Maj 2014

majblommor
De gula majblommorna

Varenda vår återkommer jag till de hejdlöst och ohämmat blommande maskrosorna vid Törlan. Jag stövlar runt med kameran i handen och försöker hitta en vinkel som ger rättvisa åt detta gula överdåd. Det är lite frustrerande. Blommorna verkar alltid stå ännu tätare en bit bort. Jag går dit men ser ännu fler åt ett annat håll. Det slutar med att jag får sätta mig mitt i prakten och ta närbilder i stället.
Maskrosorna vid Törlan är förstås inte unika. Liknande generösa bestånd finns lite överallt i början av maj. Jag har för mig att blommorna i år är större och frodigare än vanligt. Framför allt är de tidigare, vilket jag vet eftersom jag fotograferade samma äng den 16 maj 2012 och den 21 maj 2013, och de bara håller färgen en vecka eller två. Men det är sagolikt att skåda så länge det varar.



1 MAJ Tre grader, en påträngande vind från nordost, ljusnande himmel. Havet på -10 centimeter. Verkar bli en vackrare dag än vad SMHI varnat för.

Ärtsångaren har anlänt, tidigt som allt annat. Den är extra välkommen som en av de få sångare som kan tänka sig att häcka i det trädfattiga kustlandskapet, till exempel bakom kaprifolen på min stenmur.
När jag för många år sen hjälpte till att ringmärka fåglar blev jag förälskad i ärtsångarna, som ser rätt alldagliga ut på håll men är helt bedårande söta när man håller dem i handen. Namnet anses syfta på att sången liknar torra ärtor som trillas i en plåtburk, men här har vi faktiskt en ärtsångare som gett sig till att promenera bland mina nyss uppkomna sockerärtor:

ärtärt
Sylvia curruca





2 MAJ Minus tre i gryningen, lite oroväckande i blomningstid. Atmosfären mirakulöst stilla, himlen molnfri, med ett uppseendeväckande undantag i söder, där en snötäckt bergskedja svävar strax ovan horisonten, som om Själland under natten förvandlats till en glaciär:

05.38
Klockan 05.38

Tre timmar senare ligger isbergen kvar, under en intensivt marinblå högsommarhimmel:

08.29
Klockan 08.29

Satellitbilderna visar att glaciären i själva verket är norra kanten av ett utbrett västeuropeiskt molntäcke:

536324f915dd4
Vi har tur

Havet på -13 centimeter. Fortfarande bara enstaka tärnor och skärfläckor. Men ett stort antal skärfläckor häckar i Galtabäck, i de anlagda våtmarkerna. Alla är där, vilket förklarar frånvaron av fläckor i reservatet. Vi håller tummarna för att de
må lyckas.





3 MAJ Minus tre igen, klar himmel utan glaciärer, men gårdagens magiska stillhet kommer inte i repris. Det började förstås blåsa redan igår förmiddag, vilket i dag visar sig på minidynerna, som rättat sig efter nordostvinden, och därmed hamnat i rät vinkel mot de underliggande räfflorna.

på tvären
På tvären

Havet på -17 centimeter. En liten tropp gluttsnäppor trippar runt i lagunen. Cyklar till Norra Lyngen, där en liknande tropp småspovar signalerar från revlarna. Går söderut och hittar spår av utter, som fortsätter ända bort till Törlan.

utterfötter
Stora fötter

Kan mycket väl vara samma utter som jag mötte utanför Smedsgård. De rör sig långa sträckor. ”Vuxna hanar har hemområden med en storlek av omkring 45 km strandlängd”, enligt Artdatabankens faktablad. Det slår mig att jag nog sett utterspår under alla år jag flanerat på dessa stränder, men trott att det var hundar. Först med Luciasnön 2012 begrep jag att det var intressantare än så.
Uttrar är stora djur, med skonummer därefter, men det syns förstås inte på fotografierna. Vid stenpiren i Norra Lyngen finns färska spår av minkens diminutiva ekorrtassar:

IMG_4114
Små fötter

Det är inte så lurigt som det verkar. Ute på stranden är det ingen risk att man tar fel.




