Maj 2016

maj-16
En mindre skräcködla

Fåglarna härstammar från dinosaurierna, hette det förr i tiden. Numera har biologerna höjt budet. Fåglar är dinosaurier, säger de i dag.
Skiftet kommer sig av de makalöst rikhaltiga fynd av fossil som hittats i Kina de senaste decennierna. Genom dem kan man följa den släktlinje bland dinosaurierna som leder till fåglarna, och som börjar för mer än 200 miljoner år sen. Det är en kontinuerlig linje. Det finns ingen brytpunkt där dinosaurierna förvandlas till fåglar. Istället sker myriader av små anatomiska förändringar under mer än 50 miljoner år, med fåglarna som slutprodukt.
Det mest slående i den utvecklingen är att fossilen konsekvent blir mindre och mindre. Medan andra dinosaurier tenderar att bli allt större, utvecklas de blivande fåglarna hastigt åt andra hållet. Det sker en snabb och oåterkallelig miniatyrisering, från reptiler i tusenkilosklassen, till smäckra fåglar som väger några hekto.
Och det är först då, när fåglarna blivit lätta, för sådär 150 miljoner år sen, som de börjar flyga. Fjädrar har de sen länge. Dem har dinosaurierna utvecklat som värmeisolering, istället för päls, långt innan fåglarna fick vingar.
Till allt detta finns en högst rimlig förklaring. Fåglarnas förfäder var dinosaurier som kommit på att man kunde leva uppe i träden. Det var en ny och oprövad nisch för kräldjur, och den drev fram en rad anpassningar av skelett och beteenden. Att vara liten, lätt och rörlig gav ökad chans till överlevnad bland trädkronorna. Dinosaurierna som klättrat upp i träden konkurrerade med varandra om vem som klarade sig bäst. På så sätt skiljde de isär sig alltmer från dem som stannat på marken.
Det här är en tänkvärd upptäckt. Dinosaurierna är förankrade i vår föreställningsvärld som brutala giganter, med en tendens att bli ständigt större och grymmare. Men det fanns en släktgren som tvärtom oavlåtligt krympte. Och det var den grenen som överlevde den stora katastrofen för 65 miljoner år sen när de monstruösa kusinerna gick under.
Jag tänker rätt ofta på det här när jag tittar på fåglarna i min omgivning, som sädesärlan på min altan (som bara väger 20 gram). De är små dinosaurier, de lättviktiga överlevarna från Juratiden. Det ger en viss känsla för tidens djupdimension.




1
MAJ Maj börjar magnifikt. Fem grader, helstiltje, lätt dis under blånande himmel. Vandrar ut i reservatets norra region i total tystnad. Ingen vind som brusar, inga bilar som bullrar, bara fågelrop från alla håll. Här är stenen som markerar Uttrans mynning. Havet står på -4 centimeter, så den ligger en bit ut i vattnet:

udden
Interferens

Och här ett ejderpar på en romantisk simtur i ån:

ejderparet
Sötvattenejdrar

En video där en man sätter eld på en flod i Australien har spritt sig som en löpeld på internet. Det är metan som bubblar upp från bottnen. Så sker också på några ställen i Uttran. Tyvärr glömmer jag alltid att ta med tändstickor:

sumpbubbel
Naturgas

Väldiga skaror vitkindade gäss drar runt i regionen. Igår räknade någon 8 600 på Getterön. I dag verkar de ha flyttat till Lerjan.
Gulärla på strandängen, rätt ut från min stuga. Samma ställe som i maj förra året. Två svartsnäppor i lagunen.



2
MAJ Kall natt. Strax över noll i gryningen, men temperaturen stiger snabbt när vackert vattrade morgonmoln kryper över himlen:

altocumulus
Altocumulus

Lätt vind från sydost, havet på -14 centimeter. Äntligen silvertärnor. Möter ett par som flyger sydvart längs strandlinjen. Hannen dyker mot mig i en skenattack, med det hårt smattrande varningslätet. Jag tar det som en hälsningsceremoni - han hör hemma här.
Också silvertärnor vid Sälarevet, sannolikt samma som nyss. De bör ha anlänt för något eller några dygn sen, och är redan igång med sina erotiska matningsritualer:

fiskspelet
Fiskflirten

Gott om bläsänder nu, plus några snatteränder, men antalet strandskator har sjunkit rejält.

Alla gillar inte fåglar:

nära naturen
Nära naturen

Vitkindade gäss spridda över hela stora reveln. En snabbräkning ger siffran 3 000!





