Mars 2016

hemlighuset
Naturvård

Nejdå. Länsstyrelsen har inte glömt Utteros. Länsstyrelsen vet att Utteros är ”ett av Hallands värdefullaste fågelområden”. Länsstyrelsen vet också att Utteros, till skillnad från mer perifera reservat, som Gässlösa, Näsnabben eller Älmebjär, besöks av horder av folk som idkar rörligt friluftsliv, och att detta kan vara till förfång för dess värdefullhet som fågelområde.
Det ska finnas väl underhållna och aktuella skyltar…” står det i skötselplanen för Utteros, den som skrevs för sex år sen. Vid det här laget har länsstyrelsen lärt sig att denna klausul är allt annat än trivial. Det blåser i Utteros. Havet stiger över stränderna, is skruvar sönder alla statliga stolpar. Skyltarna måste underhållas. Inte minst i mars, fåglarnas månad framför alla andra i Utteros.
Länsstyrelsen vet. Länstyrelsen funderar, tänker, grubblar.
”Det ska finnas väl underhållna och aktuella skyltar…”





1
MARS Minus fyra hela natten, under klar himmel. I gryningen glider moln in från öster. Växande vind från samma håll. Havet på -8 centimeter. Is på lagunen som jag brutalt trampar igenom.

Rimfosten har roligt på vår randiga strand:

rimroligt-01
Räffelrim - ett

rimroligt-02
Räffelrim - två

Åtta strandskator idag.




2
MARS Väderspektakel. Snöfall, nollgradigt, blåst från sydost. Havet på väg att exekvera en våghalsad saltomortal. Är i gryningen nere på -54 centimeter:

5_ringhals-6

Vid denna extremt låga nivå liknar vägen ut till Sälarevet en autostrada, bred nog för dubbelriktad busstrafik:

la strada
Kattegattleden

Kollar Gudruntunnan. Jämfört med förra bilden, den 29 december, är hon åter befriad från den mesta av sitt sandtäcke:

vintergudrun
Uppstånden igen





3 MARS Titta här! Saltomortalen överträffade prognosen:

5_ringhals-8

Från klockan 05 på onsdagmorgonen fram till midnatt steg havet med 108 centimeter! I reservatet flyttades strandkanten mer än 300 meter. Idag ligger nivån på +29 centimeter i gryningen. Det är två grader varmt, gråmolnigt, med en avtagande sydostvind.

Högvatten kvarlämnar oftast ett fång mer eller mindre intressanta presenter. Här ett
Laminaria-blad, där klorofyllen kliver fram i ljuset när de bruna pigmenten bryts ned:

laminaria
En grönskande brunalg

Detta måste vara en fasanfjäder, vattenskadad men inte mindre vacker för det:

fasan
Fasanfan

Och här en pumpa som överlevt vintern:

pumpa

Uppumpat

Klockan 09.44 passerar en högljudd helikopter obehagligt lågt över strandängen. Panikslagna fåglar går i luften, däribland två vipor! Det måste vara dem jag hört om kvällarna men inte sett förrän nu.





4
MARS Noll i gryningen, blek vind från sydost, ljus himmel som dock snart döljs av mörka dimslöjor.

Som välvilliga spöken stiger snurrorna i Munkagård ned ur molnen och håller mina lampor lysande:

vindspöken

De är 80 meter höga

Havet på -22 centimeter. Gläder mig åt ännu en valthornssnäcka. Den här har råkat ge rotfäste åt en tångplanta, som, när den nått tillräcklig flytkraft, seglat upp på land med sin välskapta last. Snäckan är spräckt eller sönderhackad, vilket avslöjar en del av dess inre arkitektur:

valt-01
Ventilhorn - ett

Väl värd en bild från andra hållet också:

valt-02
Ventilhorn - två

Sen snö, bryskt fallande.







5
MARS Tråkgrå gryning, nollgradig, med en vässad sydostvind, isig och obarmhärtig. Havet på -8 centimeter.

Möter ett ålgräsknippe som ryckt med sig en ovanligt frikostig rothärva. Man ser den grova stam varmed ålgräset brer ut sig på bottnarna, och de fina rottrådar varmed det suger näring ur sedimenten:

ålrötter
Zostera marina

Räknar till 18 strandskator.






