December 2014

svens verk
Den 7 december 2013

Julmånaden blir blåsig, varnar meteorologerna. ”Stormrisikoen stiger gennem periode og ser ud til at være højest i uge 51”, enligt danskarna, vars prognos fått mig att plocka fram den romantiska bilden från december förra året.
Det man ser är Törlans mynning. Men själva Törlan är försvunnen. Stormen Sven har lagt en ohygglig sandpropp tvärs över ån, stängt av flödet och tvingat vattnet att smita in över strandängen i stället.
Sven rasade som värst natten mellan den 5 och 6 december, men han sansade sig inte förrän på kvällen den 6:e. Havet var då uppe på +129 centimeter. Inte förrän nästa morgon kunde jag ta mig bort till Törlan. Jag trodde inte mina ögon.
Stormen hade blåst från nordväst, alltså nästan parallellt med kusten. Tack vare den udda vinkeln kunde vågorna transportera osannolika mängder sand, massiva nog för att strypa Törlan.
På morgonen den 6:e hade jag letat efter trädet, det som sen länge prytt badstranden utanför Smedsgård. Oktoberstormen Simone hade baxat in det till kostängslet. Nu hade Sven lyft ut det igen och lyckats bära bort det till badstranden. Jag klev omkring i stormbyarna och försökte fotografera det lilla som stack upp ovan vågorna.
Då blåste glasögonen av mig. Jag hittade dem i strandtången, men ena skalmen hade brutits loss. Länge kröp jag omkring och letade, i allt vidare cirklar. Jag blev tvungen att ge upp. När jag kom hem i stugvärmen och tog av mig luvan föll något i golvet. Skalmen. Den hade suttit bakom örat hela tiden.




1
DECEMBER En minusgrad, samma enerverande vind som igår, samma rosenfingrade gryningshimmel. Mer is på lagunen i dag, dock ej gångbar:

islöv
Lövis

Havet på -29 centimeter, har bara lämnat vaga isslingor i strandkanten:

isstrand
Rödis

Många döda brännmaneter igen, gigantiska.




2 DECEMBER Blåsgrått väder, en mycket kall plusgrad. Havet på -31 centimeter. Stranden ligger som en väldig, steril ökenyta under en fientlig vind. Dock enstaka eleganta skumkonstruktioner i skvalpzonen:

skum-02
Skum - ett

skum-01
Skum - två

Varje morgon mellan gryning och soluppgång sträcker en stadig ström av kråkor söderut längs stranden. Det har pågått hela senhösten, och har ännu inte mattats av. Jag vet varken var de kommer ifrån eller vart de är på väg, eller ens om det är ett genuint flyttsträck.
Det finns alltid enstaka kråkor som traskar runt och letar mat på stranden, även när den är helt tom, som nu. De gräver upp musslor och maskar ur sanden. Jag vet inte om det är stationära fåglar som finns här året om, eller sydflyttare som stannat upp, men det är känt att många finska kråkor övervintrar i Halland, som är sydligt nog för dem

varis
Varis?

Detta är vad fåglar vi har - kråkor och skarvar, lite gräsänder och några stolta spovar. Den stora gåtan just nu är var gässen håller till. Ligger de kvar i de isfria insjöarna eller har de hittat andra stränder?






3 DECEMBER Varken vind eller sol idag. Temperatur i fryszonen, havet på -13 centimeter, horisonten dold i dimma.

Hittar små dekorativa refuger av is i strandhålorna:

decembermönster-01
Kustkonst - ett

Tack vare det timida vädret kan de jäsande algerna ostört breda ut sina kulörta brodyrer:

decembermönster-02
Kustkonst - två

decembermönster-03
Kustkonst - tre

Havsörn på kobbe vid Sälarevet klockan tolv.






4
DECEMBER Tre grader, växande vind från söder, mulen men ljus himmel. Havet på -20 centimeter.
Färskt vitt skum i strandkanten:

lödder-01
Havets lödder

Något slags biologisk aktivitet pågår i vattnet som utsöndrar äggviteämnen = proteiner. De består av långa hopsnodda kedjor av aminosyror. Liksom när man vispar äggvita kletas kedjorna av vågorna ihop till en klistrig massa som ger struktur och stadga åt skum och bubblor. När vågorna rör upp finkornig sand som fastnar i proteinmassan blir den gul, men idag, med klen blåst, är det mesta av skummet fortfarande kritvitt. Man kan se bränningszonen här. Utanför den finns inget skum:

vispandet
Vågvispandet

Har ingen aning om var proteinerna kommer ifrån. Det enda jag kan göra är att lägga en klick skum under mikroskopet, men jag kan inte tolka det jag ser:

mikroskum
Nära löddret








5 DECEMBER Tre grader, hyfsad sydostvind, solen vägrar gå upp. Havet på -6 centimeter. Går en dyster runda på stranden, gläds åt att slumpen som tröst byggt detta lilla stilleben i reservatet:

julpyntat
Färgextra

Sen börjar det regna, för första gången på länge. Vi har ett väderskifte i kulissen. Tiodygnsprognosen ser ut så här, krönt av en mycket blöt Lucia:

fredag morgon 5:12


En hel del kanadagäss idag. De flesta ger sig av i morgonens mörker, några hundra kvar i reservatet.