4 MAJ Minus två, klart och stilla, havet på radikala -27 centimeter. Med den nivån kan jag torrstövlad gå ut till Sälarevet. Där möter en förfärande syn: svanhonan ligger död och söndersliten, bara några meter från boet:

svandöd
Svanslakt

Det ser ut som ett slagfält eller en slaktplats, med blodiga fjädrar strödda bland stenarna. Jag kan inte komma på någon annan möjlig förövare än en räv. Letar efter spår men hittar inga. Hannen simmar utanför stranden.
En majkväll för några år sen såg jag en räv attackera en svan. Händelsen finns beskriven på sidan 80 i ”Tidvatten”, under datumet 10 maj:

”På kvällen drama i den vulkanröda solnedgången. Ett moln av måsar cirklar över reveln, irriterade. Det är räven, oberört lufsande med nosen i gräset. Plötsligt går den rakt på knölsvanarnas bo. Den ruvande svanen reser sig, stor och myndig, och fäller aggressivt ut vingarna. Till min och svanens förvåning går räven omedelbart till attack, utan minsta tvekan. Får bevittna sekundkort brottningsmatch mellan två absurt olika men jämnstora djur. Så väjer svanen undan, rusande mot lagunen. Räven hugger tag i dess stjärt, men stoppar upp när svanen når vattnet, och blir stående på stranden med käften full av vita fjädrar. Vilken syn! Strax därpå hittar räven boet igen. Den lunkar bort, med svanarnas enda ägg i munnen.”

Det jag minns mest från den episoden var rävens oräddhet. Den anföll utan besinna sig en sekund, som om slagsmål med svanar hör till rävrutinerna. Den svanen kunde rädda sig ut i lagunen. Honan på Sälarvet hade långt till vattnet och hann inte undan.
Boet var stort och präktigt, till synes placerat bortom andra faror än högvatten. Så här såg det ut:

boet
Svanredet




5 MAJ Två minus, nästan vindstilla. Molnstråk över hela himlen, från sydost mot nordväst, möjligen ett förebud om det stundande väderskiftet:

himlastråk
Streckkod

Havet på -25 centimeter. Svankadavret på Sälarevet har flyttats halvannan meter under natten:

kadavret
Dagen efter

Har räven varit där igen? Hittar några vaga spår en bit bort som bör vara räv, men det säger förstås inte så mycket:

rävfot
Rävtramp

Välgödd svart säl sover solo på ett skär utanför Sälarevet.




6
MAJ Sju grader, svag vind och ett blygsamt regn som gett två millimeter under natten. Enligt alla prognoser är detta ouvertyren till en regnig vecka. Behövs. Här är femdygnaren för Nordjylland:

femdgn_nordjylland

Fortfarande mycket pollen i vågskvalpet, ibland snyggt lanserat:

pollenstrand
Strandpollen

Tar hem några korn till mikroskopet. Ser ut som små bönor:

närpollen
Närpollen

Ytterligare fem millimeter under dagen.





7
MAJ Mulen morgon, sjugradig, vind från sydost. Saknar solen. Havet har stigit till +5 centimeter, och därmed krympt strandvandrarens väg. Jag slås av de förbluffande mängder sten som inte fanns på den smala vägen för ett år sen:

stenrikt
Stenrikedom

Stenarna spolades i land av senhöstens stormar, lyfta av tångplantor, vars fotplattor ofta, om än inte alltid, lämnat mörka märken:

ankarsten
Tångsten

Det finns förstås också tång som i mumifierat skick ännu hukar under sanden:

stengrav
Stentång

Det som förbryllar mig är att en liknande stentransport måste ha skett många gånger förut. Stenarna kan inte återvända till havets botten. Däremot kan de täckas av sand. Om man gräver ned sig på stranden borde man hitta en massa fossila stenar med små mörka märken. Vet dock inte om detta arkeologiska projekt är värt mödan.

Silvertärna med fisk i näbben landar på stora reveln. Har rimligen en hona att uppvakta som jag inte kan se. Fyra skärfläckor i lagunen, intensivt upptagna av något slags socialt spel som en utomstående inte begriper sig på.

Efter lunch börjar det regna. Ger sex millimeter.





