April 2014

april-03 kopia
April 2013

April är den månad då temperaturen ökar snabbast. Den branta klättringen från senvinterkyla till försommarvärme kan skapa skarpa kontraster mellan mark, luft och hav, vilket i sin tur plägar vålla överraskningar i vädret.
En helt annan aprilkontrast är den mellan vårens status i år och i fjol. Jag har plockat ut en kvartett bilder från början av april 2013, när reservatet ännu låg klämt under en massiv inlandsis. Detta var slutänden på en fyra månader lång vinter, som startat den 30 november 2012, och som kapitulerade först en vecka in i april. Årets vinter, däremot, varade bara fyra veckor, om jag räknat rätt.
Så ser det ut. Världen är växlingsrik och inte sällan oförutsägbar.




1
APRIL Tre grader under noll i gryningen, vinden åter ostlig, havet på -12 centimeter. En lysande balk är upphängd över landhorisonten, rosa i ändarna, med förgyllt motljus i mitten.

molnmorgon-02
Mot nordost

En förtunnad pendang ligger över havet:

molnmorgon-03
Mot nordväst

Hela uppvisningen kan studeras på satellitbilderna:

533a45631146f

Sen en vidunderlig vårmorgon, som jag avnjuter på stranden nedanför Sik.

aprilmorgon
Aprilmorgon

Prickarna långt ut är sälar, som gärna håller till i dessa grunda trakter vid lågvatten, ömsom snarkande, ömsom ystert plaskande.
Om jag vadar ut så långt det går och sen zoomar kameran ser det ut så här:

sälmorgon
Sälmorgon

Den envetna solen höjer snabbt havets temperatur, som nu ligger runt sex grader. Det är också nu som ytvattnet är på väg att bli varmare än bottenvattnet.




2
APRIL En ensam plusgrad i gryningen, ostvinden lite vassare, havet på -15 centimeter. Fortfarande stora skaror strandskator och spovar spridda i reservatet. Får begränsa mitt flanerande för att inte skrämmas.

Tar en titt på ett av vinterns mera brydsamma strandfynd: gummibåten. Den blåste iland i reservatet den 12 december, med en grov reva i ena pontonen. Det såg onekligen ut som det sorgliga slutet på ett skeppsbrott, men det var en vecka efter stormen den 6 december, när Kattegatt steg till +129 centimeter och ryckte med sig en rikt sortiment av lösa pinaler, som blåste sydvart längs kusten.
Så här skrev jag om gummibåten:
”En farkost som denna kan lätt få för sig att rymma vid truligt väder. Den står just nu fast i sanden, men får den vara ifred kan den segla vidare vid nästa högvatten. Med lite tur tar den sig in i lagunen.”
Det var just vad den gjorde. Först trodde jag att någon knyckt den, men den 20 december hittade jag den i lagunen. Gissningsvis var det ovädret den 16 december som flyttat den. Under juldagarna hade vi flera högvattenepisoder som baxade upp båten på strandängen. Och där ligger den än i dag, lite ömkligt hopkrupen och rätt diskret i sin gråa kostym:

passport-01
Gummivraket

passport-02
Dödvatten

På eftermiddagen nio grader, mulet och blåsigt.




3
APRIL Frostgryning med solklar himmel och en blygsam ostvind. Gårdagens kallfront är bortblåst. Havet på -11 centimeter, snabbt stigande.

Upptäcker ovanligt distinkta minkspår vid Sälarevet:

minkspår-01
Minkens väg - ett

Intill spåret löper ett skarpt streck, som efter hand blir dubbelt:

minkspår-02
Minkens väg - två

Minken har släpat på något. Det ser ut som en fågel, vars fötter ristat dubbelspår i sanden. Fågeln var tung, minken har fått ta spjärn med klorna för att få den med sig. Det är därför fotavtrycken blivit så markanta. På håll är det släpspåret efter fågelkroppen som avtecknar sig på det öppna stranden:

minkspår-03
Minkens väg - tre

Spåret fortsätter mer än 300 meter, från Sälarevet in mot Utteros, men försvinner i vattnet vid badbryggorna. Där nånstans bor minken. De stora stenhögarna erbjuder goda bostadsområden för små rövare:

minkbiotop
Minkens väg - fyra

Mink är en främmande art som inte har i Utteros att göra, ett amerikanskt pälsdjur som odlas i burar på stora farmer. De rymmer och etablerar sig längs kusterna, där deras nattliga jaktrundor ställer till stor förödelse. För reservatets markhäckande fåglar, som tärnor och skärfläckor, är minken en katastrof.