6 DECEMBER Dysterdunkel morgon. Fem grader, västvind, luften full av väta. Havet på -6 centimeter. På stranden har skummet från i fredags av någon gåtfull anledning bytts ut mot ålgräs:

grönska
Zostera marina

Havsörn flyger norrut vid halv nio. Den följer strandlinjen som de brukar, men försvinner över Galtabäck.

Cyklar bort till Sik och blir sur av regn, men ser till min glädje två havsörnar som håller vakt vid Törlans mynning.
Lika uppmuntande är att himlen eftertänksamt öppnar en blågul lucka över Danmark:

hoppets glugg
Klockan 10.09

Ett fiskeriflöte står för dagens färgklick:

färgflöte
Morgonkula

Efterhand vidgas himlaluckan i ett magnifikt förvandlingsnummer. En timme efter första gluggen flödar solen över de hejdlöst gröna strandängarna:

solhäst
Klockan 11.00

Man ser en del fågelskådare i reservatet så här års. Jag vågar gissa vad de letar efter - berglärkor. Berglärkan en av de rara arter som man kan hitta i Halland om vintrarna, och stora reveln utanför Smedsgård ett klassiskt ställe. Reveln är ett perfekt landskap för berglärkor, en karg hed genombruten av vattenmosaik” skrev jag den 2 november i år. Jag brukar hålla ett öga på webbsajten Kustobsar, där många skådare, om än inte alla, anmäler vad de sett. Enligt den tycks Smedsgård vara den den enda säkra lokalen för berglärkor i Halland just nu.

Efter en kort men oförtjänt vacker dag skjuts årets sista fullmåne upp över Tvååker:

16.22
Klockan 16.22




7 DECEMBER Nu är vi där. Det förebådade ruskvädret rumlar in i gryningstimman. Fem grader, kuling från väster och ösregn uppifrån. Se här ser det ut klockan sju på DMI:s Vejrkort, det enligt min mening mest användbara verktyget för kortare prognoser:

5483cde45c55f
Regnet

5483ce2009fdd
Blåsten

Havet på +17 centimeter, på väg uppåt i västblåsten. Nu är det hålla i hatten som gäller. Egentligen är det besynnerligt att så få huvudbonader flyter i land, jämfört med de många skyddshandskarna. Det här är den enda jag känner till i reservatet just nu:

håll i hatten
Snapback Cap

Femton millimeter regn under dygnet, levererat i form av rusk.






8 DECEMBER Scenskifte igen. Tre grader i gryningen, vinden dämpad, molnen försvunna. Havet på +29 centimeter, för högt för att vada ut i reservatet.

Vandrar bort till Törlan i stället. Mycket nyskördad tång efter gårdagens väderbus. Tulpanträdet ligger kvar, men vickar i vågorna - det har lossnat från underlaget och kommer gissningsvis att åka upp på stranden i vinter. Kanske redan på torsdag, då prognosen säger +70 centimeters högvatten.

månträdet
Det är månen

Någon har tappat sin öring:

trutta
Salmo trutta

Och här är dagens färgbilaga:

mandarin
Citrus reticulata





9
DECEMBER Fyra grader i ottan, en vass västvind under en vacker himmel:

havsmorgon
Klockan 08.13

Havet på +8 centimeter. Stränderna bär på minnen av söndagens rusk och måndagens högvatten. På revlarna ligger sandens vågräfflor i ett rutmönster, som visar hur vinden växlat från nordväst till sydväst:

ruträfflor
Tvåvägsvågor

I lälägena innanför revlarna har havets skum samlats sig i aptitliga jugendsnirklar:

jugendstrand
Strandsirater

Också skummönstren visar upp en subtil finstruktur:

skumveck
Plissé

Strandskata på en revel. Såg två strandskator i går som jag glömde anteckna. Detta är intressant. Strandskatan hör till de tidiga vårfåglar som försvinner sydvart redan under högsommaren. Av allt att döma styrs tidsschemat av ruggningen - det är en fördel att skifta fjädrar i lugn och ro i vinterkvarteret. Men strandskator är också opportunister, som experimenterar en hel del. Möjligtvis är dessa decemberfåglar yngre individer som inte häckat, och som därför har en friare livsrytm.

