September 2014

hjärtat
Med hjärtat på stranden

Det tog lång tid innan jag begrep varför hjärtmusslor kallas hjärtmusslor. Nu vet jag: det är bara att ställa dem på högkant.
Numera ägnar jag mycket tid åt att titta på dem. De finns nästan överallt. Att stanna till och granska mönstret på deras skal är ett av många sätt att dämpa farten och skärpa blicken för tillvarons finmekanik.
Hjärtmusslor växer i takt med tillgången på föda. Eftersom den varierar blir musslorna randiga. Deras skal är, om man så vill, en dagbok över deras omväxlande liv.
De lever av små organismer som de silar ur vattnet. Därför trivs de vid åmynningar där en ymnighet med livsmedel sköljs ut i havet. När det regnat rikligt får musslan mycket mat och kan bygga breda ränder i sitt skal.
De lever inte så länge. Efter tre-fyra år blir de könsmogna och ägnar all energi åt att göra nya musslor. Då slutar skalet att växa.





1
SEPTEMBER Vacker morgon igen. Tolv grader, en stadig vind från öster, havet på +-0 centimeter. Himlen utan moln, förutom en till synes massiv ridå över havshorisonten:

ridån
Rätlinjigt

Hör kentska tärnor dra fram över havet, ett karaktäristiskt septemberljud i mina öron. Gluttsnäppor i lagunen. Strax efter åtta en gammal havsörn på Sälarevet, solbelyst och grym.







2
SEPTEMBER Upptäckte sent igår kväll att himlen var randig. Trots att mönstret var vackert belyst av halvmånen gick det tyvärr inte att fotografera, men till min förvåning finns det kvar i gryningen:

06.04
Klockan 06.04

Det är ett tämligen lokalt påhitt som inte syns på satellitbilderna. Av någon anledning har luftströmmen från öster mot väster rört sig i vågor som skapat räfflor i molnen, precis som sker med sanden ute på havsbottnen. Det är inte helt ovanligt, men att onduleringen överlever en hel natt är det. Solen går upp 06.14:

06.14
Klockan 06.14

06.57
Klockan 06.57

Nio grader, lättsam ostvind, havet på -5 centimeter. Från stranden en jubelkör av ropande spovar. Hittar lite mer jordnära biologi på Vildrosvägen, bara några kliv från reservatet:

flugsvamp
Amanita muscaria




3
SEPTEMBER Sju grader i gryningen, molnlöst och stilla. Cyklar till Norra Lyngen före morgontrafiken och betraktar horisontens mättade färgspektrum:

lyngenmorgon
Femtio nyanser av lila

Havet på -1 centimeter. Ett trettiotal sälar synliga. Kråkskytten nedom Rogård sitter i sin vassrugge och skjuter kråkor, i vanlig ordning, under en uv på en stång. Alla andra fåglar har följaktligen lämnat området. Här är en ensam besökare:

häger-02
Morgonrodnande häger

Jag tror inte mina ögon. Stax före nio på kvällen står jag på altanen och blickar mot horisonten, vars spektrum nu domineras av orange. Uppe till vänster månen, dess spegelbild en lysande oval på vattnet. En pratglad flock vitkindade gäss landar i mörkret ute på stranden. Plötsligt kommer en fågel farande bakifrån, tätt över stugnocken, och dyker nedåt över strandängen. Under den sekund den avtecknas mot himlen hinner jag notera dess spetsiga vingar. Det är ingen uggla.
Jag tror som sagt inte mina ögon. Men jag har tur. Några minuter senare ser jag den igen, nu jagande längs stugraden. Den gör vilda kast och hastiga svängar. Uppenbarligen jagar den insekter. Det är en nattskärra!
Okej, nattskärror är flyttfåglar. De lämnar så här års de djupa tallskogarna för att flyga till Afrika. Innan de försvinner kan de visa sig lite varstans. Det finns berättelser om nattskärror som jagar runt lyktstolpar inne i städerna. Erik Rosenberg skriver i sin fågelbok om nattskärror som sitter på landsvägarna om höstkvällarna, varvid många blir överkörda,
”så många att man kan befara artens undergång”.
Men ändå. En nattskärra i Utteros! En nattskärra jagande i månsken över strandängen…





