid
Vad har dom för sig ombord?



21 JANUARI Äntligen! Kulingen avblåst, lagunen bottenfrusen, havet på -14 centimeter. Vintern upplåter sina domäner till fritt beskådande. Kan obesvärat promenera på fast is ända ut till Sälarevet, genom ett arktiskt minilandskap, hyvlat och filat av vindarna.

vintervyer-01
Havet

vintervyer-04
Sälarevet

vintervyer-05
Lagunen

Sigrid gav sig av till Ringhals igår kväll. Hon gjorde vad hon skulle och seglade sen hemåt i natten.

Havsörn på Sälarevet klockan 11.



22 JANUARI Kallare i dag, minus fem på morgonen, mer blåst, mer moln. Havet på -30 centimeter.

Morgnarna följer nu en väl inövad rutin. Gässen ligger i täta band mellan Sälarevet och Uttrans mynning. Nån gång mellan åtta och nio kommer havsörnen och vållar panik. Det är en gammal örn, en hanne. Han ställer sig på Sälarevet och betraktar kalabaliken med kännarblick. Han är för erfaren för att jaga flygande gäss, som de unga örnarna gör, men om någon gås mår dåligt och inte orkar följa flocken vet örnen vad han ska göra.

snöörn
Spanaren

Gummibåten, som blåste i land den 12 december, har hamnat i en svårtillgänglig del av strandängen, men tack vare isen och tjälen är den nu nåbar.

passport
Passport




23 JANUARI Minus fyra i gryningen, mulet och dystert. Den fientligt inställda blåsten har tilltagit igen. Havet på -44 centimeter. Tittar på gässen när de flyger iväg. Här finns ny kunskap att assimilera.

ploggäss-04
Gässen ordnar upp sig

ploggäss-01
Plogen tar form

Gässen i en flock lyfter huller-om-buller, men efter bara några sekunder i luften börjar de formera sig, till ett band eller en plog. Man kan se hur de testar sig fram till en god position i flocken, ibland lite stökigt, som när skolungar ska ställa sig i kö.
På något sätt har gässen aerodynamikens lagar inprogrammerade. Deras instinkter organiserar dem till ett meningsfullt mönster. Vi vet varför. De sparar flygbränsle.
Kraftigt förenklad ser teorin ut så här:
En flygande fågelvinge pressar luften nedåt och bakåt - det är det som ger lyftkraften. Den luft som tvingas nedåt ersätts med en uppåtriktad luftström vid vingspetsen, där det bildas en virvel, böjd bakåt, i en hästskoform.
Schematiskt ser det ut som på den här skissen, som jag knyckt ur The Cambridge Encyclopedia of Ornithology:

v-04

En gås i en formation kan utnyttja virveln från fågeln framför till att själv få bättre lyftkraft, förutsatt att den placerar sig på rätt avstånd och i rätt vinkel.
Det går att göra med flygplan. Det visar sig ett plan som utnyttjar virveln från ett annat plans vingspets förbrukar mindre bränsle.
Men för fåglar finns det en komplikation som flygplanen slipper: vingarna är rörliga. Virveln från gåsen som ligger framför flyttar sig hela tiden i höjdled, i en vågform som antyds på skissen. För att en efterföljande fågel ska få maximalt utbyte av virvlen räcker det inte med att den placerar sig rätt. Den måste också själv röra vingarna, inte i takt med fågeln som flyger framför, men i takt med virvelns böljande rörelse.
Mycket få ornitologer har trott att fåglar klarar det konststycket. Men det gör de.

Ett gäng forskare, ledda av britten Steven Portugal, har lyckats visa det med hjälp av avancerad mikroteknik. De har fäst små finurliga mätapparater på en flock om 14 eremitibisar, och kunnat exakt registrera vingrörelserna under en 43 minuter lång flygtur
Jodå, fåglarna flyger energisnålt, precis enligt de teoretiska kalkylerna. De placerar sig rätt och de rör vingarna med den fasförskjutning som behövs för att utnyttja virveln från fågeln framför.
Forskarna blev helt förbluffade. De anser att gäss sannolikt gör likadant när de flyger i formation.

cover_nature Den här studien redovisas i förra veckans nummer av Nature, som lagt ibisarna på omslaget.

