Oktober 2014

Storm 27 nov Glommens sten-006401 kopia
Havet andas --------- Foto: Thomas Andersson/N

Stormar är vad vi behöver. Utan dem skulle havet stagnera”, står det i oktoberkapitlet i ”Tidvatten”, illustrerat med Thomas makalösa bilder på explosivt saltstänkande vågtoppar.
En av de mer muskulösa stormarna på senare år var den som slog till den 28 oktober 2013, och som helt förvirrande döptes till Judas i Storbritannien, Christian i Tyskland, Allan i Danmark och Simone i Sverige.
Det började utanför Newfoundland med att två okynniga vädersystem, ett nordatlantiskt och ett tropiskt, parade sig och jagade iväg österut. Under natten till den 28:e passerade Judas södra England, vid middagstid nådde Allan Danmark.
Det är den starkaste storm som uppmätts i Danmark, med byvindar på 53,5 meter per sekund vid
Kegnæs Fyr på ön Als längst i söder, och en medelvind på 50,3 meter per sekund vid Røsnæs Fyr i Stora Bält.
I Sverige blåste det mest på Hallands Väderö, med byvindar upp till 42 meter per sekund och en medelvind på 33 meter per sekund.
Siffermässigt var Simone bara lite klenare än Gudrun, men effekten, för Utteros del, var ojämförligt mycket mindre. Det mest minnesvärda var att klätterträdet, som sen länge låg på stranden utanför Smedsgård, av havets hydraulik hävdes in till kostängslet, där det stannade tills stormen Sven jagade iväg det till den kommunala badstranden i december.








1 OKTOBER Magnifik scenöppning i månadens första gryning, med ett glödande täcke av rött guld som lyfts över landskapet:

07.10
Klockan 07.10

Åtta grader, en vass sydostvind och havet på +15 centimeter. Väljer stora reveln, vars gölar skimrar av uppfinningsrika jäsningsprocesser:

göljäsning-02
Göljäst - ett

göljäsning-03
Göljäst - två

göljäsning-01
Göljäst - tre

Färre vadare idag, men tack vare sydostvinden ett lågflygande finksträck längs kusten.

Men titta nu här! Klockan 12.30 sitter örnparet tätt ihop på en sten på Sälarevet:

oktoberörnar
Honan till vänster

Det är en vacker syn, men jag vill varna för romantiska tolkningar. Vi vet absolut ingenting om fåglars känsloliv, om de nu alls har ett sådant. Vad vi vet är fåglar och människor har en gemensam anmoder, men att hon var ett kräldjur som levde för 320 miljoner år sen, långt före dinosaurierna tid. Det är lika bra att inse att vi inte begriper oss på dem.



2 OKTOBER Fjorton grader, dimma och duggregn. Havet på +-0. Ser inget.

Letar förgäves efter tumlaren, som försvann i ovädret den 27 september, när havet steg en halv meter. Jag behöver lära mig mer om hur djuren ser ut inuti, och hade hoppats kunna titta närmare på skelettet. Nå, det ligger väl nånstans i tånghögarna.
Däremot möter jag ofta den här sälen, av tidens tänder förvandlad till en tom lädersäck. Den ligger på en sandplatå en bit innanför kostängslet, och nåddes inte av halvmetervattnet. Den har det karaktäristiska hål i bröstet som havsörnarna hugger upp, fast jag aldrig såg när det hände:

2:10
2 oktober

Den flöt iland den 14 augusti, och var den största av sommarens många döda sälar. Så här såg den ut när den just anlänt till reservatet, i kraftigt uppblåst skick:

14:8
14 augusti

Havsörn på Sälarevet klockan nio, nästan upplöst i dimman.

Ägnar dagen åt att skapa en ny paviljong i utteros.se, kallad ”Läshörnan”, med syftet att lyfta en del gamla, men för den skull inte nödvändigtvis förlegade texter ur glömskan.








3 OKTOBER Bara tre grader i gryningen, men moln- och vindfritt, med en mjuk disrand över markerna. Havet på -6 centimeter. Fullsatt med gäss igen i reservatet. Kan bara gå en minipromenad. Möter en ful fisk:

skäddan
Limanda limanda

Flundror och spättor hamnar inte sällan på stränderna, men oftast har de inga inälvor: de rensas ombord på fiskebåtarna och slinker i vattnet igen när de sköljs. Men den här, som jag tror är en sandskädda, saknar yttre skador. Den är ganska stor. Mindre plattfiskar plockas ofta upp nära stranden av trutarna, som sen inte lyckas hacka hål i huden. Också skarvarna hittar platta fiskar. Man kan se dem kämpa med att tvinga ned breda exemplar i strupen. Ofta går det - skarven, som är släkt med pelikanen, har ett förundransvärt töjbart gap.
Spättornas snedvridna nylle är en helt annan historia, som jag händelsevis kan berätta om i
den nyinrättade läspaviljongen.

