Februari 2016

amaps-1

Här är ett mysterium. Kartan kommer från Nasa och anger medeltemperaturen under 2015, som avvikelse från perioden 1951-1980. Fjolåret var det varmaste som uppmätts sen termometern uppfanns. Kartan är mycket riktigt full av röda och gula färger.
Men så finns där en stor blå plump i norra Atlanten. Det är ingen tillfällig nyck. Den har funnits där i åratal, och vållat många spekulationer.
Plumpen är placerad där Golfströmmen tar slut. Golfströmmen kommer från södra Atlanten och transporterar tropiskt varmt saltvatten norrut. På sin väg avger den värme, vilket vi ska vara tacksamma för. Utan Golfströmmen skulle åtminstone jag inte bo vid 57:e breddgraden.
När Golfströmmen nått norra Atlanten är dess vatten så nedkylt att det är tyngre än det omgivande havet. Det sjunker ned i djupen, där det återvänder söderut.
Men det räcker inte med kyla. För att Golfströmmen ska sjunka måste vattnet också vara salt. Om det späds ut till lägre salthalt fungerar inte mekanismen som sänker vattnet och returnerar det söderut. Då tappar Golfströmmen fart.
Det hände flera gånger under slutet av istiden. Enorma mängder smältvatten flödade ut i Atlanten. Golfströmmen miste sin sälta och kollapsade.
De senaste decennierna har isarna på Grönland smält i allt hastigare takt. Smältvattnet spär ut Nordatlanten. Golfströmmen saktar farten…
Är det det som vållar den blåa plumpen? Frågan är kontroversiell. Forskarna är inte överens.
För tolv år sen placerade de ut en avancerad mätapparatur längs 26:e breddgraden för att studera vad som händer. Vad de lärt sig hittills av projektet är att Golfströmmens styrka varierar mycket mer, från månad till månad och från år till år, än någon anat. Det gör det svårt att utläsa några säkra trender. Vi får vänta och se.
Ingen tror att Golfströmmen är på väg att kollapsa, men även en mindre försvagning kan få effekter på vårt väder. Det är onekligen spännande och en smula obehagligt.





1 FEBRUARI
Blåsten har tagit paus, vilket tvingat ned temperaturen till runt en plusgrad. Halvklar himmel, lätt frostbildning på marken. Cyklar tidigt bort till Sik, där jag inte varit år. Belönas med en magnifik soluppgång, originellt nog förebådad av en hel knippa syftlinjer:

08.00
Klockan 08.03

Havet på +27 centimeter. Halvt nedgrävd i sanden ligger en stubbe, så superbt skulptural att jag först tror att den är konstgjord:

strandkonst-01
Stubbsubtilitet - ett

strandkonst-02
Stubbsubtilitet - två

Skrämmer upp en massa gäss från tuvängarna, men förlåter mig själv när de flyger bort till Utteros.

Sen ösregn.




2
FEBRUARI Asväder idag. Hård blåst och ständiga skurar, fyra grader varmt. Havet har legat över +70 centimeter sen midnatt, och fortsätter under morgontimmarna mot larmnivån +80.

Står och ser gässen ge sig av, i en karavan av småklungor:

regngäss
Morgontåget

Sympatiskt nog har några dussin kanadensare och enstaka grågäss valt att äta frukost på den översvämmade strandängen:

ängsgäss
Huggsexa

Havet uppe på +95 centimeter klockan 15. Vi får se om det vänder där.






3
FEBRUARI Efter ännu en sömnstörd ovädersnatt lägger sig vinden när jag stiger upp. Skurarna glesas ut, en ljusspalt öppnas över södra horisonten. Det är tre grader varmt med en lätt nordvästvind. Havet har hastigt fallit under natten, till +29 centimeter, vilket fortfarande är för högt för strandvandring i reservatet.

