November 2014

november
Femtisjuan

I Sik, mitt emellan Utteros och Morup, ligger en rymlig rastplats med vidsträckt utsikt över Kattegatt. Precis här löper 57:e breddgraden, genom p-platsens norra kant. Bilden är från vägens västra sida. Pinnen, som markerar ett slags kopplingsskåp, står några meter söder om 57:an.
Strax norr om Sik står en av våra ärevördiga milstolpar, med årtalet 1666 och drottning Kristinas monogram. Det kan låta förvånande för den historiskt bildade, eftersom hon abdikerade 1654, men det har sin förklaring, som ni kan hitta om ni klickar er bort till den 19 oktober 2012.
Det står en likadan milstolpe i Utteros och en i Morup. Avståndet mellan stolparna är en kvarts mil.
Strax söder om Sik finns två huggna stenar som visar gränsen mellan Himle härad och Faurås härad, och en modern plåtskylt vid kommungränsen mellan Varberg och Falkenberg.
I kontrast mot de administrativa gränserna är 57:e breddgraden en godtycklig, geometrisk abstraktion, men den ger en viss insikt av var på planeten man befinner sig. Följer man 57:an jorden runt hittar man städer som Riga, Aberdeen och Izjevsk, som är huvudstad i den ryska republiken Udmurtien, liksom mera gudsförgätna orter som Selizjarovo, Novobirjusinskij och Pink Mountain. Den går mitt emellan St George och St Paul, de bägge Pribilof-öarna utanför Alaska, som, i likhet med Lisereds skär, är kända för sina sälar. Men bättre än så blir det inte. Man får, kort sagt, en lätt obehaglig känsla av att av ett omilt öde ha blivit dumpad alldeles för nära nordpolen.






1
NOVEMBER Vi är inne i dimmornas månad. Från stugfönstret kan jag vagt urskilja strandlinjen, 500 meter bort. Det är tolv grader varmt med smärre skurar, och, med tanke på dimman, förvånansvärt friska sydvindar (jag menar nog tvärtom - förvånansvärt mycket dimma med den här vinden). Havet på +4 centimeter. Noll chans till soluppgång i dag. Jag saknar gässen, men lyckas hitta en glatt musicerande kvartett sångsvanar:

sångkvartett
Sångkvartett

Råkar också på en av våra virusförföljda vänner:

dimsäl
Dödskalle

Mycket skjutande söderöver. Gissar på kråkjägaren i Rogård.

På eftermiddagen lite blekt solsken.
Havsörn kommer flygande från sydost. Till min förvåning går stora skaror gäss i luften i reservatets norra del. Var har de hållit till?






2 NOVEMBER Tolv grader, frisk vind från sydsydost, massiv, disig gråhet. Havet på +10 centimeter.

Jag blir nu förvirrad. Stora kompanier vitkindade gäss har övernattat i reservatets norra region. Är detta samma gäss som i flera veckor hållit till i den södra delen, utanför Smedsgård, eller är det nya skaror som fyllts på norrifrån? Har inget svar. Allt jag vet är att torsdagen var en magnifik sträckdag, med 14 000 vitkindade i Falsterbo, och att reservatet låg nästan öde i fredags. Igår, lördag, var det dimma. Naturen är som alltid oförutsägbar, vilket förstås är ett gott motiv för att skriva dagbok.

Går ut på stora reveln och hittar en berglärka, med lysande gul ansiktsmask. De är ofta här om höstarna. Reveln är ett perfekt landskap för berglärkor, en karg hed genombruten av vattenmosaik. Det ser ungefär likadant ut uppe på fjällhedarna där de häckar:

revelheden
Havsheden

Åter hoppstjärtar i några av gölarna, också de i den oförutsägbara kategorin:

collembola
Collembola

Samt en bortflugen ballong, morgonens, förutom berglärkans ansikte, enda kulörklick:

gult
Guldballong





3 NOVEMBER Obarmhärtigt väderbus igen. Tolv grader, kulingskurar, havet på +21 centimeter. Vadar ut till yttre stranden ändå. Meningslöst. Kan varken använda kikare eller kamera, eller ens glasögon. Får förgylla morgonen med ett litet konstverk från gårdagens vandring på stora reveln:

vattenhår-01
Vattenhår - ett

Är det inte mirakulöst hur den otyglade naturen lyckas mejsla ut ett filigranmönster i en grumlig vattenpöl? Här är en närbild:

vattenhår-02
Vattenhår - två

Bättring sen: sol till lunch.

