Oktober 2015

oktober
Här kommer havet!

Epifani, kallas det. En epifani är ett ögonblick av plötslig insikt och klarsyn, som sen blir kvar som ett självlysande minne livet ut. Det hände mig en gång på Irland, som är ett förträffligt land för epifanier.
Det var den 12 oktober 1991. Jag hade vandrat ut med min kikare på de vidsträckta sandflatorna i Dublinbukten för att titta på vadare.
Anteckningsboken finns kvar:
”Kanske tusen strandskator, hundratals sandlöpare, småflockar kärrsnäppor, kustsnäppor, rödbenor…”
Sympatiskt nog kom fåglarna närmre och närmre. Jag begrep först inte varför. Sen kom den plötsliga insikten: tidvatten! Själva havet kom inrullade från Irländska sjön och sköt strandlinjen framför sig. Snäpporna följde efter, alltför hungriga för att oroas av mig.
Jag hade upplevt tidvatten förut, fast alltid som ett vertikalt fenomen: havet höjs och sänks, men så makligt att ögat inte kan urskilja förändringen. Men där i den platta Dublinbukten kom tidvattnet horisontellt, och så hastigt och obevekligt att jag i mina lågskor fick skynda in till den trygga terrängen i Sandymount.
I Dublin höjs havet nästan fem meter av tidvattnet. I Kattegatt har vi en ömklig decimeter. Men stränderna i Utteros är lika platta som Dublinbukten. Havet forsar in över sanden, snabbt och obevekligt. Det blir särskilt tydligt när det föser med sig en skumrand, som på bilden. Då väcks min irländska epifani.





1 OKTOBER
Tretton grader. Hårdare västvind, tyngre moln: höststämning. Havet på -4 centimeter. Nästan inga gäss alls söder om Uttran i dag. Kan flanera fritt.

Ganska ofta hittar man havererade huvudbonader på stranden; hattar, mössor eller kepsar som blåst av någon sjöfarandes huvudknopp. På stora reveln ligger sen en tid tillbaka en lite ovanligare persedel: en hjälm:

hatt-01
Avblåst - ett

Lustigt nog ligger en liknande hjälm strax söder om Törlan. Den här bilden tog jag i söndags, när solen sken och det ännu var september:

hatt-02
Avblåst - två

Liksom förra hösten har vi ett par strandskator som håller sig kvar, trots att alla deras släktingar flyttat, till exempel till Dublinbukten...

Getingar i stugan. Lite ovanligt i oktober. Å andra sidan hade vi inga i juni:

oktobergeting
Fel tid, fel plats




2
OKTOBER Barsk blåst från väst. Tolv grader, grova moln, havet på +8 centimeter.

Den sturskt ruttnande tången producerar just nu former, mönster och strukturer som skulle väcka tveklös och hänförd beundran i konstgallerierna i Paris:

alggrafik-01
Alggrafik - ett

alggrafik-02
Alggrafik - två

alggrafik-03
Alggrafik - tre

alggrafik-04
Alggrafik - fyra

I flagrant kontrast mot denna estetik har någon deponerat sina hushållssopor i Kattegatt:

deponi
Ankaret

(Jag bär i land eländet.)







3 OKTOBER Tolv grader och helmulet, men blåsten har lagt av. Havet på -1 centimeter.

De flesta morgnar går jag ut i reservatet vid dess södra ände, där jag just nu får klafsa mig fram genom en allt intressantare välling av jäsande alger. Efter ett dygn finns mina stövelspår kvar, men nu fyllda med grädde:
Jag gissar att jag på något sätt tillför syre med fötterna, och därmed gynnar vissa organismer, till förfång för andra. Om jag varit agitatoriskt lagd kunde jag gjort grädden till symbol för hur människans fotspår i naturen förskjuter den ekologiska balansen:

fotspåren
Gårdagens fötter

Jag möter fortfarande våra vänner skrattmåsarna varje morgon, dem jag skrev om den 8 augusti och den 7 september. De är minst tre, Tydligen har de ett slags revir utanför vassen vid lagunens sydände. Ett förbryllande beteende. Här är en av dem:

algmåsen
Hemmamåsen

Morgonens gråhet bryts av en orange tvillingboj, märkt med namnet Nyberg, och ett mobilnummer som jag kan spåra till Borås:

nybergs bollar
Boråsbollarna

Hade tänkt vada ut till Sälarevet, men blir förekommen av en gammal havsörn. Den är morgontidig: 07.24. Några hundra vitkindade gäss flyr bort till Lynga.