4 SEPTEMBER Ännu en ljuvlig septemberdag. Tio grader i gryningen, klart och stilla. Ger mig ut på stranden nedom Sik och ser solen stiga i en senkommen manet:

manetmorgon
Maneten som kameralins

Havet på -9 centimeter. Kan nu vandra ända bort till Norra Lyngen utanför den slemhala, ivrigt jäsande algvällingen:

strandvälling-02
Håll till vänster

När tidvatten drar sig tillbaka formas slingrande minibäckar av algbuljong:

strandvälling-03
Algarabesker

Kentska tärnor över havet, ett vimmel av arktiska vadare på de välgödda stränderna. Här en eftertänksam kärrsnäppa:

kärrsnäppa
Calidris alpina

Mot förmodan hittar jag inga döda sälar på den här sträckan, men de levande rapar oblygt ute på skären.

Havsörn på Sälarevet vid 15-tiden.





5 SEPTEMBER Åtta grader i ottan. Hoppet om en ny magnifik sensommarmorgon stäcks av en elak dimma, som helt bakvänt kommer blåsande från skogslandet med en kylig ostvind, en timme efter soluppgången:

solen
Solbortgång

Havet på -1 centimeter. Befinner mig på stranden norr om Uttran. Ingen algvälling här. Hör en massa gäss som jag inte vill skrämma upp i dimman. Hittar ett besynnerligt trefärgat stycke tare…

tretare
Trikolor - ett

…och en likaledes trefärgad akterflagga från ett visst grannland:

heja norge
Trikolor - två

Gammal havsörn på Sälarevet 12.30. Förbehållslöst sommarväder igen nu.

Jag vet sen länge att mitt tålamod inte klarar att vänta ut en havsörn, men jag kollar ibland, och i dag har jag tur. Örnen landar rakt ut på stranden, nästan ända framme vid stängslet. Klockan är 14.45. Den har suttit på Sälarevet i två timmar och en kvart. Nu äter den på något, omgiven av kråkor. Den står på en mörk matta av alger, och går inte att fotografera. Hade jag inte sett när den kom hade jag inte sett den alls. Men klockan 15.20 flyger den bort till strandkanten. Den har med sig bytet eller en del av det, som den äter lite av, men efter tio minuter är den nöjd och säkert mycket belåten. Den flyger söderut, som sig bör. Här är en bild från sista skedet:

örnprofil
Strandprofil

Jag skyndar mig ut. Det var en säl, modell mindre:

dagens säl
Örngott

Den ser inte aptitlig ut. Jag skulle gissa att den flöt iland för en vecka sedan, strax före hösthögtrycket. Örnen måsta ha varit där minst en gång tidigare, att döma av hålets i sidan. Den köttslamsa den tog med sig ut i strandkanten kan jag inte hitta.

Här kommer en bonus:

Medan jag försöker plåta örnen landar en sparvhök på min stenmur. Det är inte helt ovanligt, men som alla rovfåglar är sparvhökar extremt vaksamma. De låter sig sällan fotograferas, eftersom minsta rörelse innanför fönstret skrämmer bort dem. Men i dag har jag tur. Jag står redan och håller upp kameran, i rätt riktning, när höken kommer. Det är bara att trycka till. Perfekt:

höken
Autofokus

Höststräcket mot söder har börjat så smått. Sparvhökarna hänger på, och plockar till sig flyttande småfåglar. Man ser allt fler nu i september.