Sådärja. Himlen ber om ursäkt för morgonens rusk:

16.26
Klockan 16.26







4
NOVEMBER Lika illa. Tolv grader, regn, sydblåst i kulingklassen. Havet på +23 centimeter. Ger mig ut av misstag, lurad därtill av SMHIs förvirrade väderdiagram:

4:11
Och hur blir vädret?

Ett par hundra vitkindade gäss i reservatets södra region. Flock om 30 kanadagäss och ett obestämt antal grågäss. Här är en liten besynnerlighet som jag fick grunna en stund på:

snäckmöte
Musselmöte

Man skulle tro att någon suttit i sanden och lekt med snäckskal, men det stämmer inte med fyndplatsen och dess environger: slumpen har skapat detta smycke.






5 NOVEMBER Åtta morgongrader, regndugg från tung himmel, lätt vind från öster. Havet på -2 centimeter. En skara sångsvanar har övernattat vid Sälarevet. Jag hörde dem komma i mörkret igår kväll. Hela sällskapet ger sig av inåt Tvååkersslätten kvart i åtta. De flyger i rad så jag kan räkna dem: 53. Mycket gäss också i reservatet. Cyklar söderut till Sik. På vägen ligger en trafikdödad räv:

vulpus
Vulpus vulpus

Händelsevis var det just här jag mötte en levande räv en sommarmorgon 2010, oblyg nog för att låta sig fotograferas:

raskaren
28 augusti 2010

Den räven kom från Galtabäck och var välkänd i grannskapet. Den traskade gärna runt bland stugorna i Smedsgård tidiga morgnar och letade efter kaniner. En av sommarfamiljerna höll sig med tama kaniner i en bur, ett arrangemang som begripligt nog retade rävens nyfikenhet:

rävsnok
28 juli 2010





6 NOVEMBER Fyra grader, helgrått, med en obehagligt kall blåst från nordost. Havet på -6 centimeter. De blottlagda stränderna nästan rensade från alger, förutom enstaka buskage av sågtång. Den här plantan är mer än en meter bred, förankrad i en sten vars tyngd länge stretat emot dess växande lyftkraft:

buskis
Ett fång tång

Blir lite överraskad av att mitt ute på den öde campingplatsen hitta en enda alldeles ensam tusensköna. Lite väl prålig, egentligen, men en depressiv novemberdag som denna får man vara tacksam för att det alls finns färger kvar i tillvaron:

tusenskönhet
Bellis perennis

Ett helt stim fiskebåtar från Varberg och Falkenberg håller till inom ett mindre område utanför Varberg. De var där igår och de är där idag, sen tidigaste morgontimmarna. Har ingen aning om vad de hittar just där:

båtflock
Fiskeelva






7 NOVEMBER Fyra grader, svag ostvind, mulen gryning. Men just som solen går upp bakom molnväggen öppnas en glugg, som växer till en glänsande fond av morgonljus:

07.41
Klockan 07.41

07.56
Klockan 07.56

Flock om 13 gravänder vid Sälarevet, men nästan inga gäss och nästan inga andra fåglar heller. Havet nere på -10 centimeter, tillräckligt för att blottlägga sandormarnas finurliga kringlor:

orm-01
Arenicola marina - ett

De har varit på tapeten nyligen, tack vare en uppseendeväckande rapport från universitetet i Exeter i England, där en grupp forskare undersökt hur sandormar påverkas av havets försurning.
Försurningen orsakas av den dramatiskt ökade halten koldioxid i atmosfären. En del av koldioxiden absorberas av haven och blir därmed kolsyra. Försurat vatten kan vålla elände för havets organismer, som levt med stabila pH-halter genom årmiljonerna. Framför allt har havsdjurens skal och skelett en kemisk uppbyggnad som gör att de löses upp i syra.
Sandormar har varken skal eller skelett. Forskarna i Exeter har uppmärksammat en annan kemisk effekt: föroreningar som ligger bundna i bottensedimenten kan frigöras när pH-värdet sjunket. De har tittat på koppar, en vanlig ingrediens i båtbottenfärger, och därmed också ett ofta förekommande ämne i sedimenten längs kusterna.
Mycket riktigt. När sandormarna fick leva i havsvatten med det pH som väntas i slutet av århundradet dog deras larver av kopparförgiftning.
Det här är en varningssignal. Den mänskliga civilisationen åstadkommer förändringar med oöverskådliga konsekvenser i skapelsens dolda hörn.

orm-02
Arenicola marina - två

För sju år sen skrev jag en artikel i Hallands Nyheter om havets försurning. Jag passar på att lägga ut den i läshörnan:

HNY-20071205-A-02-1
HN den 7 december 2007







8 NOVEMBER Mildare igen. Åtta grader i ottan, kännbar sýdvind, himlen molnfylld men ljus. Havet på -12 centimeter. Inga gäss. Möter en gammal vän som jag saknat länge - tumlaren:

huvudsakligen
Nos - ett

Den försvann i blåsvädret den 27 september. Jag har letat efter den sen dess. Nu ligger skallen precis där jag väntade mig finna den och där jag därför letat mest. Den medför fortfarande en bit trasig hud.

På stora reveln ligger ett mystiskt svart föremål, ungefär en decimeter långt. Jag vet inte vad det är, men jag vet vad det ser ut som. På femtitalet, när ryssar och amerikaner började skjuta upp folk i rymden, lärde vi oss ordet ”noskon”. Grejen i gräset ser ut precis som en noskon. Den verkar vara gjord av något keramiskt material, i två skikt med en isolering emellan. Den är svart som om den utsatts för hög värme. I spetsen finns ett litet hål. Inte vet jag. Det kan vara en helt banal humpajumpa. Eller så är det en noskon:

noskonen
Nos - två

Kattegatt har nu passerat den brytpunkt då ytvattnet blir kallare än bottenvattnet. Den senaste mätningen visar en nästan konstant temperatur på 12,5 grader hela vägen ner i djupet. Här är kurvan är från mätpunkten mellan Anholt och Halland:

anholt oktober

Skalan till vänster anger djupet i meter. De svarta bollarna är mätvärden, den svarta linjen anger medelvärdet för perioden 1996-2010, de streckade linjerna är den normala variationen.
Kurvan till höger visar salthalten, som har den gängse strukturen med ett språngskikt på ungefär 15 meters djup. Detta är förstås väsentligt. Varmt vatten är lättare än kallt vatten. Salt vatten är tyngre än sött vatten. Det kalla vattnet kan flyta ovanpå det varmare vattnet bara om det är mindre salt.





9
NOVEMBER Sju grader i gryningen, nästan ingen vind, nästan inga moln. Havet på +24 centimeter. Cyklar iväg till Norra Lyngen. När jag når Rogård går solen upp bakom kyrkan i Morup:

rogård
Klockan 07.48

Kan bara se femton sälar (högvatten), hundra grågäss och några kulörta fotbollar:

pro touch
Pro Touch

På rastplatsen i Sik, precis på 57:e breddgraden, står en mycket bedrövad skrotbil. Den kraschade redan i vintras, då den hamnande med hjulen i vädret i ett buskage på andra sidan vägen. Där har den legat sen dess. Det finns en bild den 14 februari. Att vraket nu äntligen baxats fram i offentligheten kan väl ses som en seger för naturvården, om inte annat:

vraket
Fri sikt

När jag kommer hem halv tio står en havsörn på Sälarevet. Liksom jag undrar den vart gässen tagit vägen.