3
MAJ Nio grader på morgonkvisten. Frisk vind från sydväst, havet på -4 centimeter. Nu i maj får jag släppa ambitionen att bevittna soluppgången från stranden. I dag, till exempel, är solen uppe redan klockan 05.15. Men tack vare en molnbalk över Folkared kan man 40 minuter senare skåda en icke oäven repris:

soluppned
Molnuppgång

Fantastiska mängder vitkindade gäss har övernattat i reservatet. Under morgontimmarna ger de sig av troppvis, som kanadagässen gör om vintern. Det kan beror på att de bara ämna flyga en kortare sträcka, till någon frukostservering i grannskapet:

gåsuppgång
Gåsuppgång






4 MAJ Sju grader, vind från nordväst, klarnande himmel. Havet på +11 centimeter. Ger mig bort till Sik, men där går en jätteflock vitkindade gäss intill stigen ned mot stranden, så jag vänder igen. Här kommer istället en föreläsning i optik:

E
n bit ut till havs ligger sen en tid ett flöte av ordinär modell, med en frigolitkrage och två röda vimplar. Jag ha sett det då och då i en vecka, ungefär. Jag kan inte bedöma om det är på drift, eller om det är knutet till ett fast redskap. Från mitt stugfönster syns det inte för blotta ögat, men här är det fotograferat genom min tubkikare:

flötet-01
Nära men...

Först idag kommer jag på att spana efter flötet från stranden. Det ligger strax söder om gränsen mellan reservatet och badstranden. Avståndet ut från strandkanten är cirka en kilometer, men det är förstås bara en uppskattning. Själv är jag nu 700 meter närmre flötet (mätt på kartan), men det är fortfarande svårt att upptäcka det med bara ögonen - man måste veta var det ligger. På bilden hemifrån verkar avståndet bedrägligt kort. När jag står på stranden och zoomar kameran till 20x förstoring ser flötet ut så här:

flötet-02
...ändå fjärran

Två snatteränder och en skedand i lagunen.




5 MAJ Frostnatt. Minus två i gryningen. Morgonen ser ut som en budgetvariant av första maj: molnlös, helstilla, men inte bullerfri. Havet på -8 centimeter. I strandkanten enstaka snören av sudare, den brunalg som invaderade våra stränder förra sommaren. Vi får se i vilken grad den hävdar sig år:

brunsnöre
Chorda filum

Fullt med muntert tjattrande vitkinder överallt. De kom från betena halv tio igår kväll, i enorma skaror, alla på en gång. Vi har också ett dussin grågäss som håller till i reservatet.
Fortfarande ett litet gäng snatteränder och bläsänder vid Sälarevet. Intressant. I min världsbild är snatteranden en mycket sällsynt kamrat. Enligt Hallands fågelatlas har den ökat på senare år, men bara lite. Den hör inte riktigt hemma i Halland. Som Anders Wirdheim påpekar i fågelatlasen är ”
snatteranden i första hand en fågel som i Sverige är knuten till slättsjöar och vegetationsrika vikar i skärgårdar.” Jag brukar se några enstaka exemplar varje vår, oftast vid Sälarevet. Vi vet att bottnarna där faktiskt är ovanligt vegetationsrika, men att en sällsynt fågel som letar efter slättsjöar och skärgårdar hittar hit varje vår är onekligen värt att notera.
Bläsanden, däremot, minskar i antal, fortfarande enligt fågelatlasen. Det är tveksamt om den alls häckar i Halland numera. Liksom snatteranden är det en våtmarksart. De är för övrigt nära släkt, och tycks trivas ihop vid Sälarevet.
Här är en skamlöst dålig bild på två snatteränder. Man ser iallafall hannens svarta akterskepp:

snattrarna

Anas strepera

Här är kommer en liten kuriositet. Den 16 april sådde någon ärtor på en åker intill landsvägen mot Tvååker, med ett såningsmaskineri som inte höll tätt. Ett försvarligt antal ärtor hamnade på hälleberget, som det heter. Jag råkade cykla förbi och tog en bild:

ärtsoppa-01
Gula ärtor

I dagens superba väder cyklar jag förbi igen. Våren har kommit till de spillda ärtorna, som nu skjuter glada gröna groddar under majsolen:

ärtsoppa-02
Gröna ärtor







6 MAJ Nollgradig gryning med en klen sydostvind och tunna cirrusslöjor över hela himlen, från nordnordost till sydsydväst. Havet på -5 centimeter. Gör ett nytt försök i Sik, där våtmarkerna nu börjar bli betänkligt uttorkade.

