Mars 2015

 bortblåst kopia
Bortblåst

Den här bilden på en av våra många plakatlösa skyltar skickade jag till länsstyrelsen den 26 januari, tillsammans med följande lilla textmeddelande:

”Vi har problem med skyltningen i Utteros. När reservatet bildats våren 2012 satte länsstyrelsen upp ett antal plakat av inplastad papp. De är känsliga för vindarna från Kattegatt. Till en början ersattes nedblåsta skyltar, men så har icke skett på länge. De som försvann i höststormarna 2013 har aldrig ersatts. Den här vintern har flera strategiskt placerade skyltar blåst bort.
Skyltarna är absolut väsentliga för att reservatet ska fungera. Utteros ligger inklämt mellan flera stugområden och med en större camping och en kommunal badstrand som närmsta grannar. Stora mängder mer eller mindre tillfälliga besökare promenerar i området, tyvärr ofta utan att veta att detta är skyddad natur. Det har återigen blivit vanligt att folk rastar sina hundar i reservatet, och vi har alltför ofta vindsurfare i området.
Detta är inte enbart ett sommarproblem. Utteros hyser på vintern stora gåsflockar och är därmed ett viktigt jaktområde för havsörnarna. Även stränga vintrar finns här stationära storspovar och berglärkor.
Tyvärr verkar reservatet nu vara vanskött. På skyltarna som blåst ned beskrivs det som ”ett av Hallands värdefullaste fågelområden”. Jag skulle gärna vilja veta hur länss
tyrelsens planer för Utteros ser ut.”

Något svar har jag inte fått. Från och med den 1 mars gäller de strängare reglerna i reservatet, med tillträdesförbud i de bägge kärnområden där tärnorna brukat häcka.

Uppdatering måndagen den 9 mars
Efter en ny påstötning har jag idag fått följande besked från länsstyrelsen:
En ny omgång tillfälliga informationsskyltar har tryckts upp.
Helt nya väderbeständiga skyltar är på gång och ska vara klara någon gång under året”.
• Bortspolade stoppstolpar runt spärrzonerna ska ersättas,
”förhoppningsvis under veckan”.

Uppdatering tisdagen den 24 mars:

24:3
Nyskyltat!





1 MARS
Den hoppfulla månaden mars startar med ett okristligt väderstök. En plusgrad, brutal sydlig blåst full med små men vässade regndroppar, mixade med snökristaller. Havet på +-0 centimeter. Går ut på stranden men vänder igen. Det är bara att resignera. Men jag hittar ännu fler av dessa evinnerliga perforerade plastplattor som i tusental flöt iland förra vintern, och som stormen Egon rev upp i ljuset igen. Vet fortfarande inget om deras historia, härkomst eller ändamål:

plastmystik
Plastmystik

Blå kärrhök jagar i regnet över strandängen.



2 MARS Nu kommer tofsviporna! Tre grader varmt, halvklar himmel och mojnande vind. Havet på +27 centimeter, vilket är lite för högt för mina stövlar. Cyklar till Sik i stället. Där är viporna, i två halvstora flockar över tuvängarna. Underbar syn, som jag tyvärr inte lyckas fotografera. Här är istället en stämningsbild från avloppsröret nedanför Lilla Björkäng:

mera vatten
Mera vatten

Och här ett malplacerat fågelbord i skräpvallen:

fågelbord
Maten är slut

När jag cyklar hem cirklar en glada över gården som ligger omedelbart söder om Björkäng. Här är den:

gladan
Milvus milvus

Gladan hör till de rovfåglar som nästan förjagats från riket, först av skjutvilliga bönder, sen av diverse ödesdigra kemikalier. När jag själv började titta på fåglar på 1960-talet var en glada en sensation, och de fanns bara i Skåne. De har långsamt återkommit sen dess, till Halland 1985. Enligt den nya fågelatlasen häckar numera ett femtiotal par i länet, och tvåtusen i hela landet.
Jag ser inte sällan glador när jag är ute och cyklar, men nästan aldrig i kustzonen, där jag själv häckar. De skyr havet. Jag gissar att dagens glada var nyanländ, från något okänt vinterkvarter.