På eftermiddagen hoppfull sol och ljumma vindar. Går en vända i strandens underbart räfflade landskap. Möter en sandlöpare och en strandskata som gör sammalunda, samt en filosofisk manet:

maneträffel

Höstbesök






10 NOVEMBER Nio grader, småregnigt, småblåsigt, med havet på +10 centimeter. Stranden ödslig och mörk, men med en del sevärda ideogram, kreerade av algernas ambitiösa jäsande:

labyrint
Höstmönster - ett

färgspel
Höstmönster - två

Och här ligger en lite malplacerad bryllupshilsen. Den har uppenbarligen suttit fäst vid en ballong, men av de finns inga spår:

rikke
Hej Rikke!








11 NOVEMBER Tio grader, mojnande vind, klarnande himmel. Havet på +20 centimeter. Väljer Sik. På stranden snösparvar och strandskator i en udda kombination.
Här en ståtlig strandört som stolt biter sig fast med sina hösteroderade rötter:

roterosion
Minimangrove

Brännmaneter anländer ännu:

manetkvartett
Manetkvartett

I bit bort ligger en apart ballongtrippel, dock utan bryllupshilsen:

trio
Trio

På eftermiddagen pilgrimsfalk på stängselstolpe.





12 NOVEMBER Sju grader, med en bitsk ostan och en himmel som inte kan bestämma sig. Havet på -8 centimeter, stranden tom och ödslig:

morgonstrand
Ödemark - ett

I sista kapitlet i ”Tidvatten” finns en miniessä om var vattnet i havet kommit ifrån, en till synes banal frågeställning som visat sig vara vetenskapligt kontroversiell.
Det var varmt när jorden bildades för fyra miljarder år sen. Det vatten som fanns med i skapelsen måste ha kokat bort, menar många. Men jorden kan sen ha tankats med färskt vatten via de otaliga kometer som kraschlandat genom årmiljonerna.
Så säger den ena falangen i kontroversen. Den andra anser att vatten trots allt fanns med hela tiden, men bundet i jordens många mineraler.
Den här intressanta striden har rasat vidare sen jag skrev boken. Den är högst aktuell i dag, den 12 november 2014, när det europeiska rymdorganet ESA ska försöka placera en tvättmaskin på en komet.
Maskinen, som heter Philae, har transporterats med rymdsonden Rosetta till kometen Churyumov-Gerasimenko, som just nu befinner sig nånstans mellan Mars och Jupiter, 28 ljusminuter från jorden. Resan har tagit tio år.
Nu gäller det. Under dagens lopp ska Philae falla fritt mot kometen och kanske, kanske landa på dess skrovliga yta.
Det som skiljer det här projektet från alla andra rymdäventyr är att teknikerna är nästan säkra på att det kommer att misslyckas. De kan inte styra Philae när den faller mot kometen. Allt hänger på att Rosetta är exakt rätt placerad när hon släpper iväg tvättmaskinen. Det tar sju timmar innan den är nere. Den kommer att träffa kometen med en fart om en meter per sekund.
Skulle Philae mot alla odds landa lugnt har den resurser för att undersöka kometen, borra sig ned i den, ta prover och göra allehanda analyser.
När ESAs experter ska förklara syftet med projektet nämner de ofta gåtan om vattnets ursprung. Det förvånar mig lite. Så vitt jag förstår är det numera fler som tror att vattnet kommit med asteroider, bortsett från alla som tror att det funnits här sen begynnelsen.
Inte vet jag. Det är spännande i vilket fall. Så här tom och ödslig ter sig Churyumov-Gerasimenko. Om den är blöt också kanske vi får veta snart. Bilden togs från Rosetta den 23 oktober, åtta kilometer från kometens yta:

NAVCAM_top_10_at_10_km_3_node_full_image_2
Ödemark - två

Det lyckades! Tvättmaskinen Philae står stadigt på kometen! Otroligt!