I Sik finns en gammal körväg ned till havet, som ortsborna använder när de ska till stranden. Mitt på stigen har en olycksalig vipa placerat sin fyra präktiga ägg. Det är bara att hoppas på det bästa:

fyrväppling
Fyrväppling

Målet för dagen är Fårarevet. Så långt jag kan minnas har där alltid häckat något eller några enstaka par småtärnor. De är där i år med, för tillfället i viloläge på revet. Jag tror att detta är honan:

småtärnan
En överlevare

En samling sångsvanar väsnas aggressivt på stranden. Insträckande ladusvalor. Hör småspovar då och då. En klunga om åtta brushanar flyger tätt över mig, i full fart mot norr. Brushanar kunde man se här års på Strandängen i Smedsgård under 90-talet. Ännu tidigare kunde de häcka där, men de tillhör tyvärr en svunnen våtmarkstid.

Till sevärdheterna hör ett juicepaket från Cypern, det första för min del:

New Sevegep

New Sevegep

Nu är vi där igen. Det förträffliga vädret har satt sprätt på det rörliga friluftslivet, med tillhörande hundar:

hundarna

Klämdagshundar






7
MAJ Enahanda väder. Fem grader i gryningen, men snabbt stigande. Godartad vind från sydost, cirrusmoln, havet på -10 centimeter.

I strandkanten utanför Smedsgård ligger ett uppseendeväckande grovt, gulaktigt rep, armstjockt och 8-10 meter långt:

rep-01
Havstross

Repet tycks uppluckrat av en lång tid i havet, men har en kärna av utomordentligt starka fibrer:

rep-02
Tågvirke

Möter också en morgonpigg sjöstjärna. Den är ungefär tre centimeter tvärs över, vilket är rätt mycket för vår del av Kattegatt:

morgonstjärna
Morgonstjärnan

Flock om sju skedänder rastar på en revel.
Klockan 08.40 flyger en honfärgad kärrhök söderut över strandängen, mobbad av kråkor. Det är antingen en ängshök eller en stäpphök. Den har en tydlig ljus halskrage, vilket pekar åt stäpphök. Å andra sidan är ängshök mer sannolikt, av det okontroversiella skälet att de är vanligare.





8 MAJ Vårt välsignade högtryck spås stå på sig en knapp vecka till. Så här ser det ut idag:

högtryck
1023 hektopascal

Sex grader, svag sydostvind, inte ett moln i sikte. Havet på -14 centimeter. Nivåkurvan från Ringhals domineras sen i onsdags av tidvattnet, på drygt en decimeter:

5_ringhals-6


En optimistisk räka har passat på att krypa ur skalet:

nyskalad
Räköverrock

Här är en lite udda ejderkonstellation, med fem hannar, två honor och fyra dagsgamla ungar. Enligt regelboken ska hannarna rugga så här dags, och inte delta i barnomsorgen. Men de gör naturligtvis som de vill:

kärnfamilj
Storfamilj







9 MAJ Sex grader igen, samma ostvind, lite leksaksmoln på himlen. Havet på -20 centimeter.

Torka och lågvatten gör reservatet till en sömnig öken, där Uttran flyter fram, saktmodig, försynt och lite anemisk. Hennes mun håller långsamt på att kravla sig söderut, mot Sälarevet, som kan skönjas i vänsterkanten på den här bilden. Skärper man ögonen kan man också ana den stora mynningsstenen ungefär mitt i bilden. När Uttran flyttats av stormen Gudrun låg mynningen norr om stenen:

yttre uttran
Yttre Uttran

Min fråga i onsdags har fått ett svar. Flötet utanför badstranden var kopplat till ett fast fiskeredskap. En fiskare från Galtabäck är där och hämtar upp det. Vad det var för slags fiske får man inte veta:

fiskafänge
Husbehovsfiske

En tropp om fem svartsnäppor på marsch i lagunen, med sin lite beskäftiga gångart:

svartsnäppor
Tringa erythropus

Slösar flera timmar åt att försöka fotografera Merkurius, som passerar framför solen i dag. Tekniken består i att hålla ett vitt papper framför kikarens okular, och fotografera papperet. Det gick bra den 6 juni 2012, när Venus befann sig i samma position. Men Merkurius är en liten krabat, till storleken bara en femtedel av Venus. Det blev inget.







10 MAJ Sex grader i ottan, ostvinden nedskruvad, icke ett moln. Havet på -15 centimeter.

Den rätt fantasilösa stranden livas av hejdlöst frodiga buketter ur havets djup:

gult
Gulalg

grönt
Grönalg

Vad vi behöver är nederbörd. SMHI har länge lovat regn till helgen. Så här hoppfull såg långtidsprognosen ut i söndags:

tiodygn

Men nu har väderdatorerna torrlagt helgen igen. Istället förutspås rikligt regn torsdagen den 19 maj, men inget dessförinnan:

tisdag morgn

Det är inte datorerna det är fel på. Det är atmosfärens inneboende oförutsägbarhet som gäckar både oss och meteorologerna.

