Januari 2015

nyårssbomb
Uppskjutet

De upp-och-ned-vända kratrarna i isen är alltid lika lustiga att skåda, som små fastfrusna dramer på strandens stora scen. Den här hittade jag i måndags, när det var tolv grader kallt, mitt ute i deltat. Vattnet hade frusit redan dagen innan. På natten föll havet till -40 centimeter, under en kombination av högtryck och tidvatten. Isen följde villigt med, utan minsta spår av spänningar eller sprickor. Men stenen låg där den ligger. I nattens mörker blev den tvungen att spränga sig igenom isen, som en lömsk och opåkallad bomb från demonerna i underjorden. Runt den ligger isen oberörd och jungfrulig under vinterhimlen.





1
JANUARI Året börjar med islossning. Det är fem grader varmt, blött och blåsigt. Havet, på +12 centimeter, har raderat alla rester av mellandagarnas kyla. Istället är stranden belamrad med ålgräs i välvilliga volmar och bylten, utan inblandning av sågtång eller rödalger:

grässkörd
Grässkörd

Stora flockar kanadagäss har lagt sig ute på havet. På Sälarevet sitter en havsörn och äter på något, energiskt, glupskt och länge. Verkligen en uppmuntrande syn denna gråa nyårsdag:

örnfrukost
Toppredatorn

När jag kommer hem en timme senare har örnen ätit färdigt, men den sitter kvar på Sälarevet, belåtet mediterande över sin roll i kustlandskapets ekologi.






2
JANUARI Så var det dags igen: Klass 2-varning för stormbyar. Sju grader varmt i gryningen, under en ljus himmel, med förrädiska skurar och hårda vindslängar från väster. Havet har passerat halvmetern under småtimmarna, och därmed börjat invadera strandängen. Men det här är bara första fasen.
Ovädret heter Svea. Under den lindriga stormen Alexander passerade lågtrycket rakt över Tvååkers pastorat. Svea, däremot, väntas dra fram nånstans över Svealand. Vi i Halland får bullret, och det kan bli långvarigt.

I väntan därpå ger jag mig in i reservatets bakficka, den smala remsan mellan landsvägen och Smedsgårdsvägen där det alltid är lä. Där finns ett gigantiskt snår av hel- och halvdöda träd som gör sig bäst en mild och fuktig januaridag:

urskogen-01
Ensnåret - ett

Det är en sannskyldig trollskog, mossig, mörk och multnande. Enarna dominerar, men det finns några andra svårbestämbara arter, välta sen länge i en underbart romantisk och vanvårdad förvirring. Man kunde tro att man befinner sig nånstans bortåt Smålandsgränsen, men detta är faktiskt Utteros, inom hörhåll från havet:

urskogen-02
Ensnåret - två

Det är inte en skog att vandra i, men väl att krypa och kravla sig in i. Det man undrar är dess ålder. Har ingen aning, men enar kan bli mycket gamla. Några hundra år? De växer på en höjdrygg som en gång var en vindplågad holme i havet. Jag tänker gärna att här växte enar redan då, knotiga och böjda, men envisa som allt vid havet.

urskogen-03
Ensnåret - tre

Sol frampå dagen.

Inte så farligt hittills. Vinden envist västlig, och därmed inte alltför omskakande. Men det fortsätter att blåsa, och havet stiger. Prognosen säger +100 centimeter i morgon bitti. Kan sätta djupa spår på stränderna.



3
JANUARI Svea har festat hela natten. Själv har jag stigit upp ibland och sett havet komma allt närmre i månskenet. Man tröttnar aldrig. Maximal nivå klockan sex, med +108 centimeter och nästan hela strandängen under vatten.
Det är fyra grader varmt och molnfattigt, med en västvind som långsamt drar in klorna. Cyklar bort till den kommunala badstranden, vars parkering leker småbåtshamn:

p-vatten
P-vatten

Och här är Törlans mynning. Åfåran löper rakt fram längs vassranden, men havet har, med full besittningsrätt, bestigit ängarna innanför:

törlat
Törlanoset

På själva badstranden hamrar vågor med full vinterstyrka:

sveavägen
Sveavägen

De har under natten skyfflat ålgräs långt upp bland klitterna, och byggt små skansar i sanden:

sandslottigt
Redutter

När solen går ned står havet ännu på +70 centimeter. Man kan urskilja den yttre stranden som en vag rand ute i vattnet:

15.38
Klockan 15.38

Därmed har vi överlevt Svea. Om en vecka, natten mellan fredag och lördag, har SMHIs datorer lagt in en orkan. Vi får se.





