Juni 2014

juni
Möte i sanden

För oss som bor vid havet året om kommer sommaren som en kulturchock. Nio månader om året är Utteros platta delta en ödemark, en glesbygd, en enslig remsa i civilisationens ytterkant. I juni, juli och augusti är det en badort. Själv klarar jag omställningen med att stiga upp i den tidiga gryningstimman, innan friluftslivet börjar röra på sig.
För fåglarna är det värre. När jag flyttade hit en gång fanns det en ymnig tärnkoloni utanför Smedsgård. Den låg i vägen, som det heter. Folk klev bland bohålorna på väg ut till stranden, viftande med sina badlakan för att skrämma bort fåglarna. Det gick som det gick.




1
JUNI Ljuvlig sommarmorgon igen, sex grader, vindstilla och en himmelsk blåhet. Havet på -17 centimeter, men var uppe strax under nollan igår, medförande en mindre leverans av grönalger, ålgräs och juicekartonger.
Men det räckte inte för att fylla på lagunen, som nu är nästan torr. Stenen på bilden är den som Utterosborna lät baxa ut i slutet på 90-talet som stöd för träbryggan ut till stora reveln:

lagunen
Uttömt

Det som återstår är en mindre vattensamling vid stenbryggan och en krympande pöl utanför Smedsgård, till trängsel fylld med vipor, rödbenor, strandskator, gravänder och måsar:

pölen
Som Tåkern fast mindre

Ett lastfartyg som heter Panthera ligger för ankar utanför Läjet, i väntan på kajplats i Varberg. Hon är registrerad i Saint John's på Antigua och Barbuda. Har klassningen ”Cargo - Hazard A (Major)”, vilket betyder att hon kan ha miljöfarligt gods ombord.
Lite svår att se i diset.

panthera
Hazard?




2
JUNI Nio grader i ottan, tät dimma, havet på -20 centimeter. Öronmaneter i mängd, ungefär en per meter strand. Denna befinner sig i ett intressant stadium av upplösning:

kokande manet
Förgasarmanet

Panthera kvar under natten, men går in till Varberg i morgondimman. Den skingras vid halv sju, men lämnar pärlband av destillerat vatten i spindlarnas fällor:

IMG_5730 kopia
Kondensatornät





3
JUNI Åtta grader, svag vind från nordost, en tendens till mulnande. Havet på -20 centimeter.
Rödbenorna har ungar. Ett par varnar hysteriskt, på rödbenors vis, i reservatets södra ände, på samma ställe som viporna:

fem knop
Tringa totanus

Ett par silvertärnor tycks ha fått för sig att häcka på den öppna stranden mellan Sälarevet och stora reveln. Går en sväng där men hittar inget. På återvägen upptäcker jag en havsörn på en revel utanför badstranden. Den är sugen på säl. Jag försöker hålla mig undan men den ser mig och försvinner. Känner mig skamsen, men när jag cyklat hem står örnen ändå där och sliter i det numera illa tilltygade kadavret:

06.48
Långfrukost

Klockan är kvart i sju. Det är samma ljushuvade hanne som sist. Han äter i 50 minuter, sen flyger han söderut, som en bekräftelse på var han hör hemma. Jag ger mig ut och kollar. Bilden som följer kan vara obehaglig att se på. Man bör minnas att havsörnar är nära släkt med gamarna:

3 juni
Den har legat där en vecka nu

Örnen har koncentrerat sig på buken den här gången, utan att vämjas. Om en örns smaksinne kan vi ingenting veta. Jag har sett hur omsorgsfullt trutarna putsar sin späcksmorda näbbar när de hackat i sälen, men havsörnen visar inga dylika tendenser. Det ska sägas att havets vågor flera gånger nått fram till kadavret och sköljt det med saltvatten. Det stinker inte och omsvärmas inte av flugor.

Senare på dagen ett långsamt, liksom sömnigt regnande. Fyra millimeter fram till klockan 20.