6 SEPTEMBER Dimfritt i dag, tolv grader, en vänligt sinnad ostvind. Havet på +2 centimeter. Död gravand på stranden, född i år:

grav
Andgrav

Ingen synlig dödsorsak. Skadeskjuten?
Hör skarp skottlossning bortifrån Lynga. Gåsjakt. Det började redan sent i går kväll. Cyklar dit (möter oplanerat duggregn på vägen). Det är två danska jaktlag. Här är det ena, i ett gömsle på södra stranden av Morupsåns mynning. Gässen i förgrunden är av plast:

plastgäss
Tittut!

Kollar stugan i Lisered som brukar vara högkvarter. Där står fyra danska bilar. Känner igen tre av dem från förra hösten (jag har bilderna kvar).

Lite bonus även i dag. På en åker strax utanför Morup växer sagolika mängder styvmorsvioler. De har bidat sin tid nere i jorden. När säden slogs i somras tog de över ruljangsen:

miljonervioler
Miljoner violer





7 SEPTEMBER Nio grader, lite vassare ostvind, havet på +5 centimeter. Himlen lätt stökig, med en molnbank i sydväst som sannolikt förebådar det regn som meteorologerna utfäst till kvällen:

röd front
Röd front

Det är just nu svårt att hitta stränder utan gäss. De sprider alltid ut sig under jakten, klokt nog. Skjutandet borta i Lynga börjar strax efter sju. Det är inte särskilt intensivt - gässen är inte där. Själv går jag ner vid Sik och skrämmer upp hundratals grågäss och vitkindade från ängarna. Sorry.

Strandkanten pepprad med snäppor och pipare, somliga sömniga:

spegelsnäppor
Vadarspegel





8
SEPTEMBER Åtta millimeter under natten. I gryningen 15 grader, vind från Kattegatt, himlen full av grova moln. Havet på +8 centimeter. I dag färre gäss i reservatets södra hälft. Går ut på stora reveln. Ett vitt huvud sticker upp i lagunen. Det är ingen svan. Det är en häger:

silkes-01
Silkesvisit - ett

Det tar en stund innan den visar sig i helfigur:

silkes-02
Silkesvisit - två

Exakt här såg jag den vackra vita ägretthägern den 14 oktober 2012. Men det här är en överraskning. Det går några gråhägrar i samma sektion av lagunen. Det kommer en från vänster och möter den vita. Storleksdifferensen frappant. Det är ingen ägretthäger. Det är en silkeshäger!

silkes-03
Silkesvisit - tre

Det är en nervös gynnare. Den förflyttar sig småspringande, och tar gärna till vingarna, i kontrast mot gråhägrarna som ofta stelnar i strama poser, som Giacometti-skulpturer. Tjugo över sju flyger den bort till reservatets norra del:

silkes-031
Silkesvisit - fyra

Två timmar senare sitter jag på altanen och äter långfrukost. Morgonen höstkänsla är borta, liksom molnen. Plötsligt kommer silkeshägern raskt promenerande ute i lagunen:

silkes-04
Silkesvisit - fem

Den fångar insekter ovanför vattenytan, och rör sig hastigt och lite beskäftigt, som en skärfläcka, ungefär. Jag kan studera den i tjugo minuter. Den är elegant men temperamentsfull. När den lyfter och flyger mot norr demonstrerar den det som enligt fågelböckerna är silkeshägerns särmärke: längst ned på de svarta benen sitter ett par absurt gula fötter.
Detta var min första silkeshäger. De häckar i södra Europa, men finns också spridda i både Afrika och Sydasien. Denna kamrat har förstås flugit vilse, men det är icke desto mindre ett gott vitsord åt Utteros att den väljer att äta frukost här.

På eftermiddagen regn. Är på väg hem från Lyckens med fem kilo potatis. Blir mycket blöt.
Fem millimeter under dagens lopp.




9 SEPTEMBER Väderbus under natten, med kuling och två millimeter väta. Fjorton grader i gryningen, hårda vindar, våldsbenägna moln stångas på himlen:

hösthav
Nedtryckspassage

En annan sorts ödslighet på campingen, där sommaren nu är nedmonterad:

vinterförvaring
Vinterförvaring

Havet på +16 centimeter och stigande. Vadar ut till yttre stranden men vänder: där är fullt med vitkindade gäss. Men vädret bättrar sig.