3
MARS Titta nu här: strandskatorna har landat! Vi har förstås haft två strandskator som upplevt vintern i reservatet, men det här gänget kom i natt, och de har rest långt. Trötta men med muntra hormoner står de på en sandrevel och begrundar dyningarna. De gör alltd så här när det är vår. Och deras släktingar, de som ska vidare till Ishavet, fortsätter att komma ända in i maj, med en vilolandning på tidvattenstränderna i Utteros:

nu är det vår!
Våren är här!

Dagen begynner i frostzonen, med klar himmel och friska vindar från väster. Havet på +24 centimeter. Väljer att flanera på strandängen utanför Utteros stugby, där förra årets imposanta bankar, volmar och skansar av alger nu reducerats till mörka ränder, pepprade med stenar och blåmusselskal:

algvallen
Minnet av stormen Sven

Årets vallar ligger mycket högre upp på strandängen, och består inte av alger utan av gräs:

gräsvallen
Egons vallvariant

Som vanligt innehåller de en hel del otyg:

butan
Extremely flammable

Pilgrimsfalk landar på stora reveln med ett byte. Ser ut som en koltrast, men det är osäkert.






4 MARS Kylig gryning: en grad plus. Himlen blekt blå över Kattegatt, men tunga moln över land. Här en morgonvy från en vackert bespetsad sandbank långt ut från stranden:

halva himlen
Utstickare

Försynt vind från väster, havet på +12 centimeter:

morgontång
Spegelvänt

Solig onsdag sen.

Vipor på strandängen under eftermiddagen.





5 MARS Minus fem i ottan, med dimma som fäller frusen dagg under fullmånen:

06.14
Klockan 06.14

Stor skönhet när solen vaknar:

06.52
Klockan 06.52

Inga vindar, inga moln, havet på +15 centimeter. Men det är soptorsdag. Går en runda och plockar plast på strandängen. Det gör inte mycket nytta, men lite. Skräpvallen gömmer mången överraskning, som lär uppdagas med tiden. Detta måste vara en säl:

sällik
Sällik

Enligt en allmän mening är strandstädning kommunens sak. Vissa år kommer faktiskt en bataljon med vad som förr kallades ”beredskapsjobbare” och samlar skräp, vanligtvis i maj. Jag har med fasa stått och sett dem släpa sopsäckar över strandängen under den allra ömtåligaste fågeltiden.

En vacker vårdag som mynnar i en skymning med oväntade färgskalor:

aftonkulörer
Aftonkulörer



6 MARS Regn och blåst under natten. Gryningen grådisig och småblåsig, men fyra grader varm. Ingen soluppgång. Havet på +-0 centimeter.

Stränderna bevarar ännu ett sista minne av förra månadens vårblomning, med finstilt intrikata skummönster av den sort som åtminstone jag aldrig tröttnar på:

skumtapet-01
Skumtapet - ett

skumtapet-03
Skumtapet - två

skumtapet-02
Skumtapet - tre





7 MARS Blåsigt igen, en nästan-kuling från sydsydväst. Fyra grader, grå himmel, havet på +21 centimeter, ivrigt stigande.

En hel del uppryckt ålgräs på stranden:

ålgräs
Vårgrönska

Också många knivmusslor på sistone:

rakkniv
Från Amerika

Om jag inte har helt fel är detta den amerikanska arten, som av misstag hamnade i Europa i slutet av 1970-talet, och som med bravur koloniserat våra grunda sandbottnar. Sannolikt kom dess larver över Atlanten via något fartygs barlastvatten, för att sen hurtigt spridas med strömmarna. Enligt biologerna gör de knappast någon större skada. De har flera europeiska släktingar, men de föredrar lite djupare vatten.
Man artbestämmer dem genom att studera skalets insida, som i svag relief visar muskelfästena:

innermusslan
Knivigt

Experterna är oense om det latinska namnet, ett inte är helt ovanligt fenomen. Musslan kallas antingen
Ensis directus eller Ensis americanus, till stor förvirring för oss amatörer.