Vi har nu två par skärfläckor i lagunen, vilket är tillräckligt många för ett ständigt kiv om reviren.

Dags för årets stängseldragning. Jag fascineras av böndernas smarta metod att sätta ut stolparna. De bankar inte ned dem i sanden. De trycker ned dem med frontlastaren:

stolppress
Stolppress





11 MAJ Högtrycket släpper greppet. Mycket moln inåt skogslandet, blå himmel över Kattegatt. Tio grader i gryningen, ingen vind, havet på -15 centimeter.

Tröttkörd sandlöpare i full praktdräkt längst ut på stranden:

löp-01
Vägen till Arktis

Sandlöpare är ovana vid människor och föga skygga, vilket kan förleda strandvandrare att gå alltför nära:

löp-02
Förlåt, förlåt

Näktergal sjunger i reservatets bakficka. Hörs långt ut på stranden. Tre par skärfläckor i lagunen. Revirkivet därmed eskalerat till ett bisarrt minikrig.

Meteorologin har nu återinsatt ett mindre regnväder till helgen, men plockat bort det större regnvädret den 19 maj.

Här kommer årets överraskning: en skedstork i lagunen!

s-stork-01
Storkcelebert - ett

Det är Torbjörn i Rosa huset som larmar mig strax före klockan 18. Skedstorken har helt lämpligt landat rakt ut från min stuga. Den är inte alldeles oväntad - den har vistats i kustregionen i flera dagar, och visat upp sig för fågelskådare både vid Morups Tånge och på Getterön. Senast sågs den lämna Getterön klockan 17.35. Nu går den i över två timmar och skopar mat från lagunens botten med sin absurda näbb:

s-stork-02
Storkcelebert - två

Bara ytligt liknar den en häger. Skedstorken är en livlig och rörlig fågel, som emellanåt bjuder på underhållning i den komiska genren, som när den småspringande skjuter skednäbben framför sig på bottnen. Uppenbarligen hittar den mat, hur nu det går till. Någon gång hjälper den till med vingarna, varför vet jag inte:

s-stork-03
Storkcelebert - tre

Skedstorken försvinner strax före klockan 20, just som jag håller på att tömma kameran i datorn - jag har tagit 300 bilder, de flesta av usel kvalitet. I vilket fall är besöket ett gott betyg åt reservatet:

IMG_3566
Storkcelebert - fyra

Under kvällstimmarna observerades skedstorken i Lynga.




12
MAJ Vacker morgon igen. Fem grader, en timid ostvind, förströdda moln över inlandet. Havet på -12 centimeter.

Hittar ett mycket litet ostron, inte större än sjöstjärnan i lördags. Men det har legat långa tider på havets botten och fått sin rättmätiga patina ändå:

miniostron-01
Småostron - ett

miniostron-02
Småostron - två

Tre eller fyra par silvertärnor i reservatet. De håller mest till på eller runt Sälarevet.







13 MAJ Detta ska bli den sista varma dagen, lovar SMHI. Fem grader i gryningen, vindstilla och molnfritt. Havet på -6 centimeter.

Råkar få syn på en oformlig geléklump, som verkar vara en rådbråkad öronmanet, vårens första:

majöron
Manglad manet

Och här en flundra på väg att bli fossil:

majflundra
Nysandad fisk

Nu i maj passerar de dristiga vadarfåglar som ska häcka allra längst upp på de karga tundrorna. Däruppe i Arktis förändras klimatet snabbare än någon annanstans. Vad det kan innebära för långflyttande fåglar har studerats av ett internationellt forskarlag, lett av den holländske biologen Jan van Gils. Resultatet beskrivs i en djupt fascinerande rapport i veckans nummer av tidskriften Science. Det handlar om kustsnäppor:

F1.medium

När naturen i Arktis vaknar efter den långa vintern går den omedelbart upp i högvarv, för att hinna göra vad den ska innan det börjar snöa igen. Insekter och växter formligen exploderar i en hektisk, darwinistisk yra. Kustsnäpporna hör till de fåglar som lärt sig utnyttja det kortvariga överflödet. Men det kräver en avancerad logistik.
Snäpporna ska genomföra en hisnande resa från Västafrika till Tajmyrhalvön i nordligaste Sibirien. De ska komma fram i tillräckligt god kondition för att börja häcka. Och ungarna måste vara klara att kläckas ur äggen just som överflödet blommar upp.
Arktis väntar inte. Det som utlöser aktiviteten bland insekter och örter är snösmältningen.
Jan van Gils och hans kollegor har tittat på satellitbilder från de senaste 33 åren. De kan se att snön i Tajmyr smälter allt tidigare. I genomsnitt rör det sig om en halv dag per år, vilket gör två veckor sen mitten av 80-talet.
Under alla dessa år har sammanlagt 2 760 höstflyttande kustsnäppor fångats, mätts och ringmärkts i Gdanskbukten i Polen. Forskarna kan se att årsungarna från Tajmyr är mindre de år då snön smält tidigt. Framför allt har de lite kortare näbbar. Hos kustsnäppor varierar näbblängden mellan 30 och 40 millimeter. En kort näbb kan tyda på att fågeln fått för lite mat, för att snön smält tidigt och föräldrarna missat insekternas maximum.
Kustsnäpporna från Tajmyrhalvön övervintrar vid Banc d’Arguin i Mauritanien. Där har forskarna också fångat flera tusen kustsnäppor, som de mätt och tagit blodprov på.
Snäppornas viktigaste föda i Afrika är en liten mussla som kallas Loripes. Den ligger nedgrävd i sanden på ett djup mellan 30 och 40 millimeter. Det gör att fåglar med kortare näbb har lite mindre chans att hitta musslor. Med hjälp av blodproven kan forskarna se att kortnäbbade snäppor faktiskt har ätit en mindre andel Loripes och mer av näringsfattigare föda. Och återfynd av märkta fåglar visar att de som ätit färre Loripes har kortare livslängd.
Alltså: Kustsnäppor födda i Tajmyr en sommar när snön smälte tidigt får svårare att överleva vintern i Afrika. Detta kan, säger forskarna, vara en av orsakerna till att kustsnäpporna minskar kraftigt i antal.
Det finns, som alltid, en mängd detaljer och antaganden som komplicerar tolkningen av de här sambanden. Jag kan inte garantera att Jan van Gils och hans forskarlag har rätt. Men det är en innehållsrik historia som säger en hel del om de snäva livsvillkoren i fåglarnas värld.
Den här kustsnäppan fotograferade jag i reservatet den 9 augusti 2014:

9:8-14
Calidris canutus

En helt annan historia: I onsdags landade ett flygplan på stranen borta i Lynga, till fåglarnas fasa. Om detta kan man läsa i dagens Hallands Nyheter.






14
MAJ Annan tonart nu. Åtta grader i ottan, frisk vind från nordväst, mörka moln över Kattegatt:

flakmoln
Kallfronten

Havet på -6 centimeter. Ett par ejdrar vilar ut på sandstranden:

ejdervila
Badgäster

Vi har nu sex par skärfläckor utanför Smedsgård, varav några tycks umgås med seriösa planer på att häcka, i spärrzonens sydligaste ände. En fläcka ligger och ser ut som om hon ruvar. Eftersom hon låg på samma ställe igår kan det stämma. Man kan ana henne på den här bilden, som en vit fläck hitom stängslets dubbelstolpe:

häckfläck
Fläckhäckning

Två svartsnäppor i lagunen.








15 MAJ Ingen munter morgon. Fem grader, en kall nordanvind, hotfulla moln som utsöndrar ett extremt glest duggregn:

dugget
Molntungt

Havet på -8 centimeter, en trist ödslighet på stranden. Gässen är borta, liksom de stora flyttflockarna med spovar och strandskator. Värre är att något hände igår med skärfläckorna. De bara försvann. Omöjligt att veta varför. Blev de skrämda? Kanske, men de är nyckfulla fåglar som är omöjliga att tolka. Sorgesamt.

Någons matlåda har havererat mitt i tomheten:

smalmat
Lättlunch

Solen går så här års ned i Galtabäck och bjuder därför sällan på minnesvärda spektakel, men denna afton är ett undantag:

solned
Klockan 21.17






16 MAJ Sju grader, en lite sträv nordlig vind, ljus himmel med täta molnstråk på hög höjd, till synes trasade av vindarna. Havet på -8 centimeter.

Maneterna är här. Hittar ett hundratal döda och söndrade individer. Inget konstigt med det, men förbluffande nog finns delegater från alla våra tre vanliga manetarter.
Öronmanet:

öron
Aurelia aurita

Röd brännmanet:

röd
Cyanea capillata

Blå brännmanet:

blå
Cyanea lamarckii

Skärfläckorna tillbaks med nya ansatser. Jag är inte säker på exakt vad det här paret gör, men jag vet ungefär vad det är de håller på med:

paret
För släktets fortbestånd

Två snatteränder i lagunen.