På eftermiddagen regn igen: två millimeter.




10
SEPTEMBER En gotisk natt med fullmåne, dimma och tusentals gäss argumenterande ute på stranden. Bara sju grader i gryningen, havet på +6 centimeter, en begynnande nordvind. Placerar mig vid reservatets sydgräns för att betrakta metamorfosen när solen stiger i dimmorna:

06.20
Klockan 06.20

06.57
Klockan 06.57

Får sällskap med ett par myrspovar som rutinerat inventerar bottenfaunan:

myrduo
Limosa lapponica

Yngre havsörn på Sälarevet klockan 13. Gässen och skarvarna, som ätit lunch hela förmiddagen, är för mätta för att fly. Här ser det ut som om örnen står mitt i skafferiet, men perspektivet är förstås lite hopklämt av optiken:

mitt i maten
Spot the eagle!

På kvällen död tumlare på stranden:

tumlare
Phocoena phocoena

En rejäl bit. Liksom de ilandflutna sälarna har den varit död en tid och är i skick därefter.






11 SEPTEMBER En oklanderligt klar morgon, tiogradig, med en lite vass vind från nordost. Havet på -10 centimeter. En ungtrut håller vakt vid tumlaren:

vakttrut
Givakttrut

Vid detta relativt låga vattenstånd framträder det turbulenta havets förbryllande benägenhet att mejsla ut precisa strukturer:

strandterasser
Strandterasser

Gammal havsörn på Sälarevet vid åtta. Vid tio två till, en ung och en gammal. Den yngre ser ut att vara född i år. Det här kan bli intressant. Tumlaren ligger bara 400 meter från örnarna. Den omges av kråkor och trutar.
Mycket riktigt: efter 15 minuter flyger den äldre örnen bort och ställer sig 20 meter från kadavret. Tre minuter senare kommer den yngre, och placerar sig lika långt åt andra hållet. De avvaktar länge, försiktiga som alltid, men sen går de fram börjar de äta, den äldre först. Tumlaren är nästan två meter lång, så där är utrymme åt bägge:

tumlarörnarna-01
Ungörnen till höger

Men det fanns ytterligare en örn på Sälarevet.. Plötsligt landar den också vid kadavret:

tumlarörnarna-02
En till

Det sociala spelet mellan de tre kan jag inte tolka. Den äldre får flytta på sig, den yngre visar lätt aggressivitet mot nykomlingen, men sen äter de tillsammans. Efter en stund drar sig den yngre undan, de två äldre äter tillsammans.
Hela dramat vara en timme. Örnarna försvinner österut. Jag går ut för att besiktiga tumlaren:

resten
Efter måltiden

Det är inga stora stycken som går åt för att mätta en örn.





12
SEPTEMBER Ännu en morgon i yttre solsystemet, septembers vackraste. Nio grader, markdimma under klar himmel, inte en fläkt. Havet på -12 centimeter. Här en selfie i saltvatten:

selfie
Självporträtt

De högarktiska småvadarna har hastat vidare i det godartade vädret. Kvar finns de magnifika myrspovarna. Titta på den här bilden. Spoven känner sig för med högra foten:

spov-01
Söker...

Vad det är den känner kan en stövelförsedd mansperson inte veta, men när den hittar något försvinner näbben långt ner i bottenslammet:

spov-02
...finner

Här kommer en nyhet om sälarna:

En död säl från Västkusten har analyserats vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Den visade sig bära på en ny typ av influensavirus, med beteckningen A H10N7. A står för ”avian”, alltså fågelinfluensa.
Fåglar bär ofta på fågelinfluensa utan att bli märkbart sjuka, men om detta även gäller havsörnar och/eller varianten A H10N7 vet jag inget om.
SVA:s pressmeddelande finns här.