4
APRIL Minus tre i ottan, molnfritt och vindsvagt. Havet på -13 centimeter. De kalla nätterna rår inte längre på saltvattnet, men i bäcken vid reservatets sydgräns hittar jag en kvist av sågtång som försetts med ett extra bladverk av iskristaller:

istång-02
Istång

Ägnar resten av morgonen åt att kliva ut till Ugga, den vindfilade tumnagel i havet som bildar Natura 2000-områdets avslut i söder, för tillfället säte för ejdrar, sprickfärdig trift och vårens första stenskvätta:

ejder
Skärens skönhet

trift
Primörer

skvätt
Direkt från Afrika




5
APRIL Nollgradigt, en ilsken ostan blåser iskyla över stränderna, solen bjuder på en kortvarig men spektakulär uppvisning:

öster
Morgonpolykromi - ett

söder
Morgonpolykromi - två

Havet på -22 centimeter. Högtrycket flyger nu sin kos. Okej, vi behöver omväxling, högvatten och inte minst regn.

Får tyvärr bara tre millimeter.




6 APRIL Kontrasternas april: ingen soluppgång alls idag, bara en massiv dimma:

aprildimma
Klockan 06.43

Det är sju grader varmt, vinden sydlig, havet på -12 centimeter. Hör en vild kakofoni av uppvarvade skrattmåsar, men den enda fågel jag ser är en av vinterns olyckliga kryckjor:

kadaverkryckja
Magert

Dimman tunnas ut under dagen, men skingras inte helt. Två millimeter regn. Även dessa små mängder utgör en stimulans för den del av naturen som just nu hukar i de hormonella startgroparna.





7 APRIL Sju grader, regn och en seriös dimma. Det har kommit nästan fem millimeter under natten. Svag vind från sydväst, havet på -1 centimeter. Många nyanlända äggpaket i vattenbrynet.

aprilägg
Förlorade ägg

Jag gissar att det är samma sändning som den 19 mars. De fjäderlätta äggen kan ha gjort en sväng söderut, för att nu landa med sydvästvinden.

En kontrast mot valthornssnäckornas sköra äggkapslar är de hårdföra stålslingorna, som lever sitt eget estetiska liv sen de slitits loss från stängselstolparna. Den här härvan härstammar från sommaren 2012:

stål-12
Modell 12

Strax intill ligger en kusin från 2013:

stål-13
Modell 13

Dimma hela dan. Ser inte havet.




8
APRIL Tio grader varmt, ösregn och åska. Två millimeter regn under natten, mycket mer medan jag är ute på stranden. Vinden sydlig, havet på -4 centimeter, men högvatten väntas under det kommande dygnet. Det kan behövas för att fräscha upp den vårtrötta stranden, just nu präglad av svartnad sågtång och uttorkad tare.

Tare som bleknat under solen kan bli förvillande lik plast, ett paradoxalt fenomen som suddar ut gränsen mellan naturens kretslopp och civilisationens nedskräpning. Den torra taren är lika seg och töjbar som plasten, så det hjälper inte att man plockar upp de obestämbara bitarna. Det hör till saken att en del av oss tycker att taresjoken är vackra när smälter in i sanden. Jag har på väggen i stugan en förstoring av ett foto som Thomas tagit av ett harmoniskt hopknycklat tareblad, bleknat och sargat av livet efter döden. Ibland blir också plasten vacker. Här är en knippe bilder från dagens strand, tre av tare, en av plast:

plastik-01
Strandplastik - ett

plastik-02
Strandplastik - två

plastik-03
Strandplastik - tre

plastik-04
Strandplastik - fyra

Fram till klockan 18 faller 11 millimeter regn, till glädje för oss som har frön i jorden. Havet upp till +23 centimeter.