En fotnot om försöksfåglarna kan behövas.
Eremitibis är en nästa utrotad art, även känd under namnet waldrapp. Det finns bara några hundra vilda fåglar kvar. För att rädda arten försöker man plantera ut eremitibisar, enligt samma modell som trumpetartranorna jag skrev om den 11 oktober. Ibisarna föds upp i Scharnstein i Österrike och får lära sig följa ett litet flygplan till vintervisten i Italien. Det är detta projekt som Steven Portugal och hans medarbetare utnyttjat.

ploggäss-02
Precisionsflygarna




24
JANUARI Minus fem, havet på -42 centimeter, den evinnerliga vinden vägra ge vika. Men himlen är ljus och hoppfull. Måste ut på stranden.
Den är full av överraskningar, paketerade av kylan och blåsten: Expressiva slingor av fruset skum, nybakade isbullar i vattenbrynet och spår efter mig och räven.

isslingror-01
Isslingorna

nybakat
Andra bullar

rävfötter
Här gick räven

egospår
Här gick jag

Åstadkommer färska överraskningar när jag kliver över ett stycke sand. Det ligger kritvit snö under, plötsligt blottad av mina stövlar:

sandsnö
Här gick jag igen

Är på väg ut till Sälarevet när en örn kommer söderifrån. Tappar som vanligt bort den i virveln av uppbragta gäss. I vilket fall får jag vända. Till Sälarevet har örnen företräde.




25 JANUARI Det biter till. Minus sex och kuling, SMHI har hängt ut en varning för ”lätt nedisning” på Kattegatt. Går ut på lagunen och hamnar i ett abstrakt och blänkande uterum, med isen violett som på en främmande planet, eller en av Jupiters månar, frusen men magisk och självlysande. Märkligt.

08.01
Klockan 08.01

Det ligger höga, rosa moln diagonalt över den blå himlen. En likadan diagonal växer upp i väster, som en mäktig balk från norr till söder, i rät vinkel mot vinden:

08.18
Klockan 08.18

Det ser ut så här på satellitbilderna:

52e3785d73456

Havet på -45 centimeter. Gårdagens isbullar har svällt upp till feta limpor:

islimporna
Gryningens lila limpor




26
JANUARI Havet nere på fabulösa -73 centimeter i gryningen! Det är åtta grader kallt. Kombinationen bygger ett vidunderligt proscenium av ljusblå is långt utanför det som normalt är stranden:

proscenium-01
Lätt nedisning - ett

Hela Sälarevet ligger inkapslat i is:

proscenium-02
Lätt nedisning - två

Men det finns inga isflak på havet, som det gjorde för ett år sen. Vattnet längs kusten är fortfarande två-tre grader varmt.



27
JANUARI Kallare, blåsigare, gråare. Har hört vinden skaka stugan natten igenom. Havet på -49 centimeter. Kommer inte längre än till lagunen idag, men den har haft en del fuffens för sig i frysen:

vattenkonst
Konstis

Man kan gissa vad som hänt. Innan isen blev massiv fanns en vak som spred vatten kring sig i en belåten cirkel.
Den obarmhärtiga blåsten, som i två veckor bearbetat landskapet dag och natt, har tvingat snön att förena sig med isen, och sen skulpterat dess yta till en brutalt fjällig struktur:

fjällis-01
Fjällis - ett

Intressant nog är fjällen vända med den branta kanten åt öster, alltså mot blåsten. Och under vinden som aldrig byter riktning blir fjällen hårda som cement, och efter hand markerade med det svarta stoft som blåser ut från slätten.

fjällis-02
Fjällis - två

Sen börjar det snöa.



