Maj 2015

Småtärna 20-5 20090015 kopia
Parningsriten ---------- Foto: Thomas Andersson/N

Det är maj 2009. På stranden utanför Smedsgård häckar några småtärnor, som de gjort sen flera decennier. Det är en hotad art, som världen över har svårt att hitta platser där den får vara i fred. I Sverige finns bara några hundra par.
Vid en inventering 2002 av de halländska havsstränderna hittade länsstyrelsen 33 par häckande småtärnor, varav 15 i Smedsgård och sex i Utteros. Fem år senare, alltså 2007, gjordes en ny inventering. Då fanns det bara tolv par i Halland, varav fem i Smedsgård men inga i Utteros.
Skyddet av småtärnorna var det främsta motivet när länsstyrelsen våren 2009 förberedde ett beslut om att göra Smedsgård-Utteros till naturreservat. Samma vår drog Thomas och jag igång arbetet med vår bok, där småtärnorna var tänkta att ha en viktig roll. En vacker och lyckosam majmorgon kunde Thomas ta en serie magnifika närbilder på tärnor i full aktion på stranden utanför Smedsgård.
Det var den morgonen vi insåg att vårt bokprojekt faktiskt var meningsfullt. Vad vi inte visste var att det var sista gången som småtärnor häckade i Smedsgård. De har visat sig här sporadiskt sen dess och gjort sina ansatser, men mer än så har det inte blivit. Enstaka par har häckat på andra ställen längs kusten, men den stora Smedsgårdskolonin är skingrad.




1
MAJ Tre grader, stiltje, grova moln döljer himlen. Havet på +7 centimeter. Hör till min förvåning åskdunder utifrån Kattegatt, från en riktning där horisonten är påfallande mörk:

sköna maj Sköna maj

En ensam småtärna på Sälarevet, ihop med sex eller sju större, varav åtminstone några är silvertärnor.




2
MAJ Räv i reservatet. Jag råkar cykla förbi i gryningen när en räv raskar över vägen, från reservatets bakficka. Den har något för sig ute på åkern, men springer sen tillbaks in i reservatet. Den syns faktiskt på den här bilden, även om skärpan kanske inte är vad man kunde önskat sig:

räven
Vulpes vulpes

Det var länge sen jag såg en räv sist, men de finns här förvisso om nätterna. Snöiga vintrar ser man ständigt spåren. Det man kan undra är var den här räven har sin lya. Kan den tänkas bo i reservatet, eller kom den bortifrån Galtabäck?

Det är sju grader varmt, med vind från nordväst och havet på +8 centimeter. Gässen står tätt hoptränga i stora revelns nordända, möjligtvis medvetna om och oroade av rävens närvaro. Himlen nästan klar, men med en skarpkantad molnbank över Kattegatt:

molnhorisont-01
Majmoln - ett

En halvtimme senare, när solen tagit höjd, har banken kommit närmre Sverige, medan en ny bildats över Danmark:

molnhorisont-02
Majmoln - två







3 MAJ Frostgryning, stilla, med dimstråk under en öppen himmel. Havet på -8 centimeter. Traskar Törlan - Morupsån i den ljuva majmorgonen:

svansjön
Svanhav

Möter säsongens första manet:

majmanet
Majmedusa

Kringflytande sand projicerar suggestiva skuggor på bottnarna:

sandskuggor
Sandabstraktion





4
MAJ Tvärtomväder, med blåst och regn. Sju grader, havet på -16 centimeter. Här kommer en gåta att grubbla på:

stengåta-01
Mysteriestenen - ett

Bilden föreställer Sälarevets sydliga del, som domineras av ett stort stenblock. Går man närmre ser det ut så här:

stengåta-02
Mysteriestenen - två

Stenen har märken av en borr. Den har kluvits. När? Varför? Av vem? Uppenbarligen har det skett för mycket länge sen, men det löser inte gåtan. Någon har av någon anledning spräckt en av stenarna på Sälarevet.
Eller två. För strax intill ligger ytterliga ett kluvet block. Möjligtvis hör de bägge bitarna ihop:

stengåta-03
Mysteriestenen - tre

Det är inte helt unikt. På åtskilliga ställen längs kusten har folk fordomdags försökt bygga bryggor eller små hamnar. Mest imponerande är den stora stenpiren i Norra Lyngen, som också bär märken efter borrar. Men vad är det man tänkt sig vid Sälarevet?
Det här är en påminnelse om att kusten har en lång men nästan okänd historia. Människor har levt här i hundratals år, mestadels i anonymitet. De har lämnat avtryck, spår och märken, otydliga och gåtfulla.