13 SEPTEMBER Tolvgrader i ottan, molnigt men ljust, med en försiktig vind från öster. Havet på -10 centimeter. Många maneter igen, plus en mångfald röda kulörer:

rött-01
Rött - ett

rött-02
Rött - två

rött-03
Rött - tre

Tre tranor drar söderut strax före soluppgången. Skjutandet igång borta i Lynga.







14
SEPTEMBER Tolv grader i gryningen, rosa moln och en påtaglig ostvind som tryckt ut havet till -18 centimeter. Vid den nivån blir stranden taggig av en rad små, ovala revlar i rät vinkel mot vattenlinjen:

morgonstrand
Gryningsstrand

Enligt marinbiologerna finns det just nu fler amerikanska kammaneter längs Västkusten än någonsin förr. Detta verkar vara en av dem, den första på länge i Utteros:

kam?
Immigrant

Också ovanligt många före detta räkor:

morgonräka
Gryningsräka








15 SEPTEMBER Högtryck nu med öppen himmel och en vass ostan. Tolv grader i gryningen, havet på -17 centimeter. Betydligt färre gäss men ett begynnande småfågelsträck. Många massiva brännmaneter, däribland denna sublima skönhet:

brännrött
Cyanea capillata

Truten, som redan i torsdags stod vakt vid tumlaren, har nu tagit itu med dess inre anatomi:

dragtrut-01
dragtrut-02
dragtrut-03
Uttarmning









16
SEPTEMBER Tio grader, cirrushimmel och ostvind. Havet på -13 centimeter, på väg nedåt. För att inte oroa gässen i Utteros ger jag mig bort till Sik och råkar skrämma upp minst tusen gäss. De har legat utanför Törlans mynning. Värre är att jag också skrämmer iväg en gammal havsörn som suttit och studerat gässen. Lyckligtvis landar den på Sälarevet.
Sikstrandens algvälling har nu torkat ihop. Istället stora hopar med misslynta maneter. Den i förgrunden är 70 centimeter tvärs över, den största jag sett i år:

manetinvasion
Manetparad

Också massvis med kasserade räkskelett, ett fenomen jag inte sett förut:

skalinvasion
Räkparad

När jag kommer hem vid halv nio sitter havsörnen kvar på Sälarevet. Den är intresserad av den döda tumlaren. Efter en timme flyger den dit, men av någon anledning ångrar den sig. Såg inte gott ut:

dödkött
Ser inte gott ut





17 SEPTEMBER Åtta grader i ottan, med en kännbar ostvind. Ser ut som början på ännu en behagfull höstdag, men strax före soluppgången drar dystra dimmoln in från söder och draperar hela himlen. Blir kvar i många timmar. Havet på -14 centimeter.

Rakt nedanför Lilla Björkäng finns ett rör som leder ut vatten på stranden, hundra meter söder om Törlans mynning:

avlopp-01
Avlopp - ett

Normalt rinner vattnet rätt ut i havet, men med dess låga nivå just nu bildas i stället en liten lagun innanför strandkanten. Vattnet är näringsrikt, det generösa solskenet har satt fart på biologin, en färgrikt algblomning frodas i sanden:

avlopp-02
Avlopp - två

avlopp-03
Avlopp - tre

avlopp-04
Avlopp - fyra






18 SEPTEMBER Dimfritt i dag, lite blåsigt i gryningen. Tempen +10 grader, havet -10 centimeter. Tog några bilder på solnedgången igår kväll. Slås av likheten med dagens soluppgång:

19.16
Onsdag 19.16

06.58
Torsdag 06.58

Vandrar ut på stora reveln, förhoppningsvis osedd av gässen. Men icke. Plötsligt lyfter hela flocken i ett brakande brus, som av en stormby. Gissar på två tusen, och grälar på mig själv: det är andra gången i veckan som jag ofrivilligt trakasserar gäss. Går fram och betraktar sandstranden innanför Sälarevet där gässen höll till. Där står en ensam grå fågel - en jaktfalk! Aha. Det var den och inte jag som fick gässen att fly.
Det gjorde de rätt i. En jaktfalk är fullt kapabel slå en vitkindad gås. De är ungefär lika stora. Jag hinner betrakta falken i tio sekunder. Sen lyfter den och gör en snabb men mäktig jaktrunda över Uttrans mynning. Den är sannerligen ohyggligt stor. Strandens trutar flyr i panik. Jaktfalken försvinner bortåt Galtabäck.