4 JANUARI Titta här! Havet har fallit en hel meter på ett dygn. Vilken bravad!

5_ringhals-3

Det är två grader varmt, men i marknivån frost och nyis under en klar himmel. Vinden kvar i kulingklassen, men nu från nordväst. Skyndar mig ut:

efter stormen
Efter stormen

Svea har utfört en eminent strandstädning. Allt är filat, avskrapat och nivellerat. Hon har rivit delar av stängslet. De tunna trådarna, som lyder sin egna lagar, kan vara förrädiska:

stålet
Snubbeltråd

Kan inte hitta något som ser ut som nyskördad tång, framför allt inga rödalger. De kan mycket väl ligga kvar ute på de grunda bottnarna, om de alls finns. De gamla algförråd som sen i höstas låg utanför stora reveln har fösts undan, skottats samman och packats ihop i kompakta bankar:

nyvallat
Nyvallat

Åtminstone ett av de sälkadaver som låg inbäddade i tången har nu bretts ut, som en frigjord om än skamfilad mumie:

skinn o ben
Skinn och ben






5 JANUARI Minus tre i gryningen. Och vilken gryning! Som så ofta skiftar kulören strax innan solen visar upp sig, från tomat till morot, ungefär. Kameran gör sina egna tolkningar, men om jag minns rätt stämmer de här bägge bilderna tämligen väl med de himmelska färgskalorna. Det är femton minuter mellan dem:

08.26
Klockan 08.26

08.41
Klockan 08.41

Det blåser inte. Havet står på -1 centimeter. Två kärrsnäppor på Sälarevet, plus gravänder, högröstade sångsvanar och joddlande storspovar. På stranden nyis och vad som ser ut som en alltför gammal torsk, halväten av hungriga kråkor:

isskärvor
Trasig is

torsken
Trasig fisk







6 JANUARI Nollgradigt, kvartsmulet, med en fientligt sinnad, växande sydvind. Havet på +3 centimeter. Cyklar bort till Sik som jag inte sett sen stormen Svea.
Superb strandstädning även här. Tonvis med tång, skräp och bråte inhystat i vassarna, däribland vår förstockade vän från förra vintern:

stocken
Sikstammen

Här en präktig tunna av plast. Det står på den att den rymmer 205 liter, men inte vad den innehållit:

tunnan
Är det Stålmannens?

Den 19 december skrev jag om
en säck i Sik ”med sekretessbelagt innehåll”. Nu kan det avslöjas: det är socker i säcken, eller har varit. Det står så på den: ”white refined sugar”:

sockersäcken
Siksocker

Mer färska alger här än i Utteros, även röda, men blygsamma kvantiteter jämfört med förra vinterns ofantligheter:

rödalg
Algrött

Mycket skjutande söderöver. Skärrade gäss flyger omkring. En flock starar i vassen.






7
JANUARI Plus tre, lagom vind från väster, mulet med ljusglimtar. Havet på +10 centimeter. Ägnar morgonen åt att kolla vad Svea lyckades erodera längs stora revelns ytterkant:

svea-01
Nyeroderat - ett

Svea var ingen äkta storm, bara en frän kuling. Det var vattenståndet som var exceptionellt, med över halvmetern i ett dygn, och en topp på +108 centimeter. Vid mera normala nivåer bryts vågorna över de långgrunda stränderna och mister den mesta musten, men vid högvatten når de in till reveln, laddade med energi, och kan gnaga djupa revor i dess marsktäcke:

svea-02
Nyeroderat - två

svea-03
Nyeroderat - tre

Det hörs en del irritation mot SMHI som utfärdade en klass-2-varning för en storm som aldrig blev någon storm. Jag vet inte hur SMHI resonerade, men jag kan själv blir lite störd över folk som gnäller på meteorologerna när prognoserna inte stämmer.
Atmosfären är ett stökigt odjur, vars besynnerligheter inte alltid går att förutsäga. Det är inte nödvändigtvis meteorologerna det är fel på. Det beror inte heller alltid på att atmosfären är så komplicerad. Det är intressantare än så.
Tänk på ett vanligt tärningkast. Det går inte att förutsäga, inte för att tärningsforskarna är korkade. Ett tärningskast kan beskrivas med nästan hur stor precision som helst, med hjälp av Newtons rörelseekvationer. Men det räcker inte med bara ekvationer. För att förutsäga tärningens exakta beteende behöver man också ha något slags begynnelsevärden som anger hur kastet börjar. Det är där skon klämmer.
Det visar sig att ekvationerna är extremt känsliga för startvärdena. Håller man tärningen på ett visst sätt när man släpper den får man ett resultat. Vrider man den aldrig så lite får man ett annat. Det går helt enkelt inte att mäta in tärningens exakta position så noggrant att man kan räkna ut vilken sida som kommer upp.
Det är samma med atmosfären. För att förutsäga en storms styrka och bana måste man känna lågtryckens läge och rörelser med större precision än vad som är möjligt att mäta. Det hjälper inte med superdatorer. Det är verkligheten själv som hindrar precisa prognoser.

Dagen solig och allt annat än vintrig.