En gråkall dag, trots en löftesrik morgon.
Havsörnarna igen, tätt ihop på samma sten klockan 16.30.





4
OKTOBER Brittsommar. Fjorton grader i ottan, klart och stillsamt, med bara ett dekorativt dis närmast marken. Här den pastorala strandängen nedom Sik:

sikmorgon
Vadare

Ute på en revel en kontingent ljungpipare:

ljungpip
Pluvialis apricaria

I vattenbrynet ligger något vitt men luktfritt som ser ut precis som grädde:

strandmjölk
Mjölkvitt

Platsen är några tiotal meter söder om avloppsröret, men ur det kommer rött vatten just nu:

järnkälla
Rostrött







5 OKTOBER Mer brittsommar, men idag med en näsvis sydostvind. Nio grader, havet på -9 centimeter. Påtagligt finksträck i motvinden, flera stora duvflockar i väldisciplinerade flygförband. Flock om sju tranor på väg till Spanien, ropande.
Mer än tretusen vitkindade gäss i reservatet. Oroade av en pilgrimsfalk lyfter de i massiva, rasslande larmflockar men ger sig inte av:

gåslarm
Gåslyft

Stora mängder småvadare igen. En del skjutande borta i Lynga.





6
OKTOBER Nio grader, hårdnande sydostan, havet på +1 centimeter. På himlen raka stråk av gryningsröda moln, från sydost mot nordväst:

morgonrodn
Morgonnyanser

Rätlinjigheten bekräftas av satellitbilderna:

543228b16ac22

Färgglädjen bekräftas av färska brännmaneter:

manetrodn
Manetnyanser

Som igår: vitkindade gäss i massor, högtflygande duveskadrar, småfåglar på väg mot varmare länder. Falsterbo har hittills räknat in 560 000 bo- och bergfinkar, 37 000 ringduvor och 30 000 vitkindade gäss.

Stort antal tranor passerar klockan 14.20 på hög höjd, rakt sydvart. Uppskattningsvis 300, uppdelade på sex-sju plutoner. Deras underbara rop fyller luftrummet över kusten:

tranrad
Ordnad reträtt

Bilden är en ren lyckträff. Tranorna flög så högt att jag inte såg dem. Jag zoomade kameran till max och riktade den mot ropen ur skyn. Voila!

Precis en timme senare kommer ytterligare ett sextiotal tranor. De cirklar länge över Utteros. De är experter på våtmarker. Klockan 16 trettio till. Klockan 16.30 ny skara. Grovt räknat, i motljus över havet, trehundra. Klockan 16.50 ytterligare 70, på mycket hög höjd. Klockan 18.30 ytterligare 340, nu på låg höjd över havet.
Tycks vara en perfekt dag för tranresor. Man kan undra om de känner av det väntade väderskiftet.
En helt annan förklaring: i oktobervärmen sitter jag med öppen altandörr och hör dem passera...






7
OKTOBER Åtta grader, en bitsk ostan, nästan klar himmel:

oktoberuppgång
Gåsgryning

Den hårdnande vinden har föst ut havet. Var nere på -44 centimeter vid midnatt, i gryningen -28. Vidsträckta sandytor blottlagda, rena och abstrakta:

tare
Stilleben

Fler tranor i ottan. Tvåhundra passerar strax efter soluppgången. Ser rapport om tranrekord på Getterön, med 4 000 övernattande. Landets tranor tycks ha synkroniserat höstflytten i imponerande grad. Eller är det vinden som gör att ovanligt många följer Hallandskusten? Vet inte. Fåglar är goda väderobservatörer och väljer flyttdagar med omsorg, men hur det går till är deras egen hemlighet. I vilket fall har vi ett oväder på väg från Atlanten:

543377840bbca
Regn till kvällen

Blå kärrhök jagande över strandängen.

Trafikverket höll ett samrådsmöte om Kattegattleden igår kväll. Jag var inte där, men enligt vad som rapporterats är huvudförslaget nu att leden byggs öster om landsvägen från Morup till Utteros stugby, för att där skifta över till västra sidan. Det blir alltså inget cyklande inne i Björkäng eller Utteros. Däremot låter det som om leden hamnar inne i reservatet mellan Utteros och landsvägsbron, men det är väl ingen katastrof.
Men det vackra projektet är försenat igen. Trafikverket talar om byggstart i början av 2016. Åren går. Vi cyklister har ingen hög prioritet i planeringsprocedurerna. Det hjälps inte att diverse regionala konsulter försökt piffa upp Kattegattleden med semantiska pösmunkar om besöksnäringar, upplevelseproduktion och kompetensutvecklingsprogram.