4
OKTOBER Fem grader hela natten. I gryningen en magisk stillhet som fogar samman himmel och hav till en spegelsal. Magin består i att man kan vada ut i spegeln och ställa sig med stövlarna bland molnen:

07.26
Klockan 07.26

07.58
Klockan 07.58

Havet på -1 centimeter. Vadar ut till sälkadavret, som flyttades tre meter och vreds 180 grader i fredags, när vattnet var uppe på +16 centimeter. Huvudet ännu mer groteskt nu, men kroppen i övrigt orörd. Vet inte varför örnarna ratar den:

3 meter
Uppkäft

Minst tre strandskator håller till i området. Här är en av dem:

strandskatan
Utflykt

Sen lägger sig dimmorna över stillheten. När de skingras fram på dagen sitter två havsörnar på Sälareevet.




5 OKTOBER Obevekligt närmar sig långkalsongsäsongen. Sex grader i dag. Ännu en spegelgryning, här ur stövelvinkel:

spegling
Spegelbryn

Havet på +-0 centimeter, reservatet fyllt av gäss. Flanerar söderut, ända ned till Norra Lyngen. (Törlans nuvarande lopp en välsignelse. Kan vada över, och slipper cykla på landsvägen i morgontrafiken.) Havsörn på Fårarevet. Ser den sen jaga gås bortåt Ugga, där den försvinner i diset.

Död grissla igen, strax söder om Törlan:

grissellik
Nummer fem i höst

En havererad gummibåt, av märket Quicksilver. Orkar inte vända den:

quicksilver
Nummer två i år

Kustpipare i små troppar, som alltid om hösten. De är skygga. Kommer inte närmre än så här:

kustpip
Pluvialis squatarola

Havsörn på Sälarevet efter lunch. Nu ger den sig faktiskt på sälen. Jag ser den slita och dra med full kraft i kadavret.






6 OKTOBER Åtta grader i ottan, en tilltagsen ostvind, havet på -19 centimeter. Ett sevärt och av flygtrafiken accentuerat färgspektakel strax före soluppgången:

07.10
Klockan 07.10

Försöker smyga förbi gässen på väg ut till Sälarevet, men misslyckas ömkligen med detta projekt. Över tusen vitkindade går i luften. Nå, de flesta landar igen norr om Uttran:

gåslyft
Upplyftande

Mitt mål är sälen, som havsörnen slet med i flera timmar igår. Den lyckades tydligen vrida framkroppen och har huggit sig in i gapet, men inte mer än så: sälskinn är sannerligen ett tåligt material:

vriden säl
Ännu uppkäftigare

Fjällvråk landar på strandängen strax efter åtta. Ser slarvig ut, med skarp kontrast mellan vitt bröst och helsvart buk. Ungfågel, förmodar jag. Innan jag hinner starta kameran blir den bortmobbad av kråkorna.
Havsörn på en av de kobbar som det låga vattnet blottlagt.

Klockan 10.30 passerar ett större antal tranor i spridda grupper. Deras rop fyller landskapet:

tranor
Sydvart

Uppemot 200 tranor mellan 15 och 15.30, i flera flockar. Det är deras dag i dag. Siffrorna nerifrån Falsterbo är förbluffande. Fram till igår hade 1 437 tranor lämnat landet den vägen. I dag har ytterligare 1 830 tranor passerat Nabben.
Vi i Halland har haft lite tur. Den skarpa ostvinden har tvingat ut flockarna mot kusten, eller en del av dem.






7 OKTOBER Bråkigt blåsande natten lång. Nio grader i gryningen, magnifikt ljusspel igen, i samma riktning som den hårda vinden:

sydost
Mot sydost

nordväst
Mot nordväst

Havet på -23 centimeter. Vid den nivån ligger gatukontorets gränsboj på det torra:

surfarbojen
Surfarmärket

För att intre skrämma gäss idag igen går jag söderöver, och möts av en överraskning:

kammassa
Kammanetmassa

Det är kammaneter, de äldsta av alla djur. Jag har hittat kammaneter förr, fast bara några få åt gången. Detta är en invasion. Det ligger tusentals i vattenbrynet, en eller två centimeter stora. Det är den amerikanska kammaneten, Mnemiopsis leidyi, en av de arter som via sjöfarten av misstag hamnat på fel sida av Atlanten.
Status som urdjur fick de så sent som 2013, när forskarna kartlagt deras DNA. Om detta skrev jag den 14 december 2013.
Kammaneterna är väsentligen klumpar av genomskinlig gelé, som ogärna låter sig fotograferas, men på den här bilden kan man ana en struktur, lite vaga inälvor:


Mnemiopsis leidyi
Mnemiopsis leidyi

Fjällvråk igen, strax efter elva. Den stannar upp och ryttlar en kort stund över strandängen:

fjällvråk
Buteo lagopus







8 OKTOBER Sju grader, mer moln. Sydostvinden något nedskruvad, men fortfarande ogin och kall. Godartad solentré, dock:

07.18
Klockan 07.18

Havet på -23 centimeter, reservatet töms tidigt på fåglar, av någon anledning jag inte begriper. Kan leta kammaneter. Hittar nästan inga utanför Smedsgård, men ute på Sälarevet ligger ett helt stim:

sälamaneter
Nykammat

De är så glasklara och slemslappa att de nästan inte finns. Tar hem en i en burk. Om man fotograferar dem genomlysta ser man faktiskt kammarna. Den här bilden är tyvärr lite stökig. Jag råkade lägga odjuret i en repig plastburk. När jag bytte burk föll kammarna isär. De runda sakerna är luftbubblor:

man-03
Kammanetens inre liv

De bränns inte. De liknar visserligen vanliga maneter, men de skiljdes åt för sådär 550 miljoner år sen. De har 16 548 gener. Själva har vi 28 755.
Alla kammaneter har åtta kammar, som de på nåt sätt simmar med. Det betyder att de har muskler också, och ett nervsystem att styra dem med. Här är en kam sedd genom luppen:

man-01
Själva kammen

Och nu något helt annat. Har just skördat årets första potatis, satt den 22 juli, på en jordsnutt där jag dessförinnan odlat sockerärtor. Ser ut som en lagom portion till lunch:

färskvara
Hösttröst





9 OKTOBER Sju grader, mindre vind, mera moln. Gässen har parkerat på Sälarevet. Går söderut.

Havet på -13 centimeter. Kammaneterna, som nästan inte finns, har helt diskret avdunstat under sydostvinden, utan att lämna minsta minnesmärke efter sig. Brännmaneterna, däremot, är av robustare slag. En hel har drivit i land i veckan:

höstmanet
Avbränt

Också många nyligen evakuerade räkskal:

räkskal
Urkrupet

Den senaste tidens lågvatten har blottlagt nygamla sandrevlar, som vid normalnivå bara anas som vågbrytare ute i havet. En del uppvisar en märkligt rak och skarp kant, som den jag beskrev den 18 september.
Upptäcker ett intressant minifenomen. Strax söder om Törlan finns en dylik sandrygg. Den träffas av dyningar som inte är riktigt parallella med ryggen. Det gör att träffpunkten, där dyningen bryts, löper, i rasande fart, från söder till norr, frambringande ett fantastiskt smattrande och slurpande läte.
Det slår mig att detta kan vara mekanismen som tillverkar revlar med skarpa kanter. Dyningarna rusar fram som slipmaskiner längs reveln och rakar den. Stora mängder vågenergi splittras i sanden, men processen är systematisk, och upprepas om och om igen.
Detta är bara en hypotes. På den här bilden ser man en dyning anlända i mycket spetsig vinkel. Anslaget sprintar mot höger:

dyning
Nyrakat

Havsörn på Sälarevet mitt på dagen.






10 OKTOBER Fyra grader, nästintill stilla, havet på -4 centimeter. Kalla nätter växer moln upp ur Kattegatt, vars yttemperatur just nu är 13 grader. När solen stiger i öster hänger de en kort stund som rosa fingrar en bit över horisonten:

rosenmoln
Eos

De jäsande algmattorna vid reservatets sydgräns har styckvis antagit lätt provokativ, ljuslila uppsyn:

lila
Naturfärg - ett

Andra partier är istället gräddfärgade:

grädd
Naturfärg - två

Strax efter klockan 18 passerar ett trettiotal tranor med exakt nordlig kurs.
Och fler har navigerat fel, visar det sig. En stund efter solnedgången drar flera stora tranflockar norrut över Kattegatt. Jag lyckas få en bild på detta bisarra höststräck. Den är tagen klockan 18.37:

norrtranor
Vänd om, vänd om!







