April 2017
Antitäkt i Björkäng oktober 2016 - tången körs ut och dumpas i havet
Halland förr var kargt och fattigt. Dock hade folket längs kusten en förmån av prima värde - de kunde gödsla sina magra åkrar med den tång som det frikostiga havet kastade upp på stränderna. Men det var inte bara att åka iväg och hämta. Tångtäkten var noga reglerad, av böndernas egna markelag. I Tvååkersboken från 1975 kan man läsa ordningsstadgan för markelaget längs vår kustremsa, alltså Utteros, Smedsgård, Björkäng och Sik. Den fastställdes av Himle häradsrätt den 18 mars 1855, och ger en åldersmättad bild av böndernas strävsamma tillvaro. Här är de två första paragraferna:
§1
Ingen vare berättigad att före solens uppgång eller sedan dess nedgång varken pålassa, uppköra eller på ringaste sätt tillvälla sig någon från havsstranden influten tång vid Tio Riksdaler Banko vite, och vid enahanda bot må ej heller sådan åtgärd vidtagas å Sön- och Helgdagar.
§2
Den tillåtna tiden å Söckendagarne äger markelagets deltagare att med fyra par dragare å varje helt hemman och tvenne par å halvt, ett par å fjärdedels mantal samt 1 häst å 1/8 mantal och 2 man vid de hemmansdelar, som därunder nu äga och på hemmansdelar föda egna dragare, och får till pålassning endast medfölja 2ne personer med varje par, köraren inberäknad och således endast en man och en häst från dem, som äga under 1/8 mantal, men de som äger 1/8 får vara 2 man och 1 häst; Icke heller får någon på annat sätt tillvälla sig någon förmånsrätt varken genom högars upphävande eller vältning i själva tångävjorna utan ordentligen på vagnar lastas och uppköras. Sker förbrytelse häremot, bötes även Fem Riksdaler Banko varje gång. Den i dessa punkter således olagligen tillvällade tången är såsom obärgad att anses och således som konfiskabel anses.
1 APRIL Dis och dimma, nio grader, lätt sydostvind. Havet har stigit till +2 centimeter.
Intensivt ejderspel. Det verkar ligga en mycket stor flock några kilometer från land. De är på resa mot norr, men passar på att roa sig när de rastar på havet. Kan inte se dem i dimman.
Gråtristessen lindras av en vackert rostbrun valthornssnäcka:
Horn - ett
Den har lyfts ur havets djup av vad som troligen var en Laminaria, vars rotplatta inte släppt greppet:
Horn - två
Så här ser badstrandens ny skyltar ut. Jag vet inte hur hålet till vänster ska tolkas:
Regelverk
2 APRIL I gryningen tvekamp mellan dimman och vårljuset. Fyra grader, svag sydostvind, havet på -8 centimeter.
Man kan ana en rosa ljusning över östra horisonten, men det är ett löfte som inte infrias:
Klockan 06.13
Lite strandsymbolik. Det ser ut som om någon försöker skicka en hälsning eller varning från det ännu kalla havet (fyra grader i Kattegatt):
Kalla handen
Sol sen, ljumt och stilla. Två aprilstämda strandskator på en revel:
Havsromantik
3 APRIL Sju grader i gryningen, vindfritt, molnig men ljus himmel. Havet på -8 centimeter.
En sädesärla landar på stranden framför mig. Den har just korsat Kattegatt, för trött för att fortsätta in över land. Den ser en smula desorienterad ut, men det är förstås min tolkning:
Vårmigrant
Flera stora skumkuddar i vattenbrynet. Hur de uppstått i stiltjen en gåta:
Kuddskum
Pölen med de jäsande algerna har plötsligt hittat en grön kulör:
Limegrönt
Enorm ansamling vitkindade gäss på stora reveln. En snabbräkning ger siffran tvåtusen. De är kvar hela dagen, lite nervöst kringflyttande, som alltid, men de lämnar inte reservatet. Här tar de en sväng över lagunen:
Gåsträngsel
4 APRIL Detta har hänt: två grader i gryningen, klarnande himmel, svag sydvind. I stället för att gå ut på stranden kör jag i soluppgången till Falkenberg för service på bilen. När jag återvänder två timmar senare, i strålande solsken, möter jag plötsligt en vägg av dimma, signifikant nog placerad längs 57:e breddgraden. Sikt 100 meter. Går ut på stranden:
Väggen
Någon har fått för sig att man kan bli kvitt PET-flaskor om man knycklar ihop dem innan man slänger dem i havet. Hittar två likadana:
Mineralwasser - eins
De har innehållit mineralvatten av märket Aqua Nordic, från det Husum som inte ligger i Ångermanland utan i Nordfriesland i Schleswig-Holstein. ”Unser langfristiges Ziel ist die CO2-neutrale Produktion von Mineralwasser”, förkunnar företagets hemsida.
