Augusti 2014

august
Sorbus aucuparia

Jag grips alltid av en vag och svårmotiverad lättnad när det blir augusti. Det är sensommar, en lite dekadent tid när algvallarna doftar svavel, stranden är trött på fötter och turisterna övergår till att tala tyska. Det är en rik månad. Kvällshimlen fylls av gäss, havet av segel, brevlådan av tvestjärtar. Långsamt blir landskapets färger fränare, med brynta sädesfält, blånande säv och retligt röda rönnklasar. Den generösa portionen på bilden hänger vid reservatets gräns mot Suddeväg.




1
AUGUSTI Nitton grader i ottan, lite blåsigt från sydväst, förvirrade moln. Ser solen stiga över frodig strandråg:

råguppgång
Smedsgårdsmorgon

Havet på -4 centimeter. I vattenbrynet skumdränkta härvor av bandtång och snärjtång, apart nog befolkade av nyckelpigor, i en mindre invasion:

nyckelskum
Pigor i tången

Idag upphör tillträdesförbuden i reservatet. Går en runda, under protester från fiskmåsar och strandskator, men intressant nog också från några skärfläckor, som på vadarevis försöker vilseleda mig med att spela skadade. Misslyckas tyvärr med att fotografera denna spektakulära syn. I vilket fall är det ett trösterikt tecken. Åtminstone någon av skärfläckornas ungar lever ännu.
I övrigt är stora reveln torr och karg efter sommarhettan. Den mister mycket av sin karaktär när mosaiken av vattenhålor ligger tomma:

ovått
Våtmark utan väta

Flera ljungpipare på stranden.





2
AUGUSTI Femton grader när solen går upp, lätt sydostvind, glesa cirrusmoln. Ger mig bort till norra spärrzonen: Torka och totalt tomt på fåglar. Jag vet att ett par silvertärnor häckade här i juni, och jag minns exakt var. Där finns några mindre, någorlunda högt belägna sandblottor. Räcker för ett tärnpar men inte mer:

sandblottan
Tärnstället

Tyvärr vet jag inte om häckningen lyckades.

Havet på -9 centimeter. Uttrans norra strand dekorerad med prydliga girlanger av vita dun, som vittnesbörd om det stabila vädret. Ser lustigt ut:

dunraden
Sommarens ruggningsskörd

Hittar en golfboll strax intill dunen.






3
AUGUSTI Nitton gader varmt hela natten. Stillsam och lite dunkel morgon, med moln som reser torn i öster. Meteorologerna pratar om åska.

molnstäd
Tordön på gång?

Havet på -7 centimeter. Ett stort fång färsk blåstång har hamnat på den i övrigt tämligen livlösa stranden. Tången är själv full av liv. De vita spiralrörmaskarna är drygt en millimeter stora. Man ser också små svarta korn, som i själva verket är musslor i första babystadiet:

spirorbis
Blåstång med passagerare

Klockan åtta börjar det regna. Blir till sex millimeter.




4
AUGUSTI Ett magnifikt blixtväder över Kattegatt mellan två och tre på natten, men mycket lite buller. En skur på två millimeter. I gryningen 19 grader, blankt hav, oroliga moln.
Möter i morgonljuset en av reservatets mer diskreta inbyggare - sävsparven:

sävsparven
Emberiza schoeniclus

Det finns alltid häckande sävsparvar i vass- och sävbestånden. De är inte många och de lever sitt eget avskilda liv, men de har full hemortsrätt i biotopen.

Havet på -11 centimeter. Vadar ut till Sälarevet för att kolla vad som hänt med strandskatornas bogropar. Ser ut så här idag, att jämföra med bilderna den 30 juni och den 11 juli:

fd bogrop
Tidens gång

Sen mera regn. Nitton millimeter under dagen, att läggas till de två i natt.





5
AUGUSTI Min digitala utetermometer visar 13,9 grader i gryningen, en siffra jag råkar känna igen.

Jag har på min hårddisk en mapp för kuriosa, där det bland mycket annat ligger en garanterat seriös vetenskaplig artikel med rubriken ”
Weather and Individual Happiness”, skriven av den japanske ekonomiprofessorn Yoshiro Tsutsui. Mot en ersättning om 160 yen om dan har 75 studenter i Osaka dagligen i 17 månader fått ange hur lyckliga de känner sig, på en tiogradig skala. Med en sofistikerad statistisk analys har professor Tsutsui sen räknat ut att lyckligheten, åtminstone i Osaka, är optimal vid temperaturen 13,9 grader. Jag tror det gäller även i Utteros, särskilt efter en tryckande värmebölja…

Himlen är tjockt grå, med en vek vind från nordväst och havet på +-0 centimeter. Stranden är full med gäss, så jag begränsar min morgonpromenad till krabbzonen:

morgonkrabba
Upp är ned

Cyklar mot Morup, men stannar i Sik sen jag hört tranrop. En flock om 12 tranor spatserar i en av våthålorna nära stranden, en lite förvånande syn i början på augusti. Efter några minuter lyfter de i sydlig riktning, alltså i medvind. Hinner få en suddig bild på 200 meters håll:

augustitranorna
Tranorna lämnar Sik






6
AUGUSTI Ljus morgon, 16 grader, med en vänligt sinnad västvind. Gässen på stranden har gåspratat natten igenom. Cyklar till Norra Lyngen för att kolla om sälen ligger kvar. Det gör den:

sällik-01
Sällik- ett

Oäten av örnar vilar den bland stenarna, kraftigt krympt i värmen innanför sin robusta skinnsäck, med ett grymt grin i gapet, men fri från flugor och likstank.

sällik-02
Sällik - två

Vakteln kvar vid vägen mot Kärragärde, strax sydost om vandrarhemmet.