28
JANUARI Det var detta vi hoppades slippa. En filt av grov snö har lagt sig över allting, under en stålblå himmel. Det är två grader kallt, blåsten blåser oförtrutet, men mäktar inte längre driva bort snön. Det är alldeles tyst, lite ångestladdat och mycket vackert. Här är en bild från lagunen, där en gåtfull mun avtecknar i isen, ungefär fem meter lång. Det är, kan man förmoda, grundvatten som läckt ut från strandängen och smält snön underifrån.

vintermun
Ismunnen

Havet på -24 centimeter, men det var uppe på -2 under natten. Följden har blivit ett brett bälte av odefinierbart slask där vattenbrynet borde ha legat.

strandkant
Isstranden

Havsörn från söder kvart över nio. Gässen, som legat i Uttrans fåra under natten, lyfter i en mörk virvel. Örnen försvinner ut i kulissen.

Plötsligt gör solen årets mest osannolika entré. Molnväggen över Kattegatt är till synes omedgörligt massiv, men där finns uppenbarligen en hemlig glipa, stor nog för en kvarts solskiva att kika genom. Tyvärr klarade inte min kamera att fånga den lysande tomatröda färgen, men fenomenet går nog fram ändå:

16.21
Klockan 16.21



29 JANUARI Mera snö, mera blåst. Temperaturen nära noll under natten, men faller flera grader när det ljusnat. Havet på -49 centimeter. Stränderna vidsträckta men ödsliga snöfält med bara en vag slaskzon mot saltvattnet, och inget annat synligt liv än de trogna kråkorna.

snöbrynet
Snöödslighet

Vi hoppas på februari. Redan på lördag väntas vädret byta tonart. ”Temperaturen sniger sig op over frysepunktet”, lovar de danska meteorologerna, som spår milda vindar hela februari. Vi får väl se.

nejdå
Nädå





30
JANUARI Minus fem, tjocka moln och samma ohumana blåst. Detta har pågått sen den 13 januari och hämmar starkt en strandflanörs aktionsradie. Man kan gå med vinden i ryggen, men förr eller senare måste man vända. För egen del har jag också känningar av en grandios vurpa jag exekverade i förra veckan. Det är i och för sig en bagatell, men orsaken har en visst allmänintresse. Här är den:

snubbel-01
Naturstål - ett

Runtom i hela vårt avlånga reservat ligger snubbeltrådarna på lur. De har lossnat från stängselstolparna i ovädren och hamnat där man inte anar dem, nästan gömda under sand eller snö. Ibland är det stolparna själva som lossnat och sköljts iväg av vågorna, men de illvilliga trådarna på släp.

snubbel-02
Naturstål - två

Alla trådar är inte lika lömska. En del har snarare upphöjt sig själva till eleganta små stålkonstverk:

snubbel-03
Naturstål - tre

De är tålmodiga och uthålliga. Den här konstruktionen, som ligger utanför en av badbryggorna, härstammar från 2012 års betessäsong, men är i god form ännu:

snubbel-05
Naturstål - fyra




31
JANUARI Samma kyla, samma blåst, samma repressiva himmel. Hela deltat är nu djupfryst. Det sturigt enformiga vädret, utan töperioder eller högvatten, har gett oss ett nivellerat strandlandskap, fritt från sprickor, isflak eller snödrivor. Man kan gå överallt. Här är själva Uttran, en krympt å, en timid rännil genom snön:

isuttran
Iså

Ännu mera stukad är bäcken i reservatets andra ände, den som bildar gräns mot campingen. Här är den idag:

isbäcken
Isbäck

Bäcken matas med dräneringsvatten från åkrarna inåt land, och medför mycket humus, som brukar färga isen gul utanför mynningen. Av det syns inget just nu. I stället rinner vattnet under den oklanderligt vita snön, ut till dagens strandkant, 200 meter bort. Men där finns faktiskt en bred zon med blekgul is. Snyggt!

humusisen
Bäckis

Det enda ställe där isen möter motstånd är annars i lagunen, rakt ut från min stuga. Här läcker brunt grundvatten ut med stor entusiasm:

islagunen
Humusis

Pilgrimsfalk jagande över reservatet. En uppmuntrande syn denna fågelfattiga vinter. Inga fjällvråkar, inga blåhökar, inga hägrar. Har sett en del apatiska eller förvirrade småfåglar på sistone. Till och med kråkorna klagar.

Sen mera snö. Så här ser det ut strax efter klockan 15:

havsutsikt
Havsutsikt

Med detta slutar januari. I morgon bitti har vi plusgrader.