Vi har nu två oväder att se fram emot: en halvstorm natten till onsdagen, och en helstorm sent på fredagskvällen. Utteros ligger som vanligt i framkanten.






10
DECEMBER Ovädret brakar in vid fyratiden, med tjugo sekundmeter söderifrån och elaka regnattacker. Enligt ritningarna ska det kulminera mellan fem och sex, men istället vrider vinden mot sydväst och kommer därmed i en brutalt rät vinkel in från havet.
Fyra grader varmt, spasmodiska skurar. Havet toppar på +41 centimeter klockan två på natten men retirerar efter hand. Först vid 12.30 har atmosfären sansat sig och skurarna glesnat. Havet står då på +7 centimeter. Jag kan vada ut till den yttre stranden:

skurigt
Nästa skur

Noterar ett intressant fenomen. Vågorna bryts mot revlarna en bit ut, men fortsätter som dämpade dyningar i grunt vatten. På vägen in mot strandkanten krusas dyningarna av vinden, men bara i den uppåtgående fasen, inte i den nedåtgående. Därmed skapas ett prydligt randigt mönster i den krusade ytan, som sävligt glider in mot land. Märkligt att skåda:

vågvågor
Interferens






11
DECEMBER Vilket kaos! Busbuller natten lång, stormsnärtar, småspik och åsksmällar. Så här ser det ut från 800 kilometers höjd:

5489382c64504

Havet på +78 centimeter klockan sju, men med ännu högre ambitioner. SMHI har en klass-1-varning för högt vattenstånd. Cyklar bort till badstranden. Som jag trodde: tulpanträdet har lossnat och åkt in till klitterna:

inträdet
Inträdet

Bland sommarstugorna den vanliga vintervillervallan, i år dubblerad sen kommunen infört bruna burkar för rötbart avskräde:

sopkaos
Torsdag i jämn vecka

Havet på +81 centimeter klockan nio. Här är utsikten från mitt stugfönster:

havsnära läge
Havet badar sina stränder

Detta var ett genrep inför fredagens oväder, som enligt meteorologerna blir etter värre.






12 DECEMBER Först en positiv nyhet: dagens storm heter Alexander på bägge sidor av Kattegatt. Efter fjolåret pinsamma förbistring har SMHI och DMI kommit överens om att ha samma namn på ovädren.

Intressantare är att Alexanders motor är ett lågtryck vars centrum väntas tangera Utteros. Det betyder att vindriktningen skiftar under kvällstimmarna. Man kan se det på DMIs prognoser över lufttryck och vindar.
Det blåser in mot lågtrycket, men riktningen påverkas av jordens rotation, som tvingar vindarna åt höger. Under dagen har vi väsentligen sydvästvindar, som styrs av de storskaliga trycksystemen över Nordatlanten. Men klockan 18 ligger Alexander över Kattegatt och vi får en sydlig vind:

18

Klockan 20 passerar lågtrycket över Halland. Vinden blir nu sydostlig:

20

Två timmar senare har lågtrycket dragit in över Småland. Vinden återgår till sydväst, för vår del:

22

Om de här prognoserna stämmer slipper vi de allra värsta stormstyrkorna, eftersom det blåser mest söder om lågtrycket. Vi får väl se. Själv är jag som vanligt mest oroilig för att mitt bredband ska blåsa ned.

Nu på morgonen är det fyra grader varmt, med ondskefulla moln och havet på +44 centimeter:

ondskefullt
Tecken i skyn

Möter en ängslig snösparv på stranden.

Det snöar. Klockan är åtta på kvällen. Som jag gissade har Alexander hållit sig söderöver. Det är i själva verket kav lugnt. Men det snöar.





13 DECEMBER Okej, Alexander blev en blindgångare, åtminstone i Utteros. Det tackar vi för. Men blåser gör det. En sträv västvind trycker upp dyningar på stränderna. Det är fyra grader varmt under en nästan klar himmel, med havet på +52 centimeter,

Trots prognoserna nådde nivån aldrig över +40 centimeter igår, alltså långt under torsdagens höjdare på +81 centimeter. Det var då, i torsdags, som tulpanträdet hivades in till klitterna, där det bitvis täcktes av sand. Det ligger nu 130 meter norr om det förra stället. Så här ser det ut idag:

tulpangrav
Sandat

För dem som glömt varför jag kallar det för ”tulpanträd” kommer här två närbilder:

luciatulpaner-01
Jultulpaner - ett

luciatulpaner-02
Jultulpaner - två

Flock om 29 gravänder söker lä i lagunen, ihop med fem bläsänder och tre krickor.