Gässen försvunna nu, spridda över landet i sina optimistiska revir. Havsörnarna har börjat ruva på sina ägg. I gengäld har vi viporna spelflygande långt in på nätterna.





8 MARS Fyra grader i gryningen, stigande. Solklar himmel, frisk vårvind från sydsydväst, havet på +15 centimeter. Vid den nivån har vi en rad låga revlar femtio meter ut från den tillfälliga strandlinjen. De är prydda med allsköns mönster som havets envetna översilning grävt, mejslat och etsat i sanden. Det är nog inte enbart slumpen som får dem att likna bladverk, grenar, rotsystem:

sandblad-01
Sandornament - ett

sandblad-02
Sandornament - två

sandblad-03
Sandornament - tre

sandblad-04
Sandornament - fyra

Jag har glömt att nämna skrattmåsarna. De är på ingående nu, med sina temperamentsfulla bidrag till ljudlandskapet.
Ny kontingent strandskator. Trötta efter en långresa står de uppradade på sin sandbank, riktade mot vinden. Kan enkelt räkna dem. Deras antal är 92.





9 MARS Det är faktiskt ovanligt med en himmel helt utan moln. Även klara dagar syns oftast en dov relief över havshorisonten, som en fjärran bergskedja. Men idag råder oinskränkt och hängiven blåhet, som om Kattegatt var en öken:

blues
Måndagsblått

Två grader varmt i gryningen, men mer värme kommer med solen. Bara svaga vindar. Havet på +6 centimeter. Cyklar bort till Sik där stranden söder om Törlan alltid är beströdd med hjärtmusslor, gödda av det innehållsrika åvattnet. Idag är märkligt många behagfullt tegelröda:

musselrött-01
Musselrött - ett

Det är inte musslornas hemmagjorda färg. Alger av något slag har valt att bosätta sig på deras skal. Ett litet men vackert mysterium:

musselrött-02
Musselrött - två





10 MARS Lite väderbus i nattens mörker, men ett resolut uppklarnande vid åttatiden. Fem grader, frisk västvind, havet på +9 centimeter. Nästan lika molnfritt som igår, bortsett från efemära cirrusrester av någon flygplansstrimma.

Men titta nu här. Gåtan är löst! De vita plastplattorna som ligger överallt på stränderna har rymt från ett reningsverk:

mobil biofilmbärare
Mobil biofilmbärare

Tipset har jag fått från Ingemar Alenäs, kommunekolog i Falkenberg och en av många besökare på utteros.se. Han har noterat att samma fenomen inträffat på Gotland. Och
där har plastplupparna spårats till reningsverket i Slite.
Så här ligger det till:
I moderna reningsverk finns ett biologiskt steg, där man låter bakterier bryta ned otrevligheter i avloppsvattnet. Bakterierna man använder har den märkvärdiga vanan att bilda tvådimensionella samhällen. De slår sig ned på en lämplig yta och krokar fast i varandra, ett påfund som de alla drar nytta av. Biofilm, kallas det.
För teknikerna gäller det att skapa så stora ytor som möjligt åt bakterierna i reningsbassängerna, och se till att avloppsvattnet cirkulerar över biofilmen.
Någon har kommit på den finurliga idén att fylla bassängerna med små perforerade plastplattor där bakterierna kan bygga sina biofilmer. När man blåser luft genom bassängerna cirkulerar plattorna i vattnet, i stället för tvärtom. Fast det är förstås inte meningen att plattorna ska följa med det renade vattnet ut i vida världen.
Man kan hitta mer om tekniken om man helt enkelt googlar MBBR, som betyder Moving Bed Biofilm Reactor. Här är till exempel en reklambild från det kinesiska företaget Alibaba:

alibaba

En fråga återstår: vem släppte ut plastbiofilmbärarna i Kattegatt? Vet ej.