8
MAJ I gryningen ett storstilat himlaspel med barocka kulisser, cumulusdramatik och spektakulära ljuseffekter. Nio grader varmt, vindstilla, med havet på +-0. Ett godtyckligt regnande pågår, med pauser utan synbar relation till molnen.

molnmorgon-01
Morgonmoln - ett

molnmorgon-02
Morgonmoln - två

molnmorgon-03
Morgonmoln - tre



Fåglars magnetiska kompass kan störas av radiovågor. Det oroväckande budskapet kommer från ett forskarlag vid universitetet i Oldenburg, som studerat rödhakar i fångenskap.

Rödhake Öland okt 20120002
Ofrivillig radiomottagare ----------- Foto: Thomas Andersson/N

Det här är ett utomordentligt ömtåligt och kontroversiellt ämne. Forskarna i Oldenburg, som beskriver sina försök i veckans nummer av tidskriften Nature, vet om det och har lagt extremt mycket möda och omsorg på att verifiera sina rön.
Det började redan 2004. Forskarna experimenterade, enligt etablerade metoder, med rödhakar som hölls i mindre träskjul på universitetsområdet. De fann att fåglarna av någon okänd orsak inte kunde orientera sig. Efter flera års funderande testade forskarna att klä in skjulen med jordade plattor av aluminium. Det funkade! Plötsligt kunde rödhakarna använda sina kompasser igen.
Forskarna har sen genomfört en lång rad experiment, kontroller och blindtester i alla upptänkliga varianter. Fågelkompassen verkar vara känslig för vad som förr i tiden kallades ”mellanvågor”, det vill säga radiovågor med frekvenser från 50 kilohertz upp till 5 megahertz. De kan komma från radiosändare och från en del elektroniska apparater, vanliga inne i städer och till exempel i ett universitetsområde.
Det handlar inte om de vågor som används av mobiltelefoner, som ligger på flera gigahertz.
Rödhakarna reagerade för radiobrus av förbluffande låg intensitet, långt under de gränsvärden för mänskliga hälsorisker som Världshälsoorganisationen WHO satt upp. Men lyckligtvis återfick fåglarna orienteringsförmågan om de flyttades ut på landet.
Om forskningen i Oldenburg visar sig stämma är det uppenbarligen synd om rödhakar och alla andra nattflyttande småfåglar. De riskerar att flyga fel om de kommer för nära mänsklig högteknologi.
Men det är en annan sak också. Runt den högst seriösa problematiken kring elöverkänslighet, strålningsrisker och elektronisk smog finns en paranoid och neurotisk värld av rykten, grundlösa påståenden, vinklad forskning och konspirationssteorier. Den får ny näring nu, och kommer därmed att skapa ännu mera oro och misstänksamhet.

Länsstyrelsens fältvaktmästare på plats för att komplettera förbudsskyltarna. Förra gången, den 16 april, blev det inte så bra. Stolparnas placering finns nogsamt angivna i handlingarna med GPS-koordinater, men för att de ska hamna rätt ute i verkligheten måste elektroniken fungera. Om det gått bättre idag vet jag inte ännu.

Mycket regnande under dagen, men inte mycket regn. Läser av fyra millimeter.



9
MAJ Vänligare himmel idag, nio grader varmt, stilla, och med havet på +8 centimeter.
En ung duvhök bland tången, död sen länge, nyss ilandspolad.

duvhök
Naturlig död?

Strax intill ett vackert knippe färska blåsor:

tångblåsor
Tångpontoner

Kollar reservatets norra hälft. Silvertärnor på plats, liksom i fjol. Möjligtvis är de fler än två.

tärnvingar
Bostadsområde

Förbudsskyltningen runt tärnornas revir nu restaurerad, någorlunda enligt intentionerna:

retroskylt
Retroaktivt tillträdesförbud

Om det hjälper tärnorna är en annan sak. Mitt intryck är att kreatursstängslet, som står strax intill, har en större avskräckande effekt på boråsare än de gula skyltarna. Stolparna är låga för att inte bli utkiksposter för rovfåglar. Alltså sätter sig kråkorna på stängselstolparna i stället.
En möjlighet vore kanske att samordna stängslingen av korna med skyddet av tärnorna (man kunde sätta förbudsskyltarna på stängslet och kråkhinder på stolparna) men det är sannolikt en för avancerad idé för den statliga naturvården.
Ett annat problem, som jag försökt påpeka för länsstyrelsen, är att de allra flesta besökarna i reservatet kommer via den kommunala badstranden. Det enda som markerar gränsen där är en skylt långt upp på stranden som ingen ser, vilket är lika så gott eftersom den ser ut så här:

blindskylt
Dunkelt budskap





10
MAJ Åtta plus, vindfritt och solklart. Havet på +8 centimeter. Strandens sockerlaminarier tynar bort i långsam skönhet:

färgtare-01
Tare - ett

färgtare-02
Tare - två

Landskapet i övrigt demonstrerar sitt allra frodigaste antitynande, med nyuthällt klorofyll, blommande kastanjer och flöjtande svarthättor. Det här ohämmade underverket växer i en trädgård i Sik:

majblommor
Majprakt- ett

Hemma på strandängen har rödbenorna och fiskmåsarna fått upp hormontrycket och ägnar sig åt ett entusiastiskt kopulerande bak en ramp av äkta majblommor:

majäng
Majprakt - två

Två snatteränder och tolv svartsnäppor i lagunen.



11
MAJ Nio grader, sydvind, havet på +6 centimeter. Tunga, låga molnvolmar väller in från Kattegatt, bärande på kortvariga skurar:

skurfront
Nederbördan

På reservatets sydligaste strand ligger sen i vintras den vitblekta underkäken av en knubbsäl, på ungefär samma ställe där vi hade ett tålmodigt torskhuvud i fjol:

knubbkäke
Underbett

Den har tappat några tänder:

knubbtänder
Tandgluggat

Två snatteränder och en skedand i lagunen.

På eftermiddagen vindsurfare i reservatet:

majsurf
Nu är de här igen

Dagen har gett tre millimeter regn.




12 MAJ Plus elva i dag, med en svag sydvästvind och havet på +16 centimeter. I skyn åter stort skådespel, med molnen i kreativ samverkan med ett brunt skum i vattenkanten:

molnskum
Havsmoln och himlaskum

På några av strandens sandkullar spirar optimistiska strån av salttåligt gräs, gödda av de i sanden gömda algerna:

grönt skägg
Grönsaker

Det sitter en gök i ett av de döende träden i änden av Ålyckevägen. Den första i år för min del.

En strålande dag vid kusten, men abstrusa moln över skogslandet:

inlandsmoln
Klockan 19.02




13 MAJ Tio grader och stilla i morgonväkten, havet på +10 centimeter.

Vissa dagar, när atmosfären är instabil och lynnig, reduceras havet och stranden till passiva scengolv: den stora baletten utspelas på himlen. Här är tre bilder från morgonens föreställning:

spektakelmoln-03
Molnbalett - ett

spektakelmoln-02
Molnbalett - två

spektakelmoln-01
Molnbalett - tre

Molnen ser sannerligen regnstinna ut, men de tycks föredra att lätta sig över inlandet. Så var det igår: SMHI rapporterar över 20 millimeter i Ullared, Torup och Källsjö. I Utteros fick vi inte en droppe.
Detta är det normala mönstret. Molnen glider friktionsfritt in över kusten, men när de når höglandet tvingas de uppåt, kyls ned och häller ur sig sin nederbörd. Vid kusten råder torka, skogen blir blöt.
Dock har det ramlat ner tre millimeter under natten, med hopp om mer.

Flock om cirkus tusen vitkindade gäss ute och flyger. Passerar i rakt sydlig riktning 11.30, återkommer åt motsatt håll 12.00.

Två millimeter regn under dagen, att läggas till de tre i natt.




14 MAJ Åtta grader och stiltje, lite mindre turbulens bland molnen. Havet nere på -10 centimeter. Jag vadar ut till Sälarevet, men har, liksom SMHI, missbedömt risken för regn och blir onödigt blöt. Ser inga spår av förra veckans svantragedi, men blir mobbad av två silvertärnor och överflugen av flera flockar vitkindade gäss. Gläds åt strandens enda färgklick, en färsk ekblading:

phycodrys rubens
Phycodrys rubens

I de höga furorna bakom IOGT-gården i Björkäng finns numera en råkkoloni. Jag har försökt räkna bona, men inte lyckats (de hörs mer än de syns). Jag tror det är ett tiotal. Här är två eller tre:

råkbo
IOGT-kolonin

Råkan är en klassisk invånare i jordbrukslandskapet, sen länge hatad, men med en märklig förmåga att klara människans förföljelse. Däremot gick råkorna nästan under av förgiftning på 1960-talet, när jordbruket använde kvicksilver för att skydda utsädet mot svampangrepp. När jag själv började titta på fåglar på 60-talet var råkor en stor raritet.
Under 70-talet återkom de långsamt i Skåne och allra sydligaste Halland. Sen tog de plötsligt ett mångmilaskutt 1989 och slog sig ned i Glommen, varifrån de spritt sig vidare i mellersta Halland.
De stora, röststarka fåglarna väcker mycket mänskligt misshag, inte minst i moderna villaområden, där råketableringar brukar leda till protestlistor och myndighetsingripanden. Under mina år som miljöreporter på Hallands Nyheter hade jag många mellanhavanden med medborgare som ansåg att råkor var det värsta av alla miljöproblem.
Men råkorna bryr sig sällan om bråken. De har annat att tänka på.
Här är en råka nere på badstranden (det är samma bild som den 5 mars):

strandråka
Badråka

Vid halv fyra landar gigantisk flock vitkindade på stranden, innanför och norr om Sälarevet. Mellan tvåtusen och tretusen fåglar. De är nervösa och lyfter snart igen.
Tjugo minuter senare landar hela truppen i reservatets norra del.
Klockan 19.40 flyger en ensam trana norrut. Vid det laget har gässen gett sig av.

Dagens facit är sex millimeter regn, varav fyra under morgontimmarna när jag blev onödigt blöt om skjortan.




15
MAJ Fyra grader i gryningen, molnlöst och lugnt, med dimstråk mystiskt svävande en meter över lagunen:

dimmorgon
Dimmorgon

Havet på -13 centimeter. Gravänderna har ungar. En kull om åtta nykläckta småttingar simmar i lagunens norra ände, högljutt kvittrande:

åttasmå
Närproducerat

Vid Uttrans mynning simmar ett ejderpar med två ungar, i strid mot alla regler, eller åtminstone mot handböckerna: gudingarna förväntas inte delta i barnomsorgen. Vill inte gå nära och fotografera eftersom det ligger några hundra vitkindade gäss strax intill.



16
MAJ Elva grader, en gråtråkig morgon med en sträv blåst från norr. Ingen fara: bara tillfälligt avbrott i vårvädret. Havet nere på -22 centimeter, efter -28 under natten, stranden ett ödsligt flygfält, men med mustiga bårder av gulbrunt skum i vattenbrynet.

skumt-01
Skumt - ett

skumt-02
Skumt - två

skumt-03
Skumt - tre





17
MAJ Ännu en magnifik försommarmorgon. Fyra grader, inga vindar, en lättsam markdimma och havet på -11 centimeter.

Jag brukar numera gå ut på stranden från campingens södra ände, strax utanför reservatet. Där finns som riktmärke en låg revel, som försvinner under vattnet vid ungefär +10 centimeter. På den har ett par silvertärnor slagit sig ned, synbarligen med preliminära planer på att lägga ägg. Så här ser reveln ut just nu:

felrevel
Nej, nej, inte här!

Honan har krafsat upp en mycket grund grop att värpa i. Den befinner sig på den kommunala badstranden, 20 meter utanför reservatsgränsen, ett synnerligen olyckligt boställe.

gropen
Ägghålan

Ett par silvertärnor håller till ute på Sälarevet, ett annat i reservatets norra del. Inga småtärnor syns till. Det är det hela. När jag flyttade till Smedsgård för 17 år sen häckade ett tjugotal par av vardera arten i kolonin på stora reveln. Vi är vid slutet av en era.
Däremot har de lösa hundarna blivit vanligare igen:

hund
Canis lupus familiaris




18
MAJ Meteorologerna har spått väderskifte, men av det anas inget i gryningen. Sex grader, klara himlar, en timid vind från öster. Eftersom det är söndag kan jag cykla till Morup utan att tampas med morgontrafiken. Ängarna i Norra Lyngen är som rikast nu, innan korna börjat metabolisera dem. Man kan på frodigheten avläsa hur långt havet nådde med sina alggödslande stormar i höstas.

majdroppar
Lyngenängen

Hör plötsligt två tranor ropa, klangstarkt och mäktigt som alltid. De går och äter frukost nedanför Rogård, några hundra meter bort:

rogårdstranorna
Grus grus

De verkar hemmastadda. Kan gissa att det är samma par som jag mötte i Morup för två somrar sen (den 20 juli 2012).