8 JANUARI Snuskväder i morgonväkten. Fem grader varmt, kuling från sydväst och ett ivrigt regnande. Havet på +40 centimeter.

Nåväl, det är tioårsdagen av orkanen Gudrun, en kalamitet att minnas och begrunda. Så här såg det ut på Björkängs camping dagen efter:

camp
Villavagnsvillervallan

De avgjort största skadorna drabbade de halländska granskogarna, något som för en naturintresserad inte var enbart negativt. Men jag vet ingen del av kusten där Gudrun åsamkade värre ärr än i Utteros närmsta grannskap.
Som mest blåste det 39 sekundmeter på Nidingen. I Ringhals steg havet till +165 centimeter.
När vattnet forsade in på Björkängs camping blev villavagnarna till föga sjödugliga husbåtar, som ömkligt kapsejsade i orkanbyarna.
Lika illa gick det i Galtabäck, där hela hamnen dränktes och halva beståndet sjöbodar ramponerades:

galta
Galtabäckskalabaliken

I det nuvarande reservatet utförde Gudrun ett överraskande kirurgiskt ingrepp: hon flyttade Uttrans mynning, från söder om Sälarevet till norr om detsamma. Några dagar efteråt stegade jag upp sträckan: 800 meter. Om jag minns rätt regnade det en hel del, vilket säkert bidrog till åfårans instabilitet.

Själv var jag inte hemma. Det var en lördag. Jag var jourhavande helgreporter på Hallands Nyheters centralredaktion i Falkenberg. Eftersom tidningen inte kommer ut på söndagar kunde jag ägna tiden åt att flänga runt i stan med omnejd och samla minnesbilder av det turbulenta tumultet.
Sen gick strömmen. Ställverket vid Ringhals klarade inte allt havssalt som Gudrun öste in över kusten. Hela kärnkraftverket fick stängas av, liksom Barsebäck. En tämligen bagatellartad följd blev att de elektroniska låsen i HNs ytterdörrar inte gick att öppna. Jag satt fast på en mörklagd redaktion, där telefonerna ringde oavbrutet. Jag minns att jag hjälpte sportredaktörerna att klättra ut genom ett fönster på bottenvåningen, men jag har glömt vad klockan var när strömmen kom åter.
Jag tog motorvägen hem för att slippa nedfallna träd. I Smedsgård fanns ingen ström. Det var mörkt och kallt. Telefonkabeln låg på gräsmattan, en tjock vall av tång hade pressats mot min grind, men stugan stod kvar.

Här är ett annat Gudrunminne:
Någonstans längs Uttran blåste en soptunna ner i ån. Hon följde med vattnet ut i Kattegatt och strandade strax norr om Sälarevet, där hon ligger ännu. Det här är min senaste bild, tagen i slutet av november:

tunnan nu
Grattis på tioårsdagen!

Då, för tio år sen, grävde sig tunnan snabbt ned i sanden. Jag fick för mig att hon skulle försvinna helt. Men stranderosionen följer sina egna outgrundliga lagar. Här är ett svep genom soptunnedecenniet:

tunnor
Den outgrundliga Gudruntunnan

Nu väntar vi på den stundande helgens oväder. Jag skrev redan i lördags att SMHI vinkat med en orkan. Prognoserna har fladdrat en hel del sen dess. Just nu gäller storm natten till söndag. Vi får se.







9
JANUARI Väderokynne idag. Fyra grader i gryningen, hård västblåst, blötregn. Och det är bara början. En hel skrälldus atmosfäriska upptåg står i kö, med kulingar, skurar och högvatten. Havet passerar +50 centimeter klockan nio, på väg uppåt.
Vid tio intensivt snöfallande. Samtidigt rasar tempen ned till noll:

första snön
Strandvinter

Som ofta så här års har vi en stor flock råkor som drar runt längs kustängarna och plockar gräsfrön. De avbryter inte ätande för att det snöar, men de blir plötsligt visuellt distinkta:

snöråkor-01
Snöråkorna - ett

snöråkor-02
Snöråkorna - två

Snöandet upphör efter nån timme, temperaturen stiger igen.





10 JANUARI Klass 2-varning igen. Dagens storm heter Egon och ser ut att bli värst i Skagerack. Han väntas, otrevligt nog, härja hela natten. Men prognoser är, som sagt, ett vanskligt kapitel. Här är DMIs:

a057a45d70
Kaoskartan

T
vå grader i gryningen, ösregn och sydlig blåst. Havet på +47 centimeter, på väg brant uppåt. Kan passera +130 under kommande natt. Ger mig ut på stranden, ett fullkomligt meningslöst företag. Det jag kan rapportera är att ännu ett av de plakat som skulle informera om reservatet nu blåst ned:

gränsen
Gränsen är nådd

Vid tolv har blåsten vridits mot sydvästlig. Havet passerar +80 centimeter, lufttrycket 972 hektopascal, temperaturen sju grader plus

Klockan 13 har vi havet på +109 centimeter! Vinden västlig.
Jag vet inte riktigt hur man fotograferar högvatten på ett meningsfullt sätt, men här är en bild tagen från min altan (den lilla pricken är en kråka):

egon-01
Egons höjdare

Stigningen gör en paus efter klockan 14 för att rätta sig efter månen, men klockan 17 är det uppe i +118 centimeter, och det stannar nog inte där. Det är uppenbart att Egon menar allvar.
Klockan 23: havet på +140 centimeter.