11 OKTOBER Temperaturen faller under natten. Klockan tre visar min digitala termometer 0,1 grader, men sen vänder trenden upp till fyra grader. Cyklar tidigt bort till reservatets nordprovins och möter en glödgad gryningshimmel:

07.37
Klockan 07.37

Vindstilla. Havet på +8 centimeter. Flera ropande storspovar, krickor i lagunerna, i vattenbrynet tre myrspovar:

myrspovar
Myrtrio

Mycket skjutande borta i Lynga hela morgonen. Ett tjugotal tranor söderut vid halv nio.

Havsörnparet på Sälarevet klockan tio, tätt ihop på högsta stenen.

Jag tror mig ha löst mysteriet med de norrut sträckande tranorna igår kväll. Det finns en rapport på kustobsar.se om 1 520 tranor rastande på Getterön under lördagseftermiddagen. En del av dem kan ha gett sig av framåt kvällen, men sen ångrat sig och återvänt till Getterön. Det bör i så fall ha varit dessa jag såg flyga norrut. Från i morse rapporteras att 1 500 tranor lämnat Getterön i gryningen och dragit österut.




12
OKTOBER Sex grader, klen vind, tjocka men ljusa moln. Havet på -12 centimeter. Inga småvadare nu, bara spridda spovar och strandskator. Kråkorna har tagit över:

strandkråka
Strandkråka

Här är ett lite gåtfullt fenomen jag grunnat på förut. På vissa strandavsnitt har rödalgerna bildat en sammanpressad heltäckningsmatta, som sen, när havet stigit, bitvis rivits upp i en förundransvärt geometrisk mosaik:

algmosaik-01
Alggeometri - ett

Jag begriper inte hur det kan bli så räta linjer i denna kaotiska materia:

algmosaik-02
Alggeometri - två

algmosaik-03
Alggeometri - tre

Över tusen vitkindade gäss ger sig av när solen gått upp. Havsörn på Sälarevet.





13 OKTOBER Sex grader i gryningen. Vinden, vriden till nordost, är sträv, lynnig och obehagligt kall. Himlen dystert grå, men med en hoppets strimma i väster:

07.54
Klockan 07.54

Havet på -20 centimeter. Det envetet låga vattenståndet skapar vidsträckta, sterila ökenytor, konstnärligt dekorerade av trutarnas lysande vita pladaskor:

skitkonst-01
Träckkonst - ett

Det vita är väsentligen urinsyra, skulle jag tro. Urinsyra är vad fåglarnas gör av den giftiga ammoniak som bildas när man ätit proteiner. Vi däggdjur omvandlar istället ammoniaken till urea, ett vattenlösligt ämne som följer med urinen. Fåglarnas metod är klart överlägsen, eftersom den inte kräver vatten. De slipper dricka till maten.

skitkonst-02
Träckkonst - två

skitkonst-03
Träckkonst - tre


Jag är lätt allergisk mot tendensen att tolka fåglarnas beteende via mänskliga analogier. Det kan gå an med hundar eller hästar, men folk och fåglar har helt olika hjärnor, som utvecklats längs skilda stigar i över 300 miljoner år. Men visst - det är frestande när man ser syner som denna. Vårt halländska örnpar har häckat ihop i fyra säsonger och producerat sju ungar. Vad som hänt med dem vet vi inte, men det är inte långt till nästa varv. Gissningsvis börjar hormonerna redan surra. Som alltid så här års håller de sig nu tätt ihop. Egentligen är de två muskulösa, glupska och grymma rovdjur, men det är inte så de ser ut:

två fåglar...
Två fåglar på en sten






14 OKTOBER Sex grader, svagare vind, klarare himmel. Havet på -21 centimeter. Våra vinterspovar har visat sig vara extremt vaksamma. Jag har länge velat ta en bild, men de vägrar. Här är dagens försök:

vasspov
Vasspov

Kammaneter igen, om än i blygsamma mängder:

amerikan
Glasklart

De rakade revlarna har nu fått en tandad kant:

strandtänder-01
Strandtänder - ett

strandtänder-02
Strandtänder - två

En underbar eftermiddag. Cyklar till Tvååker och köper yoghurt. Hör flera tranflockar i diverse väderstreck.