6
MARS Ett flortunt snötäcke har fallit under natten. I gryningen dimma och duggregn, nollgradigt och stilla. Havet på -22 centimeter. Ögat kräver stimulans i gråheten. Lyckligtvis finns det radikala rödalger:

rött
En Rhodophyt

Möter en ringduva på Vildrosvägen när jag cyklar hem. De är tidiga. I flera veckor har jag hört dem hulka i trädgårdarna i Björkäng. Det är en av Sveriges vanligaste och mest expansiva fåglar, som de senaste decennierna vidgat sitt livsrum, från barrskogarna in i samhällena. Jag har själv noterat flera häckningar i björkar i Björkäng på senare år:

ringduva
Morgonduva - ett


Erik Rosenbergs ”Fåglar i Sverige” nämner en liten detalj om ringduvans vanor av den sort som vi andra sällan noterar: ”Hon
söker föda vid bestämda tider, morgnar och eftermiddagar, likaså dricker hon regelbundet efter måltiderna.” Så jag antar att den här kamraten just klarat av frukosten:

ringduva-02
Morgonduva - två








7 MARS Snö igen, tyvärr, idag mer filt än flor. En snål plusgrad gör filten dyblöt. Dugg-snö-regn, svag vind från nordost, havet på +4 centimeter. Det är så det går till i mars: två steg framåt, ett steg bakåt. Här är stranden, just som solen påstås gå upp:

06.47

Klockan 06.47

Och här en av våra tofsvipor. Hon befinner sig på stranden, strax utanför lagunen:

vintervipa
Våren är inte här


Nå, de har välsmorda hormoner. Under förmiddagen är minst tre vipor engagerade i ett ambitiöst revirmarkerande över strandängen. Härligt att se.






8
MARS Två plusgrader, ingen snö men tunge moln med lust till dugg. Vinden från sydväst, havet på -4 centimeter.

Mer än femtio strandskator i dag. Alla vill inte vara med på bild, men här är ett kornigt sällskap:

vårskator
Samling vid Sälarevet

Vårblomningen i havet torde ha tonat ut, men än anländer små mängder klibbskum. En del placeras i aptitliga mönster:

vårskum-01
Vårskum - ett

vårskum-02
Vårskum - två

Havsörn på Sälarevet klockan 16.





9 MARS I gryningen ett glest och löst hölje av blött snömjöl över landskapet. Två grader, som glider ned mot noll när nattens dimmoln skingras. Lätt vind från syd, havet på -5 centimeter.

En morgon i ljus pastell, i välkommen kontrast mot de senaste morgnarnas enformiga gråskalor:

gåsgryning
Vårgryning

solränder
Soluppgång

Strandskator i hela reservatet. Kan inte längre räkna dem, men möter deras distinkta borrhål, djupa och runda:

skathål
Nynäbbat

En nyanländ kontingent om tio vipor vilar vingarna i lagunen.






10 MARS Högtryck nu. Två grader minus i ottan, klar himmel, svag vind från ostkanten. Havet på -10 centimeter. Mer än nittio strandskator.

Ännu en valthornssnäcka, en utfrätt liten gynnare, bara tre centimeter lång:

solsnäcka
Ljussnäcka

Rimfrost får tången att blomma med grafisk pregnans:

frosttång
Frosttång

Havets skum bygger vackra vävar i vattenbrynet:

skumväv
Skummatta

Klockan åtta tågar råa dimmoln in från öster och föröder morgonens skönhet.





11
MARS Minus fyra, en lättsam ostan, inte ett moln i sikte. Havet på -33 centimeter.

Här kommer solen:

felfärgad sol
Klockan 06.44

Men det stämmer inte. Kameran vanställer solskivans färg. Ljusets långa väg genom den nedre atmosfären gör den intensivt morotsröd, inte karmosinröd, som kameran får det till. Den korrekta kulören återfinns i strimman hitre hälft. Intressant nog är spegelstrimmans bortre del gul, som solen blir när den stiger lite högre.

Tack vare det låga vattenståndet kan jag strosa ut till Sälarevet utan att störa strandskatorna. Omedelbart norr om revet ligger flera avgnagda gåskadaver, som måste vara tämligen färska:

skelettgås
Örngott

Möjligen tillhör denna vinge ovanliggande gås:

frusen vinge

Fjäderfrost

En solig cykelförmiddag begravs efter lunch i en tät och kall dimma, precis tvärtemot prognoserna...