Dygnet har gett 8 millimeter regn. Man bugar och tackar.





5
MAJ Rokokomorgon, nio grader varm och stilla, med romantiska pastellslöjor i öster. Här stiger solen över Dagsås:

05.18
Klockan 05.18

Havet på -3 centimeter. Stranden full med vitkindade gäss som jag inte vill störa. Nöjer mig med kabbelekorna i Utteros, som nu brutit sig ut i ohämmad majprakt:

klekor
Nu blommar kabblöken

Det råder en viss instabilitet i namngivningen av denna ståtliga ört. De flesta botaniker följer Krok & Almquists klassiska flora och kallar den kabbleka. Undantaget är Johannes Lid, som använder formen kabbeleka. Bägge varianterna anges i Svenska Akademiens ordlista. Akademiens stora ordbok har ”kabbelek” som huvudform, med varianterna kabbelök, kabbeleka och kabbleka, men nämner också kabalök, kabbaleka, kabbalök, kabbelecka, kabblek, kabblök, kabelek, kabeleka, kabelleka, kableka och kablök.
Därtill finns en lång rad dialektala namn. Jag har hittat bäckblomma, bäckros, bäckalilja, gulalåker, gulnacke, mjölkros, bäckurta, killesmör och skablum, men det finns säkert fler.

Detta påminner mig om en krönika jag hade i Hallands Nyheter i april 2012, just som Utteros officiellt blivit naturreservat. Jag lägger ut den i läsalkoven.






6
MAJ Blir i arla morgonstunden stående stirrande i dörren, förstummad över färgen. Strandängen är alldeles grön! Okey, den var grön i förra veckan också, men inte så här. Två dygns ymnigt regnande har lyft alla spärrhakar. Vi har fått 15 millimeter sen i går morse. Naturen svarar i ivrigt tempo, och så resolut att jag hejdar mig i dörren och bara tittar. Det är nio grader varmt, himlen är ljust gryningsblå, det blåser från sydväst. Jag cyklar bort till Sik, där vipornas tuvlandskap alltid är grönare än något annat:

klorofyll-01
Klorofyllfest - ett

Havet på +17 centimeter. Nedanför Sik växer en bård av vass mellan tuvängen och stranden. Den fick mycket stryk i vintras av Egon & Co, men nu satsar den på en ny, frisk vassäsong:

klorofyll-02
Klorofyllfest - två

Vassen har ett nätverk av rotrör under sanden, som snabbt kan skjuta skott mot majhimlen:

klorofyll-03
Klorofyllfest - tre

Som kontrast mot våryran ligger här svårt uttorkad trut:

trutmumien
Mumietruten








7
MAJ Väderbus. Just som jag och solen går upp börjar det regna. Hinner se den några minuter, i en smal spalt över skogshorisonten, innan himlen sluter sig:

05.24
Klockan 05.24

Nio grader, påstridig sydvind, havet på +6 centimeter. Går en kort strandrunda i regnet, och hittar en kvist sargassosnärja:

sargassum
Sargassum muticum

Sargassosnärja är en snabbväxande och stryktålig brunalg, som hör hemma i Japan, men som i modern tid invaderat världens alla hav. I början av 1970-talet gjordes försök att odla japanska jätteostron i Frankrike. Utan att man visste om det följde algen med som fripassagerare. Sen dess har sargassosnärjan spritt sig snabbt och aggressivt med havsströmmar och fiskeredskap längs Västeuropas kuster, från Portugal till Norge.
Det första svenska fyndet gjordes utanför Fjällbacka i Bohuslän 1985. Bara några år senare hade algen fått fäste. En inventering längs Västkusten 1993 visade på stora bestånd från norska gränsen till Göteborgs södra skärgård. Halland var ännu förskonat.
Men vid en ny inventering 1996 gjordes en dramatisk upptäckt. Sargassosnärjan hade hittat kylvattenutsläppet från Ringhals. I det varma vattnet utanför kärnkraftverket växte algen tätare och frodigare än någon annanstans längs Västkusten.
”Bestånden vid Ringhalsutsläppet är mycket grovvuxna, med plantor upp till 4 m långa, och bildar en upp till 30 m bred bård från botten och upp till ytan”, står det i en rapport från inventeringen.
Från Ringhals har sargassosnärjan brett ut sig längs Hallandskusten, och spolas ibland upp i Utteros, men inte i de oroväckande kvantiteter som rapporteras från andra stränder.