Men en av reservatets många lösa trådar har blåst iväg, med algslamsor som segel:

havstråd
Morgonstål

Här är en stackare som inte hann med när havet retirerade. Jag får det till en skarpsill:

skarpsill
Sprattus sprattus

För första gången på många år hittar jag en valthornssnäcka. Det är en liten gynnare, bara 4,5 centimeter, och ganska sliten eller urfrätt. Kan vara ett gammalt skal, men ett litet underverk ändå:

valthorn
Buccinum undatum

Sen sol och cykelväder.






4
FEBRUARI En plusgrad, klar himmel och markfrost, en bistert kall nordvästvind. Havet fortfarande högt: +33 centimeter.

Dessa oblygt gapande sandmusslor har blivit vanligare på sistone. Vet inte riktigt hur de hamnar uppe på stranden:

musselgap
Mya arenaria

De senaste dagarnas blåst har bringat buntvis med brunalger, främst sågtång:

tångbunt
Fucus serratus

Något händer vid Törlans mynning. Ett hel skvadron måsar svävar över vattnet. De ser något. Det ligger också flera fiskande skarvar, både utanför mynningen och inne i ån:

måsfiske
Smoltspaning?

Ensam gravand i lagunen.





5 FEBRUARI Frostnatt, temperaturen pendlande runt noll under klar himmel. Bara svag nordvästvind, havet på +5 centimeter. Soluppgång i gyllene färger:

07.55
Klockan 07.55

Is på och vid stränderna, sanden frusen. Kan vada ut i reservatet, som ligger naket och renspolat av vinterns kulingar. Skiftena på sistone mellan sydväst och nordväst har skapat finurliga dubbelräfflor:

vindminne-01
Vindvävt - ett

Man kunde lätt vänta sig förvirring och kaos när vågorna plötsligt kommer från ett annat håll. Men istället lyckas sanden integrera de motstridiga rörelserna till finstilta vävmönster, ett rätvinkligt minne av vindens nycker:

vindminne-02
Vindvävt - två

vindminne-03
Vindvävt - tre

Minst fem gravänder i dag. Två havsörnar på Sälarevet strax före tolv.






6 FEBRUARI Februaritristess igen. Fyra grader, grådismulet och en ilsken sydvind. Havet på +20 centimeter.

Men tristessen spräcks plötsligt av en strandskata! Den kommer i rasande flykt över havet från söder och landar på en av de låga revlarna långt utanför Smedsgård, där det redan går en storspov och en sömnig gråtrut. Detta är spännande. Vi hade tre strandskator som stannade i reservatet i höstas, synbarligen med ambitionen att övervintra. Jag såg dem senast den 28 december. Sen dess har vi haft en för strandskator mindre gynnsam isperiod. Nu går här åter en strandskata i början av februari. Får jag gissa är det en av de tre, men var den i så fall varit sen sist går inte att veta. I vilket fall hör de entusiastiska strandskatorna till de mest uppmuntrande av alla fåglar, särskilt så här års. Jag tar mer än 60 bilder. Här är en av de få där man kan se att det faktiskt är en strandskata:

skatstrand
Välkommen

Törlan har åter öppnat den mindre av sina mynningstarmar, den som var huvudfåra för några år sen. Man kan jämföra med de bägge bilderna den 19 november:

kluvet
Tarmöppning





7 FEBRUARI Fem grader varmt, hårdnande sydvind, mulnande himmel. Havet på +19 centimeter.

Glödlampor är vackra objekt, inte minst den klassiska varianten med wolframtrådar, men det känns lite obehagligt att ha dem på stranden. Har hittat ett par av den här sorten på sistone:

glödtråd
Sollampa

Stranden utanför Smedsgård har sargats svårt av vintern, havets vågor har rivit sönder grässvålarna:

grässtrand
Vågkraft

Men titta nu här. Ur de av erosionen blottlagda strandrötterna spirar redan vårens ambitioner:

vårgroddar
Februarigroddar







8 FEBRUARI Kuling igen, nu sydlig. Fyra grader i gryningen, halvöppen himmel som långsamt täcks av regnskyar från sydväst. Havet på +44 centimeter. Marscherar sydvart, mot kulingen.