8 OKTOBER Väcks klockan fem av kraftig åska över Kattegatt. Kulingen har mojnat, gjort helt om och blåst igång igen, nu från sydväst. Det är 12 grader varmt. Nivåmätaren i Ringhals havererade redan igår morse, men jag gissar på +10 centimeter. Stranden får vänta.

Men andra väntar inte. Bor man granne med vad myndigheterna kallar ”ett av Hallands värdefullaste fågelområden” får man räkna med en del närkontakt:

morgnbajs
Majsbajs?

Fåglarnas instinkt är att lätta sig innan de lyfter, men när gåsflockarna lämnar stranden är det ofta någon individ som inte hinner med i svängarna. Man kan då få höra det säreget dova ljudet av gåsbajs som dunsar i plåttaket. Men den här gula blaffan härrör snarare från en av de många kråkor, kajor och råkor som så här års svärmar längst kusten. En rimlig gissning är att vederbörande ätit majs, eftersom den skördas just nu för fulla maskiner (traktorlassen dånade förbi fram till klockan 22 igår kväll).

Nio millimeter senaste dygnet. Kitesurfare i reservatet.





9 OKTOBER Höstbus. Regn, skarpa sydvästvindar, himlen tung och dyster. Tretton grader. Ringhalsmätaren fortfarande kaputt, men havsnivån en bit över medel.
Gråskalorna bryts av de många brännmaneterna, alla i fullformat Den här är den största jag kan komma ihåg att jag sett. Går inte att mäta, förstås, men den torde ha haft en diameter på 80-90 centimeter:

megamanet
En megamanet

Färg finns också i de hålor där alger jäser sig blåa. Det är järn som ger kulören. Jag skrev en snutt om detta fenomen den 18 november 2012:

blåhåla
Blåhåla

Fyra millimeter regn.




10 OKTOBER Tretton grader, blåst och regn. Havet på cirka +15 centimeter, men fortfarande inga siffror från Ringhals.
Möter ett sällan skådat fenomen på stranden - en morgontidig kitesurfare! Det hör annars till de försonande dragen att de inte har för vana att gå i vattnet före klockan elva, när gässen hunnit ge sig av till betena. Den här vakna gossen håller sig dock utanför reservatet:

07.39
Klockan 07.39

Vid stora revelns ytterkant finns sen helt nyligen en kort stump öppen sand som ser ut som en mini-playa, bara några meter bred:

playan
Nya badet

Den är ett resultat av den vågerosion som stora reveln utsatts för ända sen Gudrun flytttade Uttans mynning norröver. Stora reveln vilar på en gammal sandbank, som genom seklerna byggts på med slam från Uttran. Växtligheten har marscherat in och bundit slammet med sina rötter till en tjock och fast madrass av marsk. Nu gröper vågorna ur marsken och blottar sanden igen. Man kan se processen i kanterna på den lilla playan:

erostrand
Eroderat

På eftermiddagen flera surfare inne i reservatet.





11
OKTOBER Åtta grader i ottan, tjock markdimma under en bakfull måne. Reservatet fullsatt med vitkindade gäss. Cyklar bort till Norra Lyngen istället, visuellt som alltid stilla morgnar:

dimgryning
Havsstängslet

Mycket grågäss överallt, inga danska skjutövningar den här helgen. Kan se ett trettiotal sälar. När vinden brottat bort dimmorna står en tropp myrspovar på en sandrevel. Alla är årsungar, lysande ljusa i solen. Med sig har de en fronderande kärrsnäppa:

ungspovar
Vänstersnäppan

Åtta tranor har rastat på ängarna öster om landsvägen vid Sik.




12
OKTOBER Väcks av ösregn klockan fyra. Det pågår i fyra timmar och ger 15 millimeter. Strax efter åtta halvljusnar himlen. Det är 13 grader, med en uthärdlig vind från sydost. Havet nära medelnivån. Går ut i detsamma och beundrar dess outgrundliga talang för geometri:

vinkeltång
Vinkeltång

På en smal revel tvåhundra meter ut från morgonens tillfälliga strandlinje står en kolonn om flera hundra kärrsnäppor, myllrande tätt ihop:

vadarband
Vadarbandet

De mystiska plastblommorna dyker upp ännu:

plastblomman
Var kommer de ifrån?

Sen solsken blandat med burdusa skurar.