14
DECEMBER Kulingarna rullar på. Fem grader, mulliga moln med gluggar, havet på +15 centimeter. Kan vada ut till yttre stranden, som är ren och rensad efter veckans turbulens:

08.49
Klockan 08.49

Förvånansvärt många snösparvar på stranden. Ensam kryckja passerar, de obligata storspovarna flöjtar glatt i blåsten. Små gåsflockar övernattar i reservatet, både grå och kanadensiska:

gåsbajs
Grågåsbajs

Som vanligt glömmer jag gräsänderna. De finns lite överallt, men man kommer aldrig nära dem. De är skyggare än någon annan fågel.






15 DECEMBER Väderokynne igen, utan hejd, sans eller måtta. Fem grader, kuling och ösregn hela morgonen. Åker till Breared och köper makrill istället. Ser uggla fladdra till i bilens ljuskäglor vid Åhs.
Först framåt tolv skruvar vädret ned effekten. Havet står då på +30 centimeter. Cyklar bort till Sik. Blir blöt av en ny skur. Ingen fara. Strax solsken.

Upptäcker att den vördnadsvärda timmerstocken brutits i flera delar av förra veckans raseri. Det råkar vara exakt ett år sen jag såg den första gången. Då hade den just flutit in på grunt vatten, ett maskborrat och väderärrat minnesmärke över stormen Sven. Den var skörare än jag trodde:

sikstocken-01
Nysprucket

Den spräckta stammen visar upp färska, grafiskt mejslade brottytor:

sikstocken-02
Nyspräckt

På närhåll ser man att där vimlar av blågrå hoppstjärtar:

sikstocken-04
Nybesatt

Av någon underlig anledning ligger Sigrid för ankar långt ute på Kattegatt, och har så gjort ända sen i lördags.







16 DECEMBER Vindpina. Det är fyra grader varmt men från havet kommer en brutal och obeveklig blåst. Kattegatts ytvatten är nu sex grader varmt, och ger ingen lindring längre. Tung, grå himmel som hotar med regn. Havet på +20 centimeter.
Jag kan vada ut till yttre stranden om jag negligerar vindpinan och väljer rätt väg. Det går en djupränna utanför lagunens södra mynning. För att ta sig förbi den måste man göra en vid sväng utåt havet. Det går om man känner bottnarnas topografi.


En del unga kryckjor har mist livet i vinterns vindpinor. Här är ett exemplar som breder sina vackra vingar även som kadaver:

tridactyla
Före detta tretåig mås

Förra veckans skum ha nu blåst upp på stranden, där det torkar samman i ett eftertänksamt labyrintmönster, sammanhållet av de klistriga proteinerna:

torrskum-01
Vindpinat - ett

torrskum-04
Vindpinat - två

torrskum-03
Vindpinat - tre

SMHI har nu redovisat de mätningar som gjordes i havet förra veckan, med det inhyrda finska fartyget Aranda. Här är temperaturen och salthalten från mätpunkten öster om Anholt:

anholt december 14

Ytvattnet är där sju grader varmt, vilket är fullt normalt för december. Men nere på 15-20 meters djup finns fortfarande stora mängder värme magasinerad, som en påminnelse om att 2014 varit ett rekordår.
Det är de svarta köttbullarna som är de nya mätvärdena. Den heldragna linjen är medelvärdet för perioden 1996-2010, punktlinjerna anger standardavikelsen från medelvärdet.







17 DECEMBER Vinden har besinnat sig. Fyra grader, vacker men skurbenägen morgon:

morgonskur
Regnvatten

Havet på +29 centimeter. Avstår från att vada. Går bort till Törlan stället. Här är samma plats som på bilden högst upp på sidan:

törlanmunnen
Åvatten

Möter havsörn på väg norrut.

Det kan vara dags för lite bredare utblickar:

Var kommer egentligen allt vatten ifrån? Den frågan har visat sig vara förvånansvärt fertil. Ett möjligt svar är att vattnet i havet inte fanns här från början, utan har transporterats hit av de otaliga kometer som bombarderat jorden genom tiderna? Jag skrev om den fantasieggande hypotesen i decemberkapitlet i ”Tidvatten”.
Men det stämmer inte med vattnets struktur”, står det på sidan 211. ”Oceanerna består av en blandning av tungt och lätt vatten, i proportionen 1 till 6 000. Under 1990-talet lyckades astronomerna analysera vattnet i kometerna Halley, Hyakutake och Hale-Bopp. Hos alla tre var andelen tungt vatten dubbelt så stor som i jordens hav.”
Men i oktober 2011, just som ”Tidvatten” låg på tryckeriet, publicerades en vetenskaplig artikel i tidskriften Nature om kometen Hartley 2. Dess vatten visade sig ha samma andel tungt vatten som våra hav. Därmed var frågan väckt igen och spänningen återställd.
Hartley 2 tillhör en grupp kometer som astronomerna kallar Jupiter-familjen, medan
Halley, Hyakutake och Hale-Bopp hör till Oort-familjen, i en annan del av solsystemet. Så kanske kom havsvattnet från Jupiter-kometerna?
Nu i höst har världens blickar fokuserats på kometen
Churyumov-Gerasimenko, som fått besök av den europeiska rymdsonden Rosetta. Churyumov-Gerasimenko tillhör Jupiterfamiljen.
Forskarna bakom Rosetta publicerade i förra veckan en artikel i tidskriften Science om vattnet i kometen. Andelen tungt vatten i Churyumov-Gerasimenko är tre gånger högre än i oceanerna, har det visat sig. Det är alltså ännu tyngre än det i
Halley, Hyakutake och Hale-Bopp. Det avgör saken. Våra hav kom inte från Jupiter-familjen heller.
Men siffrorna från Rosetta är intressanta även av andra skäl. Mätningen har inte gjorts av Rosettas lilla landare, Philae, som den 12 november ramlade ned på Churyumov-Gerasimenko, utan av ett instrument som kallas Rosina och som sitter i moderskeppet.
Rosina är en masspektrometer, med en makalös precision. Rosetta omges av ett extremt tunt moln av molekyler som läcker ut från farkosten. Eftersom det inte finns någon fartvind i tomma rymden hänger molnet med på färden. Redan i våras, när Rosetta närmade sig kometen, började Rosina mäta andelen tungt vatten i det lilla molnet. Fram i augusti började halten öka. Rosetta var på väg in i det betydligt mäktigare gasmoln som kommer från kometen. Frampå hösten stabiliserades mätvärdena: en tung vattenmolekyl på 2 000 lätta, tre gånger fler än på jorden.
Så gick det till. Man ska minnas att Rosetta var på väg i tio år innan hon nådde fram till Churyumov-Gerasimenko. Ändå fungerade apparaturen oklanderligt. Kometens vatten är tyngre än vattnet i Kattegatt. Skillnaden är hårfin, men det gick att mäta och det räcker för att sänka teorin om att oceanerna kommit från kometer.

deuteriöst
Tungt vatten

Statsveterinärerna i Uppsala har nu bestämt sig för att årets säldöd vållades av fågelinfluensa. Som jag nämnde den 12 september har man hittat virus av typen H10N7 i några av sälkadavren. Det finns ett pressmeddelande om saken här.
Antalet påträffade döda sälar på Västkusten anges nu till 440, men det verkliga antalet uppskattas till 3 000. Den siffran härrör från de årliga flyginventeringar av sälbeståndet som Riksmuséet gör - det saknas 3 000, säger man. Självfallet är det resonemanget ytterst diskutabelt.






18 DECEMBER Fem grader, sollöst, acceptabel blåst. Havet på +34 centimeter. Väljer att cykla till Lisereds karga udde:

västkustmidvinter
Västkustmidvinter

Några lösa gäng blandade gäss. Många fräckt frodiga tistlar hukande i gräset, som vegetariska julstjärnor:

Cirsium vulgare
Cirsium vulgare

Räknar till åtta sälar. Det klena antalet beror inte på att resten dött i fågelinfluensan, utan på att havet står mer än tre decimeter över medelnivån, och att det därför finns färre liggplatser.
Jag nämnde igår att jag är tveksam till siffran 3 000 döda i år, som bygger på de räkningar som regelbundet görs från flygplan. Lisered ingår i inventeringarna. Man flyger på 100 meters höjd, tre gånger årligen. Det görs i augusti, när sälarna förväntas byta päls och därför gärna ligger uppe. ”
Det ska vara soligt väder, vinden får inte vara över 10 m/s och det får ej regna”, står det i regelboken.
I de protokoll som jag sett varierar siffrorna för Lisered dramatiskt, kanske för att vattenståndet växlar, eller för att sälarna helt enkelt gör vad som för tillfället faller dem in. Jag är inte ens säker på att det är i augusti Liseredssälarna byter päls.





19 DECEMBER En grym grynig med grova skurmoln inblåsta från Kattegatt av en nyväckt kuling. Sex grader, havet på +32 centimeter. Ger mig bort till Sik. Helt överraskande avtäcks plötsligt himlen och blir decemberblå:

julblått
Klockan 09.41

Så här veckan före jul är stränderna fulla av oönskade presenter. Här är en säck med sekretessbelagt innehåll:

strandsäck
Godispåse

Här ett kramdjur från Disneyland i Paris:

disneyland
Un peluche

Och här en vattentät kamera:

hero
GoPro Hero

Otrevligt väder under eftermiddagen. Havet på +60 centimeter klockan 16.