Gulärla på min stenmur på eftermiddagen. Bara ett hastigt besök, men en vacker syn ändå.

Två millimeter regn.




8
MAJ Blåsig morgon, sju grader varm, under en lustfylld cumulushimmel. Havet på +17 centimeter, intill en bred, blänkande bård som varken är vatten eller strand:

vattenbryn
Och var är vattenbrynet?

Gässen flyttar rastlöst runt, men mest inom reservatet. Ett märkligt beteende. Jag vet inte om de är nervösa eller helt enkelt roar sig, som skolungar på utflykt. Deras närvaro dominerar stränderna just nu:

gåsfötter
Vitkindade fötter





9 MAJ Nollgradig gryning med vaga slöjor i skyn, gissningsvis en förtrupp till det förebådade regnvädret. En svag ostvind håller ut havet på -12 centimeter. Ger mig bort till Sik, där viporna blir allt ettrigare mot inkräktare:

flyganfall
Vipattack

Innan jag beträder stranden stannar jag, som alltid, och spejar. En havsörn! Den sitter på den största stenen i det lilla revet vid Törlans mynning:

majörn
En omisskännlig siluett

Det är hannen, för första gången, för min del, sen den 21 februari. De brukar göra sig sällsynta om vårarna när de har ungar i boet, vilket de förhoppningsvis har även nu. Örnen ger sig av norrut. Jag tappar honom ur sikte, men ser ett moln av gäss virvla upp över Lerjan.

Ett par fisktärnor fiskar vid Fårarevet. Inga andra tärnor, vad jag kan se. Mer än hundra sälar. Många aptitliga rödalger, som vanligt på sträckan bort till Morupsån. Här en ekbladsalg:

ekblading
Phycodris rubens

Ett litet mysterium har fått sin lösning. Den 31 mars nämnde jag att den numera pensionerade kärnbränslebåten Sigyn helt oförhappandes seglade förbi. Hon var, visar det sig, på väg till varvet i Falkenberg för att skrotas.
Hallands Nyheter har en artikel.







10 MAJ Ett lätt nattligt regn retirerar när solen går upp. Nio grader, med en mycket måttlig vind från sydväst. Föga vårkänsla denna gråa morgon. Havet på -1 centimeter, stranden trött och oinspirerad, eller möjligen oinspirerande:

slutfluget
Slutfluget

Burkarna med läskeblask, eller en del av dem, ligger spridda och oöppnade på stranden. De seglade iland som 6-pack den 18 april, med bäst-före-datum den 4 februari:

odrucket
Odrucket





11 MAJ Sex grader på morgonkvisten, mulnande himmel, hårdnande sydvind. Havet nere på -24 centimeter.

Bryter mot lagen och går in i spärrzonen utanför Smedsgård. Där råder beträdnadsförbud sen den 1 mars, enligt stoppstolparna som länstyrelsen placerade ut den 24 mars. Här är tre av dem:

stopp-01
Statlig naturvård - ett

stopp-02
Statlig naturvård - två

stopp-03
Statlig naturvård - tre

Syftet med beträdnadsförbudet är att tärnorna ska få häcka i fred. Jag hade kunnat skratta åt den inkompetenta skyltningen om där inte varit några tärnor. Men det är där. Jag blir mobbad av två par silvertärnor. Det är i och för sig inte mycket, men det var ju det som var problemet.







12 MAJ Stor stillhet efter gårdagens kuling, tio grader, mulen men ljus himmel. Här är lagunen, sedd mot söder:

lagunsöder
Stilla vatten

Havet på +8 centimeter. De flesta gässen tycks ha dragit nordvart, bara småklungor kvar. Svanredet vid badbryggan verkar övergivet:

svantomt
Svantomt

Vädergudarna, som behagat skänka oss 8 millimeter regn, avslutar dagen med ett fyrverkeri:

21.07
Klockan 21.07





13
MAJ En höstdag i maj… Nio grader, hård och byig vind från väster, dystra, regnbenägna moln. Havet på +33 centimeter. Får nöja mig med badstranden bort till Törlan.
Plötsligt kommer en havsörn flygande norrut, nära stranden och lågt över havet i blåsten
:

örn-01
Klockan 06.00

Den är inte ensam. En stor svärm ilskna gravänder surrar som getingar runt örnen. De är minst tolv. Vilken syn! Tyvärr får jag bara med några på bilden. Jag har noterat det förut: så här års möts örnarna av lika mycket aggressivitet som respekt.
Örnen försvinner bortåt Galtabäck, men efter bara 20 minuter kommer den tillbaks, fortfarande mobbad av gravänder:

örn-02
Klockan 06.22







14 MAJ En underskön gryning, med marknära dimma och fyragradig vindlöshet:

dimutteros
Där ligger Utteros

Havet på +-0 centimeter. Gårdagens högvatten (+40) har lämnat en ny skörd av skulpturalt skruvad skräppetare:

skruvat
Sockertång

Blir lite undrande inför detta föremål. Om jag tolkar det rätt är det övre halvan av en purung näbbgäddas skalle:

bogspröt
Belone belone

Cyklar en majrunda inåt slätten, andäktigt insupande prakten. Här ett överdådigt blomsterträd på gården Noes i Rönnås:

noes
Himmelsfärdigt





15 MAJ Frostgryning, klar och utan vindar. I nordväst en låg molnbård över horisonten, ljusgrå, med en svagt lila anstrykning:

05.11
Klockan 05.11

Cyklar bort till reservatets norra del, där en ljusgrön trailer står parkerad, strax utanför spärrzonen, med den förtroendeskapande påskriften ”Skogs & Naturvårdsservice”. Tillhör uppenbarligen det av länsstyrelsen inhyrda fältvaktmästeriet, men varför den står där den står vet jag inte:

glasshult
Från Torup

Ser inga tärnor eller skärfläckor, men en tålmodig knölsvan ligger och ruvar i ett tångrede:

knölbo
Cygnus olor

Näktergal sjunger i reservatets bakficka.

På eftermiddagen ligger ett fartyg för ankar utanför Läjet igen. Hon heter Tenca Arrow, är 225 meter lång och registrerad i Bahamas:

Tenca Arrow
Tenca Arrow






16 MAJ Väderbyte. SMHI lovar regn och kuling före aftonen, men dagen börjar med åtta grader, vind från sydväst och tunga teatermoln över Kattegatt:

teatermoln
Nederbördsbärare

Havet på +7 centimeter. På stranden en mångformig och färgrik marinbiologisk utställning:

algexpo-01
Algexpo - ett

algexpo-02
Algexpo - två

algexpo-03
Algexpo - tre

Möter vår näbbgädda igen, nu, efter några dagar i solen, mer uppseendeväckande grön, eller rentav turkos:

blågrön
Biliverdin

Näbbgädda, även känd som horngädda, är en läcker fisk, lätt att äta tack vare de gröna benen. Hela skelettet är grönt, eller blågrönt.
Färgen orsakas av ett ämne som kallas biliverdin och som figurerar i diverse biologiska roller, hos både folk och fä. När blodets hemoglobin bryts ned bildas biliverdin eller dess tvilling bilirubin, som är rött. Blåmärken på kroppen får sin färg av biliverdin. Får man för mycket biliverdin eller bilirubin i blodet blir man gul. Det är det som kallas gulsot.
Men varför i all världen är näbbgäddans skelett fullt av biliverdin? Ingen vet svaret. Tånglaken har samma kulör. Detta är en gåta som sen länge bidar sin lösning.

Blåsig och regnig kväll, som förutspått. Kitesurfare i reservatet ända bort till Sälarevet.
Regnmätaren stannar på 3,5 millimeter.