Mineralwasser - zwei
Dimman skingras efter lunch.
5 APRIL Väderbyte. Sex grader, dimmorna borta, himlen halvklar, med en pastellfärgad banderoll i sydost:
Klockan 06.18
Vinden sydvästlig, växande mot en förebådad kuling. Havet på +11 centimeter. Första testet för gränsskyltens nya placering:
Till havs
Skört glas må vara vackert men är en otrevlighet på stranden:
Morgonglöd
De vitkindade gässen alltjämt på stora reveln, i myllrande massor.
6 APRIL Lugnt igen. Strax över noll i gryningen, nästan inga moln, men det jag igår kallade en banderoll ligger kvar idag, som ett ljuslaminat i nord-sydlig riktning snett över horisonten:
Klockan 06.17
Havet på -5 centimeter. Onsdagens kuling har sköljt upp en ny laddning tare. Detta har pågått sen i vintras:
Saccharina latissima
En helt annan sak: vi har återfått vår fejkade cykelbana, målad direkt på asfalten. Den är gul i år. Jag tolkar det som att vi inte är helt bortglömda, även om vi inte får någon riktig cykelled i år heller:
Ur led är Kattegatt
7 APRIL Sex gryningsgrader, dämpad nordvästvind, oklar himmel. Havet på +14 centimeter.
Stora mängder lysande vita sandmusslor på stranden, i alla format, åldrar och attityder:
Mya arenaria - ett
Sandmusslan är en företagsam, flexibel och framgångsrik kamrat, utbredd över stora delar av norra halvklotet. Dess ursprung är nånstans i Stilla havet, kanske Japan, för sådär 10 - 20 miljoner år sen. Den koloniserade Atlantens kuster för över en miljon år sen. Men vad den inte klarar är is. Under istiden försvann sandmusslam från Stilla havet och från Europas kuster. Forskarna är inte helt överens om detaljerna, men ett litet bestånd anses ha överlevt längs Nordamerikas ostkust. Därifrån har musslan sen spritts på nytt. Till Europa återkom den nån gång mellan 1300-talet och 1600-talet, möjligtvis med mänsklig hjälp. Den går utmärkt att äta:
Mya arenaria - två
Skyltbuketten vid reservatets sydgräns har glädjande nog kompletterats med en tavla som i grafiskt begriplig form kungör att surfförbud råder, härifrån och tre kilometer norrut:
Inte här!
8 APRIL Sex grader, gråmulet, med en vag västvind. Havet på +1 centimeter.
Tar cykeln bort till Sik, vars tuvlandskap hämtat sig efter vintern:
Våtmarksvår
På stranden flera gula lökar :
Allium cepa
Också en sen länge hädanflugen vråk:
Buteo - ett
Verkar vara en ungfågel. Kan tänka mig att den störtade i havet i höstas, i ett fåviskt försök att flytta söderut, men det är bara en gissning:
Buteo - två
Mängder med storspovar längs kusten, ropande.
9 APRIL Sju grader, helmolnigt och smådisigt, med en lätt vässad västvind. Havet på +2 centimeter.
Kraftig skumbildning längs stränderna:
Strandlödder - ett
Som ofta lägger vågorna skummet i slingor med ständigt skiftande kulörer, framkallade dels av olika fraktioner av sand, dels av rester av sönderfallande alger. Mångfalden av mönster är obegränsad:
Strandlödder - två
Ljusgröna tennisbollar, av okänt ursprung, hittar man emellanåt på stranden. När jag var ung var alla tennisbollar vita, men det var förstås för länge sen. Den här ligger i yttersta vattenbrynet och har uppenbarligen just seglat in från Kattegatt:
Den gröna sporten
På skräpfronten en tömd påse KiMs Bølgechips, härstammande från Søndersø på Fyn:
Kartoffelchips
Strandängarna hänger ut försiktigt gröna nyanser bland allt det bruna.
