Februari 2015

februari
Farliga farvatten

Sälarevet är reservatets ryggrad, en mittbena som bryter av de flacka stränderna med en spretig klunga block, och som fortsätter i en stenbotten långt ut i Kattegatt. Under vattenytan är det, som alla stenrev, hemvist för en urskog av alger, full med intressanta varelser, som i sin tur lockar kompanier av dykänder och skarvar.
När silvertärnorna anländer från Antarktis i april är det på Sälarevet de landar först av allt. Det är här havsörnarna sitter om vintrarna och spanar in gäss. Varma julidagar kan man se Utterosfolket vandra ut till Sälarevet med gummimadrasser och solparasoller. I höststormarna försvinner revet under i vågorna, som en förrädisk fälla för sjöfarare.
För flera år sen hittade jag en lista över skeppsbrott vid de svenska kusterna. Två rörde fartyg som gått i kvav utanför Utteros, det ena på Sälarevet, det andra på Galtabådan, som är ett rev utanför Galtabäck. Jag har forskat en del i hopp om att hitta detaljer, men detta är inte riktigt mitt gebiet, och jag har inte lyckats.
Här är exakt vad jag vet, översatt från listan, som är på engelska:

22/12 1855: Den tyska barken PRINZESSIN VON PREUSSEN, Kolberg. Strandad och förlist i hård, västlig snöstorm på Salrevet, Utteros kvarn, S om Varberg på en resa Cherbourg - Kolberg. Besättningen räddad. Byggd 1853 i Kolberg av ek på järnspant. 328 nrt. 403 dwt. Ägare: O Jaenicke. Kapten: Fr Schwerdtfeger.

8/11 1861: Tyska briggen DER PFEIL, Rostock. Grundstött i tät dimma och sänkt vid Galtabådsrevet, Utteros, S om Varberg på resa Charlestown - Rostock med last av kol. Besättningen räddad. Byggd 1841 i Rostock av ek. 175 ton. Ägare: Saniter & Weber. Kapten: Hallier.

Det är det hela. Man kan lätt föreställa sig gruvliga scenerier i natten, med ett kaos av krossat virke och tyska svordomar i kaskader av iskallt saltvatten. Men de räddades iallafall.






1
FEBRUARI En hårsmån över noll, en vass nordanvind och en grumsig himmel som avger en vag blandning av duggregn och pudersnö. Havet på +3 centimeter.
Den blygsamma snön kan vi tåla, särskilt som den ger relief åt landskapet:


pudrat-02
Nypudrat - ett

pudrat-01
Nypudrat - två

Hittar en flaska mineralvatten på stora reveln. Vid havets strand är även skräpet intressant:

celeste
Pure et Légère

Just det: ett litet vittnesbörd om att jorden är rund. Flaskan bär varumärket Céleste och kommer från Elfenbenskusten, av alla ställen. Vattnet anges vara tappat direkt från källan i staden Bonoua (Mise en bouteille sur le lieu d’origine). I och för sig tror jag inte att flaskan flutit hela vägen hit, men tack vare Internet kan jag själv lätt surfa åt andra hållet. Här är en liten reklamsnutt för Céleste.






2 FEBRUARI Nu är vi där. Den alltid lika ogästvänliga månaden februari visar tänderna. Under natten har hon tvingat ned temperaturen till minus tre, i gryningen biter hon till med en vass och välriktad nordanvind. Dock finns tröst: som så ofta framkallar kylan himmelska pastellfärger:

08.04
Klockan 08.04

Havet på +5 centimeter. Hittar i vattenbrynet en strandad, djupfryst och avidentifierad manet:

manetrodnad
Var kom den ifrån?

Noterar att vårt färggranna fiskedon nu ligger uppe på stora reveln, ditflutet, får man förmoda, under torsdagens högvatten (+69 centimeter):

influtet
Förflutet nät





3 FEBRUARI Minus fyra på morgonen, totalmulet, samma arga nordan som igår. Havet på -1 centimeter. Pudersnön har nu samlats till ett tunt men beständigt hölje.