11 MARS Ett högtryck växer in från väster. Tre grader i gryningen, mojnande vindar, havet på +11 centimeter. En liten molnfläta i öster sprider rött guld strax före solens uppstigande:

06.36
Klockan 06.36

Strandpiparna har landat; nio i en flock löper längs lagunen.
En tropp ejdrar dyker utanför Sälarevet. Omöjligt att räkna (eller fotografera) dem. Ser bara hannarnas vita västar sekundvis poppa upp på vågtopparna.
Ett trettiotal nyanlända strandskator vilar ut vid Sälarevet, många fler spridda längs kusten. Skarvarna har anlagt lysande lårfläckar. Viporna har etablerat sina revir på strandängen. Gravänder överallt. Det är mars månad. Våren gör vad den ska.

Här kommer en inte alltför svår bildgåta från havets rand:

220
En plats i solen

Nässelfjäril på eftermiddagen.





12 MARS Temperaturen har dalat under natten, och hamnar på minus tre i gryningen. En saktmodig ostvind, havet på -10 centimeter. Över himlen ett spektakulärt balkverk, från nordnordost till sydsydväst, ännu mer storslaget än det vi hade den 29 december.

Jag noterade fenomenet redan vid femtiden. Balkarna avtecknades då som hotfullt rökfärgade ribbor mot den månljusa himlen. När solen går upp strax efter halv sju är de istället generöst färgsatta i nyromantiska kulörer:

06.41
Mot norr

06.37
Mot söder

Infrabilderna från Meteosat-10 visar att det faktiskt är en absurt rätlinjig balk, sträckt från Karlstad till Kassel, ungefär, i trotsig kontrast mot den enorma cyklonen över Atlanten:


55012f80cd4c1


Gryningens kyla vållar försiktig isbildning i strandkanten:

marsis
Istång

Ett gäng småskrakar idkar kommunalt parningsspel långt ute på det blanka havet: sju hannar uppvaktar en enda pracka! De avbryter ofta leken för att dyka efter fisk. Beklagar bildens klena kvalitet:

småskrak
Gruppsex

Synen är lite ovanlig i Utteros. Våra långgrunda stränder är fel biotop för småskrakar, som vill gömma sig bland stenar och snår. Småskraken ökar i Sverige men minskar i Halland, ett öde den delar med flera andra kustbunda fåglar, konstaterar fågelatlasen.






1
3 MARS Kallare natt än den förra, minus tre i gryningen. Molnfritt igen, lite mer vind från öster, havet nere på -30 centimeter. Ytterst lite isbildning, men några eleganta konstruktioner:

iskonst-01
Isarkitektur - ett

iskonst-03
Isarkitektur - två

Nio nyanlända storspovar står uppradade på en revel, enligt samma modell som strandskatorna. Några bläsänder vid Sälarevet.

Kan utan problem promenera över Törlan, där intressanta experiment pågår, som alltid vid lågvatten.

Alla som badat i Björkäng vet att bottnarna inte sluttar jämnt utåt. Efter en bit nedförsbacke kommer en stigning, i flera omgångar. Sanden ligger i åsar, parallella med stranden, med ungefär femtio meters avstånd. Normalt påverkar det inte Törlan, som bara rinner över åsarna på bred front, men när havet sjunker så radikalt som idag bildar åsarna fördämningar som åvattnet försöker bryta igenom. Så har skett på flera ställen. Här är ett revelbrott, beläget flera hundra meter ut från den ordinarie stranden:

munsbit-01
Nymynnat - ett

Fårans skarpa kanter visar att brottet skett helt nyligen. Strömmen är kraftfull, med turbulens långt ut:

munsbit-02
Nymynnat - två




14 MARS Frostnatt igen, nollgradig gryning med en lite impertinent vind från öster. SMHIs prognos säger mulet i södra Götaland, soligt i norra, en intressant kombination eftersom gränsen går genom Sik. Det stämmer, visar det sig. Moln i söder, klart himmel i norr och en randzon rakt upp med lätta cirrusskyar. Havet på radikala -37 centimeter. Ger mig bort till reservatets norra halva.