17
MAJ Väcks av en styvsint kuling, från väster. Åtta grader, blå himmel, havet på +39 centimeter. Vandrar bort till Törlan, längs en tångbemängd strand. Den här heroiska bilden är faktiskt inte arrangerad:

kulingfjäder
Flöjelfjäder

Troligen härstammar fjädern från en före detta trut, som strandat en bit bort:

trutmumie
Trutlik

En helt annan sak. Vår landsväg har försetts med bullerband eller skaklinjer eller rumble strips eller vad det ska kallas. Det innebär att utrymmet för bilarna minskat från åtta meter till sex. I gengäld får vi cyklister en meter på vardera sidan, där vi är, eller åtminstone kan inbilla oss att vi är, lite mer skyddade från trafiken än förut. Inte så dumt, faktiskt, i väntan på Kattegattleden:

skakkanten
Nyräfflat






18 MAJ Blåsten mojnar i gryningen. Åtta grader, havet på +3 centimeter. Himlens molnbalkar i visuellt samspel med strandens skumbårder:

05.29
Klockan 05.29

Men titta här! En silvertärna på platån mellan stranden och lagunen:

silver
En minikoloni

Jag är ganska nära, kanske 60 - 70 meter. Tärnan iakttar mig men ligger kvar. Hon ruvar. Platsen är väl vald: inom spärrzonen och på tämligen god höjd över havet. Men ack - chansen att lyckas är liten.





19 MAJ Höstrusk igen. Nio grader i gryningen, blåst från sydost, grymma moln på himlen. Har just hunnit ut på stranden när det börjar ösregna. Tredje gången i vår detta händer. Inget läge att skåfa fåglar, fast jag råkar skrämma upp tre grönbenor när jag vadar i land. Nåväl, regn ska vi ha. Jag är hobbyodlare. Mina sockerärtor behöver väta.

Framåt morgonen klarnar himlen. Vid nio passerar denna solbelysta skönhet:

gulbritt
Gullbritt

Det ser ut som ett orientaliskt tempel, fast det helt enkelt är en av Trafikverkets färjor. Hon heter Gullbritt och hör egentligen hemma på Gullmarsleden. Varför hon smitit iväg till Kattegatt vet jag inte. Enligt Trafikverkets hemsida är Gullbritt 96,2 meter lång,
byggd 1995 av Alexandria Shipyard i Egypten. Kapaciteten är 397 passagerare och 80 personbilar.

Har fått tio millimeter vatten under natten och morgonen.






20 MAJ Mer skurar, men i dag från visuellt spektakulära cumulonimbusmoln mot en retligt blå himmel:

skur-01
Vattenbomb - ett

skur-02
Vattenbomb - två

skur-03
Vattenbomb - tre

Nio grader, vindar från sydväst, havet på +12 centimeter. Stranden nästan helt slätrakad. Den här trälådan är dagens enda vrakgods:

låddan
Fruktlöst






21 MAJ Fyra grader i dagbräckningen, med löfte om en ljus och vindlös majmorgon. Ger mig bort till Sik, och blir inte besviken:

n lyngen
Norra Lyngen

Havet på +2 centimeter. Två kustpipare rastar på en sten i Norra Lyngen. De är på väg till Sibiriens Ishavskust, där snön ligger ännu:

kustpip
Pluvialis squatarola

Man ser dem mest om senhösten, när de i maklig takt drar söderut. De är då flackt gråa och väcker föga uppseende. Så här på våren är kustpiparna tämligen sällsynta, men i gengäld praktfullt frackklädda.

På en annan sten sitter två uppspelta silvertärnor:

silver-t
Sterna paradisaea

Strax efter klockan sex flyger en havsörn sydvart och skapar oro bland kustens många gäss, måsar och strandskator.

Hör gök i Rönnås, årets första för min del. Vet inte varför jag missat dem.






22
MAJ Tio grader, småblåsigt och trekvartsmulet. Havet på -2 centimeter, här skådat genom en originellt ballong:

ekvatorballong
Horisontellt

Plötsligt mängder med ilandflutna öronmaneter, i storleksklassen 4-7 centimeter:

fyrörat
Majmanet

Norr om Sälarevet ligger ett havererat flöte, insnärjt i färgstarka skumslingor:

flöte
Influtet

En liten klunga ejdrar håller till vid Sälarevet, annars ont om fågel. Saknar de vitkindade gässen.

Strandens största raritet är en kitesurfare - klockan sju på morgonen! Nybörjare. Lyckas aldrig ta sig upp på brädan:

novis
Simövning

Gulärla på stängselstolpe rakt utanför min stuga. Väldigt intressant. Minns att jag såg en gulärla på min stenmur den 7 maj. Kan de ha gett sig till att häcka ute på strandängen? Det är onekligen rätt biotop.
Fågelatlasen anger bara 13 säkra häckningar i Halland, och ger kommentaren:
”Gulärlan blir allt ovanligare som halländsk häckfågel, och den återfinns numera nästan enbart på fuktiga strandängar nära kusten”.