13
OKTOBER Sex grader, helmulet men stilla. Havet har retirerat igen, men några siffror finns fortfarande inte. Osannolika massor vitkindade gäss i reservatet, både på stränderna och i lagunen. Cyklar bort till Sik och vandrar till Norra Lyngen.
Säl igen. Död sen länge, nyligen strandad. Ligger innanför Fårarevet, där 25 levande sälar sover i den milda oktobermorgonen:

nr14
Hålögt

En stor flock gäss lyfter borta i Utteros, en annan gör sammalunda nånstans bortåt Lynga. De flyger rakt in i varandra. Det resulterande tumultet slutar med att alla väljer Utteros. Tyvärr hinner jag inte med i svängarna, men fick den här bilden:

mötet
Mittåt

Hittar fyra ballonger på sträckan. Den vackraste kommer från McDonalds:

McDonalds
Happy Meal

Och det här är en kampanjballong från tyska Röda Korset som manar medborgarna att bli blodgivare (Schenke Leben, spende Blut).

rotes kreuz
Rote Kreuz

Trafikverket har nu lyckats lägga ut samrådsunderlaget för Kattegattleden på sin hemsida. Två pdf-dokument är relevanta:

Beskrivning + kartor Björkäng - Ås
Kartor Björkäng - Morup.






14 OKTOBER Tre millimeter regn under natten, i gryningen sex grader, kylig nordostvind och en klar himmel, förutom ett grovt molnflak i söder. Havet några centimeter under medelnivån. Precis där det i söndags låg tång i räta vinklar har havet nu snidat en elegant rundad skära:

skäran
Vässat

Dess inre egg har en mångfacetterad mikrostruktur:

eggen
Filat

Sen sol och ett magnifikt transträck, med karavaner av ropande skaror på hög höjd långt fram på eftermiddagen. En del av högljuddheten är irritation mot ormvråkar som lägger sig i samma uppvindar:

tranband
Hösthöjdare

Havsörn på Sälarevet klockan elva. Gässen flyttar ut på havet.






15 OKTOBER Regn utan avbrott. Sju millimeter under natten. Sju grader, en småvass ostvind. Optimist som alltid ger jag mig ut på stranden, på omsorgsfull distans från gässen som i väldiga massor sovit på stora reveln. Prick åtta går de i vädret, larmade av något jag inte kan se.
Den tång som blåst iland på sistone är ofta rikt prydd med vita rörmaskar:

spirorbis
Spirorbis spirorbis

Observera att alla är vänstervridna. Startar man i öppningen och kryper inåt rör man sig moturs. De har nära släktingar som skruvar sina skal åt höger i stället.

Mätaren i Ringhals, som tystnade på morgonen den 7 oktober, vaknar igen under eftermiddagen. Lustigt nog visar den nu havsnivån för den gångna veckan som om ingenting har hänt. Siffrorna fanns tydligen sparade nånstans men har inte kommunicerats. Så här ser de ut i kurvgestalt:

ringhals

Det röda är mätningar, resten prognoser. Klockan åtta i morse, när jag stod i regnet på stranden, låg havet på -12 centimeter.

Fram till klockan 20 ytterligare fem millimeter regn. Och det är bara början. Enligt SMHIs prognos ska det nu regna oavbrutet i åtta dagar.






16 OKTOBER Vilket morgonmirakel! Det har regnat hela natten, inte intensivt men enträget (tre millimeter). Nio grader i gryningen, med en kännbar sydostvind och massiva moln. Men över horisonten i öster ligger ett smalt sprund som färgas rött när solen närmar sig. Jag skyndar ut på stranden. Plötsligt exploderar halva universum i rosa. Det regnar ännu, triljoner små vattendroppar sprider ut morgonrodnaden över östra himlen. Effekten är överväldigande när man står inne i färgdramatiken:

07.44
Klockan 07.44

Den andra himlahalvan är fortfarande deprimerande grå, med en blek regnbåge som enda bidrag till skådespelet:

07.53
Samtidigt mot nordväst

Havet på -14 centimeter. I min entusiasm skrämmer jag upp en massa gäss som jag missat i regnet. Sorry.






17
OKTOBER Fem millimeter under natten, men morgonen regnfri. Nio grader, sydostlig blåst, himlen belamrad med burdusa teatermoln. Solen går upp i norr i dag:

norr
Norr

Har hört en del skjutande söderöver de senaste dygnen. Gissningsvis är det därför alla gässen trängs i reservatet. Ingen chans att gå ut på stranden utan att skrämmas. Cyklar till Sik istället och åser förundrad när gässen i tusental ger sig av från Utteros. Några möts av skottsalvor borta i Lynga. Borde vara problematiskt att skjuta gäss när nästan alla är vitkindade och därmed fridlysta, men om detta ska jag inte spekulera. I vilket fall vänder en del flockar åter till reservatet.