7 AUGUSTI Tolv morgongrader, moln- och blåstlöst, havet på +4 centimeter. Färre gäss på stranden i dag. De flyttar runt en hel del just nu, i någon slags kollektiv insikt om att gåsjakten börjar på måndag. Nå, de har fyllt sanden med hieroglyfer:

fotarbete
Fotarbete

Efter gårdagens hopsäckade säl är jag nyfiken på den släkting som låg utanför Smedsgård i juni och blev frukost för en havsörn. Så här ser den ut idag:

säl+krabba
Sälskelettet

Spridda kotor pryder stranden:

sälkota
Sälknola


Klockan 9.40 rusar stor svart hund runt på stranden och jagar fåglar. Tömmer hela reservatet. Fasansfullt. Ägaren står borta i Galtabäck och tittar på.

Kväll: skrattmåsar och tornseglare fångar sländor högt över strandängarna.





8 AUGUSTI Mikroskur klockan tre på natten, 18 grader i gryningen, kraftlös västvind. En hotfull molnbalk sträcker sig in över land. Ser ut som om Gud Fader pekar ett vredgat finger mot Spannarp, ungefär, men enligt satelliterna är det en mer storskalig konstruktion:

hotbild
Hotbild

Havet på +15 centimeter. Behövs högvatten nu för att rensa stranden, som är belamrad med sommarens osorterade havsskräp:

strandskräp
Var god skölj

Gässen har inte hämtar sig efter gårdagens hundattack. Bara ett fåtal kanadensare har övernattat, men de lyfter före soluppgången. Armadan av öronmaneter, som seglat i land sen mitten av juni, tycks nu vara slutkörd. I gengäld ovanligt många strandkrabbor. Hittar en stensnultra i vattenbrynet:

stensnultra
Ctenolabrus rupestris

På kvällen två drakflygare över reservatet. Panik igen bland fåglarna:

fågelskrämma
Ännu en fågelskrämmare







9 AUGUSTI Tretton grader, blå himmel, sansad sydlig vind. Ännu inga spår av det väderskifte som SMHI viftar med. Havet på -2 centimeter.
Död säl igen utanför Smedsgård. Måste ha flutit in i natt. Ligger på grunt vatten och vaggar saktmodigt i dyningarna, ännu oangripen av kråkor och trutar:

säldödigen
Ett offer för de halogenerade bifenylerna?

Tycks vara många i år. Det går någon smitta i sälsamfundet som de inte klarar av. Vi vet att deras fettvävnader innehåller en sinister mix av insektsgifter, flamskyddsmedel och transformatorolja som försvagar deras immunsystem, även vid blyga halter. Detta är vad forskarna säger, men hur väl underbyggt det är kan jag inte avgöra.

Möter en ensam kustsnäppa, nyanländ från Tajmyrhalvön eller nånstans åt det hållet. Den koncentrerar sig på att äta frukost och bryr sig inte om mig. Har aldrig sett en människa förut.

kustsnäppa
Calidris canutus

Cyklar bort till Lisered för att betrakta de levande sälarna. Ett sextiotal sovande på skären. Flera kentska tärnor fiskar i samma vatten.

Ärtskörd pågår i Morup, med fyra bastanta tröskor:

ärtdags
Ärtjäkt

Ärtor kräver god logistik. Det är bråttom. De ska skördas när sockerhalten är maximal. De måste fraktas iväg och frysas in med högsta fart, innan sockret börjar bli till stärkelse, som inte smakar lika läckert. (Jag odlar själv sockerärtor i min minimalistiska trädgård, om nån undrar.)

Klockan 14.40: Tre kitesurfare åker omkring vid Sälarevet:

sälakites
Rörlig friluftstrio

Sen regn.
Ett riktigt litet oväder, faktiskt, med hårda vindar och tio millimeter regn. Havsytan höjs hastigt, från -10 centimeter klockan 14 till +25 fyra timmar senare.