11 JANUARI Jag lyckades sova till tre, men inte längre. Egon har dundrat och domderat natten lång, Kattegatt har blänkt i månskenet strax utanför stugan. Här är lite siffror:

Lördag klockan 23: havet på +140 centimeter, medelvinden 22 sekundmeter, vindbyarna 34 sekundmeter
Söndag klockan 06: havet på +125 centimeter, medelvinden 19 sekundmeter, vindbyarna 28 sekundmeter.

Minns att gränsen för storm går vid 24,5 sekundmeter, för orkan vid 32,7. Vindsiffrorna är från Nidingen, men vad jag kan se stämmer de med Anholt. Här är ett diagram över medelvinden i Anholts hamn under det senaste dygnet (sifferraden längst ned anger klockslaget):

bvImage-1

Det är vattenståndet som är mest remarkabelt. Siffrorna, från Ringhals som vanligt, är de högsta längs hela Västkusten. Göteborg kom upp i +136 centimeter, Viken (mellan Helsingborg och Höganäs) i +139.
Vi har nu stora delar av reservatet under vatten i ett dygn, ungefär, dess stränder brutalt bearbetade av stormhöga vågor. Skräpvallen efter nattens höjdare visar att havet var bara 12 meter från min stugtomt.

Fyra grader varmt när det ljusnar. Stormbyar ännu över Kattegatt, nivån kvar på +125 centimeter, på mina rutor fragment av strandängen fastkletade i en hinna av klistrigt havssalt:

glasgräs
Vegetariskt A

Ger mig bort till Björkäng, där campingen står under vatten och lekplatsens klätterbåt är ute och seglar:

piratpartiet
Kom an pirater!

Några träd har trillat vid Törlan:

törlanträd
Egons verk

I övrigt syns inga större fataliteter, bara bortsprungna soptunnor och hundbajspåsar. Det verkliga miraklet är att vi klarat Egon utan strömavbrott.

Egon är seg som en snigel. Havet håller sig kvar en meter över medelnivån fram till klockan 14, vindstötarna lika länge över stormgränsen. Vi skulle egentligen behöva ett regn för att bli av med saltet som ligger överallt, men istället skiner en frejdig vintersol.
Går ut en runda till kvällen, just när det mörknat. Hör en storspov drilla. De är fabulösa.





12
JANUARI Dagens begivenhet är ett extraoväder, instoppat i gluggen mellan Egon, som slank österut igår, och det nya bus som kommer på torsdag. Sex grader i gryningen, regn och kuling från sydväst. Havet, som var nere på +40 centimeter vid midnatt, har stigit igen till på +51 centimeter. Vad göra?

Går en sväng genom reservatet, ett just nu tämligen tröstlöst landskap under havets herravälde:

självrisk
”Bryggan beträdes på egen risk”

Stöter på ett gäng urblåsta röksvampar. Lite ovanligt i Utteros, faktiskt:

fimpat
Fimpat

Det usla vädret blir mycket sämre under eftermiddagen. Havet pendlar runt +60.





13 JANUARI Fyra-nästan-fem grader i gryningen, grå, regnbenägen himmel, vass sydvästblåst. Havet vägrar vika undan. Det har legat runt +60 centimeter i ett dygn och gör så ännu. Är frustrerat nyfiken på vad Egon gjorde med stränderna i reservatet, men får nöja mig med den kommunala badstranden.

Det har skett en del kreativa ingrepp. På långa sträckor är klitterna knufffade inåt, omkullsparkade, nedfasade och nivellerade:

nivella
Före detta klitter

Men för de högsta klitterna är det precis tvärtom. Vattnet har eroderat ur basen tills den rasat ihop och lämnat kvar en oklanderligt vertikal vägg av sand. Den här är drygt två meter hög (en fot över mitt huvud, om man kan säga så):

sandvägg
Klittervägg

Det ligger nu mycket rödalger på stranden, och ännu mer i dyningszonen strax utanför vattenbrynet:

algstrand
Algstranden

Mycket grågäss vid Törlans mynning.

Om en vecka svänger vädret, vår milda vinter förbyts i arktisk eller sibirisk kyla. Så säger prognoserna, och de bygger på ett meteorologiskt fenomen som just inträffat, och som jag definitivt inte kan förklara. Det är en kraftig uppvärmning av stratosfären, känd under den engelska termen ”sudden stratospheric warming”, som brukar följas av dramatisk nedkylning nere på jorden. Danska DMI har en läsbar artikel om saken.