20
DECEMBER Atmosfären alltmer våldsbenägen. Kulingen har sparkat mot stugväggarna hela natten, stundtals förtstärkt av aggressiva skurar. Fyra grader, havet på +53 centimeter. För blåsigt för cykeln. Går en sväng i naturreservatet, som ligger ödsligt, urblåst och avslaget just nu:

avslaget
Oreserverat

Ser enstaka gräsänder, några anonyma småfåglar och minnet av en av sommarens avsomnade sälar:

sälskalle
Askallat

Värre väntar. SMHI har börjat vifta med snö framåt årsskiftet:

lördag morgon
Frid över jorden







21 DECEMBER Skyndar mig ut i gryningen, medveten om att skymningen inte är långt borta. Det är fyra grader varmt, men med en illasinnad nordvästvind under en nästan klar himmel. Havet på +36 centimeter.
Solen går upp klockan 08.48. Förspelets faser är sevärda. Här är två:

08.24
Klockan 08.24

08.35
Klockan 08.35

De fyra plusgraderna beror på den iskalla vinden. Mikroklimatet i skyddade lägen är nollgradigt, som syns på denna frusna gåsvinge:

gåsfrost
Frostgås

Gammal havsörn in från öster halv tio, landar på lagunens yttre strand. Tyvärr bara kortvarigt besök.
Elva gravänder i lagunen.






22 DECEMBER Sju plusgrader är en remarkabel siffra i julveckan. Mindre blåsigt i dag, men mer mulet, havet på +22 centimeter. Kan lätt vada ut till yttre stranden igen.

Jag är lite nyfiken på alla ensamma snösparvar som hukar på stränderna. Inget konstigt, i och för sig, men det är annars en flockfågel om vintern. Ägnar en stor del av morgonens strandvandring åt att försöka fotografera en av dessa till synes vilsna individer. Kameran protesterar - ljuset är för klent. Så här blev det:

snösparv
Plectrophenax nivalis

Blåsvädren härom veckan levererade en hel del gula kiselsvampar, de första på länge. Jag skrev en sväng om dessa saktmodiga djur den 14 december förra året:

axinella
Axinella

Ett par hundra kanadagäss har övernattat i den södra delen av reservatet, ännu fler i den norra.




23
DECEMBER Sexgradig, grå gryning, dock med en tendens till ljusning. Vind från väster, nära kulinggränsen, havet på +55 centimeter.

När havet stiger över +50 centimeter försvinner sandstränderna och Sälarevet, vatten väller in över strandängarna, lagunen blir ett brett sund med skarpa vågor och skum:

jullagun
Ovadbart

Vi har haft höga havsnivåer ända sen den 7 december, när höstens flacka väder förbyttes i lågtryckstrafiken från Atlanten. Det här mönstret, med lågvatten under hösten och högvatten på vintern, märks långt bortom Utteros. Just nu pågår ett markant inflöde av friskt, salt vatten i Östersjön, till gagn och glädje för levernet på de syreklena bottnarna. Man kan se det på den här kartan över dagens havsströmmar, som alla är riktade mot Baltikum. Det är fullt ös i Öresund och Bälten:

03_A05_03
Färgskalan anger hastigheten i knop

Hela hopen om 29 gravänder är kvar i reservatet.




24 DECEMBER Vinden har somnat under natten. I gryningen fyra grader och ljusgrå moln. Obetänksamt nog cyklar jag till Tvååker för att hämta ett paket. Då klarnar himlen, marktemperaturen rasar raskt till isgrader. Jag får gå hem. Nåväl, ingen katastrof. Det är en vacker morgon utan bilar.
När jag är hemma ligger havet okrusat och blänkande, på +13 centimeter. Skyndar mig att vada ut. Makalöst! Det är som att kliva på en silverbricka:


söder
Söder

norr
Norr

På en revel långt ut går två strandskator. Här är ett suddigt bildbevis:


julskator
Julafton!

Vädret mulnar snart, helt i linje med DMIs prognos om ”byger som i løbet af eftermiddagen kan være med slud eller tøsne.”

Därmed: God Jul från utteros.se!




25
DECEMBER I julnattens stjärnemörker har den ryska vintern halkat in över Halland. Tre grader kallt i gryningen, en tunn men vass vind från nordost under öppen himmel:

08.51
Juldagsmorgon, glimmande

Havet har blåst ut till -3 centimeter och lämnat lätta isskikt i strandzonen:

isränder
Randis

istång
Istång

issten
Issten

Havsörn från söder, tätt över havet. Runtom i reservatet lyfter flockar av irriterade gäss. De är många nu, och blir fler i kylan. Örnen sätter sig på Sälarevet.