10
AUGUSTI Sjutton grader i ottan, blåsten mojnad till en vänlig västan, himlen behängd med dekorativa moln i ljusblått och pastellrosa:

morgonrosa
Morgonrosa

Gårdagens lilla oväder har gjort nytta, stranden har spolats av vågor, det marina skräpet har flyttas inåt och byltats samman i driftvallarna. Sälen, som igår låg en bit ut i vattnet, har av havets hydraulik hävts in i kohagen och hamnat 20 meter innanför stängslet, till glädje för kråkorna, om inte annat:

nyinflyttad
Nyinflyttad

Stranden tung att gå på. Ett skikt av blöt sand ligger ovanpå en torr och hård botten, och ger efter för stövlarna:

stövelspår
Tungfotat







11 AUGUSTI Nytt väderbus rasslar in under natten, med skarpa skurar vid tretiden. Detta är svansen av orkanen Bertha, enligt meteorologerna. Mörk morgon, 18 grader varm, svag sydvind. Ger mig ut på stranden i tron att svansen nu passerat. Havet på +12 centimeter, ödesmättade moln över Kattegatt:

oväder
Lågtryck

Plötsligt drämmer svansen till igen. Vinden vrider till sydväst, hårdnar hastigt och vräker in nya regn. Havet stiger snabbare än jag nånsin sett. Får vada i land genom ilskna vågor, blöt som en simpa. Nå, det är sommar.
Klockan åtta skiner solen igen och fördriver morgonens höstkänsla. Men blåsigt, med kulingvarning. Havet uppe på +34 centimeter. Facit hittills: åtta millimeter regn i natt, ytterligare fyra medan jag var på stranden.

Här är ett stycke ännu oförbrukad sommar:

björnbär
De är stora i år

Prick tolv händer det jag väntat på. En gammal havsörn kommer långsamt nedglidande ur molnen. Den landar många meter från sälen, oändligt vaksam. Det tar fem minuter innan den försiktigt gått fram till kadavret.
Jag har haft tur. Det var gässen som larmade om att nåt var på gång. Ur min stugvinkel är sälen dold av gräs. Jag skulle inte ha upptäckt örnen om jag inte vetat att den fanns där. Nu kan jag bevaka platsen med kameran tills den sticker upp huvudet eller en vinge:

augustiörnen-01
Augustiörnen - ett

Minns att avståndet är över 200 meter. Bilderna är tagna genom tubkikaren, med kameran maximalt zoomad. Med en vanlig handkikare syns bara gräset.

augustiörnen-02
Augustiörnen - två

Havet står på +26 centimeter, också det en lycklig omständighet. Det är just nu ytterst liten risk för turister med hundar. Enstaka kitesurfare är i farten, men de håller sig just nu på sin egen strand. Bisarrt nog blir örnen mobbad av en skärfläcka.
Måltiden varar till 12.40. Örnen flyger bort till stora reveln, men ger sig snart av, okänt vart.


Vid halv åtta passerar en vacker skuta. Den är polsk och heter Fryderyk Chopin. Den (hon, han?) är på väg från Kristiansand i Norge till Rønne på Bornholm. Går med motor.

chopin
Chopin

Blåst hela dagen, av den sort vi brukar kalla storm, fast den knappast överstigit 14 meter per sekund. I vilket fall är det en njutning att se havet äntligen röras om rejält. Det behövs, liksom den medföljande storstädningen av stränderna.






12 AUGUSTI Blåsten från igår består. En del väderskramlande under natten, på morgonen 17 grader med en vacker men opålitlig himmel:

sensommarmorgon
Duggmoln

Havet på +12 centimeter, ett chokladfärgat gräddskum i vattenbrynet. Tar en titt på sälen:

sälen tisdag
Sälen, tisdag

Man ser hålet som havsörnen hackade upp i bröstkorgen. Intressant nog ligger sälen nu med huvudet in mot land. Här är en bild från igår morse, när den låg åt andra hållet:

sälen måndag
Sälen, måndag

Vattenståndet hade två toppar igår: +34 centimeter klockan åtta och +31 på eftermiddagen. Vid bägge tillfällena har sälen legat i vatten och kunnat vridas av vågorna. Samtidigt har den mist det sista av pälsen.

Ingen havsörn idag. Stranden full av kitesurfare.

ingen örn
Dem blir vi aldrig av med





13
AUGUSTI Sjutton grader i gryningen, med en byig blåst från väst och plötsliga skurar. Det känns som om vi nu får betala för den behagfulla sommaren med en portion brutal väderanarki. Passar på att skynda ut på stranden medan det ösregnar i Glommen. Havet på +15 centimeter, vackra skumränder i vattenbrynet.

blå himmel
Himlen är blå

Buskaget på bilden växer i det hopbyltade fiskegarn som drev iland i vintras. Jag skrev om det den 3 januari. Den 27 maj upptäckte jag att strandmållorna börjat spira rakt igenom garnhärvan. Idag utgör den en frodig grönsaksrefug på den yttersta stranden, en udda odlingslott vid havets rand, gödd av den näring som nätmaskorna fångar.

Ett milt sagt ostadig dag, med åskstinna moln vandrande söderut över Kattegatt, ibland med våta avstickare in över kusten. Min mätare visar sex millimeter.