14 JANUARI Fyra grader, uthärdlig sydväst, moln som gör misslyckade försök att regna. Havet på +21 centimeter. Väljer Sik, där jag inte varit sen Egon:

sik-01
Vägen ned i dalen

Från parkeringen i Sik löper en välskött gräsväg ned mot havet. Den slutar vid en grind, stängd sommartid för kornas skull. Från grinden är det 500 meter till stranden. Men det sluttar inte nedåt. Istället bildar ängarna mellan grinden och stranden ett mycket grund dalgång, som under Egons högvatten (+140 centimeter) var full med vatten.
Man ser det på den tämligen distinkta skräpvall som havet lämnat kvar. Den ligger ungefär 75 meter från grinden och alltså över 400 meter från stranden.
En dag i höstas mötte jag en mycket vänlig dam här nere, som berättade nåt jag inte visste, men som förklarar mycket: förr i tiden rann Törlan i dalgången. Törlans nuvarande mynning är människors verk, grävd för att torrlägga ängarna nån gång runt 1911. När havet trycks uppåt, som under Gudrun och Egon, återfinner ån sin gamla fåra, parallellt med stranden, åtminstone bort till kommungränsen mot Falkenberg.
Vid mera normalt vattenstånd bildar dalgången en våtmark, full med fotspår efter Törlans meandrande genom tiderna. Så här ser det ut i dag:

sik-03
Mot norr

sik-02
Mot söder

Mitt ute på dalgångens betesäng ligger vad som liknar en pappsäck. Det är skinnet av en säl, med en tångbuske som huvudbonad:

siksäl
Efter fågelinfluensan

Mitt på dagen sol. Två gravänder i lagunen.





15 JANUARI Blåsväder. Inte riktigt så grymt som i långtidsprognosen, men illa nog. Tre grader varmt, sydlig kuling, gråtråkig himmel. Havet på +33 centimeter.

Servicefunktionen har ryckt ut med traktorn och grävt ett schakt i den massiva barriär varmed Egon blockerat på vägen ut till badet. Ser ganska häftigt ut:

egons barriär
Badvägen

Hittar till min glädje ett av dessa vackra paket med äggkapslar som valthornssnäckorna producerar. Man kan undra hur och varifrån det transporterats till Björkängs havsbad. Paketet är fjäderlätt och ligger ute på den av Egon rensopade stranden:

egons ägg
Egons ägg

Tulpanträdet ligger kvar på stranden, men Egon har vänt det upp och ned, och sorgligt nog blästrat bort nästan alla havstulpanerna:

egons tulpaner
Avblommat

Nu vänds alla blickar mot det väntade väderskiftet:

torsdag morgon

Gärna kyla, för min del, bara den inte blir långvarig. Vad jag minst önskar mig är snö. Så sent som igår låg där en snöstorm i diagrammet, men den har tacknämligt avlägsnats. På danska sidan oroar man sig för Kattegatteffekten: kalla ostvindar över det ovanligt varma havsvattnet kan ge ohyggliga mängder snö i Jylland. Vi får väl se.





16
JANUARI Väcks halv tre av elakt väder. Ännu en kuling rumlar in från Atlanten och dränker reservatet. I gryningen fyra grader, molnen bortblåsta, havet på +54 centimeter.

Goda skäl att dra sig inåt land. Den 22 november skrev jag om det grävande som pågick vid Sandabäcken i Rönnås, strax innan den rinner ut i Törlan. Det som hänt där sen dess ser ut som starten på större våtmarksprojekt, fast verksamheten vilar i vinter. De här bilderna är några dagar gamla. Först själva bäcken, vars förut diminutiva fåra nu fått en form så storvulen som vore den Suezkanalen:

sbäcksprojekt-01
Nygrävt - ett

Österut ser det ut så här förhoppningsfullt:

sbäcksprojekt-02
Nygrävt - två

Här är vyn mot söder. Trädraden i bakgrunden står längs Törlan:

sbäcksprojekt-03
Nygrävt - tre

Ett under har skett. Väderdatorerna har plockat bort alla minusgraderna för nästa vecka:

tack för det

På detta en väldesignad solnedgång:

15.59
Klockan 16.00

Det är nu officiellt: 2014 var det globalt varmaste året som uppmätts sen folk började använda termometrar på 1800-talet. Både NASA och NOAA har just offentliggjort sina siffror. Rangordningen bland de varmaste åren är nu 2014, 2010, 2005, 1998, 2013, 2003, 2002, 2006, 2009, 2007. Skillnaden mellan åren är inte stor - det rör sig om hundradels grader. Det viktiga är trenden, som speglar det elementära faktum att mänskligheten släpper ut tusen tom koldioxid i sekunden, år ut och år in.