När nu falken tömt Sälarevet på fåglar passar jag på att vada ut till Gudruns soptunna. Hon är höstekiperad i alger i en mörkare grön nyans än hennes egen, och stoltserar med en yvig bukett sågtång:

gudrun-14
Snart tio år





19
SEPTEMBER Ser ut som en ny solskensdag. Nio grader i gryningen, lätta vindar, icke en molntuss. Havet på -10 centimeter. Det är nu torrt igen, efter tio regnlösa dagar med lågvatten. Av den senaste sändningen maneter återstår bara efemära etsningar i sanden:

manetetsning
Minnet av en manet

Men på stora reveln är det vatten i den vackra mosaiken av skonor:

skonorna
Vattenrikedom






20 SEPTEMBER Har tampats med mygg halva natten. Inget märkligt, mer än att det är första gången i år. Häckar man vid en våtmark får man vänja sig vid insektet i stugan, förutsatt att den (marken) verkligen är våt och att den är det i fas med de ryggradslösas livscykler. Det fanns ett begynnande insektsliv i april, men sen har de fått vänta, tills nu.

Sju grader i morgonväkten, dimma under klar himmel, havet på +-0 centimeter. Enligt de meteorologiska ryktena har högtrycket nu tappat potensen. Skäl att assimilera vad som kan vara den sista vackra morgonen på ett tag:

morgondimma
Klockan 06.36

Dimman tätnar när solen gått upp. Den är full av fågelläten, hela kusten sjuder av tjattrande gråa, vitkindade och kanadensiska gäss, från Galtabäck till Morup. De vitkindade är, som vanligt, nervösa och drar runt i täta flockar. Också ett vimmel av vadare, mest kärrsnäppor och strandpipare. Får avstå från promenader för att inte störa. Här en bild från stranden nedom Sik:

fågeldimma
Klockan 07.31






21 SEPTEMBER Som väntat: det vackra vädret är nu indraget, kusten ligger svept i fukt, Atlantens vindar tar sats. Det är 15 grader varmt med lätt duggregn, havet på +4 centimeter. Så här ser Utteros ut just som solen går upp, om den nu gör det:

06.52
Klockan 06.53

Ända sen den 10 september har den döda tumlaren legat på en sandrevel utanför Smedsgård. I dag har det stigande havet hunnit upp det numera rätt sönderexploaterade kadavret:

i vatten igen
Blötlagd igen

I andra änden på dagen hittar solen en spricka vid horisonten att signalera sin nedgång genom:

solspricka
Klockan 19.10







22 SEPTEMBER Höst, höst. Sju grader, småregn under en kall och illvillig kuling från norr. Havet på -3 centimeter. Gässen är någon annanstans, fast deras fotspår finns överallt:

gåsfötter
Gåsgång

Också husvagnsfolket är någon annanstans. Campingen tömdes och städades under helgen, och lämnade kvar en höstligt ödslig öken:

höstöken
262 & 263

Gammal havsörn på Sälarevet halv tio.







23
SEPTEMBER Sent på natten sniglar sig tempen under noll. Den stannar på några tiondelar och ligger där i gryningen. Det är höstdagjämning. Det är inget man kan ändra på, vi är ohjälpligt inne i långkalsongsäsongen. Morgonen stilla och klar, fast höga fjäderskyar växer upp efter hand. Havet på -5 centimeter. Möter en himmelskt vacker blå brännmanet, den första i år, om jag minns rätt:

cyanea lamarckii
Cyanea lamarckii

Mycket gäss igen, samlade runt Uttrans yttre lopp. Stora flockar småvadare drar runt, mest kärrsnäppor och större strandpipare, enstaka kustsnäppor, myrspovar och sandlöpare. Här en hop i morgonsolen, med Stena Nautica ute i dimman:

solvadare
Sjubåten till Grenå

En hel liten eskader av smärre fiskebåtar på havet. Hummer, förmodar jag.