4
JUNI En sinistert blygrå gryning, tretton grader varm, utan vindar. Viporna verkligen enerverande nu. Det är två par i reservatets sydände som oavbrutet störtdyker mot strandflanören, samfällt gnällande i falsett. De förföljer en flera hundra meter. Måste kosta dem enorma kvantiteter energi.

vipattack
Vip-JAS

Havet på -16 centimeter. På stranden står sen flera veckor detta gåtfulla stilleben, som måste ha kommit seglande utifrån det blåa havet:

blåfärg
Nymålat

Den minst lika mystiska järnklumpen, som jag beskrev den 11 april, har börjat rödfärga sanden den ligger på:

rost
Nyrostat

Ett dussintal ejderungar utanför Sälarevet. Små flockar kanadagäss drar omkring längs kusten och tutar på ett sätt som väcker vinterminnen. Blir kvartsblöt av plötslig skur.
Strax före åtta står havsörnen åter och äter ruttet sälkött. Renhållningsarbete.

Tre millimeter. Alltid något.



5 JUNI Fjorton grader, lätt ostvind, tunga gråskalor över horisonten. Havet på -10 centimeter. Sälen ligger med huvet i havet och vaggar underkäken i takt med vågorna:

hemma i havet
Åter i vattnet

Lagunen nästan helt tömd, dess botten täckt av sprickor:

torksprickor
Torkans verk

Enda återstående vattnet finns paradoxalt nog vid stenbryggan, som om den är byggd på det djupaste stället. Gissar att sammanhanget är det omvända - turbulensen runt stenarna har skapat en zon fri från det slam som lagunens botten är byggd av:

bryggvatten
Övergångsställe

Under förmiddagen vrider vinden till västlig; havet stiger hastigt två decimeter och börjar försiktigt flöda in i lagunens norra gap. Kreaturen gör entré på ängen. Sen börjar det regna.
Vid 17-tiden rinner det in vatten också i lagunens södra ände. Strax efter 18.30 möts de bägge flödena. Vid det laget har det fallit 12 millimeter regn, beledsagat av några mycket urblekta åskknallar.





6
JUNI Tio grader, tillfrisknande vind från sydost, himlen ljusblå, men med en vag molnhylla över Jylland som eftertänksamt växer in över Kattegatt. Havet på -11 centimeter.
Efter gårdagens vädersnurr ligger sälen i en aning djupare vatten, stoltserande med sina renätna revben:

revben
Horisontalskelett

Samma snurr har dekorerat den nyss så kala stranden med sågtång och grönslick i frodiga bylten:

nyskörd
Nyskördat

Morgontidiga (relativt) draksurfare i reservatet:

kitesagain
Nu är de här igen

Detta är nybörjare, unga entusiaster som ännu inte lärt sig knepen, och därför håller sig nära eller på stranden. Trist. Klockan 14 räknar jag till elva surfare i reservatet.

Vanartigt eftermiddagsväder med åtta millimeter regn.





7
JUNI Tretton grader, en kännbar västvind, duggmoln som brådstörtat borstas bort strax efter soluppgången. Havet på +2 centimeter. Fyra prutgäss rastar på stranden, som är full av presenter efter gårdagens väderstök, däribland ett paket ägg från valthornssnäcka:

valthornens ägg
Snäckäggförpackning

Också massor med sudaresnören:

corda filum
Corda filum

Sälkadavret har kavlats och ältats av nattens blåst och böljor, och blivit ett formlöst och smetigt bylte:

sälbyltet
Sälaset

Men när jag kommer hem efter min strandrunda upptäcker jag till min förvåning att havsörnen står ute i morgonsolen och hugger sin mäktiga näbb i byltet:

örnigen
Asätaren

Och här är årets avkomma:

ena ungen
Bara den ena ungen visar upp sig

Havsörnarna har två ungar i år igen, i samma bo som förra året. På lördagseftermiddagen ringmärks de av mästerklättraren Bjarne Modig:

bjarne i granen
Modig i granen

Det här är i nästan alla avseenden en repris på föreställningen den 4 juni i fjol. Lugnt och rutinerat segar sig Bjarne upp i den tämligen klena granen till det yviga risboet i dess topp, och förser ungarna med ringar. Han uppskattar deras ålder till åtta veckor, och gissar att det är en hona och en hanne, men könsbestämningen är osäker. Proceduren är alldeles odramatisk. Örnungarna är påfallande passiva och protesterar inte mot hanteringen. Den ena sitter på bokanten, den andra ligger ner. De kacklar inte ens, som fjolårets kull. Föräldrarna syns inte till.

boet
Boet i toppen

Det finns inga matrester i boet, bara en brun fjäder och ett slags torrt skinn som skulle kunna vara en bit av sälen i Utteros, den som pappa örn gnagt på i över en vecka nu…
I vilket fall är detta förträffliga nyheter. Det första havsörnsparet i Halland på över hundra år har nu producerat fem ungar på tre år.