9
APRIL Kuling natten lång, men bara två millimeter regn. Sex plusgrader i gryningen, vinden från nordväst, havet på +25 centimeter, efter en topp på +32 klockan 03. Vid dessa nivåer når vattnet spetsen på den vässade påle som seglade iland den 20 mars, och som sen dess legat långt upp på stranden.

pålad
Utstakat

En dyster dag, mer höst än vår.




10 APRIL Jag upphör aldrig att förundras över strändernas osvikliga flathet. Havet står idag på -25 centimeter, vilket är 40 centimeter lägre än vid samma tid igår. Vattenbrynet befann sig då vid strandpålens spets. Idag är avståndet 120 meter:

torrlagt
Torrrlagt

En behaglig morgon. Bara tre grader och helmulet, men alldeles stilla.

Den 24 mars skrev jag om sumpgasen som bubblar upp från Uttrans botten. Kollar samma åkrök igen. Det bubblar alltfort, nu direkt ur sanden. Hittar flera gaskratrar, men har tyvärr inga tändstickor med mig.

gas-01
Fracking Utteros - ett

gas-02
Fracking Utteros - två

Vitkindade gäss flyger i stora flockar, de flesta, men inte alla, åt norr. Två skärfläckor norr om Uttran.

Strandängen börjar anta en grön färgton, framhävd av ljuset när molnen luckras upp på eftermiddagen.




11 APRIL Fyra grader, dimma och ett ettrigt duggregn av den sort som förblindar en glasögonbärare. Lätt sydvind, havet på +3 centimeter. Förblindad traskar jag i vattenbrynet. Tycker mig se en för mig okänd manet slingra sig nere i vattnet. Det visar sig vara en väl begagnad kondom.

Men detta mystiska föremål är värt en del grubblande:

rostklump-01
Järngåta - ett

Det verkar vara en slags cylinder av järn, förmodligen fylld med cement. Ser ut som en vilsefaren bomb från andra världskriget. Rycker upp den ur sanden:

rostklump-02
Järngåta - två

Okej, kanske inget konstigt i sig, men hur i all världen har den tunga klump kunnat sköljas upp på stranden?

Sex millimeter, meddelar min regnmätare. På eftermiddagen vårväder med sol och värme. Cyklar till Lynga. Ett tjog sälar på skären och en klunga skärfläckor i åmynningen. Ser till mim förnöjelse två kentska tärnor långt ute över havet. Dags nu.

I strandkanten elegant mönstrat skum. Och i skummet sitter tusentals hoppstjärtar, av samma stam (och på samma ställe) som den 23 mars. Verkligen en märkvärdig syn.

skumhopp
Hoppstjärtskum

Vid 17-tiden landar en flock om flera hundra vitkindade gäss på stora reveln.




12
APRIL Fem plus, men en kylig vind och lite pösigt hotfulla moln. Havet på +-0.

Jag skrev i tisdags om strändernas uttorkade tare, som kan bli intill förväxling lik plast. I dag ligger plötsligt mängder med pinfärsk tare i dyningszonen, uppryckt ur okända djup. Det här är skräppetare, med sina finurligt krusade bladkanter:

skräppe
Laminaria saccharina

Och detta är den plattbladiga fingertaren (plus några strån av grönt ålgräs):

finger
Laminaria digitata

Över stranden en ständig morgontrafik av vitkindade gäss, lätt förvirrade som vanligt:

vitkinder
Branta leucopsis

Till kvällen väderbus.



13
APRIL När dagen gryr är stora reveln full av vitkindade gäss. Det är en flock om kanske 800, som nervöst drog runt igår kväll och letade efter ett rastställe, men nu fridsamt betar aprilgräs vid lagunen. Där finns också en massa bläsänder, gravänder och skrattmåsar, men gässen dominerar bilden.

fler vitkinder
Gåsmassa

Det är sju grader varmt, blåsigt och småregnigt. Natten har gett fem millimeter; mer uppges vara på gång, med en västlig kuling. Havet på +32 centimeter, på väg uppåt mot en topp över halvmetern i eftermiddag.