13 NOVEMBER Sorry, ingen sol idag. Tio grader, ostvind, dimmulet.
Har inte varit norr om Uttran på länge, för gässens skull, men nu när de tagit slut cyklar jag dit. Tomt, livlöst och ödsligt där också. Havet på -9 centimeter. Den enda stimulans ögat möter är en elegant terrasserad revel:

rugosa
Strandparterr

Det oundkomliga höstmörkret börjar nu krypa djupt in i hjärnan. Har dock en ljussignal hemma i häcken:

rosa rugosa
Sommarens senaste ros






14 NOVEMBER Vi har konstant åtta grader dygnet runt, ett intressant fenomen som avslöjar att vädret just nu inte bryr sig om ifall solen är uppe eller ej. Det är det som kallas växthuseffekten: atmosfären isolerar oss från den kalla rymden, särskilt när den är så tjock av gråa moln som nu.
Ostvinden håller ut havet på -14 centimeter. Hade kunna cykla till Sälarevet, men nöjer mig med att promenera. Ett tjog kärrsnäppor och två kustpipare hukar som skuggfigurer bland stenarna. Vägen ut beströdd med döda maneter, makalöst vackra med alla sina färgskalor i den grå gryningen:

m-nyans-01
Manetnyans - ett

m-nyans-02
Manetnyans - två

m-nyans-03
Manetnyans - tre

m-nyans-04
Manetnyans - fyra






15 NOVEMBER Som igår, ungefär. Den grå men en smula uppluckrade himlen får en mjuk pärlemorkaraktär när solen går upp nånstans. Havet på -22 centimeter, vilket ger 150 meter från vattenbrynet till kostängslet. Lite flera kanadagäss varje morgon nu, i takt med att vintern smyger söderut över Norrland:

kanadensarna
Kanadensarna

Plötsligt sitter där en nässelfjäril på mitt fönster. Begriper inte var den kom ifrån, men det är ingen tvekan om vart den vill. Så jag släpper ut den.

fel årstid
Fel årstid.







16 NOVEMBER Kuling på Kattegatt, ostlig sådan. Åtta grader ännu, men blåsten pinande kall. Havet på -15 centimeter. Går ut till Sälarevet, där vinden fyllt i havsbottnens blottlagda räfflor med torr, ljus sand från strandens inre partier. Ger mjuka mönster, som av fältlinjer runt magneter:

sandlinjer
Utblåst

Längre in mot stora reveln är räfflorna istället ifyllda med röd färg, dagens enda kolorit:

rödsand
Rötat

I övrigt fortsatt ödslighet och tomma stränder. Hittar dock en präktig härva av ektång som lyckats driva iland mot vinden:

ektång
Halidrys siliquosa





17 NOVEMBER Vinden har lagt sig under natten och ersatts av regn. Åtta grader ännu, havet på -19 centimeter. Ser en flock snösparvar fladdra bort i regnet, i övrigt ödslighet.

I den tungsinta morgonen passar jag på att besöka några av sommarens döda sälar. De flesta har slitits i bitar och skingrats i de hårdföra strandzonerna, men några ligger kvar som möjligtvis makabra monument över den obönhörliga kampen för tillvaron. Den här, som var den största av alla, har hamnat på en höjdrygg utanför Smedsgård, utom räckhåll för tidvattnet. Den har ett hål i sidan, upphugget av en havsörn:

sällil-01
Sällik - ett

Den här sälen, som flöt iland intill den gamla stocken nedanför Sik, har lyckats vika ned skinnet på vänstra kroppshalvan, som ett sängtäcke, och blottlägga ryggraden. Det påminner om gamla tiders skolplanscher, där människokroppen var avbildad med en del av huden bortplockad, så att man kunde kika in i de inre maskinrummen:

sällik-02
Sällik - två

Strax intill ligger min favorit, bekvämt hopkrupen under sitt rymliga skinn, med underkäken beredd bredvid sig och huvudet riktat ut mot havet, alltings väldiga men inte alltid välvilliga våta moder:

sällik-03
Sällik - tre

Fyra hägrar i lagunen. Familj, gissar jag.