Efter ett kallt dygn är hela deltat täckt av is, en den förargliga sort som nästan går att gå på, men bara nästan. Det är inte förenat med livsfara, eller någon fara alls, bara ansträngning, plus en lätt irritation när man trampar igenom vid vart femte steg, ungefär. I gengäld skapar kylan visuell mångfald med is i alla skalor, frusen i allsköns mönster, formade av allehanda mekanismer:

storskalig
Storskalig is

dynslingrad
Dyningsslingrad is

småskalig
Småskalig is med bollar

Gässen håller nu till i reservatets nordöstra hörn, där stormen Egon försökte ge Uttran ett nytt utlopp. Tyvärr är det i en död vinkel från mitt håll. Antalet är kanske 2 000, alltså betydligt mindre än på senare år.

Starar som försöker övervintra har det inte helt angenämt just nu. Man ser dem dra runt i små flockar. Här är en som kollar läget från min altan:

vinterstare
Snöstare

Havsörn på Sälarevet klockan 13.




4 FEBRUARI Minus fyra i gryningen. Skulle tro att nordanvinden ligger runt åtta sekundmeter. Förfärligt kallt. Ljus himmel, dock. Havet har halkat ned till -22 centimeter, vilket får mig att skynda ut till Sälarevet.

Ända sen stormen Egon den 10 januari har jag spanat förgäves efter Gudruns tunna. Men här är hon, lite härjad kanske, men återuppstånden ur havet, tack vare dagens låga nivå:

isgurdun
Tioåringen

Fler djupfrysta maneter. Hittar ett dussin, ungefär. Vad jag kan se är alla brännmaneter:

ismanet
Ismanet

I övrigt är Sälarevet just nu ifört moderiktigt randiga kalsonger:

isränder
Vinterrandigt

På torsdag kväll vrider vindarna från ost till väst, säger prognoserna. Därmed kan vi få plusgrader igen.





5
FEBRUARI Minus tre, nästan vindlöst, nästan molnfritt:

månmorgon
Fullmånemorgon

Havet på -7 centimeter. Efter tre kalla nätter håller nu lagunen att gå på (med dubbade fotdon). Men den är inte bottenfrusen och det knakar på sina ställen. När havet byter nivå rör sig vatten längs botten. Vid trånga passager förklenas isen av vattenströmmarna, som här vid stenbryggan:

bryggis
Lagunis

Möter några maneter vars inre liv och död kristalliserats under natthimlen:

manetis-01
Manetis - ett

manetis-02
Manetis - två




6
FEBRUARI Sent igår kväll vände vinden och blev västlig. Temperaturen började kravla sig uppåt; passerade nollan vid småtimmarna. I gryningen illa mulet och med kyla i blåsten. Det är februari ännu, havsytan är bara två grader varm och har inte mycket att bjuda på. Nivån är på morgonen -18 centimeter. I strandkanten har den kritvita issörjan tack vare vindskiftet får en gul bräm av havsskum:

färgskifte
En massa skum

Gässen har, på traditionellt vintervis, övernattat längs hela Uttrans yttre lopp, nära det rinnande och därför isfria sötvattnet. En snabbräkning ger återigen siffran tvåtusen:

gåsraden
En massa gäss

Den lilla snö vi haft hastigt och lustigt bortblåst under dagens lopp.




7
FEBRUARI Två grader varmt, med en klen vind från havet. På himlen flygstrimmor:

japan nästa
Lördagsflyg

Avgaserna från flygplanen består väsentligen av vattenånga och koldioxid. De flyger på 10 000 meters höjd, där det är runt sextio grader kallt. Om luften på den höjden är torr, vilket den ofta är, syns inte avgaserna från marken. Men ibland, som i dag, är luften redan mättad med fukt, och kan inte ta hand om mer. Då kondenseras avgasernas vattenånga till is. Det är iskristallerna man ser.
Minst lika intressant är var alla dessa flygplan kommer ifrån och vart de är på väg. Numera kan man enkelt kolla det på
flightradar24.com. Jag blev själv minst sagt förbluffad första gången jag insåg hur mycket internationell trafik som korsar Kattegatt. En avsevärd andel av flygandet mellan Västeuropa och Ostasien tar vägen över Utteros (Paris - Tokyo, London - Beijing etcetera). Oväntat många turer mellan Nordamerika och Mellanöstern ritar vita streck över Kattegatt (New York - Tel Aviv, San Fransisco - Dubai, och många fler).
Våren 2011 skrev jag en lördagskrönika i Hallands Nyheter om vår globaliserade himmel, som jag nu passar på att lägga ut i
Läshörnan.