8
JUNI Tio grader, en vind- och molnlös morgon som ser ut att förebåda en fullödig sommardag. Havet på -6 centimeter. Vidlyftiga härvor av Cladophora-alger, större än jag sett förut på dessa stränder:

grönslick
Långtrådigt

Tar hem en handfull till mikroskopet:

cladophora
Bredband






9 JUNI Elva grader, sommarväder, havet på -1 centimeter.
Råkar stöta på den här märkvärdigheten:

 sixpack
Trångt i boet

Det är en grund, helt odekorerad bogrop, i den platta, kala sanden innanför Sälarevet, utan minsta läskydd eller växtlighet i närheten.
Min första gissning är strandskator, som är experter på att värpa på udda ställen. Äggen är också tämligen stora. Det som förbryllar mig är att två mycket irriterade silvertärnor cirklar över mig medan jag fotograferar äggen.
Silvertärnor lägger också ägg i en grund grop i sanden, fast de brukar välja plats med större omsorg. Deras ägg är lite mindre, men kan vara likadant tecknade, med fläckar av tusch på ljust olivfärgad botten. Men varken strandskator eller silvertärnor lägger sex ägg. Jag går hem och konsulterar facklitteraturen.
Cramp & Simmons, volym III och IV: Silvertärnor lägger ett till tre ägg, men två är vanligast. För strandskator gäller ett till fyra ägg, med tre som vanligast, men, i mycket sällsynta fall, kan det bli fem.
För silvertärnor anges måtten 36 till 46 millimeter, för strandskator 49 till 65 millimeter. Jag tar tumstocken och går ut igen.
Äggen är ganska precis 50 millimeter. Medan jag mäter dem cirklar en irriterad strandskata över mig.
Okej. Min första gissning var korrekt: det är strandskator som äger äggen. Men sex?
Det finns en liten anmärkning till om strandskator i Cramp & Simmons: ”
Larger clutches by 2 ”, står det, varmed menas att två honor kan ge sig till att värpa i samma hål. Det måste vara svaret. En liten miss i planeringen. Två par strandskator samsas om en och samma bogrop, som försvaras av silvertärnorna. Fast det måste vara lite obekvämt att ruva alla äggen, vem som nu gör det.

När jag rett ut denna gåta står havsörnen ute på stranden och sliter dödkött ur sälen. Klockan är 8.30. Den stannar till 9.15. Jag går ut igen:

sälslut
Inte mycket kvar nu





10
JUNI Åtta grader i ottan, svaga vindar, havet på -10 centimeter. Den mycket blåa himlen dekorerad med långa vita vävar och slöjor av flyktiga moln:

molnspegel
Sommarmorgon över Sälarevet

Från satelliternas höga höjder syns slöjorna som distinkta nord-sydliga strimmor, i ett smalt stråk över Hallands norra halva:

5396866658a58
Bild: Danmarks Meteorologiske Institut

Vita är också grönalgerna från i förrgår, under solen blekta och spröda som glasfiber:

vita grönalger
Med nerverna i sanden

Har nöjet att möta en fågel jag aldrig förut sett: en vitvingad tärna. Jag står vid Uttrans mynning, vänd mot Sälarevet. Den kommer bakifrån, på låg höjd, och avger ett vasst rullande eller skorrande tärnläte. Den fortsätter snabbt söderut, strax utanför stranden, på tärnors vis spejande ner i vattnet.
Jag blir inte helt överraskad. Det har på sistone surrat en hel del rapporter om vitvingade tärnor i Halland, så jag är påläst och vet vad jag ska titta efter.
Jag är inte den sorts skådare som samlar på sällsynta arter, framför allt inte vilsekomna exemplar som den här tärnan, som av ryssvärmen lurats att flyga för långt västerut. Men jag råkar vara förälskad i tärnor, och har ägnat många timmar åt att studera svarttärnorna på Öland, de vitvingades nära släktingar.
Erik Rosenbergs ”Fåglar i Sverige” har i texten om vitvingade tärnor en varning: ”
Fältbestämning torde endast kunna göras av den som väl känner till svarttärnan och dennas ruggningsförhållanden”. Så djupa kunskaper besitter jag inte. Men jag har tur. Det är en fågel i full sommardräkt, den passerar över mitt huvud och dess vita vingar lyser i morgonsolen. Jag kan lägga en ny tärnart till Utteroslistan.