12.00
Himlen klockan 12.





14
AUGUSTI Ösregn när dagen gryr, fjorton grader, lite mindre blåsigt än igår. Optimist som alltid ger jag mig ut på stranden i regnet, men ångrar mig när det börjat åska. Enda bilden blir den här:

morgongäss
Klockan 06.11

När badsäsongen kollapsade i helgen fick gässen sin chans. Det vimlar av dem i reservatet: gråa, vitkindade och kanadensiska. Trafiken till och från betena är intensiv, högljudd och dekorativ mot den ostyriga himlen.
Tre timmar senare kommer de tillbaks, mätta och förnöjda. Regnskyarna är avhysta, solen lyser igen:

förmiddagsgäss
Klockan 09.21

I ”Tidvatten” införde jag ett nytt ord i svenska språket: wiffla. Det är helt enkelt en försvenskning av engelska whiffle. Så här står det på sidan 170:

”När gäss når stranden kan de plötsligt utföra en spektakulär akrobatik i luften. De vinglar i sidled, tumlar runt, störtar framstupa, rullar över på rygg, klatschar med vingarna, med ett ljud som från en smällande tältduk. Det ser både dristigt och lustfyllt ut.
Om man lyckas följa en gås i kikaren just när den gör en kullerbytta ser man att huvudet inte följer med: det är rättvänt även när gåsen flyger upp och ner. De har full kontroll. De engelska ornitologerna kallar beteendet för ”whiffling”, och anser det vara ett sätt för gässen att snabbt bromsa ner farten inför landningen.
De må ha rätt, men det är inte så det ser ut när gässen whifflar över Utteros. Jag ser dem aldrig använda tekniken för att faktiskt förbereda landningen. Det verkar snarast som om de släpper loss i glada piruetter och lekfulla luftskutt, i spontan förtjusning över att ha nått sina nattvatten. Även fåglar har rätt att roa sig ibland.”


Här är en bild från idag där åtminstone en gås flyger upp-och-ned:

wafflande
Glada gäss

Engelska ”whiffle” syftar på ljudet. The Oxford Dictionaries har två exempel:
”he snored, and as he breathed out he whiffled through loose lips”
”the geese came whiffling down on to the grass”.


Ännu en död säl utanför Smedsgård. Den har kommit drivande med med vågorna under förmiddagen, och gått på grund bara 200 meter norr om den förra. Liksom den har den legat länge i vattnet.
Det är en stor bamse, med bitvis avskalad päls och uppsvälld av onda gaser:

en till
Sällik igen

Havet är varmt. SMHI har redovisat de mätningar som gjordes i förra veckan. Här är temperaturprofilen från den mätpunkt som ligger mitt emellan Anholt och svenska kusten, med djupet i meter på den vertikala skalan, temperaturen på den vågräta skalan. Den heldragna linjen är medelvärdet för perioden 1996 - 2010, de streckade linjerna är den normala avvikelsen från snittet. Som synes är det mycket varmare än normalt ända ned till tio meters djup.

Anholt E augusti

Det ovanligt varma ytvattnet i Kattegatt torde ha sin del i den rådande väderanarkin.

Morgonregnet gav tre millimeter i mätröret.




15 AUGUSTI Lika labilt idag. Sexton grader, blåst från sydväst, stridslystna skurar rusar in från Kattegatt. Väldiga skaror gäss i hela reservatet. Havet på +15 centimeter. Tätnande algbälte längs stranden i mjuka slingor, markerade av skumränder. Också skummet består mest av alger.

strandslingor
Morgonalger

Fem millimeter regn har fallit sen igår kväll, mestadels under natten.

Solnedgångarna börjar nu flytta ut i havet. Kvällens föreställning är i mästarklass:

21.03
Klockan 21.03





16 AUGUSTI Ett elakartat åskbrak väcker mig och gässen mitt i natten. Klockan är halv ett, den tid då jag brukar lyckas sova någorlunda stabilt. Efter smällen hörs ett frenetiskt och uppbragt kacklande som får mig att tro att åskan slog ned på Sälarevet, men det var nog längre ut.
Detta är bara början, visar det sig. Bullrandet varar i två timmar, åtföljt av bländande blixtar och burdusa skurar. Det är ett litet men ettrigt väderbus som håller sig längs södra Hallandskusten och som inte syntes i SMHIs prognoser.
I gryningen har åskmolnen falnat, det är femton grader med en långsamt växande västvind. Havet på +4 centimeter. Går ut och besiktigar den senaste sälen, den som flöt iland i förrgår. Det är verkligen en bjässe:

bjässen
Sälgiganten

Något djur har rört sig vid kadavrets huvud, och satt spår som jag inte kan tolka, men när jag kommer hem upptäcker jag att några korpar hittat dit:

korpfrukost
Korpfrukost

Nattens skurar levererade tre millimeter.






17 AUGUSTI Det är höst: vått, grått och blåsigt. Dock 15 grader varmt. SMHI har hängt ut en klass 1- varning för kraftigt regn i Halland, med åska, plus kuling. Havet på +10 centimeter, men var uppe på +26 vid midnatt och flyttade den stora sälen 200 meter norrut och en bit inåt. Den har nu mist det mesta av pälsen och istället fått en grisaktigt rosa färg och en huva av brunalger. Den ser verkligen obscen ut:

grisfärgad
Naturens kretslopp

De vitkindade gässen tycks vara i majoritet just nu. Flock efter flock lyfter under morgontimmarna, och flyger in mot slätten. I vattenbrynet kringkilande vadare, rastande på resan från Arktis. Råkar stöta upp två roskarlar. Här är en tropp hungriga kustsnäppor, några med en djupröd färg som kameran missar:

snäpptropp
Snäpptroppen

Överallt på stränderna ligger mystiska skivor av hårdplast, 25 millimeter stora och perforerade i ett symmetriskt mönster:

skivorna
Och vad är detta?