Havet på -4 centimeter. Fortfarande strandade brännmaneter, röda och välgödda. En del fantasifulla jäsningsfigurer:

jäsning
Strandens biokemi

Havsörn norrut vid niotiden.
Till lunch en prutgås, som omväxling. Betar ihop med grågäss på andra sidan lagunen. Plåtad genom kikaren, därför suddig:

prutgås
Branta bernicla







18 OKTOBER Höstmörker. Nio grader, lätt ostvind som vrider mot syd. Ingen soluppgång alls i dag, bara bara grå mulenhet. Det är jaktsäsong, man hör smällar av alla kalibrar i diverse väderstreck. Cyklar bort till Lyngen: inga danskar där.
Havet på -11 centimeter. Längst ut på Lisereds udde ligger en illa medfaren säl, säkert avliden redan i sommarens mystiska sjukdom:

liseredssäl
Sommarsjukan

Strax intill vilar vår gamle vän lysbojen, som jag tror rymde från vindkraftsparken vid Anholt för två år sen, och som den danske ägaren inte brydde sig om att hämta hem:

lysbojen
Den majsgula bojen

Bortsett från mörkret en behagfull höstmorgon, fuktig, med en frisk, lite syrlig doft, och fylld med gåsrop och kajskrän. Kråkfåglarna har fullt upp på de nyskördade majsfälten, där maskinerna lämnat kvar mat i massor:

kråkmat
Den bojgula majsen

Ung havsörn på Sälarevet klockan tio:

ungörn
Årets upplaga

Jag är nästan säker på att detta är en av de halländska årsungarna. Den har en lite hopkrupen kroppshållning man inte ser hos gamla havsörnar, och den ger sig av söderut, i riktning mot hemmareviret.
En annan sak också: kråkorna är mycket närgångna eller närflugna. Jag har sett det förut. Kråkor mobbar inte gamla örnar så här års, men mot ungfåglarna kan de bli högst ettriga. Jag har ingen aning om varför. Det är någon mystisk kråkinstinkt jag inte begriper.






19 OKTOBER Blöt och blåsig natt. Min regnmätare har spruckit och är inte längre trovärdig. Den visar 15 millimeter men det har kommit mer än så. I gryningen 14 grader, blåst från sydväst, havet på +6 centimeter. Står i fönstret och ser gässen ge sig iväg i regnet. Det tar en timme, från åtta till nio:

regngäss
Våtkindade gäss

Strax efter nio upphör regnet. Kan gå ut på stranden, som är full av små godsaker:

skumtång
Saltlakrits

regnmanet
Hallonmousse

Åarna är uppsvällda av grumsigt vatten efter regnet. Här är Törlan:

törlangrums
Café au lait

Kitesurfare i reservatet.





20
OKTOBER Hårda västvindar pressar upp havet till +40 centimeter, vilket gör den yttre stranden oåtkomlig för flanörer. Tretton grader varmt, mulet men nästan torrt. Tar en tur på badstranden, som är prydd med ålgräs i tjocka bylten:

havsgräs
Blåstens skördar

Havet upp till +50 centimeter under eftermiddagen. När gässen kommer från betena har de ingen strand att landa på. De väljer strandängen i stället:

ängsgäss
Gåslandning






21
OKTOBER Tio grader i gryningen, blåsten tar paus för att vrida till sydost, tjocka dimmoln i duell med morgonsolen. Den här bilden är från Smalasudde i reservatets norra ände:

dimduell
Motsols

Havet på +16 centimeter, på väg nedåt efter gårdagens topp. Möter en knepig krabat i strandkanten:

krabba
Cancer pagurus

En kort stunds givmilt solsken klockan tio:

gåsängen
Oktoberidyll

Strax före elva stort larm. Alla gässen försvinner, havsörn landar på Sälarevet.







22
OKTOBER Det regnar. Kan ha kommit runt fem millimeter under natten. Tio grader, uthärdlig vind från öster, havet på -6 centimeter. Reservatet ockuperat av gäss och icke promenerbart. Går söderut istället, och gör en glad upptäckt några hundra meter norr om Törlans mynning - ett nytt strandträd:

tulpant-01
Tulpanträdet - ett

Det kan ha legat här en tid, men det intressanta är att det dessförinnan uppenbarligen legat länge ute i vattnet. Det är helt överklätt med tusentals havstulpaner:

tulpant-02
Tulpanträdet - två

Helt förbluffande. Havstulpanerna finns överallt, ända ut i grentopparna. Trädet måste ha varit helt nedsänkt någonstans. Gissningsvis har det spolats ut ur Törlan. Det har varit lätt nog att driva ut i havet, och lätt nog att spolas i land igen, men däremellan legat under ytan och attraherat alla dessa levnadsglada rankfotingar:

tulpant-03
Tulpanträdet - tre

De sitter med huvet inåt i små hylsor av kalkplattor, som påminner om tulpaner. De sticker ut fötterna bakåt och fångar föda ur havsvattnet. De tillhör en sorts marina djur som kallas ”rankfotingar”, ett i mina öron mer passande begrepp en ”tulpaner”.
Fördjupar man sig i en lite avsides djurgrupp som denna hamnar man vanligen hos någon passionerad naturforskare på 1800-talet, som ägnat år av sitt liv åt att kartlägga just detta hörn av skapelsen. För rankfotingarnas del heter forskaren Charles Darwin.
Under åtta år, från 1846 till 1854, satt Darwin böjd över mikroskopet och försökte komma underfund med rankfotingarnas besynnerliga anatomi.
Han var 37 år gammal när han började. Han hade vid det laget formulerat sin revolutionerande utvecklingslära, som snart skulle bli en grundplatta för hela den moderna biologin. Men han hade inte publicerat ett ord om saken. Han vågade inte.
Att alla djur hade ett gemensamt ursprung var visserligen ingen ny idé. Den hade cirkulerat länge. Men eftersom den stred mot bibeln väckte den misstänksamhet, och associerades med politiskt radikala ideologier. Darwin hade själv blivit ateist, men han var en övertygad liberal och ville inte bli hopkopplad med kommunister och andra samhällsomstörtare.
Å andra sidan innehöll hans utvecklingsteori en alldeles ny, vetenskaplig komponent - läran om det naturliga urvalet, som kunde förklara hur evolutionen faktiskt hade gått till. Men för att få genomslag för sina idéer behövde Darwin en professionell plattform att stå på.
Charles Darwin var inte akademiker. Visserligen hade hans far skickat honom till universitetet i Edinburgh för att utbildas till läkare, men Darwin upptäckte snart att han inte tålde att se blod och slarvade bort flera studieår på att samla skalbaggar och skjuta småfåglar. När hans far upptäckte att sonen skolkade från undervisningen skickades han istället till Cambridge för att bli präst. Det gick lika illa där.
Det som istället gjorde avgjorde Darwins bana var ett erbjudande om att segla jorden runt på forskningsfartyget Beagle, en exkursion som tog flera år. Darwin kom hem fullastad med både vetande och idéer. Men han var okänd. Han behövde etablera sig som konventionell biolog innan han sjösatte sin radikala utvecklingslära. Det var därför han först fördjupade han sig i rankfotingarnas obskyra värld.
Det var en annan sak också. Darwin visste att hans teori hade en ömtålig punkt. Om djurarterna utvecklats gradvis ur varandra borde man hitta övergångsformer, djur som var på väg att förvandlas och byta skepnad men ännu inte riktigt gjort det.
Och det var precis vad Darwin fann bland rankfotingarna.
Rankfotingar är vanligen hermafroditer, alltså tvåkönade. Men Darwin hittade några bisarra varianter där en rudimentär liten hanne levde som parasit, antingen inne i det tvåkönade djuret, eller inne i en hona. Här fanns övergångsformerna! En uppdelning i två skilda kön var på gång. Rankfotingarna befann sig mitt uppe i evolutionen. Det var en triumf för Darwin.
Han skrev två lärda böcker om rankfotingarna, vilket snabbt gav honom den status han behövde.
Man kan ladda hem böckerna på internet, något jag tyvärr inte kan rekommendera. De är väldigt tekniska. Däremot finns det en ytterst läsvärd liten bok av Rebecca Stott om hela den här historien. Den heter ”
Darwin and the Barnacle” och utgavs av Faber & Faber 2003.
Barnacle är det engelska namnet på rankfotingar. Däri gömmer sig en lustig liten knorr. Vitkindad gås heter faktiskt barnacle goose på engelska!
Det finns en historia kring det också, men den tar vi en annan mulen dag.


Jag ber om ursäkt för denna långa uppsats. Här kommer en annan bild på havstulpaner. De sitter på ett bildäck som legat länge i havet, men spolats iland i Norra Lyngen:

gummitulpaner
Gummitulpaner

Hastig höjning av havet på eftermiddagen. Når +59 centimeter klockan 19 och har därmed stigit 65 centimeter på elva timmar. Enligt prognoserna faller det lika snabbt igen under natten.