Två kitesurfare åker fram och tillbaka inne i reservatet hela eftermiddagen.






23 MAJ Blåsig natt med en millimeter regn. Molnen flyr när dagen gryr, men vinden viker bara långsamt. Åtta grader varmt, havet på +8 centimeter. Stränderna nyrandade med skum som, av orsaker jag inte begriper, är nästan helt vitt:

skummorgon
Nyskummat

Slås också av mängden blåstång. Har den ökat, eller misstar jag mig? I vilket fall är den vacker i sin gula fräschör:

blåsigt -01
Nyblåst - ett

blåsigt-02
Nyblåst - två

Fyra skärfläckor spatserar på en revel långt ut från stranden, med markant kort steglängd för att inte mista balansen i blåsten.







24
MAJ Åtta grader, blåsigt och mulet, med bara glesa gluggar. Havet på -9 centimeter, har lämnat en bårdrad på stranden:

dagens randas
Dagen randas

Den ruvande silvertärnan utanför Smedsgård ligger kvar, hårt tryckt mot bogropen. Förmodligen finns det en till som jag inte kan se. Men jag är, som sagt, pessimist. I den kommande veckan släpps korna ut, vilket är problematiskt för tärnorna. Ännu värre är det här:

mink-01
Minkfotat - ett

Det är en mink. Den har sprungit, utan brådska, längs stranden under natten, i sydlig riktning. Jag kan följa dess bana flera hundra meter, men sen har den vikit av, in mot lagunen, och löpt över torrare och därmed spårlös sand.
Tråkig syn. Förra våren hade vi flera silvertärnor som värpte på stora reveln. En morgon var alla försvunna. Det fanns minkspår på stranden.
Minken är tärnornas värsta fiende. Den jagar i nattens mörker. Tärnorna hinner helt enkelt inte upptäcka när den kommer.
Nu i vår har ornitologerna haft ett par minkfällor i området, men de har inte gett någon fångst. Själv har jag letat spår på stränderna, utan att finna några. Men i dag är de där, just som tärnorna gått till häckning:

mink-02
Minkfotat - två

En andhona i Törlan håller sig med två nykläckta ungar, och lika många hannar:

kärnfamilj
Kärnfamilj

Betydligt mer avkomma har råkorna vid IOGT-gården. Man kan ana bona som mörka kvastar i tallarnas kronor, men det är snarast det trivsamma ljudet som avslöjar hur många de faktiskt är:

råkkoloning
Råkkolonialism






25 MAJ Tre millimeter regn under natten, i gryningen ett enerverande dugg. Tio grader, vind från nordväst, havet på +8 centimeter. Sikten usel. Går en vända ändå längs stranden, med letande blick. Här en strandkrabba som tappat skölden:

carcinus maenas
Carcinus maenas

Och här en kinesisk sprejflaska, med nåt dundermedel som rengör allt från spisen till motorcykeln. Den mesta påskriften är kinesisk, men det finns lite varningstext, av en dator översatt till pidginengelskans moderna arvtagare: ”Please place the child can not reach places, such as accidentally splashed in eyes”:

健康的生活
健康的生活






26 MAJ Vaknar alldeles för tidigt och ger mig ut per cykel före morgontrafiken, genom ett pastoralt och fagert landskap, fullt av ringduvor och äppelblom. Åtta grader varmt, en lätt sydvästvind, på himlen pompösa men inte helt pålitliga moln. Havet på +3 centimeter. Här är Koggeruddens triftprakt:

salta blommor
Extrasaltad flora

Noterar att Kattegattleden nu är skyltad, även där den inte finns ännu:

nyskyltat
Ledsamt

Kattegattleden ska officiellt invigas med en ”event” i Halmstad den 6 juni, vilket är en aning penibelt, eftersom etappen förbi Utteros inte ska påbörjas förrän våren 2016. Som jag nämnde den 17 maj har våra kreativa myndigheter löst detta genom att helt enkelt måla en Potemkin-cykelbana på landsvägen, från Morup till Åhs.
Jag var först försiktigt positivt till detta påfund, men sen jag testat det en tid har jag bytt åsikt. Alltför många bilister tycks av de nya ränderna i vägbanan suggereras till att tro att de inte längre behöver lämna någon lucka till oss cyklister, vilket vållat mig en rad nära-döden-upplevelser, med utskjutande backspeglar vinande förbi på någon decimeters håll.

