Kattegatt försurat

av koldioxidutsläpp

Nya siffror från SMHI bekräftar farhågorna


varning
VARNING! Själva havet är försurat

Kattegatt håller på att försuras. I djupvattnet har pH-värdet minskat med 0,11 enheter på 15 år, enligt SMHI:s mätningar.
Orsak: utsläppen av koldioxid.


Det här är en obehaglig sidoeffekt av den snabbt höjda halt av koldioxid som mänskligheten just nu åstadkommer.
Hälften av den koldioxid vi släpper ut absorberas av haven. Koldioxid löst i vatten är detsamma som kolsyra. Ökad syrahalt innebär lägre pH-värde, med oöverskådliga konsekvenser för livet i havet.

Problemet har uppmärksammats först de allra senaste åren. I den internationella klimatpanelen IPCC:s fjärde rapport, som kom tidigare i år, finns för första gången ett kapitel om havsförsurningen.
Det har föranlett SMHI att titta efter. Mätningar av pH-värdet i de svenska kustområdena har gjorts varje månad sen 1993. Resultatet finns samlat i en databas. På SMHI har man nu analyserat siffrorna och funnit en sjunkande trend i alla områdena.

För Kattegatt är alltså minskningen 0,11 enheter. Det låter inte mycket, men pH-skalan är logaritmisk. Den anger hur många fria vätejoner det finns i vattnet. Räknar man om pH-minskningen i Kattegatt motsvarar den en ökning av halten vätejoner med hela 30 procent på bara 15 år.
Minskningen i Kattegatt stämmer för övrigt med den som IPCC anger som medelvärdet för världshaven. Det ger en uppfattning om vilka drastiska kvantiteter koldioxid vi satt i omlopp genom att plötsligt elda upp jordens förråd av fossila bränslen.

Men vad blir följden?
De kemiska processerna i havet är inte alldeles lättbegripliga. Kolsyran samspelar med olika former av kalk. Kruxet är att livet i havet genom årmiljonerna lärt sig att utnyttja de här kemiska finesserna. Frågan är vad som händer om balansen rubbas.
I laboratorier världen över pågår nu experiment, där man utsätter diverse havslevande organismer för sänkt pH. Rapporterna hittills är oroväckande. Djuren kan möjligen klara en tillfällig syrachock, men inte att beständigt leva med sänkta pH-halter.

Nästan alla havsdjur, från musslor till koraller, använder karbonat till sina skal eller skelett. De är alla beroende av stabila kemiska förhållanden i vattnet. I ett försurat hav löses helt enkelt skalen upp.
Inte minst gäller det många arter av mikroskopiska plankton, som finns i enorma mängder i oceanerna, och som utgör grunden för hela det ekologiska systemet i havet.
Undersökningar har gjorts av hur pH-värdet varierat under jordens historia. Allt tyder på att det varit så gott som konstant åtminstone sen dinosauriernas epok. Det innebär att djuren och växterna i havet inte har några inprogrammerade försvarsmekanismer mot försurning, framför allt inte i den snabba takt som vi nu åvägabringar.

Forskarna är långt ifrån överens om framtidsperspektivet. Många misstänker att effekterna kan bli svåra redan inom några decennier, om utsläppen inte hejdas. Den brittiska vetenskapsakademin Royal Society ha gått ut med en skarp varning om att oceanerna riskerar att skadas oåterkalleligt.
Problemet är oroväckande långsiktigt. Vad som än händer med utsläppen kommer försurningen att sprida sig till allt djupare partier av haven.
Och alla försök hittills har visat att det är djuphavsdjuren som är känsligast av alla. De har levt med samma pH i flera hundra miljoner år. Ingenting i deras historia har förberett dem på vad som nu väntar.
Inte heller går det att bota skadan när den är skedd. Insjöar kan man kalka, men inte havet. Och havet behöver tiotusentals år för att återfå balansen.

Ur Hallands Nyheter den 7 december 2007 (Jag är särskilt stolt över bilden. Flötet låg utanför Sälarevet. Jag vadade dit och hukade mig i vattnet för att få med både flaggorna och krysset på himlen och råkade därvid åstadkomma de små vågorna.)


Tillbaka till läshörnan