Havet på -8 centimeter. Små landskap av hopklämt skum i vattenbrynet:

lördagsskum
Lördagsskum

Is ännu på lagunen, men knappast gångbar.




8
FEBRUARI I gryningen faller temperaturen under frostlinjen, som svar på en klarnad himmel. Från nordväst en skoningslös vind i kulingklassen. Havet på -7 centimeter, efter en topp igår på +14. På stranden utanför Smedsgård har denna nivåmanöver skapat en av de mest utsökta isutställningar jag nånsin trampat runt i, med tusentals tunna, sköra skivor av spräckt, sandblästrat och sönderfrätt glas, kringstrött med spontanistisk nonchalans. Hade gärna gått där halva dan om inte vinden varit så fasansfull. Tar nästan hundra bilder. Här är fyra:

expois-01
Expois - ett

expois-02
Expois - två

expois-03
Expois - tre

expois-04
Expois - fyra

Havsörn på Sälarevet strax efter nio.





9 FEBRUARI
Svårt att undvika ordet ”vår” idag. Två grader i gryningen, men snabbt stigande. Ingen vind, bara cirrusmoln. Havet på -20 centimeter. Högvatten igår kväll på +32 centimeter har föst samman isexpon till en krasande, glittrande autostrada av spröda kristallskärvor:

krossvägen
Isgatan

Strandens sand har nogsamt registrerat blåstens ombytlighet på sistone:

harmoni
Harmoni

Grundackordet är den grova sydvästvindens kraftfulla baslinjer, parallella med stranden. Vinkelrätt mot dem ligger nordvästvindens finstilta övertoner i vågdalarna. För det mesta samklingar de bägge melodierna harmoniskt och skarvfritt, men ibland tjorvar det ihop sig, när någon ojämnhet i underlaget skapar dissonanser i vågspelet:

disharmoni
Disharmoni

Efter denna fabulösa vårdag en magisk kvällshimmel över Kattegatt, med horisonten apelsinfärgad och Venus hängande som stolt lanterna högt över havet.






10 FEBRUARI Härliga tider. Timmarna före gryningen tar dagen liksom sats för mer vårvärme genom att backa till minus fyra. Det blåser inte, havet står på -2 centimeter, sol går upp över ett förväntansfullt landskap:

07.57
Klockan 07.57

Men efternattens kortvariga kyla har skapat nya isidéer, efemära men fräscha hugskott i kristall, av helt annat kynne och karaktär än söndagens kantstötta skärvor:

konstis-01
Konstis - ett

konstis-02
Konstis - två

konstis-03
Konstis - tre

Efter en solig dag ännu en av dessa osannolika syner över havet:

17.17
Klockan 17.17






11 FEBRUARI Några tiondelar under noll och vindstilla. Dimma höljer landskapet, men himlen är ljus. Går ut 20 minuter före solen, i den missriktade tron att dimmorna tänker skingras. Så här ser det ut tio minuter före soluppgången. Dimman är på väg att lyftas från marken och ligger som svart rök en bit upp:

07.34
Klockan 07.34

Solen går upp klockan 07.45. Det ligger nu dimmoln över land, medan himlen ännu är löftesrikt blå över Kattegatt:

07.47
Klockan 07.47

Men ack, det blir tvärtom. Efter tjugo minuter är nästan hela himlen täckt av tjocka skyar, med bara en ljus kil kvar, som strax fylls igen. De senaste dagarnas förhandsvisning av våren är härmed fimpad:

08.05
Klockan 08.05


Havet på -11 centimeter. Vadar ut till Sälarevet, där den tredje bilden är tagen. Gigantiskt gåslarm, som får mig att ångra att jag ställt mig där jag står. Ingen fara, dock: det var en havsörn som skrämde gässen, och den har placerat sig på stranden norr om Uttran.





12
FEBRUARI Två grader i gryningen, en gniden vind från sydväst och ett småettrigt duggregn utanför programmet. Havet på -8 centimeter.