Havet på -14 centimeter. Ett nittiotal sälar synliga. Småtärnorna vid Fårarevet tycks vara igång med häckningen.
Vid sju börjar stråkar av moln glida in från sydost, halvt beslöjande solen.

Dagens nederbörd: tre millimeter.




19
MAJ Tolv grader i gryningen, stillsamma vindar ur ostsektorn, havet på -16 centimeter. På himlen en tjock grå massa av formlösa moln, men med ett genomlyst band i zenit, från norr till söder, som Vintergatan om natten.

Längs lagunens södra utlopp löper ett annat band, svart och ringlande:

utlopp söder
Lagunmunnen

På håll ser det ut som trasiga alger, men det är insekter, tiotusentals döda, halvt förmultnade insekter, en del bevingade:

tvåvingar
Massdöd

De kommer inte från lagunen, utan från bäcken som utgör gräns mellan reservatet och campingen. Det är egentligen ett dräneringsdike bortifrån åkrarna, men det leder också ut dagvatten från campingen. Insekterna har sköljts ut ur underjordens hemligheter av de senaste dagarnas regn.

bäcken
Gränsbäcken

Tar hem en näve av insektssörjan i en plastpåse, men jordfästningen har gått för långt för en artbestämning.

Några silvertärnor i farten, men vad de har för sig begriper jag inte.

Vid 17-tiden passerar ett bättre åskväder. Inte mycket blixt men desto mera dunder. Det låter som om ett batteri haubitsar står ute på strandängen och skjuter salvor i snabb följd, med tillhörande jordbävning och skakande stugor (jag gjorde lumpen i artilleriet och minns hur det känns). Med spektaklet följer sju millimeter regn.
Till aftonen mer och ihållande regn, men trots det en sevärd solnedgång bortom Galtabäck:

21.29
Klockan 21.29

Kvällsregnet gav ytterligare sju millimeter. Måndagens summa blev därmed fjorton.



20
MAJ Plus tretton. En sydlig vind blåser in låga dimmoln som fördystrar dagen. Havet på -16 centimeter. Stränderna plötsligt försedda med muntert gröna ränder:

klor-01
Klorofyll - ett

klor-02
Klorofyll - två

klor-03
Klorofyll - tre

Sen sommar.




21
MAJ De vackraste morgnarna är svårast att beskriva. När havet ligger orörligt får det ett slags abstrakt mäktighet som är svår att översätta i annat än tyst vördnad. På sidan 114 i ”Tidvatten” förekommer uttrycket ”planetarisk morgon” , som är en association till de majestätiska bilder från Saturnus och Merkurius som astronomerna åstadkommit på senare år. Den 16 april i år använde jag ordet ”eterisk”, som är ett lån från svensk romantik (Stagnelius och grabbarna). Ofta blir jag helt enkelt stående mållöst försjunken i syner som denna:

namnlöst
Ett planetariskt-eteriskt hav

Sju grader, antydan till sydvind, havet på -25 centimeter. Ännu en praktfull försommardag har begynt, fortfarande fräsch av regnet i måndags. Vi är nu i fas två, den där strandängarna lyser av smörblommor:

smöret
Ranunculus acris

Flock om 40 prutgäss passerar. De ska mycket långt norrut, men som alla andra flyger de söderut för att slippa Småland. Ensam drillsnäppa på Sälarevet.
De bägge silvertärnorna på badstranden har lyckligtvis flyttat in i reservatet, om än bara några meter. De larmar irriterat ungefär där den spetsade pålen ligger. Går en sväng men hittar inget. En annan silvertärna larmar vid Sälarevet. Två skärfläckor i lagunen.






22
MAJ Hela sexton grader i gryningen. Lite blåsigt från sydost, himlen beslöjad av cirrusmoln, havet på -30 centimeter.
Vi har ett rådjur som rör sig i och kring reservatet. Möter det arla inne i Björkäng, men hinner inte fotografera. Så här ser spåren ut när det löper i våt sand:

råspår
Råmärke

Här är ett annat däggdjur som lämnat spår efter sig:

hästspår
Skomärke

Och här är en krabat som ritat en vacker motionsslinga. Först när jag får upp bilden på datorn ser jag att den lilla masken är kvar i sitt spår:

maskslinga
Krypmärke

Gök ropar från den döende träddungen vid änden av Ålyckevägen. Säkert samma som den 12 maj. Ännu intressantare är att det troligen är samma gök som höll till där förra sommaren. Den har ett ganska stort revir, men den lilla sumpskogen vid Törlan är dess kärna. Också tranorna nedanför Rogård är kvar i samma räjong. Med vind i sydsektorn hörs deras trumpeter ända till Smedsgård.