Så här ser en vitvingad tärna ut, en elegant liten gynnare i svart-vitt, med ett hetsigt temperament som alla tärnor. Bilden har Thomas tagit i Biebrza i Polen för några år sen:

Vitvingad tärna  Biebrza Polen 20120004
Chlidonias leucopterus ------------ Foto: Thomas Andersson/N






11
JUNI Femton grader, sydvind, havet på +1 centimeter. Ett väderskifte är på väg, föregått av strukturlösa skyar och ett fjärran åskmuller.
Stranden bitvis täckt av vita fjädrar. Ett intensivt ruggande pågår på Sälarevet, mest måsar och ejdrar, tror jag:

ruggstrand
Fjädrande strand

Vi har fått nya portioner av laminarier, som nu genomgår sina raffinerade metamorfoser i den ständigt samarbetsvilliga sanden:

sandtare
Laminaria saccharina

Starar i små flockar har börjat flytta söderut.





12
JUNI Friska vindar från nordväst, 15 grader, spridda kuddar av gulrosa moln. Havet på +11 centimeter, snabbt stigande i blåsten, medförande spridda kuddar av gulbrunt skum:

havet kommer
Havet kommer

Det är inte så lyckat att vara oceanograf om man inte har någon båt. Det ödet har drabbat SMHI:s marinforskare, som tvingades skrota sitt utslitna fartyg, Argos, för några år sen, utan att få pengar till ett nytt. Det är SMHI som har hand om den reguljära miljökontrollen av Sveriges kusthav. För att klara det får man låna båtar. Från och med i år hyr SMHI in sig på det finska forskningsfartyget Aranda. Jag har inte sett henne förut, men nu på förmiddagen ligger hon utanför Utteros:

aranda
Provtagning på gång

Det är lite disigt, så bilden blir usel. Den som är nyfiken kan läsa mer om Aranda på Östersjöportalen, eller Itämeriportaali, som det heter hemma i Finland.





13
JUNI Fjorton grader, oblygt uppsvällda moln som jagas av friska nordvindar. Själv jagas jag av de alltmer oförvägna viporna:

vip-02
Barnvakten anfaller

Havet på -7 centimeter, stränderna filade av det senaste dygnets kuling. Smyger ut för att titta på strandskatornas boställe. Detta har hänt i blåsten:

urblåst
Ett urblåst ägg

Min första instinkt är att lägga tillbaks det förlorade ägget. Min andra instinkt är att inte göra det. Bortsett från att jag inte riktigt vet var jag skulle lägga det har jag en generell motvilja mot den mänskliga benägenheten att agera ordningsmakt i den vilda naturen.





14
JUNI Vacker morgon igen, tolv grader varm, med en lättsam nordanvind. Havet på -15 centimeter. En hel armé av maneter har invaderat stränderna:

manetarme
Fullbelagt

Nästan alla är öronmaneter. Hittar bara några få brännmaneter. De flesta är decimeterstora eller mindre, men här är en bjässe på mer än en halv meter tvärs över:

megamaneten
En megamanet

Massförekomst av maneter är förstås inget ovanligt, men den här är intressant efter förra sommarens larm. Då fanns det nästan inga öronmaneter alls. Några forskare föreslog att de blivit uppätna av de amerikanska kammaneterna, som börjat sprida sig i våra vatten. Nu är öronmaneterna tillbaks, och dör i massor vid stränderna. Ingen vet vad sånt här beror på.