15 OKTOBER Fyra grader. Iskall ostvind men löftesrik himmel. Under några minuter ser den faktiskt ut så här:

07.29
Klockan 07.29

Havet på -17 centimeter. Tjockt med gäss i reservatet. Går söderut. Återser våra optimistiska strandskator, som är mindre skygga än storspovarna. Deras antal är tre. Här är en:

bojskata
Vi flytt int

När jag vadat över Törlan kommer alla gässen och flyger över mig. En havsörn har parkerat på Sälarevet.

Strax före tio är där plötsligt fyra havsörnar! Två är unga, två gamla. En familj. De bara sitter där, på havsörnars tålmodiga vis. Efter 40 minuter upplöses gruppen, utan att man fått någon förklaring. Här är tre av dem:

tre av fyra
Tre av fyra






16 OKTOBER Fem grader, himlen blå men ostvinden otrivsamt påstridig. Havet på -23 centimeter, en nivå då stranden blir fransad:

taggat
Taggat

Strax efter åtta passerar en flock om 60 tranor söderut längs kustlinjen:

trantrio
Trantrio

Massvis med kammaneter igen, tio per meter strand, ungefär. Här är ett vackert exemplar, genomlyst av morgonsolen:

solmanet
Solmanet

Uppenbarligen var förra veckans kammanetstim inte en tillfällig nyck. Vi har en invasion, ett fenomen som möjligtvis ger skäl till oro. Det var den här arten, Mnemiopsis leidyi, som på 1980-talet raserade hela ekosystemet i Svarta havet.
Kammaneten hade följt med i barlasttanken på något fartyg från Nordamerika. I Svarta havet, där den inte har några fiender, växte beståndet ohämmat på bara några år, och slog ut det ekonomiskt väsentliga ansjovisfisket. De åt helt enkelt upp de djurplankton som är ansjovisens föda.
Svarta havet hade mått dåligt länge, av föroreningar och överdrivet fiske, och var därmed extra ömtåligt för en invasion. Men kammaneten har marscherat vidare. I november 1999 nådde den Kaspiska havet, till stort elände för belugastören, den fisk vars rom ger den klassiska ryska kaviaren. Kammaneterna har sen härjat i stora delar av Medelhavet, från Israel till Spanien.

Så här förklarar manetforskaren Lisa-ann Gershwin
Mnemiopsis leidyis framgångar:
Det är en opportunistisk art som äter allt smått som rör sig. Den är ohämmat glupsk och kan sätta i sig tio gånger sin egen vikt på ett dygn, och växer därefter. Den tål alla salthalter, från 0,1 till 38 promille, och temperaturer från fyra till 29 grader. Det är en hermafrodit som glatt befruktar sig själv. Den kan lägga sina första ägg vid två veckors ålder, och sen öka takten till 10 000 ägg om dagen. Äggen kläcks inom ett dygn…

Runt Sveriges kuster har
Mnemiopsis leidyis funnits i tio år, dock utan att vålla några kännbara katastrofer. De som nu sköljs upp på våra stränder är döda, av okänd orsak. Några lyckas lämna efemära avtryck i sanden:

torrmanet
Torrmanet

Två havsörnar på Sälarevet vid halv tio.

Kustbevakningens Poseidon passerar kvart i tio. Det är första gången jag ser honom sen sommaren, när han låg i Medelhavet och fiskade flyktingar. Men vad gör han nu? Av någon anledning sprutar kustbevakningen vatten i havet. Visserligen är nivån låg i Kattegatt, men detta kan knappast hjälpa…

poseidon
Vattenkonst







17 OKTOBER En knivsudd regn har fallit under natten. Möjligtvis är fördelningen ojämn. Jag ser en del vattenpölar i omgivningarna, men min egen regnmätare har haft svårt att nå upp till första skalstrecket. I vilket fall är det bemärkansvärt, eftersom det är den första nederbörden sen den 25 september.
Och molnen ligger kvar och gör gryningen beklämmande grå. Åtta grader, lätt ostvind, havet på -20 centimeter.

Här är en annan sorts gråhet:

sand-01
Schatteringar - ett

På våra platta stränder, som oförtrutet filas av vågor och tidvatten, sorteras sanden efter kornens massa: tunga korn är svårare att flytta. Eftersom de tyngre kornen vanligen är mörkare än de lätta sorteras sanden i stråk och slingor av ljusa och mörka kulörer, som kan bli till sevärda om än kortlivade skuggmönster:

sand-03
Schatteringar - två

Färre gäss tror jag, fast svårt att få överblick, eftersom de flyttar omkring en hel del. Många måste ha gett sig av. Fågelräknarna i Falsterbo har hittills i år bokfört över 140 000 utsträckande vitkindade gäss, de flesta under förra veckan. Det är en förbålt hög siffra.