26
DECEMBER Brutalt köldangrepp under natten; elva minus som värst. Lite moln på småtimmarna skänker en lätt mildring. En högtrycksbula passerar rakt över oss under morgontimmarna och vrider runt vindarna, som vid icke-stormen Alexander, fast spegelvänt. Solen förmodas gå upp klockan 08.50. Jag ger mig ut i god tid. Det är fortfarande sex grader kallt, vinden har vridit till sydlig, strandängen är ett sagolandskap draperat i frost under en zinkfärgad himmel:

08.30
Klockan 08.30

Isen på lagunen håller ännu inte att gå på. Havet var igår kväll uppe på +21 centimeter. Det har nu retirerar till +2 och lämnat efter sig otympliga flak som morgonmolnen försöker imitera:

08.40
Klockan 08.40

Så stiger solen bortom Bölse och spritsar rött guld mot molnens fransar:

08.46
Klockan 08.46

Hör en storspov flöjta, dock utan entusiasm.
Strax efter tio vrids vinden ut över det ännu sexgradiga havet, temperaturen stiger brådstörtat och når nollan vid elva.






27
DECEMBER Två plusgrader hela natten. Lätta vindar, på himlen gråa, grova moln, med gluggar mot en bättre värld. Havet på -17 centimeter. Till min ögonfröjd ligger massvis med is kvar på stranden, i halvfrätta flak, som vittnen om den radikala kölden natten till igår. Att vandra bland dem är ett sublimt visuellt äventyr efter den långa höstens likgiltiga strand :

mellandagsflak
Mellandagsflak

I nattens mörker har havet smugit upp och rumsterat om bland isskivorna:

vridet flak
På tvärs

Vadar ut till Sälarevet. Träffar till min förvåning tre rastande kärrsnäppor. De verkar apatiska, men jag kan ha fel:

3Xsnäppor
Vad tänker de på?

Gammal havsörn på den stora kobben söder om Sälarevet strax efter tolv:

mellandagsörn
Solskensörn

Under eftermiddagen vrids vinden mot öster och tvingar ned temperaturen till minus, där den, enligt prognoserna, ska stanna till tisdag morgon. Detta förlopp är karaktäristiskt för våra vintrar, som pendlar mellan blött Atlant-väder och brysk rysk kyla. ”Västkustvintern är i själva verket två oförenliga klimat, som duellerar över det flacka landskapet”, står det i ”Tidvatten”.
Men där står också, på sidan 25, att vintern kommer från Stilla havet. Det är en medvetet tillspetsad formulering, men inte utan grund. Det handlade egentligen om den minnesvärda vintern 2009/2010, som bröt en flerårig mild tradition med plötslig is och arktisk kyla, på ett sätt som överraskade alla, även experterna. Fenomenet utlöste en intensiv forskning, som frambragte allehanda hypoteser, varav flera pekade på Stilla havet. Så här står det i februarikapitlet ”Tidvatten”:

”I över ett år har passadvindarna obönhörligt pressat solvärmt tropiskt vatten västerut, från Sydamerikas kust mot Indonesien och Nya Guinea.
Transporten sker exakt längs ekvatorn. På norra halvklotet böjs strömmar och vindar åt höger, av jordens rotation. På södra halvklotet böjs de åt vänster. Längs ekvatorn böjs de inte alls. Det är förklaringen till fenomenets obönhörlighet. I öster, utanför Ecuador och Peru, väller kallt vatten upp ur djupen och fyller på det som blåst västerut; i andra änden samlas en gigantisk pool av trettiogradigt vatten.
En dag blir obalansen för stor. Passaden tappar greppet, det varma vattnet i väster väller ut över Stilla havet. El Niño, kallas det, det mest skoningslösa väderomslag vi känner till. Kollapsen är så dramatisk att den sänder atmosfäriska chockvågor runt halva jorden. Sex månader senare har de nått Kattegatts låga kust.”

El Nino brukar infinna sig med tre till fem års mellanrum. Vi har inte haft nån sen 2010. Under hela 2014 har alla tecken och analyser angett att en ny El Nino är under uppsegling. Men det har fortfarande inte hänt. Något gåtfullt är på gång, vädergudarna i Stilla havet beter sig på ett sätt som meteorologerna inte begriper. Här är lite fler detaljer:

trades
Passadvindar heter ”trade winds” på engelska. De blåser från Peru mot västra Stilla havet och återvänder på hög höjd.