På sin sista halvkilometer rinner Törlan parallellt med stranden. Mellan ån och havet finns en hög sandvall, bevuxen med ett av evolutionens mästerverk - vass:

vass-01
Klockan 07.35

Man måste beundra dessa smäckra stänglar, upp till två meter höga, som stolt står raka ännu, efter en stormig vinter:

vass-02
Klockan 07.56

Strax norr om Törlans mynning ligger en rad lustigt toppiga tånghögar, byggda när havets vågor var på lekfullt humör. Exakt hur det gått till begriper jag inte:

tångtopparna
Tångkonerna






9 FEBRUARI Nattens regn sinar i gryningen. Fyra grader varmt, frisk med uthärdlig sydvästvind, molnig men ljus himmel. Havet uppe på +51 centimeter.

Jag har en vag känsla av att ovanligt många blåmusslor hamnat på stränderna det senaste halvåret. De flesta är mörkhyade, väderbitna gamlingar, men enstaka ungdomar fångar ögat med en fräsch och självsäker blå färg:

blått
Musselblues

De senaste kulingarna har avlevererat en hel del fullvuxna tareblad, också de med färgskalor som lyser i gråheten:

tarefärger
Färgbyte

Fullt ös i råkkolonin vid IOGT-gården i Björkäng:

(b)råkigt
Råkvåren är här!

Tolv gravänder i lagunen.






10 FEBRUARI Vi går mot en ny köldepisod, med hot om is och snö på fredag. Två gryningsgrader idag, vind från nordväst, påstridigt regn. Havet på +22 centimeter, efter en del yvigt skvalpande:

5_ringhals-4
Hela havet gungar

Går ut i regnet, och belönas med ett präktigt äggpaket, modell valthorn:

äggen
Äggstanning

Strax efter klockan tio upptäcker jag två gamla havsörnar, tätt ihop ute på stranden. De är omgivna av kråkor, vilket brukar signalera en potentiell måltid:

örnsex-01
Hannen till höger

Men det är inte hungriga örnarna är. Plötsligt lyfter honan:

örnsex-02
Nu ska det ske

Hannen följer genast efter. Honan landar på Sälarevet. Hannen landar på honan... De kopulerar! Havsörnarna parar sig på Sälarevet! Tyvärr, tyvärr hinner jag inte få igång kameran innan det är över. Tolv minuter senare är hannen där igen. Det är en vacker syn med de väldiga vingarna utbredda, men den varar bara runt tio sekunder. Sen är seansen över.
Letar lite via internet. Det finns en klassisk studie om havsörnar från 1961, skriven av den norske ornitologen Johan Willgohs. Enligt Willgohs tar parningsakten 7-15 sekunder, i snitt 12 sekunder. Den kan upprepas efter 14-40 minuter.





11 FEBRUARI En liten paus i väderbuset. Tre grader, fuktmulet, en nästan omärklig nordostvind. Havet på +20 centimeter. Kan vada ut i reservatets stillhet:

stilla havet
Vinterhav, utan krus

En död tordmule i gräset på stora reveln:

mule-01
Alca torda

Den ligger i precis samma strandzon som de tre sillgrisslorna förra året, den sista den 28 december. Tordmular och sillgrisslor är förstås nära släkt, med samma vanor och vinterkvarter, men vad de dör av och hur de hamnar just här förblir ett mysterium.
Det mest specifika hos tordmulen är näbben, med dess vertikala fåror, varav en är vit. Om dessa har någon funktion vet jag inte, men intressant nog fanns samma strukturer hos tordmulens allra närmsta släkting, garfågeln.
Garfågeln var en stor och fet alka, som levde på öde öar i Nordatlanten. Den kunde inte flyga, men var, liksom tordmulen, en mästerlig dykare. Exploateringen av garfågeln som sjömansföda kom att spela en väsentlig roll för trafiken till Amerika. Den jagades hänsynslöst och brutalt. Det sista paret klubbades ihjäl den 3 juli 1844, på ön Eldey utanför Island. Det betyder att den ännu levde när Linné gav den namnet
Pinguinus impennis. Inte för att Linné tyckte att garfågeln liknade en pingvin. Det var tvärtom. När europeiska sjöfarare stötte på pingviner på södra halvklotet tyckte de att de liknade garfåglar, som redan hade det namnet.
Okej, detta var en utvikning, föranledd av en tordmule.