12
MARS Dimman glesnar under natten, men släpper inte greppet. En knapp minusgrad i gryningen, men bara lätt nattfrost. Ingen vind alls, havet på -32 centimeter. De senaste dagarnas nivåer bildar en prydlig kurva, långsamt dalande under högtrycket, men kortsiktigt styrd av tidvattnet:

5_ringhals-11

Hör uppfordrande tranrop inifrån slätten. En flock har uppenbarligen besvär med navigationen i dimman, och cirklar vilset över Tvååker.
Möter en exalterad skrattmås i sommardräkt, en förstling för året för min del. Också flera vårskrudade skarvar nu.

En av strandens tallösa gruvarbetare har frusit ihjäl ovanpå sanden:

gruvarbetare
Grävling

Hittar ett ostron som ser ut att komma från 1700-talet:

barockostron
Barockostron

Och här en svart blåmussla med ett skimrande inre:

svartmussla
Pärlemormussla








13 MARS Nollgradigt igen, stiltje, med ett tätt dis, gränsande till dimma. Havet på -30 centimeter. Dags att ströva söderut.

Med tvekan vadar jag över Törlan. Strömmen är strid, bottnen randad av lurigt ojämna fåror. Hela stranden bort till Norra Lyngen full av gravänder och strandskator. Ovanligt stort sälsällskap på Bergs rev nedanför Sik:

sälsällskap
Säloktett

De sen länge strandsatta algerna ställer ut nya frimodiga färgexperiment:

kolorit-01
Strandkolorit - ett

kolorit-02
Strandkolorit - två

kolorit-03
Strandkolorit - tre


På stranden också en utomordentligt död trut:

truten

Truttragedi

NASA har nu räknat ut jordens medeltemperatur för februari 2016, och nått en siffra som får kommentatorer världen över att tappa hakan, som det heter. Men det är inget räknefel. Det är El Niño, ihop med den pågående globala uppvärmingen, som gett ett helt förbluffande rekord. Avvikelsen från jämförelseperioden 1951-1980 var +1.35 grader. Här är ett diagram över samtliga månader sen 1880, med årets februari som en röd varningslampa längst upp till höger:

nasa

Diagram: Grant Foster







14 MARS Lättare dimma i dag. Nästan fyra grader varmt, vindfritt, havet på -28 centimeter. Ännu en kustmorgon i fuktig stillhet, doftande av tidig vår. Reservatets breda sandytor allt mer perforerade av de flitiga strandskatorna:

hålen
Prickmark

Dagens enda färginslag i gråheten är tyvärr en tappad gåsfot:

foten
Enbent

Klockan 16.15 landar 220 tofsvipor i den halvt torrlagda lagunen:

dimvipor
Vipparad






15 MARS Tre grader plus, obetydlig vind, havet på -34 centimeter. Molnig morgon som ljusnar från nordväst, via en skarp frontlinje:

nordtriangel
Dagen randas

Brist på souvenirer dessa stillsamma dagar. Jag vandrar helst i vattenbrynet, men nästan inget flyter i land när havet vilar sig. Här är morgonens enda fynd - en butelj av märket Beck’s (”maltig smak med inslag av ljust bröd, halm och citrus”) som drivit in under natten:

ölgräs
Ölgräs

Klockan 11.30: Yngre havsörn äter lunch på Sälarevet, svårt ansatt av kråkor. Irriterad tar den sin matbit och flyttar iväg till Stora reveln. Bilden är tagen genom tubkikaren och sålunda sorgligt suddig, men man ser örnens spräckliga dräkt och en näsvis kråka:

lunchörnen
Middagsmålet

Efter bara någon minut kommer en äldre örn och försöker roffa åt sig maten. Det går för snabbt och min vinkel är för smal. Jag vet inte hur det slutar. Men jag knäpper av en förvirrad bild av bägge örnarna. Det man ser är flaxande vingar, en gul näbb, som tillhör örn nummer två, och den vita matbiten till höger, förmodligen en fisk. Kråkan måste ha blivit skräckslagen:

slagsmålet
Slagsmålet







16 MARS En snål plusgrad, men ljus himmel och vänliga vindar. Havet på -26 centimeter.

Sångsvanarna flyttar norrut nu. En flock om 14 har övernattat strax söder om Sälarevet. De ger sig av när solen går upp:

sångsvanarna
Resesällskap

Här kommer en yngling jag aldrig sett förut:

stubben-01
Stubben - ett

Det är en stubb. Jag är nästan säker på att det är en sandstubb, men kan inte helt utesluta att det i själva verket är en lerstubb, eller rentav en dystubb eller en bergstubb. Den är ungefär fem centimeter lång. Stubbarna hör till de många anonyma fiskar som håller hus i våra kustvatten, men som klokt nog ogärna visar upp sig.
Här är en bild från sidan. Det sitter en insekt på ryggen, men man kan ana den blåa fläcken på ryggfenan strax intill:

stubben-02
Stubben - två

Länsstyrelsens fältvaktmästeri har parkerat sin redskapsvagn i reservatet. Ett välkommet vårtecken.