Och alla klarar inte att alltid hålla en rak och rätlinjig kurs:

snedseglat
Icke-euklidisk majsplantering

Sen sämre väder. En stilren regnbåge sätter ned högerfoten i Galtabäck:

bågregn
Spektralt






27 MAJ Blåsighet. Tio grader, halvmolnigt, havet på +15 centimeter:

morgonmoln
Morgonmoln

Till min förvåning hittar jag fler fragment av näbbgäddor. Måste vara en fiskehistoria. Färgen gör att man ogärna missar dem. ”Biliverdin” hette det:

näbb-01
Näbbnytt - ett

näbb-02
Näbbnytt - två






28 MAJ Sydostlig vind som omväxling. Nio grader och en lite hotfullt mulnande himmel, varslande om regn:

regnet kommer
Regnet kommer

Havet på +-0 centimeter. Avliden stormfågel igen, på nästan exakt samma ställe som den 27 april. Lite förbryllande, faktiskt. Även den här är en aning gulfärgad av vad som ser ut som olja, men som förmodligen kommer av samma strandskum som på bilden ovan. Den har varit död länge:

fulmsrus
Fulmarus glacialis

Stormfåglar må se ut som trutar, men de är inte alls släkt. Det mest distinkta är den grova näbben, besynnerligt hopfogad av flera separata hornplåtar. På dess ovansida ligger näsborrarna i ett rör, varigenom stormfågeln utsöndrar det överskott av havssalt den får i sig:

tubenose
Tubenose

Ser gulärlan igen, på samma plats rakt utanför min stuga.

Torsdagens väta: sex millimeter.






29 MAJ Blåst från sydväst pressar upp havet till +33 centimeter. Nio grader, himlen full av kalasmoln:

cumulus
Inget regn idag?

Här är ett mysterium som jag sett förut, vilket inte gör det mindre mysteriöst. Strandens skum bildar invecklade slingor, kringlor och strimmor:

flugskum-01
Skummyller - ett

På nära håll lever mönstret. Det är flugor! Miljoner millimetersmå flugor:

flugskum-02
Skummyller - två

Tar hem några i en burk och lägger dem under luppen:

flugskum-03
Skummyller - tre

Vad har de för sig? Ingen aning. Jag har ägnat timmar åt att leta ett svar med hjälp av insektsbokens bestämningsnyckel, plus internet, och därvid påmints om att mångfalden i insekternas värld så överväldigande att det vore förmätet att ens gissa. Men det är intressant. Miljoner flugor trängs på havets skum, om det nu är flugor det är. Hur kom de dit? Vad är det de hoppas på?

Ensam prutgås på stora reveln. Har hänt förr. Också små sällskap av vitkindade gäss, grågäss och kanadagäss.





30
MAJ Väderbus natten låg, med sydlig blåst och sex millimeter regn. Viss lättnad under morgontimmarna. Åtta grader, havet på +15 centimeter, vattenstinna molngardiner driver in från Kattegatt. Efter veckans kulingar är strändernas grundområden mättade med bårder, band och bylten av röda och bruna makroalger:

algblandat
Slingeralger

Enstaka grönsaker muntrar upp ögonen:

grönsak
Klorofylleri

Tre millimeter under dagen.





31 MAJ Vädersnusk i ottan. Åtta grader, obarmhärtiga vindbyar och ett nästan oavbrutet, finkornigt duggregn, som slängs och slungas som minispik mot kusten. Havet på +28 centimeter. Vadar frustrerad ut på en sandbank och tar en enda bild:

majsnusk
Himlabus

Ett skepp ligger för ankar utanför Träslövsläge. Hon heter Oslo Wave men är registrerad på Marshallöarna. Från mitt håll ser hon berusad ut med sina krökta master, men det är egentligen två kubistiska kranar, placerade vid babords reling. Jag tog den här bilden igår kväll. Lyset i aktern är en reflex av den nedgående solen:

Oslo Wave
Oslo Wave

Sen ljusare himmel.

Här slutar maj. Månaden har gett 73 millimeter regn, vilket är en godartad siffra, förutsatt att man inte gillar torka. Genomsnittet för maj månad är 44 millimeter, räknat på de 19 år jag och min regnmätare huserat i Smedsgård.