Tack vare det extrema lågvattnet ligger stenen vid Uttrans mynning denna lördag på land :

stenen-02
Ossten - ett

När Gudrun rumsterat om för tio år sen kom Uttran att rinna ut i havet en bit norr om stenen. Hur det gick till när hon hamnade söder om den vet jag inte, men förra året gjorde hon en ansats till att skifta plats igen. Därav blev dock intet. Stenen, som har en järnten på toppen, är konstfärdigt dekorerad av trutarna:

stenen-01
Ossten - två

Den blottlagda stranden härbärgerar en ung och entusiastisk generation sandormar:

nyormat
Nyringlat

Tyvärr är stranden också märkt av ridhästar:

nyhovat
Nytrampat

Hör fjärran tranrop.







15 MARS Två plusgrader, molntäckt men klarnande himmel. Ostan irriterande påstridig nu, men den trycker ut havet till -42 centimeter och skapar därmed ett vidsträckt och platt landskap utanför vardagsstranden. Går sträckan Törlan - Morupsån och åter, där en sällan sedd bottenvärld ligger blottad och blöt. Det här är Fårarevet, med till synes sorgsna bestånd av blåstång:

fårarevet
Visset

Det förvånar mig alltid hur det vildsinta havet stundtals och sträckvis lyckas skapa otadligt raka linjer:

strandlinje
Strandlinjal

I övrigt härskar turbulens och arabeskeri i en brokig blandning:

bottenturbulens-01
Strandplastik - ett

bottenturbulens-02
Strandplastik - två

bottenturbulens-03
Strandplastik - tre

Enligt ytterst tillförlitlig källa har vårt halländska örnpar byggt ett nytt bo i år, i samma område som de bägge tidigare, men i ett annat träd. Detta är precis vad havsörnar brukar göra.




16 MARS Skärfläckorna är här! En nyinflyttad, till synes utmattad kvintett slumrar strax norr om Sälarevet. De kan förstås ha anlänt i helgen när jag själv bevandrade andra stränder, men de är välkomna i vilket fall. För att inte skrämmas håller jag långt avstånd. Därav den oskärpta bilden:

skärfl
De är sena i år

Fem grader varmt, ostvinden lite snällare än igår men himlen grå. Havet på -34 centimeter.
Trots den sedvanliga vårtorkan är det gott flyt i åarna, men det låga havet koncentrerar flödet i mynningarna. Här har jag ställt mig mitt ute i Uttran, innanför den sista vackra meandersvängen, byggd av en erosion som aldrig upphör. Djupfåran löper till höger. Till vänster kommer en blindtarm, som ett minne av en tidigare, numera kasserad meander. Vid normal havsnivå syns inget av detta, bara en öppen vattenyta:

uttmun
Själva Utteroset

En plog vitkindade gäss sträcker rätt norrut.

Strax efter halv sju i den ljumma kvällen drar en flock om 40-50 tranor norrut över min stuga, kraftfullt ropande.






17 MARS Tre grader i gryningen, samma sydostvind som på sistone, solen bestiger en bara lätt beslöjad himmel:

06.32
Klockan 06.32

Havet på -30 centimeter. En trupp tranor har övernattat vid Uttrans mynning. När solen gått upp lyfter de över Utteros och försvinner in mot slätten:

tranlyft
Tranlyft över tallarna

Den senaste tidens istadiga sydostvind har flyttat små kvantiteter finkornig sand och lagt den i strandens reliefer:

flygsand-01
Flygsand - ett

flygsand-02
Flygsand - två







18 MARS Fem grader, ostan svagare idag, molnen genomskinliga. Strax innan solen gör entré blir världen violett:

06.12
Klockan 06.12

Biden är tagen utanför Smedsgård, där vid den rådande havsnivån (-20 centimeter) stranden har en skarp kant, liksom nedanför Sik i söndags. I kontrast däremot är de violetta molnen fransförsedda:

molnlila
Himlagardiner

Strandgrönskan tar redan sats i sanden:

grönska
Grönsakssand

En mindre vacker eftermiddag:

hunddags
Hunddags igen








19 MARS Kylig natt, minus två i gryningen under en klar himmel. Alla vindar har upphört och ersatts av en stillhet som varken ord eller fotografier kan ge rättvisa. Här är Uttrans mynning:

stillhet
Inte en susning

Stillheten kommer sig av att vinden nu tänker vända till västlig, efter den långa ostperioden. Vi har nått änden på högtrycket. I morgon spås retroväder med det första regnet på länge.
Havet på -18 centimeter, men också det markanta lågvattnet har nått slutet. De senaste dagarnas kurva från Ringhals är för övrigt vacker att skåda, med tidvattnets taktfasta hambosvängar:


5_ringhals-3

Stränderna fulla av fåglar. Räknar till 114 strandskator vid Sälarevet. Tranor tutar långt bort, förmodligen från Lerjan. De har haft förstklassiga sträckdagar under högtrycket. Också sångsvanarna passar på att flytta mot norr. En flock har övernattat i reservatet norr om Uttran:

sångsvanarna
Sångkör

Ska inte glömma kråkorna, som vaksamt och oförtrutet patrullerar de ödsliga stränderna. De ser och hör allt som händer, och lyckas livnära sig på de animalier de lirkar upp ur den till synes livlösa sanden:

morgonkråka
Morgonkråka

Deras märken, spår och avtryck finns överallt. Här har en kråka rest en sandmussla som en parabolantenn över strandens platthet:

sandmussla
Söderöra






20 MARS Höljda i dimma träder vi in i sommarhalvåret. Fyra grader, föga vind och föga sikt. Havet på -15 centimeter. Smyger bakvägen ut till Sälarevet för att inte störa strandskatorna:

norrevet
Vårdagjämning

Hittar en omotiverad anhopning av späda sandmusslor:

ungmusslor
Mya arenaria

Regn under hela solförmörkelsen. Blir bara en blyg skymning.




21 MARS Ett lågtryck har seglat förbi i natten och ger en stilla vårgryning med dugg och dimma, fyra grader varm. Havet på -17 centimeter. Gårdagens västvindar har levererat några skönt snidade laminarier:

lamell-01

Lamell - ett

lamell-02

Lamell - två

lamell-03

Lamell - tre

Väderbehaget bara tillfälligt. När himlen klarnar blåser en kuling upp från nordost.

Sen en hel del sol. En praktfull skarv i häckdräkt visar upp sig på Sälarevet:

vårskarv
Med våren på låren







22
MARS Minus sex i dagbräckningen. Temperaturen föll under frostnollan redan igår kväll, men kylans spår inskränker sig till en timid is i strandens räfflor:

nyisat-01
Våris - ett

nyisat-02
Våris - två

En nästan omärklig vind från sydväst, vaga molnstråk i öster, havet på +3 centimeter. Det gångna dygnets väderstök speglas i nivåkurvan som utfört en förbluffande saltomortal:

5_ringhals-7

Ett helt regemente råkor på strandängen. De hittar något att äta, men vad vet man inte:

vårråkor
Vårråkor








23 MARS Blåsig natt. Jag har som vanligt ett fönster gläntat mot havet. När jag vaknar är det nio grader i stugan, tre ute. Himlen dystert melerad i gråa nyanser, havet på -11 centimeter.
Oro ute på stranden, upphetsade måsar flyger runt, skriande i vinden. I vattenbrynet ligger en död kråka. Aha. Det har hänt helt nyss. Duvhök eller pilgrimsfalk? Finns knappast fler alternativ. En kråka går inte plötsligt och dränker sig:

våtkråka
Corvus corone

En bit bort ligger ett ilandflutet flöte, märkt VG75. Det är koden för Klintskär från Träslövsläge, inte att förväxla med FG70 från Glommen, som också heter Klintskär. Lite färg, om inte annat:

VG75
VG75

Ett trettiotal vitkindade gäss flyger över. Sympatiskt nog går de ned på stora reveln, där de blir kvar och betar gräs halva morgonen.