18
NOVEMBER Sju grader idag, ostvinden uthärdlig, himlen omedgörlig. Havet på -19 centimeter. Sångsvanarna sprider grace och sång i livlösheten. Den här värdigt rakhalsade klungan ligger utanför Sälarevet:

sångsvanarna
Sångkvintett

Flanerar norrut längs Uttran, vars meandrar filats av färsk erosion:

meanderosion
Meanderosion

Den synen förvånar mig. Åvattnet har ätit sig in i en strandmarsk som måste vara flera hundra år gammal, och som överlevt otaliga högvatten, störtfloder och isflak. Den är byggd av Uttrans slam i en långsam och tålmodig geoprocess. Plötsligt har Uttran fått infallet att riva den igen.
Och här en ensam tuva som framgångsrikt kämpar emot erosionen, hur nu det går till:

rauk
Rauk kallas det

Hittar ett illa skamfilat sälkadaver som jag inte känner igen:

sällik-05
Sällik - fyra






19 NOVEMBER Mindre vind än igår, himlen lika mörk. Sex grader, duggregn, havet på -16 centimeter. Cyklar bort till Sik, där bilkadavret nu är bortforslat från p-platsen.

Hittar ännu en av sommarens sälar. Den här har redan passerat förruttnelsen och inträtt i det frignagda skelettets mer tålmodiga och estetiskt tilltalande stadium:

strandkorg
Bröstkorg för strandbruk

En anonym fisk i samma skulpturala fas:

fiskrygg
Kotskrot

Också de slemmiga maneterna har ett inre ramverk, en geometrisk höststruktur:

manetskelett
Manetskelett






20 NOVEMBER Äntligen vindstilla. Fyra grader, mulen men ljus himmel, havet på -16 centimeter. Kan flanera sakta i den efemära randzonen mellan land och hav, på de av lågvattnet frilagda revlarna. De ligger under vattenytan större delan av året, där de oavbrutet kavlas, filas och slöjdas till nya former av vågorna. Här är ett alldeles färskt påhitt som jag aldrig sett förut:

nyformat01
Strandkurvor - ett

Vägen ut till Sälarevet är för tillfället försedd med ett taggigt mönster av liggande valvbågar:

nyformat02
Strandkurvor - två

Här är själva Sälarevet, färglöst och livlöst men vackert:

sälamorgon
Stilla havet






21 NOVEMBER Vindfritt också idag. Fyra grader, massiv gråhet, havet på -18 centimeter. Ett tjog skarvar på Sälarevet som jag inte vill störa. Tar istället en stöveltur längs lagunens yttre strand. Möter en ensam prutgås:

prut
Branta bernicla

Gåsen ser lite avsigkommen ut, men den är fullt flygduglig.

Lagunens dyiga kanter är just nu prydda med smäckra arabesker och jugendslingor i himmelsblått med inslag av orange:

arabeskt-01
Ornament - ett

arabeskt-02
Ornament - två

Hittar en golfboll igen:

rödgolf
Golden Ram







22 NOVEMBER Solen är tillbaks! Strax efter åtta lyfts den, helt enligt tidtabellen, stillsamt över Långås, föregången av en gryningshimmel i marsipan:

lördagsgodis
Lördagsgodis

Under den öppna himlen har temperaturen sjunkit till +2 grader. Det blåser bara svagt från sydost, havet står på -19 centimeter.
Vandrar i vattenbrynet, där den välvilliga men lågt vinklade morgonsolen projicerar fram sandrevlarnas skarpa reliefer:

relieferna
Dragspel

Det godartade vädret är av allt att döma en tillfällig avvikelse. Vi har bus på gång, med ösregn och fräna vindar natten till måndag.
Vad som händer sen kan man undra över.
Vi närmar oss vintern utan att veta vad det är för sorts vinter vi närmar oss. Havsytan är fortfarande elva grader varm och lär inte bjuda på is på länge.
Globalt råder värme. Oktober var den varmaste som uppmätts sen termometern uppfanns, liksom september, augusti, juni och maj. Med all sannolikhet blir 2014 ett rekordår. Det är haven som är varmare än nånsin, framför allt Stilla havet, som slagit alla rekord i år.