Tar en tur längs Törlans vänstra strand, som jag glömt att besöka i vinter.

rive gauche
Rive gauche

När stormen Sven flyttade sand den 6 december proppades Törlan igen vid mynningen. Åvattnet tog då en bakväg ut i havet, via strandängen och ett improviserat men mäktigt vattenfall. Öppningen mellan ån och ängen finns kvar, som en sluss inne i vassen, där det fortfarande läcker ut vatten från Törlan:

slussen
Slussen

Råkar skrämma upp en skogssnäppa. I övrigt inga fåglar här, tyvärr.

Gryningens många gäss på stora reveln försvinner först vid 15-tiden. Vid det laget skiner solen från en hejdlöst blå himmel, en frejdig västlig blåst pressar in havet över strandängen.
Havet når +47 centimeter klockan 18. Gässen har återvänt till stora reveln, som nu reducerats till en långsmal holme en bit ut från land.




14
APRIL Fem grader och en blygsam vind från väst. Fullt med moln av den lättsamt porösa sort som lyckas sprida morgonljuset över hela himlen. Havet har retirerat till +12 centimeter.

Gårdagens kulingdrivna högvatten har skurat, sköljt och filat stranden:

nyskurat
Fotbad

En spidd tropp nyss uppståndna sandmusslor gapar obscent mot aprilhimlen:

mya arenaria
Mya arenaria

De vitkindade gässen har i nattens mörker förflyttat sig till revelns norra del, där de går tätt ihop och betar frukost. Vid åttatiden ger de sig av, men återkommer strax och landar ute på stranden. Smågrupper lämnar den stora flocken, men kommer tillbaks igen. Huvudflocken flyttar sig flera gånger. De har uppenbarligen svårt att överge Utteros, en inställning med vilken jag känner stark sympati. Detta är samma till synes vankelmodiga beteende som i april 2013. Jag kan tänka mig att åtminstone en del av dessa fåglar letar efter nånstans att häcka.




15
APRIL Två plusgrader, men markfrost och en lite irriterande nordlig vid. Ser fullmånen majestätiskt sänkas i Kattegatt:

05.58
Klockan 05.58

Astronomiskt sett går månen ned klockan 06.03, vilket betyder att det är då månskivans övre kant passerar havshorisonten, fast i det läget finns inget kvar att fotografera. Händelsevis stiger solskivans övre kant över horisonten i öster i exakt samma minut, men det går inte heller att fotografera, eftersom Gummaråsen skymmer sikten. Men där ligger i alla fall ett lustigt litet molnflak, förgyllt underifrån:

05.58.01
Klockan 05.58

Ett kompani om 170 vitkindade gäss på stora reveln, förmodligen en rest av helgens stora bataljon.




16
APRIL En eterisk gryning, med fyra minusgrader men ingen vind och inga moln. Havet har dragit sig undan till -18 centimeter och lämnat en ren, abstrakt och fördomsfri strand:

eteriskt
Strandabstraktion - ett

solmanet
Strandabstraktion - två

solräfflor
Strandabstraktion - tre

Björkängs camping firar dymmeldagen med att öppna för säsongen. Genast kommer husvagnarna krypande, som en svärm gråsuggor i det skarpa ljuset. Samtidigt går länsstyrelsens inhyrda fältpatrull runt och rehabiliterar reservatets skamfilade skyltar:

rehab
Äntligen





17
APRIL Sju grader varmt, med genomlysta moln men en påstridig blåst från sydväst. Havet på -11 centimeter.
Medan påskliljorna prunkar i stugbyarna har de första kabblekorna slagit ut i reservatet:


mot skabb
Caltha palustris

”Man använde växten mot vårtor och hudutslag”, står det i Hallands Flora om kabblekan. Kopplingen är begriplig. Frisk och fräsch dyker kabblekan upp ur dy och skräp. Så även på den sumpiga växtplatsen i Utteros, där plantorna spirar ur höststormarnas driftvallar.