På eftermiddagen sätts årets stängsel upp i reservatet:

stängslingen
Boskapsskötsel

Det är 27 grader varmt, onödigt mycket för maj.




23 MAJ Fjorton grader, lätt sydostvind, vaga skyar. Havet på -14 centimeter. SMHIs datorer spår en viss atmosfärisk dramatik det kommande dygnet. Får se.
Två vipor vid lagunens södra mynning åstadkommer sin egen atmosfäriska dynamik. Har ungar där. De anfaller närgångna strandvandrare med rättmätig rörelseoskärpa:

vipattack
Se upp

Utanför lagunens södra ände har en bred madrass av sand byggts upp de senaste två åren, inte minst av stormen Sven i vintras, som halvt begravde stängselstolparna. De förståndiga bönderna har nu flyttat ut stängslet 20 meter, utanför madrassen:

nystängslat
Nysandat

Plötsligt står två småtärnor på lagunens yttre strand, inbegripna i sin intrikata parningsritual. Hannen har en fisk i näbben och trippar bakom honan, uppenbart exalterad. Hon hukar framåt, tiggande, inbjudande eller bara väntande, vilket man vill. Förspelet varar i över en minut, själva parningen bara en sekund. Han hoppar upp på hennes rygg, hon vrider huvudet bakåt och tar emot fisken. Det är lika förbluffande var gång man ser det.
Det är också hoppfullt att åtminstone ett par småtärnor hittat till Smedsgård. Möjligtvis finns också några silvertärnor på plats.



24
MAJ Femton grader, opålitliga moln och en lite stökig vind från nordväst. Havet på -7 centimeter. Gott att slippa överhettan.

De senaste dagarnas obarmhärtiga solsken har gått hårt åt våtmarkerna. Lagunen är avsnörd i bägge ändarna och halvt torrlagd, hålorna är tömda på vatten, både på stora reveln och i reservatets norra del. Sorgligt att se i maj:

torr-02
Vårtorka

Hittar en aväten svan norr om Uttran. Kan vara honan från Sälarevet:

bröstkorg
Riven av räven




25
MAJ Femton grader, ljus men oklar himmel, vind från sydväst. Havet på -3 centimeter.

I lagunens norra del ligger sen många år ett bildäck, brukbart som riktmärke vid högvatten. Det har med tiden samlat på sig näringsrikt slam, som nu, i lågvattnet, göder ett eget litet naturreservat:

däckat
Sommardäck

Strax intill hittar jag ännu en golfboll som övervintrat på lagunens botten:

vårboll
Out of bounds

En hel del ejdrar utanför Sälarevet, fiskande musslor eller vilande på de yttre kobbarna. De vet att människor är livsfarliga och går inte att komma nära.





26
MAJ Tretton morgongrader, solsken och västvindar. Havet på -1 centimeter och skumskapande:

fradga
Havets fradga

Någon har tyckt att Kattegatt inte är salt nog och hällt i 15 kilo till:

nysaltat
Havets sälta





27
MAJ Tolv grader, mjuka cirrusmoln, en lite enerverande ostblåst som flyttar ut strandens lösa sand mot vattenbrynet. Havet på -17 centimeter.
En död säl på den öde stranden. Kråkorna har redan ätit upp ögonen. Något annat kommer de inte åt.

sälad
Drabbad av vad?