17 JANUARI Tre grader grader varmt är icke varmt i frän blåst från sydväst. Dock en vacker dag med halvklar himmel och havet på +31 centimeter.

Fem stängselstolpar som smitit från Smedsgård har blåst upp på stranden några hundra meter norr om Törlans mynning. De har medfört sin stängseltråd i ett yvigt nystan, och därmed lyckats hänga ihop på sjöresan:

kstycke-01
Konststycke - ett

kstycke-02
Konststycke - två

Strax intill ligger en plaststol av standardmodell, så betvingad, knövlad och patinerad av hav och sand att den blivit till ett unikt och garanterat oefterhärmligt objekt. Jag gillar sånt:

kstycke-03
Konststycke - tre

Kitesurfare idag:

kstycke-04
Konststycke - fyra

En hel del sol efter lunch. Två strandskator på stora reveln. I lagunen tio gravänder och två bläsänder (hon och han).

Tyvärr har SMHIs prognos ramlat ned igen, med köldgrader från onsdag. Intressantare just nu är att vinden väntas sansa sig redan i morgon, och därmed sänka havet till en nivå som gör reservatets stränder gångbara.





18 JANUARI Uselväder i gryningen. Tre grader, skurregn och hårda vindar från väster. Men havet står på +7 centimeter. Jag kan vada ut till yttre stranden för första gången sen Egon-stormen.

Ser på håll att ett riktmärke saknas - fiskegarnet, som sen förra vintern legat utanför stängslet, är borta. Ser sen att också stängslet är borta. Kvar finns bara de sen länge trådlösa stolparna från sommaren 2013, de som stormen Sven till hälften begravde i sand. Nu har det mesta av stormsanden spolats in i lagunen, strandplatån är avhyvlad och grovstädad.

Som väntat är stora revelns ytterkant grymt och grovt eroderad:

raseriet
Stormens raseri

Själva reveln, däremot, är renvättad, nyrakad och fräsch:

vintergrönt
Vintergrönt

Uppenbarligen är gässen i god form, åtminstone deras ämnesomsättning:

efter maten
Vinteraptit

Absurt nog hittar jag ännu en havsnära golfboll:

tour edition
Tour Edition 2






19 JANUARI Vädret har skiftat regim, som förutspåtts. En enstaka plusgrad, svag ostlig vind, grått och disigt. Havet på -2 centimeter.

Vi har fått ett nytt nätnystan, långt ut på en av de yttre revlar som nu stigit ur havet, tack vare ostan. Den muntra koloriten är precis vad en grå måndagsflanör behöver:

nätnytt
Strandat - ett

Mindre trevligt är några klumpar svartglänsande tjockolja på samma revel:

oljenytt
Strandat - två

Jag spejar av stranden. Lyckligtvis är det bara små mängder olja, koncentrerade till en kort strandsektion. Jag har lärt mig att det ligger en hel del såna här kladdar på Kattegatts botten, som kan spolas upp på stränderna vid stormar. Det är gamla utsläpp, inte nya.
Medför tyvärr ej utrustning för oljesanering. Ger mig ut igen efter lunch och plockar upp eländet:

sanerat
Oljeåtervinning

Det snöar, dock utan målmedvetenhet eller entusiasm.






20
JANUARI En grad plus, kännbar ostvind, dystra moln hotar med snö. Havet på -14 centimeter. Dags att testa stranden norr om Uttran.

Uttran har haft samma idé, visar det sig. Ån har aktiverat en gammal fåra, norr om norra reveln, och 600 meter norr om vad som varit huvudfåran sen Gudrun. Jag vet inte riktigt om detta är seriöst menat. Vattnet brukar gå in här när havet står högt, men nu flödar åvatten ut i havet i hetsig fart. Har inte sett det förut, men jag har otillräcklig koll på den här delen av reservatet. I vilket fall är det glädjande att deltat hålls levande som delta. Här är en bild på den nygamla mynningen. Den säger förstås inte så mycket:

nymynnat
Uttrans extramun

Egon har skyfflat upp enorma mängder sand och tång på den norra strandängen, och nästan begravt den här skylten:

nysandat
Nysandat

Den norra reveln har sargats svårt av vågorna:

nyeroderat
Urgnagt

En havsörn flyger söderut rakt över mig. När den landar på Sälarevet ser jag att där redan står två örnar. De har ett rejält byte, en ivrig örnfrukost pågår, beskådad en hord hungriga kråkor. De tre örnarna turas om, med lite antagonistiska riter. Här är en i suddig profil. De två andra är skymda av stenarna:

örn från norr
I matkön

På eftermiddagen faller något från himlen som kan tolkas som snö så länge det faller, men som inte längre är det när det har landat.





21
JANUARI Okej, snö är snyggt. Vi har fått ett millimeterskikt under natten, som förhoppningsvis försvinner under dagen. Min digitala termometer visar -0°, hur nu det ska tolkas. Det är vindstilla, med en ljus himmel och havet på -4 centimeter. Går ut och tittar på den snygga snön.