grooves
Själva mulen

Som en pendang till denna sorgliga historia ligger strax intill en illa medfaren vodkabutelj av märket ”Black Death”. Det var ursprungligen ett isländskt ”brennivin” som kallades svarti dauði. Numera tillverkas det i USA, fast på den skavda etiketten kan man urskilja textfragmentet ”under supervision of the Sigurdsson family”:

black death
Digerdöden på flaska






12 FEBRUARI Temperaturen svänger runt fryspunkten i nattmörkret, faller till minus två i gryningen. Klar himmel, svag men kännbar nordostvind, havet på -10 centimeter.

Hälsar solen från Sälarevet:

07.59
Klockan 07.59

Kylan har byggt eleganta kristaller i strandens vattensamlingar:

is-01
Gryningsis - ett

is-02
Gryningsis - två

is-03
Gryningsis - tre

Utanför stora reveln ligger 18 sångsvanar och sjunger oavlåtligt. Här är två och en halv:

2,5
Morgonmusikanter






13 FEBRUARI Strax under noll, med en onödigt frisk sydvästvind och en molnbank i nordväst, som vid solens entré bildar en romantiskt morgonrosa fond:

antisol
Klockan 08.02

Havet på -3 centimeter. Ägnar morgonen åt den frusna stranden mellan Sik och Norra Lyngen, som alltid rik på kosmopolitiskt avskräde. Här är ett fynd från Estland, det första för min del. ”Hapukoor” betyder gräddfil. Den tillverkas i trakten av Tartu. Om jag fattat saken rätt heter mejeriföretaget ursprungligen Alma, fast det numera ingår i den finska koncernen Valio:

hapukoor
Fetthalt 20 %

Och här ett sjösjukt paket från Vilamalla i Spanien, som innehållit juice av persikor, äpplen och vindruvor:

gourmet
Zumo de Melocoton, Manzana y Uva

Kanadagässen är försvunna. Jag gissar att de avvikit till sina häckrevir runtom i landet, som de brukar på senvintern. Dock är det ovanligt tidigt i år. En del grågäss är kvar, men inte många.

Strax efter klockan 14 står en gammal havsörn och äter på något, på stora revelns yttre strand. Stannar kvar i solen. Vid 15.30 börjar örnen äta gen. Ger sig av 16.50, bortskrämd av vandrare med hundar.
Jag skyndar ut, men hittar inga matrester. Örnen kan ha tagit dem med sig. Men jag känner igen stället. Der var här tordmulen låg i förrgår!
Okej, spekulativt, men fullt rimligt.
Här är en bild på örnen, tagen 15.36:

aftonörnen
Lördagsörnen




14
FEBRUARI Minus åtta på natten, sakta stigande i gryningen. Lätt nordostvind, klar himmel men moln in från sydost. Havet på -12 centimeter, på lagunen hård men ohållbar blankis.

Som alltid om vintrarna övernattar stora flockar kråkfåglar på stranden. Vindsvaga morgnar domineras atmosfären av deras grälsjuka kraxande. De ger sig av långt innan solen är uppe:

kråkmorgon
Svarta nattgäster

Rimfrost ger visuellt liv åt den ödsliga stranden, trötta tovor av torr tång får grafiskt distinkta reliefer:

rimtång-01
Kryotång - ett

rimtång-02
Kryotång - två

Stöter upp en enkelbeckasin på strandängen. Lyckligtvis landar den igen hundra meter bort. Vinterns beckasiner är ett besynnerligt kapitel. Hur och av vad lever de? Flyttar de på sig? Varför är de alltid ensamma? Ingen som vet.