Revlarna utanför stranden fortsätter oförtröttligt att byta profil, figur och gestalt. De har just nu formen av sågklingor, med en helt rät kant vänd ut mot havet och en ojämn räcka runda tänder på läsidan:

reveltänder
Taggat

Längre från vattnet är stranden prydd och pyntad med intorkat gulbrunt skum:

skumränder
Skummat






13
FEBRUARI Sorry, ingen soluppgång i dag. Några tiondelar över noll, dugg och dis i luften, en sydlig men iskall vind. Havet på -17 centimeter. Gässen ligger söder om Uttran idag, så jag begränsar mitt morgonflanerande. Här är mina spår i den delvis torrlagda lagunen:

vandrarens väg
Vandrarens väg

Före januaristormen Egon låg det massiva bylten och bälten med alger längs stränderna, hopade under höstens lopp. De är borta nu, reservatet är rensat och kalt. Så vart tog algerna vägen?
Svaret är förstås att de ligger i lagunen, eller lagunerna, ska jag säga, eftersom vi har en liknande fysionomi norr om Uttran.
Egon var en ovanligt seglivad buse, med ett högvatten om 140 centimeter som bara långsamt gav med sig. Han hann både skyffla in algerna i lagunen och lägga ett tunt lager sand ovanpå. Det är därför mina fotspår ser ut som de gör.
Ibland blir det förrädiskt:

dyfot-01

Dyfot - ett

Utan förvarning sugs ens stövlar ned i en svart och hal gyttja, som avger en distinkt doft av svavel:

dyfot-02

Dyfot - två

Här är förklaringen: När algerna pressats samman på lagunens botten börjar ivriga små mikrober bryta ned dem till hanterliga näringsämnen. Men det syre de behöver tar snabbt slut. No problem. En annan mikrobklan, som klarar jobbet utan syre, tar över. De förfogar över ett eget kemiskt maskineri, igenkännligt på den svarta färgen och svavellukten. Gyttjan kan vara en smula oaptitlig att trampa i, men den är en helt normal naturprodukt, alstrad av den biologiska mångsidighet som mikrovärlden haft några miljarder år på sig att utveckla.





14
FEBRUARI Temperaturen pendlar runt frostnollan, som den gjort hela natten. Vinden nu sydostlig och uthärdlig, men himlen lika februaridyster som igår. Havet på -11 centimeter.

Cyklar bort till Galtabäck för att bevandra reservatets norra hälft, som ligger ödsligt och senvintergrått, med vitfrätta rester av en sen länge svunnen sommar:

skelett-01

Skelett - ett

skelett-02

Skelett - två

Jag skrev igår om hur lagunerna av Egon belamrades med alger i stora lass, och det gäller förstås också själva Uttran. När jag går på dess strand försjunker stövlarna i dy, slipprig och svart som tush. Men den syrefria förruttnelsen ger sig också ljudligt tillkänna i ivrigt pysande naturgas. Bubblor är luriga att fotografera. Jag vet faktiskt inte hur man undviker att kamerans spegling kommer med på bilden. Så här blir det:

naturgas

Bubbelmetan

Räknar till tolv gravänder. Jag tror att det fortfarande är samma gäng som anlände den 7 november, och som vagabonderat längs kusten sen dess. De har övervintrat, liksom storspovarna. Förträffligt.




15 FEBRUARI Två grader i morgonväkten, en ökande ostan som pressat ut havet till -33 centimeter.

Ägnar morgonen åt att kliva i de just nu tämligen torra markerna längs Uttran, nedströms landsvägsbron. Jag är lite nyfiken på vad Egon egentligen ställde till med här, sen jag (den 20 januari) noterat att en gammal fåra ute på stranden fått nytt liv, 600 meter norr om huvudfåran.
Som vanligt är det knepigt att ta begripliga bilder i detta platta landskap, men här är själva deltapunkten, stället där Uttran klyvs i en sydlig gren till vänster och en nordlig till höger:

deltapunkten
Delta = Δ

Det man ser rakt fram på bilden är inte stranden, utan den norra reveln. Åvattnet har fortfarande en bit kvar till havet. Det kan välja att rinna åt vänster eller åt höger. Huvudfåran är åt vänster.
Man kan ana vad som händer. Strax innan ån klyvs håller den på att bygga sig en meandersväng. Den högra stranden närmast kameran är uppenbart eroderad. Det är också den bortre spetsen på vänstra stranden. Det måste betyda att åvattnet, när det kommer ur meandern, har en nordlig riktning, och därmed tenderar att välja vägen åt höger. Jag gissar att det är förklaringen till att den gamla nordliga fåran aktiverats på nytt.
I vilket fall är detta ett landskap präglat av Uttrans meanderslingor. Här är den mest markanta kröken:

serpentin

En snygg serpentin

Processen pågår oförtröttligt, som den gjort sen istiden. Flera sträckor av stranden har störtat ner i ån helt nyligen, så som sker varje vinter:

erosion
Ån tar ut svängarna

Flanerar man på ängen runt Uttran möter man ständigt håligheter, rämnor och gropar som är fragment av gamla åfåror, avsnörda i någon meander för hundratals år sen.

Råkar stöta upp en övervintrande enkelbeckasin ur tuvorna.




16 FEBRUARI Jag vidhåller att februari är värst. I dag en enda ensamkommande plusgrad, serverad under en grå himmel av en plågsam nästan-kuling från sydost. Havet på -31 centimeter. Vid den radikala nivån ligger stranden som en färglös, öde öken, platt som ett flygfält. Kan gå torrstövlad till Sälarevet, som ligger övergivet av havet.

Något som ser ut som en bit av en lättsam sommarattiralj har kilats fast mellan stenarna. Vanligtvis ligger det dolt under vattnet, men nu bjuder det morgonens enda brott mot gråheten:

färgrev
Glatt skräp


Strax intill ett slags fiskegarn i ett vidlyftigt bylte, nästan helt begravt i sanden. Liknar det som före Egon låg inne vid stängslet utanför Smedsgård. Märkligt:

revnätet
Gravat fiskenät


I lagunen vilar sen många år en illa tilltygad soptunna, full med slamblandad sand och rikt befolkad av rankfotingar. Det som förvånar mig är att den nu sticker upp så högt över vattenytan. Flyttades den av Egon? Vet inte:

tulpantunnan
Tulpantunna





17 FEBRUARI Lika illa i dag. En snål plusgrad, en repressivt grå himmel, en hård och oförsonlig sydvind. Havet på -21 centimeter. Dags att kolla vad Törlan har för sig:

t-deltat-01
Törlandeltat - ett

Under perioder med lågvatten täljer sig Törlan ett litet delta i sanden, just nu faktiskt med formen Δ. Som synes står jag mitt ute i ån, som för tillfället gå att övervada:

t-deltat-02
Törlandeltat - två

Den norra skänkeln är den mest aktiva, med en perfekt formad meanderslinga:

t-deltat-03
Törlandeltat - tre

Åt andra håller ser det ut så här, med en smal, sydriktad sporre som slingans yttersta extremitet:

t-deltat-04
Törlandeltat - fyra

Det är alltid lika läckert att skåda hur vattnet, i all sin turbulens, lyckas snida elegant geometriska figurer ur sanden.




18
FEBRUARI Regimskifte. Sydvästvind, ganska kännbar. Fyra grader i gryningen. Havet har höjts flera decimeter sen igår, till +3 centimeter. Och bäst av allt: solen går upp!

07.29
Klockan 07.29

För den som uppskattar visuella abstraktioner finns just nu en mästerlig räcka expressiva arabesker att beskåda i sanden norr om Törlan. Det här är osorterad sand som Egon skyfflade upp ur havet. Vatten som runnit över de fräscha ytorna har separerat kornen efter hur mycket de väger. Det slumpar sig så att mineral av olika färg har olika specifik vikt och därmed olika rörlighet, med dessa surrealistiska resultat:

sandabstraktion-01
Sanddesign - ett

sandabstraktion-02
Sanddesign - två

sandabstraktion-03
Sanddesign - tre

sandabstraktion-04
Sanddesign - fyra

Jag tar hem lite sand och lägger under luppen. Det är en vacker samling, med vit kvarts, rödlätt fältspat och det svarta som jag tror är glimmer:

sandkorn-01
Den sanna sanden - ett


Här är sanden i lite större förstoring:

sandkorn-02

Den sanna sanden - två

Sen regn.