24 SEPTEMBER
Väderbus under natten. Vinden har tippat över till väst och häller regn över oss. Har fått tio millimeter. Kattegatts höga yttemperatur (+16 grader) har svept bort gårdagens kyla: +13 i gryningen. Havet på +1 centimeter.
Strändernas bårder av alger lyser läckert röda. Det är sågtången, vår vanligaste brunalg, som skiftat färg. Den har nyligen spolats upp och markerar att den ännu är färsk och fuktig, till skillnad från det äldre, svarta och förtorkade tånglagret som den ligger på:

rödtång
Höstrött - ett

rödsåg
Höstrött - två

Glasörten har iklätt sig en ännu mer anslående nyans:

rödört
Höstrött - tre

Regnblöt havsörn på Sälarevet klockan 12.
Havsörn igen halv fyra. Kan omöjligtvis veta om det är samma.

Två timmars strömavbrott sent på kvällen.
Dagens regnsumma: 13 millimeter.





25
SEPTEMBER Ytterligare fyra millimeter under natten. I gryningen tolv grader, påstridig nordvästblåst, klarnande himmel. Havet på +13 centimeter, på väg uppåt. Fullt med vitkindade gäss:

nordväst
Nordväst

Här är ett mystiskt naturfenomen som jag noterat förut:
Ibland när havet stiger vid lugnt väder driver alger in över de platta stränderna, utan att samlas i vallar. När vattnet sjunker igen lämnar det kvar en algfilt, som under solen bakas samman till en heltäckningsmatta. När den rivs upp vid nästa högvatten sker det ofta, av orsaker jag inte förstår mig på, i geometriska mönster. Hur går det till? Vilka mekanismer är det som lyckas rita dessa raka streck och räta vinklar i algröran? Det är verkligen besynnerligt:

linjerat-01
Alggeometri - ett

linjerat-02
Alggeometri - två






26
SEPTEMBER Mulen morgon, 14 grader, en uthärdlig sydvästvind. Havet på +2 centimeter. Fullt med gäss i reservatets sydhalva. Väljer Sik i stället. Där är fullt med vadare, men de har en annan psykologi.

I min väldigt avlägsna ungdom var jag fågelskådare, av den sort som släpar med sig tubkikare ut i terrängen, oberoende av hur terrängen ser ut. Sånt tröttnar man på, inte minst för att det otympliga stativet gör att man missar en stor del av det som är värt att skåda.
Men jag kan ännu sakna min stora kikare när jag möter vadare. Just nu kilar flera tusen runt på stränderna mellan Törlan och Morupsån. Nästan alla är kärrsnäppor, ihop med enstaka kustsnäppor, spovsnäppor och mosnäppor, men även en före detta fågelskådare har svårt att frigöra sig från tanken eller förhoppningen att där möjligtvis också skulle kunna finnas till exempel en sandsnäppa eller en tuvsnäppa eller rent av en vitgumpsnäppa:

snäppigt-01
Snäppsyn - ett

Men de är underbara att titta på ändå, om man har tålamod. De letar mat hela tiden och håller inte vakt på samma sätt som gässen. Om man utger sig för att vara ett träd kan de komma riktigt nära:

snäppigt-04
Snäppsyn - två

Men de går aldrig länge på samma plats. På någon för åskådaren okänd signal lyfter plötsligt hela skaran och försvinner hastigt över stränderna, likt ett moln i turbofart:

snäppigt-03
Snäppsyn - tre

På kvällen kuling med hårda vindstötar. Havet upp till +30 centimeter lockan 19. Prognosen säger +40 i morgon bitti.