18 OKTOBER En välkommet stjärnklar natt: vi har en konjunktion på gång, ett sammanträffande. Venus, Jupiter och Mars möts i en liten fläck i öster. Venus går inte att missa. Hon dominerar hela himlen med sitt sken. En bit nedanför ligger Jupiter, betydligt svagare, med Mars strax intill ännu klenare.
Den här begivenheten kulminerar den 28 oktober. Är det klart då kan jag nog få med hela trion på samma bild. Nu får jag nöja mig med Jupiter och Mars, högst amatörmässigt fotograferade via tubkikaren. Bilden är tagen klockan 06.56. Glädjande nog fattar kameran att Mars är röd (det är rost):

konjunktion
Nattduett

Fyra grader i gryningen, svag östanvind, havet på -18 centimeter. Går söderut till Fårarevet, där en kontingent kärrsnäppor slappnar av på kobbarna:

snäppkobb-02
Stensnäppor

Enstaka kammaneter även i dag. Möter en aptitligt hallonfärgad brännmanet:

hallonmanet
Dessertmanet

Ett entusiastiskt skjutande i hela kustregionen. Som följd därav tränger alla kvarvarande gäss ihop sig i reservatet. I trots av vad jag skrev igår är de flera tusen.

Havsörn på Sälarevet vid 16-tiden.





19
OKTOBER Temperaturen nere och fladdrar strax över noll. Vinden obetydlig, havet på -19 centimeter, himlen inredd med bastanta dimstråk:

nordmoln
Nordkryss

Två sälar vilar utanför Sälarevet, en högst ovanlig syn:

2sälar
Duo

Detta är desto vanligare, särskilt under perioder som denna då stränderna inte sköljs av högvatten. Jag nämnde häromdagen att det vita i fågelträck är urinsyra. Det gässen lämnar efter sig är väsentligen hårt urkramade cigarrer av cellulosa, toppade med den vita urinsyran:

gåscigarrer
Träcktrave

Havsörn på Sälarevet klockan nio.


Flock om 30 tranor söderut strax före 16. Havsörnen kvar på Sälarevet.

Här är en syn som vållat mig en del huvudbry. Bilden är tagen från min altan, sju minuter efter solnedgången. Man ser himlen genom en glipa i molntäcket. Frågan lyder: var är horisonten?

18.05
Klockan 18.05

Det mörka bandet nedtill är förstås stranden. Ovanför den ligger en gul zon, som är havet som speglar den gula himlen i glipan. Sen kommer ett lila band, som också är hav, men skuggat av moln. Det lila bandets övre kant är horisonten. Ovanför den ligger ett ljusblått band, som är en molnbank över Jylland. Om jag tänker rätt är det den som vållar det lila skuggbandet. Sen kommer glipan, som är öppen himmel, och överst den grova molnmassa som täcker resten av tillvaron.







20 OKTOBER Detta antas vara sista dagen med vårt välsignade oktoberhögtryck. Åtta grader i ottan, dunkelmulet, men så stilla att snurrorna i Utteros är osams om vart det blåser. Den vänstra är redan vriden åt väster, den högra kvar åt öster:

vindneorus
Motvindkraft

Havet på -16 centimeter. Det långvariga lågvattnet och den ännu långvarigare torkan har till hälften torrlagt lagunen (vi har fortfarande bara fått en millimeter regn i oktober) :

halvfullt
Hösttorka

Dagens färg är ett sommarminne. Den 1 juni skrev jag om de många kapslar till espressomaskiner som helt mystiskt sköljts upp på stränderna. De flesta var röda, men idag hittar jag en ur den gröna serien som hamnat ovanpå strandens rödalger:

espresso
Koffeinfritt

Sälduon kvar på sin kobbe.