23 OKTOBER Regn igen. Sju grader, en ovänlig sydostvind och ett ännu ovänligare höstmörker. Havet på +7 centimeter efter gårdagens snabba topp:

toppat

Som synes var den inte oväntad. Tvärtom stämde den utmärkt med prognoserna. Eftersom toppen var så markant kan man följa dess framfart genom Västerhavet:

Smögen +72 cm klockan 16
Skagen +115 cm klockan 17
Göteborg +62 cm klockan 17
Ringhals +59 cm klockan 19
Viken +60 cm klockan 21
Fredericia +95 cm klockan 22
Travemünde +58 cm klockan 02

Kliver ut i strandens blöta dunkel. Hittar en liten flock nästan genomskinliga sandlöpare:

sandlöp
Calidris alba

Och en eterisk hösthäger:

hösthäger
Ardea cinerea







24 OKTOBER Kuling från söder. Tio grader, mulet, mörkt och disigt. Havet på +14 centimeter, solen vägrar gå upp. En större flock vitkindade gäss har trängt ihop sig vid reservatets sydgräns. Jag går åt andra hållet. Möter en senfärdig tofsvipa och hör muntra storspovar.
Plötsligt går hela gåsflocken i höjden med ett massivt rasslande. Men det var inte mitt fel - tvärtom flyger de mot mig. Under ett ögonblick står jag mitt inne i den upphetsat tjattrande svärmen och svär över det usla fotoljuset:

rörelseoskärpa
Suddiga gäss

Men de är färre i dag. Förmodligen har flyttlusten flammat upp när dagsljuset gett vika. I Falsterbo passerar just nu flera tusen vitkindade dagligen. Summan hittills i år är 87 000. Enligt den gängse gåsordningen ersätts de vitkindade i Utteros av grågäss och kanadagäss under november. Vi får väl se.

Noterar att lagunens södra utlopp helt oväntat fått en skarp kant igen:

eroderat
Nyeroderat






25 OKTOBER Hemskt mycket höst. Tio grader, med ösregn, grov blåst från sydväst och havet på +38 centimeter. Ser ingenting.
Först klockan 12 bedarrar det värsta väderbuset. Havet har backat till +24 centimeter, tillräckligt för att vada ut till den yttre stranden.


Vid den havsnivån bildar vårt hopbyltade nätnystan ett sjömärke, fem meter utanför kossornas stängsel. Det har legat där sen i vintras. Första gången jag skrev om det var den 3 januari. Det har sen dess genomborrats av välgödda mållor och förtätats av havets slam. Men den grundläggande gåtan återstår: hur kunde det driva iland? Varför har vågorna aldrig kunnat rubba det igen?

garnet
Garngåtan

En låda av grå hårdplast har gått på grund i reservatet:

grålåda
Grålådan

Jag skrev i förrgår om den märkliga toppen i vattenståndet under onsdagskvällen. Nu kommer en förklaring, eller försök till förklaring, från danska DMI. Högvattnet tycks ha avlats av sydvindar vid Englands ostkust, som pressade in havet mot de belgiska och holländska kusterna. En mäktig våg vandrade norrut genom Nordsjön. Den nådde Helgolandsbukten vid middagstid på onsdagen, med +400 centimeter i Bremerhaven. Vågen fortsatte längs Jyllands västkust, vände in i Skagerrak och därifrån sydvart till oss.
Okej. Men vi får inte stormfloder bara för att det blåser borta i England. Rimligen är det mer invecklat och därmed intressantare än så.





26
OKTOBER Vilken lättnad! Efter fyra djupt lugubra dygn behagar solen återkomma. Det är tolv grader varmt, med en muskulös blåst från sydväst och en huvudsakligen grå himmel, men denna syn räddar dagen:

07.13
Klockan 07.13

Havet på +31 centimeter. Massor med gäss utanför Smedsgård, efter ett envetet skjutande i skymningen borta i Lynga två kvällar i rad. Går bort och tittar på tulpanträdet, nu havsomflutet igen (vattnet en fot högre än i onsdags):

nya havsträdet
Till sjöss igen

En lite förvånande flock om elva gravänder i lagunen. Hade ett likadant besök i början av november förra året.

Kitesurfare i reservatet. Gässen mycket oroliga.





27
OKTOBER Stormnatt. Konstant 13 grader, mörkt och mulet igen. Ett visst mojnande i morgonväkten, men friska vindar ännu. Havet på +41 centimeter. Får nöja mig med stranden bort till Törlan. Flera kilo äpplen i strandskummet, liksom i fjor:

havsfrukt
Frukt och grönt

Sälen jag hittade den 27 september ligger kvar, nu mycket tillplattad. Själva åmynningen rikt kantad av välgödd vass:

törlanvass
Törlans tratt mot Kattegatt

Möter tre eftersläntrande strandskator. Brukar ge sig av i augusti.

Mitt på dagen megaansamling av vitkindade gäss på strandängen. Går inte att räkna, men där är fler än 3 000. Bland dem traskar 20-30 grågäss, men definitivt inga kanadagäss:

gässmassa
Barnacle geese

Jag skrev häromdan att de nu ger sig av. Fel var det. I det usla vädret har sträcket strypts. I Falsterbo år höstsumman uppe i 88 000, bara tusen mer än i fredags.