19 FEBRUARI Tre och en halv morgongrader, växande sydvästvind. Ingen soluppgång, men en sällsynt stålblå horisont som snart döljs av dis:

stålblått
Blå moln

Havet på +2 centimeter. Gårdagens nya vindar från havet har levererat en hel del alger, inte minst välväxta laminarier:

lamin-01
Tångblad - ett

lamin-02
Tångblad - två

På Sälarevet ligger en i och för sig färgglättig tingest som definitivt hamnat på fel adress:

baloney
Snart är det sommarlov!

Det är en ballong, av okänt fabrikat, ursprung och ändamål. Just som jag plåtat den ilar den åstad med blåsten åt nordost.

Detta påminner mig om att det är soptorsdag. Tar en säck och samlar plastskräp på strandängen. Tack vare stormen Egon ligger det väl samlat i en smal vall. Nackdelen är att mycket ligger dolt under volmar av gräs. Får gå fler rundor framöver.




20 FEBRUARI Skamlöst väderbus idag. Regn sen fyra på morgonen, tre grader varmt, 13 sekundmeter från sydväst. Havet uppe på +23 centimeter. Nåväl, snart är vi inne i vårmånaden mars:

skyltstopp
Horisontalläge

Det ska bli intressant att se om länsstyrelsens fältvaktmästare hinner fixa skylteriet nästa vecka. Även i år saknas en hel del av de stoppstolpar som är vända ut mot stranden, i både södra och norra spärrzonen. Visserligen har de inte nåtts av is, men när havet stiger står de under vatten, i fallet Egon mer än meterdjupt. Vågor vickar stolparna och lossar dem ur sanden.

På eftermiddagen snöflingor i regnet.





21
FEBRUARI Allt är vått efter heldagsregnet igår. Idag ligger vi i kanten av ett liknande nederbördsbenäget molnband. Tre grader, grådisigt, vindstilla. Havet på +16 centimeter, men retirerande. Väljer strandpromenaden Sik - Norra Lyngen, där jag har turen att möta denna uppnosiga skönhet:

havsnål-01
Entelurus aequoreus

Det är en större havsnål, en hypersmal men elegant fisk som för en tämligen anonym tillvaro i kustzonens algbälte. Som man kan gissa sig till av fysionomin tiIlhör den samma familj som sjöhästarna, och har liksom sina släktingar ett originellt sätt att föda barn: honan klistrar fast äggen på magen på hannen, som bär omkring dem tills de kläcks.
I det gedigna bokverket ”Fiskar och fiske i Norden” finns en artikel om havsnålarna av professor Orvar Nybelin. Så här står det bland annat:

”De leva huvudsakligen av små räkliknande kräftdjur, vilka de närma sig underifrån, simmande med framåtböjt huvud. I samma ögonblick de kommit rakt under sitt offer rätas huvudet hastigt upp samtidigt som munnen öppnas samt munhålan och gälhålorna snabbt utvidgas; den långsträckta munhålan verkar då som en pipett, i vilken bytet hastigt suges in.”

För några år sen slog brittiska ornitologer larm om att havsnålarna ökar dramatiskt i nordöstra Atlanten, samtidigt som tobis och sill minskar. Det har lett till att många sjöfåglar börjat fånga havsnål, en näringsfattig och ytterst svårsmält föda. Det finns till och med rapporter om tärnungar som kvävts av havsnålar som föräldrarna försökt stoppa i dem. Huruvida denna problemställning är relevant här och nu vet jag ingenting om.

havsnål-02
Tre decimeter, ungefär

Havsörn på Sälarevet klockan 14.

Till kvällen snö.




22 FEBRUARI Lyckligtvis försvann snön igen under natten. Tre grader i gryningen, en vass vind från havet, men ljus himmel med behagfulla pastellfärger:

ljusblått
Ljusning

Havet på +16 centimeter. Tjocka bårder, flätor och kuddar av skum längs vattenlinjen. Rimligen är detta en signal om att vårblomningen nu är i gång i Kattegatt:

vårskum-01
Vårskum - ett

vårskum-02
Vårskum - två

vårskum-03
Vårskum - tre





23 FEBRUARI Nattligt blåsväder. Mellan två och tre grader. Havet på +19 centimeter. Just som det ljusnar börjar det regna.