15
JUNI Bara fem grader i gryningen, sen vinden lagt sig och molnen avdunstat. Men solen ger snabb värme. Havet på -23 centimeter. Gårdagens maneter ligger nu flera meter från vattenbrynet. De största kämpar ännu för att behålla formen, som den här imposanta brännmaneten:

manetmassan-01
Manetmönster - ett

De flesta har vissnat, torkat ihop och sjunkit samman, efterlämnande avtryck, reliefer och etsningar i sanden:

manetmassan-02
Manetmönster - två

manetmassan-03
Manetmönster - tre

manetmassan-05
Manetmönster - fyra

Långt ut på havet utanför Smalasudde simmar en ensam storlom, som plötsligt häver upp sitt magnifika rop. Märkligt. Ett vildmarksläte som hör hemma i fjärran skogssjöar ljuder över Kattegatts platta sandstränder.






16
JUNI Sju grader, svag västvind, en klar himmel som dock beslöjas under morgonen. Havet på -16 centimeter. Sanden full av spår av den gångna helgens strandleverne:

fotmöte
Fotmöte

Döda maneter flyter iland ännu, dock allt färre. Här en spontan men åskådlig parbildning av de två vanliga arterna, brännmanet och öronmanet:

manetduo
Manetmöte

Vår vän sälen ligger just nu på tork långt från vattnet, och är inte längre intressant för trutarna, och ännu mindre för havsörnen:

sältorka
Skelettmonument

Vi har en hornuggla som om kvällarna jagar över strandängarna, med energiska, lite mekaniska vingslag. Ibland gör den ett hastigt kast och försvinner ner i gräset. Han man tur får man se den komma upp igen med en sork i klorna. Den flyger då målmedvetet norrut, över campingen. Den har hungriga ungar som gillar sorkkött.
Hornugglorna brukar häcka i barrdungen omedelbart söder om Björkäng, och gör förmodligen så även i år. Dock har jag inte hört av dem de få gånger jag varit där och lyssnat, men det kan ha berott på att ungarna sovit just då.

Får ett tips. Hornugglorna tycks ha häckat i dungen innanför campingen. Nu håller de igång om kvällarna, fram till midnatt.
”Där är flera ungar som bruka sitta på taken eller tvättställningarna och tigga”, meddelar Kenth Saaf, som bor på campingen.




17
JUNI Sex grader, en kylig nordvind, tunna cirrusmoln över hela himlen. Havet på -20 centimeter. Död ejder på stranden, har sällat sig till maneterna. Någon har redan hackat i den. Drar mig till minnes flera ejderkadaver i februari och mars.

ejderdöd
Ännu ett ejdermysterium

Måsarna på stranden har nykläckta ungar. Det är ännu så länge bara två timida dunpåsar, men föräldrarna väsnas desto mer.

måstvillingar
Årets tvillingar

Ett tiotal skärfläckor i lagunen nu. Det kommer alltid skärfläckor i mitten av juni. Sannolikt har de försökt häcka någonstans men misslyckats. De har fortfarande full fart på hormonerna. Flera har etablerat revir i lagunen som de försvarar med hetsig aggressivitet, andra har placerat sig i ruvningsposition, med eller utan ägg.





18
JUNI Sommarfager morgon igen, femgradig men snabbt solvärmd. Havet nere på -26 centimeter. Vid den nivån är stranden alldeles taggig:

tagg-01
Strandtaggat - ett

Taggarna är tillkomna under vattnet, omsorgsfullt skulpterade som böjda horn, 10-20 meter långa, med spetsen mot söder:

tagg-02
Strandtaggat - två

Mellan taggarna har sandormarna spritsat upp sina likaledes eleganta pagoder:

pagoderna
Strandtuggat

Den kommunala badstranden visar upp en egen struktur:

nyharvat
Strandharvat

Säl utanför Sälarevet, den stora svarta.





19
JUNI Regimskifte idag, med 16 grader i gryningen, friska västvindar och kulingvarning för Kattegatt. Havet hastigt uppåt, saltvatten väller in över de sommardammiga stränderna. Nollnivån passeras tidigt på morgonen, och återbördar därmed havet till sälskelettet:

vattenigen
Sälen simmar igen

Molnsjok tätnar över himlen. Den stora frågan är om vi får det regn som SMHI vinkat med. Det har hittills fallit 28 millimeter i juni, men de är sen länge urdruckna. Torka råder, strandängarna har mist sin fräschör, insekterna, som surrade igång redan i påskas, är nu försvunna.
Flera låtsasskurar under dagen, men inga millimetrar.