10 APRIL Blåsväder från sydsidan. Åtta grader i ottan, grått och disigt, havet på +2 centimeter men stigande i den tilltagande vinden.
Får passa på att fylla ögonen med de många naturalistiska konstverk som just nu är utställda på strandgalleriet:
Havets alster - ett
Havets alster - två
Havets alster - tre
Havets alster - fyra
11 APRIL Kulingen flåsar sig genom månskensnatten. Knappt fem grader i gryningen, öppen himmel, hårda vindar från nordväst. Havet på +26 centimeter. Väljer att vandra sydvart längs badstranden, vilket visar sig vara ett lyckosamt tilltag:
Praktkadaver - ett
Det är en praktejder! Den har varit död länge, men det är en omisskännlig Somateria spectabilis, ejderns arktiska släkting, en fågel med så nordliga preferenser att den övervintrar i Barents hav. Av alla döda fåglar jag hittat på stranden är detta den avgjort mest exklusiva. Det är en ung hanne, i en av många övergångsdräkter. Den är illa tilltufsad, skavd och saltfrätt, men, förutom det specifika huvudet, kan man se det vita på vingens framkant och dess undersida. Vad den dött av kan man inte veta, men det måste vara påfrestande för en praktejder att ha förvillat sig så långt söderut. En enda gång har jag sett en levande praktejder, flygande förbi Morups tånge en morgon för många år sen. De visar sig sporadiskt vid Hallandskusten, när de av misstag hamnat i någon av i de stora ejderflockarna:
Praktkadaver - två
Jag vänder fågelkroppen försiktigt. Undersidan är ännu mer förmultnad, men om inte annat kan man se den uppåtsvängda mungipan som fågelböckerna ofta nämner:
Praktkadaver - tre
Årets första humla har hittat in i min stuga och vill, enligt humlornas egensinniga logik, omedelbart ut igen.
Vårsurr
I morgon, onsdag, öppnar campingen.
12 APRIL Fem millimeter regn under natten. Mycket mer behövs. Sju grader på morgonkvisten, massiv gråhet och en frän sydvästblåst. Havet på -1 centimeter.
Står länge och beundrar två vackra storskrakar som kommer utsimmande ur bäcken vid reservatets sydgräns. Jag vet att jag måste lyfta kameran med största försiktighet, med det hjälper inte. De ser gesten, anar fara och flyr. Till min förvåning hinner kameran autofokusera hannen:
Skraken och skräckan
Nej, det är ingen ål, även om det ser så ut. Ålar finns inte längre, eller nästan inte. Det här är bara en repstump, fast ålgräset är äkta:
Falskt ållarm
Men vad kan detta vara? Denna ganska stora men helt anonyma mojäng är gjord av hårdplast, och retar åtminstone min nyfikenhet med sin funktionalistiska form:
Strandgåta
13 APRIL Sex grader, grova gråa moln, friska men avtagande vindar från nordväst. Havet på +22 centimeter. För en oförberedd besökare måste det se förbryllande ut med en informationstavla långt ute i Kattegatt:
Koppla hunden!
I strandkanten flera rödalger med en skrikig morotsfärg, som i visst ljus kan se giftig ut. Det är nervtång, även kallad ribbeblad, som visar upp denna kulör under nedbrytningsskedet, när algens olika pigment elimineras stegvis:
Delesseria sanguinea
Lustigt nog är det samma färg som man ofta ser på strandade repstumpar från fiskefartygen:
Rödrep
Jag misstänker att jag någon gång kan ha förväxlat nervtången med den snarlika ekbladingen, Phycodrys sinuosa. Tar hem en knippa ribbeblad för genomlysning. Om inte annat blir det en vacker bild där man kan se ribborna/nerverna:
Algupplysning
14 APRIL Fem grader, en obarmhärtig nordvästvind, moln över inlandet, klart över Kattegatt. Havet på +17 centimeter.
Den kalla blåsten gör stranden kärv och ogästvänlig, som det anstår en långfredag:
Besinning!