21
OKTOBER Vinden har vänt. I gryningen är den ännu måttlig, men hårdare tag väntas. Åtta grader, himlen ömsom mulen, ömsom klar. Havet på -15 centimeter, men snart stiger det. Så här ser prognosen ut, med rejält högvatten på fredag:

5_ringhals-16
Tidvatten

I väntan på saltvattnet kommer här en dokumentation av de skulpturala strukturer och finurliga reliefer som de blottlagda bottnarna ställt ut på sistone:

relieferna-02
Sandens rikedom


På eftermiddagen friskar vinden i. Genast får vi besökare i reservatet:

höstdrake
Höstdrake





22
OKTOBER Blöt och blåsig gryning, grå och våt morgon. Dock är det enbart dugg - vi har fått tre millimeter under det senaste dygnets regnande. Elva grader, havet på +8 centimeter, på väg uppåt.
Ger mig ut på stranden, där en ilsket röd tingest gått på grund i höstrusket, långt utanför morgonens vattenlinje. Det är en back, helt enkelt:

rödback
Rödback

Vid lagunens sydmynning ligger fortfarande en matta av sammanpackade rödalger efter ovädret Henri den 18 september. Den har fått en lätt rosa kulör av diverse jäsningsprocesser. Dessa har dock avstannat i torkan och lågvattnet, men med bibehållande av färgen. Får se vad som händer när vattnet nu stiger igen:

algmattan
Rödpack





23
OKTOBER Kulingen har busat natten lång. Havet upp till +63 centimeter klockan fyra, men retirerar till +50 i gryningen. Tio grader, molnlös himmel, 16 sekundmeter. Strandängens skonor och rännor har fyllts med saltvatten, sandstränderna är dränkta, lagunen förvandlad till ett sund:

ängstrand
Ängstranden

Hör en hoppfull stospov flöjta i blåsten. Gäss och änder har trängt ihop sig på resterna av stora reveln. Strax efter soluppgången kommer en massiv flock vitkindade gäss och letar efter en landningsbana:

solgäss
Irrgäss

Går ut en sväng vid sjutiden. En plötslig blixt belyser himlen i öster. Jag ser ett slags rödaktigt eldklot över Tvååker, med en vit röksvans. Ett fredagsfyrverkeri, tänker jag, men ett ovanligt sådant: lite väl högt upp och utan ljud. Nå, jag får förklaringen under kvällen. Fenomenet
har setts i stora delar av riket. Astronomerna i Uppsala har rentav fångat det på bild, klockan 18.58.27. Det var en stor meteorit.






24
OKTOBER Tio grader, frisk sydvind, himlen molnfylld men ljus. Den stora gåsflocken kvar i lagunen. Havet på -10 centimeter. Men titta här:

5_ringhals-17

Havet har fallit 75 centimeter på ett dygn, trots pålandsvind. Det torde delvis bero på ett tillfälligt högtryck, men också på storskaliga badkarseffekter i Västerhavet.

Gårdagens högvatten har städat stränderna från gamla alger, och lagt dit nya:

alggryning-01
Alggryning

Här en färsk tarekvist, med roten i vädret:

alggryning-03
Skummis

Hittar höstens första brödsvampar. De bär numera titeln ”världens näst äldsta djur”, sen de detroniserats av våra vänner kammaneterna (se 14 december 2013);

havskantarell
Havets kantarell

Två havsörnar på Sälarevet klockan elva.

På eftermiddagen blir reservatet ett nöjesfält:

lekis
Kitetivoli






25
OKTOBER Tio grader, friska västvindar, frilagd himmel. Havet på +14 centimeter. Går bort för att kolla hur Törlans mynning reagerat på blåsten.

Den gamla huvudfåran, den åt höger, är nu resolut avsnörd. Det är 16 meter ut till dagens strandlinje. Ny sandstrand byggs upp i en sporre åt söder. Törlan villl som alltid rinna parallellt med stranden:

törlanmun
Ombyggnad pågår

En hel del ålgräs har lagt sig ovanpå algerna. Av okänd anledning kommer det alltid någon dag efter:

zostera
Gräset är grönt

Kitesurfarna är från Norge. Deras blå Volkswagen, med sovhytt på taket, står parkerad bakom badstrandens kommunala toalett. Ett halvdussin brädor ligger utanför. Som de flesta i branschen sover de länge. Jag avstår från att väcka dem:

norskt
Brödrafolk







26
OKTOBER Efter en mild natt faller temperaturen till sex grader i gryningen. Vag västvind, försvinnande moln, havet på -2 centimeter. En massa gäss simmar i lagunen, men det går att vada ut till de yttre boulevarderna, där de döda algerna bytts ut mot hoppfullt höstgula buketter av färsk sågtång:

oktobertång
Oktobertång

Höstfärger också på landbacken. De lokala hängbjörkarna är i högform just nu:

björkhäng
Björkänghängbjörk







27
OKTOBER Tre grader, stiltje, dimmoln förgyller gryningen:

dimgryn
Klockan 06.56

Havet på -4 centimeter. En röd tunna har fastnat bland rödalgerna. Den har innehållit smörjfett, men förmodligen sen använts som färgburk:

mobil
Mobiloil

Tungt smällande söderöver, som kanonsalvor i den fuktmättade morgonen. Kråkjakt, gissar jag. Gässen söker skydd i reservatet.