17
MAJ Vinden har vänt till nordväst. Nio grader, moln i tjocka dolmar, havet på -7 centimeter.

Ger mig bort till Sik. Sist jag var här, den 6 maj, låg det fyra spräckliga vipägg i ett rede mitt på stigen. Nu har okända makter uppgraderat stigen till en grusväg. Om vipungarna hann ur äggen i tid kan man inte veta, men det var här de låg:

grusligt
Landsbygdsutveckling

Nå, det finns glädjeämne också. Möter två roskarlar ute på stranden:

karlarna-03
Arenaria interpres

Det är praktfulla men diskreta fåglar, alltmer sällan sedda på våra stränder. Roskarlen har nog häckat rätt allmänt vid den norra, steniga halvan av Hallandskusten, men gör så ej mer. ”Försvinnandet från Halland ingår i ett större mönster där roskarlen går tillbaka i en stor del av nordvästra Europa”, skriver Anders Wirdheim i Hallands fågelatlas. Enda ljuspunkten i Kattegatt är en liten koloni om några tiotal par på Læsø (där roskarlen heter ”stenvender”).

karlarna-02
En stenvändare

I tuvmarkerna i Sik blir vårtorkan påtaglig:

torrlagt
Torrlagt

Vi har fortfarande inte fått en enda millimeter i maj. Prognosen lovar regn på fredag, men om det är ett seriöst löfte återstår att se.






18 MAJ Minibus i morgonväkten: duggregn, västblåst, tio grader. Havet på +3 centimeter. En flock vitkindade gäss har trängt ihop sig på en revel strax söder om Sälarevet. I bakgrunden stävar Stena Nautica in mot Varberg:

stena
Nattfärjan

Åldrat trä, tuktat av havet, flyter emellanåt i land, som filosofiska gåtor av okänt ursprung. Denna skulpturala stubbe har uppenbarligen en historia, men tolka den kan jag inte:

träbiten
Saltat virke

Sol sen. Kan sätta färg på sidan med blommande raps, som just nu i givmilda mängder förgyller kustslätten:

rapsen
Brassica napus








19 MAJ Sju grader, molnfattig himmel, blygsam vind från sydsydost. Havet på +2 centimeter.

Den högsta stenen på Sälarevet är ett populärt skarvsäte, och ibland örnsäte. Under den senaste vintern har den blivit vackert vitmenad av skarvarnas kraftfulla guano:

högsta skarven
Högsta skarven

En liten tropp silvertärnor håller nu till på häckplatsen i spärrzonens södra ände. Tre par, tror jag.

Gök ropar i Björkäng, den första jag hört i år. Vi har i flera år haft ett gökrevir centrerat kring den lilla sumpskogen i Törlans nedre del, men den finns inte längre - höststormar och civilisatoriskt städnit har förvandlat den till en övervuxen äng, där bara högarna av söndersågade trädstammar vittnar om biotopskiftet:

törlansände
Göktomt




20 MAJ Väcks vid fyra av det ovana ljudet av regndroppar som faller i min närhet. Det är inga mängder som imponerar på mätaren, men det kan ju komma mer. När det ljusnar höljer jag mig i plast och kliver ut på stranden. Det är tolv grader varm, helmulet, med en lätt sydostvind. Havet på +3 centimeter.

En bård av nyanlända brunalger markerar att strandlinjen är taggig när havet står nära medelnivån:

zickzack
Sicksack

Dagens sevärdhet är en präktig träplugg, rustikt huggen eller täljd till en approximativ rundel och försedd med en lysande röd luva. Ungefär tre tum lång och två tum tvärs över. Ser ut att ha suttit i något hål någonstans:

pluggen
En tappad tapp

Vid sex börjar det regna igen.

På eftermiddagen surfare i reservatet:

kitedublett
Kitepar

Regmätaren stannar på 2,5 millimeter.






21 MAJ Sju grader i ottan, svag sydvästvind, pärlemorhimmel med ljusa dimmoln. Havet på +8 centimeter.

Flera sjösjuka strandkrabbor i vattenbrynet. De är bisarra djur med sina tio spretande ben, men de har funnits i 150 miljoner år och är spridda jorden runt, så konstruktionen är uppenbarligen inte ett misstag:

strandkrabba
Carcinus maenas

Havererat fiskeflöte igen, det här med gula flytkroppar och orange vimpel. Har en påskrift som jag tyder till GG1195, vilket är registernumret för trålaren Otseco, från Lerkil i norra Halland:

otseco
Utflaggat






22
MAJ Fem millimeter regn under natten, en oprognosticerad men välkommen gåva från himlen. Tretton grader, sydlig vind, himlen täckt av opålitliga moln. Havet på -7 centimeter. Helt omdömeslöst ger jag mig bort till reservatets norra provins. Det regnar oavbrutet, en enveten och finmalen nederbörd som lägger sig på glasögon, kikare och kamera.

