November 2017

revelnytt
Högvatten

Vi har fått en ny och annorlunda sandrevel i reservatet. Den fanns där inte för ett halvår sen, mer än möjligtvis som embryo. Den är belägen några hundra meter söder om Sälarevet, och är, till skillnad från andra revlar, inte parallell med stranden. Den bildar en 170 meter lång platå, snitsigt s-formad och med spetsen riktad söderut.
Revlar byggs av vågor och strömmar, och rivs igen av vågor och strömmar, i ett svåröverskådligt och delvis slumpstyrt rackarspel. Vad som gett vår nya revel dess utmanande vinkel mot stranden kan man inte veta, men den tarm av Uttran som har sitt utflöde söder om Sälarevet har säkert hjälp till. Vi vet också att nordvästliga stormvindar kan förflytta ofantliga kvantiteter sand från ett ställe till ett annat, som vi sett borta vid Törlan.
I vilket fall är den nya snedställda reveln högväxt och märkvärdigt stabil, med en skarpt markerad profil i landskapet även när den torrläggs vid lågvatten, och upphöjd nog för att även vid högvatten erbjuda nattsäte för de tjattrande gässen.

lågvatten
Lågvatten








1 NOVEMBER Tio grader, en grå och lite fuktig novembermorgon med en lätt sydvästvind. Havet på +20 centimeter.

När jag vadar innanför vår nya revel upptäcker jag på bottnen nåt som liknar en bit vissnad bandtång. Blir misstänksam mot den runda formen och lyfter upp tingesten.

havsbandet
Havsbandet

Den har ögon. Det är en större havsnål, en av Kattegatts mer extrema invånare:

uppnosen

Entelurus aequoreus

Det är faktiskt inte min första havsnål. Jag hittade en likadan borta i Sik den 21 februari 2015. Under det datumet finns en miniessä om denna bisarra fisk. Dagens exemplar har tydligare blå ränder på sidorna:

sidelines
Nålband





2 NOVEMBER Elva grader, lättsam västvind, blå himmel över Kattegatt. Havet på +40 centimeter.

I maskopi med årstiden präglas stranden av död och dekadens. Här ett makabert sälkadaver:

sälen
Halloweensäl


En döing av torsksläktet:

koljan

Halloweenvitling

Och en stympad skyddshandske:

vanten

Halloweenhandske





3 NOVEMBER
Strax över noll grader, mest mulet, lätt sydlig vind. Havet på +27 centimeter.

Trots molnen kortvarig eklärering över östra horisonten, här speglad i Törlans mynning:

07.25

Klockan 07.25

De många maneterna bildar bitvis en intorkad strandmatta:

manetmassan

Manetmosaik

Någon har flyttat gårdagens sälkadaver, och därvid blottat skalltaket. Den trasiga kroppen vittnar om att sälen inte dött en naturlig död. Antingen har den skadats i ett fiskeredskap, eller träffats en propeller:

sälhjässan

Sista sälvilan

Minst tio gravänder i lagunen. Det ser förbluffande ut, men det är inte första gången vi har gravänder på senhösten. Varför är svårt att veta, men bakgrunden är den här: Under högsommaren samlas nästan alla Nordeuropas gravänder för att rugga i Waddensee vid tyska Nordsjökusten. Grosser Knechtsand, mellan Bremerhaven och Cuxhaven, är den klassiska lokalen, där man ibland räknat in 100 000 gravänder. Ruggningen pågår in i september. Sen ger sig gravänderna iväg, i maklig takt. De vars häckningsområden ligger väster om Waddensee flyttar hem igen, de som häckar österut fortsätter till vinterkvarter vid Storbritanniens, Frankrikes och Hollands kuster. Men hos fåglar är inga beteendemönster exakta. En del av våra gravänder kan mycket väl få för sig att flytta hem till Utteros efter ruggningen i Waddensee, enligt modellen går-det-så-går-det.





4 NOVEMBER
Tio grader, mulet, blåsigt från sydväst. Havet på +21 centimeter. Kraftig skumbildning:

skummet
Nyvispat

Hittar det vackraste vrakgods jag kan minnas att jag sett - en konstfärdigt tillyxad bjälke, behängd med grönalger och med två roströda järnnaglar:

bjälken
Formharmoni

nageln
Färgharmoni

En röd ballong inblåst i strandkanten släpar på en redan spräckt tvilling:

ballongen
På vift

På den kommunala badstranden ligger mängder med små hårda, vita klumpar. Gissar på gips:

gipsen
Kalciumsulfathydrat

Våra tre strandskator håller sig kvar.