Dock bjuds glädjeämnen, som detta spontana algstilleben:
Rödgrön röra
Och, förstås, de vitkindade gässen. Fortfarande flera hundra som håller till i reservatet:
Påskgäss
15 APRIL Kall natt, nära noll i gryningen. Svag ostlig vind, pärlemorgrå himmel, havet på -4 centimeter.
Död stormfågel igen:
Fulmarus glacialis
Den ser fräsch ut, fast kråkorna varit där och hackat. Verkar inte ha legat länge i havet. Den kan mycket väl ha landat, i utmattat skick, på stranden igår. Jag vänder på den:
Sov i ro
Det här är den sjätte döda stormfågeln sen utteros.se startades 2011. Det är en hög siffra för en fågel vi nästan aldrig ser i levande skick, och det är ingen slump. Döda stormfåglar hittas i oroväckande mängder på Nordatlantens stränder. Vi vet varför: stormfåglarna äter plast.
På världens alla hav flyter ofantliga mängder plast och annat skräp. Stormfågeln är en glupsk allätare som plockar i sig föda från vattenytan. Den har en rymlig, tvådelad mage. Den spyr inte upp osmält material. Det mals istället sönder i fågelns kraftfulla muskelmage.
Att äta allt som flyter har varit en vettig födostrategi i tiotusentals år. Numera är den katastrofal. Fåglarnas matsmältning blockeras av plastskräp, och de svälter ihjäl under svårt lidande. Sen början av 1980-talet har ornitologer samlat in och dissekerat döda stormfåglar. Holländarna har varit pionjärer. I 95 procent av fågelmagarna hittar man platsskräp. Här är ett extremt exempel på maginnehållet från en enda stormfågel. Bilden är hämtad från van Franeker et all: ”Monitoring plastic ingestion by the northern fulmar Fulmarus glacialis in the North Sea” (2011):
Dödlig föda
Mycket görs för att stoppa nedskräpningen av haven, och mängden industriellt plastavfall har minskat en smula på senare år. Men minskningen gäller tyvärr inte plast som härstammar medborgarnas privata konsumtion.
Den skulpturala näbben
16 APRIL Retromorgon. Tre grader kallt, svag ostan, himlen mest klar men med en växande molnvägg i nordväst:
Klockan 06.02
Havet på -1 centimeter. Möter helt oförmodat en fullvuxen brännmanet. Var har den hållit till i vinter, kan man undra:
Påskmanet - ett
Lika oväntad är den här kamraten, som möjligen är en öronmanet. Den är bara två tum tvärsöver, till skillnad från brännmaneten, som är vid pass två decimeter:
Påskmanet - två
Spovar flöjtar frenetisk, sågsvanar sjunger nere i Lynga. En prima vårmorgon, trots kylan.
17 APRIL Nollgradig gryning med spridda moln och en småvass ostvind. Havet på -2 centimeter.
Inga gäss söder om Uttran. Kan vada ut till Sälarevet utan att skrämmas eller skämmas:
Morgonens rodnad
Gässen har lämnat ymniga depåer av vitkindade lortar:
Gräspellets
Och här är årets första grönalg:
Klorofyllprimör
Till kvällen regn över Kattegatt. Det känns lite onödigt, med tanke på torkan, att nederbörden faller i havet:
Nyskurat
18 APRIL Minus fem i morgonväkten. Klar himmel, vinden nordostlig men klen, havet på -10 centimeter.
Okej, plast dödar, men icke förty kan den muntra upp ögonen:
Blågult - ett
Blågult - två
Under morgontimmarna står en svart rökplym över södra horisonten. Det brinner i Falkenbergs hamn, och har så gjort halva natten. Tack vare nordostvinden blåser röken ut över Kattegatt. Eftersom jag har ärende i Falkenberg (bilbesiktning) åker jag ned i hamnen med kameran:
Håll andan!