Passadvinden pressar solvärmt vatten västerut längs ekvatorn, mot västra Stilla havet. I öster, utanför Sydamerika, väller det i stället upp kallt vatten ut djupen. Men det här är bara halva mekanismen.
Över det kalla vattnet i öster kyls luften och pressas nedåt. Över det varma vatten i väster värms luften och stiger uppåt. Vi får högtryck i öster, lågtryck i väster. Vinden blåser från högtryck till lågtryck. Det är detta som är passadvindarna, de som blåser från öster mot väster längs ekvatorn. Det är de som pressar solvärmt vatten västerut, med följd att kallt vatten väller upp i öster..
Men vänta nu! Det är passadvindarna som skapar skillnaden i temperatur mellan öster och väster. Det är temperaturskillnaden som driver passadvindarna. Det är rundgång! Processen är självgående, den jagar sin egen svans.
Till slut blir obalansen för stor. Det varma vattnet i väster väller ut över Stilla havet och vi får en El Nino.
Men det har inte stämt i år. Mönstret är ett annat, maskineriet har hängt upp sig. Ingen vet varför.
Det är embryot till en El Nino som gjort 2014 till ett rekordvarmt år. Kanske blir det inte mer än så eller så föds en riktig El Nino inom kort. Ingen vet vad som ska hända. Det är onekligen spännande.




28 DECEMBER Minus tio i morgonväkten. Nordostlig, nästan avsomnad vind, klar himmel som börjar beslöjas när solen går upp. Havet på -6 centimeter. Morgonrodnadens skådespel över utspridda isflak ser ut som en repris från i fredags:

08.37
Klockan 08.37

Begynnade pannkaksis i vattenbrynen:

pannkaksbak
Pannkaksbak

Ute på havet en förträfflig syn. Den svarta randen är inte horisonten. Det är kanadagäss:

gåsraden
Gåsraden

Det är omöjligt att räkna dem, men de är många. De kom med köldvågen, som väntat. Att de ligger samlade långt ut till havs betyder att de flytt undan en havsörn.
Mycket riktigt. Strax kommer en havsörn över havet, på väg söderut. Den har varit tidigt uppe.
Vid Sälarevet storspovar och sångsvanar. Korp flyger över strandängen. Två hägrar högt över havet med rakt sydlig kurs. Förnuftigt av dem.





29
DECEMBER Minus tolv! Inga vindar, bara kyla. Lagunen bottenfrusen, havet på -30 centimeter. I gryningen en mäktig balkkonstruktion i söder, över hela himlahalvan. Den går inte att fånga på en bild, men ur mitt perspektiv sträcker den sig från Anholt till Sibbarp, ungefär:

balken-01
Spektakel - ett

Den innehåller ett rokokorikt färgspel, med moln i grått och rosa mot en pastellblå himmel. Inzoomat ser det ut så här:

balken-02
Spektakel - två

Och här det färgblänkande havet:

balken-03
Spektakel - tre

För första gången i vinter kan jag promenera på lagunen och den hårdfrusna strandängen. Rakt utanför min egen stuga stöter jag på ett sälkadaver som jag inte visste om. Det bör vara en av de sälar som flöt iland i augusti, och som sen försvann, men jag vet inte säkert:

ängsäl
Grässäl

Under eftermiddagen vrids hela scenen igen. Vinden blir västlig, från en mulnad himmel faller ett tunt vitt mjöl medan temperaturen klättrar uppåt. Fryspunkten passeras klockan 15.30. Om Gud är god är snön borta i morgon.





30 DECEMBER Plus två hela natten, pudersnön vänligen bortslickad av en timid västvind. Tjock morgondimma, vatten på lagunens is, havet på -6 centimeter. Här är stranden en halvtimma efter soluppgången:

flakmorgon
Flakmorgon

Den korta istiden här räckt för att formge en mosaik av skulpturala innovationer:

flakis-01
Flakkonst - ett

flakis-02
Flakkonst - två

flakis-03
Flakkonst - tre

Dimman lättar frampå dan. Havsörn på Sälarevet strax efter tolv.





31 DECEMBER Tre grader varmt, massiv dimma. Sikten under 200 meter - ser inte ens lagunen. Kanske lika så gott att sluta året utan utsikter…

tablå
Var är reservatet?

Men en tillbakablick?
Behövs inte i en dagbok. Allt finns där redan. De döda sälarna. Havsörnarna. Öronmaneterna. Silkeshägern. Hoppstjärtarna. Smörblommorna. Det är bara att bläddra.
Tyvärr är dagens bild av den sort som talar mer än tusen ord, en olustig resumé över 2014. Utteros är vanvårdat. Skyltarna runt reservatet blåser ned efter hand. Länsstyrelsen sköter inte jobbet.

Nåväl, nu har vi ett helt nytt år på gång.