I år får 40 knubbsälar skjutas i Halland, har Naturvårdsverket beslutat. Det handlar skyddsjakt, med syfte att minska de skador som sälarna vållar på diverse fiskeredskap.
I Halland uppges fyra yrkesfiskare ha rapporterat sälskador. Det är en låg siffra, jämfört med förr i tiden, när sälarna gärna och med viss framgång gav sig på ålryssjorna. Numera är ålfisket stoppat, skadorna har minskat men sälarna får jagas ändå.
Siffran 40 knubbsälar är samma som förra året. Då sköts 32 av de 40.





18
APRIL Sex grader varmt och stilla, med havet på +1 centimeter. Himlen täckt av bastanta men formlösa molnmadrasser, som verkar vilja skiljas över Kattegatt. Den här bilden är från Norra Lyngen:

lyngenmoln
Morgonblånad

Ser bara tolv sälar, hör årets första småspov, gläder mig åt den tappert strandnära floran:

skörbjuggsbukett
Skörbjuggsbukett

triftdroppar
Triftdroppar

Möter obudgeterat regn när jag cyklar hem. Aprilväder.




19
APRIL En blyg plusgrad i gryningen, vindstilla, icke ett moln i sikte. Havet på +-0. Längs horisonterna löper en bård av dis som färgar solen skarpt röd under uppstigandet, ett färgspel som tyvärr ligger bortom min kameras kompetens. Det börjar som en tusenwatts tomat, som snabbt skiftar till en skinande morot innan den bländande citronen tar över. Så här ser kameran på saken:

morgonens tomat
Klockan 06.00

Fågellivet är mer dämpat nu. Soluppgången ackompanjeras av ropande storspovar, men de flyktar strax inåt slätten. Vitkindade gäss drar omkring åt motstridiga håll. De stora flockarna med vipor och strandskator har gett sig norrut, de som stannat har lagt ägg.
För första gången på många år har jag en viphäckning synlig från stugfönstret, här plåtad via tubkikaren:

ruvvipa
På påskäggen

En superb påskafton, varm och bräddad med solsken. Vankar reservatet runt för att kolla om veckans upprustning av skyltningen blev tillfyllest. Svaret är, tyvärr, nej. Ett tiotal av de stolpar som havet spolat bort har inte ersatts. Inte heller finns någon skyltning vid gränsen mellan badstranden och reservatet. Sorgesamt.





20
APRIL Temperaturen, som varit nära noll under natten, börjar klättra redan före gryningsljuset, med sikte på det rekord som SMHI utlovat. Värmen kommer med en vänligt sinnad ostlig vind, under en molnlös himmel. Havet på -21 centimeter. Den lite enformigt gråa sanden för tillfället prydd med spröda rödalger:

algrött
Nervtång

Cyklar till Norra Lyngen i hopp om tärnor, och blir bönhörd. Två småtärnor har landat på Fårarevet. Den här strandsträckan nedom Rogård är ett traditionellt säte för solitära tärnor: ett stenrev att rasta på mellan fiskerundorna, och därbakom en vidsträckt, öppen sandplatå att sprätta bohålor i.

fårarevet
Fårarevet

Som skumögd strandflanör vet man inte mycket om världen, men nog verkar det vara samma par som bodde här förra sommaren. De bör ha varit utanför Västafrika, nånstans mellan Pepparkusten och Arquipélago dos Bijagós, eller längre söderut. Inte vet jag. Har de hållit ihop hela tiden? Enligt fackböckerna är småtärnor mindre monogama än andra tärnor, men de här bägge ser ut som ett samspelt och troget par.
Tyvärr gott om minkspår även här:

minkfötter
Rövarfötter

Senare på dan passerar två silvertärnor utanför Smedsgård.




21
APRIL Nio grader varmt i gryningen, en småfrisk ostvind och tunna molnstråk. Havet på -15 centimeter.

05.53
Klockan 05.53

Strax före soluppgången flyger en fiskgjuse söderut längs stranden. Möjligtvis spanar den efter fisk i det grunda vattnet, men den besväras av en vältaligt hop mobbande måsar.