Till enorm förvåning för min del är lördagsörnen tillbaks på samma plats, strax efter klockan 12. Det den åt på igår och som jag inte kunde hitta ligger kvar! Jag ger mig ut igen, med ännu precisare riktmärke.
Jo, minsann. Där har vi kadavret:

muleresten-01
Örngott - ett

Det lilla som återstår ligger dolt bak en tuva. Mysteriet är löst. Det var tordmulen. Någon har knyckt huvudet, men de stubbiga alkvingarna finns kvar. Strax intill ligger de svarta fötterna:

muleresten-02
Örngott - två





15
FEBRUARI Minus sex natten lång. I gryningen bara lättsamma moln, men i gengäld en osympatisk vind från nordost. Havet på -16 centimeter.

Satellitbilderna visar ett ovanligt distinkt molnstråk, från nordost till sydväst, som lustigt nog ligger rakt över Utteros:

56c1686548aef

Från marknivån är stråket mest markant åt nordost. Här är det, med lagunens is i förgrunden och min anspråkslösa stuga i mitten, med ytterlampan tänd:

morgonstråk
Klockan 07.35

Ägnar förmiddagen åt att samla saker på strandängen:

4Xskräpp
Vivab varsågod

Tack vare flera högvattenepisoder ligger vinterns skördar väl samlade i skräpvallar nära reservatets ostkant. Mycket visar sig vara fastfruset, så jag får ta en ny vända framöver.






16 FEBRUARI Tio grader minus. Vi befinner oss mitt i februari, den omänskliga månaden. Nå, morgonen är faktiskt högst angenäm, totalt utan moln och lika totalt utan vind. Havet på -20 centimeter. Tidvattnets svängningar och kölden har hjälpts åt skapa en lustigt kringelkrokig slingerstrand. Här är den, mot gryningens spektra. Bilderna är tagna med bara tolv sekunders mellanrum:

norr
Mot norr

söder
Mot söder

Jag skrev häromdan att gässen är försvunna. Det var antingen inte helt sant, eller så har en del, drivna av kylan, valt att återkomma till Uttrans isfria fåra:

gässrad
Isgäss

En djupfryst och skamfilad spätta är hamnat på stranden. Den är rensad, så den kommer från en fiskebåt. Av någon underlig anledning ligger den ovanpå isen:

isspätt
Isspätta







17 FEBRUARI Vädret prövar att byta tonart. Vinden har vänt till sydlig och stöttat upp temperaturen till strax under noll. Dock klar himmel i gryningen. Havet har varit uppe på +6 centimeter under natten, fyllt på lagunen med vatten och rensat strandkanten från isslingor, men retirerar nu igen. Står på -5 centimeter i morgonväkten. Prognosen visar på drastiskt fall under dygnet.

Vi har fortfarande is på delar av stranden. Den har en slät och blank yta, men vita strimmor vittnar om den underliggande sandens räfflor:

isbubbel-01
Randis - ett

Strimmorna består av miljoner små luftbubblor som stigit upp ur sanden men sen fastnat i isen:

isbubbel-02
Randis - två

Resten av februari ser intressant ut. SMHI siar om snöstorm på lördag och på måndag, och kyla nästa vecka. Vi har fortfarande en kraftfull El Nino, med väderkaos jorden runt (det har snöat på Mallorca).
DMI varnar: ”
Sandsynligheden for mere vintervejr må fortsat siges at være ret stor, og vi har nok ikke set den sidste sne for i år.”