Lyckas ändock få en bild på reservatets enda äppleträd, i full majprakt. Det står strax norr om landsvägsbron över Uttran där det lever gott på grundvatten och koskit:

äppelblom
Malus domestica

Vi har fortfarande ett par snatteränder i reservatet. De ses simma i lagunen ibland.





23
MAJ I gryningen står en blek regnbåge över Kattegatt. Det är 16 grader varmt, med en lätt sydostvind och ljusa slöjmoln. Havet på +13 centimeter.

Död silvertärna på stranden utanför stora reveln. Måste ha legat där något eller några dygn, utsatt för väder, vågor och kråkor. Vad den dött av är dess egen hemlighet. Till och med som kadaver har den kvar något av silvertärnornas intensitet, fast man slås av hur liten den är:

tärndöd
Sista vilan

Ett par småtärnor håller nu till på häckplatsen, för första gången i år. Det torde betyda att de redan testat men misslyckats på en annan strand. Fågellivet i övrigt dämpat nu. De rastande nordflyttarna har nästan sinat, bortsett från ett dussin strandskator. Några par silvertärnor verkar ruva. De neurotiska skärfläckorna har flyttat intresset till stora reveln. Möter en helt ensam kärrsnäppa, som alltid en lite patetisk syn:

ensamsnäpp
Var är alla?

Oväntad ejderfamilj simmande i lagunen: fyra vuxna honor med tio mycket små ungar. Var i all världen kom de ifrån?







24
MAJ Ännu en fager majmorgon, insvept i dis och dimslöjor. Elva grader, en lättsam nordostvind, havet på +-0 centimeter.

Ett kompani kustpipare vilar ut på Sälarevet. De kommer från Afrika och ska långt norrut, förslagsvis till tundrorna på Kaninhalvön i Barents hav. Bara några av dem bär fullfjädrad häckklädsel, men jag antar att de andra är på gång. Det är skygga fåglar. Närmre än så här vågar jag inte gå:

piparna
Pluvialis squatarola

Ibland blir man hungrig när man strosar på stranden:

bruna bönor
Bruna bönor






25
MAJ Morgonen börjar med ett mäktigt kackalorum borta i Björkäng. En räv har smugit in i en trädgård, traktens alla skator, kråkor, råkor, måsar, strandskator och trastar protesterar på högsta decibel. Jag hinner se räven jogga genom campingen och försvinna in mot reservatet. Det är tolv grader varmt, med en trubbig nordostvind och ominösa moln på norra himlen. Hör åskmuller långt ute över Kattegatt.

Havet på -11 centimeter. De senaste dagarnas sol har satt sprätt på grundbottnarnas snabbväxande grönalger:

grönsaker
Grönsaker

På närhåll är de vågslingrande algkalufserna utomordentligt vackra, men en färgskala från gulgrönt till nästan svart, beroende på hur tätt trådarna ligger:

kaluven
Hårbotten

En prutgås har anslutit sig till en grupp om sex grågäss, simmande i Uttran.

Prick 11.00 gör årets ungboskap entré på strandängen. De har uppenbarligen redan gått en förberedande kurs i fribetning och är inte så uppspelta som de brukar vid släppet:

kossera
Trettiåtta, tror jag






26 MAJ Fem grader på morgonkvisten. Inga vindar, moln bara i söder, havet på -17 centimeter:

södermoln
Morgonens behag

Kustpipare igen på Sälarevet. Lite fler än i tisdags, och mer utfärgade. Också minst en roskarl.
Råkar på rede med två ägg på en av de små revlarna utanför Utteros stugby. Strandskator:

strandskaterede
Tvillingar

På stranden utanför Smedsgård ligger ett förlorat ägg. En kråka har varit framme, kan man förmoda. Ägget är litet, bara hälften mot strandskatornas. Vill inte ens försöka gissa arten:

förlorat ägg
Kråkfrukostägg

Bönderna igång med första höskörden. De är tidigt uppe liksom jag, men väsnas mer.