20
JUNI Väcks 03.45 av en dov åskkanonad utifrån Kattegatt. Ligger länge och väntar på en uppföljare, men ingen kommer. När solen stigit upp är dagen tio grader varm och vindstilla, men med en osorterad blandning av moln av olika sort, höjd och ursprung.

mittsommar
Klockan 05.34

Möter en belåten medborgare i Sik som firar mittsommaren med havsutsikt:

grisen
Sus domestica

Flock om trettio grågäss spatserar i reservatet.




21
JUNI Årets ljusaste dag börjar som vore det höst, nio grader varm och blåsig, med beklämmande blygrå moln över himlavalvet, dock med en glipa över havshorisonten:

mittsommarmorron
Mittsommar

Jo, det ljusnar. Tar en promenad i reservatets norra division, och blir mobbad av flera ilskna silvertärnor. Det låter om dem som om de har ungar nånstans på den norra reveln, inom spärrzonen. Förträffligt i så fall.

silvertärnorna
Himlen tillhör silvertärnorna

Av svanhonan som räven rev på Sälarevet återstår bara en urblekt rest:

svanrelikt
Skelettinstallation

Allt fler grågäss nu. I dag också vitkindade, plus en ensam stackars prutgås.

Vid halv tolv passerar mindre åskväder medförande sju millimeter nederbörd:

mittsommarmoln
Det tackar vi för






22
JUNI Bara fem grader, vindstilla, med draperier av fjäderlika altocumulus-moln på himlen.

altocumulus
Altocumulus radiatus

Ett leksaksoväder har passerat under natten, sanden är prickig av regndroppar, kvarlevande dyningar avger ett starkt brus i strandkanten. Havet på +-0 centimeter. Nya bataljoner maneter har blåst iland, däribland en med fem öron istället för fyra:

femörad
Femöring

Och här är en med sex öron:

sexörad
Sexöring

Nu är det inte lag på att ha fyra öron. Det går lika bra med fem, sex eller sju. Dessutom är det naturligtvis inte öron utan gonader. Enligt facklitteraturen har ungefär två procent av öronmaneterna ett avvikande antal dylika.





23
JUNI Tio grader, inga vindar men en spektakulär molnexpo över Kattegatt:

05.28
Klockan 05.28

Jag antar att dessa osannolika formationer speglar den gångna helgens luftturbulens, men de är förvånansvärt statiska. Efter en timme har belysningen ändrats radikalt, men molnkonturerna dröjer sig kvar:

06.29
Klockan 06.29

Havet på +1 centimeter. Blir anfallen av en silvertärna utanför Smedsgård. Den kommer plötsligt dykande bakifrån, avger ett grovt skri, och vänder bara några meter från mig. Inget att skämta om. Till skillnad från de gnälliga viporna och de gälla fiskmåsarna kan silvertärnorna mycket väl hacka näbben i hjässan på en skäggig strandflanör.
Gott tecken dock. Jag har sett några silvertärnor göra häckningsförsök på andra sidan lagunen. De utför tappra men förmodligen fåfänga luftattacker när skocken om sextio tanklösa kossor kommer klampande. Morgonens upptrappade aggressivitet kan betyda att de har ungar på gång, trots allt.

Den 12 juni skrev jag om det finska fartyget Aranda, som låg ute till havs med några av SMHIs oceanografer ombord. De har nu redovisat mätningarna. Här är temperaturprofilen från mätpunkten utanför Glommen, som visar att vattnet var 17 grader varmt, ned till minst fem meters djup, en följd en den extremt soliga våren:

N14 juni-14
Det är de svarta bollarna som är mätvärden.
Den svarta linjen markerar medelvärdena för åren 1996-2010.
Punktlinjerna är vad statistikerna kallar standardavvikelsen.
Det varma vattnet på fem meters djup var uppenbarligen högst oväntat.


Det var inte bara vi som hade ett minnesvärt vårväder. Enligt de stora meteorologiska instituten var den globala temperaturen i maj den varmaste som uppmätts någon majmånad sen termometern uppfanns.
Den globala uppvärmningen har annars dämpats en smula på senare år. Men det är vintrarna som blivit kallare. Resten av året forsätter temperaturen att stiga.
Vinterdämpningen beror på hur havsströmmarna beter sig. I Stilla havet, längs ekvatorn utanför Sydamerikas västkust, har ytvattnet blivit kallare det senaste decenniet, och det styr vintervädret på stora delar av norra halvklotet.