28 OKTOBER Nu är vi där. Det är årsdagen av stormen Simone. Det var, som jag skrev i sidtoppen, alls inget våldsamt oväder, särskilt inte för oss som minns Gudrun. Men det finns ett lite skamligt monument över Simone som jag tyvärr ser nästan dagligen:

inkompetens
Här börjar reservatet

Detta är en av de provisoriska skyltar som länsstyrelsen satte upp i maj 2012. Den står vid reservatets sydgräns, intill det stora plåtschabraket som anger fartgränsen 5 knop. Själva texten blåste Simone bort för precis ett år sen. Det är i och för sig inte konstigt att hon gjorde det. Det remarkabla är att länsstyrelsen aldrig brydde sig om att ens titta efter om skyltarna fanns kvar efter vinterstormarna.
Nästan alla besökare kommer den här vägen, söderifrån längs badstranden. De vet inte att de går in i ett naturreservat om det inte finns någon skylt som talar om det. Många har med sig en hund som de släpper lös när de kommit in i det som enligt den bortblåsta skylten är ”ett av Hallands värdefullaste fågelområden”.
Jag har tjatat på länsstyrelsen om detta, utan respons eller resultat. Det är bittert men sant: Utteros naturreservat är vanvårdat, misskött, negligerat. Jag är, uppriktigt sagt, inte helt säker på att det enbart beror på naturvårdens snåla resurser.

Sådär. Nog gnäll för idag. Det är tolv grader varmt, blåsten har dämpat tempot, himlen ljusnar. Havet på +26 centimeter, fullt med gäss i reservatet. Jag väljer Sik, där jag hittar en sälskalle, en plastkricka och en präktig flotte:

dödskalle
Strandat - ett

kricka
Strandat - två

flotte
Strandat - tre





29 OKTOBER Väderbus i gryningen med kulingväta från havet. Lättar först vid nio, när en glugg öppnas i nordväst och molntaket långsamt skjuts undan. Elva grader, blåsigt, havet på +30 centimeter. Lyckas vada ut till yttre stranden, där vattnet når flera meter innanför stängslet:

höjdarvatten
Höjdarhavet

Möter en färgvacker hjärtmussla:

hjärtrost
En rostigt hjärta

Hela morgonen står en lång rad vadare i givakt ute på en sandrevel; alldeles stilla, vända mot vinden. Kan inte artbestämma dem från den här vinkeln, men där är kärrsnäppor, strandpipare, kustsnäppor och några andra små gynnare:

vadarrad
Vadarparaden

Trafikdödat rådjur vid vägkanten utanför Smedsgård:

trafikdöd
Capreolus capreolus

En aftonhimmel att minnas:

kvällssol
Klockan 16.47







30 OKTOBER Scenskifte, och ett drastiskt sådant. Det klarnar under natten, i gryningstimman pressas tempen ned mot froststrecket. Skyndar mig ut: havet ligger som en silverduk under en himmel i pastell, rosa i norr, orange i söder, och med lätta men zinkfärgade moln:

norr
Norr

söder
Söder

Vattnet på +2 centimeter. Det är inte tyst. Havet minns vindarna och hävs i beständiga dyningar, som bryts mot de yttre revlarna, dånbrusande som ett vattenfall.
Gässen ger sig av tidigt, hör sångsvan och storspov. Små vadarflockar ännu, men i dag rör de sig nervöst: de vill vidare. Kvar blir en ensam sandlöpare:

alba
Sanderling

Tjugo över tio passerar ett hundratal tranor, fördelade i två gigantiska plogar. Magnifikt.
Halv elva sitter de två havsörnarna på Sälarevet, tätt ihop.





31
OKTOBER Inte en gås! I första gryningsljuset spejar jag ut över reservatet. Tomt! Sju grader varmt, en svag sydostvind, höga och tjocka moln med hoppfulla gluggar:

gluggmorgon
Guldstänk

Nå, inte helt tomt. Förutom kråkorna smågrupper grågäss, några storspovar, tre kustpipare och en strandskata. Men de enorma skarorna av vitkindade gäss är plötsligt väck. Gårdagens förträffliga väder fick dem att flytta. Siffrorna i Falsterbo är talande: i onsdags 250 utsträckande vitkinder, i går 13 700.

Havet nere på -21 centimeter, också den en radikal omvandling. I onsdags låg strandlinjen tre meter innanför stängslet, idag 160 meter utanför! (Jag stegar sträckan.) Kan för första gången på länge promenera ut till Sälarevet:

revmorgon
Nyuppstiget

Sömniga snäppgäng hukar på de yttersta stenarna:

snäppgäng
Solvadare

Här slutar oktober. Vi ses i november.