19 APRIL Högtrycksväder. Sju grader kallt i gryningen, med en blygsam nordostvind och lätta molnstråk. Havet på -24 centimeter. Morgonen bjuder på ljuslaminat av samma sort som för två veckor sen:
Ostfronten
Vi är i det läge, astronomiskt sett, då Gudrun vänder gapet mot den uppgående solen. Hon är nästan helt fylld med sand just nu, men har taket prytt med tusentals havstulpaner:
Öppet hus
Nyanlända strandskator vilar vingarna på resan mot norr:
Gruppresa
20 APRIL Västligt blåsväder idag. Fem grader, mycket moln, havet på -11 centimeter.
Den olycksaliga stormfågeln ligger kvar, till synes oantastad, men med vingarna lyfta av den friska vinden:
Strandens poesi
En sprucken gurkfärgad plastflaska har fastnat i vattenbrynet. Jag försöker vända den, men den ligger gjuten i sanden:
Grönsak
Man kan bli en smula förbryllad av vågornas nyckfulla benägenhet att gräva ned vissa föremål men inte andra. Vi har en blå bunke som står likaledes cementerad i sand sen den 26 februari. Exempel finns på hur halvt begravt vrakgods plötsligt kan grävas upp igen för att förflyttas till en helt annan plats:
Sandlåda
Vid Sälarevet ejdrar, gräsänder, bläsänder och småskrakar.
21 APRIL Dags för kulingbus. Sju grader, ljusnande skyar, havet på +17 centimeter.
Vadar ut i reservatet, där jag hittar flera små sepiaplattor. De är inte mer än tre tum långa, lätta och porösa, och med en liten tapp i ena änden. Kan ha drivit långt med havets strömmar. Det är förstås inte något skal alls, utan bläckfiskens inre flytväst, med samma funktion som simblåsan hos vanliga fiskar:
Bläckpatron
Någon går omkring med en hund som är en entusiastisk grävare. Det finns massor med decimeterdjupa hålor på stranden, uppkrafsade av grova tassar. Vilken instinkt som utlöser detta beteende vet jag inget om:
Hundhål
22 APRIL Blåsten bullrar genom aprilnatten. I gryningen hårda byar från nordväst, fyra grader varmt, klar himmel. Havet på +18 centimeter, med höga vågor.
Går söderut på badstranden och träffar på en näbbgädda:
Vårtecken
Näbbgäddan är en flyttfisk. Liksom makrillen tillbringar den vintern ute i Atlanten, men vandrar nu i april in mot Europas kuster för att leka. Vad som har hänt med den här kan man inte veta. Dess bisarra framgaffel är värd att titta på. Den lever på kräftdjur och småfisk. På något sätt har den utvecklat en fångstteknik som gynnas av den extrema fysionomin:
Jaktvapen
Näbbgäddan är en läcker fisk, lätt att äta tack vare de gröna benen. I maj 2015 hittade jag flera vackert gröna skelett på stranden. (Det finns en bild den 16 maj 2015.) Dagens näbbgädda upptäcks snabbt nog av kråkorna. Efter 40 minuter ser den ut så här:
Matfisk
Tar en cykeltur i kvällningen, när vindarna sansat sig en smula. Intill landsvägen, ett par kilometer från havet, har nämnda vindar trollat fram räfflor i den sandiga jorden, av samma slag som på stränderna, utan minsta assistans av vatten. Snyggt:
Inlandsstrand
23 APRIL Fem minusgrader i gryningstimman. Nästan moln- och vindfritt, men det brinner igen i Falkenberg:
Åkarevägen 2
Havet på +-0 centimeter. Reservatets infoskylt lätt stukad av två dagars kuling, som blåst ortogonalt mot tavlans plan:
På sniskan
Den står stadigt ändå, fast betongklumparna lutar:
Fotfästet
När vågorna byter riktning måste sandens räfflor följa efter. Det brukar gå snabbt, men om havsnivån sjunker under processen kan det turbulenta skiftet fastna i stelnat skick, som har skett här under natten:
Missvisning
Runt 500 vitkindade gäss på stora reveln.
24 APRIL Regn & blåst. Fem grader, vinden sydväslig, havet på +7 centimeter. Går en sväng i ett strandlandskap som smusslat undan alla vårtecken.
Här en anorektisk plattfisk:
Skäddspöke
Och en bortstädad borste:
Skurdags
Städpatrull på strandängen under förmiddagen:
Plastsamlare
När regnet upphör efter lunch visar mätaren nio millimeter.