Här Sälarevet med pittoreska kalotter:

snörevet
Vinterrev

Och här en sol eller två bakom en av reservatets otaliga ståltrådshärvor:

solarna
Dubbelexpo

Havsörn på Sälarevet halv elva. Jagar gäss förgäves.




22
JANUARI Noll natten lång, inga vindar, ljus men inte helt pålitlig himmel. Havet på -4 centimeter. Tar en kontemplativ promenad nära vattenbrynet, från Sik till Norra Lyngen och tillbaks. Oändligt fridsamt för själen, med havet som en tavla av Whistler och en nästan osynlig horisont. Här en familj sångsvanar och en sovande säl (den svarta pricken till höger):

whistler
Whistlerhavet

Många laminarier som hamnat på stränderna på sistone genomgår nu intressanta färgmetamorfoser:

fingertare
Laminaria digitata

Räknar till över 110 sälar, tyst mediterande i morgonens ostörda stillhet. På återvägen möts jag av ett återhållsamt snöande.

Havsörn på Sälarevet strax före elva. Lite senare ormvråk på stängselstolpe, spejande efter sork:

vråken
Buteo buteo

Flera flockar starar flyger omkring. De har dröjt sig kvar nånstans i hopp om att slippa flytta till Italien, men överraskats av snö.

Enligt prognoserna får vi nu ett mycket kallt dygn, men det blir mildare redan på lördag.






23 JANUARI Långsamt dalande temperatur under natten. Minus fem i gryningen. Lugn och nästan molnlös morgon, med havet på -2 centimeter. Massor med gäss norr om Sälarevet. Försöker räkna dem, men när jag kommit till tvåtusen lyfter plötsligt hela härligheten, av för mig osynliga skäl, och raserar kalkylerna:

januarigäss
Gässtress

Tunn is i hela deltat, förrädisk att ta sig fram genom. Dessutom har vi våra visuellt sett subtila snubbeltrådar:

morgonstål-01
Strandstål - ett

morgonstål-02
Strandstål - två

Mulnande sen.




24 JANUARI Kuling igen. En sydlig sådan har väsnats genom natten. Dess riktning har hållit temperaturen en hårsmån över noll, men inte tillräckligt för att smälta snön, och för kallt för annat än episodiska strandvandringar. Havet på +8 centimeter. Massivt grå himmel, men just som solen enligt tidtabellen går upp i öster färgas västra horisonten rosa:

08.29
Klockan 08.29

På stranden spridda skärvor av gårdagens sköra isskikt:

isskrot
Isskrot

Sen snöstorm.

Till kvällen snötöande västvindar.




25
JANUARI Två grader natten igenom, men i sluttimmarna faller temperaturen under noll: himlen har befriat sig från sina moln. Havet på +21 centimeter. Nattens slask har fryst i gryningskylan och gjort de lokala vägarna betänkliga att gå på och omöjliga att cykla på. Men en av Egons bättre påfund var de generösa kvantiteter sand han vräkte in i lagunen, på vilka jag obesvärat kan vada ut med flera tum kvar till stövelkanten.

Stor skönhet vid havet, med de konkurrerande färgskalorna i norr och söder, här en kvart före soluppgången:

söder
Syd

norr
Nord

Präktigt gåslarm tio i nio. Två havsörnar in från nordost. Den ena sätter sig på Sälarevet, den andra flyger söderöver:

IMG_9502 kopia
Söderörnen

Berglärkorna kvar på stranden utanför Smedsgård, trots att det mesta av växttäcket skavts bort av vågorna. Räknar till sju.

Örnen på Sälarevet stannar till elva, flyger sen åt söder, också den. Det är en äldre fågel.




26 JANUARI Ingen brist på omväxling denna vinter. Gårdagens vackra väder mynnade i en kylig kväll med många minusgrader, men vid midnatt blåste nya vindar in plusluft igen. I gryningen tre grader, en grym sydvind och annalkande regn. Havet på +4 centimeter. Får nöja mig med en skyndsam vandring ut till vattenbrynet. Det hjälper att vi har vårt nya kolorerade garnbylte som ögonmärke. Efter söndagens högvatten är det idag omgärdat av rödalger, något som kameran får för sig att ta fasta på:

rödstick
Rödstick

Sen kommer regnet.




27
JANUARI Två grader och en ryslig nordvind. Himlen skyld av moln, dock med en lysande gul rand längs västra horisonten, ett slående men inte helt ovanligt fenomen:

synranden
Synranden

Havet på +10 centimeter. På en revel två strandskator och en storspov. På en annan en omkommen trut som dess släktingar helt skamlöst kalasat på:

trutslut
Frukosttruten

Här är ett nät jag missat. Det ligger på stora reveln, är tämligen klent och färglöst, men försett med präktiga flöten. Säkert ett minne av Egon:

flöten
Slutfiskat

Havsörn på Sälarevet halv tolv.