Det var en pilgrimsfalk, och den är kvar i reservatet!
Tjugo över tio kommer den rusande över lagunen och attackerar en fiskmås, rakt utanför min stuga. Det är en målmedveten, muskulös och hungrig hona, som kan sina saker. Jakten går i svängar som blir allt snävare. Var gång måsen lyckas ducka tar falken höjd några meter, och kommer sen störtdykande lodrätt uppifrån.
Dramat tar någon minut. Själva finishen sker på lagunens hitsida där jag bara ser huvudet på falken, men kråkor samlas på brinken ovanför, så hon tar sin mås och flyger över till laguens yttre sida.
Det tar en stund att plocka bytet på fjädrar och dun. Måltiden är över klockan elva, men hon stannar på stället, som pilgrimsfalkar har för vana. Tjugo över elva kommer en strandflanör med hund (kopplad, faktiskt). Falken försvinner. Men hon har hunnit få en hyfsad lunch.
Själv har jag tryckt av kameran 134 gånger. Jag har bara billiga grejer, vädret är grått och avståndet 250 meter. Så här blir det:

marsfalk-01
Måsen plockas

marsfalk-02
Måsen flyttas

marsfalk-03
Måsen förtärs

Jag hade tur, måsen otur. Jag spejar dessa dagar efter länsstyrelsens fältvaktmästare, som ska fixa våra skyltar. Jag råkade titta ut i rätt ögonblick.
Jag ser ganska ofta pilgrimsfalkar i reservatet, men de måste överrumpla sitt byte för att lyckas. Tafatt-jakter, däremot, brukar sluta med att falken ger upp. En komplett och fullbordad jakt som den i dag är ytterst sällsynt.

Går ut och betraktar resterna:

ödemås

Naturens grymhet






24 MARS Tät dimma natten lång. Fyra grader i gryningen, svag västvind, havet på +8 centimeter. Dimman kvar när solen går upp, men bara en kvart senare öppnas himlen till ännu en välkommen vårdag:

morgonblågtt
Hoppets blåa himmel

Inspekterar måsen. Kadavret har flyttats några meter sen igår. Framför allt är det nu renätet. Gissningsvis har en kråka varit framme, fast en pilgrimsfalk kan mycket väl återvända till sitt byte så länge det är färskt. Hittar inga fotspår:

måndagsmåsen

Dagen efter

Länsstyrelsens fältvaktmästare sätter upp nya skyltar under förmiddagen. Dimman kommer åter.






25 MARS Bara tiondelar över noll i gryningen, vindlöst, himlen fylld av mäktigt skulpturala moln:

maktmoln
Ett slags soluppgång

Havet på -20 centimeter. Med någon mystisk mekanism har en bit stängseltråd hamnat ute i Kattegatt:

stålblått
Stålblått

Möter en välväxt och ovanligt vacker sandmussla. Det bruna på skalet är inte alger. Det kallas periostracum och är en tunn tröja av protein, som fungerar som ett slags matris när musslan bygger sitt kalkskal. På döda musslor skavs det lätt av och lämnar den vita kalken blottad:

periostracum

Mya arenaria






26
MARS En nervös ostlig blåst hela natten. Fyra grader i gryningen, havet på -19 centimeter. Optimist som alltid ger jag mig ut. När solen skulle gått upp mörkläggs plötsligt hela skapelsen av ett massivt regnpaket. Blir av detta mycket blöt. Här är iallafall en stämningsbild från morgonens strand, där naturen i sin okuvliga påhittighet anlagt en elegant liten rondell av rödalger:

rondellen

Cirkulerat

Kvällen blir så mycket bättre, med havets försilvrade yta polerad av solen:

silverhav
Klockan 18.26





27 MARS Frostmorgon, mjuka moln, havet på -11 centimeter. Ger mig bort till reservatets norra del. Det är så förunderligt stilla att inget av slättens många vindsnurror rör ett finger:

snurrstilla
Kraftlöst

Över havet är horisonten raderad av diset:

u-stenen
Uttranstenen

Möter en skönt randad mussla som jag inte vågar sätta namn på:

randmusslan
Den är rosa på insidan

Ser tyvärr inte många ejdrar, men stilla morgnar som denna hörs gudingarnas dova vårläte utifrån havet.