5 NOVEMBER
Grådisig novembermorgon, tio grader mild, vinden sydlig. Havet på +31 centimeter.

Möter höstens första sångsvanar. De har övernattat i reservatet och ger sig av strax före soluppgången, under uppfordrande trumpetstötar:

sångkör
Sångkören

Färg är vad ögat behöver:

orange
Orange


lila
Purpur







6 NOVEMBER Sju grader, västvind, nästan ren himmel. Meteorologerna har lovat solsken. Havet på +22 centimeter.

En manet har legat här. Jag kan inte hitta några som helst rester av dess protoplasma, men med vågornas hjälp har den etsat en minutiös avbild av sig själv i sanden, och sen dunstat bort:

manetrelief

Manetselfie

Ännu en utslagen tennisboll, denna glatt kolorerad:

färgtennis
Tricolor

Vi har stora mängder grå gäss i reservatet just nu, varav inte alla är grågäss. Kan urskilja flera bläsgäss och spetsbergsgäss. Dessutom finns det fortfarande vitkindade gäss i flockarna, plus ett växande antal kanadagäss. Jag är en klåpare med kameran, men på den här bilden ser man åtminstone de vita bläsarna på två av bläsgässen (och de mörka flankerna). Bakom dem står en grågås:

bläsgäss
Anser albifrons






7 NOVEMBER En förunderlig höstmorgon vid det brusande havet. Två grader, sydlig vind, muskulösa moln.

Havet på +7 centimeter. Vid den nivån höjer sig raden av yttre revlar över vattnet, och skapar en bred, skyddad halvlagun längs stranden:

väster
Mot väster

Jag kan vada ut till nån av revlarna och fotografera stranden i motljus:

öster
Mot öster

Litet stranddrama. En trut har hittat en flundra och försöker utan framgång fundera ut hur man gör för att äta upp den. Hungrig kråka tittar på:

plattfiske
Plattfiske

Möter till min förvåning en tofsvipa, som tycks ha övernattat i reservatet. Inget konstigt, egentligen. Enligt rapporterna från Getterön rastade 710 vipor där på söndagen.






8 NOVEMBER Strax över noll, svag ostlig vind, växlingsrika skyar. Havet nere på radikala -18 centimeter, har genererat en myckenhet strand som var havsbotten igår:

stranden
Botten opp!

Stegar upp stranden utanför den s-formade reveln. Avståndet från dess spets till morgonens vattenbryn är 87 meter. Den nyuppstigna stranden är nästan totalt öde, men här står, helt mystiskt, ett musselskal på högkant:

kantmusslan
Kråkkonst?

Också enstaka grova stenar som inte nått ända fram, som den här som gett fäste åt en yvig skog av sågtång:

tångskogen
Tångdjungel






9 NOVEMBER Hösten biter till igen. Åtta grader, blåst från sydsydväst, moln med en mångfald gråa nyanser. Havet på +25 centimeter, nästan en halmeter högre än igår. Ägnar morgonen åt ytspänningen i Kattegatt.

Vi har haft mycket lödder längs stränderna sen i lördags. Det börjar som lösa bubblor i bränningszonen, som blåser in mot landkanten. I vattenbrynet pressas bubblorna samman till ett tjockt, ytterst klistrigt skum. Det finns något i vattnet av biologisk ursprung: äggviteämnen från havets plankton som av vågorna vispas till en kletig massa. Fina sandkorn som vågorna virvlar upp fastnar i massan och ger den en gulbrun färg:

skummat
Löddergröten

Men innan bubblorna når så långt visar de intressanta strukturer. De är inte runda, som bubblorna hemma i vasken. Det beror helt enkelt på att sanden de stöder sig mot inte är jämn:

bubbel-01
Geometrik

Mellan de grövre bubblorna bildas finstilta mönster av minibubblor, som kan bli synnerligen raffinerade. Här är en bukett:

fyrväppling
Fraktalbubbel

Jag kommer att minnas måndagen den 6 november som den stora gåsdagen, då fem olika gåsarter trängdes i god sämja på strandängen utanför min stuga. De flesta reste vidare tidigt på tisdagen. Nu finns bara smågäng kvar, spridda över reservatet.