Ibland blir man bara stående vid fönstret, förundrad och stum:

kvällens guldmoln
Klockan 16.49





28
JANUARI Blåsning igen, nu från sydväst. Fyra grader varmt, smutsgrå nimbostratusmoln, strukturlöst regnande. Havet på +1 centimeter, alltså nära medelnivån, vilken föranleder mig att ta en titt på den strandgeomorfologiska fissionen utanför min blygsamma bostad.

Den här kartan visar nästan hela reservatet, från Björkäng i söder till Galtabäck i norr:

kartkartan

Alla kartor ljuger, men den här gör det extra oblygt, som man kan läsa om här. Det som ser ut som en halvö utanför Smedsgård är stora reveln, vattnet innanför är lagunen, som just nu, vid medelnivån, är öppen mot havet i norr, inte i söder som på kartan.
Nära spetsen på det som ser ut som en halvö pågår sen många år ett litet projekt: havet håller på att mejsla sig en kanal. En ränna rivs upp, en strömningsväg öppnas, spetsen frigörs långsamt och försiktigt från stora reveln för att med tiden bilda eget.
Så här ser det ut idag, vid medelvatten:

väst
Mot väster

ost
Mot öster

Den lilla kanalen blir långsamt djupare och möjligen också bredare, men jag är inte säker på hur långt processen kommer att gå innan Lantmäteriet uppdaterar kartorna. Vad jag lärt mig under mina år i Smedsgård är att vid havet är ingenting beständigt eller förutsägbart.
Lite längre norrut, ungefär mitt på stora reveln, finns en liknande men större erosionskanal:

mot väster
Mot väster

Jag har i många år gått och väntat på att den definitivt ska klyva stora reveln mitt itu, men jag vet inte längre om så verkligen kommer att ske. Kanalen tycks bli djupare med åren, utan att för den skull äta sig längre horisontellt mot lagunen. Vänder man sig om slutar den helt snopet så här:

mot öster
Mot öster

Man får vänta och se, brukar jag säga, men som tidsskalorna ser ut är det tyvärr inte troligt att vi faktiskt får se hur det slutar, eller åtminstone inte jag.

Eftermiddagen allt blåsigare och blötare.



29
JANUARI Bullrig blåst natten lång, ackompanjerad av regnsmatter. Två grader i gryningen, avtagande sydvästvind, stigande hav: passerar +50 centimeter klockan nio, och flödar därmed in över strandängen.

Lite suddigt liv i lagunen, som tröst för vädrets uselhet. Sex gravänder, tre storspovar, en strandskata, en knipa och en stjärtand, som vore det redan vår:

stjärtis
Anas acuta

Men nej, tvärtom. Vi är på väg ner i årets dystra källarvåning, som inte befinner sig vid vintersolståndet utan i februari månad. Så här ser prognosen ut, tyvärr:

torsdag 29:1
Minus tolv nästa fredag!

När solen går ned ser världen ut så här:

16.32
Klockan 16.32

Havet nådde +69 centimeter klockan 13, men drar sig nu tillbaka med god fart.






30
JANUARI Jaha ja. Snöstorm med åska. Jag hörde de första smällarna strax efter fyra i natt, men SMHIs radar har registrerat blixtar i Halland redan halv två. Det kom mer under de tidiga morgontimmarna. Snön stundtals kornig och hagelblandad, registrerad av mitt plåttak. Temperaturen har hela natten legat mellan noll och en plusgrad. Av snön återstår i gryningen bara slask. Vinden har lagt sig, havet står på på +20 centimeter.

När ljuset återvänt är ovädren glömda och landskapet betagande vackert:

08.23
Klockan 08.23

08.41
Klockan 08.41

Någonstans i grannskapet sjunger en talgoxe, i ett förmodligen fåfängt hopp om att vintern snart är över.





31
JANUARI Några tiondelar över noll, ljusgrå himmel, en nordanvind som lever upp till sitt rykte. Havet på -6 centimeter. Vadar ut till Sälarevet som nu är rikt dekorerat med fräscha alger, som den här frodiga sågtången:

stentång
Stentång

Här är ett litet fenomen jag beskrivit förut (19 februari 2014), då som ett mysterium. Det ser ut som om en meteorit slagit ned på stranden, borrat upp en krater och slungat ut klumpar av sand. Men nu vet jag hur det går till. Det är en kråka. Hon vet att en sandorm döljer sig under den lilla fördjupningen. Hon gräver upp ormen med näbben och skakar den häftigt för att rensa den från sand. Sen sväljer hon ormen. Kvar blir ett vackert litet månlandskap och en aningen mindre hungrig kråka:

kråkkrater
Kråkkrater

Det är värt att notera att nästan all snön är borta, från såväl Hallandskusten som från långtidsprognosen. Det tackar vi för, hur länge det nu varar.