28 OKTOBER Fem grader, blå himmel, en lätt ettrig vind från sydost. Havet på -3 centimeter. De flesta gässen tycks ha övernattat vid Törlans mynning. Kan gå bort till stora reveln utan att skrämmas, för första gången sen högvattnet i fredags. Där ligger en tumlare:

tumlare-01
Sluttumlat - ett

Runda fräthål i huden, hackad i huvudet av kråkorna. Den har varit död länge. Liksom sälen tidigare i höst är den skadad i fören. Kan gissa att den fastnat i något fiskeredskap, ett vanligt öde för tumlarna i Kattegatt:

tumlare-02
Sluttumlat - två

Flaskpost igen, längtansfullt blå den här gången:

blues
Blues

Brevet är från Viktoria, 8 år, på Åsløkkveien i Billingstad. ”Du karnse vile bli venen min”, skriver hon optimistiskt:

hilsen
Hilsen

Ack, Viktoria, din förhoppningsfulla flaska har hamnat hos en gammal gubbe, som är mest intresserad av hur den tagit sig till Utteros. Brevet är daterat den 13 juli i somras, men var Viktoria slängde i flaskan framgår inte. Billingstad ligger i den allra innersta delen av Oslofjorden. Kan postflaskan verkligen har drivit hit ända därifrån?






29
OKTOBER Fem grader, helgrå himmel, tandlös sydostvind. Havet på -8 centimeter, stranden en festival i färska, förunderligt mångfaldiga rödalger:

rött-01
Rött - ett

rött-02
Rött - två

rött-03
Rött - tre

Vid Uttrans mynning en flock om nio sångsvanar, de första jag sett i höst. De sjunger oavlåtligt:

sångarna
Körsångare

Den röda smörjtunnan försöker ställa sig upp:

på kant
På skrådden

Havsörn på en av kobbarna vid tolvtiden.





30
OKTOBER Sex grader, svaga vindar men grå tristess. Havet på -7 centimeter.

Blå tingest lyser bland rödalgerna. Det är en fem centimeter hög plastburk med påskriften
”Norwegian Fjords Inaugural Sailing June 20, 2015”, plus något så smått att jag inte kan läsa det. Burken är inte tom, men förseglad med stanniol under locket. Jag tar hem den.

blått-04
Norskt - ett

Nu kan jag tyda det småttiga: ”Disney Cruise Line”, står det:

disney
Norskt - två

Burken innehåller en hal men luktlös vätska, plus en liten plastmojäng:

bubbelverktyg
Norskt - tre

Okej. Så här tycks det ligga till: Företaget Disney äger passagerarfartyg. I somras ordnades kryssningar i de norska fjordarna. Vid premiärturen den 20 juni fick passagerarna en fånig liten burk. Det tog mig en stund att begripa mig på innehållet. Gåtans lösning: ”såpbubblor”.






31
OKTOBER Åtta grader, en slapp sydvind, disigt och grått men inte helmulet. Havet på radikala -29 centimeter.

Några smågrupper grågäss ger sig av i första gryningsljuset. Sen ligger stranden tyst och till synes ödslig. Men plötsligt reser sig ett gigantiskt moln av vitkindade gäss norröver. Jag kan inte avgöra om de kommer från Galtabäck eller från reservatets norra zon. Några flyger över mig söderut, men hundratals landar mellan mig och Sälarevet:

halloweengäss-03
Halloweengäss - ett

Klockan är bara några minuter över sju. Solen är ännu inte uppe. Bilderna blir därefter, men diset, oskärpan och förvirringen speglar verkligheten.
Detta är en förstklassig märkvärdighet. Nere i Falsterbo han man räknat 226 000 utsträckande vitkinder i år, en helt fabulös siffra. Ändå har vi kvar jätteflockar i Halland.

halloweengäss-01
Halloweengäss - två


Här slutar oktober 2015, en mild och vänlig månad, med kammaneter, tranrop och rödalger, men nästan inget regn..