27
MAJ Stilla morgon, sju grader varm, med långstråkiga moln från nordväst till sydost, här speglade i Törlan:

himlen
Takkonstruktion

Och här samma stråk från 800 kilometers höjd:

5747c31ac8f7b

Havet på -22 centimeter. Vandrar på den ödsliga stranden nedanför Sik, där en skärfläcka varnar oavbrutet. Har sannolikt partner ruvande bland tuvorna. Hittar en mycket död skarv:

skarven
Phalacrocorax carbo

Och här en grov ljusblå tross:

repet
Hoppets färg







28 MAJ Tolv grader, en timid nordostvind, havet på -22 centimeter. Himlen täckt av spektakulärt räfflade altocumulusmoln, men, liksom igår, med en valvöppning söderöver, som sakta växer norrut:

IMG_1304
Böljemoln

Stränderna märkta av en tids lågvatten. Detta är en väv av uttorkade alger som draperats över en sten:

draperiet
Algvarp

Kustpipare vid Sälarevet även i dag. Dags att tänka om: det måste vara samma flock, som gör ett flera dagar långt uppehåll i resan mot norr. Intressant:

kustrastare
Piparplats

Kustpipare är kända långflyttare. Några övervintrar i Sydafrika, där ornitologer i många år fångat, mätt och vägt kustpipare. Fåglarna byter fjädrar under vintern, men avbryter ruggningen fram i mars. De väger då ungefär 230 gram. I andra halvan av april ger de sig av. De har då skaffat sig ett rejält fettlager, och ökat i vikt till 310 gram. Det räcker långt, men inte riktigt hela vägen till Tajmyr. De behöver en eller två mellanstationer där de kan fylla på drivbränslet. Waddenzee och Vistulas delta är kända rastområden. Att några väljer Utteros vittnar om säkert omdöme.




29 MAJ Ännu en angenäm morgon, tolv grader varm, en klen ostan, moln bara över horisonterna. Havet på -17 centimeter. Vid den nivån blottläggs bitvis en strandvall med en förbluffande skarp kant. Den är formad av stillsamma men envetna dyningar någon gång i mars. Den finns kvar ännu tack vare de uteblivna vårstormarna:

strandkanten
Strandkantigt

En hel del maneter igen, med den blåa brännvarianten i majoritet:

brännblått
Brännbart

Strandängarna i sommardräkt nu, med slöjor och sjalar av spröda smörblommor:

smöret
Smörigt

Vid 18-tiden passerar ett blekt dunderväder. Medföljande regn är inte värt namnet.
Repris två timmar senare. Bättre nu: 3,5 millimeter regn.







30 MAJ Mindre angenämt i dag, med frisk blåst från ostkanten. Femton grader i soluppgången, lättsamma moln över Kattegatt, havet på -14 centimeter. Vi är inne i en värmevåg.

Längs några strandsträckor ligger lysande ljusgula, hoptorkade bårder. Det är frömjöl som ostvindarna pustat ut till havs, men som av vågorna fösts i land igen:

frögult
Nymjölat

Morgontidig hundägare på stranden. Han vänder när han ser mig. De lösa hundarna är ett elände även i år, särskilt soliga dagar med lågvatten. Trots naturvårdens goda ambitioner är skyltningen skandalöst undermålig:

dogs-01
Okopplat

Fiskgjuse på stängselstolpe vid niotiden. Den har fångat en fisk som den eftertänksamt sätter i sig:

gjuse-01

Pandion haliaetus

Två ilskna kråkor gör oupphörliga skenattacker. Det ser hotfullt ut, men gjusen struntar i dem:

gjuse-02
Buu!






31 MAJ Sjutton grader när dagen gryr. Ostblåsten mindre lynnig än igår, en hel del moln som dock skingras under morgontimmarna. Havet på -16 centimeter.

Den här gynnaren gör mig en smula konfunderad. Bokför den som myrsnäppa med frågetecken:

???
Limicola falcinellus?

Ejdrar i storfamilj vid Sälarevet. Sju honor med drygt ett dussin årsungar. Glädjande syn. Vet inte var de lyckas häcka, men Smalasudde borde fungera.

Påminns som så ofta förr om det visuella släktskapet mellan plast och alger:

icke-plast
Gränslandet - ett

plast
Gränslandet - två

Mycket maneter igen.

Ett välmatat åskväder drar förbi, från söder mot norr, efter klockan 16. Mycket blixt och dunder över Kattegatt, mer än på många år. Mot all förväntan lyckas jag ta en bild. Notera den rosa färgen:

blixten-03
Kamerablixt

Intressant är också hur blixten börjar sin bana med att rusa runt på hög höjd, innan den fäller ner i havet. Här är en delförstoring:

blixten-05
Irrbloss

Dundret ebbar ut först efter 18.30. De två skarpaste smällarna kom 16.45 och 18.00.
Regn också, förstås: 6,5 millimeter. Därmed hamnar majsumman på 17,5 millimeter. Det är en förskräckande låg siffra, den näst lägsta i min nu 18-åriga statistik, efter 2008, som bara fick 12 millimeter. Genomsnittet för maj är 47 millimeter.