10 NOVEMBER Höstsnusk. Regn och hårdblåst. Åtta grader. Havet på +20 centimeter.

Barnens dag på stranden:

nappen
Hösttröst

skon
Fotlöst





11 NOVEMBER Sju grader, spridda moln, en obarmhärtig blåst från nordväst. Havet uppe på +59 centimeter.

Återigen är reservatets strand dränkt av vatten. Går bort till Törlans mynning, för dagen ett upprört delta:

deltat
Våtmarker

Den grönklädda bjälken, vars skönhet jag prisade förra lördagen, har överraskat med en ny seglats. Från sin viloplats i reservatet har den, av havets outgrundliga krafter, flyttats 500 meter söderut och fått landkänning på den kommunala badstranden:

bjälken
Drivved

Strax intill ett vilseflutet lågprisflöte:

nummer sex
Nummer sex

Under förmiddagen stiger havet till +63 centimeter. Ett stort antal gäss äter lunch utanför min stuga, ihop med mer än tjugo storspovar:

mårten-02
Mårten gås








12 NOVEMBER Fem grader i gryningen, en dämpad västvind, himlen mestadels klar. Havet på +28 centimeter.

Äntligen lyckas jag få våra tre strandskator att ställa upp på en och samma bild. Det är nu tredje hösten vi har strandskator som verkar vilja stanna över vintern, ett notervärt beteende för en fågel som normalt flyttar söderut i juli-augusti. Men strandskatan är en opportunistisk gynnare, som gärna experimenterar med nya levnadsmönster. Intressant nog har fågeln i mitten vitt hakband:

trion-02
Hösttrio

En komplex men vacker trädrot har landat i sanden, strax söder om reservatet:

inrotat
Strandskulptur

Har sett massvis med trasiga maneter på sistone, men plötsligt ligger här en till synes frisk och fräsch individ:

rödbrännare
Cyanea capillata

Havsörn på Sälarevet klockan 13.






13 NOVEMBER
Frostnatt, ismorgon, strax under noll grader. En svag men kylig nordvind, nästan molnlös himmel, havet på +20 centimeter.

På vägen ut till stranden möter jag en extremistisk isstjärna, som en vässad påminnelse om att det bara är en månad till Lucia:

stjärnan
Sjustjärna

Här är en annan kuriositet. Det ser ut som en rot, men det är häftorganet till en alg av Laminaria-släktet, som greppat två olika stenar på havets botten. När algen spolats upp på stranden har bägge troget hängt med:

dubbelroten
Dublett

Med morgonens höga havsnivå ligger brevlådan i vatten, som den gjort många gånger sen den fastnade i sanden:

grålådan
Orubblig

Havsörn på Sälarevet vid lunch.



14 NOVEMBER
Hösttristess. Fem snåla plusgrader, duggregn och en frän västvind. Havet på +18 centimeter.

Som vanligt så här års övernattar stora råkflockar ute på sandrevlarna, där de uthärdar pinande vindar och vassa skurar i nattmörkret. De är oerhört vaksamma och lyfter genast om man går ut på stranden. Nätterna vid havsranden är en del i deras överlevnadsstrategi:

corviderna
Kampen för tillvaron - ett

Stranden utanför Smedsgård är utsatt för en kraftig erosion. Här är en tuva som lyckats spjärna emot. För några är sen var den en del av en sammanhängande grässvål. Vad jag inte förstår är den dynamik som först omsorgsfullt bygger upp stranden med gräs och tuvor, för att sen radera den igen:

tuvan
Kampen för tillvaron - två

Förloppet avspeglas i strandvegetationens bleka rötter, blottlagda av havets vågor:

rötterna
Kampen för tillvaron - tre

Dagen utmynnar i en solnedgång av den timida sorten:

hejdå
Hejdå, solen





15 NOVEMBER
Sju grader, klar himmel, näsvis vind från väst. Havet på +23 centimeter.

Havsskum igen, av vinden hoppressat till massiva madrasser i vattenbrynet:

skummadrass
Avskum

Esomoftast får blåsten grepp om en klick och rullar iväg med den över stranden, som en snöboll, fast tvärtom: eftersom skummet är klibbigt avsätter ekipaget ett spår i sanden och blir mindre och mindre:

skumrulle
Skumrulle

I skyddade strandavsnitt pågår algjäsning, med tillhörande färgproduktion. Om jag inte har fel kommer den ljusblåa kulören av järn, liksom i blålera:

blåvatten
Blåvatten









16 NOVEMBER Tre grader i gryningen, lätt sydvästvind, öppen himmel. Havet på medelnivå, för en gångs skull. Dags att kolla dess nyckfulla installationer.