Allmänt kitesurfande inne i reservatet .

Har fått 13 millimeter fram till klockan 21, men ingenting tyder på att det regnat färdigt.






18 AUGUSTI Väderkaos med åskbuller, skurbus och kulingblåst. Tretton grader. Liten lättnad strax efter sju möjliggör kort strandbesök. Havet på +16 centimeter:

glasört
Vattenglasört

Tror mig hitta ännu en golfboll på stora reveln. Det är en champinjon. Deras tid är inne:

icke-boll
Fairway

Det finns nu ledigt utrymme på campingen:

sensommar
Sensommar i Björkäng

Brun kärrhök jagar över strandängen, av vad jag kan bedöma en årsunge.

Åtta millimeter prima regn sen igår kväll.
I skymningen åskväder och störtregn, som ger ytterligare 13 millimeter.





19 AUGUSTI Nu kommer havet. Det passerar +50 centimeter klockan sex, men fortsätter uppåt. Vattnet flödar in genom strandängarnas rännor, lagunen byts ut mot ett brett sund mellan landbacken och stora reveln. Får nöja mig med badstranden, där alla spår av sommarturismen nu suddas ut och ersätts med tjocknande algansamlingar:

strandsyn
Tångbad

Mycket mörk gammal tång har svepts upp ur djupen, men enstaka kvistar färsk blåstång lyser gula i den brunröda massan:

blåsgult
Nyskördat

Det är tretton grader med kuling från sydväst, men inget regn sen dundervädret igår kväll. En del tal om översvämningar i Halland, men det mesta av måndagens regnmassor föll söder om 57:e breddgraden. Värst verkar det vara i Getinge.

Vid halv åtta storlarm i reservatet, tusentals fåglar i luften. Kan inte se vad som händer.
Havet vänder vid +62 centimeter klockan 14. Tyvärr skyms sikten av regn.
Klockan 21: Trots att det regnat mest hela dan visar mätaren bara tre millimeter. Möjligtvis har den svårt att fånga upp droppar som kommer nästan horisontellt i den vassa vinden.





20
AUGUSTI Fortsatt augustirusk. Ytterligare tre millimeter under natten, levererat i bryska skurar. I morgonväkten 14 grader, hårda vindar från sydväst, med havet på +36 centimeter:

kulhav
Kulinghav

Blir uppriktigt förbluffad över de algmassor som havet återigen lyckas spy upp på stränderna. Stor andel rödalger, plus en del ålgräs, uppryckt med rötterna:

skumgräs
Djupets grönsaker

Åarna fulla med brungrått vatten, men ännu väl under sina bräddar. Detta är Törlan strax före utflödet i havet:

bruna floden
Lugn och fin






21 AUGUSTI Väderkalabaliken har bedarrat en smula. Det blåser ännu, men skurarna har tagit kompledigt och lämnat blåa luckor på himlen. Fjorton grader, havet på +24 centimeter. Jag vadar ut till yttre stranden. Sorglig syn där: på en av de höga algbankarna ligger en havssula. En bit gult fiskenät har fastnat i näbben:

sulan-01
Sultragik - ett

Sulan mår uppenbart dåligt, men när jag kommer nära reser den sig och kämpar sig ut på vattnet. Kan inget göra.

sulan-02
Sultragik - två

sulan-03
Sultragik - tre

Det är ett känt elände. Man ser ibland havssulor som flyger omkring med nätbitar eller repstumpar i näbben, som de inte blir av med. De fiskar genom att störtdyka från hög höjd och snärjer lätt in sig i nylonnät och annat otyg. Ibland lyckas de rycka sig loss men har kvar garnfragment i näbben som hindrar dem från att äta. Man vet också att de gärna plockar upp färggranna bitar av plast och nät som flyter på vattnet. Deras bon brukar vara vackert dekorerade med trasiga fiskeredskap.
Inte bara sulor, givetvis. Sjöfåglar lever farligt i det högeffektiva fiskets tid. Enligt en
vetenskaplig studie som kom förra året omkommer minst 400 000 sjöfåglar årligen i fiskenät jorden runt. EU har sjösatt en handlingsplan för att minska ”oavsiktliga fångster av havsfåglar i fiskeredskap”, men om det hjälper vet bara Gud och Viking Bengtsson.

Letar upp den stora, grisskära sälen. Den har, förbluffande nog, av högvattnet transporterats långt förbi algvallarna. Den ligger nu 45 meter innanför stängslet, och ser inte mindre obscen ut. Men den har ett hål i sidan. Det ser faktiskt ut som om en havsörn varit där och hackat, någon gång när jag inte tittat ut genom fönstret (jag gör inte alltid det).

örngott?
Örngott?

Den andra sälen hittar jag inte.