Begår en morgonexkursion nedom Sik, där de spektakulärt tuviga tuvängarna är som allra smaragdgrönast just nu:

tuvgrönt
Tuvgrönt




22 APRIL Väcks tjugo i fem av ett lågmält regn. Termometern visar 12 grader, det är stilla och alldeles tyst. De första vårveckornas upphetsning har lagt sig, de som ruvar på ägg ute på strandängen undviker att annonsera sin närvaro.
Havet på -25 centimeter. Stranden tyst och ödslig, men vårens första ladusvala (för min del) kommer in från havet, en dito brun kärrhök väcker kråkornas ilska.

Knölsvanarna har byggt ett rede på Sälarevet, ett projekt som slutade illa förra sommaren, när tidvattnet tog ägget (jag skrev om det den 3 maj 2013). Vet förstås inte om det är samma par. Den här bilden är sorgligt suddig, men lite lustig med hannen som kikar fram:

nytt försök
Havsnära läge

Morgonen gav två millimeter i regnmätaren och ett gult pulver på mitt vita utebord: pollen.

poll
Björken blommar

Okej, jag hade fel. Det är fortfarande bara april. Vid halv fyra står en plötsligt rad om sextio strandskator ute vid Sälarevet, och strax intill en likadan rad om hundra storspovar:

spovkö
Spovarna




23 APRIL Åtta grader, lite skarpare ostvind, oklar himmel. Havet på -14 centimeter. Vi har nu nått det läge då våren är i full galopp innanför kustzonen, med utslagna rönnar och körsbärsträd. Vi som bor vid det eftertänksamma havet får nöja oss med sandens blommor:

strandblom
I skuggan av havet





24 APRIL Bara tre grader. Den envetna ostan lite enerverande kylig, i kontrast mot påskens behagfulla varmluft. Havet på -19 centimeter.

Som alltid vid enahanda väder har stranden anpassat sig. Vid varje upphöjning på de vidsträckta ytorna ligger en ljus skugga av finkornig sand, som blåst från strandens torrare partier, och nu markerar vindens riktning, som små kompasser. Upphöjningarna är för det mesta svarta, hopskrumpna kvistar av sågtång. Men titta här: ännu en golfboll! Också den har en liten vindskugga av ljus sand. Men var kom den ifrån? Detta är ett mysterium.

sandboll
Utslagen - ett

På stranden norr om Uttran ligger hundratals unga öronmaneter, bara några centimeter stora, med en i vinden snabbt flyende protoplasma. De flesta syns bara som reflexer i solen, eller som namnlösa geléskivor, men här är en som fått sand i öronen:

sandöron
Utslagen - två

Slånbuskarna vid Persbörsvägen i full blom, som denna gren i grinden:

grindgren
Utslagen - tre



25
APRIL Sju grader i ottan, en osympatisk ostan och ett lamt försök till regn.

De lokala fiskmåsarna bjuder på mycket underhållning. Det här, till exempel, kan se ut som en liten familjeidyll, men det är en pantomim. Hon låtsas ruva, men har inget ägg under sig:

provruvning
Inte på riktigt

De har hållit på så här en månad nu. Måsparet turnerar strandängen runt och testligger olika potentiella häckplatser, som ett giftaslystet par som provar sängar på Ikea. Det är samma beteende varenda vår. I mina ögon är det samma par, men det vet jag egentligen inget om. Nån gång i maj brukar honan klämma ur sig ett ägg, men vid det laget har korna gjort entré på scenen. Måsparet kämpar aggressivt och tappert för att värna boet mot boskapens klövar, men så långt jag kan minnas har det alltid slutat i en katastrof.





26
APRIL Två grader i soluppgången, magiskt stillhet under molnlös himmel, havet på -11 centimeter.

stillhav
Rosa horisont

En ny flock om 200 strandskator rastar på stranden, flera gluttsnäppor i lagunen. Det sitter tre tärnor på Sälarevet, för långt bort för artbestämning. Kan inte gå dit för strandskatornas skull. Cyklar bort till Lilla Björkäng, där den stora dammen just nu är en exklusiv fågelsjö, med krickor, bläsänder, skedänder, snatteränder och en årta. Möter trevligt nog en göktyta, plus de här rådjuren:

rådjuren
Havsnära frukost

Senare skedand även i lagunen.