En ormvråk vållar uppståndelse på stranden vid halv elva. Den sitter en kort stund på stora reveln:

ormvråk
Vintervråk






18 FEBRUARI Den danska varningen var befogad. ”Sne” faller under natten. En grad minus i gryningen, disigt och vindstilla. Ännu när solen gått upp är världen abstrakt och alldeles blå:

blåljus
Blåljus

Havet på -16 centimeter. Strandkanten ser ut som ett nästan färdiglagt slaskpussel:

blåstrand
Strandkrokar

Sent omsider ljusnar dagen:

rauk
Rauk

Möter en vilsen berglärka ute på Sälarevet.

Havsörn på Sälarevet vid 14-tiden.




19
FEBRUARI En exemplarisk senvintermorgon, nollgradig, vindsvag och disig, men med ett vagt, aningen rosa ljusskimmer. Den mesta snön bortfrätt, stranden en ruin av rutten is och fruset skum:

isröta
Februariis

Havet på +5 centimeter. Besynnerligt nog har nattens dyningar levererat en ny omgång ålgräs, i prydliga knippen mellan isranden och vattenbrynet:

åltovor
Februarigräs

I en repris från Askonsdagen parar sig två havsörnar på Sälarevet vid tiotiden. Ohyggligt intressant. Kan detta vara ett nytt Hallandspar? Ser inte mycket i diset.






20 FEBRUARI Snöstormen brakar loss helt planenligt klockan sju. En knapp plusgrad, blåsten sydlig, havet på +14 centimeter.

Planenligheten syftar på
DMI:s Vejrkort, som ger förbluffande träffsäkra korttidsprognoser, uppdaterade fyra gånger per dygn. De bygger på danska HIRLAM, {HIgh Resolution Limited Area Model}, en högupplöst vädermodell, som används i olika varianter i de flesta västeuropeiska länder. Morgonens prognos anger, som synes, att nederbördens framkant når Utteros klockan 07.

56c7e16b93ace

Dock trotsar jag HIRLAM, och begår en kort och komplett meningslös strandpromenad, mest för morgonmotionens skull. Här är bildbeviset:

snöstormen
Klockan 07.31

Snön regnar bort igen, blåsten sansar sig, havet drar sig undan. Sent om eftermiddagen kan jag vada ut i det renspolade reservatet:

nysköljt
Efter stormen






21 FEBRUARI Tre gryningsgrader, hård vind från västsydväst, himlen mer halvklar än halvmulen. Havet uppe på +50 centimeter. Går bort till Törlan, som jag plägar vid högvatten.

Strandängarna babord om Törlans mynning är allt oftare översvämmade numera, till gagn och glädje för gräsänder och grågäss:

törlmun
Hav och innanhav

Hopvis med brunalger har blåst in de senaste dygnen, däribland detta magnifika tareblad:

tareblad
Tångknyte

Men titta här: storspovar! Det är en del av en tropp om ett trettiotal spovar, som rastar på utsidan av lagunen. Utteros må vara unikt för sina övervintrande storspovar, men de här är nyanlända. Det är en vårflock!

spovvår
Vårspovarna

Strax intill spovarna springer vårens första strandpipare. I lagunen, som är nästan isfri, dyker ett knippar. De fem gravänderna är på plats. Solen skiner...





22
FEBRUARI Klar morgon, tregradig, med en frisk västvind och havet på +40 centimeter. Bevittnar fullmånens nedstigande i detsamma:

månfullt
Luna

En skönt rundad, lätt rosa pimpsten har flutit i land på sandstranden:

pumex
Pumex

Den är ungefär två decimeter på bredaste stället. Den är rätt lik pimpstenen jag hittade den 25 november 2014. De kan härstamma från samma plats. Frågan är vilken?
Kattegatt har ett, geologiskt sett, eldfängt förflutet. Vulkaniska bergarter är det gott om, framför allt längs den väldiga sprickzon som löper diagonalt genom Kattegatt, från Grenå till Hallandsås. Den kallas Tornquistzonen efter den tyske geolog som upptäckte den. Tornquistzonen fortsätter ända ned till Rumänien. Den är mycket gammal, kanske en miljard år, men var särskilt aktivt för 62 miljoner år sen, med vildsinta vulkaner och brutala förkastningar.
Inte vet jag, men det är onekligen spännande när en sten, kokt och bakad i jordens pyroklastiska inälvor, en vacker måndagsmorgon flyter i land bland havsskum, ålgräs och hjärtmusslor.