Jag har grunnat en del på varför det så ofta ligger ostronskal på våra stränder. Här är ett vackert exemplar jag hittade i lördags, uppenbarligen nyss uppspolat på stranden:

ostron-01
Delikatessfossil - ett

Den allmänna meningen är att ostron visserligen trivs på Västkusten, men bara norr om Varberg. Det är förstås mer komplicerat än så.
Ostron vill ha en salthalt i vattnet på minst 23 promille, vilket råkar vara medelhalten i Kattegatts ytvatten. Men ger man sig ned 15 - 20 meter ökar halten snabbt till över 30. Ostron uppges kunna leva ned till 80 meters djup.
De klarar både värme och kyla. En sommartemperatur i vattnet på 17 grader uppges vara optimalt, men det finns en komplicerad koppling mellan variablerna - är salthalten låg får inte temperaturen vara för hög.
I vilket fall tycks våra vatten vara ett gränsland för ostron, en ömtålig zon både vertikalt och horisontellt, där de kanske kan klara sig, åtminstone ibland, sporadiskt, om de har tur och väluppfostrade arvsanlag.
Jag har efter hand insett att ostronskalen man hittar kan vara väldigt gamla. Kalken de är tillverkade av är tjock och härdig, hopbakad med ett komplext batteri av proteiner. De har legat länge och bidat sin tid på havets bottnen, och helt nyligen transporterat upp på land av flytstarka tångruskor, liksom många stenar.
Hur gamla kan de vara? Hundratals år? Eller ännu mer? Har ingen aning. Man vet att ostron konsumerades i stor skala i Sverige under stenålderns och bronsålders värmeperioder, vilket framgår av alla skal arkeologerna hittat i kökkenmöddingar.
Nåväl, här är ett annat ostronskal från i lördags, som sannerligen ser ålderdomligt ut:

ostron-02
Delikatessfossil - två

I övrigt en usel dag, precis som man kan vänta sig i februari. Mitt enda glädjeämne är 14 gravänder i lagunen, suddigt sedda genom regnet.





24 FEBRUARI Under natten blåsigt från sydsydväst och hinkvis med regn. Två grader i gryningen och en långsamt ljusnande himmel. Havet på +34 centimeter.
Efter gårdagens debacle, då jag aldrig kom längre än till brevlådan, kränger jag på mig regnstassen och cyklar bort till Sik. Har tur: årets första lärka, för min del. Hör två gånger kraftfullt men kortvarigt lärkläte. Oklart om det är en eller två lärkor och om det är försök till sång eller bara flyktläte. I vilket fall är biotopen den rätta:

lärkmark
Lärkornas rike

Flock om sex gravänder i den stora dammen. I övrigt inget fågelliv:

gråtrutt
En mycket grå trut

Tar en sväng bortåt lärkängarna i Rönnås, men där är tyst.

SMHI har nu redovisat de senaste mätningarna i Kattegatt, som gjordes den 17 och 18 februari med det finska fartyget Aranda. Här är mätvärdena för temperatur och salthalt från den station som kallas Anholt E:

feb2015

Temperaturen vid ytan var 2,5 grader, nere i djupet ungefär 6 grader. Mätningarna bekräftar också det jag gissade häromdagen - algerna blommar för fullt i Kattegatt, eller gjorde så i förra veckan.







25 FEBRUARI Tre grader, ljusgrå himmel, den envetna vinden från ett kallt Kattegatt förtar känslan av annalkande vår. Havet på +9 centimeter. Enda tecknet på att solen går upp är en svagt rosa ljusbåge i väster:

ljusbåge
Klockan 07.32

Långt ut på en efemär sandrevel ligger en flaska och avger en absurd basunton i blåsten. Den kommer från München, och bär märket Paulaner Hell (”Klar und hellgolden im Glas hochperlend, von hell weißem Schaum gekrönt…”):

paulaner hell
Globalflaska - ett

Inne på stora reveln hörs samma musik ur gräset, nu från Mexiko (”La Sol è una marca di birra messicana prodotta dalla Cuauhtemoc Moctezuma Cerveceria…”):

sol
Globalflaska - två

Fler lärkor i dag.