Ett annat vårtecken: Sjöfartsverkets Scandica ute och kollar prickarna till havs:

scandica
Scandica bortom Sälarevet








17 MARS Tät morgondimma, sikten < 200 meter. Tre grader varmt, vind från nordväst, havet på -30 centimeter. Dimman är full av vårens ljud - strandskator, spovar, skrattmåsar, vitkindade gäss. Så här ser Utteros stugby ut från Sälarevet:

dimmigt
Tæt tåge

Hittar död flundra vid Uttrans mynning. Snittet i buken vittnar om att den kommer från en fiskebåt. Inget ovanligt med det, men det var just här en ung örn i förrgår åt på en fisk som på min suddiga bild liknade den här:

plattfisk
Botten upp

På eftermiddagen över 50 nyanlända skrattmåsar i lagunen.






18 MARS Samma visa igen. Dimman kommer när solen gått upp. Två grader varmt, timida vindar, havet på -18 centimeter. Börjar bli enformigt nu. Går en kort sväng på stranden och råkar skrämma upp ett gäng gäss, som ser mig innan jag ser dem. Det är vitkindade på vårresa mot okänt mål. De måste har blivit förvirrade av dimman och landat på måfå:

dimgäss
Förlåt, förlåt

Först om fyra veckor öppnar campingen, men den kommunala badstranden är redan harvad, vält och rensad:

nysandat
Biologisk enfald

Varm och solskinande eftermiddag. Ett tjog sångsvanar rastar i lagunen - en makalöst vacker syn:

lagunsvanarna
Motljussvanar







19 MARS En mirakulöst icke-grå gryning, utan dimmor eller vindar, men med molnväggar över horisonterna och någon frostgrad. Havet på -11 centimeter, dess yta som kvicksilver speglande vårmorgonens himmel:

kvicksilverhav
Ett hav av flytande metall

Långt ute på Kattegatt ligger vårens första ejdrar. Gudingarnas dova rop ljuder över vattnet.

Ger mig bort till Persbörsvägen, där fältvaktmästeriets cirkusvagn står kvar:

boden
Klart till påsk?

En ny, mer högväxt generation skyltstolpar är på gång. Här står en gammal och en ny sida vid sida:

ny storlek
Syns bra mycket bättre

Efter åtta kommer dimman åter.





20
MARS Totaldimma igen. Två plusgrader, noll vind, havet på -8 centimeter.

kortsiktigt
Kortsiktigt

Men strandlandskapet är intressantare än det ser ut. Marsmorgonen är full av ljud, rop, läten. Spovar och strandskator håller akustisk kontakt i dimman, de entusiastiska skrattmåsarnas skorranden tränger in från havet.

Hittar mängder av gråsvarta fjädrar på platån innanför Sälarevet, dekorerade med kondenserad dimma:

dimfjädrar
Dimdun

Plötsligt uppenbarar sig en makaber syn i gråheten: ett blodigt kråkhuvud. Kan vara pilgrimsfalkens verk. De har för vana att halshugga sina byten. Måste ha hänt helt nyligen:

halshugget
Huvudlöst





21
MARS Ny tågordning idag igen. Gryningen kristallklar, två grader kall, luften orörlig. Först när solen bländar för fullt glider dimman in, tjock som vadd, och lägger sig strax ovan marken:

smedsgårdsdimma
Bildcensur

Havet på -2 centimeter. Här är en av de många skrattmåsar som anlänt de senaste dagarna:

skrattmåsen
Dimmås

Och här en storögd sill som inte mår bra:

lipsill
Slutstimmat






22
MARS Vi har nu två olika vädermodeller som nyckvis byts av. Modell A: solen först, dimman sen. Modell B: dimman först, solen sen. Idag är det B som gäller, med sikten <100 meter. Tre grader plus, helstiltje, havet på +-0 centimeter.