Råkar cykla förbi Sandabäcken i Rönnås, som just nu är föremål för en radikal, dieseldriven kreativitet:

22:11-14
22 november 2014

Här är en bild från exakt samma ställe i juni 2012:

16:6 2012
16 juni 2012

Bäcken rensades någorlunda varsamt den sommaren. Så här såg den ut i augusti:

28:8-12
28 augusti 2012

I botanikern Ingvar Lenfors bok ”Tvååkers flora” finns på sidan 12 en bild från precis samma plats, med bäckfåran nästan dränkt av mjölke och jättebalsamin. Jag skev en stump om detta den 26 juli 2012.
Sandabäcken är ett oansenligt vattendrag med en spännande historia. Bäcken begynner uppe i bokskogen i Ugglehult, där dess vatten på 1100-talet drev blåsbälgen till en järnhytta. Där finns rester kvar ännu. Den blygsamma bäcken har haft en icke föraktlig roll i den järnframställning som spökar lite varstans i de medeltida urkunderna kring Uttran och Galtabäck. Det finns en tjusig bild från Ugglehult den 4 oktober 2012.
Sandabäcken själv rinner inte ut i Uttran, utan i Törlan. Det sker bara några meter nedströms bron där de tre bilderna är tagna.
Drastiska årensningar är tyvärr en del av landskapets kulturhistoria. Men naturen slår tillbaka. Jag är nästan säker på jättebalsaminerna kommer åter till Sandabäcken.





23 NOVEMBER Dystert grådunkel igen. Sju grader, en tillfrisknad sydostvind, havet på -22 centimeter. Lite regn därtill, av kategorin kallt dugg.

I det rådande lågvattnet kan man, om man inte har något vettigare för sig, flanera runt och begrunda mångfalden av cirkulära hålor:

hål-01
Vattenhål - ett

De uppstår där vatten flödar, vilket det gör lite varstans i Uttrans vida delta. Små ojämnheter på bottnarna skapar virvlar i vattnet som borrar runda gropar. Det sker företrädesvis där bottnen är mjuk av åvattnets ständiga slam. Hålorna kan bli minst decimeterdjupa. De är lite förrädiska. Vadar man genom reservatet vid högvatten kan ens stövel plötsligt sjunka ned i vad som känns som bottenlös dy.

hål-04
Vattenhål - två

Här är en som är fylld med surnad grädde:

hål-02
Vattenhål - tre

videosidan finns en snuttsekvens (den i mitten) som visar hur tidvattnet kommer i rotation när det når en håla.

Honfärgad blå kärrhök på väg söderut jagar över strandängen.







24
NOVEMBER I gryningen ösväder och blåsrusk, precis som meteorologerna spådde. Går inte ut förrän klockan elva. Då ljusnar himlen, temperaturen har fallit från tio grader till sex, havet höjts till +12 centimeter, på väg uppåt. Och under en nyvaknad västanvind vinkar hoppets blåa vante:

blå handen
Skyddshandske

Några av tumlarens ryggkotor ligger spridda i sanden, perfekt snidade små konstruktioner:

strandkota
Torkad tumlare

Den blå kärrhöken kvar, om det nu är samma.







25
NOVEMBER Under natten klarnar himlen och visar upp alla sina stjärnor. Vinden somnar, temperaturen dalar till noll. Gryningens hav på +11 centimeter sprider värme i strandzonen. En ovanligt klar atmosfär, utan moln och damm, ger den stigande solen en aptitlig apelsinfärg:

morgonapelsin
Klockan 08.16

En slät och algfri, sensuellt rundad sten har strandat på stora reveln:

pimpstrand
Pimp - ett

Pimpstenar har alltid fascinerat mig, som budbärare från planetens hetsiga innanmäte. De är, enligt min mening, ovanliga i våra kvarter. Den här har en lätt gulaktig färgton, möjligen med en anstrykning av rosa. Den är finporig och ganska tung:

porerna
Pimp - två

Bär ut den en bit från land och släpper den. Jodå, den flyter:

flytetyg
Pimp - tre

Den driver hastigt norrut med Baltiska strömmen:

flytflytt
Hej då, stenen

Ung havsörn på Sälarevet kvart över tio. Ser ut att vara född i år. Flyger söderut. Kan vara en av årets hallänningar.