Vi har fått nya skyltar i dag, men en maning som tyvärr är nödvändig:

koppling
Just det!

Solnedgången är lite intressant. Det ligger en lös molnskärm över Kattegatt, men i den finns en glugg över horisonten där solen visar sig en hastig minut. Jag tar en bild genom kikaren. Den raka kanten nedtill är havet, den ojämna upptill är ett moln. Men kolla mitt på solskivan! Där finns en liten rund, suddig fläck. Det är faktiskt inte damm på optiken. Det är en äkta solfläck, fet och präktig, med den officiella beteckningen AR2305:

solfläcken
Klockan 18.37





28 MARS Tre gryningsgrader, en lite kärv västvind, havet på -19 centimeter. Svarta moln rumlar runt och fördystrar himlen. Här är den östra horisonten över Sik strax efter soluppgången. Den förgylls av en klunga vitkindade gäss på väg norrut:

06.08
Klockan 06.08

Går till Norra Lyngen och åter. Vårens första rödbena punkterar gråheten, fräscha rödalger skänker ögonglädje:

rödalgigt
Algutställning

Och rönnarna planerar grönska till påsk:

 rönnknopp
Knoppsprickning






29 MARS Väderbus natten igenom, med kuling och ösregn. Vinden ger sig av men regnandet fortgår långt fram på förmiddagen. Ger mig inte ut förrän vid elva, när bara dugg återstår. Havet på -20 centimeter. Återfinner den försvunna kråkan, den som pilgrimsfalken hade ihjäl i måndags, och som sur och blöt men oäten sköljts upp på stranden. Kan vara lämplig som bildkommentar till denna våta morgon när tiden är ur led:

våtkråka
Sommartid






30 MARS Detta är ett alltför vanligt kustväder: Låga moln driver in från Kattegatt och avbördar, timme efter timme, ett glest och findroppigt regn, som inte mättar markerna och som en man i regnrock kunde strunta i om det inte lagt sig på glasögonen, kikaren och kameralinsen. När samma moln når höglandet häller det ur sig generös nederbörd över Källsjö och Ullared.
Nåväl. Det är fyra grader varmt, vinden måttlig, havet på +25 centimeter. Promenerar bort till Törlan längs en strand full av trädbitar, spruckna kvistar och grenfragment, som måste ha kommit med åvattnet:

drivved-01

Drivved - ett

drivved-02

Drivved - två

drivved-03

Drivved - tre

drivved-04

Drivved - fyra








31 MARS Tre grader igen, småblåsigt och dito regnigt. En osympatisk attack av kornsnö under morgonen. Havet på +26 centimeter, efter en topp på +37 under natten. Avstår från morgonpromenad.

Tjugoåtta vitkindade gäss har övernattat på stora reveln.

Frampå dagen bättrar sig atmosfären. Havet hastigt ned till +-0 centimeter. Stranden renspolad efter nattens högvatten. Här är ett lite ovanligt visuellt möte mellan ett svartaktigt moln och en vitaktig skumsamling:

skummoln

Skummoln

Försöker utan framgång lista ut om detta är samma sandmussla som i onsdags och hur den i så fall lyckats ställa sig upp:


mystmussla

Musselmysterium

Klockan 15 passerar en gammal bekant: Sigyn!

sigyn

Sjöfartsmysterium

Vet inte vad det ska betyda. När hon ersattes av Sigrid som uranfartyg hösten 2013 placerades hon i Donsö i Göteborgs skärgård, för att antingen säljas eller skrotas. Nu går hon sin gamla rutt i Kattegatt, men utan att sända signaler till AIS-systemet.
Under tiden ligger Sigrid vid kaj på Tjörn.


Klockan 17.26: Åska och mera kornsnö.