Den 21 oktober lågt det en blå men kraftigt algbevuxen dunk långt ut på en revel i reservatet. Jag har förgäves letat efter den sen dess. Så här såg den ut i oktober:

21:10
Sanddunken - ett

Här är den idag. Den ligger kvar på exakt samma ställe, men har grävt ned sig i reveln ända till hårfästet, en helt förbluffande bragd:

16:11
Sanddunken - två

Besiktigar brevlådans innanmäte. Den är full med sand, vilket åtminstone delvis förklarar dess orubblighet sen den fastnade den 19 juli:

sandlådan
Sandlådan

Och här är den mystiska flaskan som jag fann den 31 oktober. Den står fortfarande nedgrävd i sanden, i lodrät ställning, fast mera frilagd:

flaskan
Sandcylindern

Sen en solig och behaglig förmiddag, följd av en regnig av blåsig eftermiddag.







17 NOVEMBER Hårdblåst igen, västlig sådan. Sju grader, klarnad himmel, havet på +48 centimeter, ett rejält lyft sen igår.

Torr tång åker karusell i blåsten:

böjtel
Böjtel

Bland strandskräpet en överflödig aubergine :

äggplantan
Solanum melongena

Och någons ilandsmugna skodon:

svarta skon
Skosvärta

Möter havsörn som tvärar över reservatet i ostlig riktning, en manöver som ogillas av grågässen.






18 NOVEMBER
Väderbus i gryningen, med skurar och burdus blåst. Sex grader, havet på +37 centimeter, sinistra moln över Utteros:

sinistert
Hothimmel

Stranden nästintill renrakad av en högvattentopp på +60 centimeter igår kväll, men här ligger en ovanligt präktig krabba:

krabbet
Carcinus maenas

En vinkande fjäder i sanden väcker nyfikenhet:

fjädern
Vem där?

Drar upp kadavret. Det är eller har varit en ung kryckja:

kryckjan
Rissa tridactyla





19 NOVEMBER Väderstök natten igenom, med stygga vindstötar och hagelattacker. Fyra grader i morgonväkten, vinden alltmer nordlig, på himlen konstfärdigt laminerade moln, till färgen mörkblå:

laminatmoln
Nu kommer kylan

Havet på +58 centimeter. Dagens kadaver är en laxfisk, stor och grym men död sen länge:

salmoniden
Salmoniden - ett

Den har märkligt rosafärgade kinder, i kontrast mot dess föga uppmuntrande allmäntillstånd:

huvet
Salmoniden - två

De senaste dagarnas blåst har öst upp lassvis med rödalger, åtföljda av stora mängder brödsvampar. Dessa anspråkslösa djur tycks, glädjande nog, ha haft en ovanligt lyckosam säsong:

strandsvamp
Halichondria panicea

Strax före klockan 13 börjar det snöa.





20 NOVEMBER Förhandsvisning av den stundande vintern. Minus fyra i gryningen, klart och stilla. Havet på +33 centimeter.

Strandens makroalger får grafiska konturer av frosten Alltid lika vackert:

rim-01
Nyrimmat - ett


rim-02
Nyrimmat - två


rim-03
Nyrimmat - tre


rim-04
Nyrimmat - fyra

Stort gåslarm tjugo i åtta. Vet inte varför, men förbluffas återigen av det stora antalet.

Havsörn solar sig på Sälarevet vid elvasnåret.





21 NOVEMBER Minus fyra grader, vind från sydost, svag, men i kylan kännbar. Mulnande från väster skapar kortvarigt ljusspel på himlen:

08.00
Klockan 08.00

Havet på +6 centimeter. Kylan har bitit till under natten och kristalliserat strändernas döda maneter:

manetis-01
Manetis - ett

manetis-02
Manetis - två

Två havsörnar på Sälarevet strax före nio.