26
NOVEMBER Fyra grader, vindfritt, himlen mulen men ljus. Havet på -10 centimeter. Promenerar från Sik till Lyngen längs ett stålblankt hav. Spovar, sångsvanar, grågäss.

stålhavet
Hösthav

I Norra Lyngen ligger sen länge en välskapt och rymlig blå tunna, fastcementerad i sanden:

tunna-01
Marinblått - ett

Den har en mystisk öppning i sidan som jag inte förstår mig på. Upptäcker att jag kan sticka in kameran i tunnans blåa inälvor:

tunna-02
Marinblått - två

Många sälar nu. Räknar till 110, men fler simmar runt i det kontemplativa havet.







27
NOVEMBER Tre tråkiga gryningsgrader. Småblåsigt och mörkmulet igen. Havet på -10 centimeter. Cyklar bort till Galtabäck. Total tomhet där också. Har sällan sett Lerjan så ödslig.
Morgonens enda tröst: gammal havsörn på Sälarevet klockan 10, i sällskap med en kråka som ser komiskt liten ut:

kråkörn
Helan och halvan

Fram på förmiddagen stiger faktiskt solen fram ur molnen. På en kobbe utanför Sälarevet står två lysande vita fåglar:

skarv-01
Avstånd: 1000 meter

Det kan vara lite lurigt, men det är faktiskt skarvar. Jag har en känsla av att vi har ovanligt många ljusbukiga exemplar nu i höst, varför vet jag inte. Jag förmodar att det helt enkelt är årsungar av antingen storskarv eller mellanskarv, men någon exakt rasbestämning klarar jag inte på så långt håll. Här är i alla fall en annan kamrat, lika ljus framtill, exekverande det karaktäristiska vingviftandet:

skarv-02
Avstånd: 800 meter





28 NOVEMBER Markfrost i gryningen, följd av en förstklassig morgon, som kompensation för gårdagens. Dock en lite vass sydostvind som drar med sig molnflak i solens bana. Havet har retirerat till -25 centimeter och torrlagt tusentals finurliga pagoder:

morgonormar
Sandormarnas morgon

I lågvattnet framträder Uttrans forna fåra som ett distinkt utflöde, 150 meter söder om Sälarevet:

reserven
Uttrans reservutgång

Havsörn på Sälarevet klockan 14. Från Getterön rapporteras 28 havsörnar vid utfodringen!





29
NOVEMBER Två grader, himlen full av formlösa moln, vinden elakt kall. Havet på -35 centimeter, ner en decimeter sen igår morse. Titta här:

reservtorr
En oväntad vändning

Det är samma ställe som igår. Vattnet har förlängt fåran för att nå den lägre havsnivån. Det har hänt på 24 timmar. Man ser de skarpa kanterna av färsk erosion. Det som förbryllar mig är att fåran är vriden sydvart. På sin korta färd har den lyckats skapa en minimeander.

Hittar en annan bekanting på Sälarevet - pimpstenen som drev norrut i tisdags kom inte längre än så här:

stentorr
En oväntad strandning

En mera beständig nivåmätare är soptunnan som Gudrun blåste iväg; och som nu, som en åldrad skönhet, stiger ur havet:

tunntorr
En oväntad tömning





30
NOVEMBER En grad plus i luften, frost vid markytan. Havet på -33 centimeter. Fortsatt vind från sydost, nu plågsam, åtminstone ute på stranden. Kan inte avstå:

07.58
Klockan 07.58

Lätt ishinna i lagunens kanter, med bubblor av sumpgas:

bubbelis
Istid - ett

Och här en adventsstjärna:

adventsstjärna
Istid - två

Prutgåsen jag skrev om den 21 november är kvar i reservatet.

Gammal havsörn på Sälarevet klockan tio, glänsande brons i morgonsol. Flyger mot sydost.