Storspovarna kvar, glädjande nog. Deras antal är 35. Fler gravänder i dag.






23
FEBRUARI Dimmoln i öster, klart i väster och rakt upp. Tre grader, frisk västvind, havet på +33 centimeter.

Kattegatt blommar. Längs alla stränder ligger tjocka vålmar och kuddar av skum, fradga, lödder. Det är segt och klistrigt, och dallrar i vinden. Konsistensen liknar vispad äggvita, vilket är precis vad det är. Havets alger blommar. De producerar enorma mängder äggviteämnen, som vispas till klibbigt skum i bränningszonen:

algskum-01
Vår i havet - ett

Det är rätt tid för vårblomningen - ljuset har återvänt, vinterns regn har spolat ut kväve, fosfor och kisel i havet. För Kattegatts plankton gäller det att ta för sig, konkurrensen om näringen är skoningslös. Därför blommar alla på en gång. Det sker varje vår, men om jag inte tar fel är årets lödder ovanligt massivt:

algskum-03
Vår i havet - två

Skummet har anlänt i omgångar. Det första är mörkbrunt av sand och sediment, det senkomna ännu äggvitevitt:

algskum-02
Vår i havet - tre

Nya buntar ålgräs blandar sig med algskummet:

algskum-04
Vår i havet - fyra

Sen en solskinande vårvinterdag. Ger mig ut efter lunch för att leta lärkor. Jodå, på den traditionella ängen, strax öster om Utteros. Tre lärkor flyger upp när jag cyklar förbi på vägen mot Rönnås






24
FEBRUARI Frostnatt. I gryningen några tiondelar över noll, vind från västnordväst, inga moln. Havet på +23 centimeter.

Kattegatts ytvatten är fortfarande 3-4 grader varmt, men intill kusten är det snarast nära eller under noll. En kall natt ger snabbt is. Lagunen är frusen, till gravändernas irritation. Dessutom har frosten ställt till märkligheter med gårdagens skum. Jag vet inte hur detta gått till. Det ligger hinnor av frusen äggvita på bottnarna; på ytan simmar stora sjok av gräddglass, med moccasmak, förslagsvis:

skumglass
Islödder

Hittar vad som ser ut som de sorgsna resterna av en sjömanskeps:

havskeps-01
Havsbadmössan - ett

Den har legat så länge i vattnet att en hel familj rankfotingar monterat upp sina finurliga kalktält på plastskärmen:

havskeps-02
Havsbadmössan - två

Strandskata, men bara en. Vår övervintrare antar jag.

Till Sik i solsken. Lärkor där också, men inga vipor. Kommer snart.





25
FEBRUARI Två plusgrader, mycket moln på ljus himmel, uthärdlig västvind. Havet på +1 centimeter. Kan äntligen flanera ut i reservatet.

Strandskata långt borta, ensam. De var tre fram till årsskiftet, sen var bara en kvar. Något hände som vi aldrig får reda på. Nå, snart kommer hela släkten:

skata strand
Övervintraren

En präktig stock har gått iland utanför Smedsgård, tre meter lång, av okänt träslag:

stocken
Stamträd

Vad detta är begriper jag inte, och ännu mindre hur det, vad än det är, har lyckats ställa sig på kant:

plade
Plade staerk øm

Lärksång över stora reveln. Sydflygande flock om sju vitkindade gäss, de första i år för min del.





26
FEBRUARI Temperaturen smyger ned mot noll i gryningen, under en kristallklar himmel. Småkall vind från nordväst, havet på +10 centimeter.