27 SEPTEMBER Liten höststorm idag:

höstblåst
Friska tag

Havet uppe på +50 centimeter. Härligt. Tretton grader, klar himmel. Reservatets stränder står under vatten. Får nöja mig med Törlan. Mycket vadare på vägen dit, intensiva starflockar i vassarna, som alltid om höstarna:

morning stars
Morning starlings

Död säl igen, den första på länge. Ligger 150 meter norr om Törlans mynning, vaggad av dyningarna. Tycks ha flutit ute till havs ett tag:

säligen
Modell större

På eftermiddagen kitesurfande i reservatet. Två gossar öppnar stängslet i sydänden och tar sig in i lagunen. Gässen, som sökt skydd för blåsten, får flytta på sig:

lagundrakar-01
Kitetilltag - ett

lagundrakar-02
Kitetilltag - två






28 SEPTEMBER Tretton grader, med en molnstinn och opålitlig himmel. Havet har retirerat till -6 centimeter under en bedarrande blåst, och lämnat efter sig renvaskade stränder och nyskördad tång:

efterstormen
Efter kulingen

Fantastiska snäpphopar rastande i hela reservatet:

kärror-01
Matrast - ett

Liksom i Sik i fredags kan jag agera pelarhelgon och låta dem komma nära:

kärror-02
Matrast - två

Den här är knappa fyra meter bort:

kärra-01
Matrast - tre

Nästan alla är minderåriga, födda i somras nånstans uppe på Samojediens karga tundror. I deras minimalistiska hjärnor sitter en fiffig autopilot som styr dem sydvästvart, mot Atlantens långa tidvattenstränder, och, ännu märkligare, tillbaks till samma Ishavstundror när våren kommer, förutsatt att de överlever vinterstormarna.





29 SEPTEMBER Morgon utan sol. Massiv gråhet, svaga men milda vindar, fjorton grader. Havet på +4 centimeter. Glädjande nog har kärrsnäpporna övernattat, eller de flesta av dem, i tätt hopträngda förband på de yttre revlarna. Först halv åtta börjat de äta frukost. Lämnar dem åt sitt, och ägnar mig åt vad havet levererat i strandkanten:

ålgräs
Ålgräs

silltrut
Silltrut

Höststräcket har tagit fart. I Falsterbo har man hittills räknat in 392 000 bo- och bergfinkar, varav 160 000 i fredags och 190 000 igår (men bara 1 500 idag). Dock har föga av detta finkflöde synts till i Utteros.







30 SEPTEMBER Vinden har gjort ett lappkast till ostlig. Den transporterar nu kallare luft, +6 i gryningen, och pressar ut havet till -14 centimeter. Tiotusen meter upp i atmosfären ligger tunna cirrusmoln, som räfflats av vinden, på samma sätt som strandens sand räfflas av vågorna.

Den här bilden är tagen tjugo över sju vid lagunens södra utlopp. Man ser sandens böljemönster som fortsätter ut i vattnet:

mönstermöte-01
Mönstermagi - ett

Men det mesta av mönstret är en spegling. När jag höjer kameran ser det ut så här:

mönstermöte-02
Mönstermagi - två

En armé av gäss är spridd över hela reservatet, ända bort till Galtabäck:

morgongäss
Morgonockupation

Jag väntar ut dem. Vid åttatiden ger de sig av. Kvar finns, förutom trutar och måsar, hopvis med vadare: kärrsnäppor, strandpipare, myrspovar, sandlöpare och några kustpipare. Halv nio jagar en pilgrimsfalk över stränderna, utan framgång. Den vållar panik i vadarflockarna, men verkar själv bli förvirrad av samma snabbt ivägflimrande flockar.

Här slutar september, en mestadels vacker höstmånad. Jag har noterat 24 millimeter regn, en död tumlare, en levande silkeshäger och tusen hungriga kärrsnäppor.