22
AUGUSTI En enda miniskur under natten. I gryningen 14 grader, snällare vindar, havet på +12 centimeter.

Jag nämnde i tisdags att de halländska regn som blev till en riksnyhet mest föll söder om 57:e breddgraden. Det ser likadant ut idag. Hotfulla åskskyar drar fram söder om Sik. Åt andra hållet en vänlig sommarhimmel. Man kan göra intressanta iakttagelser av hur ens humör påverkas av vädret genom att ömsom vända sig åt sydost, ömsom åt nordväst. Här är två bilder, tagna med några sekunders mellanrum strax efter klockan sex:

sydost
Sydost

nordväst
Nordväst

Den 57:e breddgraden löper rätt igenom den stora soptunnan på p-platsen i Sik. Strax intill går både kommungränsen och den ärevördiga häradsgränsen. Det är just här som SMHI drar sin skiljelinje mellan sydvästra Götaland och nordvästra Götaland, med följd att vi ibland får olika väderprognoser för Björkäng och Morup. (Till exempel den 1 oktober 2012).
Och inte nog med det. Vi har faktisk olika väder ibland. Av någon gåtfull orsak ligger inte sällan en molnfront över gränsområdet, precis som idag. Jag har svårt att se någon annan förklaring till detta än att det är en slump.

Hittar den mindre sälen, den som flöt iland den 9 augusti och som blev lunchmat åt en havsörn två dagar senare. Den är nu hopsjunken och intorkad som en mumie:

mindre sälen
Tillplattad







23
AUGUSTI ”Ostadigt” är nog rätt ord. Himlen full av trevliga moln som visar sig vara helt opålitliga. Fjorton grader, måttliga västvindar, havet på +19 centimeter. Vadare överallt, mest kustsnäppor. Färre gäss i reservatets sydhälft idag. Jag kan utan att skrämmas kliva bort till stora revelns utsida, med vissa föraningar som tyvärr besannas: där ligger ytterligare två döda sälar, av ovädren inbäddade i de massiva algmadrasserna:

algsäl-01
Hannen

Det är två stora krabater, en hanne och en hona, som ligger bara femton meter från varandra.

algsäl-02
Honan

En av länsstyrelsens förbudsstolpar har havererat i sommarvädret:

avblåst
Avblåst

Och här ligger en grå damstövlett bland rödalgerna. Man kan verkligen undra hur denna moderiktiga men för kustregionen föga lämpade fotbeklädnad har hamnat i Utteros. Det seglar förstås en del galanta damer med Oslobåtarna, men det är bara en tanke:

högklackat
Högklackat

Sannolikt finns det fler döda sälar längs kusten. Cyklar bort och kollar stranden norr om Uttran, men det ger inget. Får vänta tills havet drar sig undan.

Ogenerat kitesurfande i reservatet:

fulltös
Fullt ös

Fyra millimeter det senaste dygnet, i form av små men elaka skurar.




24
AUGUSTI Tretton grader, blåsigt men med ljus morgonhimmel. Havet på +20 centimeter. Ger mig ut på stranden vid Sik. Hittar fyra sälar på den kilometerlånga sträcka som är åtkomlig vid högvatten:

sikkvartetten
Sikkvartetten

Alla fyra har varit döda länge. Förmodligen har de flutit omkring ute till havs under de lugna sommarveckorna, men sköljts upp av den senaste tidens västblåst. Sällik på stränderna är inte ovanligt, men de brukar inte vara så här många. Forskare tog prover tidigare i somras och fann att sälarna dör av lunginflammation, förmodligen efter att ha infekterats av ett okänd virus. Det finns ett inslag från SVTs Hallandsnytt den 10 juli där den väderbitne sälforskaren Tero Härkönen intervjuas.
-Det är inte en omfattande säldöd. Det är sporadiska fall efter hela Västkusten, från längst ned i söder och upp till norska gränsen, säger Härkönen.
Det är alltså ingen panik, som vid de stora pestutbrotten 1988, 2002 och 2007.

Massor med pigga vadare överallt. Även här mest kustsnäppor, några vackert röda:

siksnäppor
Siksnäpporna

Samma ohämmade surfande i reservatet:

dagens trio
Vindens vänner i farten

När förbudet var nytt häromåret cyklade jag ibland bort till badstranden för att försöka kommunicera med syndarna. Det är inte lätt. De kan hålla sig ute på havet i timmar, och man måste memorera drakarna så att man klankar på rätt förare. Lyckas man är det inga problem. Det är friska gossar som accepterar tillsägelser. De är tillresta från andra delar av Sverige eller Skandinavien - de lokala entusiasterna känner reglerna. Men det hjälper tyvärr inte att prata med några få. Björkäng är känt i surfarvärlden. Det kommer ständigt nya skaror och testar våra vatten, och de har inte för vana att sätta sig in i de gällande förbuden.
Jag har frågat länsstyrelsen vad den tänker göra, och fått svaret att länsstyrelsen tänker satsa på information. Hur den ser ut vet jag inte, mer än att det numera sitter ett reservatsplakat utanför toaletterna.

Framåt kvällen förnyat vädersnask, med kulingbyar från havet, blixt- och dunderhållning från skogen. Fått 4 millimeter sen igår.