24
JUNI Bara fem grader på morgonen, med timida vindar och blåast tänkbara himmel:

blått en dag
Blått en dag

Havet på -10 centimeter. Under den fasta badbryggan i Utteros ligger en mycket död svan. Räven igen, kanske?

undergång
Undergångssvan

Havsörn på Sälarevet. Det var länge sen. Han sitter och spanar ut över det halvt torrlagda deltat, med dess vimmel av grågäss, gravänder och rödbenor. Vet inte om han fokuserar på något ätbart eller bara njuter av morgonens mångfald. Han har gott om tid. Jag upptäcker honom strax före sex. Han stannar i tre timmar, fast han byter sittsten ibland.

revörnen
Den tålmodige







25
JUNI Kylig natt igen. Sex grader i soluppgången. Inga vindar, lätta böljemoln på halva himlen, havet på -1 centimeter. På de av höststormarnas alger gödda ängarna är gräset på väg att växa upp i himlen:

gräsmoln
Altocumulus stratiformis

En glad nyhet: skärfläckorna har en unge i lagunen. Det ensamma paret som hållit till här sen april har helt oförmodat lyckats med häckningen, troligtvis i ett av de dolda prången på lagunens insida. De har varnat en del på sistone. Ungen är inte många trimmar gammal, och går ofta och lägger sig under den ena föräldern, som inte nödvändigtvis behöver vara mamman. Kamouflagedräkten och det långa avståndet gör den svår att fånga med kameran, men för dokumentationens skull är här en bild:

juvenil
Juvenilen

Sen mitten av månaden vistas ett stort antal skärfläckor i lagunen. Jag har räknat till 40. Så vitt jag kan se är några av dem ungfåglar, födda i våras, sannolikt i de nygrävda våtmarkerna borta i Galtabäck. Kalendermässigt stämmer det. Galtabäcksfläckorna kan mycket väl ha värpt i slutet av mars. En del av nykomlingarna verkar vara på gång med en ny kull.




26
JUNI Samma mönster igen. Klar och stilla natt ger kall men solig morgon. Det är mycket tal om skurar, men av dem ser vi nästan inget vid kusten. Havet på +1 centimeter.
Ett uppvarvat fågelliv just nu, fokuserat på fortplantning och familjeliv. Den här fiskmåsen har fixat en förnäm takvåning på Suddeväg. Det ser obekvämt ut, men är förmodligen ändamålsenligt. Om jag inte minns fel låg hon på samma ställe förra sommaren.

plåttak
Nockmåsen

Men alla är inte entusiastiska. De här bägge småtärnorna står utanför Smedsgård och ser övergivna ut. Det är möjligt att jag misstolkar deras apatiska attityd, men tärnor är annars de mest intensiva fåglar som finns. De här bägge bara står där och blickar ut över havet. De har inga ungar. Kan fåglar känna tomhet? Har tärnor känslor? Ingen vet.

barnlöst
Vad väntar vi på?

Havsörn på Sälarevet igen. Anländer tio i nio. De många gässen lockar, kan man tänka. Stannar i 40 minuter.

Till kvällen ett mäktigt svampmoln över Kattegatt, möjligtvis illavarslande:

cloud
Tala om skurar!




27
JUNI Torsdagskvällens monstermoln löses upp av sitt eget regn, men under natten häver sig nya konstruktioner in från havet. Vaknar strax efter fyra av åska, som dock snabbt förtvinar. Går ut på stranden klockan fem. Blir våt av kort skur, hör mer åska. Det är tolv grader, ingen vind men en bisarr turbulens på himlen:

05.25
Klockan 05.25, mot norr

05.41
Klockan 05.41, mot söder

Klockan 06.47 upptäcker jag en tromb norröver, nånstans bortom Galtabäcksskär. Har sett tendenser till trombbildning under morgonen, men den här är fullt utbyggd, från molnen ner i vattnet. En vacker syn, mer skulptural än den i juni 2012. Kan inte bedöma avståndet, men det ser ut som om den befinner sig utanför Träslövsläge:

tromb-01
Tromb - ett

Tromben är kraftfull, distinkt och förbluffande stabil, som en vattenslang från himlen. Att den verkar upplösas en bit över havet beror på att den virvlar upp vatten. Så här ser den ut om jag zoomar in kameran:

tromb-02
Tromb - två

Den försvinner först klockan 06.52, alltså efter fem minuter. Under hela tiden har den bara flyttat sig en mindre vinkel in mot land.