22 NOVEMBER Vinternatt, slaskmorgon. Det börjar snöa vid fyratiden, tror jag. Temperaturen stiger långsamt över noll, det blåser en frän sydostvind. Efter sju regn.

När det ljusnar går jag ut på strandängen. En räv har traskat före i kramsnön. Här en vintervy över lagunen:

vintern är här
Klockan 07.50

Vid åtta börjar gässen ge sig av till betena. Fortfarande många vitkindade:

snökindade gäss
Snökindade gäss

Sträckräknandet i Falsterbo upphörde igår. Här är säsongssummorna för de fem i topp:
• bo- och bergfink 1 324 610
• ringduva 494 300
• vitkindad gås 350 795
• stare 103 405
• kaja 103 125

Kan jämföras med
• grågås 5 737
• kanadagås 133


De vitkindades höga siffra speglar dels artens spektakulära expansion, dels att de, som arktiska fåglar, har flyttandet i generna. De drar nytta av att expansionen skett längs deras traditionella flyttstråk, från Arktis till Västeuropa. Kanadagåsen är också en flyttfågel, men har omplanterats över Atlanten och därmed tappat orienteringen.

Havet retirerar under sydostvinden och är vid tolvtiden nere på -25 centimeter. Går ut, i ett tungsint och regnvått novemberlandskap. Men längst ut vid vattenranden, på den tillfälligt uppenbarade havsbottnen, härskar en abstrakt och asketisk skönhet, punkterad av mörka tångbuskar:

abstraktion
Uppenbarelse

Så här långt ut ligger sanden i en rad låga, parallella vallar, blankspolade av vågorna. När havet fallit hastigt, som idag, får vattnet mellan vallarna brått att rusa ut, och kan bryta sig igenom sanden i opportunistiska men ivriga raviner:

avrinning
Kanjon





23 NOVEMBER Åtta grader i ottan, frisk sydvind, mulet bortsett från ljusspalt i öster. Havet på +25 centimeter. Gårdagens mikrovinter ett vackert minne blott.

Jag vet inte hur sånt här går till, men plötsligt ligger det frukter lite överallt längs stränderna, en del hackade av kråkorna. Här är en knippa:

vitaminer-02
Befruktning - ett

vitaminer-01
Befruktning - två

vitaminer-03
Befruktning - tre





24 NOVEMBER Sju grader, falnande sydostvind, deprimerande grått. Havet på +45 centimeter.

Ovanliga mängder köttblad ger färg i gråheten:

köttblad
Dilsea carnosa

Och här en dessa gåtor som smyger sig upp på stränderna, föremål som uppenbarligen är avsedda för något specifikt men för morgonflanören outgrundligt ändamål:

tingest
Ingen aning

Kanadensarna har nu tagit över det mesta av gåsruljangsen:

gåsrad
Gåsmarsch

Klockan 13, med Kattegatt på +47 centimeter, sitter två havsörnar på det nästan översvämmade Sälarevet:

havsparet
Honan till höger




25 NOVEMBER Tre grader på morgonkvisten. Lättsam sydvind, himlen mest klar men dekorerad med teatermoln:

molnstoder
Horisontstoder

Havet på +25 centimeter. Vadar ut till stora reveln, för dagen blöt som en norrländsk myr:

myren
Vatten är vackert

Förvånansvärt fritt från både skräp och tång. Stöter på vad som verkar vara en havererad minkfälla, av för mig okänt ursprung:

fällan
Utslagen

Förstapriset i morgonens molnparad går till den här fantasifulla konstruktionen:

bomben
Och vad händer i Morup?







26 NOVEMBER Detta är hösten när den är som värst: grovmulen, skurblöt och hårdblåsig. Fem grader, vinden sydvästlig, havet på +25 centimeter.

Detta är vad som menas med grovmulet:

grovmoln
Klockan 08.17

Dock finns glimtar av ljusnande himmel och flygande grågäss:

morgongäss
Morgonvingar

En del färskt ålgräs i vattenbrynen, här med en tennisboll i matchande grön färg:

matchboll
Matchboll






27 NOVEMBER Bråkig blåst natten lång, något mojnad i gryningen. Sex grader, vinden sydvästlig, himlen molnig men ljus. Havet på +26 centimeter.