25
AUGUSTI Blåsigt, blåsigt.

utflaggat
Utflaggning

Tretton grader, halvmulet, havet på +25 centimeter. Stränderna blockerade av breda barriärer av alger och tång. Enda glädjeämnet är en decimeterstor sjöstjärna, den största jag sett i Utteros:

trearmat
Utarmat

Tar hem den för att titta närmare:

nära
Asterias rubens

Jag är inte hemma i sjöstjärnornas komplicerade anatomi, men efter vad jag förstår är detta undersidan.







26
AUGUSTI Scenskifte. Bara fyra grader i gryningen, klar himmel men markdimma, inga vindar. Morgon av homerisk skönhet när den stigande solen belyser fingertopparna på havshorisontens molnfigurer:

morgenröte
Som bomull doppad i lingondricka

Osannolik anhopning av fåglar i reservatet. För att inte störa cyklar jag runt och går ut på stranden norr om Uttran. Tjockt med vadare: nervösa kärrsnäppor, skygga ljungpipare, myrspovar i vattenbrynet. Tjugo kustsnäppor har trängt ihop sig på en minimal revel i väntan på att dimmorna ska skingras:

snäppskock
Gruppfoto

Havet på +6 centimeter. Algerna har redan börjat återbörda näringsämnena till havet:

algjäsning
Algjäsning

Inga kadaver i norr, så långt jag kan se i dimman.

Det danska forskningsfartyget Dana provtrålar längs kusten. Jag skrev om henne den 24 januari 2013, men hon bör rimligen har varit här fler gånger:

dana
Utanför Sälarevet

Det finns önskemål om att det fattiga landet Sverige skaffar sig en egen skuta för havsforskning, för att slippa låna av danskarna och finnarna. Härom veckan kom en rapport om saken, producerad av Lantbruksuniversitetet, SMHI och Kustbevakningen. Den förordar ett nybygge, för 430 miljoner, av ett 63 meter långt fartyg, med plats för 13 besättningsmän/kvinnor och lika många forskare, ”fullt utrustat för provtrålning, laboratorieundersökningar, ekosondering och alla andra aktiviteter som krävs inom fiskeriforskningen … samt moderna kemiska och biologiska analyslaboratorier för de hydrografiska undersökningarna.”
Om denna sköna dröm ska förverkligas återstår att se, men här är rapportens ”visualisering av konceptet”, som det heter:

visualisering-fartyg
Det ser ju bra ut






27
AUGUSTI Begår dumheten att cykla till Norra Lyngen i en soluppgång som är dold i dimma. Tretton grader, vindstilla, havet på +3 centimeter. Stränderna täckta av en trög, rödbrun algvälling som inte är så lyckad att flanera i:

algmorgon
Havets skördar

Stranden norr om Norra Lyngen är stenig och genombruten av utloppskanalerna från de stora våtmarksdammarna. Det går vanligtvis utmärkt att vada sig fram, men det blir lite förrädiskt om man inte ser var man sätter fötterna.

Kan istället vandra bland de glittervåta nät som spindlarna ställer ut i dimman:

spindelmorgon
Hur bär dom sig åt?

Bortifrån Björkäng hörs en frontlastare som försöker ploga undan algerna från badstranden. Dess brutala brummande genomborrar morgonen.

Sen en älskvärd sommardag med många repriser: trift och maskrosor blommar på nytt, getingar och harkrankar visiterar stugan. Pånyttfödelsen är betingad av de givmilda regnen i augusti, som fått till och med gräsmattorna att växa. Här är de ljuvgröna tuvmarkerna nedom Sik:

tuvgrönska
Sensommarklorofyll






28 AUGUSTI Något har hänt under natten. De stora gängen gäss som igår kväll tjattrade ute på stranden har flyttat på sig och ligger nu norr om Sälarevet. Gräsänderna, krickorna och gluttsnäpporna i lagunen är också borta. Det är 14 grader varmt, med en lätt vind från nordväst och på himlen tjocka moln, som dock tycks vara villiga att dra till Småland. Havet har retirerat till -10 centimeter, och blottlagt vida sandytor långt utanför algbältena.
Jag går en vända på stora reveln, som fått sitt vatten åter och där de jäsande algerna för dagen visar upp en smakfullt tegelröd kulör:

rödjäsning
Algröta

De arktiska vadarna tycks ha hastat vidare söderut. Hittar bara dessa bägge synbarligen reströtta kustsnäppor:

trötta snäppor
Snäpprast






29 AUGUSTI Sex grader i ottan, vindstilla, lindrig dimma. Strax före soluppgången ligger väldiga rosa takbjälkar över hela himlen, från nordväst mot sydost:

söder
Mot söder

Jag har ibland använt uttrycket ”planetarisk morgon”. Det är det här jag menar. Man stiger ut ur sin stuga och befinner sig på en annan himlakropp, vars fysionomi, kulörer och dofter inte alls liknar den vardagliga Jorden. Stråken i skyn kan vara Saturnus ringar, det blänkande havet en metansjö på Titan…

norr
Mot norr

Ett annat planetariskt perspektiv erbjuder den europeiska vädersatelliten Meteosat-10, som ligger stationärt rakt över ekvatorn i Afrika, på den ofantliga höjden 36 000 kilometer, och fotograferar molnen med sina infraröda ögon. Man kan se att det ligger ett lågtryck strax väster om Skottland och att våra vackra morgonmoln utgör framkanten på dess virvel:

53fffe99d3aa1

Havet på -8 centimeter. Jag går långsamt över stranden för att ge gässen tid att flytta på sig utan panik. De lämnar kvar nattens dun i vita drivor:

gåsdun
Här sov gässen

Men titta nu här! Havsörnarna är tillbaka på Sälarevet:

augustiörnar
Honan till höger

Klockan är tolv. Jag har missat ankomsten, men eftersom gässen trängt ihop sig i norra delen av reservatet kom örnarna söderifrån, som sig bör.
Så här har de suttit oräknade gånger de senaste åren. Men inte vårar och somrar. Då kräver ungarna sitt, vilket är en hel del, för örnar liksom för människor. Sist jag såg paret ihop på Sälarevet var den 3 januari.
De stannar i minst en timme. Jag missar avfärden också, men jag kan se på gässen att den gått söderåt, som sig bör.

Sen regn. Mätaren visar fem millimeter.




30 AUGUSTI En mindre angenäm morgon. Tretton grader, illa mulet med en lite kylig sydostvind. Havet på -3 centimeter. När jag går ut på stranden möter jag gässen, i vitt spridda skaror som alltid när de skrämts upp. Man kan se på den här bilden hur paniken börjar släppa och gässen organiserar sig i formationer:

gåsflykt
På flykt

Lite senare sitter de bägge havsörnarna på Sälarevet. Själv ägnar jag resten av morgonflanerandet åt blekta alger.

Detta är en karragenalg, med sin elegant skulpterade, finfingrade bål. Det är egentligen en rödalg, men den blir gärna vit i uppe i strandljuset:

karragen-01
Chondrus crispus

Här är en som behållit en del av färgen, men av någon anledning som jag inte förstår mig på har kameran svårt att återge den rätta kulören:

karragen-02
Purpurrött?

Karragen är ett irländskt ord. Engelsmännen kallar algen för ”irländsk mossa”. Den skördas i stora mängder runt Irlands blåsiga kuster. Algerna innehåller ett ämne, carrageenan, uppbyggt av töjbara, spiralformade molekyler. Det används allmänt till förtjockning, av allt från glass till hårschampo. Ofta är det gömt bakom beteckningen E407, men på min tandkräm står det faktiskt carrageenan:

colgate
Colgate

Dramatik på Sälarevet strax efter klockan 16. Återigen två örnar, men nu en gammal till höger och en ung till vänster. Den unga örnen äter på ett gåskadaver. Framför örnarna vilar en massa vitkindade gäss, uppenbarligen obekymrade.

duo
Eftermiddagsmåltid

Detta är inte helt ovanligt, men det betyder att örnarna hållit till där en längre stund, och att gässen kommit senare. Men det finns dessutom en tredje örn, som sitter längre ut på Sälarevet. Också det verkar vara en äldre individ.
Jag vill hemskt gärna tro att den ätande örnen är en av årsungarna från boet borta i grannkommunen, som fått följa med föräldrarna till favoritstället. Tyvärr ärr det nog inte så. Alla tre ger sig av efterhand mot nordost, alltså upp mot Åkullaskogarna, som är ett traditionellt tillhåll för besökande havsörnar.
Men visst. Utsocknes havsörnar givetvis alltid välkomna i Utteros.






31 AUGUSTI Tretton millimeter under natten, ösregn ännu i gryningen. Tolv grader varmt, blåsigt från sydost, havet på -5 centimeter. Höstkänsla på stranden, i fas med kalendern. Möter en misslynt brännmanet och inser att sommarens rikedom på öronmaneter ströps rätt plötsligt för några veckor sen, utan att vi tänkte på det:

sista maneten
Utbränd

Strandskatorna, som stått för mycket sommarunderhållning, ger sig nu av söderut. Här en tropp på den lilla reveln utanför Törlans mynning:

sydvänt
Sommaren är slut

Här slutar augusti. Vi har fått 136 millimeter vatten från himlen. Det är ingen extrem siffra. Man ska minnas att vi missat nästan alla de superskurar som härjat längs Västkusten på sistone. Men som jag nu har mätt regn i Utteros i 18 år kan jag åstadkomma lite intressant statistik.
Under de första nio åren, alltså 1997-2005, var genomsnittet för augusti 55 millimeter. För den andra nioårsperioden, 2006-2014, blev augustisnitttet 112 millimeter, vilket är dubbelt så högt.
Årets siffra, 136 millimeter, är den femte högsta, men den är högre än för någon augusti under de första nio åren.
Alltså: augustiregnen har blivit ymnigare sen jag flyttade hit.
Det gäller i och för sig också de andra sommarmånaderna, men inte alls lika markant. Så här ser snittssifforna ut för de två nioårsperioderna:
maj 39 - 47
juni 83 - 85
juli 70 - 91
Det är alltid riskabelt med väderstatistik från ett enda ställe, men en rimlig gissning är att mina siffror speglar det varmare klimatet, som enligt alla prognoser ska ge mer regn under de perioder då det brukar regna mycket, vilket för vår del i augusti.