Absurt nog återfinner jag kråkhuvudet i dimman, flera hundra meter från platsen i söndags (om det nu är samma huvud):

k-huvet
Golgata






23 MARS Dimman först i dag. Dock en dimma utan muskler, som lägger sig högt över marken, och ger en ljus morgon med sporadiska solgenombrott. Tre grader i gryningen, en lättsam nordostvind, havet på +2 centimeter.

Under de ljusa stunderna en del behagfull impressionism längs stranden. Här en av många grenar som spolats ur Törlan i vinter:

spindel
Havskonst - ett

Också några marina abstraktioner i vårblomningens efterdyningar:

slingrat-01
Havskonst - två

slingrat-02
Havskonst - tre

Ett ljusblått lastfartyg ligger utanför Läjet sen igår kväll. Hon heter Solymar och är registrerad på Cypern.








24 MARS Minus fyra grader, vind från sydost, nästan klar himmel. Havet på -9 centimeter, i gryningen violett under första fullmånen efter vårdagjämningen:

påskmånen
Påskmånen

Efter tre veckors lågvatten är stranden torr, trött och trist, med sanden bokstavligen präglad av de många hästarna:

häststrand
Häststrand

De frilagda strändernas lockar ut ryttare i vårsolen, och sen i vintras används reservatet dagligen till travträning. Visserligen råder hästförbud, men det saknas fortfarande adekvata skyltar vid reservatets södra gräns:

travarna
Travstrand

Dimma sveper in från havet efter åtta.

En energisk ormvråk gör en hastig jaktrunda över strandängen. Sitter en kort stund på en stängselstolpe. Klockan är 17.45:

vråken
Sorkspaning







25 MARS Försiktigt väderskifte: regn, men bara lätt, sydvästvind, men bara svag. Fyra grader varmt, havet på +1 centimeter och stigande.

Ger mig ut i gryningen av gammal vana, men stannar när jag kommer in i reservatet. Halvvägs till Sälarevet går en lätt oroad flock om femtio fåglar. Det är vitkindade gäss. Inte mycket till bild, men långfredagar ska vara tråkiga:

IMG_5097
Helggäss

Jag blir fortfarande lite exalterad av vitkindade gäss. Deras explosiva framgångar hör till de senaste decenniernas mera spektakulära fågelfenomen. På sidan 160 i Tidvatten har jag lanserat en alldeles egen hypotes.
De vitkindades stamort och kärnområde är Novaja Zemlja, den stora dubbelön norr om Ryssland. Förr i tiden jagades de hårt av lokalbefolkningen. Men på 1950-talet evakuerades öborna av Sovjetmakten, som började nyttja Novaja Zemlja som provområde för atombomber. Gåsjakten upphörde, gässen blomstrade, och kunde vidga sitt livsrum till Skandinavien.
Jag har nyligen, på förslag av Thomas, byggt ut denna teori i en lite längre essä, som publicerats i tidskriften ”Fåglar i Halland”. Den finns nu
utlagd i läshörnan.







26
MARS Två grader i gryningen, vind från nordväst som sakta vrids söderöver. Havet på +3 centimeter. Långt innan solen går upp reser den en vertikal ljuskägla över horisonten:

käglan
Ljusstake

Cyklar bort till Lisered, vars karga Medelhavslandskap passar perfekt till påsk:

tallen
Tallen - pinjens storebror

Massor med gravänder och strandskator, enstaka ejdrar, bara ett dussin sälar. Minken har överlevt vintern, tyvärr:

minken
Nytassat

Halv elva kommer dimman.

Räknar till 27 storspovar i lagunen.






27
MARS En mindre kuling har rumlat genom natten. Den är rakt sydlig och pustar in mild luft. I gryningen nästan sex plusgrader, vinden besvärande hård, men himlen ljus. Havet på -11 centimeter. Ingen trivsam påskmorgon. Här är två färska strandfynd:

glödljus
Utlyst

högerhand
Avhänt

Storspovarna som kom igår eftermiddag står kvar i lagunen, synbarligen trötta. Har flyttar långt. Enligt sakkunskapen övervintrar de flesta svenska spovarna på brittiska öarna.

Kan någon förklara varför vi ska ställa om klockorna två gånger om året? Jag har aldrig lyckats se någon som helst fördel med detta ingrepp i naturens rytm, men däremot en hel hop nackdelar, som dessvärre inte blir mindre med åren.