Fler vitkindade gäss i luften:

gåstropp
Linjeflyg

Och mer algskum på stränderna:

kråkskum
Nyfiket

Lite färg också: en ballong med den Inte helt sanningsenliga påskriften BONE’S REAL AMERICAN RESTAURANTS. Bone’s är ett danskt företag med ett tjugotal restauranger, som försöker se amerikanska ut. Men ballongen är äkta:

bones
Fake american





27 FEBRUARI En grad plus, blånande himmel, slaknande sydvästvind. Havet på -4 centimeter. Fyra strandskator på revlarna utanför Smedsgård. 4 = 3 + 1. Jag ber därmed att få ogiltigförklara det jag skrev om strandskator i förrgår. Man vet mindre än man tror.

Här kommer en läcker bild. Skummet från algblomningen har blivit vaniljsås, ur vilken det sticker upp en kvist av lakrits under hallonhorisonten:

vanilj
Foodservice - ett

Mera mat. Karl O:s lunchlåda har blåst överbord. Den har en gång innehållit Graastens karrysalat (”En af hverdagens små fristelser”), men Kalle har sen återanvänt den otaliga gånger:

karry
Foodservice - två








28 FEBRUARI En blygsam plusgrad, vind från söder, dimman som draperade landskapet igår har nu lyfts upp till låg molnnivå. Havet på -15 centimeter. Ger mig iväg till reservatets bortre hälft.

Norra reveln blir allt mer söndereroderad. Man kan undra hur den alls kunnat bildas en gång i tiden. Liksom stora reveln söder om ån är den byggd av tusenårigt slam uppifrån sjöarna:

norra r
Sönderfilat

UIttran har flyttar sin mynning igen, nu sydvart. Vid den stora Gudrunflytten 2005 hamnade utloppet till höger om stenen, men kröp sen en kortare bit söderut igen. Häromåret vände mynningen åter norrut, en mindre tarm av ån rann höger om stenen. Nu har den på nytt flyttat mer än hundra meter söderut:

stenen
Igenslammat

Ingenting är statiskt. Var mynningen placeras måste till en del bero på hur meandrarna beter sig i Uttrans yttre lopp. Det är svårt att ta översiktsbilder i detta extremt horisontala landskap, men här är den näst sista kurvan, som är en vänstersväng. Sen vrider ån åt höger igen, men inte tillräckligt för att nå stenen, som ligger nära bildens högra kant:

uttrankrok
Svängom

Jag uppskattar verkligen dessa ständiga förvandlingsnummer, som gör Utteros till ett dynamiskt, levande delta.

tummen upp
Tummen upp

En trio snösparvar.






29
FEBRUARI Temperaturen trillar under nollan i gryningen. Spelar ingen roll. Himlen är helgrå, luften totalt stilla, havet nere på -20 centimeter. I tre timmar traskar jag runt i reservatet, synnerligen i de partier som stängs av i morgon för fåglarnas skull.

Detta är Uttrans inre mun, det hemlighetsfulla ställe där hon rinner från strandängen ut i sandöknen:

innermunnen
Längtan till havet

Här är en intressant konstruktion av den sort som bara finns i Utteros. I takt med tidvattnet har det blommande havet lagt strängar av olikfärgat skum i strandlinjerna, i sned vinkel mot sandens räfflor. En fågel har sen spatserat i randigheten:

skumsträngarna
Strimmigt

Det här vackert väderbitna fiskenätet har tillbringat vintern på havsbottnen:

nätet
Utfiskat

Harboe är ett ärevördigt danskt ölbryggeri som diversifierat sig in i sportdrycksnischen. ”Topform Power Light ” låter onekligen hurtigt. Det är en læskedrik med druesukker, tillverkad i Skælskør:

topform
Indeholder en phenylalaninkilde

Två kvällar i rad har jag hört vipor spela i mörkret ute på strandängen, men jag har ännu inte sett dem.

Därmed har februari 2016 gjort sitt.