26
FEBRUARI Två grader, lätta vindar från söder, havet på -16 centimeter. Dimma i gryningen som lättar just som solen kravlar sig upp över Morup. Under några få minuter sprids ett skimrande ljus över landskapet, av den magiska sort som hänförde 1800-talets stora impressionister, men som kameran bara kan antyda:

07.15
Klockan 07.15

Sen en strålande vårmorgon. Cyklar i solsken till Tvååker för att hämta en bok på posten, en munter tur genom ett yrvaket landskap där lärkor redan sjunger. Ser rentav två nyanlända lärkor som hetsigt bråkar om var gränsen mellan årets revir ska gå, en väsentlig angelägenhet som är skälet till att de är så tidigt ute. Här är boken jag hämtade:

hallands-fagelatlas-wirdheim
Säljs i Naturbokhandeln

Den nya fågelatlasen bygger på två stora inventeringar av det häckande beståndet. Den första gjordes 1973 -1984, den andra 2005 - 2009. Boken ger alltså dels en detaljerad bild av läget nu, dels kunskap om de förändringar som skett på senare år, vilka faktiskt är förvånansvärt många.
Texterna är skrivna av den mästerlige Anders Wirdheim, en man som inte bara kan mer om Hallands fågelliv än någon annan, utan också besitter en eminent förmåga att förmedla sitt vetande med en kristallklar prosa. Den nya atlasen innehåller en hel del uppgifter av högsta relevans för Utteros, som jag återkommer till framöver.






27 FEBRUARI En barsk sydvind bullrar sig igenom natten. Den börjar sansa sig i gryningen, men är besvärande kall ännu. Tre grader, havet på -23 centimeter. I soluppgången ligger ett molnstråk som en väldig valvribba tvärs över himlen och färgar hela världen lila:

07.10
Klockan 07.10

Så här ser ribbsystemet ut i satelliternas syntetiska färgskalor:

54f0117c75c54

Två strandskator på Sälarevet, sannolikt samma som varit här hela vintern. Går själv dit när de flyttat på sig för att ta en titt på våra vänner rankfotingarna:

tulpanrand
Tulpanodling

Det är lite förbluffande att de bildar en så rak rand, med tanke på att vattenståndet ständigt varierar. Den enda förklaring jag kan komma på är ett kanten markerar var havet stod just när larverna slog sig ned på stenen.
De vill sitta nära vattenytan där det finns mest mat att hämta. De vill också sitta tätt ihop för att kunna ha sexuellt umgänge med varandra, något de utövar med hjälp av djurrikets i förhållande till kroppslängden längsta penisar. Som de dessutom är tvåkönade kan man föreställa sig vilka passioner som utspelas i vattenbrynet.

Återvänder i motvind via stora reveln och lyckas snubbla handlöst framstupa på en av de många lösliggande stängseltrådar jag varnat för. Ingen katastrof. Jag är en lättviktig person, den vattenmättade reveln är mjuk som en madrass, och byxor går att tvätta.




28 FEBRUARI Under natten har himlen klarnat, vindarna somnat, temperaturen fallit till noll. Det ännu tvågradiga havet reagerar med en massiv dimma, som i gryningen ger den här utsikten från min altan. Reservatet börjar vid stenmuren i förgrunden:

havsutsikt
Havsutsikt

Havet på -2 centimeter, men utan sikt är strandvandringar fruktlösa. Går istället ut i lagunen och riktar kameran mot min stuga. Avståndet är 230 meter:

lagunkanten
Strulad strand

Lagunens kant är intressant. Den är kraftigt eroderad. Ärren är synbarligen färska: Egon stod här och sparkade mot strandängen.
Detta är ett av skälen till lagunens stora gagn för fåglarna. Här finns gömställen i överflöd. Det är i dessa urgröpta grottor som vipornas, rödbenornas och skärfläckornas ungar håller till under sina första, flyglösa veckor. Jag ser dem aldrig från min altan. Det gör inte heller tornfalkarna när de ryttlar över strandängen.

Solig eftermiddag, som ett vänligt slut på en februari som blev bättre än sitt rykte.