Enstaka morgnar ligger det en död fisk på stranden. I dag hittar jag fyra stycken. Först en torsk:

torsken
Fiskdisken - ett

Och sen en vitling:

vitlingen
Fiskdisken - två

Detta torde vara en skarpsill:

sillen
Fiskdisken - tre

Men den här går jag bet på. Liknar närmast en sandstubb, men det stämmer inte riktigt:

stubben
Fiskdisken - fyra








28 NOVEMBER Massivt nattligt regn. Tyvärr har jag inte mätaren ute så här års. Det dämpas i gryningen till dugg. Tre grader, totalmulet, med en anspråkslös vind från sydost. Havet på +23 centimeter.

De senaste dagarnas blåst har skyfflat upp tonvis med sågtång, som fastnat på de yttre revlarna där sådana finns:

tångrevel
Barriärrevel

Skulle gärna vilja veta hur långt tångbuskarna färdats innan de fått landkänning:

tånghög
Ur havets djupa gömmor

Enorma mängder gäss igen, däribland ansenliga hopar vitkindade. Det kan vara kustens skaror som koncentrerats till reservatet efter den jakt som pågått i Lynga på sistone, eller så har de fått påfyllning norrifrån av arktiska släktingar:

gåsröra
Gåskaos






29 NOVEMBER En knapp plusgrad, obetydlig ostvind, mulet men med ett fönster i sydost som skapar en surrealistisk belysningseffekt:

08.14
Klockan 08.14

Havet på +2 centimeter. Möter ett nyligen avgnagt fågelben:

foten
Fri fot

Hittar huvet en bit bort. Lite makabert, kanske, men en otvetydig trutnäbb:

näbben
Röd gonys

Just som jag kommit ut på stranden börjar det regna. Är tyvärr klädmässigt oförberedd och får fimpa morgonflanerandet.

Ger mig ut igen vid tio. Havet står på noll, det vill säga medelnivån. Jag är nyfiken på vad som händer vid Törlan. I flera års tid har jag iakttagit den revel som långsamt växt upp ur havet, parallellt med stranden, och som sträcker sig både norr och söder om åmynningen. Förloppet tycks ha accelererat de senaste månaderna. Så här ser den ut idag:

törlreveln
Ett nytt Öland

Sand från havets botten virvlas upp av åvattnet. Vågor från väst eller sydväst försöker pressa in sanden igen. I jämvikten mellan de bägge aktörerna lägger sig sanden i en revel utanför åmynningen. Den är flera hundra meter lång i dag. Jag går bort till sydspetsen och riktar kameran mot land. Så här ser det ut. Jag befinner mig utanför Lilla Björkäng:

lilla björkäng
L Björkäng

En effekt av den nya reveln är att Törlans åvatten tvingas söderut. Det är detta fenomen vi ser på flera ställen längs Hallandskusten, där åar rinner ut i havet via en sandstrand. Lagan och Fylleån är typiska exempel, men också Uttran har gjort samma sak - det jag kallar lagunen är en gammal åfåra som löper sydvart, parallellt med stranden.
Ommöbleringen av stranden har givetvis uppmärksammats av gässen, som alltmer börjat använda Törlans mynningszon som alternativ viloplats. Vissa nätter ligger där fler gäss än vid Uttran. Här är en bild från förra veckan:

törlangäss
Nya innestället






30 NOVEMBER
Strax över noll, sydostvinden svag men iskall. Låga, grova moln, men, liksom igår, med ett ostligt fönster, som, ihop med speglingarna i havet, skapar ett drömskt fantasilandskap av stor skönhet:

sagomolnen
Himlar

Havet på +17 centimeter. Gässen är någon annanstans så jag kan gå en runda och besiktiga gamla bekantskaper. Här är vår mirakulösa brevlåda, väl integrerad i havsbottnens vågräfflor:

hårdplastlådan
Postlådan

Och här den mystiska flaskan. Den har tidigare stått i kanten av den s-formade reveln. Nu befinner den sig i öppen vatten. Det är förstås reveln som flyttat på sig, inte flaskan. Jag skulle tro att reveln fått sitt pekfinger kapat 20 - 30 meter från spetsen:

havsflaskan
Flaskposten

H
är går november in i väggen - en blöt och blåsig månad, rik på gäss, fisk och bubblor på havet.