25 APRIL Fyra grader i gryningen, grova moln, grymma vindar. Sommaren kan man drömma om:
Förtältat
Havet på +43 centimeter. Går stranden söderut, spanande. Detta ser ut att ha varit en vråk, en olycksbroder till den jag fann i Sik den 8 april:
Vindvråk
Och här en PET-flaska från Turkiet:
Bolu
26 APRIL Vilket förvandlingsnummer! Gårdagens höstrusk förbytt i en paradisisk vårmorgon, med havet kvicksilverblankt och himlen kristallblå. Minus två grader, lättsam nordvind, havet på -12 centimeter.
Och över havshorisonten en spektakulär fond av kondenserad morgonrodnad:
Klockan 05.41
Fonden liknar fjärran isberg, och får djupperspektiv av ett mörkare dimstråk, som blir ännu mer distinkt när solen går upp:
Klockan 06.10
Silvertärna långt ut över havet. Nyanländ från Antarktis. Det är tärnornas tid nu, i den mån det alls finns några kvar.
De blåsiga dagarna har bringat nya blad ur havsbottnarnas till synes ändlösa förråd av tare:
Krusad tare
Plus en stackars stormdrabbad krabba:
Gravad krabba
Dags för bryggbygge. Den urgamla stenbryggan över lagunen ska ersättas med en träspång, byggd på ekpålar nedslagna i slammet. Detta är ett uttryck för naturvårdens traditionella, om inte alltid rationella ideologi att ”tillgängliggöra valda delar av naturreservatet för friluftslivet ”, som det står i skötselplanen.
Vägen till badet
Samtidigt fortgår strandstädningen, nu med bortforsling av många års havsburet skräp. Man kan tycka att dessa aktiviteter kommer olyckligt när vårfåglarna redan trummat igång häckningen, men detta är statlig planering.
Akta viporna!
Vårens första stenskvätta, för min del. Det är sent, men det beror förmodligen på att jag inte varit tillräckligt observant.
27 APRIL Repris från igår. Minus två, svaga vindar, nästan klart men med en molnbank över Kattegatt. I dag svävar den en bit över vattnet:
Klockan 05.35
Liksom igår är det värt att följa färgskiftet i väster när solen överträder horisonten i öster:
Klockan 05.48
Havet på +10 centimeter. På stranden flera vackra exemplar av blåtonat rödblad:
Phyllophora pseudoceranoïdes
28 APRIL Höstrusk igen. Fyra grader, ösregn, frän vind från sydost. Havet på -10 centimeter.
Märkliga mängder äggsamlingar, fler än jag nånsin sett. Valthornssnäckorna tycks frodas: Många av äggpaketen är trasiga. Förmodligen har de legat ute på grundbottnarna och hamrats av veckans kulingar:
Molluskägg - ett
Molluskägg - två
Molluskägg - tre
Ingen soluppgång idag. Detta är morgonens enda färgglädje:
Daucus carota
Dygnets ihärdiga regnande ger 16,5 millimeter, emottagna med stor tacksamhet.
29 APRIL Tre grader, en elak ostvind, gråmolnig himmel, men med ett uppmuntrande blått fönster i öster:
Tittut
Havet på -6 centimeter. Råkar skrämma upp en tropp rastvilande strandskator. Ingen katastrof - de landar igen en bit bort. Men titta på himlen över Galtabäck. En enorm flock vitkindade gäss har lyft från Lerjan och flyger söderut:
Ursäkta
Två silvertärnor passerar över mitt huvud. På tärnors vis stannar de till ett ögonblick i luften för att inspektera vandraren. Det känns som en hälsningsceremoni. Detta är Smedsgårds egna tärnor, de sista resterna av den forna kolonin.
30 APRIL Fyra grader, en lättvindig sydostvind, himlen full av buffliga moln som dock verkar dra till skogs:
Morronmoln
Havet på -13 centimeter. Här kommer en bukett havstulpaner:
Utblommat
Och ett av dessa oväntade och anonyma föremål som plötsligt bara ligger där i sanden:
Bortsprungen borste
Ett halvdussin småspovar har övernattat i reservatet. Deras lockrop ringer i gryningen.
Dags att släcka ned april 2017. Månaden har gett 32 millimeter regn, vilket är för lite. Vi hoppas på maj.