Solens intensiva bestrålning av den ännu bara niogradiga havsytan skapar intressanta optiska fenomen. Det här är containerskeppet Mito Strait från Antigua, på väg till Halmstad (med lagunen i förgrunden):

synvilligt
Spökskepp




27
APRIL Ännu en ljuv vårmorgon, tre grader varm, stilla och med havet på -8 centimeter. Tre silvertärnor vilar ut på Sälarevet efter färden från Antarktis. Alldeles säkert är de födda här, i en grund grop i sanden utanför Smedsgård eller Utteros. Men de borde vara många fler än tre

silvertärn
En

tärn2
Två

Ovanligt många småskrakar, fiskande utanför stranden. Lövsångare lite överallt, till och med i grannens havtorn.





28
APRIL Två grader, oklanderlig himmel, noll vindar i gryningen. Havet på +3 centimeter, den högsta siffran på två veckor. Vattenståndskurvan från Ringhals visar att nåt hände den gångna natten som höjde Kattegatt en decimeter. Kanske är det en signal om att högtrycket nu förslappas. Det är den röda linjen som är mätvärden, de andra är prognoser:

lyftet
Diagrammet kommer härifrån

Jag står ute på stranden i soluppgången och ser tidvattnet krypa in i lömska rännilar över den torra sanden, som en gerillaarmé av målmedvetna ormar. Det är ett alltid lika fascinerande skådespel:

tidvatten
Här kommer havet

Cyklar runt i det vårljumma landskapet i flera timmar, förundrad över den slösaktigt frodiga våren. Här är en äng med strandnära maskrosor i Galtabäck:

maskrosgalta
Fullt guld

Jag hade en likadan bild förra året - den 19 maj!



29
APRIL Vinden vriden till västlig, för första gången på länge. Det är tre grader varmt; luften kommer från havet och är fuktig. Över gryningshorisonten vilar stråk av dimma.

gryning
Klockan 05.27

Den svaga västvinden har ännu inte påverkat havsnivån, som ligger på -7 centimeter. Däremot har den sköljt in stora mängder blekgult pollen:

frömjöl
Björkmjöl

Stilla dagar som dessa ser man hur mycket sand som flyter omkring strax utanför stranden, utburen av tidvattnet:

sandreflexer
Syns bra i motljus

Sand är tyngre än vatten och ska sjunka, enligt Arkimedes ärevördiga princip. Men vattenmolekyler har en eminent förmåga att haka fast i varandra. Det gäller inte minst vid ytan, där molekylernas sammanhållning ger ytspänning, stark nog för att hindra små sandkorn från att tränga ned i vattnet.
Den flytande sanden blir särdeles effektfull när den skapar skuggor på grunda bottnar:

sandskuggor
Syns bäst som skuggor

Cyklar bort till Norra Lyngen, där ett femtiotal sälar solar sig. Två kentska tärnor och två småtärnor fiskar mellan Lisereds udde och Fårarevet. Fortfarande kringirrande flockar med vitkindade gäss, plus en del myrspovar på stränderna.




30
APRIL Ännu en vänligt inställd morgon, tre grader varm och vindfri, med havet på -12 centimeter. Men på himlen ett naturfenomen vi inte sett på länge - moln:

dubbelmoln
Här slutar värmeböljan

Ett helt annat fenomen är de stora cirklarna i sanden innanför Sälarevet:

sandcirkel
Sälarevsmanegen

Det är inte utomjordingar som gjort dem, utan unga sadelburna damer. Ridandet har satt många spår i reservatet:

sandhäst
Ridvägen

På eftermiddagen en millimeter regn. Man tackar och hoppas på mer. Vårtorka är ett återkommande bekymmer i kustlandet. Vi har fått 46 millimeter i april i år, men av det har en ansenlig del dunstat bort igen i den ljuvliga värmen.
Därmed är det nästan slut på april. Återstår gör bara den kortvariga kuling SMHI utlovat till natten.