Havet på +1 centimeter. Nya kontingenter öronmaneter har seglat iland. Städfunktionen har fått för sig att göra om den kommunala badstranden till en potatisåker:

åkerbad
Playan är plöjd

Hallands Nyheter har fler
bilder på tromben.






28
JUNI Bönhörd. Har fått sju millimeter under natten, fördelat på en rad stillsamma och åskfria skurar. Ser ut att fortsätta. Det är tolv grader varmt, med vind ur ostsektorn och havet på +-0 centimeter. Himlaturbulensen bytt mot en formfattig gråhet, med bara korta stunder av ljus över Jylland:

lågtryck
Lågtryck

Ytterligare 17 millimeter fram till klockan 13, alltså 24 sen igår. Man bugar och tackar.





29 JUNI Sommarvackert igen: tolv grader varmt, vänliga vindar och halvblå himmel. Den här bilden är tagen halv sex, liksom den igår, och på samma ställe. Kontrasten är frappant:

05.31
Klockan 05.31

Havet på +3 centimeter. Maneter ännu, färre men större. Många är mellan en och två decimeter breda. Här är en med starka armar:

manetarnmar
Utarmat

Cyklar bort till Lyngen. Kan bara upptäcka 15 sälar, men det är en normal siffra så här års.
Skogssnäppor sträcker söderut, också det normalt.





30
JUNI Tretton grader, vindstyrka noll, havets höjd +2 centimeter. Vilda moln på himlen, döda maneter på land. Söndagens relativt höga hav (+14 centimeter) klädde huden av sälen och ersatte den med vegetabilier:

vegetarisk säl
Grönklädd

Vadar ut till Sälarevet för att kolla strandskatornas vanskliga häckförsök. Ägg nummer sex, det som blåste ur boet, är försvunnet, men de övriga fem är faktiskt kvar. Märkligt. Flera gånger på sistone har jag sett området ockuperat av den stora skaran lata trutar som tillbringar sommaren på våra stränder. Dessutom ligger äggen definitivt inom det lokala minkreviret:

äggkvintett
Äggkvintetten

Men den stora överraskningen är en annan grop bara några meter bort, med fyra ägg:

äggkvartett
Äggkvartetten

Blir attackerad av silvertärna igen. De har en alldeles egen försvarsdoktrin. Småtärnor, fiskmåsar och vipor störtdyker högljutt mot inkräktare, strandskator cirklar över en med upphetsade visslingar, skärfläckor och spovar försöker dra uppmärksamheten till sig och därmed bort från ägg eller ungar. Silvertärnorna, däremot, kommer hastigt flygande bakifrån på låg höjd, alldeles tysta tills de är bara några meter bort. Det kan vara ganska skärrande, eftersom de mycket väl kan få för sig hugga en i skalpen. (Bär alltid mössa under tärnornas häckningstid!)
Jag vet vad den försvarar. Det ligger en silvertärna och ruvar på lagunens yttre strand. Jag har gjort en markering på den här bilden:

silverläge kopia
Där är den!

Jag har sett tärnorna hålla till där en tid, men varit skeptisk, eftersom boskapshopen brukar trampa fram just där, flera gånger per dag. Men nu har korna flyttat ut på stora reveln. Därmed finns det hopp för tärnorna. Vi får se.

Här slutar juni, en solrik men vattenfattig månad. Vi har fått 64 millimeter regn. Genomsnittet för juni är 84 millimeter, räknat på de 18 år jag bott och mätt i Smedsgård. Vi har sluppit oväder. Havet har nästan hela månaden hållit sig under medelnivån. Det utan jämförelse mest minnesvärda i juni 2014 var havsörnen som flera morgnar stod på stranden utanför Smedsgård och åt på en framliden säl.