Lever gör däremot det hopnystade fiskegarn som spolades upp på stranden i julas, och sen dess blivit orubbligt liggande på samma ställe. De målmedvetna mållorna har helt enkelt växt rätt igenom byltet:

nätverk
Ett med naturen

Den friska ostvinden pressasr ut havet. Vid lunch är det nere på -31 centimeter. Cyklar bort till Suddeväg för att gå ut från norr och kolla Uttran. Där ligger en revel mitt i mynningen, blottlagd av lågvattnet. Det rinner vatten på bägge sidor, men mest söder om reveln:

umunnen-01
Årevel - ett

Tvåhundra meter uppströms finns fler revlar:

umunnen-02
Årevel - två

Sandrevlar i rinnande vatten hör till hydrodynamikens många konststycken. I de flesta av Europas stora floder finns eller har funnits revlar som stiger ur vattnet efter vårfloden. Där häckar småtärnorna. De har lärt sig utnyttja dessa efemära miljöer, enligt principen ”går det så går det”. Men numera muddras de flesta floder, för fartygstrafikens skull. Det är en av orsakerna till småtärnans globala trångmål.




28
MAJ Fem grader, himlen oklanderligt blå, ostvinden något besvärande. Stranden tröstlöst ödslig just nu, med den döda sälen som enda attraktion.
Åtminstone är den en attraktion för kråkorna, som jobbat oförtrutet med kadavret sen igår och via ögonhålan hackat sig in i hjärnan:

titthålssäl
Titthålssäl






29
MAJ Titta här! En havsörn har hittat sälen:

örngott-01
Örnfrukost - ett

örngott-02
Örnfrukost - två

Klockan är sju. Jag har just kommit hem från en cykeltur i solskenet, så jag vet inte hur länge örnen stått där. Den ger sig av efter tjugo minuter, men jag missar det också, och ser inte vart den tar vägen.
Jag var själv där ute två timmar tidigare, strax efter soluppgången. Då såg sälen ut så här:

örngott-03
Klockan 05.19

Under hela kvällen igår stod två havstrutar och hackade i kadavret. Frågan är om det var de som fick upp hålet i sidan, eller om örnen var där redan någon gång under dagen igår. Vet inte.
Ger mig ut igen så fort örnen försvunnit. Den har jobbat effektivt:

örngott-04
Klockan 07.45

I vilket fall är detta en uppmuntrande nyhet. Jag har inte sett någon havsörn sen den 8 februari, och undrat om de alls finns kvar. Jag blev särskilt fundersam när den döda sälen bara tycktes locka till sig kråkor, eftersom jag vet att havsörnar inte missar ett kadaver. Det var en lättnad att se denna majestätiska gestalt med sitt nästan vita huvud ute på stranden, fast den måste ha skrämt slag på viporna.

En stund senare: stor svart hund rensar stranden från fåglar, hela vägen från campingen till Uttran:

svartis
Vacker dag idag




30
MAJ ”Järnnätter”, kallas det. Klara och vindfria försommarnätter som denna kan frosten komma krypande och bita sönder späda grödor. I tidigt gryningsljus kollar jag termometern: bara tre grader. Tät dimma täcker kustlandskapet. Men det är ingen fara. Så fort solen gör entré flyr dimmorna och ridån lyfts för ännu en gudabenådad klämdag.
Havet på -19 centimeter, fortsatt ödslighet på stranden. Förutom den allt trasigare sälen hittar jag bara några havererade öronmaneter. Denna är ovanligt stor för att vara en majmanet, mer än en fot tvärs över:

öron i sanden
Med örat i sanden

I den uttorkade sanden lyser vita stråk:

Pasted Graphic
Saltöken

Det är havssalt som kristalliserats under den heta solen. Tyvärr är det alltför beblandat med sanden för att vara brukbart hemma i köket:

havssalt
Ökensalt

En helt annan sak. En ny bastant balkbro har just byggts över Uttran, några hundra meter uppströms landsvägen. Förenklar för dem som har ärende till vindmöllorna:

brobygge
Något för Kattegattleden?





31
MAJ Mulen morgon, sju grader, en vänligt inställd västvind. Havet på -13 centimeter, lagunen nästan helt torrlagd. Vår avlidna säl har antagit en lätt surrealistisk, om än inte helt aptitlig fysionomi, som en tavla av Salvador Dali. Jag antar att det är trutarna som dragit ut tarmarna. Havsörnen har inte återvänt.

likviderad
Phoque liquide

Småtärnorna har försvunnit igen. Minkspår i sanden.

minkfötter
Minkfötter

Här slutar maj, som gett en myckenhet sol men bara 47 millimeter regn. Det är torrt. Här är en talande bild från Galtabäck:

galtatorrt
Galtabäcksöknen