28
MARS Behagfull gryning efter påskdagsregnet. Fyra plusgrader, klar himmel, vind från sydost. Havet uppe på +9 centimeter, spolar sulkyspåren från stränderna:

solupp
Soluppståndelse

Lösa vingar är vackra att se, men de gör mig ofta konfunderad. Vem har flugit kring med de här? Vet faktiskt inte:

vingarna
Nobody

Tar en sväng förbi råkkolonin i Björkäng. De vet säkert vad de håller på med, men det en tillfällig betraktare ser är en svårtolkad om än förhoppningsvis kreativ anarki, bortsett från att de gärna gömmer sig i tallverket:

råkat
Hallå där!

Gläder mig åt raden av ivrigt sjungande gärdsmygar längs Törlan. Deras ljudresurser är verkligen förbluffande, i sin kontrast mot deras diminutiva kroppar.






29
MARS Fyra grader, en lite sträv sydvind, havet på +-0 centimeter. Uppluckrade moln gör himlen ljus:

marsljus
Altocumulus

Årets första skärfläcka, för min del. Det är sent. Jag har spanat länge, eftersom jag brukar se åtminstone enstaka fläckor i mars. (2015: 16 mars, 2014: 5 mars, 2013: 27 mars, 2012: 16 mars). Men de är nyckfulla kamrater, som gör som de vill. I vilket fall går det en ensam individ bland strandskatorna söder om Sälarevet. Jag gör fåfänga försök att fotografera den i morgonsolen. Här är en variant, för dokumentationens skull. Ni får tro mig. Den ljusa pricken mitt i bilden är en skärfläcka:

marsfläckan
Recurvirostra avosetta

Jätteflock vitkindade gäss på stora reveln, glupskt gräsbetande. Tusen fåglar, grovt räknat. Här är en delmängd, med en vipa i luften för extra vårkänning:

flocken
Massmöte

Strax efter halv nio, medan jag njuter av gässen, kommer fältvaktmästarna med sina stolpar. De hann bara med stora revelns norra flank före påsk. Det här är en zoomad bild, med större avstånd än vad det ser ut. Gässen blir oroade men stannar kvar:

solpmännen
Beträdnadsförbud

Halv elva ger sig gässen av.

Mycket ejdrar, både sträckande och rastande ute på havet.
Två skärfläckor i lagunen på eftermiddagen.






30 MARS Fem grader, falnande sydvind, mulnande himmel. Havet på +18 centimeter, efter en topp på +32 vid midnatt.

Jättegåsflocken kvar, om det nu är samma gäss. Det verkar vara en opportunistisk svärm. De delar ofta upp sig i mindre falanger som nervöst flyger iväg, än åt söder, än åt norr. Men uppenbarligen attraheras de till stora reveln och dess korta, gässvänliga gräs. Jag råkar av en slump få en ovanligt vacker bild av dessa arktiska kamrater, i oordnad flykt framför en ljusviolett horisont:

gässlila
Vitkinderna

Nattens högvatten har avlevererat en del souvenirer, som denna citronskalk, gissningsvis urkramad i någons longdrink till sjöss:

lemon
Citrus × limon

Tar en titt på våra nya stolpar. De är, som sagt, högre, och står tätare än de gamla. Men placeringen förstår jag mig inte på. Den är helt ny och stämmer inte med kartan:

stolparna
Femton meters lucka

Ensam myrspov bland strandskatorna. Lite ovanligt i mars.


Under eftermiddagen myllrar gässen in på strandängen utanför min stuga. Vilken invasion! De är snarast två tusen nu.






31 MARS Fyra grader i gryningen, vind från väster, havet på -2 centimeter. Tät dimma sveper in timman före soluppgången.

Död ormvråk på stranden:

vråken-02
Vråkkadaver - ett

Det ser ut som om den störtat rätt ned i sanden, med näbben före, men det är mera troligt att vågorna grävt ett hål åt den när den legat under vatten. Det finns inget som ens antyder någon dödsorsak. Ormvråkarna kommer sträckande så här års från sina vintervisten på kontinenten. Man vet att de ogärna flyger över havet. Vi har haft mycket dimma på sistone. Man kan spekulera.

vråken-01
Vråkkadaver - två

Dimman ger upp efter åtta. Återser de vitkindade gässen, som uppenbarligen övernattat på stora reveln.


Därmed är det är dags att fimpa den utomordentliga månaden mars. Tiden går framåt. Den trasiga reservatsskylten på sidans topp är utbytt. Den sitter för övrigt helt strategiskt på badstrandens kommunala hemlighus:

toaskylten
Slutvinjett